Det jag beundrar Jakob allra mest för är att han är så totalt obrydd om folk är “konstiga”. Jakob skulle aldrig orka bli provocerad av Björn Ranelid. Aldrig heller av att en kille bär kjol eller att en kvinna på banken har blått hår. Jakob gillar alla människor nästan. I alla fall går han inte och stör sig på någon. Speciellt inte ifall de är lite knäppa och udda eller knepiga socialt.

Både jag och Jakob har hela våra liv upplevt att många människor som är lite “udda” dras till oss. Ett tag när jag var yngre tyckte jag att det var jobbigt eftersom jag inte förstod vad som förväntades av mig. Men idag gör det mig bara stolt. Att människor som på ett eller annat sätt inte passar in i samhällsnormen – känner att de får passa in med oss. Det är typ den finaste komplimang man kan få! Och någonting jag hoppas att jag kan föra vidare till mina egna barn. För egentligen tror jag att det handlar om att ha en god självkänsla. Har man en god självkänsla och grundmurad uppfattning om sitt eget värde så kan man umgås och acceptera alla. Och andra vill i sin tur vara i ens närhet. Bland skolbarn märks det på flera sätt. Till exempel kan det handla om att inte vara rädd för att umgås med sådana som betraktas som töntar, av rädsla för att det ska smitta av sig. Eller att någon annans “konstighet” ska få en själv att verka udda.

En god självkänsla är den finaste gåva man kan ge sitt barn och därigenom också alla andras barn. Tolerans för det udda. Eller om man så vill – det unika.