Härom dagen var det dags att vara finklädd och gå på kalas. 
Allting på bilden är ärvt. Utom hängseljeansen som jag köpt på loppis och skorna som kommer från Kavat. Kappan tror jag är 40-50 tal.
Det var ett fasligt väntande på att morsan skulle bli färdig. Han hann bli ganska trött tillslut.
Tillslut somnade han nästan ovanpå den lilla kaninen. Stackarn. Kaninen alltså.
169 svar
Åh, men exakt samma mössa har jag kvar sen jag var liten (-84)! Har tänkt lillan ska få ha den i sommar för den är ju så fin.
Jag får så många kommentarer på min blogg om att mitt barn är så sött och jag får minst ett mail i veckan från människor som erkänner att de går in där för att kolla på bilder av honom (och uppmanar mig att lägga ut fler bilder). När jag surfade in här idag, så gick det upp ett ljus för mig. Nu förstår jag nämligen hur de tänker och att man verkligen kan få pirr i magen bara av att titta på en fin unge som man inte ens har träffat i verkligheten.
Jag hade den också 🙂
Vilken liten sötis! Jag hade exakt samma mössa som liten skrutt (född 82).
Ha en fin dag!
Åhhh så söt!! Jag hade en likadan mössa när jag var liten! Oftast till den mycket vackra kulladräkten. Hoppas mamma har sparat!
Jag också! Har kvar min hätta, hoppas dottern min inte vuxit ur den till våren/sommaren.
Vad roligt! Att han somnade på kaninen alltså, jag hade en katt när jag var liten (gosedjur, så att inga missförstånd uppstår 😉 som jag hade på kudden, under mitt huvud varje natt. Varje natt alltså, nu är han ganska smal och har tappat ett öga och lite till.
Du och din make har då verkligen lyckats producera en go onge. Rosor på kinden och solsken i blick!
Åh så söt han är!
Jag ställer mig i beundrarskaran. Han är verkligen en go liten pojke. Dessutom passar han väldigt bra ihop med golvet, det blir vackert färgmässigt.
Kinderna, my lord! Och den lilla röda näsan! Tänk att små ungar kan vara så himla bedårande att man nästan sättter morgonkaffet i halsen, haha. En sån där mössa ska jag hålla utkik efter, vill att mina framtida (hoppashoppas) barn ska ha sådana!
Sötis! Min kusin hade exakt en sån där mössa som liten som finns i lådan för ännu för stora kläder.
Men detta söta gossebarn!! 🙂
Oj min gud, det är ett så fantastiskt gulligt och vackert barn ni har Clara!!! Och kläderna påminner om någon fin ”bullerby-dröm”.. Otroligt sött!
Men så otroligt söt!
En likadan måssa hade min husses syster på 40-talet. Jag undrar om den inte hörde till en folkdräkt??
Jag ska se om jag hittar ett foto.
mössa, ska det ju vara.
Mössan tillhör Leksandsdräkten, en mössa för små kullor. 🙂
Åhåhåååå vilka fina skor! Såna ska min lilla krabat få när hen är stor nog (hen är än så länge ofödd, kommer först till våren :))
Men hallå vilken fin son du har! Och underbart att se tumsugande ungar. Min ettåring har sugit på tummen sedan 6 veckors ålder när han insåg att tummen var mer praktisk än napp. Det är så sött när de hittar vad som passar dem bäst. Tyvärr kommer folk med tråkiga kommentarer som ”det blir ett helsike att få honom att sluta” eller ”tur att man kan fixa tänderna när han blir större”. Morr.
Vad söt 🙂 En sådan mössa hade jag också som liten, den är helt underbar 🙂
Amen fy tusan vad söt, jag dör.
Jättsöta bilder! Mössan hör till leksandsdräkten. Jag hade en likadan som barn!
Clara vilken sötnos. En sådan mössa hade våran dotter när hon var liten nu är hon snart 19 och med ringar i läppar och näsa men lika söt fortfarande.
Vilka fina skor..
Så söt så söt!!! 🙂
amen hur söt får man vara?
Vilket ljuvligt litet flin:)
Härliga bilder! Men jag vet inte, är det inte en tjejmössa? Vad är fel med att klä sina barn efter det kön dom har och då menar jag inte pojkar blått och flickor rosa. Jag hade en samemössa när jag var liten, killmodellen med stor tofs men hade tyckt det var finare med tjejmodellen faktiskt.. Heippa!
Nej, den sitter ju på en pojke så det är en pojkmössa. Något annat sätt att definiera vilket kön ett plagg har vet jag inte.
bra svar! 🙂 Och fina bilder på fin unge!
Bra svarat!!!Han är för söt eran lille son..
Det klokaste svaret jag har hört på den frågan:)
Clara, du är min idol.
Ok så en kjol på en pojke är också samma sak? Lustigt men Jaa kanske det!!
Men alltså att det finns tjej/kill-kläder beror ju endast på att alla hela tiden håller på och tjatar om tjej/kill-kläder. Om folk slutade reproducera begreppet och vara fixerade vid TJEJ eller KILL så skulle det ju inte vara något problem. Öppna ögonen och se konstruktionen.
jaha. det var en kille på bilderna. brukar alltid bara bläddra igenom bilderna utan att läsa texterna. dumma mej som trodde det var en tjej.
Bertil är söt som socker! Du avgör själv om du sätter en mössa som vissa uppfattar som ”flickhätta” på honom eller inte, men rent dräkthistoriskt har de en poäng. Gammalt tillbaks lindade man spädbarnen och senare gick alla barn i kolt (men med olika förkläden för att visa kön.) Då det var mycket viktigt att visa barnets kön i bondesamhället hade man ofta sytt två bäbishättor innan barnets födsel. Tre breda kilar= hätta för flicka och 4 kilar sytt från kullen av hättan (skurna som dagens kepsar) =hätta för pojke. Detta antar jag att du redan vet, men det kanske är en nyhet för några andra. Här är en länk med en bild på hur små gossar kunde klä sig, med pojkmössor sydda i kilar. http://folkligt.blogspot.com/2011/12/folkdrakter-till-barn.html
Tror ändå att varenda en som kommenterar här skulle reagera om eran far bror pojkvän morfar farfar etc helt plötsligt skulle börja klä sig i klänning. Sedan att detta handlar om ett gossebarn, men känslan i mig säger att Clara klär honom i flickkläder för att provocera och sedan övar in ett dräpande svar om ngn kommenterar detta. Vilket är helt naturligt, alltså att folk reagerar. Jag är feminist på så sätt att det ska vara lika mellan könen men tycker det är att gå för långt när man ska klä sina små bebisar i kläder för att hävda sig själv. Låt honom ta på sånt när han kan bestämma själv om han vill ha det då är det helt ok det är hans val.
Så hur skulle du reagera om din far bror pojkvän morfar farfar etc helt plötsligt skulle börja klä sig i klänning? Skulle du göra slut/klippa kontakten? Bränna honom på bål kanske? På vilket sätt förändras din relation till en man du redan känner och älskar beroende på vad han har på sig?
Skrämmande människorsyn tycker jag att det är!
Absolutbrännapå bål!du missuppfattar migmenar att allaskulle REAGERA! Precis som man reagerar om Bertil har på sig en flickmössa! Punkt.
Vad är det för fel med att bara låta barn vara barn?
jag hade mest ”tjej-kläder” som vissa skriver när jag var barn, och jag fick alltid vara barn och hade hur fin uppväxt och barndom som helst! Minns över huvud taget inget som hade att göra med mina kläder, dem bara fyllde sin funktion då. när man är så liten spelar kläderna ingen större roll som vissa vuxna här verkar tro. även om pojkar har byxor och tjejer klänning när dem är små så är jag ganska överygad om att det inte kommer påverka dem så mycket som vuxna.eller tvärt om för den delen. när de blir stora gör dem som dem vill ändå. jag hade både klänning, kjol och byxor och lekte med dockor ,ponnyhästar, bilar, lego och mamma pappa barn.. har ni glömt att kläderna inte var viktiga när man är liten? Det har inte jag iaf. man hade fullt upp med att leka runt!
Bra sagt Becky, så är det faktiskt!
Men om nu kläderna inte spelar någon roll, varför göra skillnad då? Det enda alla barn vill ha och behöver är sköna kläder
Jo nä men dom behöver ju inget annat nää…
Har din dotter jeans och shorts? Det hade hon inte fått ha om sådana som du fått bestämma…
Jesus Amalia vilka bitterfittor! alla får ha va dom vill yada yada har också och har det fortf.
Jag tycker att det är konstigt att du kallar andra för bitterfittor, när du själv i ett inlägg längre upp har avslutat meningen med ”punkt”. Det betyder alltså enligt min tolkning att du tycker att du är den enda som har rätt. Får alla ha det som de vill i så fall?
Så söt han är! Och kappan var ju helt underbart fin!
Vad bra du fotar, han är galet söt
Det är detta jag gillar med din blogg, många läsare men du gör som du vill, tänk om bloggvärlden var full av Claror som vågade gå sin väg och tro på sinda ideer. Han är otroligt söt eran lilla kille!
Härligt med kända mammor som går sin egna väg och inte följer strömen, BRA CLARA!
Tack fina du!
Är så oerhört imponerad över att du struntar i alla sk ”könsnormer”!!! Jag är också sådan…men har inte varit lika våglig som du är och det irriterar mig! Har en son på 8 år och en dotter på 2.5 år… Har fått höra kommentarer som ”Vad duktig storasyster är som tar hand om lillebror” 🙂 (storebror har långt blont lockigt hår och lillasyster mörkare, kortare och rakt) . Stå på dig och hoppas att du fortsätter våga även när Bertil börjat skolan…för då började jag fega ur. Men hans långa hår vägrar han själv att klippa av!! Även där har lera människor, många yngre ifrågasatt om varför vi inte klipper av stackars killen hans långa hår….ingen tänker tanken att HAN vill ha det så…
Ha en bra dag!! KRAM på er 🙂
Galet vad söt han är 🙂
Så härliga bilder! Superhärligt att du sätter på honom BARNkläder o inte könsbestämda kläder. Tycker många köpekläder är så tråkigt könsbestämda så nu syr jag de flesta barnens kläder istället. Då får de oxå BARNkläder 😉
Men gudars.
Hur kan små barn vara så söta?
Han är ju helt bedårande.
Fruktansvärt sött!
Sååå gullig. En sån mössa hade min dotter när hon var liten, passar båda könen absolut!
Men han är väl för söt!
Jösses vad fina kort! Ser så kärleksfullt ut när han kramar sin kanin att jag blir alldeles mojsig i mammahjärtat 🙂
Han är ju bara för underbart söt!
Alla bilderna är söta men mest tycker jag om den där han kramar sin kanin 🙂
Det är så kul att du inte klär din son i ”vanliga killkläder”! Man ser ändå så många som klär sina pojkar i blått och flickor i rosa och det är jättekul att se att även pojkar kan ha blommigt och deras föräldrar vågar klä dem i det! 😀
Så kalasfin han är! Ha det så trevligt!
Men nej så rara bilder på Bertil!!
Gullungen är för ljuvlig och kläderna likaså.
Vilket fint barn! Och jag har också en likadan mössa:) Om jag nån gång får en dotter ska hon få den! Så fina rosor.
Världens finaste lilla mössa. De flesta som är födda i början av 80-talet har väl haft en sådan. Måste leta fram min, känns som om den aldrig kommer att gå ur tiden.
”Jag trodde det var en tjej…” – min dotter 3 år.
Va trist att hon redan börjat särskilja så! Min dotter vet knappt vad flickor och pojkar är. Hon har en vag aning om att det har med könsdelarna att göra, men kan inte avgöra sånt genom att titta på påklädda barn. Det är så skönt och befriande!
och din dotter är mycket bättre än matildas då eller vad är det du vill klargöra här?
Misstänker att hon vill klargöra att det är beklagligt hur tidigt barn har förstått vad som är ”tjejigt” resp. ”killigt”, för det är väl ingen som tror att det är genetiskt medfödd kunskap att ”veta” att vissa mönster och färger tillhör ett visst kön?
Jag tycker inte att det är trist eller beklagligt att en 3-åring associerar vissa kläder till kön. Jag tycker det är ett helt naturligt beteende ÄVEN om det är inlärt. När man är 3 har man ju redan varit med ett tag och de här indelningarna snappar man ju upp från alla möjliga håll. Min tjej, drygt 3, har länge ansett att pojkar ska ha byxor och flickor klänning, mfl typiska attribut, hon har haft en glasklar, och mycket egensinnig, uppfattning om kön och genus, länge tycker jag, och jag tror (är övertygad om) att den härrör från Bolibompa och förskolan. För kanske ett halvår sedan blev hon mycket upprörd när vi läste om figuren Dojo i rosa klänning och det stod ”han” i boken. ”Nej, läs inte han! Det är en hon!” krävde hon. Den, och liknande händelser, gav ju utmärkta tillfällen till diskussioner och ifrågasättanden av normer! ”Varför tycker du att det är en flicka?” ”Varför kan inte pojkar ha klänning?” etc. En dag kom hon bara fram till mig och sa ”Mamma, veeet du, pojkar KAN faktiskt ha klänning!” Idag handlar det väldigt mycket om att pojkar har snopp och står upp när de kissar, och hon försöker göra samma sak, så nog vet hon skillnaden alltid, men hon är helt ”fri” i sin syn på kön och genus när det kommer till kläder, frisyrer och färger! DET tycker jag är skönt och befriande!
En härlig blogg har du och härliga bilder. Jag ser fram mot att hämta inspiration här, nu när jag äntligen skall förverkliga min dröm om egen grönsaks- och rotfruktsodling!
Helt fördomsfri är jag tyvärr inte, eftersom jag reagerade, om än bara litet, på att er söte lille kille hade en blommig söt mössa och röd kappa. Bra svarat om att det som sitter på en pojke är pojkkläder. Vad man väljer att klä sitt barn i är sin egen ensak, bara man inte gör en sak av det. Åt det ena eller andra hållet. Lyssnade nyss på Ikaros av Björn Afzelius, när han sjunger: ”Ändå står de vuxna där och pekar ut den riktning de tycker man skall ta. Alla drömmar de själva har förvägrats vill de förverkliga genom sina barn.” ”Men vem besitter förmågan att veta vad som ryms i en individ. Vem kan säga till nån annan hur lyckan ser ut, vem kan säga vad nån annan vill bli?”
Vad jag vill säga är väl kort och gott, att är man lyhörd för sitt barn blir det nog bra.
Annette
http://justnujusthar.blogspot.com
Hennes barn kan inte själv ännu välja ut sina kläder så lite svårt att vara lyhörd, nu klär hon sitt barn efter sin egen vilja. Lycka till med din odling förresten.
Hur tror du Malin att de ”klädkoder” jag uppfattar att du förespråkar har uppstått? Föddes mänskligheten med en uppfattning om hur pojkar och flickor ska klä sig? Det är en ärlig fråga. Sedan undrar jag också hur du tänker kring det här med att kvinnor bär byxor i vår kultur idag?
Matilda: Du kanske ska fundera på varför din 3-åring redan associerar olika klädesplagg med könstillhörighet?
Varför det?! Det är ju helt normalt!
Nej Cissi..det är inte normalt..det är inlärt.
Nästan allt du kan och känner till är inlärt…
Jag säger varken bu eller bä om klänningar, blåa kläder, pojkar eller flickor MEN det finns flera utvecklingsstadium i barns liv där kategorisering ingår. Snopp/snippa perioden är ett sånt. Dessa utvecklingsstadium kommer och går under uppväxten. Självklart måste de ha en funktion. Sen är det upp till oss föräldrar att resonera och tala med barnen om dessa saker så att det blir helt normalt med pojkar i blommig mössa. Jag tror dessutom det finns ett driv inom människan att vilja kategorisera sin omgivning, livet blir liksom lättare att hantera genom schabloner. Nu är det upp till oss alla att se till att denna önskan om förenkling inte hindrar individer att vara det dom själva önskar. Vi måste jobba med oss själva helt enkelt och det är det Clara hjälper oss med 🙂
Helt normalt med pojkar i blommig mössa? Nå jo det låter som dom flesta här inne pratar så bra sen hur dom beter sig i verkliga livet är en annan. Tror inte nästan ngn som kommenterat går och köper en klänning till sin son och sedan försöker tuta i han att det är helt normalt
Fin skuldbeläggning där Linnea. Det är säkert Matilda som är roten till den patriarkala norm som råder i samhället. Hon heter säkert även Disney i efternamn.
sicken sötkorv! jag hade en exakt likadan mössa när jag var liten.. helt underbart fin 🙂
Oj, va lik dig han var!!
varför ska Matilda fundra över varför hennes flicka associerar flickkläder med flickor? det är väl ganska naturligt!
Det finns inget naturligt med det alls. Hon har LÄRT sig att döma människor efter kläderna. Flickkläder är ett modernt påfund, inte ett biologiskt faktum.
nej men sluta vi har ju klätt oss olika sen stenåldern. herre gud, har du inte sett flintstones?! 😉
Men det är väl för fan inte Matildas fel att hennes dotter har snappat upp att samhället i stort särskiljer flickor och pojkar genom hur barn kläs? Okej, onödigt av henne att skriva kommentaren kanske men det är inte hon som är roten till allt ont!
Mvh ganska radikal feminist
Tycker jag med! Helt naturligt!
Har också en sån mössa från barndomen och tänkte åka hem till mamma och rota reda på den och alla mina gamla fina barnkläder som min parvel ska få sen! 🙂
Alltså, ni måste ha skapat den finaste lilla varelse!! Gulligare unge får man leta efter. Och inte blir det sämre av att ha en mor med sån fantastisk smak för färg och form !! Grattis! 🙂
Han er kjempe fin!
Konstigt att folk borjar med sina pojkklader/flickklader kommentarer aven nar det galler en liten mossa som jag bara tanker ar en barnmossa… Att det behovs sa lite! Inget rosa, inte en kjol inom synhall, men t.o.m denna oskyldiga mossa ar alltsa ”flickig”! Ar det da blommorna eller formen som gor den flickig? Fast det ar klart den ar ju rod? Alltsa jag ar uppriktigt forvanad! Please enlighten me!
Det är ju så i folkdräkter att flickor och pojkar har olika typer sv kläder och den mössan bärs sv flickor..
av ska det vara
Jag gillar det faktum att du klär ditt barn könsneutralt 🙂 Tummen i munnen bilden är underbar!
Könsneutralt?? Hur kan man kalla en rödblommig mössa med feminin skärning (ja, det begreppet finns nog, fråga en designer/skräddare) och som satt på var och varannan liten tjej på 70- och 80-talet, för ”könsneutral”??? Snarare verkar hon ju vilja påskina (iaf omedvetet) att sonen är en tjej eller att hon minsann klär sitt barn hur hon vill eftersom jag är övertygad att okända skulle tro det! Inlärt eller inte. De flesta vuxna människor kan skilja på män och kvinnor oavsett huvudbonad. Hur då…? Hmm…
Könsneutral vore ju i så fall en gul, beige eller grön. Tror ändå jag förstår hur du menar även om du uttryckte det fel!
En feminin skärning på en mössa? Skärp dig, inte ens vuxna människor har väl könade mössor i någon större utsträckning, än mindre bäbisar.
Och rött är väl knappast någon provocerande färg, jag ser män bära den stolt varendaste dag.
Ser du män bära en mössa som tillhör folkdräkt som är till för flickor varje dag?
Haha Malin där uppe, ser du över huvudtaget NÅGON bära folkdräkt varje dag?
Åh en sån mössa hade jag! Och även om jag gör som alla andra nu så känner jag ändå skriva det: du har världens sötaste lilla son!! Och angående underliga kommentarer här ovanför, han ser ut precis som en liten pojke ska, välmående och lycklig och framförallt ser han ut som ett barn.
Underbara Clara så glad jag blir. Underbara bilder på en otroligt söt gosse.
Jag ler och minns mina egna två som föddes på – 80 talet och idag är vuxna.
Jag sydde de mesta av kläderna till dem. Min son som var den yngre fick kläder och mössor i alla regnbågens färger. Min dotter som avskydde klänningar gick mest i sina snickarbyxor och med ”mysse och bysse”.
Kommentarerna främst från den äldre släkten var många.
– Du som syr – kan inte tösabiten ha klänningar?”
– ”Men..är det inte lite flickiga kreationer din gosse har på sig?”
”Käringen” mot strömmen så sket jag på ren svenska i allas åsikter och kände mig vuxen nog för att klä mina barn som kändes rätt för mig och oss.
Kanske berodde mitt fria klädval till att- mina barn under tonåren inte var slavar under märkeskläder eller trenderna för dagen. De var starka nog att ha på sig precis det som de ville utan att känna sig tvungna att följa den ”mall” som var mode just då.
Idag är de vuxna. Min dotter har inte längre Emil stil utan älskar klänningar i alla de former.
Min son älskar kläder och klär sig gärna i hatt och manlig stil, men har ofta något i färg som sticker ut.
Jag är glad att jag vågade vara den jag är ,och klä mina barn precis som jag själv ville. Mina barn är lika glada ,och vi pratar ofta om att våga vara den man själv vill ,och inte någon andra har bestämt att man ska vara!
Kram till dig!
Vilket inspirerade inlägg i debatten!
Jag håller med Lady D:) Tänk så mycket du kommunicerade till dina barn. Dottern låter som jag och sonen låter ju stencool:)
Så fint! Tänker också så när jag klär min dotter.
Nej, nu ater jag snart upp honom!!!! Varldens gossigaste unge har du minsann!!!
Hur kan detta söta inlägg provocera fram sådan debatt? Han är ju superfin i sina kläder, punkt.
Förstod genast att det skulle bli diskussioner ang lillens kläder. Men alla måste ju få tycka och reflektera – vad kommentarerna i en blogg annars till för? Själv skulle jag aldrig klä min son såhär! Men kläderna är jättefina och lille Bertil likaså.
Så søt lue han har på hodet. Sånn hadde jeg også da jeg var liten:-)
Men HEJ vad fina kläder! Och Bertil himself, otrolig unge. Vilken kalufs.
Ååå vilka härliga bilder!
Söta lilla !!!!!!!!!!!!!!!!
Bara så fin, man får sån lust att hålla Bertil i famn och ge honom bamsekramar.
Vilken liten gossing!
Åh vilken söt unge du har!!
En gång var jag också näpen och söt i en sån mössa… (-78).
Men gud vilken sötnos! Känner igen mössan..
Det är farligt att läsa din blogg, Underbara Clara! Nu vill ju jag också ha en liten unge som klättrar i trappen, som jag får klä i söta små mössor och gå på långpromenad med. Tack för att du skriver Sveriges bästa blogg!
Sicken fining!!
Åh! Gröna skor med röda skosnören. Ungen är stilikon!
Så söt! Förklarade för mannen att vårt barn ska ha en sådan mössa, tjej eller kille. Skorna är supersnygga de med, finns de i storlek 38? Skulle lätt välja dem till mig själv…
Så fin.
Åh så fantastiskt söt, och så lik sin mamma! På detta kort är lille Bertil verkligen underbaraclara upp i dagen:). Varm hälsning Monika M.
Hade en sådan mössa när jag var liten. Min förhoppning är att den finns kvar, även om jag har svårt att tro det… Vet att jag ett tag hade den till min dockor. Får bli helgens mission att fråga mamma om den kan finnas kvar. Inte för att jag har något barn att klä upp.. Men kan ju vara kul att ha den ändå!
Så fin han är lilla Bertil. Kram till er.
Clara! Vilken jättefin bild på ditt barn! Många har kommenterat mössan så jag behöver kanske egentligen inte tillägga att den var hur söt som helst!! vill också ha till mina två barn!
Måste också tillägga att jag beundrar dig så mycket! Du är en förebild för mig. Jag håller med dig i det du skriver här i detta inlägg. Du har så rätt. Barn är barn. Barn har på sig kläder. Inte märkligare än så.
Sen till alla de som blir upprörda för vad folk har på sig. Herregud.. jag orkar inte. Jag hade på mig pojkbyxor när jag var liten. De var riktigt blå och verkligen skurna sådär hårt, så de var nästan obekväma. Det stod faktiskt ”boy” på insidan av dem. Och jag frågade mamma vad det stod och hon sa ”pojke” och jag tyckte det var konstigt. Men jag hade inga problem alls med min könsidentitet. Jag kände mig som en tjej. Jag hade kunnat känna mig som en kille också förstås. Men just jag kände mig som en tjej. Även om jag hade pojkkläder mestadels. Och ibland hade jag vanliga kläder och ibland tjejkläder. Men mest pojkbyxor. Jag lekte också med pojkleksaker och gjorde andra pojkiga aktiviteter; som spelade fotboll. Jag älskar fortfarande fotboll och så e jag händig. Min hjärna kanske är lite manlig, vad vet jag. Men jag är 100 % tjej.
Fast sen var förstås hela min poäng med att jag egentligen bara var ett barn som fick leka och klä mig i allt möjligt, och att jag inte blev förvirrad i min könsidentitet eller i min sexualitet eller trodde världen var upp och ner. Mina föräldrar lärde mig hyffsat ändå att dessa saker bara var ord andra människor använde för att placera oss i fack. Och typ onödiga fack då.
Hei Clara 🙂
Alltid flott å lese din blogg !
Og for en herlig, nydelig liten gutt 🙂
Jeg la merke til hvor harmonisk og fin han ser ut ; tillitsfull, og kjærlig. Bare måten han koser med sin kanin på :), man blir bløt om hjertet
Han får nok myye kos og kjærlighet !
Eller så får du bare nyte det så lenge du får lov til bestemme hans klær.
Min 13 årige gutt vil fortsatt bli kilt ( kittlade ? ) på ryggen når han ønsker ekstra kos og er litt trøtt. Og det er bare helt skjønt 🙂
Jättefina foton!!! Blev en kul historia och kanske något att rama in och sätta upp på väggen. Fint med hans leende också. Ha det så bra!!
Clara kan inte sätta in en bild på Bertil utan att varje gång få kopiösa mängder av kommentarer på vad han har på sig. Är det flickigt? Är det pojkigt? Är det neutralt? Jag tycker de som talar mot könsfixering verkar vara oerhört könsfixerade. Bertil bryr sig inte, så varför fylla sida upp och ner om klädernas rätt och fel. Vår uppgift är inte att döma varken Bertil eller Clara, utan rätt och slätt vara tacksamma för att hon sätter ut vackra bilder, på sitt frimodiga, välskötta barn. Ursäkta men jag blir alldeles matt av allt ”han” ”hon” ”hen” snack.
Min Stella har också haft en sådan hätta innan den blåste bort.
Har aldrig sett en på en pojke tidigare =) Men någon ska ju vara först.
Tja varför inte? Något ska han väl tjäna pengar på.
Alltså, denna lille Bertil!
Det kan vara den sötaste unge jag någonsin sett (efter mina egna såklart!) 🙂 Hade likadan liten hätta när jag var liten och den har suttit på båda mina barns huvuden – på BÅDE Stina och Pelle!
Heja dig!
Vilken jättefin mössa! Jag hade en likadan som barn men har tyvärr…som med mycket annat…inte haft vett att spara den.
Clara är säkert medveten om att hon väcker reaktioner när hon sätter en dalkullamössa på Bertil. Det är upp till henne och det är säkert som du säger att hon gillar debatten som följer. Det jag ser som allra viktigast är att göra allt för att skydda den blick som Bertil har på den första bilden, utmaningen är att inte såra den oskuldsfullheten. De ögonen lär oss dessutom mer än 1000 argument om hur man bör och inte bör tänka.
Han verkar vara en riktigt go unge Bertil! Man blir så glad när man ser bilder på honom. Och så klär han sig utomordentligt fint!
Den där goa ungen vill man krama. Så söt.:-) Kram Stina
Jag smälter!!!
Oj vilken debatt en liten mössa kan skapa! Bertil är ju hur söt som helst i den, så vad spelar det för roll om den ursprungligen är tänkt som en ”flick-mössa”??? Jag upphör aldrig att förvånas…
Haha! Det är ganska enkelt och skrämmande att se hur genusfixerat vårt samhälle är när man t.om. talar om rätt och fel när det gäller kläder till små barn. Verkligen storsint!
Men alltså så söt han är lilla Bertil! Åh=)
Finare mössa får man verkligen leta efter! Love it! Hade precis en sådan jag med (född 82). Din gosse är verkligen helt underbart söt, så himla härligt fin hårfärg. Hoppas kalaset var bra :-)) <3
Stannade upp och kunde inte sluta titta på bilden där han suger på tummen, helt underbar.
Fin son ni har 🙂
Vilka fina bilder på en urgullig kille!
Är bara tvungen att ge mig in i debatten kring pojk/flickkläder 😉
Har själv en dotter, nu 9 år, som sedan 3 års ålder vägrat ha kjol, klänning och nattlinne. Hon älskar att gå i jeans och långärmad tröja, favoritfärgerna är grön, blå, svart och röd.
När vi går och handlar letar vi efter kläder som hon gillar. Ibland finns de på flickavdelningen och ibland på pojkavdelningen.
Ja, jag köper ”pojkkläder” till min flicka! Vilken hemsk mamma jag är!
När hon gick i förskolan sa en av pedagogerna till oss att hon tyckte att vår tjej skulle ha kjol ibland, för det hade de andra flickorna!!!!! Gissa om vi gick i taket!!!
Jag anser att det ska finnas barnkläder. Kläder som barn kan vara barn i. Kläder som man kan leka, springa, hoppa och skutta i, oavsett kön.
Så sist vill jag tillägga att jag har en dotter till. Hon älskar allt som är rosa, tylligt, glittrigt och har alltid haft kjol och klänning. Min barn är olika och jag har låtit dem vara det.
helt fantastiska bilder, fick nästan en liten tår i ögat faktiskt! gick in för att kommentera och tänkte; ”vad kul, jättemånga kommentarer från folk som också bara ville säga att gud vad söt han är!” men nej tyvärr, blir så jävla trött rent ut sagt… självklart var det många som reagerade på ”tjejkläderna”. vet inte om jag ska skratta eller gråta, samma visa varje gång…
Tanken slår mig varje gång det blir såna här rabalder. Bertil är för liten för att välja själv. Och då pratar jag inte om vilka kläder han har på sig. Men det faktum att han blivit en ”kändis”, och inte nog med det, utan också någon det ständigt blir debatt omkring. Känns så obehagligt på något vis. Även om det inte är ditt fel att folk kommenterar som de gör så kan ju ingen annan än du Clara ta ansvar. Jag är dock övertygad om att du redan tagit ställning till det, så medveten som du är. Förmodligen tycker du det är värt det och resonerar att det knappast kommer skada honom. Personligen hade jag dock inte velat att min son hamnade i centrum för denna typ av debatt jämt och ständigt. (Han är i Bertils ålder.) Ville bara kommentera det eftersom jag inte såg att någon annan uppmärksammat detta. Kram
Han är helt ljuvlig!!
Å, de skoene var fantastisk fine! Og så grønne attpåtil!
Vilken söt bebis man kan ha då! :’) ♥
Åh vad lik han är Jacob när han ler!
Det är helt idiotiskt vad folk överdriver…
En kille får inte ha rött, rosa, ”feminima snitt”, klänning etc…. oj vilket ramaskri det blir.
Men en tjej får ha grönt, blått, brunt, jeans, hängslebyxor osv…
Visst kan man få göra skillnad på ”tjejigt” och ”killigt”, men varför bara åt ett håll.? Jag kan garantera att om Clara hade haft en dotter och klätt henne i en blå tröja med bilar på (om vi nu skulle säga att det är vad som uppfattas som killigt) så hade ingen reagerat….
Det handlar inte så mycket om att det är tjejkläder så mycket som det handlar om att det är omanligt….. Det går alltid bra för en tjej att gå över gränsen vad gäller kläder – tex en kostym. Undrar när vi får se en kille i galaklänning utan att hela världen skriker förskräckt åt att han gör så fel och bryter en av de mest seglivade normerna vi har..?
Vad rolig, ny kunskap! Tack för detta, älskar småfakta som detta, och så fina dräkter på bilderna i din blogg (till kommentatoren ovan)!
Ulrika – det var alltså dig och din länk http://folkligt.blogspot.com/2011/12/folkdrakter-till-barn.html
Som jag syftade till i tidigare kommentar!
Jättesöt liten kille, de är ju dubbelt så goa när de sätter tummen i munnen och bara ÄR i stunden. Jag hade också en sådan mössa när jag var liten 🙂
Åh, vilken sötnos!
Shit vilket rappel över en mössa. Jag fattar inte hur man kan fastna i en debatt om sånt när hela inlägget är underbart (och Bertil jättefin som vanligt). Det är väl ändå att göra en höna av en fjäder. Spela roll vad han har för kläder, han verkar nöjd med livet och har föräldrar som bryr sig om honom.
Jag och mina systrar lekte mycket med pappas kalsonger när vi var små, perfekta mössor x)
Har väl sagt det 150 gånger redan, men du kan få höra det igen. HERREGUD VILKEN FIN UNGE DU HAR!
Alltså, kan vi inte bara inse att det är naturligt med manligt och kvinnligt och att vi är olika av naturen. Jag har tvillingar och deras leksaker har alltid varit blandade, likaså deras kläder. De har varit fria att leka med vad de vill. Jag har en flicka som älskar rosa och prinsessor, en son som vill klä sig i grönt och som ligger på golvet och kör bilar. Han har ett genuint intresse för alla bilmärken och arbetsfordon. Något min dotter inte ens lägger märke till. Jag älskar att de får anamma de intressen de vill och fritt älska färger. Att tvinga in sitt barn i en unisexvärld där gränsen mellan manligt och kvinnligt suddas ut och där barn inte vet vad en pojke eller flicka är att manipulera ett barn lika mycket som den mamman som tvingar på sin flicka rosa eller sin pojke blått. Låt ditt barn själv få välja. Som mamma borde du låta ditt barn utveckla sitt intresse och sin stil istället för att tvinga på honom något. Nu är det du som SKAPAR honom och inte han som skapar sin egen värld. Jag älskar min dotter i rosa och min pojk i grönt. De väljer själva sina kläder i affären och vad de ska ha på sig på morgonen. De är självständiga. De är inte barn som mamma styrt in på en väg dit mamma vill att de ska gå!
Jag tycker att det vore jättespännande att höra hur du tror att killar ”av naturen” gillar bilar? Mig veterligen fanns det inga bilar när mannen skapades. Ej heller rosaglittriga prinsessklänningar. Det fanns inte ens monarki, vi var jägare och samlare. Om nu könet är så ursprungligt och så starkt genomsyrande för människan har jag väldigt svårt att förstå hur fel färg på kläder skulle kunna ”sudda ut det”? I så fall skulle män för idag vara hemskt könsförvirrade som inte bär rosa då rosa traditionellt sett varit en manlig färg. Med ditt resonemang borde ju din dotter må jättedåligt av att gå omkring i rosa, eftersom det inte är naturligt. Om man nu verkligen ska gå tillbaks i historien.
Nej bilar och prinsessklänningar fanns inte på den tiden du syftar på men vad som var manligt och kvinnligt var oerhört tydligt då. Jag skulle nästan vilja påpeka att det var mer tydligt då vad som var en man och vad som var en kvinna och vem som gjorde vad. Vad jag syftar på är att vi är skapta olika och detta ska vi väl ta till vara på. Du är otroligt vacker och klär dig så att dina kvinnliga former syns på ett attraktivt sätt. Du har högklackat, något som är 100 % gjort för kvinnor om man bortser från de skor som bärs av transvistiter. Varför vill du inte att din son ska vara ”pojkig” när du själv är så kvinnlig? Vill du se din man i röd kappa från damavdelningen och blommig scarf? Det verkar så lätt för mammor att klä sina söner tjejjigt för att ”det ska man kunna göra” men vill den mamman själv ha en pojkvän/man med kvinnliga kläder? Med mina barns intressen som jag nämner i förra mailet vill jag ge ett exempel på att det finns intressen som är naturligt manligt och kvinnligt. Jag tog körkort sent, har inget bilintresse, kunde inte se skillnad på en grävmaskins olika skopor eller förklara vad de användes för. Inte förrän min 3-årige son började fråga. Jag hade aldrig nämnt ordet grävmaskin. Min son höll min hand fast och bad mig stanna för att få se hela förrådet tömmas ned i sopbilen. Min son krävde att vi skulle ta vägen förbi brandstationen på väg hem från dagis, varje dag. Hans tvillingsyster var alltid med, fick samma information, fick uppleva samma scenario och höra samma ljud. Detta gjorde henne inte intresserad, inte uppspelt och inte frågande. Var detta något jag lärde honom? Nej, för mig är sopbilar något jag helst inte står nära. Vill inte gå så nära för att förklara exakt vad som händer inne i sopbilen. Grävskopor och andra maskiner fick jag fråga byggarbetarna om. Jag fick lyfta upp min son så att han såg in till brandbilarna och hitta på historier om de olika modellerna. Var detta något jag lärde min son? Nej, det var något han lärde mig. Eftersom jag inte lärt min atvillingar vad som är manligt och kvinnligt utan låtit dem själva hitta intressen har jag inte heller motsatt mig att min son vill leka prins och prinsessa. Han är då klädd i blå prinsessklänning och är prins. Fem minuter senare ligger han på golver och kör tåg och bilar. Han har valt själv. Han älskar röda plyschbyxor, hon sin blå klänning. För det har de själva valt i affären. Jag vill lära mina barn att värdet finns innanför och inte i kläderna. Väljer min dotter rosa kläder ska hon bli accepterad. Väljer min son blått ska han bli accepterad. De ska inte lära sig att man måste sudda ut gränserna för att bli accepterad eller för att nå samma rättigheter. De ska lära sig att bli accepterade för den de väljer att vara, ”tjejjig” eller ”killig”.
Jag klär varken mig själv eller min pojke kvinnligt. Jag klär oss i det jag tycker är vackert. Sedan finns det människor som älskar att ettikettera andras val – till exempel du – och därigenom kalla det fel och tokigt. Hur menar du då att människor ska kunna bli accepterade för hur de är? När det finns vuxna som pekar finger och säger att ”sådär kan man inte klä sig – du har ju fel kön”. Jag skulle aldrig peka finger till dina barn sådär, det förvånar mig oerhört att du gör det åt andra. Och vad gäller klackar så använde män klackskor historiskt, och det finn kulturer där klackskor är en del av en traditionell klädedräkt. Hur ser du på det? Och jag förstår fortfarande inte varför du tar bilar som ett exempel? Det finns ju gott om män som inte gillar bilar – avskyr dem till och med. Är de inte män då? Jag faschineras oerhört över hur du kan koppla ihop intresse för bilar med kön – bilar har inte ens funnits i hundra år. Kan det inte bara vara så att din son är intresserad av bilar – för att han är intresserad av bilar – inte pgav att han är född med snopp?
Att jag tar upp bilar beror på att det är min sons största intresse och det som jag själv inte visste mycket om innan han började intressera sig för det och jag fick lära mig för att kunna svara på frågor. Jag är utbildad inom textil och har läst om klädedräktens historia. Det jag kan säga är att ditt exempel på att män använt skor med högre klack är en ytterst liten grupp. Idag tillverkas klackskor till män främst för de män som är mindre tll växten. Det som roar mig är att ni mammor som klär era barn som du gör alltid vill ta det till det extrema och har ett behov att framhäva att ni minsann inte tänker klä barnet som de flesta andra. Jag är fortfarande intresserad av att veta om du gärna ser din man i kläder som liknar de du satt på din son för kalaset. För som du säger så är det inte kvinnligt. Eller ännu mer om du kan tänka dig klä honom i denna stil när det är dags för skola? Som kunnig inom mönsterkonstruktion vill jag informera dig om att damkläder och herrkläder kräver olika skärningar och konstruktion. Detta på grund av hur våra kroppar är skapta. Så jo det finns manliga kläder och kvinnliga kläder. Att säga motsatsen vore att förolämpa ett yrke som funnits länge länge, skräddarna.
Men, det är din son som du klär som du vill så länge du bestämmer. Det skulle dock förvåna mig om han vill gå till skolan i röd tjejkappa.
Som mönsterkonstruktör har du säkert lagt märket till att flickors kläder är mycket mindre än pojkars av motsvarande storlek och har tajtare passform och ömtåligare material, vilket begränsar flickors lekmöjligheter. Det är oerhört konstigt att man överhuvudtaget gör skillnad på kläder för killar och tjejer innan puberteten, då kropparna är i princip identiska. Min filosofi är att inte klä barn i något obekvämt, men däremot gärna färgglatt! Jag kommer inte hindra honom från att bära några kläder, däremot är det mycket möjligt att han när han blir större inte vill bära en röd kappa, eftersom att han kanske tyvärr har klasskompisar vars trångsynta föräldrar menar att det är ”tjejkläder”. Och alltså nedvärderande för en kille, eftersom det är lägre status att vara tjej. Men det behöver inte bli så illa, alla vuxna och barn är inte lika fördömande mot det som avviker från normen. Jag klädde mig mest i pojkaktiga kläder som liten, byxor och skjorta. Min man bar kjol och klänning både som liten och i tonåren. Dessutom sminkade han sig och hade långt hår! Han var nämligen Gothare! Vi hade båda föräldrar som lät oss vara de vi ville! Jag är jätteglad att mina föräldrar var så moderna och frisinnade att de vågade låta mig var det. Och aldrig att varken jag eller min man blev retade, snarare tvärtom!
Att damer och herrar behöver olika snitt är väl inte konstigare än att kvinnor sinsemellan behöver olika kläder? Inte har väl alla kvinnor samma storlek och snitt som varandra – det måste du ha koll på som mönsterkonstruktör. Jag har såklart aldrig påstått att det inte finns olika kläder för män och kvinnor. Det är ju precis det jag menar! Men att som dig påstå att ett plagg kan vara manligt eller kvinnligt är att vara ute på väldigt hal is. De ”små grupper” av män som du refererar till är i själva verket rätt många – till exempel bär ju ca 300 miljoner indiska män kjol.
Jag tror såhär, att du blandar äpplen och päron. Du tycker att det är en medfödd skillnad på män och kvinnor. Och det har du ju all rätt att tycka. Du vill att man ska förstärka dessa skillnader mellan könen med könskodade kläder och intressen. Det har du ju all rätt att tycka. Jag förstår dock inte varför du måste påtvinga alla andra dessa åsikter? Om nu könen är så annorlunda varandra behövs väl inga kläder som förstärkning? Det du sysslar med däremot, när du går runt och kallar andras klädval för tjejiga och killiga och ”roas” åt andras sätt att resonera, är att spä på den konformitet i samhället som redan finns. Den rädsla för allt som inte är normativt, en rädsla som bland både barn och vuxna tar sig uttryck som till exempel mobbning.
charlotta har nog inte tänkt på att barn påverkas av sin omgivning, tex dagis. kanske ungarna där gillar bilar?? blir så trött och irriterad på människor som charlotta som inte fattar grejen med genus ALLS.
btw kan jag påpeka att barnkläder för tjejer görs tajtare och mindre för att tjejer anses inte är lika aktiva som pojkar. och det är konstruerat! inte biologiskt! om en kille, tex Bertil har på sig en ”tjejmössa” bemöts han av kommentarer om hur söt han är, precis som flickor då får. kanske därför små tjejer vill leka prinsessa, för de har lärt sig (pga hur de bemötts pga deras gulliga kläder) att prinsessor är söta och vackra och just det ska man vara som tjej.
Min flicka ärälskar blått och svart, både när hon målar och i kläder. Hon är jättefin i de färgerna, men även i klara röda färger t ex. Rosa blir hon, som många svenska medelblonda, medelljushyade, lite bleksiktig och genomskinlig i. Även om det är en fin färg som jag generellt inte har något emot, vill jag ge henne möjlighet att få gilla de färger hon vill. Jag får ibland kramp när jag lämnar på förskolan och möts av alla dessa rosa overaller, mössor, vantar osv – alltid på tjejer.
Och mycket riktigt – nu har min flicka för första gången fått höra vad som är”tjej- och kill färg”. Vi satt och målade en dag och så tittade hon plötsligt på sin blåsvarta målning och sade: ”Blått är en killfärg.”
Mitt hjärta stannade. Åh, nej, nu kommer det, fem år och börjar redan ”lära sig”. Vi hade ett långt snack om detta, som var bra. Några dagar senare råkar jag höra hur ett par flickor näpsar min flicka som drar en bebisdocka med blå sparkdräkt: ”Nej A, det där är ingen flicka, blått är en killfärg!”
Mammamonstret/pedagogen i mig hajade till. Jag stannade och tänkte att nu måste jag vara smart, inte fördömande(som jag kände för). Jag höll en liten i mitt tycke briljant föreläsning om allt härligt som är blått; havet, himlen, vatten, ögon, blåbär, blåsippor. Och så frågade jag dem om hav, himmel, blåbär osv bara var till för pojkar.
”Näää”, tre mållösa flickor skakade på huvudena.
Nej, det tycker inte jag heller sade jag, jag ÄLSKAR ju till exempel blåbär, alltså är blått en flickfärg OCKSÅ! En färg för alla!
Sedan tågade jag iväg, senare berättade jag för förskolelärarna vad jag hört/gjort. De berömde mig och försöker efter bästa förmåga motverkar allt sådan indelning sade de, men det är svårt när barnen som har äldre syskon tar med sig sina värderingar till förskolan. ”Och när så många ser ut såhär” sade hon och pekade på de rosa overallerna.
Så trots mitt inlägg i debatten kände jag mig tung i stegen när jag gick hem. Kraften i det som ska möta mina flickor i framtiden (har en treåring också) är så monumental. Hur ska man som Charlotta ovan lite naivt i mitt tycke, kunna tro att de väljer själva i butiken när butiken har ”valt” åt dem, genom att placera klädurvalet som de gör? När smink (!) för småbarn ligger fullt synligt med den könsstereotypa Katten Kitty på var än vi vänder vår blick? Jag längtar efter reell konsumentmakt -finns det ännu, på allvar?
Tacksam för fler inlägg i diskussionen – hur har ni gjort när barnen börjar i skolan t ex, och trycket börjar på allvar?
Suck.
Hej och godnatt!
Finns fullt av tonåriga killar som bär ”katten kitty” (antar att du menar hello kitty) så uppenbarligen finns det en hel del som ger blanka fan i vad som är ”tjejigt” eller ”killigt”. Att säga att ett märke är könsstereotypiskt går ju emot allt du skrev att du vill åstadkomma, vill man vara neutral i sitt tänkande så funkar ju allt från barbie till kitty till bilar och spiderman till alla barn. Problemet är inte sakerna i sig utan att det delas upp i fack och många människor blir rädda för att sticka ut. Blanda allt och peka inte ut ett föremål eller märke som stereotypiskt för smaken är som baken: delad! Jag älskar rosa, glitter osv samtidigt som jag gillar rockig stil; skinn, nitar osv, jag kommer klä mina framtida barn i det som JAG gillar fram tills att dom blir stora nog att välja själva och då får dom välja fritt men fram tills dess väljer jag efter eget tycke och tänker inte välja könsneutralt bara för att bevisa eller förändra nåt, vår värld ser ut som den gör men alla gillar ändå olika. Jag och många andra kvinnor och flickor kanske hade älskat rosa även om det hade varit en färg som oftast bars av pojkar, det kan vi inte veta för ingen av oss har växt upp i ett könsneutralt samhälle. Fråga dig själv istället varför färgen väcker obehag hos dig samtidigt som du hävdar att du generellt sett inte har något emot den? Män bär oxå rosa, more power to them! Man väljer det man själv gillar både som barn och som vuxen. Visst proppas vi fulla av budskap kring vad som är kvinnligt vs manligt men många går sin egen väg ändå och väljer själva, vi borde uppmuntra varandra till att våga sticka ut istället för att följa med strömmen. För det är det det handlar om, barnet vill vara som ”alla andra” på dagis, man vill inte vara annorlunda däri tycker jag felet ligger. Med Vänlig Hälsning S
Å hjälp så fin! En sån mössa exakt hade jag när jag var liten nu får min lilla jänta använda den 🙂 Tack för att man får kika in hos er ibland!!
Hej Clara.
Ville bara säga att en vackrare liten pojke finns ju inte. Älskar den röda kappan! Supersöt!!!!
Gud så fint barn du har! Jag blir helt tårögd! sockersöt! 🙂 Var bara tvungen att säga det….