Efter en mer än galen höst känns det som att jag landat på fötterna igen. Det här är livskvalitet för mig; att få en god nattsömn. Att inte bli stressad för att påklädningen för promenaden tar lång tid och bebisen blir gnällig. Att äta frukost och hinna läsa hela DN samtidigt som jag mutar lillen med frukt och russin. Att ha energi och tid till att laga en god middag, kanske improvisera ihop något helt nytt. Att både hinna läsa och svara på mailen som vänner skickar. Att lägga lillen för eftermiddagslur och använda den timmen till att själv ligga på soffan och dricka te med tända ljus och eld i vedspisen. Att äta middag i lugn och ro med min man och att vi hinner prata ordentligt och dessutom är utvilade nog för att kunna skratta. Att sitta på en stol och fundera på om jag ska hitta på något kul, inte hur sjutton jag ska hinna med allting. Att gå ut hela familjen och sparka tillsammans, med hunden lös, glad över att springa med flocken. Att veden är torr så att det brinner bra i pannan. Att diskbänken i köket inte är helt kladdig utan faktiskt blivit avtorkad det senaste dygnet. Att se en riktigt bra serie på kvällen tillsammans med min man och äta några alldeles för dyra handpillade räkor. Att ha en kupevärmare som gör ordentligt varmt i bilen. Att ha tid att sitta vid spjälsängen en hel timme och bara leka, när lillen har vaknat.

Jag har fått sålla bland alla mina åtaganden för att vara här, där jag är just nu. I livskvalitet. Det är den bästa investering jag gjort.