Jag lÀste för nÄgot Är sedan en artikel om producenten och lÄtskrivaren Andreas Carlsson. Andreas lÀmnade sin son för att flytta till Los Angeles och satsa pÄ sin karriÀr. Han menar att de ÀndÄ har en god relation eftersom han pratar med sin son via skype varje vecka. Vinkeln pÄ artikeln blir att Andreas Carlsson Àr en himla bra pappa. Jag lÀste en annan intervju, den hÀr gÄngen med smÄbarnspappan Carl Bildt. Journalisten frÄgar om han reser mycket? NÀr trÀffade du din familj sist? varpÄ Bildt deklarerar att det nog var nÄgra veckor sedan sist.  Ingen frÄga följer. Inte en enda som ifrÄgasÀtter det. TvÀrtom faktiskt. Journalisten verkar helt nipprig över att fÄ tala med denna store man.

TĂ€nk er det motsvarande: Maria Wetterstrand berĂ€ttar i en intervju att hon inte sett sina barn pĂ„ flera veckor, för att hon jobbar sĂ„ mycket. Och journalisten reagerar inte pĂ„ den upplysningen utan frĂ„gar raskt vidare om annat. Kan ni förestĂ€lla er det? Eller sĂ„hĂ€r; Robyn blir i vĂ€lsignat tillstĂ„nd, fĂ„r en liten dotter men innan dottern fyllt ett Ă„r drar hon till Los Angeles och lĂ€mnar pappan med ensam vĂ„rdnad. Robyn hyllas och utses till Årets Mama eftersom hon faktiskt ringer sin dotter en gĂ„ng i veckan pĂ„ skype.

Jag skriver inte det hĂ€r för att peka ut nĂ„gon som en dĂ„lig pappa. Utan för att peka ut hur otroligt olika villkoren Ă€r för mammor och pappor.  Det blir ett jĂ€dra hallaballĂ„ om en smĂ„barnsmamma börjar jobba tidigt.  Men de flesta framgĂ„ngsrika mĂ€n Ă€r aldrig ens barnlediga. Jag har flera gĂ„nger fĂ„tt höra vilken duktig man jag har som varit barnledig lika lĂ€nge som mig. Ingen har sagt att jag Ă€r duktig för att jag varit barnledig lika lĂ€nge som honom. NĂ„gon har till och med pĂ„pekat att han Ă€r snĂ€ll för att han “hjĂ€lper till” sĂ„ mycket med Bertil. Aldrig nĂ„gonsin har nĂ„gon berömt mig för att jag “hjĂ€lper till” sĂ„ mycket med min egen son.

Mammor granskas, döms, hĂ„nas, hĂ€ngs ut i media. Skrivs det en bok om en mamma som inte hĂ„ller mĂ„ttet – dĂ„ hakar drevet pĂ„. Vi Ă€lskar att plocka ner mammor pĂ„ jorden. För verkliga felsteg och inbillade, vare sig det Ă€r fakta eller en partsinlaga vi lĂ€ser. Pappor som Ă€r knepiga pĂ„ bĂ„de ett och tvĂ„ sĂ€tt hyllas dĂ€remot ofta av omgivningen och barnen. “Visserligen var han alltid frĂ„nvarande, men de gĂ„nger han var dĂ€r var det fest!”. NĂ€r pappor lĂ€mnar mammor Ă€r det mödrarna som till störst del bĂ€r barnens ilska och besvikelse. Av den enkla anledningen att mammorna Ă€r dĂ€r. 

Det tĂ€nker jag nĂ€r jag lĂ€ser Åsa Mobergs text om Anna Wahlgren och Alva Myrdal. Och Hanna Hellquist eminenta text om pappaböckerna. LĂ€stips!