Jag hade en klasskompis som på bilden jobbade med samma teckning ett helt år utan att bli färdig. Ett A3 papper skulle fyllas med färg och hon satt och skissade på ett centimeterstort ansikte. Drog ett streck, suddade, drog ett nytt streck och suddade ut igen. Kom aldrig vidare. Fick aldrig klart bilden. Fick inte godkänt trots att hon var duktig på att rita.
En annan klasskompis kom inte igång med sin uppsats. För han kunde aldrig välja ämne. Tvekade i veckor om vad han skulle skriva om. Inget ämne var perfekt så inget ämne valdes. Ingen uppsats skrevs. Tror ni att han blev bra på att skriva uppsatser?
Här borde någon satt stopp. Bildfröken borde klippt ut den lilla kvadraten med ansiktet från det enorma A3-pappret. Plockat bort sudd och blyerts och gett henne en tuschpenna istället. Bett henne färdigställa bilden samma lektion. Magistern borde utdelat ett ämne till eleven. Bett honom skriva en uppsats av det, hur operfekt det än var. För att öva sig i att skriva om något som till synes inte gick att skriva om. För att öva sig i att bli färdig, även om resultatet inte var så bra.
Själv skissar jag aldrig med blyerts. Det är skarpt läge på en gång. Misstagen på pappret är vad som tvingar mig att tänka nytt, istället för att bara radera och fastna i en tankegång. Jag är snabb på att välja ämnen att skriva om. Det gör att jag kommer igång med skrivandet, istället för att stanna i idéstadiet och varken lära mig något om att skriva – eller få reda på om iden höll. Bloggande är en utmärkt skola i detta. När man bloggar måste man sätta punkt. Posta. Sedan invänta reaktionerna, inte minst sina egna. Det är av oerhörd vikt att komma till skott och göra färdigt saker speciellt när det inte blir bra, för då finns det i alla fall något att utvärdera. Och i själva färdigställandet finns en tillfredsställelse nästan oavsett resultat.
Jag tror att vi är rädda för att sätta punkt för att vi är rädda för att utvecklas. Så länge något inte är färdigt kan det heller inte misslyckas. Men jag tycker att det är precis tvärtom. Att aldrig våga bli färdig med någonting, det är att misslyckas. Det är att trycka på stoppknappen i hissen och stå still mellan våningarna och hoppas att man kommer fram fortare.
Vill du skriva en roman men får bara ihop ett kapitel? Skriv ett sjuhelsikes bra kapitel. Sätt punkt och betrakta som klart. Försöker du sy en kjol men misslyckas? Sy klart ändå. Sy en liten scarf av kjolen. Något som blir färdigt. En historia med en början, en mitten och ett slut.
Skapa, producera, färdigställ! Att resultatet verkar vara skit är inte relevant. Historien är full av exempel på skit som blivit relevant. Tänk bara på hur Fleming av misstag uppfann penicillinet. Eller hur Columbus fann Amerika i jakt på Indien. Vem vet vad du finner när du gungar igång fläsket? Kanske är det något alldeles magiskt. Kanske är det just det som skrämmer dig mest?
136 svar
Det har du verkligen rätt i! Ibland är det så svårt att komma igång med något för man så gärna vill att detska bli sådär skitbra, sålänge det inte finns någon början finns det heller inget som kan misslyckas.. Men det är ju bara att görat för tusan, men ibland får jag verkligen sparka mig själv för att komma igång med saker och ting 🙂
Det här är något av det som jag gillar mest med dig, och som har gett mig mest när jag läst din blogg. Heja!
Åh, så sant! Många är så rädda att misslyckas att de inte vågar lyckas. Kloka Clara!
Usch du har så ruggigt rätt.. Har stora problem att överhuvdtaget komma igång med saker :S Vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att komma över det heller, blir samma sak varje gång..
TACK för peppet!
Men åh, det är ju därför jag ALDRIG slutför några projekt! Jag vill ju helt enkelt inte misslyckas, kontrollfreak som jag är. Ditt inlägg var verkligen ett uppvaknande för mig. Nu ska jag ta tag i det där. Tack!
Du är så klok Clara. Det här var precis vad jag behövde läsa för att få klart en himla C-uppsats. Jag är alldeles för rädd för att den inte ska bli bra vilket har lett till att den inte ens blir klar. Dags att röra på fläsket och ta tag i den igen, hur motigt det än är.
Ibland måste man planera långt i förväg och arbeta flitigt för att nå ett mål. Titta på mitt senaste julpyssel. Skulle du hafsa åstad med det, så skulle du nog inte må så bra sen.
Men visst är det svårare att börja än att sätta punkt?
Det där var riktigt provocerande hördudu! Var du tvungen att gå så rakt på sak? Sitter här helt blottad….
Maria
Oj vilket bra inlägg! Det här är verkligen något som jag behöver bli påmind om då och då. Att färdigställa det man börjat med – det finns så mycket kraft att hämta i det! Tack Clara!
Sitter just nu och väljer ämne för mitt examensarbete på juristprogrammet. Ditt inlägg träffar mitt i prick! Tänk om alla det timmar som gått åt till att bestämma sig hade kunnat tillägnas skrivandet? En beslutångest:ares bekännelser=)
Sjukt bra skrivet!! Inspirerande och helt rätt, tack!!!
Så sant! Därför har jag mantrat “It’s not perfect but it’s done!” Funkar utmärkt ( iaf ibland *ler*) för ett kontrollfreak som jag!
Jag håller med! Vilken härlig ögonöppnare detta inlägg blev för mig. Jag känner precis igen mig i den där lilla tjejen med teckningen som aldrig blev klar. Och klokorden “It´s not perfect but it´s done” åker genast upp på kylen här hemma. En jättebra påminnelse för att lätta på ångesten över saker som aldrig blir färdiga och för att må bättre i vardagen. Tack ni kloka kvinnor för att ni delade med er av detta!
Precis! Det behövde även jag idag! Tack
Oj, så tänkvärt! Idéerna finns, massor av idéer. Men vad hjälper det om man inte sätter dem i verket och slutför dem, även om de inte verkar perfekta från början….
Mycket bra skrivet! (Som alltid)
Good enough är good.
Jätte bra skrivet!! =)
Så himla bra skrivet! Att misslyckas är kanske det läskigaste jag vet. Jag fick en liten identitetskris när jag kom till gymnasiet och upptäckte att jag inte längre var bäst i klassen, för vem var jag om inte den med bäst betyg? Nu vet jag att det kanske var det nyttigaste jag någonsin upplevt, för det lärde mig att misslyckas. Så nu är jag inte rädd för någonting längre (nästan..).
Det är ju så sant! Hamnade i total kramp när jag skrev min D-uppsats i engelska. Kom liksom aldrig i hamn. Var orolig för vad handledaren skulle tycka, att texten inte var bra nog, att mina argument inte höll ihop. Så höll jag på tills jag hade hållit på så länge att jag tänkte att nu spelar det ingen roll – jag skickar in skiten så får de väl säga vad de vill – och blev väl godkänd. Nu undervisar jag och i skolan träffar man många barn som behöver väldigt tydlig styrning för att kunna börja och avsluta sina uppgifter. Ofta handlar det om, precis som i mitt eget fall, att de är rädda att misslyckas men det behöver man ju också lära sig hantera.
Hmmm…Livet är inte enkelt alltid. Det är inte sakerna som ska göras som är svåra – det är kraven..//Fia
Tankvärt. Den där rädslan för att misslyckas ställer till det mycket för oss. Tänk vad skönt det är när vi vågar fast vi är rädda! Du har rätt, det bör vi hjälpas med i skolan. T.ex. kan man ge frågor till klassen istället för att eleverna får räcka upp handen när de kan. Det ska vara okey att svara fel och inte kunna.
Även utanför skolan!
Ironiskt att jag läser det här när jag har två ofärdiga uppsatser…
Det låter som mig. Jag har sjukt svårt för att komma igång saker och jag är så otroligt rädd för att misslyckas. Men jag övar på det där.
Vad bra skrivet Clara!!
Så bra! Jag har börjat virka för ett drygt år sen. NU gjorde jag en grej som jag är helt nöjd med. Hittills har det varit något skönhetsfel på allt jag gjort. Men jag har ju liksom fortsatt ändå. Och det är roligt att se att jag utvecklats, men man måste låta det få ta sin tid, och skita i om man inte är lika bra som någon annan… Hur skulle man förresten kunna vara det så länge man är otränad?
Du är verkligen en stor inspirations källa!!! Väldigt bra tanke, och bra skrivet!
åh.. dags att färdigställa lite saker jag har här hemma känner jag nu .. 😉
Det där är någonting väldigt sant. Har ofta tänkt på det faktiskt, speciellt när det kommer till skissning som du skrev om. Att tar man inte i och vågar göra fel så hittar man inte heller några nya utvägar. Fint Clara!
Bra skrivet! Det är ju precis så det funkar. Ingenting blir ju perfekt utan övning. Jag brukar säga till mig själv att nu ska jag rita fult och så sätter jag mig och skissar i timmar bara för att träna upp mig. Vissa människor verkar tro att man kan vänta sig mästerverk första försöket och måste därför sitta och vänta på nån sorts inspiration. Inte riktigt så det funkar…
Bra inlägg!
Hur kunde du veta att jag satt i startgroparna till en alldeles för lång och svår artikel som jag inte riktigt vågar börja på? 😉 Tack för peppen – den kom verkligen lägligt! *öppnar ett nytt dokument*
Jag ha gått en utbildning som i mycket handlade om att just skissa och styra sin skissprocess. Om du ser på skissa som ett utvidgat begrepp så skissar du varje gång du experimenterar med nya recept på kakor eller syr något som inte blir så bra och försöker igen. I min soffa har jag tre kuddar som är som skisser till en fjärde kudde, där jag äntligen har hittat ett sätt att göra kudden på som jag är nöjd med och skulle kunna tipsa andra om. Att styra skissprocessen kan i det fallet handla om att bestämma sig för vad som ska gälla för den kudden man gör nu, t.ex. “den förra kudden blev knölig i hörnen, nu ska jag använda ett ännu tjockare tyg och det får inte bli knöligt” eller “jag får inte köpa nått nytt tyg till den här kudden utan bara jobba med det jag har hemma”.
Egentligen säger jag samma sak som du, men jag använder ordet skissa på ett annat sätt, ett sätt som är befriande. “Det ska gå fort, det är bara en skiss”. Felet man gör när man grottar ner i en detalj istället för att komma igång är att man INTE skissar, man försöker få till ett perfekt resultat från början.
Måste bara tillägga att ibland när folk fastnar på detaljer på det där sättet (som flickan med det lilla ansiktet på en A3:a) så mår de inte speciellt bra, antingen som människor eller i gruppen/med läraren.
Aj, den sved =) Jag har massor med oavslutade skrädderiprojekt liggandes överallt, för att jag fastnat i skapandeprocessen när plaggen ska dekoreras. Jag väntar på att blixten ska slå ner då jag ska få den mest underbara idén om utformningen på dekorationerna! (Ska tillägga att det är historiska plagg och inga vanliga, nutida slitochsläng-kläder.) Jag inser att jag måste avsluta projekten för att jag ska få nytta av dem, men samtidigt vill jag ju inte göra något klyschigt, halvhjärtat och ogenomtänkt arbete bara för att det ska bli färdigt. Svår balanslinje!
Välskrivet och inspirerande! Ibland är det riktigt svårt både att komma igång och att avsluta. Men när man gör det – så skönt!
Jag är rädd för att misslyckas, i allt. Jag önskar att jag hade modet och drivet att prova mina idéer!
Jag också. Jag vågar inte, det är en spärr som inte vill lossna.
Fasiken vad du är bra på att motivera. Den här texten var skitbra, och den ger en verkligen en tankeställare. Tack så mycket! 🙂
Ack o ve! vad bra skrivet. Heja dig Clara!
Grymt bra inlägg Clara. Var tvungen att läsa det högt för familjen vid frukostbordet. Blev superpepp!
Ha en fin dag!
/Anna
Kandes som om du skrev det direkt till mej..! 🙂
Och sa fick det mej att tanka pa detta:
‘Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are powerful beyond imagination. It is our light more than our darkness which scares us. We ask ourselves – who are we to be brilliant, beautiful, talented, and fabulous. But honestly, who are you to not be so?
You are a child of God, small games do not work in this world. For those around us to feel peace, it is not example to make ourselves small. We were born to express the glory of god that lives in us. It is not in some of us, it is in all of us. While we allow our light to shine, we unconsciously give permission for others to do the same. When we liberate ourselves from our own fears, simply our presence may liberate others.’
/Marianne Williamson in Return to Love: Reflections on a Course in Miracles
Bra skrivet. Toppenpepp! Jag ser att det är många, inklusive jag, som känner igen sig. Varför är man sådan? Jag vill gärna vara bra på “det nya” redan från början. Gärna expert. När jag inser att jag inte är en naturbegåvning på bildhantering, spela piano o.s.v. så ger jag upp. Fast det värsta är ju när man, läs jag, ger upp utan att ens testa. Bara p.g.a. rädslan att misslyckas. Visst man kommer säkert misslyckas med en del, men det är ju också en del i processen att bli bättre på det man gör.
Så rätt så rätt Clara! Jag tenderar att glömma bort det där. Tack för att du påminner! Det behövdes verkligen nu för jag är mitt inne i uppsatsångest med min examensuppsats. Nu ska jag gunga igång fläsket! :p
Mitt i prick! Känner precis likandant. Bättre fatta ett beslut – och kanske göra fel men då kan man alltid justera utmed vägen. Oavsett om det gäller att skriva, sy, jobbet osv. Huvudsaken är att man går vidare och lär sig något.
Bra skrivet!
Hur kommer man ur detta mönster? För jag är fast!
vilken inspiration! tack 🙂
Når det gjelder det der med å skrive en roman er NaNoWriMo en fantastisk ting. Der blir du utfordret til å skrive råutkastet til en roman på tretti dager, og det skal være på femti tusen ord. Om du greier femti tusen eller mer kan du betrakte deg som vinner, og tankegangen er (blant annet) at når du har hele utkastet ditt, med begynnelse, midt og slutt, som du også sier, så har du en tekst du kan redigere. En dårlig tekst kan redigeres, en halv tekst er det verre med. NaNo er i november og dermed nettopp avsluttet for i år, men det er lov å bestemme seg for å være med neste år allerede nå – og å utfordre seg selv og bruke ordtellingsprogrammet flittig. 1667 ord om dagen må til for å greie det 🙂
Ja verkligen! Jag skrev NaNo i år! Har skrivit tidigare år, men i år var första året som jag klarade det! 50 000 ord på mindre än 30 dagar… Längtar redan till nästa år.
Precis vad jag behövde höra idag! Du är bäst Clara!
Tack! Just det behövde jag höra idag, idag när min uppgift är att göra klart en uppsats jag skjutit på läääänge. Kram ps. jag gillar att du såg sådär mänskligt nervös ut i början av sommarpratarna, ingen är perfekt, eller jag menar ALLA är perfekta som de är!
Du har så rätt så. Det är när man börjar det händer saker inte när man planerar och när man bara planerar så vill man ofta egentligen inte. jag har många sådana där planeringssaker som aldrig blir något, när jag vill något blir det gjort relativt snabbt. Vill jag göra jobb i Indien så gör jag det och vill jag lära mig dansa jitterbug gör jag det men dessa sega planer som: gå ner i vikt, ordna vinden och alla lådor, organisera mina jobbmappar, kolla vilken sladd som hör vill vilken kamera, göra fin julkort i alla fall ett år– de blir liksom aldrig av.
Ett jäkla bra inlägg!! Hade också en vän som är sjukt duktig på att rita, men nästan inte blev godkänd i bild på högstadiet. Detta eftersom hon knappt gjorde hälften av alla bilduppgifter man skulle göra, eftersom det tog henne minst 2 lektioner att göra klart varje uppgift. Hon suddade, suddade och suddade. Kastade teckningen ett antal gånger och började om från början. Visst måste man lära sig att sätta punkt för saker och ting!!
TACK – det var precis vad jag behövde höra i just denna stund! Jag är precis så där, längtar efter att få vara kreativ men kommer aldrig till skott, för rädd att börja då jag inte vet hur slutet ska bli…TACK dessa ord!
Vad klok du är!
Jag ska ta och gunga igång fläsket med D-uppsatsen jag borde ha kommit på ämne till för flera år sedan.
TACK!
Å lycka till med dina projekt!! 🙂
/Anna
Damn, I needed this…
Åh du satte verkligen ord på den känslan jag haft så länge. Tack! Får rycka tag i alla projekt och färdigställa trots resultatet. Stressande att börja på mycket och aldrig färdigställa. Brukar bara sitta och fundera och drömma om resultatet, där tar energin slut eftersom projektet i drömmen blir perfekt och det är svårt att förverkliga det resultatet.
Jag tar med mig dina kloka ord.
/Jennie
Tack. Det där var precis vad jag behövde. Jag har en c-uppsats som har legat och drällt i flera år just p.g.a att jag vill ha perfektion och därför kommer jag inte vidare. Men nu så… nu jäklar…
Jag har precis börjat måla med bläck. Tycker det är helt fantastiskt att det inte går att ångra sig. Blir färdig med varje teckning jag ger mig på nuförtiden!
ClaraFärdigaGå! Underbart inlägg. Jag älskar när lusselängder och barnsnor varvas med riktiga, viktiga ämnen som berör och rör om. Fantastiskt! Kram och hej!
Oj så sant! Fast jag tror även att många är rädda för vad andra ska tycka. Hur andra ska bedöma. Idag har det blivit så himla viktigt, verkar det som, att passa in. Kanske är det olika hos olika generationer. Jag tror inte riktigt att människor är rädda för att utvecklas, utan snarare hur de utvecklas, att det är sättet många är rädda för, rädda för att inte bara perfekta på en gång och få ett negativt omdöme.
Med det sagt, dags att sätta igång och färdigställa uppsatsen! Ha en underbar 2:a advent.
Så försöker jag med tänka. Bra inlägg Clara.
Hur i hela friden blev du så klok? Synd att du bor i norrlandsskogarna och jag i London, annars hade jag letat upp dig och gjort dig min bästa vän direkt!
Oj!
Jag satt igår och hörde samma ord från min fästman, för just det här är min största rädsla i livet. Att färdigställa något som inte blev bra – att misslyckas. Men jag börjar inse mer och mer att vad gör det om man misslyckas då och då? Himlen ramlar inte ner, jag dör inte och ingen bryr sig. Det är bara att försöka igen! Tack för kloka ord – dom kom i exakt rätt tid, mer än du någonsin kan ana. Tack!
Åh tack!
Otroligt välskrivet och fick lite fart på mig. Som en extra kopp kaffe.
Så kloka ord! Vi är alldeles för rädda för att misslyckas och bli dömda för vad vi gjort. Låt oss våga vara! 🙂
Du er bare så bra!
det mpste ha varit ganska inkompetenta lärare också..
Kan inte säga något annat än ett mållöst: TACK!
När jag ritar eller målar använder jag aldrig blyerts, av just den anledningen att jag inte vill fastna i ett spår. Vanligtvis har jag inte ens en idé när jag börjar, utan gör kanske ett öga och så får det leda till vad det vill. Det blir så mycket roligare att måla så. Och har man ingen fullständig idé kan det inte heller bli misslyckat.
Så sant och tänkvärt! =)
Du skriver ofta så kloka och tänkvärda saker! Jag gillar att skriva men de senaste åren är det inte många berättelser om blivit färdigskrivna. Några har fått en början men inget mer. Det gör faktiskt att jag känner mig lite misslyckad. Kanske hade varit bättre att lägga till ett mycket dåligt slut än att bara lämna texterna…Det är värt att fundera på!
Tack!
sa himla sant, jattejattesant faktiskt. sa tack for det, for jag behovde en spark i baken. och ska skriva forsta kapitlet pa min roman redan idag.
Jag brukar titta in lite då och då hos dig, ibland hittar jag inget som tilltalar mig direkt men som ändå är lite tänkvärt. Ändå är det värt att återkomma. När jag läste detta inlägg var det som att du skrivit till mig. Så tack!!!
Nu gäller det bara att efterleva detta också.
Åh, takk.
tusen takk. nå blir det lesing til eksamen 😉
Clara! Du sa precis något jag hade behövt höra för 12 år sedan! Den lilla perfektionisten har LÄNGE suttit på min axel och minutiöst granskat allt jag tagit mig för. Jag startar mindre “livsprojekt” vareviga dag, men inte ens en handfull har jag lyckats ro i land. Puh. Jag borde läsa din blogg lite oftare. Kram till dig.
Så himla bra skrivet. Så sjukt sant. Jag är så fruktansvärt rädd för att misslyckas, och vågar ofta aldrig färdigställa. Jag var den där eleven som på bilden aldrig lyckades, för jag blev aldrig nöjd. Istället lärde jag mig ångest och att jämföra mig med andra. Nu i vuxen ålder har jag satt som tema på mitt liv: Personlig, aldrig perfekt. Varför ska mina tavlor, min inredning, mina historier eller mitt hantverk vara perfekt om nu jag inte är det?
Ibland är det ju skavankerna som gör det vackert. Som en gammal möbel. Utan den där rustika patinan skulle möbeln inte vara det den är. Precis som vi. Finns det till exempel någonting vackrare än skrattrynkor? De visar att vi vågat vara lyckliga.
Bra skrivet, även om det inte precis var Columbus som fann Amerika. Det bodde ju några där sedan tidigare.
Bra skrivet!!! Kram Johanna
bra inlägg där! tänker på en otrevlig känsla som jag starkt förknippar med den här typen av “pedagogik” från lärarens sida; skuld. om det nu måste utdelas en “skuld”, om nån tvingas bära den (för att en elev inte lyckas rita klart på ett halvår (som i ditt exempel) ) borde den ligga hos läraren och inte eleven! läraren borde få sig en ögonöppnare, läsa det här inlägget (t ex). sedan ta med sig detta till skolan och sina elever. få sina elever att tänka nytt och se att det finns flera, nya, andra (och i 99 fall av 100) bättre möjligheter att göra det på (teckningen t ex)! tycker inte om den här typen av oengagemang från lärarens sida. det värsta vore om läraren visste om det men endå inte lärde ut det!
Tack för bra inlägget, Clara. Jag är en av de som behöver en sådan påminnelse både då och då. När man har väl fått tummen ur och sätter verkligen igång blir man genast nöjd, och kreativ, och resultat blir det. Jag fattar inte varför men jag hör nog till dessa som älskar att dra sig med tankar och planeringar tills allt som måste göras börjar likna ett stort berg. Då blir man förvirrad och frustrerad och vet inte ens var man ska börja nånstans …
instämmer till fullo!
hej Clara!
vad roligt att du skriver om det här. En stor del av mitt jobb som arbetsterapeut är att hjälpa personerna i min skapandegrupp att göra klart projekt de haft hemma länge men inte gjort klart. eller bara komma igång och vara kreativa. det är SÅ roligt. : ) plus att jag har tid att vara kreativ själv. världens bästa jobb!
ÅH du är för underbar Clara! Blir så glad varje gång jag läser din blogg. Du är praktexemplaret på att man kan bli framgångsrik på allt man älskar att göra. Du är en så otrolig förebild! Kram
Så är det verkligen! Woah, pricken på i:et.
Brilliant inlägg!
Åh, peppa peppa.. gillar din inställning!
Tack Clara! Vilken tajming! Den här sparken i r*ven behövde jag just NU. Nästa vecka kommer jag att ha en kurs som jag skjutit upp o.skjutit upp nu i 2 år just för att jag är så rädd att misslyckas. Men, jag måste ju gå den för att överhuvudtaget bli klar med min utbildning. Jag har alltid hittat på ursäkter för att skjuta upp den o. annars också för att dra ut på studietiden. Men, nu får det vara nog. Jag vill blir klar o. vad då OM jag misslyckas. Det är ju inte hela världen. I can do this!
Visst är det väl dumt att vi inte har ett annat ord för “försök-som-inte-gick-som-man-trott” än att kalla dem misslyckanden? För hur inspirerande känns det att säga att man misslyckats alla de gånger man prövat nåt men inte fått förväntat resultat? Kanske fick man andra resultat, och lärde sig andra helt oväntade saker som förde en in på nya spännande vägar! 🙂
Åh vad bra skrivet, Clara! Det är så sant och precis vad jag behövde höra faktiskt! =) TACK!
Vad lustigt, jag pratade med en vän om precis detta i dag. Varför ingen “puttat” mig i rätt riktning. Att jag gick ut skolan med 5 i syslöjd men ändå sneglade jag lite avundsjukt på mina vänner som sökte designskola i Stockholm till gymnasiet. För inte kunde väll jag? Det var ju deras grej och jag ville ju inte härmas (?!!!). Nu är det slut med förminskningen av mig själv, nu startar jag företag efter årskiftet. PUNKT!
Tack för ett himla bra inlägg! Träffande. Jag sitter just nu med en examinationsuppgift som skulle varit inlämnad för länge sen, och blir aldrig klar. Vill skriva bra, skriva rätt. Men då fastnar jag. Det här ska jag ta med mig och tänka på och verkligen GÖRA också!
Vilken klok Författare du är, Clara. Nu ska jag gå och lägga mig, läsa Liza Marklunds “Nya röster sjunger samma sånger”. (Får bli godnattvisan där jag snart ligger.) /God natt Clara och god natt alla Underbarabokstäver.
Du är fantastisk. Någon dag ska jag skriva en mer utförlig kommentar, men just nu får det duga så här. Du, underbara Clara, är fantastisk.
Sanning Clara! Väl skrivet. Jag är frisör, o det är ett perfekt jobb att öva sig i detta. O jag älskar det! Att få se så mycket färdiga resultat varje dag!
skitbra skrivet och något som jag dessutom behövde höra just nu. Särskilt rubriken. Jag imponeras av doers. Vill själv gärna fastna och ge upp.
Tack för den indirekta hjälpen Clara.
Så jäkla bra!!!
Tack Clara, precis den sparken i röva jag behövde!
Mycket träffande. Peppande ord för någon vars hela personlighet känns som den är uppbyggd av prokrastination och rädsla för misslyckande.
WOW, det där var verkligen bra skrivet!! brukar aldrig kommentera här men kände att jag måste! det där ska jag komma ihåg när man inte vågar gå vidare!
jag satt själv på bilden och ritade en blyertsteckning, ritade och ritade och kände mig aldrig färdig, men där satte faktiskt läraren stopp vilket jag är enormt tacksam för!! har minst tusen gånger i helt random situationer tänkt på då hon sa att “nu får du ge dig, du MÅSTE gå vidare”, för liksom, jag var ju färdig men jag vågade inte sätta en punkt. men om jag skulle fortsätta så skulle jag aldrig bli färdig. jag blir ju ändå aldrig nöjd så man måste ju bara stoppa dit den där punkten ändå.
SJUKT BRA SKRIVET, TACK!!
åh detta var PRECIS de jag behövde höra! jag velar o fram o tillbaka hela tiden. dax att sätta punkt och fortsätta framåt! inte för att vara klyschig, men jag ser verkligen upp till dig! jag gillar att du inte tar nån skit.
frid syster! Guds välsignelser över dig och din familj.
Hanna
Det här skrev jag lite om i min blogg idag!
Tack!! Var precis det jag behövde höra:D
Hej!
Klokt!
Jag tror också att rädslan för att misslyckas går hand i hand med det svåra att välja. Det är inte fel att välja att inte skriva klart en c-uppsats, t ex, om man befinner sig i limbo och ångesten blir övermäktig. Det är inte ett misslyckande utan ett val baserat på en säker källa, nämligen dig själv. Väljer du att uthärda är det också baserat på autentiska fakta. Problemet är om du inte väljer alls utan “hoppas att det löser sig automatiskt”. Då drabbas man lätt av dålig självkänsla. Så valet är ditt och alla val är lika bra!
Bland det bästa du skrivit på länge! Även om jag gillar dina recept och pyssel också så är det blandningen som gör din blogg så bra! Har själv problem med det där ibland, har ett par uppsatser (bara korta paper på 3-5 sidor!) som släpar. Tack för peppen nu kanske jag får baken ur den berömda…
Teckningar gör jag däremot snabbt klara även då jag använder blyerts, men liknelsen var klockren!
Måste dock tillägga att det är ju inte alltid man mår så bra i livet och då tycker jag man ska släppa kravet på att prestera. Jag och många med mig har väl det där ständigt dåliga samvetet för en massa saker man borde ta tag i men kanske inte av olika anledningar orkar ta tag i…
Har aldrig tänkt så, bra skrivet!
Bra. Så jäkla bra.
Bra sagt, precis så är det. Det är de vuxnas ansvar att hjälpa barn vidare när de kör fast. Det är otroligt viktigt att avsluta saker man börjat på. Även om man avslutar “mitt i” är det bättre än att bara ha en massa oavslutade (dåliga samveten) liggande.
Att göra klart när man är aningen trött kan ibland vara bra, då blir man mer rationell tycker jag. Inte lika petnoga, och då går det fortare att ta beslut.
Skulle säga att det går åt båda hållen – ibland behöver man bara göra projektet, få något klart, men ibland kan utvecklingen bli större om man gör det noga, tar sig tiden att medans man skapar testa nya metoder, läsa om andra tillvägagångssätt. Jag syr en hel del, och ibland blir jag lite undrande över alla som bara slänger ihop plagg, och sedan är kalasnöjda med illasittande plagg med sneda sömmar. Självklart bra för en nybörjare, det är välgörande för självförtroendet med avklarade projekt, men när man gjort så ett tag borde man inte börja se var man kan vara mer noga?
Det är som att bränna varje plåt kakor litegrann, men inte bry sig för de går ju att äta ändå. Helt ok nån gång då och då (händer väl alla!), att vänta sig av den som är ny på bakning, men nog leder det till eftertanke att man kanske ska göra det lite annorlunda nästa gång? Snabbt färdiga projekt är superbra, så länge man faktiskt lär sig av dem och utvecklas. Annars är de i min bok bara halvdanna hafsarbeten.
Tack! Just det behövde jag läsa idag!
Så himla rätt! Vilket bra inlägg!
Sant.
Jag har läst många kurser men inte tagit särskilt många poäng och det är inte intelligensen det tryter på, det är inte utförandet, det är att jag aldrig utför. Uppskjutandet, prestationsångesten och rädslan för att misslyckas/lyckas har tagit många år i anspråk.
Jag har ju till och med identifierat vad jag gör men jag har inte helt lyckas bryta det, vill hitta ett sätt att börja om och göra annorlunda.
Tack Clara! Jättebra skrivet! Du var en väldigt stor inspiration för mig till att få tummen ur och börja blogga. tack för det! Jag visste att jag kunde skriva hyfsat men det var ändå läskigt och ännu läskigare var fotande men framförallt alla datagrejer man ska fixa med till bloggen. Tur att min sambo letat info och lärt mig en del men ibland skulle man verkligen behöva någon att fråga.
Har fler saker jag drömmer om som att starta ett nätföretag med mina handgjorda silversmycken, skriva barnböcker, receptbok, bok om mitt liv, må bra-bok (kommer nog komma ur bloggen) och designa och sälja färgglada “okönsrolliga” barnkläder m.m.
Clara; takk, takk, takk! Du er fantastisk! Dette skal jeg skrive ut og lime inn på første siden av almanakken til 2012.
Så rätt så! Håller med till 110%! När jag läste bild fanns inga sudd i salen. Vår lärare sa samma som du, man får tänka om och avsluta det man påbörjat och jag log lärdom av hela hennes filosofi om detta.
Den här texten var mitt i prick. Tack för inspirationen! Tänkvärt inför att jag snart ska skriva c-uppsats.
Oh, så fint, precis det jag behövde höra. Jag är sjukt dålig på att sätta igång med saker. Allt känns så stort och jobbigt. Det roliga är att när man väl gör dem så upptäcker man att det inte är så farligt.
Jag har för en tid sedan flyttat till en ny ort för att plugga. Nu har jag kommit på att det inte alls var rätt för mig just nu. Jag är iofs ganska nere just nu, men samtidigt har jag insett att om jag inte hade gjort detta misstaget hade jag inte fått de erfarenheter jag har fått och jag hade inte utvecklats. Att misslyckas kan vara jobbigt men samtidigt måste man beakta alternativet; att inte göra det man drömde om och sedan ångra att man inte gjorde det.
Behövde verkligen läsa detta just nu. Tack, detta var det mest inspirerande jag läst på länge.
Tack. Eller vad jag ska säga. Här går jag i mitt lilla liv och tampas, slåss, och försöker. Springer men kommer aldrig fram. Rädd. Rädd för… något jag inte kan ta eller se på. Så tack är det jag ska säga. Det behövdes mer nu än någonsin. Du är grym.
herregud. tack för att du satte ord på det där. ska nog printa ut det där och sätta upp på väggen ovanför sängen eller nåt.
Åh tack. Behövde höra det här. Jag har har så mycket idéer, tankar och saker jag VILL göra. Men jag skjuter upp det till sen. Imorgon. Om en vecka. Åren går. Jag har skissat på en bok sedan jag var 12 år. Nu är jag 21. Behövde lite uppmuntran. Tack Clara!
Jag ryser i hela kroppen av ditt inlägg för att du har så rätt. IDAG ska jag avsluta projektet jag påbörjade för två år sedan och aldrig avslutat. Det tål att lägga till att det som legat oklart skulle bli klart på ett par timmar…
Tack snälla! Har haft en sån otroligt tung höst och jag känner hur jag långsamt bryts ner under all press jag sätter på mig själv. Jag läser ju det absolut intressantaste ämnet som finns, och jag älskar det! Men när det har kommit till allt som krävt ngn form av ansträngning från min sida så har det bara känts som att jag låser mig själv. Jag kan inte, för jag vill inte misslyckas. Jag har bara känt mig så otroligt tom inombords och prestationsångest-begreppet har fått en helt ny innebörd. Känner mig maktlös och totalt obegåvad, och bara låser mig själv, igen.
Tack Clara för att du kommer med så mycket bra och kloka ord! Det är inte bara en gång du har satt ord på vad jag tänker, det känns skönt att veta att jag inte är ensam med alla funderingar.
Jag hade en sådan bra bildlärare i min gymnasieskola (där jag gick estet-bild), vi var förbjudna att skissa med blyertspennor, för att vi inte skulle sudda. Vi hade alltid en deadline på våra arbeten och var därför tvungna att färdigställa allt vi gjorde, vi fick analysera bilderna efteråt och vi fick alltid en massa tips på hur vi kunde förbättra oss. Dessutom hade vi tillåtelse att “förstöra” mycket material, för att kunna göra våra misstag. Jag utvecklades och utvecklades, och eftersom jag är en rastlös själ som hatar att stå och stampa var det ju bland det roligaste som fanns, att se hur jag blev bättre!
Jag kunde ju önska att alla människor hade människor omkring sig som hjälpte dem att utvecklas, som hjälpte dem att ta sig över den där förbannade tröskeln av självförakt eller rädsla eller vad det nu må handla om. Att det fanns fler människor som lovade att ta emot sina medmänniskor om de hoppar ut i det de inte vet någonting om. För att hoppa ut i det man inte vet någonting om är för mig skräckinjagande och samtidigt det mest underbara fantastiska jag vet! Jag kämpar innerligt för att aldrig se mina misstag som just misstag, utan som lärdomar. Utan misstagen kan vi inte lära oss och lär vi oss inte kommer vi ju ingenstans!
Tack! Jag behövde det där!
Helt riktigt, Clara! Jättebra inlägg. Har själv alltid haft problem med detta att jag vill ha saker perfekt på en gång, att jag hellre går och skaver på ett problem tills det undermedvetna har fått säga sitt, eller avvaktar med en text tills nästa scen känns utstakad. Men, det har jag försökt sluta med på senare tid. Bestämde mig för att prestationsångest var fullständigt oproduktivt. Stängde därmed av alla rättelser i Word, gav blanka fanders i huruvida allt flöt perfekt i första utkastet, och nu är mitt första grovmanus nästan färdigskrivet. 🙂
SAKER BLIR ALDRIG KLARA…
TACK FÖR DINA FINA RADER CLARA.
Så tänker jag oxå på min blogg // MISS i
Måste säga att det är lite Oprah över dig Clara. Rättfram och trygg i det du gör och den du är. Du är på rätt plats och gör det du är “kallad” till om man ska se det så. Så härligt när rätt person är på rätt plats i denna kaosartade värld! Keep going strong sister!
SANT! SANT! SANT!
Tack!
sitter här och är helt fast i mitt skrivande och googlade efter tips för att komma igång.
Och nu känns det mycket bättre efter att ha läst det här!
Det var precis vad jag behövde läsa nu!
Tack verkligen bra skrivet!
Hej på en SUPERgammal post som j hittade via din fråge-highlight 😊
Välllldigt gott råd!! O när jag reflekterar inser jag också det iaf för mig stora värdet i att, har j börjat (skriva), har j något att slosha runt i bakhuvudet, spela in idéer kring på voice memos när j är ute o terapigår, och att man kommer igång med itererandet tidigare! Att återvända till en (längre) text flera ggr är det som gör att j till slut är riktigt nöjd, o tom kan längta efter att jobba med den i st f att nojja över deadline 😊