Jag hade en klasskompis som pÄ bilden jobbade med samma teckning ett helt Är utan att bli fÀrdig. Ett A3 papper skulle fyllas med fÀrg och hon satt och skissade pÄ ett centimeterstort ansikte. Drog ett streck, suddade, drog ett nytt streck och suddade ut igen. Kom aldrig vidare. Fick aldrig klart bilden. Fick inte godkÀnt trots att hon var duktig pÄ att rita.

En annan klasskompis kom inte igÄng med sin uppsats. För han kunde aldrig vÀlja Àmne. Tvekade i veckor om vad han skulle skriva om. Inget Àmne var perfekt sÄ inget Àmne valdes. Ingen uppsats skrevs. Tror ni att han blev bra pÄ att skriva uppsatser?

HÀr borde nÄgon satt stopp. Bildfröken borde klippt ut den lilla kvadraten med ansiktet frÄn det enorma A3-pappret. Plockat bort sudd och blyerts och gett henne en tuschpenna istÀllet. Bett henne fÀrdigstÀlla bilden samma lektion. Magistern borde utdelat ett Àmne till eleven. Bett honom skriva en uppsats av det, hur operfekt det Àn var. För att öva sig i att skriva om nÄgot som till synes inte gick att skriva om. För att öva sig i att bli fÀrdig, Àven om resultatet inte var sÄ bra.

SjĂ€lv skissar jag aldrig med blyerts. Det Ă€r skarpt lĂ€ge pĂ„ en gĂ„ng. Misstagen pĂ„ pappret Ă€r vad som tvingar mig att tĂ€nka nytt, istĂ€llet för att bara radera och fastna i en tankegĂ„ng. Jag Ă€r snabb pĂ„ att vĂ€lja Ă€mnen att skriva om. Det gör att jag kommer igĂ„ng med skrivandet, istĂ€llet för att stanna i idĂ©stadiet och varken lĂ€ra mig nĂ„got om att skriva – eller fĂ„ reda pĂ„ om iden höll. Bloggande Ă€r en utmĂ€rkt skola i detta. NĂ€r man bloggar mĂ„ste man sĂ€tta punkt. Posta. Sedan invĂ€nta reaktionerna, inte minst sina egna. Det Ă€r av oerhörd vikt att komma till skott och göra fĂ€rdigt saker speciellt nĂ€r det inte blir bra, för dĂ„ finns det i alla fall nĂ„got att utvĂ€rdera.  Och i sjĂ€lva fĂ€rdigstĂ€llandet finns en tillfredsstĂ€llelse nĂ€stan oavsett resultat.

Jag tror att vi Àr rÀdda för att sÀtta punkt för att vi Àr rÀdda för att utvecklas. SÄ lÀnge nÄgot inte Àr fÀrdigt kan det heller inte misslyckas. Men jag tycker att det Àr precis tvÀrtom. Att aldrig vÄga bli fÀrdig med nÄgonting, det Àr att misslyckas. Det Àr att trycka pÄ stoppknappen i hissen och stÄ still mellan vÄningarna och hoppas att man kommer fram fortare.

Vill du skriva en roman men fÄr bara ihop ett kapitel?  Skriv ett sjuhelsikes bra kapitel. SÀtt punkt och betrakta som klart. Försöker du sy en kjol men misslyckas? Sy klart ÀndÄ. Sy en liten scarf av kjolen. NÄgot som blir fÀrdigt. En historia med en början, en mitten och ett slut.

Skapa, producera, fÀrdigstÀll! Att resultatet verkar vara skit Àr inte relevant. Historien Àr full av exempel pÄ skit som blivit relevant. TÀnk bara pÄ hur Fleming av misstag uppfann penicillinet. Eller hur Columbus fann Amerika i jakt pÄ Indien. Vem vet vad du finner nÀr du gungar igÄng flÀsket?  Kanske Àr det nÄgot alldeles magiskt. Kanske Àr det just det som skrÀmmer dig mest?