Förra hösten när jag var gravid vaknade jag i vargtimmen och kunde inte somna om. Då gick jag ner, gjorde eld i spisen och bäddade på golvet. Läste dagstidningen och somnade med handen på magen och hunden bredvid mig.

I morse var det samma sak. Vaknade vid fyra, kunde inte somna om. Så jag gick upp och gjorde eld i spisen, tände ljus och fixade fika. Och så blev jag stående i barnkammaren för att titta på lillen som snusade så gott. Tänk – nu är han äntligen här!Eftersom det är vintertid vaknade han sex istället för sju och ville inte alls sova något mer. Så vi åt frukost tillsammans. Välling, två smörgåsar och ett päron.

Sedan roade han sig med gitarren. Den är favoriten här hemma. Han kryper fram till den, reser sig upp och står och spelar och pratsjunger till.

Förresten är det så roligt att gå på stan med lillen. Folk brukar säga – Nejmen vilken söt liten tvååring! – Ja, det är för att han bara är åtta månader. Antar att det är håret som bedrar…