Hjärntvätt?

Blir lite orolig över att ni tar med Bertil till kyrkan. Hjärntvätt i så ung ålder… Är det inte bättre att han får upptäcka kristendomen själv när han själv känner sig redo som du gjorde? Välja själv.Det här argumentet möter jag väldigt ofta från personer som själva inte tror på någon gud utan lever sekulariserat. Det är ett argument som utgår ifrån att ateism skulle vara neutralt. Det normala – och alla som tror på någon form av gud är extrema. Det är ett väldigt svenskt synsätt – i de flesta delar av världen skulle det vara precis tvärtom. Jag tror att man kan fastslå på en gång att det inte finns några neutrala sätt att uppfostra barn på. Är föräldrarna socialister kommer det påverka, likväl som om föräldrarna är liberaler. Barn till akademiker följer ofta i sina föräldrars fotspår precis som konstnärligt lagda föräldrar ofta har konstnärliga barn.

Oftast får religiösa utövare av alla de slag höra att de borde visa på fler alternativ inför sina barn.  Berätta att man inte alls behöver tro om man inte vill. Eller så att man kan tro på andra gudar. Allt för att inte “hjärntvätta” barnen in på rätt bana. Jag kan inte låta bli att undra om inte sekulariserade föräldrar borde göra detsamma? Ta med sina barn till en synagoga och Jehovas vittnen. Till pingstkyrkan om söndagen och ibland till en moské.  Och så testa lite kristaller och new age-prylar. Allt för att inte tvinga in dem på de sekulariserades bana? Men hur många föräldrar gör egentligen det?

Jag tycker inte att det är mer dramatiskt att ta sina barn till söndagsgudstjänst än till gallerian om söndagarna eftersom man själv gillar att gå i affärer då och ändå inte tror på gud. Det ena är ett lika aktivt beslut som det andra. Men jag tycker att man ska vara medveten om att ens egna val kommer att påverka barnen, och att den dagen ens barn inte längre vill vara ateist, muslim eller kristen så får man acceptera deras val. Det är väl det enda man kan göra som förälder? Det är inte konstigare än så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

374 kommentarer på “Hjärntvätt?”

    1. Eller också så kan man sköta sitt eget och skita i vad andra gör så länge det inte drabbar någon “oskyldig”.
      Folk i allmänhet lägger sig i för mycket vad andra sysslar med.

      Kram Mrs G

  1. Men många icke-kristna tar med sina barn till religiösa sammankomster. Nämligen öppna förskolan där kyrkor ofta har mer resurser än de kommunala. Där sjungs det kristna sånger och pratas om Gud. Men det får man svälja som icke-kristen – om man vill kunna umgås lite organiserat med andra föräldrar. Så har jag gjort i alla fall.

      1. Alla som betalar kyrkoskatt. Och eftersom det är många som inte är troende som fortfarande är medlemmar i Svenska Kyrkan så är det väl helt rätt att de utnyttjar aktiviteter som betalas med deras skattepengar?

        1. Yay för öppna förskolan i kyrkan! Vill dock bara påminna om att det inte finns någonting som heter kyrkoskatt. Det heter kyrkoavgift eftersom Svenska kyrkan inte längre är en statskyrka då.

          1. Om man går till en frikyrka är det dock medlemmarna i kyrkan som står för det, då man frivilligt ger pengar i kollekt.

  2. Jag tycker inte att det är det enda man kan göra, acceptera barnets val när det kanske gör ett eget val. Jag tror på att vi som föräldrar kan göra mer, erbjuda mer och visa mångfalden. Jag håller med dig Clara att ett ateist-sätt inte är mer neutralt än ett kristet-sätt. Jag har länge varit ateist och lever ett ateistiskt liv på många, inte alla sätt. Men jag erbjuder och visar ändå mina barn andra vägar att välja. De går på Eftermiddagskul i vår lokala kyrka bland annat, vi har dialoger och samtal om hur jag tänker och hur prästen tänker när de är på gudstjänster (som även jag följer med på). Jag tror att vi föräldrar kan göra mer än det som intresserar oss.

    1. Du låter väldigt klok! Jag är kristen och mina barn har följt med till kyrkan, men vi pratar mycket om annat och känner förstås både ateister och muslimer som gärna får presentera hur de tänker.

      Det sekulära samhälle får de ta del i på så många sätt, men kyrka och vetenskap ligger inte lika lättilllgängligt så där är jag mer aktiv med att tipsa om UR-program i naturvetenskapliga ämnen och med de minsta läsa mycket och göra experiment hemma och observera stjärnor och naturen.

      Vi reser mycket i fantasin till olika länder, tider och kulturer . Barn tycker om att lära sig saker och blir toleranta av att se olika liv och kulturer.

      Till kyrkan går vi och så ber vi tillsammans för det är min livsluft varför skulle jag missunna barnen det?

      1. “Till kyrkan går vi och så ber vi tillsammans för det är min livsluft varför skulle jag missunna barnen det?”

        Helt rätt 🙂

    2. Hej..absolut .. att vara ateist eller icke troende betyder inte att man inte ska eller kan intressera sig för världen ..plus att för att kunna argumentera med sina barn så måste man veta vad man talar om – inte fördömma…respekt är inget som bara tillhör troende (som jag själv många gånger inte tycker är respektfulla alls för andras åsikter )

  3. Jag håller med i princip. Men inte när det gäller mer extrema riktningar även om jag fattar att föräldrar som tillhör extrema riktningar verkligen tar med sig barnen. Men jag gillar inte scientologer, guds barn, hare krishna, galna marxister, nazister. Jag gillar överhuvudtaget inte grupper som står utanför samhället och jag tror inte att det på något sätt är positivt att växa upp som ett barn i en grupp som antingen ska gå under tillsammans som några av de religiösa stollarna verkar ha som drömbild eller som en Baader meinhof unge på 70-talet. eller som muslims fanatiker nowdays. Men en liten gudstjänst i allsköns ro kan ju inte skada. Jag har inte inte problem med Gud men lite med kyrkan. men håller med det är lättare att vara cynisk på håll.

  4. Jag är lite nyfiken på hur du föhåller dig till vissa delar av kristendomen, exempelvis gamla testamentet med dess kvinnoförtryck, makten hos männen, skuld och skam samt att Gud benämns han + fader, son och den helige anden etc. Jag tycker att de delar som handlar om gyllene regler, förlåtelse, kärlek o storsinthet är helt OK medan det andra får mig att se rött… Hur hanterar du det? Oavsett hur troende man är påverkas vi alla i samhället av kristendomen, här i Sverige, inte minst i skolan. Hoppas på intressant svar och tack för en inspirerande blogg!

    1. Jag vill svara dig som min man som läser till präst brukar säga: när man läser bibeln, speciellt GT (gamla testamentet) så måste man inse den tidstypiska kontext som den skrevs i. När kristendomen skulle slå igenom i romarrriket så var det enklare om man gjorde den lik den tro som romarna haft fram tills dess, och det var en ganska kvinnoförtryckande tro. Det var många andra religioner som också försökte slå sig fram så jag tror att det var ett överlevnadstrick. Därför kan man inte lösa bibeln, speciellt gt bokstavligt.

      1. Tack, en intressant aspekt helt klart! Visst måste man se allting i sin kontext, men varför är det så vanligt att än idag höra en präst läsa ur gamla testamentet? Hoppas din man är lite mer modern. Kul med en synvinkel från en präst! Tack igen!

        1. Bibeln är en underbar bok, där finns allt: mord och våld, kärlek och sanning, barmhärtighet och trolöshet i en spännande blandning. Mycket i Bibeln är inte alls hatiskt mot kvinnor, barn och fattiga-tvärtom, Bibeln kan också läsas som kampskrift MOT orättvisor-det beror på vem som läser. Men jag håller INTE med om att den är hatisk mot kvinnor varken i sin kontext eller utanför den-läs själv så ska du se hur förvånad du blir.

        2. Man kan inte skippa Gamla Testamentet helt som kristen, det finns många viktiga och relevanta saker där. Det viktiga är att inte läsa det okommenterat. Om man läser en svår och krånglig text är det ju meningen att predikan ska hjälpa till att förklara den och relatera den till vad den betyder för oss i vår vardag. Tyvärr lyckas det inte alltid…

          1. Det finns ett gammalt talesätt som heter att man ska låta “skrift tolka skrift”. Det betyder inte nödvändigtvis att man inte kan läsa bokstavligt (vad betyder det, hur kan vi avgöra vad som ska tas bokstavligt och vad som inte ska det? Vi plockar ju alla det som passar oss utifrån vår kulturella kontext). De kvinnofientliga inslagen (som vi ser det) beror knappast på romarna, utan på hela den kultur där bibelns människor och händelser befann sig. Gamla testamentet är ju präglat av den stamkultur där texten uppkom och “traderades” (inlärdes för att ges vidare till nästa generation) och skrevs ner, största delen av GT-texterna uppkom innan Romarrikets storhetstid.
            Snarare är det väl så att om du hittar något t ex i Gamla testamentet som verkar stötande och motsägelsefullt, så får du leta vidare, t ex i Nya testamentet, eftersom Jesus ju förklarade mycket och framför allt personifierade godheten själv. Och han om någon var ju kvinnornas vän, helt i strid med det sammanhang där han vistades. Men det finns ju exempel även i GT, t ex Mirjam och Deborah (som var “försvarsminister”, typ, för tusentals år sedan…)
            Inser att jag blir teologisk nu, eftersom det är till det jag en gång utbildade mig. Läs gärna bibeltexteran om du är nyfiken, de är både en andlig och kulturell skatt… Många av texterna är kontroversiella, men de är aldrig ointressanta. Men börja inte från 1 Mosebok, då fastnar du rätt snart, utan ta något lättsmält, jag rekommenderar Markusevangeliet :-).
            Det om det… Clara du är fantastisk! Pudelns kärna är ju just det, att Sverige är världens mest sekulariserade land (japp, det finns statistik även på det). Helt okej, vi bestämmer ju själva hur vi vill ha det, men vi kan inte förvänta oss att det skall vara norm för resten av världen. Det är väldigt intolerant av oss att förutsätta att vårt sätt är rätt… och det finns inget neutralt i denna värld.

    2. Detta kan ju egentligen bara Clara svara på men det står en sak i gamla testamentet och en annan i det nya. Kristendomen är i stort sett baserat på det nya testamentet så man ska nog vara försiktig med att sammankoppla vad som står GT till kristen tro. Hoppas detta inlägg gav dig svar på några frågor i alla fall =)

      1. Jaha, men är det inte även i nya testamentet fokus på män och deras makt? Det kanske bara är jag som är för dåligt påläst. Jag är oftast bara i kyrkan vid bröllop och dop, men det senaste dopet var det så mycket kvinnoförtryckande prat att jag ville resa mig och gå samt undrade varför det tydligen inte hänt nåt på de senaste hundratals åren… Det är ju såklart individuellt mellan olika präster och vad de fokuserar på.

        1. Nej, Bibelns fokus är inte på makt, tvärtom. “Den förste ska bli den siste och den som vill räknas som störst bland er ska vara de andras tjänare (slav står det egentligen ordagrant)” är bibelns budskap när det kommer till makt.

        2. Hej! Lägger mig i debatten lite här.
          Det står mycket i Nya testamentet om kvinnors roll och männens makt. Men det beror också mycket på hur man tolkar, och vad man lägger vikt på. Det som man oftast syftar på under dessa funderingar, är när Paulus skriver till de kristna i Korinth om kvinnans roll i församlingen. Där står det bland annat att “kvinnan ska tiga i församlingen”, och hur kul är det att läsa det som kvinna?
          Dock måste man komma ihåg att Paulus brev var ytterst personliga. Korinthiebrevet t.ex. skrevs verkligen till en församling som han själv hade grundat och som han hade väldigt starka band till. Han kände ju de flesta (om inte alla) i församlingen, och därför riktade sig hans uttalanden om kvinnorna förmodligen endast till kvinnorna i den församlingen, som kanske behövde tillrättavisas för att de exempelvis profeterade utan att ha belägg, eller något liknande. Paulus hade liksom ingen aning om att hans brev till en församling skulle läsas av alla kristna och många andra människor 2000 år efter att det skrevs. Samtidigt är mycket av det han skriver klokt och kan kopplas till vår tid och våra liv, men allt kan inte göra det. När det står “bröder” i breven, så är den grekiska betydelsen egentligen både bröder och systrar. I evangelierna finns det inget kvinnoförtryck, tvärtom.

          Jättesynd att läsa att du var på ett dop där det förekom kvinnoförtryck. Förstår att du blev negativt inställd, det hade jag också blivit. Jag har ingen aning om varför prästen pratade om det, men det låter jättekonstigt. Tyvärr är inte alla präster bra på att förmedla evangeliet…

          Jag går en bibellinje på en folkhögskola, och vi ska prata om kvinnans roll i NT nästa vecka, då kommer jag ha lite mer kött på benen angående det här. Om du vill diskutera mer, eller har fler frågor, får du gärna mejla mig eller lämna en kommentar på min blogg.
          juliaelisabeth.erlandsson.blogspot.com.

          (Sjukt långt inlägg detta) Ha det fint!

          1. mejladressen blev galet fel, hehe.
            juliaelisabeth.erlandsson@gmail.com, skulle det stå. Och svaret var till Kajsa, vilket inte framgick. Men om någon annan har frågor så får man gärna skriva dem så ska jag svara bäst jag kan. Fast bäst är väl att prata om sånt här med en präst. Men jag tycker att den här debatten är rolig, intressant och grymt viktig, så jag svarar gärna på funderingar så gott jag kan.

            Hej igen!

      2. Liten invändning… GT är i allra högsta grad viktig för kristendomen. Men man behöver slå ihop det med NT och förstå sambanden. Då blir det hur grymt som helst:)

        1. Ja, det var egentligen lite det jag menade men lyckades inte uttrycka det lika bra som du =) Men ibland står det ju olika saker och då är det ju NT som är det kristendomen står för.

      3. Hm. Jag måste nog säga emot dig där. De allra flesta kristna menar att hela gamla testamentet leder fram till det nya, och att det är omöjligt att första det nya utan det gamla. Jesus själva sade: “Inte ett ord i lagen ska förgå”. För honom, som var jude, så skulle det vara otänkbart att ens ta bort en stavelse ur det gamla testamentet, och då vore det ju oerhört förmätet om vi som vill leva i Kristi efterföljd gjorde det. Sedan måste man ju självklart tolka det man läser.

        1. Försöker kanske förenkla det hela lite grann Johanna. Men det är ju skillnad på Judendom och Kristendom och det är väl vad jag försöker säga, utan att kritisera någon av religionerna. När det står två helt olika saker i dom båda testamentena så måste man ju gå efter något och då blir väl det nya som gäller? Men jag tror kanske frågan är lite för komplicerad att kunna beskriva det så. Var, som sagt, bara ett försök att ge en enkel förklaring =)

        2. Men det som Jesus ikke bekrefter i NT, gjelder faktisk ikke i den kristne tro. F.eks de gamle renhetsforskriftene, dødsstraff, og mye, mye annet. Gt er viktig, kirkens røtter er faktisk jødiske, men Dersom tekstene fra GT ikke mellomlande i NT, har de faktisk INGET budskap til vår tid.

      4. Där kan man som kristen inte hålla med dig. Gamla testamentet är ju grunden för det Nya. Jesus uppfyller i och med sin ankomst de profetior (förebådelser) som finns i GT om den Messias som judarna väntade på.

    3. Clara har säkert ett supersvar men jag tänkte bara slänga in ett till från en frikyrkobrud i smålands jerusalem… I GT står det mycket om olika regler och lagar och saker man skulle göra och inte fick göra. Allt det där fanns för att Gud som är helt perfekt och felfri inte kan ha kontakt med synd. Gud ville ändå ha kontakt med sin skapelse som han älskar, så mycket han skickade sin son för att vi skulle kunna hänga med honom 24/7. När Jesus kom sa han “jag har inte kommit för att upphäva lagen utan för att fullborda den”. Alltså. Mycket av det som står i GT tillhör det gamla förbundet (det vi var tvungna att göra för att kunna vara med Gud). Jesus är det nya förbundet. Och alla dom här jepparna som bara snackar om lag och rätt har missat hela grejen. Om man inte har kärlek så spelar allt det där ingen roll. Hoppas du känner dig mer acceptera och älskad av det här:)

      ps. När Jesus hade tröttnat på att vara död valde han att träffa en prostituerad kvinna först… Kvinnoförtryck är inte bibliskt!

      1. Haha…OK, ännu mer intressant information. Tack du också. Jag inser att jag helt enkelt får läsa på 😉

      2. Fast det står inte i Bibeln att Maria från Magdala var prostutuerad, men han umgicks mycket med prostituerade kvinnor och kritiserades mycket för det-så står det i Bibeln.

        I Jesu stamtavla nämns inte många kvinnor-vid denna tid skrevs kvinnor inte in i stamtavlor alls. Men i Jesu stamtavla finns några: samtliga är utländska kvinnor, icke-judar, de är också nästan alla prostituerade och alla tar sexuellt och på andra sätt för sig utn att fråga männen om lov.

        Nej, Bibeln kräver en kvinnohatisk förförståelse för att uppfattas som anti-feministisk.

      3. Din Gud är helt enkelt en idiot. Ledsen.Gud är allsmäktig säger ni? Och ändå måste han ägna sig åt folkmord i hela GT? Han är syndfri och måste bla bla för att kunna bla bla. Är man allsmäktig måste man inget alls. Man gör vad fan man vill och Gud ville mörda. Gud är en jävla idiot. Förutom att Gud INTE finns. Läs lite böcker istället för sagor från bronsåldern.

        1. Känns hopplöst att försöka övertyga dig om något annat än den åsikt du redan har, men tänkte bara upplysa dig en sak om vad allsmäktig är och inte. Att vara allsmäktig betyder inte att man kan göra något som är logiskt omöjligt, inte ens Gud kan rita en fyrkantig triangel eftersom det är en logisk omöjlighet. Eftersom Gud är definitionen av syndfrihet kan han heller inte synda eller vara i kontakt med synd eftersom det skulle gå emot Guds natur och därför medföra en logisk emotsägelse, Jesus död på korset var Guds ultimata lösning för att trots synden kunna ha en personlig kontakt med oss människor som han för övrigt skapat och därmed har makt att göra vad han vill med. Han äger oss så han har rätten att ta våra liv om han skulle önska, men Gud är också rättfärdig och kärleksfull så han tar inte våra liv om vi inte har förtjänat det. Eftersom vi alla är syndare skulle Gud med all rätt kunna utplåna oss alla men har valt att inte göra så utan istället ge oss nåd, bara vi är villiga att ta emot den. Blev väldigt långt här nu, ber om ursäkt för det.

          1. Joakim: Jag är inte kristen och inte heller troende. Så därför blev jag väldigt nyfiken när jag läste det du skrev. “Han äger oss så han har rätten att ta våra liv om han skulle önska. Gud är också rättfärdig och kärleksfull så han tar inte våra liv om vi inte har förtjänat det.” Betyder det att det är Gud som är skyldig till all död? Och att alla som dör förtjänar det. Hur är det med självmord? Eller när någon dör i en olycka? Har man förtjänat det då?

          2. Joakim, jag är kristen men det är en sak som jag inte håller med dig om. Du säger att Gud inte kan göra det som är logiskt omöjligt, men var det inte Gud, den allsmäktige guden som skapade logik? Borde inte han då, fastän vi inte kan greppa eller förstå hur, kunna göra ologik logiskt?
            Jag vet att detta inte var det som ditt svar var fokuserat på, men jag tror på en Gud som är allsmäktig. Sedan har han ju gett oss fri vilja och makten att råda över våra liv för att han älskar oss, men han är den som är större än alla andra! I övrigt håller jag med dig, bra sagt!

        2. Svar till Karola:
          Joakim kanske svarar själv på din fråga framöver, men jag vill i alla fall kommentera. Jag gissar att det Joakim menar när han säger att Gud inte tar våra liv om vi inte förtjänat det, i första hand handlar om det som i kristendomen kallas för “den yttersta domen” och “evigheten”.
          Naturligtvis är det inte så att folk som dör i olyckor eller begår självmord styrs av Gud och “förtjänar” att dö.
          Vi lever ju i en ofullkomlig värld där de mest horribla saker händer, små barn lemlästas och utnyttjas på fruktansvärda sätt, kvinnor våldtas och mördas… Nej inget av det är ju något som Gud vill.
          Många gånger tror människor att en “allsmäktig” Gud styr över allt som händer här på jorden, och det är inte riktigt det den kristna tron lär. Läser man i bibeln så ser man att Gud faktiskt gett oss människor makt och ansvar över jorden… Det är vår uppgift att ta hand om jorden och varandra, och vi får väl medge att vi i mångt och mycket har misslyckats där. Som jag ser det skiljer sig kristendomen från de flesta andra religioner genom att den poängterar människans egna ansvar samtidigt som den presenterar en Gud som är villig att komma till oss och dela våra villkor, och till och med betala det yttersta priset och ta konsekvensen av våra felsteg i det att han lät sig avrättas som ställföreträdare för oss alla. Den kristna trons kärna är alltså att vi alla är ofullkomliga och gör fel, men Jesus tog konsekvensen av allas vårt handlande. Så nej. Gud dödar ingen, för han har redan själv dött för oss. Men historien är inte slut där. Världen är fortfarande ofullkomlig, men när Jesus uppstod från döden besegrade han alla negativa krafter, och alla som lever i den tron har ett hopp för framtiden, vare sig vi lever eller dör :-).

          1. Svarar på de tre inlägg som står ovan. Till Karola, läs det Vivianne skrev, det är i princip det jag menar. Jag pratar om den “yttersta domen” då Guds rättfärdighet kommer drabba alla människor, jag tror de människor som fått utstå lidande kommer att kompenseras för det och de som utsatt andra för lidande kommer ställas inför rätta och få en dom över sig. Sedan exakt hur Gud dömer i enskilda fall går ju av förklarliga skäl inte svara på eftersom ingen annan än Gud har ett helhetsperspektiv, det enda jag är övertygad om är att Gud är rättvis och den dom han kommer fälla över oss alla kommer vara rättvis. Det jag menade i mitt första inlägg med att Gud kan ta våra liv är att det i Bibeln finns flertal exempel på hur Gud aktivt dödat orättfärdiga människor och skulle kunna göra det idag också, även om jag inte har hört talas om att det skulle ha hänt. Läste precis i Josua, där Israel på Guds befallning inte bara intog Kanaans land utan även valde att förinta alla de folkslag som bodde. Hur detta kan rättfärdigas skulle bli för långt för att skriva här, men de som är intresserad kan läsa boken “Krigen i Gamla testamentet” av Olof Edsinger, tycker den besvarar de frågorna på ett bra sätt. Jag är inte utbildad i ämnet utan skriver bara utifrån mig själv och det finns säkert massor av utbildade folk i teologi och filosofi som kan svara bättre på de här frågorna.

            Till Linnéa, jag håller med dig om att Gud har skapat logiken, det är av just den anledningen världen kan antas vara logisk och möjlig att förstå, ur kristet perspektiv. Jag skulle till och med påstå att Gud i sin natur är logisk. Världens logiskhet är också något som all vetenskap förutsätter för att kunna dra några som helst slutsatser, vilket enligt mig gör det svårt för ateister att kunna acceptera en av vetenskapens mest grundläggande grundval med goda argument. Menar du att Gud genom sin allsmäktighet kan göra allt som logiskt omöjligt eller bara några saker? Kan han till exempel både existera och inte existera samtidigt? Det borde han ju kunna göra om han kan göra allt som är ologiskt. Men det känns väldigt konstigt och kontraintuitivt. Kan han få 1+1=3 att gå ihop?

    4. Någon har sagt att man behöver alla verser i Bibeln för att förstå varje vers i Bibeln.

      Det är lätt att se rött när man tar något lösryckt och ser på det utifrån vårt synsätt och inte förstår bakgrunden och sammanhanget då det skrevs.

      När jag var mer nybörjare med min bibelläsning så var det många saker som var riktigt svåra att smälta, men jag har haft min tro, min upplevelse av en kärleksfull Gud och stöttande kristna vänner runtomkring som hjälpt mig att helt enkelt fortsätta vara öppen och lära mig mer. Vissa saker har man bara lagt ner, slutat försöka förstå, och så har man koncentrerat sig på det som varit enklare att ta till sig.. och med åren har jag märkt att även det som varit svårt att förstå har ljusnat.

      Bibelns syn på äktenskap, man och kvinna, är kanske inte precis som den vi har i idag i Sverige 2012. I början var det jobbigt för mig, men det blir tydligare och tydligare för mig att Bibeln har en annorlunda syn men att den är så mycket högre och bättre än vår syn. Det står en del om hur kvinnan ska förhålla sig till sin man i Nya testamentet, men det står faktiskt mycket mer och mycket större saker om hur mannen ska förhålla sig till sin fru. Kraven är faktiskt större på honom.

      Mark Twain har sagt så här:
      “It ain’t those parts of the Bible that I can’t understand that bother me, it is the parts that I do understand.”

      Poängen är att Bibeln säger en massa bra saker som utmanar oss, som att vi ska förlåta, behandla andra som vi själva vill bli behandlade, ta hand om flyktingen, ge till de fattiga, älska våra fiender m.m. De här sakerna kanske vi förstår, men vi fokuserar på de saker vi inte förstår för att skjuta Bibeln ifrån oss och säga att den inte har något att säga oss.

      1. detta tänkte jag också poängtera (är själv kristen), att det enda folk fokuserar på är att det står om hur kvinnan ska vara, hon ska göra si och så och får inte göra det och det, men i själva verket står det nästan mer om vad mannen ska göra osv. att kvinnan ska vara mannen underdånig betyder INTE att mannen bestämmer.. mannen ska älska sin hustru och om han gör det på ett rätt sätt så ser han inte sig själv som bättre än henne och bestämmer inte heller över henne..båda är likvärdiga men man har olika uppgifter. hjärnan är väl inte mer värd än hjärtat bara för att den styr? rumpan är lika mycket värd som hjärnan, hur skulle det vara att leva utan att få ut sitt bajs?! med det inte sagt att mannen styr över kvinnan, det var en liten liknelse bara…. 🙂

      2. Tack för ett upplyftande och inspirerande svar! Där jag bor är det en gammalmodig syn hos flera präster och de har haft namninsamlingslistor mot giftemål för homosexuella, vilket också gör mig lite smått galen. Det är väl inte gränslös kärlek om man inte får gifta sig i kyrkan som homosexuell osv. Jag är väl helt enkelt omgiven av “fel kristna”… Tack alla för spännande synpunkter! Hoppas Clara har tid och lust att ge sin aspekt på det hela också, är så nyfiken.

        1. De läser i så fall väldigt selektivt, Jesus upphöjde föraktade kvinnor, barn, skattmasar, kastrerade män, som ofta också var prostituerade.

          1. Hej/hej!!! Jesus sa också: Inte heller jag dömer dig. Gå å synda inte mer! (Joh 8:11) Alltså Jesus gick till alla å va me alla. Han blev ju sänd av Gud för att visa på Guds kärlek å Gud önskar en relation med alla. Gud vill att vi alla ska omvända oss från våra liv å allt vad vi vill göra å leva med Gud! Då blir det skillnad å det är faktiskt, super!!! 🙂

      3. Jag håller med Mark Twain, eller Samuel Clemens som han egentligen hette. Det är inte de ologiska och motsägelsefulla delarna i Bibeln som bekymrar mig. Det är de hemskheter som faktiskt står där som gör det.

        Jag vill faktiskt påstå att ni alla på den här sidan, kristna, muslimer, scientologer och ateister förmodligen har högre moraliska värderingar en den gud som beskrivs i bibeln.

        En sak som jag aldrig förstått är hur budskapet “om du inte tror på, och älskar mig, ska du torteras i all evighet” har kunnat komma undan som ett kärleksbudskap så länge.

        Tycker någon att någon förtjänar evigt lidande? Förutom denna goda gud av bibeln?

    5. Som sagt Clara får svara för sig. Men Paulus skriver så här i Galaterbrevet: “Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus”.

    6. G.T är övervägande skrivet för drygt tvåtusen år sedan. Jag håller med dig, vissa texter gör en upprörd, men det är inte Gud som skrivit bibeln. Det är män och textstycken om t.ex. kvinnoförtryck brukar förstärkas allt eftersom nya utgåvor kommer och historieskrivningen skrivs om.

      1. Men om gud inte skrivit bibeln, och om sådana allvarliga “fel” har kunnat komma med där, vad finns det för orsak att tro att någonting av det är sant? Och i så fall, vad ska man tro på? Hur kan man veta vad som är budskapet från gud och vad som är förvrängt av människor?

        Om man inte accepterar bibeln i sin helhet, utan tvingas plocka russinen ur kakan får man stora problem med att rättfärdiga bibelns äkthet.

        Problemet är bara att om man accepterar bibelns budskap bokstavligt blir det båda motsägelsefullt och till stora delar ett helt fruktansvärt budskap. Så hemskt att jag tvingas komma till den slutsats att om gud finns är han en så stor skitstövel att jag inte vill ha någonting med honom att göra.

        1. Väldigt bra skrivet Tobias, kunde inte uttryckt det bättre själv. Brukar fundera över precis samma sak, om man nu ska få välja och vraka lite som man vill ur Bibeln, varför finns den då öht och hur ska någon kunna säga vad som är sant eller påhitt?

  5. En sak slår mig ofta i tanken när jag läser andras frågor både till dig och även så klart till andra bloggare som vill dela med sig av sin vardag med allt vad det innebär.
    Hur lever och tänker dessa människor över sig själv och sitt handlande?Varför finns det så mycket kritik och ifrågasättande?
    Är det ett sätt att synas eller få uppmärksamhet även om det är negativt eller är det verkligen seriöst menat?
    Hur man än vänder och vrider på sig, så har man rumpan bak..men tydligen inte för alla…??!!
    Kram Fia

    1. Det är så svårt det här med kommentarsfält tycker jag, just för att det är så lätt att det blir så polariserat och så hårt mellan meningsmotståndarna, som kanske inte heller är meningsmotståndare egentligen. Därför blir det ju också svårt att kommentera på ett sånt här inlägg utan att ställa sig själv som en person med ryggen fri. Det jag vill ha sagt är i varje fall att det gör mig glad att du skriver om att man faktiskt är en del av sitt sammanhang, och i förlängningen (i min tolkning) att Bertil liksom alla andra människor kommer att se tillbaka på en viss del av sin barndom med glädje och en annan del med mer smärta, och att det är helt naturligt och vad livet innebär. Och, som du skriver, att det viktigaste är att man som förälder är tillräckligt mogen för att acceptera sitt barns val när ens barn väljer bort det som är viktigt för en själv. Sammanfattningsvis: word!

  6. Jag tycker det är fint och bra att du går till kyrkan. Och ja vad är det som är så hemskt med det?… Ska man alltid komma med argument att “barnen ska få välja själv” då kommer man ju ingenstans…. Ska man sitta på en pinne och glo, och låta allt komma till en. Tänk vad all sport gör med barnen. Inte alltid Så upplyftande…. Vem skjutsar dit dom stackarns barnen som plågas? (inte alla såklart) Sen för nog det här något bra för Bertil, både fina minnen och kanske minnen med minnen då han har myror i baken. 😉 Men när han blir stor står han säkert där och tänker tillbaka med ett leende. “när mamma och pappa tog med mig till kyrkan på söndagarna….”

  7. Hej Clara! Jag ville bara säga att jag tycker exakt som du 🙂 Kristendom förknippas också ofta med en trygg barndom, att vara trygg i sig själv och mycket goda sociala vanor. Varfor inte förmå sitt barn dessa? Speciellt då man själv är troende.

  8. Håller med dig Clara. Stöter ofta på samma argument gällande det att jag är feminist. Folk tycker att jag “tvingar på” barnen mina politiska åsikter då jag försöker uppfostra dem genusmedvetet och när jag inte tillåter sminkdockor och barn-bh:ar. Typ. Samma sak när man är vegetarian och barnen får vegetarisk kost hemma. Det spelar ingen roll hur fina (vitamin)värden barnen har eller hur bra barnen mår, man har ändå “hjärntvättat” dem..

    Vad gäller religion så försöker vi, som inte är aktivt kristna, att hålla alla dörrar för religion öppna för våra barn. Vi har barnbibel, besöker ofta kyrkor och pratar framför allt mycket om Jesus, Gud och alla de andra i gänget. Vi pratar även om andra religioner, men då Jesus och com ligger närmast handlar de flesta frågorna om dessa. Tycker inte att man kan lägga locket på och sedan kalla sig “neutral”.

    Vad gäller hur föräldrar påverkar sina barn så ja, det är klart du har rätt. Och är det inte så det ska vara? Det är ju vi föräldrar som grundar barnens känsla för moral, etik och allmän godhet och dessa har ju ofta väldigt mycket att göra med både religion och/eller politik.

    1. Åh ja så är det för mig oxå. Jag tvingar på mitt barn mitt genustänk! Jaaadå! Som om de genusOmedvetna inte tvingar på barnens sitt tänk då? Det finns ingen uppfostran som inte skulle vara mer eller mindre “påtvingad”. Ingen kan leva i ett vakuum, vi är inga öde öar. Ingen uppfostran är neutral o det är väl det uppfostran handlar om? Om att forma våra barn till framtida goda samhällsmedborgare (utifrån varje förälders förmåga, man utgår från att alla vill sina barn väl).

  9. Jag förstår inte liknelsen mellan att gå i kyrkan och i affärer? Kan ngn vänlig själ förklara?

    1. Går man och shoppar mycket som liten så kommer man se det som en het normal del i vardagen, vilket det inte är för alla. Samma med att gå i kyrkan, får man göra det som liten så blir det något naturligt. Visst att shopping och tro inte är riktigt samma sak (förutom i de fall som Sasha beskriver) men poängen är väl att varje val en förälder gör påverkar barnen och leder till att barnen själva måste ta steget till att välja något annat än föräldrarna.

    2. clara har gjort en alltför sluttande slutledning och konstaterat att personer som är ateister INTE motsäger sig överdriven shopping, trots att många är emot bådadera.
      jag tror inte att det är bra att man sätter sina barn vare sig i kyrkbänken eller i shoppingväskan för ofta.

      1. … och där kom din åsikt om hur du tänker påverka dina barn! Det är det som är själva poängen – att de val vi som föräldrar gör sätter spår hos våra barn. Oberoende om vi är kristna eller ateister har vi ideal som vi förmedlar. Du gillar varken kyrkbänk eller shopping, vilket du kommer att visa för dina barn. Jag gillar kyrkbänk vilket mina barn än så länge också gör – och jag inser att jag självklart påverkat mina barn i ett initialt skede till att bli kyrkliga. Du påverkar dina barn till att inte vara kyrkliga och inte bli shoppande personer.
        Troligtvis, historien tala för det iallafall, kommer både dina och mina barn att opponera sig mot våra sätt att leva. Det finns med i mekanismen att frigöra sig. Och varken ateistbarn eller kyrkbänksbarn är onormala i när det kommer till att ifrågasätta sina föräldrars val.

        1. läs om, läs rätt…

          “Du påverkar dina barn till att inte vara kyrkliga och inte bli shoppande personer.” de bör inte vara kyrkliga för det innebär att de inte handlar utifrån sina moraliska principer som de själva konstituerat, de får gärna handla saker (det präglar inte deras syn på världen och livet i varje steg), de bör inte handla så att det är ohälsosamt för det mår ingen bra av i längden.

  10. JAg vill tacka dig för din post som är full med sanningar som man kanske inte pratar om sa öppet i Sverige, och där den ateistiska linjen just ses som det normala och korrekta. Som manga ganger finns det inte utrymme fór annurlundaheten.

    Hälsningar fran Pontevedra.

  11. Åååh. Religionsfrihet handlar ju också om frihet TILL religion, och detta gäller även barn. Barn har rätt till helighet, och gärna till en trygg sådan. Ja, det är bra att barn lär sig kritiskt tänkande och inser att de själv får välja, men som riktigt små tror jag inte att barn har det behovet. Jag tror snarare att barn har behov av ett religiöst språk som får vara självklart, och som inte hela tiden ska ifrågasättas och placeras på smörgåsbord. Det är fint att Claras unge hänger med till kyrkan.

      1. Nä, jag hittade inte på. Jag kände efter i maggropen och mindes hur skönt det var att som barn fritt få tänka att Jesus älskar alla barnen utan att nån vuxen kom och sa att det där får du välja att tro på först när du är vuxen. Jag tror att det är viktigt att barn får känna att det finns nån som älskar dem helt utan villkor, för tyvärr finns det stunder när även de bästa föräldrar sviker på den punkten.

        1. då ska det finnas andra vuxna runt omkring.
          eller så blir det ett såntdär tufft tillfälle att lära sig att hantera smärta utan att ha något ickeexisterande väsen att tacka för bedriften att man faktiskt kan stå ut.

          1. och om man är en sådär tre-fyra år och de där andra vuxna inte finns. Då är det läge att lära sig stå ut? man kan inte blunda för att det finns barn (ja, i sverige också) som aldrig syns.

          2. emelie: nu blir detta väldigt hypotetiskt! tror du att ett tre-fyra år gammalt barn kan abstrahera kristendomen till kärlek?

        2. Eller sa kanske vi kan enas om att religion i grund och botten handlar om att alla människor (med ytterst fa undantag) har behov att känna tillhörighet och gemenskap. Sen om man väljer att söka den i en kyrka, moské, synagoga, i en idrottsförening eller en frimärkssamlarklubb det är ju upp till var och en. Och sedan kan vi ju ocksa enas om att kristendomen precis som alla andra religioner är en produkt av samhället och om ni som bekänner er till den kristna tron hade fötts i Thailand, Irak, Indien eller Israel sa hade er gud och er tro sett ut pa ett helt annat sätt. Grundtanken med kristendomen är nog god. Tyvärr har jag svart att förbise alla miljontals människor som har dött i dess namn. För att aterknyta till posten, sa nej, barn har inte behov av ett religiöst sprak, de har behov av kärlek. Far de tillräckligt med kärlek sa löser sig resten av sig själv. Mvh Max mamma

          1. Det är svårt att förneka att många människor har blivit dödade i religionens namn, men det gäller också exempelvis politik. Och vem förbjuder politik egentligen? Sjukt dålig liknelse men ändå.
            Personligen är jag helt övertygad om att religion bara är en ursäkt för maktmissbruk. Det är alltså människors maktproblem som är orsaken till krig.

          2. Till Molntant
            Ingen här förespråkar att man ska förbjuda religion. Det finns hemska politiska åskådningar, men de bör inte heller förbjudas. Alla har rätt att tycka och tro vad de vill. Men precis som man kan kritisera politiska åskådningar, kan man kritisera religiösa.

        3. Men det är ju din helt subjektiva åsikt. Jag har aldrig varit troende och jag har aldrig känt mig oälskad för det, och jag tror inte att barn behöver religion. Däremot tror jag heller inte att de skadas av det, i alla fall inte om man har sund relation till religion.

          1. japp, det var min helt subjektiva åsikt. Säg till sen när du har hittat en objektiv åsikt, jag är nyfiken på hur en sådan skulle vara. Jag tror inte man kan vänta sig annat än subjektiva åsikter i bloggkommentarer.

          2. Jag behövde religion som barn! Och detta utan att någonsin känna mig oälskad av min (för övrigt fullomligt oreligiösa) familj. Jag har, så länge jag kan minnas, haft upplevelser av en Gudsnärvaro. Jag krävde av mina föräldrar att jag skulle få gå på Kyrkans barntimmar som 5-åring, för det var det ända stället där jag fick hjälp att sätta ord på vad jag kände och upplevde. Så ja – barn behöver få rätt till ett religiöst sammanhang, utan att någon (vuxen) tror sig ha fullständig makt över vad de behöver eller inte behöver. Detta gäller all form av maktanspråk över barn, även när det gäller vuxna som vill tvinga barn till specifika religiösa uttryck.

  12. Det har du rätt i, alla föräldrar leder in barnen på något spår när de är små..man måste själv välja hur man vill leva sitt liv utan att någon ifrågasätter det så länge… barnen inte lider av det.
    Jag vet en familj som är jehovas, de har tvingat sina barn knacka dörr under uppväxten. Och det har de lidigt av..
    Nu vid vuxen ålder när pojken inte längre vill vara jehovas vittne så har han gått ur församlingen. Som straff vill inte längre hans föräldrar träffa honom och de har tagit avstånd ifrån honom. Hemskt hur det är med att förtycka andra ovasett om man är ateist eller tillhör någon församling. Alla väljer själv tycker jag. Det är samma sak med politik, jag är nog mer åt vänstern och min man åt högern. Det funkar det med..hi..hi..man måste acceptera att vi tycker olika och har olika åsikter.
    Ingen har mer rätt än någon annan
    Kram.

  13. Klokt. Förr eller senare väljer barnen själva, fram tills dess väljer jag att presentera och göra det jag tror och känner för.

  14. jag är själv inte det minsta troende, och gick ur svenska kyrkan så fort jag blev “stor nog”. vi kommer inte att döpa vårt barn, och vi kommer försöka se högtider ur ett så icke-kristet perspektiv som möjligt. det innebär dock inte att han inte ska få lära sig om olika religioner, eller att vi ska tvinga in honom i en stenhård mall. när han blir stor nog att känna efter och välja, då får han göra det. jag blev mer eller mindre “tvingad” att konfirmera mig när det begav sig, för att “alla andra” gjorde det, men det kändes så fel eftersom jag inte trodde på det. jag menar inte att ateism är neutralt, det är ju lika mycket ett ställningstagande som allting annat, men för oss i vår familj är det utgångspunkten.

    1. Hej
      Vi har döpt våra 3 barn när de var små, för att när de blev vuxna själv skulle kunna välja, de har inte velat konfimera sej och de har sluppit. Jag vägrade konfimera mej..min man var tvungen.
      Vi gifte oss borgeligt och det var jättefint.

      1. Ps.
        Vi är inte heller troende men vill ha kunskap om olika religioner och vad den gör för männkan i olika aspekter.

  15. Clara for president:)!
    Att folk ens orkar! Är alla så bittra på sina liv att de måste ge sig på andra?
    Min 10-åring tror på Gud, trots att hon inte har fått med sig det i sin uppfostran. Helt ok för oss! Nu vill hon bli vegetarian, och vi är inte det. Det är ok så länge hon börjar äta grönsaker och annat nödvändigt (tror det kommer att falla på just grönsakerna då hon inte gillar det, men det får vi ta då). Hon ska först läsa på om det säger hon.
    Kan alla inte bara låta andra sköta sig själva istället för dessa knäppa kommentarer om precis allt?

    Kram Madde

  16. Jag tror själv inte på Gud, dock säger min 7-åriga dotter att hon gör det. Jag stöttar henne fullt i sin tro och lär henne även att det är ok att vi tror olika. Alla människor har rätt till sin egen åsikt. Precis som att barn som är uppvuxna med kristendomen kan själva välja senare att inte vara en del av det. Jag ser inte att det är konstigare än att uppfostra ett barn icke-troende och sedan låta barnet välja religion senare.

    1. Det är när jag läser såna här inlägg och som det tidigare fr Madde som mitt hjärta rörs och jag blir varm inombords. Vilka underbara unga föräldrar det finns i dag! Det är vilkorslös kärlek i praktiken. När det faktiskt kostar på lite grann..

  17. Jag håller med dig Clara! Jag och mina syskon uppfostrades inom svenska kyrkan och vi gick i kyrkan varje söndag. Men när vi blev 12-13 år gamla fick vi välja, mamma frågade om vi ville följa med eller inte och det blev ett fritt val. Tro är något man måste välja, men att ta med Bertil till kyrkan är bara ett sätt att presentera den för honom. Nu är han så lite att han inte kan veta hemma själv, hur ni gör sedan får ni som föräldrar välja, men eftersom du hittade tron själv så tror jag att du kommer att låta honom välja. Jag är själv troende nu och gift med en präst, mina bröder går inte i kyrkan som vi gör, men jag kommer att uppfostra min barn på samma sätt.

    1. Precis såhär tänker jag. Bertil måste ju få chansen att se vad det finns för alternativ annars finns ju inte möjligheten att senare välja vad som passar honom bäst.

      Jag blir så full av beundran över din klokhet ibland Clara.

    2. Håller helt med dig! Jag är är uppvuxen med föräldrar som var frikyrkligt aktiva och var ofta på gudstjänster, läger och en massa aktiviteter som barn. När jag var stor nog att vara hemma själv fick jag (och mina syskon) välja om vi ville vara med eller inte. Jag är idag inte aktivt kyrklig men tror på Gud och besöker kyrkan ibland. Jag var glad när jag var liten att jag fick den gemenskapen som kyrkan gav och jag är framför allt glad för den idag. Det har gett mig en trygghet och framför allt en gemenskap med väldigt många människor jag inte skulle ha lärt känna annars. Även om jag själv inte är aktiv i någon kyrka nu vill jag ändå ge mina kommande barn den uppväxt jag själv fick då jag uppskattat den mycket själv. Sen kommer det såklart vara helt upp till dem sen att välja hur de vill fortsätta, i eller utanför kyrkan. Men att ge sina barn det man själv tycker är den bästa uppväxten är väl självklart att man gör? Oavsett om det handlar om kyrkan, sportsammanhang, politiska rörelser osv?

  18. Hur ska barnen kunna göra val om de inte vet vad de ska välja mellan? Att undanhålla dem kristendomen är oförsvarligt! Hela samhället vilar ju på kristen grund och bibeln säger ju att vi ska vänja dem unge vid den väg den skall vandra. Vilken förälder vill se sitt barn gå under för att man förvägrat dem att bli kristna? Dessutom påverkas de ju av vad TV sänder ut och alla andra media som ropar på uppmärksamhet för sina tvetydiga produkter. Så hjärntvätt kommer man inte undan i alla fall.

    1. Det som är mer hjärntvätt är just media, tv, reklam och annat skit som visas för barnen..vi måste säga ifrån..
      Facebook tror jag oxå är dåligt på ett sätt..det finns mycket mobbing där bland ungdomarna..Jag är glad att min yngsta är 19 år och är en klok tjej.

  19. Att inte dela med sig av sin tro till sitt barn är ju ungefär samma som att låta bli att tala något språk med barnet, för att det själv ska få välja sitt modersmål när det blir stort…

    1. det där var nog den mest floskelliknande jämförelse jag läst, så är det ju verkligen inte!
      man kan leva utan en religion (eller skapa sin egen baserad på erfarenheter och rationellt tänkande), men man kan inte leva utan ett språk eller hitta på ett eget.
      har man inget språk före 7 års ålder visar alla studier på att man inte kommer att kunna bemästra något heller. har man ingen religion före 7 års ålder betyder det ingenting!

      1. Fråga: vad för studier? Finns det seriöst studier där man förvägrat ett barn ett språk? Absurt.

        1. det finns flera studier (sk. icke-experiment) men inte så många tack och lov. en mkt känd är ett pojke (hittad i ayveron i frankrike) som växt upp enbart bland vargar, den näst mest kända är en flicka (någonstans i usa) som var inlåst i en mörk bur i hela sitt liv, finns andra fall också… dessa barns ålder är såklart svår att bedöma, men det gemensamma är att de ofta ändå kunnat lära sig enstaka ord (typ äta) och använde dessa bara när de hade något de ville förmedla (typ hunger).

          1. Det är sant att det inte har lika allvarliga följder att låta bli att dela med sig av sin religion som att inte dela med sig av sitt språk, men idén är samma: att lämna bort en viktig del av sitt eget liv från sitt barns liv. Dessutom handlar kristendomen inte bara om religion, utan är också en viktig del av vårt kulturarv här i Norden. Många traditioner är kanske ursprungligen religiösa (t.ex. julen), men har senare blivit mer en del av vår kultur! Firar ni ateister jul? Varför isåfall? Och varför är det okej, men inte att låta barnen läsa bordsbön i skolan…?

      2. Det stod aldrig att man skulle förvägras språk helt utan något språk. Jag tänkte direkt att föräldrarna var flerspråkiga och tex skulle välja att bara prata svenska och sedan när hen var tillräckligt gammal fråga om den hellre ville lära sig ett annat språk som modersmål.

    2. Jag håller med Emma om att det var en riktigt usel liknelse. Man måste vara försiktig när man använder liknelser, det blir så lätt fel.

  20. Jag håller med, jag tror att det viktigaste för barn är att de får följa med till samfund/träffar där de får möta gemenskap och glädje. Själv är jag kristen och började min bana i söndagsskola och kyrkans barntimmar. Det påverkade inte mig negativt, snarare positivt. Jag undrar bara hur de barn som bara får följa med till gallerian känner? Men alla föräldrar måste få göra som dom vill.

      1. Alltså ursäkta, men nu börjar det gå lite överstyr. Har du någon gång ens varit i en kyrka? Läst evangelierna?

        1. man kan inte säga att gemenskapen och glädjen är det som legitimerar att något som kallas tro ska återspeglas i varje handling man gör. det är som att säga att gemenskapen och glädjen gör att man kan bortse från avsändarens intentioner.
          det viktiga i kyrkan är inte gemenskap och glädje utan att man ska leva kristet i sin vardag. det viktiga i nazistpartiet var inte heller gemenskap och glädje utan att man skulle utplåna vissa raser och typer av personer.

        2. Hur kan du veta om det påverkat dig positivt eller negativt? Vad har du att jämföra med?

          I övrigt har Emma redan bemött din fråga.

  21. När jag växte upp var jag med i en kyrka. En del av ungdomarna där fortsatte att vara troende i vuxen ålder, andra inte! Men jag vet ingen av dom som har farit illa av att vara med där, andelen är nog högre bland dem som inte varit med. Oavsett om det är en kyrka eller något annat så tror jag bara att det är bra för barnen att vara med i en gemenskap. Ett religiöst samfund är oftast inte en sekt, även om många utomstående inte verkar förstå skillnaden!

  22. Jag tycker man ska ha väldigt klart för sig att det finns viss frikyklighet (kultur) som inte är sund. Jag går liksom igång på alla cylindrarna när detta diskuteras eftersom jag har egen erfarenhet av detta. Väldigt förenklat handlar det om att vara, tänka och tycka på ett visst sätt för att ses med “blida ögon” av de inom kyrkan. Har varit på möten i pingstkyrkor som ung där man skrämt skiten ur mig med talet om att Jesu återkomst och helvetet som väntar för de som inte tror på exakt det “rätta sättet”. Har lämnat frikyrkan och kan därför inte svara på om det är så nu. Men man ska ha klart för sig att sådant sätter spår.

    1. Pingstkyrkan är ganska extrem. Dom flesta frikyrkor är relativt sunda och ska inte förknippas med den! Tror pk har mycket ansvar för den uppfattning som finns om kristendom som finns idag, tyvärr!

      1. Vissa delar av pingst, dessutom. Och för den delen – vissa delar av alla samfund, och alla religioner, och till och med alla sammanhang. Jag, som kristen, tycker alltid att det är lika tråkigt att höra om personer som blivit bortskrämda av inskränkthet och hat, när Guds själva kärna är kärleken! Det är sorgligt att det som ska vara vägen till Gud ofta blir vägen bort…

      2. Det där var ett väldigt tråkigt uttalande tycker jag. Jag anar att du har egen erfarenhet av det från någon Pingstkyrka, men på ditt sätt att uttrycka det låter som om alla pingstkyrkor är extrema och att det skulle vara en utbredd uppfattning inom frikyrkligheten att inget samfund vill förknippas med dom. Så tror jag inte att det är! På de flesta orter samarbetar de flesta frikyrkor (och ofta även SvK) inkl. Pingst med varandra. Jag tror dessutom att det kryllar av goa pingstvänner bland Claras läsare.

        1. Pingstförsamlingarna är ofta väldigt självständiga och är olika som natt och dag så det är extremt vanskligt att generalisera om pingstkyrkan än om många andra kristna grupper. Jag känner igen det där med ‘stränghet’ från min farmor som var pingstvän men senare som vuxen har jag träffat folk från pingstkyrkan med en helt annan inställning till gud och till världen.

          1. Ok, kanske ännu ett försök för mig att förklara saker på ett förenklat sätt men det är den erfarenhet jag har av Pingstkyrkan. Har absolut inget emot medlemmarna men kanske hur saker och ting utövas där, eller i vissa av dom då får jag ju tillägga =) Men har insett att det är svårt att förklara saker så enkelt så jag ska va försiktigare med det!

  23. Vissa är idioter. Du är troende och går i kyrkan. Då är det naturligt för dig att du tar med din son dit. Jag följde med mina mor- och farföräldrar till kyrkan när jag var liten eftersom jag ofta spenderade mina helger där. Det blev naturligt att följa med, vad skulle de göra? Lämna en 3 åring ensam? Jag var troende som liten men den förändrades när jag blev äldre och bildade min egen syn på religion, men jag har aldrig tyckt att det var fel att jag satt med i kyrkan som liten.

    Själv är jag vegetarian så för mig är det självklart att min dotter skall äta vegetariskt. Vi får läsa massa böcker och kommer få hjälp av en dietist. Men skulle hon sedan, när hon kan välja själv, vilja äta kött så kommer hon få göra det.

    1. Bra skrivet! Som icke-troende , har faktiskt just idag fått hem blanketten om utträde ur svenska kyrkan, ser jag inget problem med att ta med barn till kyrkan eller dela sin tro till dem. Det som kan ses som hjärntvätt, förtryck eller liknande skulle vara om barnet skulle förskjutas om det valde att tro eller agera annorlunda och jag har då aldrig uppfattat Clara som sådan.

  24. Det enda man som förälder kan göra för sina barn är ju att presentera alternativ och välja det man tycker är bäst för dem tills de är stora nog att välja själva och då får man acceptera att de kanske väljer annorlunda än man själv hade gjort. Ingen kan väl säga att de har gjort exakt som sina föräldrar i alla avseenden? Det är ju det som gör oss till individer som kan tänka själva! Vår familj är vegetarianer och jag har fått höra hur många gånger som helst att vi har gjort ett sånt stort val för våra barn genom att välja att ge dem vegetarisk mat, dvs. samma mat som vi själva (jag och min man) lagar och äter. Vilken familj ger inte sina barn den mat man själv äter? Vilka föräldrar väljer inte åt sina barn vilken mat som ska stå på bordet? Det är ju alltid ett val oavsett om man följer “normen” eller går mot strömmen… Vi kommer att acceptera om våra döttrars tonårsrevolt blir en hamburgare på kiosken eller om de väljer att bli troende trots att vi själva inte är aktiva inom kyrkan. Vi har haft namngivningsceremonier för dem och de har var sina två gudföräldrar som vi också vill ska visa dem alternativen så att de kan välja själva när de blir intresserade av religion! Jag tycker Clara gör rätt i att ta med Bertil till kyrkan, varje förälder måste ju visa sitt barn sitt sätt att leva!

  25. Det jag ofta funderar över är när en del säger att man tvingar barn till något, när man tar med dem till kyrkan, medan samma personer har döpt sina barn som bebisar och alltså på det sättet gjort dem till medlemmar av Svenska Kyrkan (oftast). Om barnen inte själva tar det aktiva beslutet att gå ur kyrkan när de är 18, kommer de att betala kyrkoavgift till något som deras föräldrar valde. Är inte det ett konstigt beslut av föräldrarna att tvinga på sina barn?

    Min fundering….

    1. Har tänkt på just det också. Föräldrar lovar både tro och kristen undervisning vid barndopet fastän att de inte är kristna o.s.v. Det är förstås en stark tradition o.s.v. men själv tror jag att det är bra om ens hjärta får vara i samklang med det som man gör och säger. Är själv kristen och har inte döpt mina barn som små för jag tror att det är något de kan göra när de vill och har bestämt sig. Då de vet vad de gör. Sedan vill jag bara skriva lite om att “ta med sina barn till kyrkan”.. Om man har hittat friskt vatten att dricka så är det väldigt naturligt att vilja visa sina barn det vattnet också. Hemma som borta, i kyrkan eller utanför kyrkan. 🙂 Men att tvinga sina barn att dricka, att tvinga sina barn att svälja blir något annat. Då tror jag att vi inte har lärt känna Gud och den kärleken som han är. 🙂

    2. Det får stå för de som gjorde det. Antagligen är det på grund av tradition. Lite på samma sätt som att man firar Jul utan att alls förknippa det med Jesus.

      Jag håller helt med dig. Jag tycker inte barn ska döpas i kyrkan. Lika lite som man borde kalla ett barn syndikalistiskt, borgerligt, socialistiskt eller nazisitskt birde man kalla barn för kristna, scientologer eller muslimer.

  26. Jag är hur tacksam som helst för att jag fick växa upp i en kyrklig miljö och för att jag faktiskt fick möta Gud när jag var liten. Oj vad det har burit mig igenom jobbiga tonår.

    Om Gud finns och älskar oss så är det väl elakt att hindra ett barn från att få lära känna honom? Låt barnen komma till mig, sa Jesus.

    1. Det var nån här som skrev att hon inte tycker om att vara i kyrkan men att gud var ok..
      För mej är det tvärt om, jag tror inte på gud..men tycker kyrkor är vackra. Har inget emot att vara där, tittar ofta på hur byddnaden är gjord och hur gammal den är..ur historisk perspektiv. Men för mej finns inte gud..jag tror på att vi ska vara kärleksfulla och toleranta oavsett om vi inte tror gud finns eller om hen finns.

    2. Men om gud inte finns är det lika illa att lura i barn att de hamnar i skärselden om de inte tror på honom.

  27. Jättebra skrivet Clara! Tack för alla dina kloka ord, extra kloka de senaste veckorna tycker jag. Men det har inte varit dåligt tidigare för det… Önskar dig Guds välsignelse i det du gör och all kontakt du har med människor här på bloggen 🙂

  28. Hej! Håller helt med dig Clara! Är det inte lite typiskt samtida svenskt också att inte våga ta ställning? Att ta ställning besvärar människor, det är behagligare om alla är lite luddiga och smälter in i pepparkasformen. Det är ett intressant fenomen detta att det är just de kristan i det svenska samhället som krävs på argument för att berättiga sin tro. Om jag som förälder tycker mig ha funnit ett sätt som jag tycker är sant och riktigt att leva på så vore det ju jättekonstigt om jag inte vill visa det för mina barn. Detta oavsett vilken livsåskådning jag anammar. Att visa respekt för alla människors rätt till sin tro och livsåskådning borde ju vara en självklarhet 2012 i Sverige. Att visa intresse för andra männiksors åsikter berikar och utvidgar världen och det är fantastiskt. Det ÄR faktiskt möjligt att ha en fast övertygelse som kristen, muslim eller ateist och stå för det, vara tydlig utan att man för den sakens skull förlorar i respekt eller intresse för människor som inte delar ens övertygelse!! Jag tänker ex på Dalai Lama som är en person som aldrig skulle överge sin religion, för det är ju faktikst det han företräder, en religion!Det de flesta ser i hans person är ju den fantastiskt kloka och människoälskande person han är, men han är ju så mycket mer!! Han är inte en sekulariserad formlös person som skaver av det som inte passar in för att passa in i samhällets pepparkaksmall. Dalai Lama är en tydlig person och det gör det på ett sätt mycket lättare för oss att möta. Vi vet var han står, vi kan ställning, för eller emot. Moder Theresa likadant, en personn med en tydligt uttalad trosuppfattning som agerade i enlighet med den. Att barn får en tydlig livsåskådningsnorm tror jag är bra. När de senare växer upp kan de själva reagera, agera för el mot, ta ställning. Om de sedan får med sig respekten och kunskapen om att de och andra har den självklara rätten att tro vad de vill så tror jag att barnen växer upp till trygga vuxna!
    Lo

  29. Sasha som skrev :

    “Att inte dela med sig av sin tro till sitt barn är ju ungefär samma som att låta bli att tala något språk med barnet, för att det själv ska få välja sitt modersmål när det blir stort…”

    Huvudet på spiken! Oerhört kloka ord, mer behövs liksom inte sägas. Just så befängt är det ju.

    1. det där var nog den mest floskelliknande jämförelse jag läst, så är det ju verkligen inte!
      man kan leva utan en religion (eller skapa sin egen baserad på erfarenheter och rationellt tänkande), men man kan inte leva utan ett språk eller hitta på ett eget.
      har man inget språk före 7 års ålder visar alla studier på att man inte kommer att kunna bemästra något heller. har man ingen religion före 7 års ålder betyder det ingenting!

  30. Du uttrycker dig väldigt klokt och bra.
    Vi har mött liknande åsikter vi med när vi tagit barnen till kyrkan. Men det är precis som du skriver, det är ett aktivt val då vi anser detta vara det bästa, precis som alla föräldrar gör val utifrån vad de tycker är bäst för sina barn.
    Äldste sonen är nu 13 år och får naturligtvis bestämma mer utifrån vad han vill. Han har valt bort att gå i kristen skola, som han gjorde tidigare, men är gärna med i kyrkans verksamheter. När dessa saker kommit upp på agendan har vi satt oss ned och samtalat om det för att komma till en bra lösning gemensamt, som vi alla kan vara nöjda med. Och hitintills har det fallit väl ut.

  31. Men vad folk har trångsynta åsikter. Själv tror jag inte på någon Gud men respekterar andras religion(er) så länge de inte skadar någon. Gör man andra illa i religionens namn, ja då är man illa ute. Att man introducerar sin religion till sitt barn känns som det mest naturliga. Du kommer antagligen inte överge honom om han senare skulle bestämma sig att bli ateist eller välja en annan religion 🙂 Själv har jag vald en gudmor till mitt barn. En vän som själv är religiös och nu också kommer att “sköta den biten” i uppfostran. Hon kommer säkert att ta med honom i kyrkan osv. Det känns bra eftersom den kristina tron också är en väsentlig del av vår historia och kultur.

  32. Tack för ännu ett klokt och välskrivet inlägg! Tipsar om boken Historien om Gud av Karen Armstrong – särskilt första halvan där hon berättar om islams, judendomens och kristendomens gemensamma rötter och hur bilden av Gud har utvecklats med tiden… Otroligt intressant och spännande!

  33. Klok som en bok, kära Clara!
    Naturalismen (tex det Clara benämner som den sekulära synen) är en livsåskådning likväl som teismen (gudstro tex kristendom, islam och judendom) . Förklaringsplikten ligger inte enbart hos den som tror på Gud utan i lika hög utsträckning på den som tror på slumpen som yttersta makt!

    1. Nja. Jag kanske missförstår dig men om du menar att bevisbördan (“förklarningsplikten”) ska ligga hos den som inte godtar ett påstående så håller jag inte med dig. Om jag t.ex. påstår att jag tror på en Gud som är en rosa osynlig enhörning så kan väl inte rimligen det ligga på dig att bevisa att det verkar osannolikt? Påstår jag att jag tror på “slumpen som yttersta makt” då ligger bevisbördan förvisso hos mig precis som bevisbördan ligger hos dig om du påstår att du tror på en Gud. Jag kommer dock inte tro på den guden förrän du lägger fram bevis nog att övertyga mig.

    2. För det första är inte slumpen den bakomliggande kraften bakom naturalismen.

      För det andra ska man inte blanda ihop naturalism och ateism, det är inte samma sak.

      Bevisbördan faller på den som kommer med påståendet. I det här fallet handlar det om ett påstående om att gud finns och att han kom till jorden i form av en människa som dog på korset för vår skull. Det påståendet görs av kristna, varför bevisbördan faller på dem.

      Precis som jag är ateistiskt inställd mot alla religioner (som jag hittills presenterats för) är du förmodligen också ateistiskt inställd gentemot andra religioner såsom islam, hinduism och asatro? Om du anser att bevisbördan ligger på alla, förstår du inte grundläggande logik och konsekvensen blir att du måste acceptera alla andra gudar och livsåskådningar också.

      Kan du eller jag motbevisa att det finns en grön eldsprutande drake med övernaturliga krafter på merkurius? Nej. Finns det någon anledning att tro att det finns det? Nej, och på samma sätt finns det ingen anledning att tro att det finns en gud som dog för oss på korset innan det framläggs bevis för det.

      Ateism innebär heller inte att man påstår att gud med all säkerhet inte finns. Det är helt enkelt att man inte accepterar påståendet att det finns en gud. Och det är mycket viktigt att man förstår den skillnaden. Förstår man det, blir det också självklart varför bevisbördan faller på den som gör antagandet.

      Men visst är detta intressant!

      1. Hej Tobias Thorn!
        Kristna gör påståendet att Gud finns.
        Ateister gör påståendet att kunde INTE finns.
        Båda är påståenden och för med sig en lika stor bevisbörda.

        Dessa frågor handlar om världens och människors existens. Går man tillbaka till frågan: vad är mest troligt? Att världen kom till genom slump och evolution, eller att det fanns en intelligent kraft bakom? Så väljer jag det andra.
        Och nu ska jag lägga fram mina tankegånar.
        För ingenting kan inte ha kommit av ingenting, som blir nånting. Det måste finnas en evighet i så fall. Om du tror på Big Bang (vilket är den vanligaste förklaringen till världens uppkomst bland ateister, tror jag) så har du lika stor bevisbörda som jag, om du lägger fram det. Det finns ingen utgångspunkt som är “mer självklar”, man måste alltid undersöka allt och argumentera för sin sak. Att många kristna är osäkra och inte kan argumentera för sin sak, det är en annan femma.
        Bara för att Guds existens inte går att bevisa VETENSKAPLIGT betyder det inte att det är osant. Det är långt ifrån allt som är sant som går att bevisa vetenskapligt, men det går ändå att tro på och att argumentera för det.
        Du har en fräck retorik när du likställer trovärdigheten hos en drake på merkurius med att det finns en gud som dog för oss på korset. Du visar inte på kopplingen mellan dessa två och varför det inte skulle gå att argumentera för. Att Gud skulle ha skapat allting kan man kalla för magi, jag kallar det dock för mycket avancerad logik. Se på naturen och oss människor, anatomin och fysiologin, kemin och matematiken. Endast en person med mycket hög intelligens skulle kunna fixa nåt sånt. Mer troligt att det finns en högre makt än att det bara skulle ha blivit så. Eller snarare; jag tycker det är mycket lättare att tro på det. Att vi människor sedan inte är lika intelligenta som vår Gud är självklart; på samma sätt som det vi människor skapar ju inte kan övergå vår egen intelligens.

        Kände att jag ville svara och visa att det faktiskt inte bara är knäppskallar som är kristna (dvs. folk som tror på drakar från merkurius).

  34. Åter igen ett väl genomtänkt och bra formulerat inlägg ifrån dig Clara! Själv är jag ateist, mina föräldrar också, men de hade aldrig något emot att jag följde med vår granne, pingstvännen till söndagsskolan.
    När jag var 19 var jag Au-pair hos en Judisk familj i en Londonförort. De berättade om skolan som deras barn gick i. Det var en Judisk skola och de hade ingen religionsundervisning. Jag frågade frun i huset hur de trodde att barnen skulle lära sig att förstå och acceptera andra om de inte fick ta del av de andras värld? Och hur andra skulle kunna förstå och acceptera Judar om “vi vanliga” inte fick läsa om det i skolan? Hon funderade i någon dag och kom sen och sa att hon skulle ta upp religionsundervisning på nästa föräldrarmöte. Självklart ska Bertil vara där hans föräldrar är, men också få veta att det finns andra sätt att se på världen.
    Keep up the good work!
    //Monzan

  35. Bra sagt. Jag tycker att om man har ett harmoniskt förthållandesätt till religion löper barnen ingen risk. Tro är något väldigt värdefullt, det är ett plus om man kan förmedla den till sina barn, vare sig den är förankrad i en religion eller inte.

  36. Du står väl imot såna elaka personer med ett sånt dumt tyckande. Det är ju självklart att Bertil ska följa med till kyrkan. En del människor vill alltid ha sina fingrar i andras syltburkar än i sin egen det är upprörande.

  37. Helt underbart inlägg, Clara! Reagerade på den kommentaren igår och blev glad när jag såg att du besvarade den. Du är så klarsynt, älskar människor som har förmågan att se allting ur ett helt annat perspektiv och vända på myntet som du så skickligt gör här. Kram till dig för det!

    1. Det är därför det är så underbart att gå in på Claras sida och läsa de pärlor hon tillverkar. De skimrar i mörkret.

  38. Shit pommes frites. Jag vet knappt vart jag ska börja.
    Jag är själv kristen och till alla er som undrar om man som kristen eller som medlem av en annan religiös riktning tänker kritiskt om sitt livsval: klart som fan! Det tror jag Clara också gör. Det finns måååånga kristna, muslimer, ateister, osv osv som nog är väldigt vettiga. “Utan tvivel är man inte klok” sa ju Tage Danielsson. Samtidigt är religion som bringar tröst och glädje till så många, och vad är det för fel med det? Låt gå att humanister och ateister tycker att man är en naiv fjant som lever med huvudet i en fantasivärld.

    Och huruvida religion ska kombineras med barnuppfostran så håller jag helt med Clara. Barn som växer upp i religiöst färgade familjer kan också växa upp och göra egna val, jag lovar. Bara för att Bertil får gå med mamma och pappa till kyrkan nu betyder inte det att han inte kan bestämma när han är 15 att han nog vill vara ateist eller vad det nu kan vara. Föräldrarnas åsikter kommer alltid att färga barnens uppfostran och det behöver inte innebära hjärntvätt eller något annat dåligt för den delen. När barnen blir så gamla så kan de självklart skaffa sig egna uppfattningar om världen, fram till dess är det ju så att de hänger med i föräldrarnas uppfattning om världen. Att välja att lämna Bertil hos en barnvakt är ju också en slags färgning i sådana fall. Så länge ungarna inte blir psykiskt eller fysiskt skadade (eller någon annan människa heller för den delen) så säger jag: fritt fram för religion och livsåskådningar, vilka de än må vara! Det är min livsfilosofi.

      1. Point taken. Men det finns tusentals religiösa som inte är fanatiska, som inte använder religion som ett vapen eller som en ursäkt för krig. Religion är ett mäktigt vapen, vilken flera människor utnyttjat på de mest fruktansvärda sätt. Men religion i grund och botten är inget ondskefullt fenomen som (i de flesta fall) inte syftar till att skada eller döda 🙂

  39. Jag är själv inte troende överhuvutaget, även om jag stundvis kanske önskar att det vore annorlunda med den saken.

    Gentemot mina barn försöker jag dock (de är ännu bara 3,5 och snart 2 år gamla), och har för avsikt att, berätta om och presentera olika religioner och livsåskådningar, så gott jag kan. Det är såklart svårt ibland att veta hur man ska förklara, men det känns väldigt viktigt att de får ta del av allt som livet och världen har att erbjuda så kan de själva välja sedan. Vad de vill anamma och inte.

    Visst har du rätt – barn går allt som oftast i sina föräldrars fotspår – men det MÅSTE absolut inte bli så. Det är ju faktiskt upp till oss föräldrar att lära våra barn att ha ett öppet sinne rörande allt, inklusive religion.

    Tack för en bra blogg förresten – är inne här och botaniserar istort sett dagligen :).

  40. Jag förstår inte hur man kan kritisera detta inlägg. Clara öppnar för alla möjliga tankar och vägar. Hon kritiserar trångsynthet, och vem gillar det egentligen? Att något så enkelt som religion har blivit så hatat? Hur är det möjligt? I ett land där tolvåringar tycker att det är normalt med smink till vardags och skäms över att dem “fortfarande” är oskulder, kan det väl inte bra hjärntvätt med lite kyrka för en ettåring, eller?

  41. Komiskt och samtidigt fascinerande. Att endast “andras” livsstilar och val i livet upprör så mycket, medan de egna valen är så självklara. Blir så glad när jag ser/hör att det finns de som går sin egen valda väg och inte följer väl utstakad motorled! Samtidigt som jag blir så ledsen när “motorledsfolket” inte kan/vill se storheten i att vandra på små icke-utforskade skogsstigar… Länge leve mångfalden och det avvikande!

  42. Alla bibelcitat som slängs i huvudet på andra kommentatorer fick mig än en gång att minnas att jag har grava problem med kyrkan. inte med Gud.

  43. Åh, jag vill ge dig en kram Clara, så fantastiskt bra skrivet!

    Jag skulle gärna vara troende och tillhöra en församling, men jag får tyvärr inte ihop det med min naturvetenskapliga sida.

    1. Hoppas du får ihop det en dag :-). Min man är fysiker, och själv har jag pluggat både teologi och naturvetenskap. Det går att kombinera kristen tro med detta! Kram till dig!

      1. Jag skickar dig också en kram och en förhoppning om att rätt tillfälle kommer dig till mötes så att du en dag kan uppleva det du nu längtar. Håll ögonen öppna. Tecknen finns där! 🙂

      1. Ateismen är i allra högsta grad en livsåskådning, med sina trossatser! Rent ytligt framstår ateismen som en icke-religion, men efter religionsfilosofi-studier är det uppenbart att så inte är fallet.. Boktips: Arguing for Atheism av J L Mackie

        1. Hej Jenny!
          Jag håller inte med dig, men skulle gärna vilja veta mer om vad du snappat upp på dina religionsfilosofistudier! Hur kan man säga att ställningstagandet att inte acceptera antagandet om att en gud finns på något sätt förpliktigar till några trossatser? Vilka är dess trossatser som du hänvisar till?

          /Tobias

    1. Ateism är då sannerligen inte en “religon”! Att vara ateist innebär däremot att man bara avsagt sig all form av religiositet, man låter inte sitt liv vila alls på någon form av religiös grund. Det går inte att jämföra en kristen och en ateist på det viset att säga att ateismen är en annan sorts religion, för det har absolut inget med det att göra.

      1. Ateism kanske inte är en religion, men på alla sätt och vis är det en tro som alla andra.

        1. Nej, inte alls. Ateism har ingen agenda eller någonting som förenar ateister emellan. Det enda som alla ateister är ense om är att det inte finns någon anledning att tro att det finns en Gud. Ateism är inte sammas sak som att säga att Gud inte finns.

          Kristendomen däremot, för att ta ett exempel, har ett gemensamt synsätt (visst kan det variera) med en förklaring eller åskådning gemensam för alla kristna. Ateister däremot förkastar antagandet att det finns en gud. Utöver det finns inget som definitionsmässigt förenar ateister.

          Kan du se var ditt påstående inte stämmer?

        2. Det jag skrev ovan är ju visserligen helt sant, men inte ett svar på ditt påstående. Du hade ju redan gått med på att ateism inte är en religion.
          My bad.

          Hursomhelst. Ateism är inte en tro heller. Det är förkastande av en tro. I engelskspråkiga länder talas det ofta om att det krävs “a leap of faith” för att acceptera Jesus som Gud. En ateist är helt enkelt inte beredd att ta det språnget.

          Att påstå att ateism är en tro kommer ofta ur det rent språkliga missförståndet som uppstår när man som ateist säger “jag tror inte på gud”. Det betyder inte att man tror att det inte finns någon gud (vilket hade kunnat kunna anses som en tro) utan att man inte tycker att det finns någon anledning att tro att det finns en gud. Jag har återkommit till detta i många mina inlägg och jag kan förstå att det kan framstå som samma sak, men det är mycket viktigt att inse den skillnaden.

          1. Ojoj, ja uttryckte mig klumpigt. Och oj va det kommenterades.
            Men är inte tro en övertygelse?
            Även om man tror på Gud eller ej så är man övertygad om att det man tror är rätt?
            Tro är en övertygelse att en viss lära ger svar på ett antal frågor. Men enligt dig så är ateism inte en lära?
            En ism är ju en ideologi, och ordet kan därför delas in i tre stavelser: a-te-ism. Beroende på om man ser ateismen som a-teism eller ate-ism blir det därför antingen en lära eller en icke-lära. Så är det en lära eller en icke-lära? Jag undrar för du verkar veta?=)

          2. Hej Rebecca! Ja, förlåt för mina dubbla svar. Jag läste inte ordentligt, som sagt. My bad.

            En -ism markerar en lära eller idériktning. Det behöver inte nödvändigtvis vara en hel “lära”, jmf kubism som en idériktning inom konsten.

            Ordet ateism kommer från det grekisk prefixet “a-” som markerar avsaknad av någonting tillsammans med “teism” dvs tanken eler läran på/om att det finns en gud eller flera gudar.

            Det är ingen lära i sig utan endast ett ställningstagande. Alla ateister är ense om att man inte bör acceptera påståendet om att det finns en gud. I övrigt finns inget som nödvändigtvis förenar ateister.

            Det är lätt att det blir rent språkliga missar när man pratar om det här. Ateism är ingen tro, utan avsaknad av tro. Sen kan man givetvis vara övertygad om att man har rätt i olika grad.

            Och återigen, det var inte meningen att överrösa din kommentar med kommentarer. Trevlig kväll!

  44. Det är nog ingen fara att ta med småbarn till kyrkan, så länge man inte undervisar barnen i hur de ska tänka. Det viktigaste är att lära barn ATT tänka, så att de har möjlighet att själva i livet göra ett eget val. Min man och många jag känner har upplevt enorma trauman då de senare i livet upptäckt att det de fick lära sig som fakta som barn, bara är vidskepelse och sagor. Det är extremt traumatiskt. Det bästa är att lära barn att tänka kritiskt. Förhoppningsvis är Bertil tillräckligt intelligent att ta reda på hur saker hänger ihop längre fram i livet, eller så blir han en harmlös och nöjd kristen. Men vad vet jag… bara att Gud inte finns. Ledsen. Men det gör Gud inte.

    1. Vi är alla Gud och det vi gör mot andra gör vi även mot oss själv. Gud är ingen gubbe uppe bland molnen. Det är så jag ser på kristendomen iaf och jag finns;)

      1. Kristendomen har ju aldrig utgett sig för att handla om en gubbe på ett moln, utan om att Gud blev människa genom Jesus och levde, dog och uppstod för att människorna, bara genom att tro på det, skulle få evigt liv.

        Och Carin: sjukt snygga målningar och teckningar, jag var inne på din hemsida. Men att vara så säker på att Gud inte finns, det vet jag inte om det finns någon annan i hela världen som verkligen är.

        1. Det är helt omöjligt att med säkerhet bevisa att det inte finns någon form av gud. Frågan är om det finns någon anledning att tro att det finns det? Bevisbördan hamnar hos den som gör påståendet att gud finns, inte hos den som inte accepterar det antagandet.

          Jag är inte helt säker på att det inte finns någon gud, men jag har ingen bra anledning att tro att det finns någon. Men om du har något bevis, så ändrar jag gladeligen uppfattning.

          1. Självklart (?) finns det inga vetenskapliga bevis för att Gud finns, då skulle väl diskussionen inte finnas här. Men för mig ärallt som finns till, naturen, människor, ett gott bevis på att det finns en skapare bakom allting. Det ger mig all anledning att tro att det finns en Gud. Därtill har jag dagliga erfarenheter av att Gud finns, men allt det här grundar ju sig på personliga erfarenheter och en inre övertygelse och är inga bevis som någonsin skulle kunna få en annan människa att tro på Gud, gissar jag. Man kan inte läsa sig till en tro. Jag tror att man måste kombinera det med nyfikenhet, vilja och mod att prova själv.

          2. Det är ingen som vet om gud finns, därför det kallas för tro. (Och ja, det är många som tror att Gud är en gubbe uppe bland molnen). Sedan är bibeln en bok full av “sagor” men det är sagor som får en att tänka efter över livets mening, som ger en styrka och kraft. Många människor som mår bra och är starka i sig behöver oftast ingen Gud att tro på, men när något drabbar en så är det faktiskt de flesta som tar till tron som hjälp att komma vidare i livet. Sedan att folk utnyttjar religionen är en annan sak. Och föräldrar som tvingar sina barn till en Gudstro är helt fel, men att ta med sina barn till kyrkan för att man själv går dit är väl helt normalt. Min farmor var laestadian och jag fick vara med på bönemöten och sådant när jag var liten. Har inte tagit någon skada av det och är själv varken laestadian eller aktivt kristen, men jag har min barnatro och det är jag glad över, har haft mycket styrka av det i stunder som varit jobbiga.

          3. Hej Linda! Hej m!
            När jag säger att bevisbördan hamnar på den som gör antagandet menar jag inte att jag kräver en förklaring bums på varför ni tror som ni gör. Jag ber om ursäkt om det var så det tolkades.

            Linda: Jag kommer till en annan slutsats när jag ser på naturen, människan och allt som finns till. Jag har en annan förklaringsmodell som inte involverar en Gud och som backas upp av ett starkt vetenskapligt stöd. Men jag respekterar ditt synsätt.

            m: Om man definierar en Gud och vilka egenskaper en gud kan tänkas ha, finns det en möjlighet att bevisa/motbevisa en sådan gud. Det går dock att definiera en gud som omöjlig att bevisa/motbevisa.

            Jag tror inte att jag är en starkare människa en någon annan. Mitt liv har toppar och dalar precis som många andras. Men att det skulle kännas bättre om gud fanns, gör det inte mer sant.

            Sist av allt vill jag påpeka att jag aldrig sagt att jag tycker att Clara är en dålig förälder på något sätt.

            Om du Linda, eller någon annan, vill diskutera, fråga om, påpeka eller kritisera något av det som vi behandlat här, maila mig gärna på

            toth7245@student.uu.se

            Det här är trots allt Claras blogg, och en djupare diskussion kanske lämpar sig bättre någon annan stans. Respekt och frid till er alla!

          4. Tobias:
            En sista då: det var för att du skrev “Men om du har något bevis, så ändrar jag gladeligen uppfattning” som jag ville förklara att jag är medveten om att “mina” bevis inte är de bevis som du söker och som kan övertyga dig.

  45. Och ateismen är ingen religion. Ateism är ett förnuftsbaserat ställningstagande, att man inte tror på en personlig gud. Det är ALLT vad det betyder. Och alla som har studerat tillräckligt kommer att komma fram till det.

    1. Ändå, Carin propagerar du för ateismen som en präst skulle ha gjort och försöker ge de som kanske tror annorlunda din “livsåskådning” såsom en (icke)troende på just ingenting.
      Man måste kunna låta människor tro på vad de vill och öka förståelsen för att det inte innebär något ont -såvida det inte radikaliseras eller blir till verktyg för onda saker.
      Jag växte upp inom Jehovas Vittnen, har valt bort den tron men känner att det kanske finns något någonstans där ute som kan benämnas som en högre makt. Jag accepterar att min omgivning dels lever kvar i samfundet, står utanför, har valt annat eller är medlemmar i en andra religiösa institutioner.
      Religionen avgör för det mesta inte personens identitet och val i livet trots att vissa (och de som syns i media och oftast nämns) använder sin religion för att utöva dåd, hjärntvätta och vidare – och jag tror att ingen som kommenterat Claras inlägg, samt hon själv förespråkar sådana val!
      Kanske är mångfald, såväl religiös, etnisk, kulturell, genusbetingad etc. den nya religionen?
      Låt folk tro. Alla andra låter ju dig inte tro…

      1. Jag är ateist. Jag värnar om din rätt att tro på vad du vill lika mycket som jag värnar om min egen rätt att tro eller inte tro.

        Att sedan föra en debatt kring om det är bra att tro eller inte, det är en helt annan sak. Carin förklarar bara vad ateism är enligt hennes definition, hur är det att predika eller ett försök att övertala dig till att tro någonting?

        Alla har rätt att tro eller tycka vad de vill, men man måste kunna föra en diskussion kring frågor , även om de rör tro. Eller har jag fel? Är en trosuppfattning immun mot invändningar och kritik?

        Jag tror att religion och tro i sig kan vara skadligt. Varför ska man tro på någonting om man inte har en god anledning att göra det? Bör man inte bry sig om vad som är sant? Vilka konsekvenser får det om man överför samma principer till andra delar av sitt liv?

        Sedan tror jag verkligen att kristendomen kan vara skadlig. För det första genom att man ges värderingar som man annars kanske inte skulle haft, som t ex kvinnofientlighet och homofobi. Idéen om skärselden/helvetet kan också vara skadlig. Rädsla för någonting som egentligen inte finns och som kan användas som maktmedel är inte enbart av godo.

        Och som du mycket riktigt påpekar är detta inte nödvändigtvis menat som en kommentar till Clara. Jag tycker inte att Clara är en dålig förälder som tar med sin son till kyrkan, eller som vill att han ska bli kristen som hon är. Tvärt om, det visar ju bara att hon vill det bästa för sitt barn. Sen råkar jag inte hålla med henne i just gudsfrågan, men det är ju egentligen en helt annan sak.

        Slutligen vill jag återigen påpeka att jag värnar om din rätt att tro och tycka vad du vill. Men jag tycker inte att tro är för heligt för att diskuteras, och jag hoppas att du svarar och bemöter det jag skrivit om du anser att jag har fel på någon punkt. Det är precis så jag vill att det ska vara, en diskussion där vi alla kan lägga fram våra synpunkter och ta lärdom av varandra.

        1. Jag håller absolut med dig om att vi måste kunna diskutera tro och religion – den är absolut inte immun mot kritik! Tvärt om så saknar jag religiösa diskussioner i samhället.

          Du frågar varför man ska tro på något som man inte har god anledning att tro på – vem definierar vad som är en god anledning? Att den historiske Jesus existerat är det ytterst få forskare som emotsätter sig, och att det sannolikt var något speciellt med denne man vågar de flesta också sluta sig till med anledning av de många skrifter han gav upphov till. Sedan har vissa valt att tolka honom som Guds son, andra som profet och ytterligare
          några som en historisk person utan gudomliga inslag. Alla har sina goda skäl för sina val.

          Jag är själv kristen (tillhör Svenska Kyrkan) och kan ofta känna att bilden av kristendom är en smula förlegad och inte alls överensstämmer med vad jag tror och vad de församlingar jag varit med i förmedlar. Kristendomen har ett unket och patriarkalt förflutet (som mänskligheten i stort) men idag skulle jag inte säga att kvinnomotståndet är större i kyrkan generellt än i samhället generellt. Både i kyrka och i samhälle finns undantag. Skärselden är en katolsk uppfattning, och inom svenska kyrkan har jag aldrig stött på beskrivningen helvetet som den nidbild som målas upp. Snarast ses helvetet som frånvaro av gud.

          Jag kan inte säga att jag är hundraprocentigt övertygad om att Gud finns – vore jag det handlar det ju inte längre om tro! Till skillnad från vad du skriver så tycker jag inte det är något större problem, för visar det sig i slutänden att Gud inte finns så har jag ändå levt mitt liv som kristen, vilket för mig innebär att leva gott mot mina medmänniskor. Kristendomen predikar kärleksbudskapet och något bättre sätt att förhålla mig till min omgivning kan jag inte tänka. Kristendomen menar att du inte ska döma dina medmänniskor, också det är väl ett mycket bra förhållningssätt. Gyllene regeln – allt vad du vill att människor ska göra för dig, ska du också göra för dem – är ytterligare en grundbult i kristendomen (som också finns i de flesta andra religioner) som jag upplever som ett mycket gott rättesnöre.

          Så tänker jag 🙂

          1. Hej Therese!
            Tack för ditt svar! Nej, jag håller med om att det finns mycket som talar för att Jesus har existerat. Och att påstå att denne Jesus inte gjort avtryck i eftervärlden går väl knappast att förneka. =) Sedan tillhör jag den senare kategorin av människor som inte ser de gudomliga inslagen. Men jag tror också att det finns olika bra, eller kanske snarare starka, anledningar till att göra den bedömningen.

            Jag är medveten om svenska kyrkans bild av helvetet snarare är en tomhet eller som du skrev frånvaro av gud. Och om jag fick välja vilken version av helvetet jag tycker minst illa om, så är det just den. Svenska kyrkan är nog generellt den institution som jag har minst besvär med. Jag tvivlar inte på att du är en god människa. Jag motsätter mig inte den gyllene regeln, bara dess ursprung. Och om din tro får dig att leva gott och vara en god medmänniska och det är det enda den gör, för all del, jag motsätter mig inte det heller. Min enda invändning blir då: varför behövs en gud för det? Men jag tror dock att religion och kristendom kan vara skadlig även om den ger sken av att inte vara det. Jag menar inte att det nödvändigtvis är så i ditt fall. Jag respekterar din tro, men håller inte med i just gudsfrågan. Vill du fortsätta att diskutera går det bra att maila mig på

            toth7245@student.uu.se

            Lev väl!

          2. Vi har väldigt bra definitioner för “bra anledning att tro på”, vilket är att man försöker motbevisa ett påstående och se ifall det håller. men om det inte ens går att börja motbevisa så finns det ingen bra anledning att tro på det.

            Till exempel, om Jesus inte fanns så skulle ingen ha skrivit om honom. Det har folk gjort, vilket höjer stödet för att Jesus fanns. Men att han skall ha brutit mot fysikens lagar genom att väcka folk från de döda, gå på ytspänningen, mata massvis med människor med bara en fisk och liknande har man bevisat att människor inte kan göra, så då krävs en förklaring på varför just han kunde det. Och den förklaring skall kunna motbevisas.

            Kristendomens huvudsakliga budskap är kärlek, förlåtande och liknande, visst, det kan jag gå med på. Men det går faktiskt att lära sina barn det ändå. Man kan lära dem att tack vare att vi visar varandra empati, kärlek, förlåtande och medlidande så är vi på toppen av matkedjan. Det är våra förfäder tillsammans som gett oss vaccin, matematik, demokrati, skolor och verktyg. Det är vad mina föräldrar lärde mig; om vi skall förändra Världen måste vi göra det tillsammans.

            Att inte visa aggression mot främlingar är bra, går att bevisa med hjälp av matematik. (http://en.wikipedia.org/wiki/Tit_for_tat)

            Så, enligt mig är Kristendomens budskap vackert, men det går att ge det till barnen och vara säker på att det man säger stämmer och är korrekt, utan att en övernaturlig Gud har levererat dem.

  46. Jag är uppväxt i en icke troende familj men fick börja på kyrkans barntimme som liten och tillbringade sen hela bardomen inom kyrkans barn och ungdomsverksamhet (ett val som JAG gjorde). Jag konfirmerade mig för att det känndes rätt för mig! I sena tonåren tappade jag dock min tro och har sedan dess betraktat mig själv som agnostiker. Nu när jag fått barn har jag medvetet valt att inte ha ett dop men vi går till kyrkans barntimme varje vecka (sonen är 7 månader nu) och han kommer liksom mig själv att få välja om han vill vara med i kyrkans gemenskap eller inte. Jag kommer att stötta oavsett vad han väljer.

  47. Jag måste bara säga att du har mycket vettigt att säga, annars hade inte folk regerat så starkt på det då skriver!

  48. Jag kan ju helt ärligt säga att jag inte skulle uppmuntra barn i min närhet att bli religiösa. För jag är det inte. Hjärntvätt, javisst! Skulle inte heller uppmuntra min barn att gå med i ex. Muff eller Kd. Kanske är det till och med svårare för barn i ett icketroende hem att söka sig till och få lov att bli en del av någon religion? Men kanske är det det ultimata beviset på en bra uppfostran, att en barn kan tänka själv och göra egna val och känna sig trygg i det? Att inte låta sitt barn att inte gå i kyrkan pga att jag inte gör det är väl lika hemskt att släpa med sig någon som kanske inte vill, när jag tänker på det. Fick mig en tankeställare där ja. Tack för det får jag väl säga.

  49. Go Clara! Underbara kloka du!
    Är själv uppvuxen i ett kristet hem, att vi gick till kyrkan varje söndag var hur självklart som helst. Jag var med i söndagsskola, scouterna och tonår och spenderade nog halva veckan i kyrkan och andra halvan på musikskolan… När jag kom upp i tonåren var det självklart för mig att gå på konfirmation och ffa under den tiden vände vi och vred på allt som har med kristendom och religion att göra, religionsundervisningen i skolan hoppas jag är bättre nu än förr för då var det inget å ha i mitt tycke… Iaf… Konfatiden var en väldigt kritisk tid och våra ledare och pastorer fick utstå många ibland hättska disskusioner men jag kan ärligen säga att för min del var det under den tiden som jag bestämde mig att jag ville vara kristen.

    Mina 2 barn älskar att vara i kyrkan. För dom är det en naturlig plats att träffa kompisar men också andra vuxna som bryr sig om hur de mår och hur de har det! Om de, när de blir stora nog att stanna hemma själva, inte vill följa med till kyrkan så fine… Men jag kommer att uppmuntra dem att gå konfirmationen för man lär sig väldigt mycket om sig själv och sina värderingar under den tiden!

    Avslutar med första scoutlagen:
    Sök din tro och respektera andras.

    Tack för mej!

  50. Grejen är att man inte väljer vad man tror på. Har dina barn vuxit upp i kyrkan och tror på gud är det inte något de väljer bort för att de tröttnat på det. De kan välja vilka kläder de vill ha om man tar med dem till gallerian. Det krävs att de blir övertygade om att gud inte finns för att de ska sluta vara kristna.

    1. Min familj har alltid varit aktiva i svenska kyrkan.
      Jag gick i barntimmarna från jag var 3år. Mina tidigaste minnen är att jag i mjugg log åt “de där fantasifigurerna” som min mamma trodde på. För mig var de aldrig verkliga. Men jag fortsatte välja att delta i alla barnverksamheter som fanns och trivdes i kyrkans miljö. När jag konfirmerades tog jag ställning och sa ja till Gud. Då var jag mogen.

    2. Fast med tanke på den skepsim som alla troende, oavsett inriktning möts av i samhället idag så är det ingen större risk att barnen inte väljer själva. Hela tiden matas barn via TV, internet, tidningar och kompisar med att skeptiskhet emot att tro. Så är det, precis som Clara skriver, inte för dem som inte tror. Det är lättare att inte tro, än att tro…

  51. det är alltid lika roligt att läsa allas kommentarer efter sådanahär inlägg.

    Superbra skrivet Clara! 🙂 som alltid.

  52. De är skillnad på att hjärntvätta barn och ta med de till kyrkan varje söndag. Precis som du säger blir barn påverkade av sina föräldrar oavsett, sedan kommer de ta beslut att fortsätta gå i föräldrars spår eller ta egna. Jag har blivit uppfostrad enligt katolsk tro, det var söndagsskola och gudtjänst varje söndag. Nu på äldre dagar har jag valt att ta avstånd, jag tycker inte att jag blev hjärntvättad som barn.

  53. Ja, alltså det bästa är väl om man helt enkelt lämnar bort sina barn när de föds, så att man kan säga sen att man varit en utomordentlig förälder för att man ville att de skulle få växa upp utan att påverkas av sina föräldrar.

    Med en sådan uppoffring så vinner man nog automatiskt en finalplats i tävlingen “vi som kan och vet bäst om hur andra barn ska uppfostras”.

  54. Man får ju faktiskt som väl är tro och tycka precis vad man vill i vårt moderna samhälle. Det viktigaste är väl alltid att fostra barn och unga vuxna till individer som vågar välja det som känns rätt den dagen de tvivlar eller vill byta bana. För min del (som en som i princip aldrig går till kyrkan, något som jag fick välja bort själv när jag kände att jag hellre skippade det) så kan jag inte låta bli att tycka att det är mycket hyckleri i kommentarsfältet ibland. Hur många bland de arga kommentatorerna har själv gift sig i kyrkan och kanske till och med låtit döpa och konfirmera sina barn? Utan att personerna i fråga egentligen håller med/står för kyrkan, tron eller egentligen något av det, utan istället åberopar hur viktigt det är för kulturarvet i familjen (och kanske för att inte farmor/mormor ska bli ledsen). Kanske är det bäst att låta folk göra som de vill och ändra sig om de vill det längs vägen. Det gör ju knappast mitt liv sämre att någon annan hittar tro, trygghet, glädje och balanserad gemenskap. Och tycker man att det stör alltför mycket så kan man ju för all del låta bli att läsa saker man blir så förtvivlat upprörd av.

    1. Jag lämnade en kommentar tidigare, Nettan den 13 mars, 2012 kl. 02:48 skrev där jag tar upp en del som förklarar mitt svar här.

      Jag blev själv döpt som 3 månaders baby pga av tradition. När jag valde att inte döpa sonen (då jag önskar att han ska få göra det valet själv) accepterade min familj och släkt det hela (alla är icke troende men döper barnen och gifter sig i kyrkan av tradition) även om dom tycker att jag är lite udda. Hos min sambos familj som även dom är icke troende tog det rent ut sagt hus i helvete. Jag fick så mycket skäll och och fick veta att jag skulle döpa sonen bums för så gör man bara. Det fanns inget utrymme för diskussion och mitt argument att han ska få välja själv fnös dom bara åt. Droppen för min del var när sambons pappa meddelade att han hade bokat prästen för dop av sonen mot min vilja. Det hela urartade så illa att han nu vägrar att ha kontakt med mig 🙁 Jag kan acceptera hans åsikt men inte att han försökte köra över mig så brutalt.

      1. Oj vad jobbigt för dig och din familj! Det var en hel del kontroll där. Du ska verkligen inte acceptera det. Hoppas att det löser sig. Önskar allt gott till er!

  55. Jag tycker det är jättebra att du tar upp såna här ämnen och verkligen säger vad du tycker! Och det är fantastiskt (och många gånger frustrerande) att folk reagerar så starkt på det.
    Jag är själv kristen och är uppväxt i en kristen familj, så för mig är det naturligt att gå i kyrkan. Det har jag gjort under hela min uppväxt. Så visst hade jag en barnatro. Men jag har aldrig känt att jag har blivit “hjärntvättad” av mina föräldrar. Jag konfirmerade i tonåren, lärde mig ordentligt vad kristendomen verkligen handlar om och tog själv valet att vara kristen. Att säga att någon har tvingat på mig min tro känns förolämpande. Jag har faktiskt en egen vilja.
    För den delen, hur ska man som kristna föräldrar låta bli att uppfostra sitt barn i en kristen miljö? Ska man utesluta barnet helt från allt som har med tro att göra i hemmet, så att han eller hon ska få välja själv så småningom? Ska man låtsas som att det man själv ser som sanning inte är något viktigt? Hur skulle en sådan relation fungera? Det är väl bättre att man är öppen och ärlig med det man tror på?

  56. Trevligt att läsa! Detta synsätt kan förstås tillämpas på det mesta i samhället. Vi är vegetarianer och kommer givetvis låta vårt barn (som är tre månader nu) äta samma mat när hen blir större, att ge sitt barn kött är också ett val. Mycket frågor och en del mer eller mindre stark kritik har också vårt genusmedvetna tänk redan skapat, t ex angående barnets namn, kläder, vilket pronomen vi använder etc. Att styra in sina barn i fållorna “pojke” respektive “flicka” är i högsta grad att påverka barnet och lägga på det hela ens egna och samhällets förväntningar på hur det är okej att vara. Vi är också väldigt noga med att inte fostra in vårt barn i det heteronormativa tänkande som råder i samhället idag (vi är själva en regnbågsfamilj). Vi har fått en del kritik just för att vi på detta vis styr barnet och inte låter henom välja själv. Men som så många andra redan sagt; det finns knappast något neutralt sätt att uppfostra barn och det viktiga är att låta barnet känna att det har möjlighet att göra egna val när det är stort nog!

  57. Tänk om man isåfall skulle kunna gå så långt att säga att alla som låter sina barn se på Melodifestivalen och påpeka att “detta är minsann bästa musiken att lyssna på” också är hjärntvätt.
    Det föräldrar gör i synnerhet blir ju hjärntvätt… Eller?

    Let it be!

    1. Fast det är skillnad på livsåskådning/tro och musiksmak. Den liknelsen håller inte. Sedan håller jag med om att ordet hjärntvätt förvanskats och används väl ofta. Det är ett olyckligt begrepp, men om man lägger semantiken åt sidan kvarstår fortfarande en mycket intressant frågeställning.

  58. Clara har kristna värderingar och det är väl inte någe konstigt med att hon vill att Bertil ska få samma sunda värderingar som hon själv har. Jag är uppvuxen i ett kristet hem där vi ofta gick i kyrkan på söndag och jag var också med i kyrkans ungdom. Jag hakade helt enkelt på min mamma och jag gick i kyrkans ungdom för att hon sa att jag skulle det. Detta har inte på något sätt förstört för mig senare i livet, jag har kunnat göra egna val och levt som jag själv har velat. Det enda jag fick med mig var sunda värderingar och det är jag mycket tacksam för. Det kan kvitta om jag är själv är kristen eller inte för det har ingenting med saken att göra egentligen.

  59. Man vill ju alltid sitt barns bästa. Tycker man tex bibeln har bra moralnormer och principer så är det väl bara ens tjänst att lära barnen det. Det man själv tror är bäst och man blir lycklig av vill man ju såklart överföra till barnen. När de är stora gör ju alla sina egna val vad dom vill göra och följa. Såg att du skrev om Jehovas vittnen, de har tex inte barndop för att man måste få välja själv när man är vuxen utan där får man döpa sig som vuxen om man nu väljer det.

  60. är själv ett jehovas vittne och i detta fallet resonerar vi nog rättså precis likadant.. trevligt svar på tal tycker jag. 🙂

    1. Är oxå JW och jag vill det bästa för mina barn.
      Jag tror att ett kristet liv är det bästa för mina barn och därför är det självklart för mig att prata om Bibeln med dem.

  61. Jeg har selv vokst opp i et kristent hjem og led ikke vondt av det, tvert i mot. Jeg har også hatt helt fantastiske foreldre som har latt meg ta individuelle valg og akseptert dem og respektert dem etter at jeg fortsatte livet som mindre religiøs. Jeg ser ingenting galt i å ta med Bertil til kirken. Mange barn med ureligiøse foreldre går glipp av muligheten til å dra i kirken eller å høre om religion rett og slett fordi foreldrene ikke er religiøse. Om man er kristen selv og ønsker at barnet skal ta sitt eget valg når det kommer til religion, så tror jeg det beste er å inkludere barnet i sitt hverdagslige liv og i sine valg, så vil han eller hun naturlig velge hva som passer best for dem senere i livet.

  62. Clara..jag känner så igen det du skriver. Jag fann min tro för drygt ett år sedan och mår så mycket bättre själv sedan dess. Mina barn följer mig till kyrkan och sonen går på kristet scouter, jag får sjukt mycket kritik för det. Det kallas för att jag hjärntvättar mina barn… :/
    Hjärntvätt??? Hmmm…om jag hjärntvättar mina barn för att jag visar dem att det finns en gud de kan möta, vad gör då alla de föräldrar som lär sina barn att människor ska delas in i fack?? Att det är hemskt med homosexuella, att rosa är till för flickor, att kvinnor ska ha lägre lön, att man ska se till att man håller sig till det “normala”???
    Jag tycker det är mer hjärntvätt än att jag presenterar gud för mina barn. Men folk är rädda för religion, det är likvärdigt med sekt och fanatism….man ska vara buddhist numera för det är mer värdsligt och trendigt än att vara kristen. Kristendommen känns som något förlegat liksom.
    Om mina barn väljer att inte tro på gud när de växer upp är det upp till dem, de kanske väljer att bli muslimer, hinduister, judar, jehovas eller vad som…det är deras liv, de kanske inte ens kommer tro på gud. Jag bestämmer inte över mina barn, men jag vill ändå presentera dem för gud och vad gud är för något, sen är det upp till dem att ta till sig det som de själva vill ta till sig.
    Om Björn Borg spelar tennis med sina barn höjjer ingen på ögonbrynen, men om man som kristen tar sina barn till kyrkan hjärntvättar man dem… konstigt.
    Dessutom är det helt ok att döpa sitt barn, eller gifta sig i kyrkan för “det är så man gör” men sen….inte ska man väl ha julavslutningar i kyrkan…huuuu….sen att julen är en kristen högtid….ja vad har det med saken att göra??? *skakar på huvudet*

    1. Vill bara påpeka: Julen är inte en kristen högtid från början. Vi firade jul innan kristendomen kom hit, men kristendomen kidnappade högtiden och tillskrev den Kristus födelse. Det har ju t o m visat sig på senare tid att det är högst osannolikt att Jesus föddes i December.

    2. Att spela tennis med sina barn kan inte liknas med att påverka sina barns livsåskådning/tro. Det är inte en bra liknelse.

      Sen ställer Clara en mycket bra fråga i om man verkligen kan låta bli att påverka sina barn. Det är nog svårt. Om ens önskvärt. Jag tvivlar inte en sekund på att alla föräldrar här inne vill sina barns bästa. Det är inte det frågan egentligen ska handla om.

  63. Ojojoj… för mig är det lika naturligt att du tar med dig ditt barn till kyrkan som att jag kommer släpa med mitt barn till bibliteket varje månad… hur kan det ens vara ett problem?

  64. Mycket bra inlägg Clara! Jag skrev själv om det relativt nyss, med anledning av en krönika i Aftonbladet som hårddissade allt var religion heter (http://tankestormar.blogspot.com/2012/02/den-farliga-tron.html Jag har väldigt svårt att förstå varför religion är så mycket “farligare” än andra andra värderingar och livsåskådningar, och varför religiösa föräldrar anklagas för hjärtvätt när yrkespolitiker slipper undan. För mig är det ingen skillnad i övertygelse. Jag är uppvuxen i ett ateistiskt hem men i Smålands Jerusalem med kyrkor över allt, och fick kämpa ganska hårt för att få mina föräldrar att acceptera att jag som tonåring blev aktiv i Svenska kyrkan. De delade sina värderingar till mig (men misslyckades tyvärr en smula med den accepterande delen) och jag kommer att dela mina värderingar på mina barn. Svårare än så är det inte, så länge inte lider fysiska eller psykiska men.

    Tack för att du skriver!

  65. Först:
    Tack Clara att du som etablerad bloggare dag ut och dag in öppnar upp för kommetarsfält om precis vad som helst.
    Sen:
    Jag växte upp i kyrkbänken. Jag har förmedlat (och gör fortfarande) den kristna tron till mina barn. När barnen var små hamnade jag i en tid av tvivel på Guds existens. Jag var tveksam till om jag i framtiden skulle vara kristen. Den kristna trons kärna – Jesus – har blivit en verklighet för mig. Jag är kristen idag. Mina barn har sin egen väg. Jag tycker det är spännande att följa. Jag ber för mina barn varje dag. Gud vet om den där morsan som sitter på toan och ropar till Gud, tills hon ser att hennes barn har det bra. Jag läser Andra Mosebok nu. Spännande. I första Mosebok finns det massor av kvinnor. Idag har jag som kvinna i huset hojtat lite till Gud – jag vill ju att Han ska ta hand om dem som jag älskar. Jag tänker: OM Jesus är en verklighet – så som jag upplever det i mitt liv – då är Han bara god mot mina barn och min man som jag också ber för. Kan behövas, pastor och allt. Jag är inte anställd pastor, men jag är värsta Jesustjejen. Tack för ordet – ska våga ta lite mer plats i kyrkan oxå:) /Mamma Anna

  66. Pingback: sjukdag | equmenia
  67. Jag fick ett hat-mail häromveckan där en person uttryckte sig med en “hög ton” om att vi kommer att hjärntvätta vårt barn bara för att vi tar med henne till kyrkan. Hela hennes liv kommer att förstöras och att vi var helt dumma i huvudet, uttryckte hon sig.

    Denna person verkade inte ha någon relation till kyrkan överhuvud taget!

    Tack för detta Clara! Känns som om det är många som inte förstår att Sverige är så grymt sekulariserat…

  68. Bra skrivet, Clara! Ska nog spara din text och rota fram den om jag själv får barn en vacker dag, för den ungen kommer minsann få gå i kyrkan 😛

  69. för de allra flesta som går med sina barn i affärer är shopping ett INTRESSE! en religion är inte ett intresse det är en LIVSINSTÄLLNING som påverkar alla ens andra val. det går därför inte att jämföra.

    jag håller med om att en ateist (liksom en troende) skulle göra rätt i att ta med sitt barn till olika församlingar (men kanske hellre öppna än konservativa sådana, jehovas vittnen är en inskränkt religion i mina ögon). men detta går överhuvudtaget inte att jämföra med troende som tar med sina barn till sina egna kyrkor eftersom barnet när det är i församlingen tydligt observerar om föräldern är distanserad eller ej. vanligtvis är man inte särskilt distanserad och avståndstagande vid besök i sin egen kyrka och därmed blir barnet biased för den aktuella församlingen. givetvis påverkas barnet av sin förälders inställning och tänker man inte på att man måste vara neutral kommer inte barnet att vara det heller.

  70. Jag växte upp frikyrligt. Det var svårt att lämna kyrkan när jag blev vuxen, mest för att det kändes som att människor skulle bli så besvikna på mig. Men jag gjorde det, och hittade så småningom till den tro som stämmer överens med hur jag ser på saker och ting. Jag fick med mig bra saker, och jag fick med mig sämre saker av en frikyrklig uppväxt. De sämre var ett dåligt självförtroende, för att det talades så mycket om hur man borde vara, om allt som var synd, om hur oduglig man var men att Gud älskade en ändå. Att man liksom var så fördömande mot varandra inom församlingen. Idag tycker jag att man ska använda Guds budskap till boosta upp varandra rejält!

  71. jag tycker INTE att man kan jämföra jehovas vittnen med de övriga religionerna. jh är en sekt. där jag kommer ifrån har barnen i de familjerna ABSOLUT inget val – antingen är du med, eller så utesluts du ur familjen. det spelar ingen roll vad de själva hävdar, alla vet att det är så. alla som har “hoppat av” har blivit uteslutna ur sina familjer. det är inte sunt, och det är verkligen inte ett beteende värt att försvara.

    reflexiv religion – javisst. sekter? nej.

    notera att jag i sak inte säger emot dig. du har helt rätt i att ingen uppfostran är neutral. och de flesta föräldrar är vettiga och låter sina barn välja själva när de är så pass medvetna att de kan göra ett val. men att påstå att jh skulle vara en del i detta – eller livets ord, plymouth eller vad det nu finns för knäppisar där ute – är felaktigt och, förhoppningsvis, ogenomtänkt.

    ps: tycker det är irriterande när folk börjar med snacket “i bibeln står det inte att kvinnan ska vara underordnad mannen, det står att de ska vara likvärdiga men ha olika uppgifter!”. asså det är knappast en feministisk slutsats, snarare skulle nog pär ström o co jubla av denna retorik. just sayin.

  72. Ateism är ju neutralt. Ateism är inte religion, utan innebär ju bara att man inte tror på en högre makt. Det finns inga regler eller skrifter eller trosatser. Hence: neutralt. Religionerna är många och står mer eller mindre mot varandra, men Ateismen står utanför.

    Jag är ateist. (Jag vet faktiskt inte om mina föräldrar är det men de är inte religiösa.) Men jag blev matad med massor av kristendom när jag var liten. I skolan, t ex. Och jag gick med i söndagsskolan och minikamraterna. Och jag bad och trodde och ställde tusen frågor och blev vid sju års ålder avsnäst av prästfrun när jag inte ville acceptera att det faktum att det finns människor är ett bevis för att det finns en Gud. Och så läste jag på och hade (givande, intressanta och roliga) samtal med pingstvänner och präster och insåg till slut att om den kristna guden finns vill jag inte ha något med henom att göra.

    Och vad vill jag säga med detta? Jo, att jag tycker att det är en form av hjärntvätt att ta med barnen till kyrkan, men vad annat kan en troende (hjärntvättad…;) förälder göra som vill sitt barn väl och verkligen tror att det finns makter där uppe som bryr sig och att ens barns välmående hänger på om man införlivar henom i församlingen? Såklart en förälder som älskar sitt barn och älskar gud vill sammanföra dessa tu.

    Keep on älska ditt barn och göra det som du tror är bäst för henom. Har du ett öppet sinnelag och inte är fördömande får barnet ändå rum att tänka självständigt högre upp i åldern.

  73. Mor Natalia: Vill bara påpeka: Julen är inte en kristen högtid från början. Vi firade jul innan kristendomen kom hit, men kristendomen kidnappade högtiden och tillskrev den Kristus födelse. Det har ju t o m visat sig på senare tid att det är högst osannolikt att Jesus föddes i December.

  74. Jättefint av dig att ta med ditt barn till kyrkan tycker jag. Själv är jag uppväxt med en starkt troende mamma och en ateist till pappa. Det har inte skadat mig att gå i kyrkan och har varit helt underbart att ha ett intresse som hela familjen är engagerad i. Jag blev ateist men ÄLSKAR svenska kyrkan något otroligt mycket. Jag går i kyrkan ett par gånger om året men är inte troende. Kyrkan är till för alla och kyrkan står för gemenskap. Folk som är så emot svenska kyrkan vet nog egentligen inte vad de står för. Så ge ditt barn möjligheten att få veta det innan fördomar kommer upp i huvudet. Tack för en fin blogg!

  75. För att inte tala om alla föräldrar som medvetet lurar (om än oskyldigt kan tyckas) sina barn att tro på tomten eller tandfén eller påskharen eller vad sjutton som helst, som de inte tror på själva. Är det då inte bättre att visa på något man faktiskt tror på själv?

  76. Barn är intelligenta, och kan utifrån den grund vi vuxna ger de välja sin egen väg. Förutsatt att vi lär de att fundera kring sitt eget liv och sina egna val som de unika människor de är. Klart att ni skall gå i kyrkan eftersom det är det ni gör, när er son sedan blir större kan han välja själv om han vill gå med er eller ej.

  77. Jag tycker inte heller det är hjärntvätt, att inte visa sitt barn vad man tror eller inte tror på vore bara onaturligt.
    Ändå kan jag som inte tror på Gud inte låta bli att känna mig smått irriterad över att du ibland skriver sådana här inlägg där du försvarar din tro och sedan undviker att svara på läsares frågor om hur du ställer dig till vissa saker i Bibeln, jag blir alltid så ledsen när jag möter kristna som är stängda och liksom inte vill diskutera sin tro- för du förstår väl att man uppfattar det som att människorna inte har några svar på vissa frågor i sin tro och när jag tänker att du är sådan tappar jag lite förtroende för dig. Du har så många smarta svar på frågor, så varför inte diskutera frågor om tro mer på bloggen?
    Jag kommer ihåg ditt gamla inlägg där du kritiserar de som skriver saker som att “du är så smart för att vara kristen” och jag tyckte du hade så rätt när du skrev det. “Har ni tänkt att jag kanske är så pass smart för att jag är kristen”, fortsatte du. Det har jag tänkt på, men vad är det som gör din kristna tro så smart? Vad är det som är så smart med pappor som ska använda våld i uppfostrande syfte som det står i Ordspråksboken?

  78. Är som när jag förklarar att jag jobbar i kyrkan (som ungdomsledare) för de som undrar vad jag jobbar med och får kommentaren “tror du på Gud då?”
    Klart jag tror på Gud, ingår liksom i jobbet haha. Och klart man påverkar sina barn med de man själv tror på.
    Om jag någon gång får barn tänker jag definitivt ta med dem till kyrkan och ge dem en riktigt bra chans att lära känna Jesus. (Jag vet nu provocerar jag alla icke kristna där ute när jag vill “pracka på” mina icke existerande barn min tro) Vill de sedan när de blir större inte tro, gå i kyrkan eller kalla sig kristna så är det ok.

  79. Som ungdom (17 år) tyckte jag som barn att det var roligt att gå till kyrkan. Inte för att lära sig om kristendomen utan att få leka tillsammans med andra barn! Men sedan fick jag dit 2 av mina närmsta kompisar när vi då började i barnkör. Det var lärorikt, spännande och roligt. Några år senare var det dags för mig att ta konfirmationen och det var ingenting jag blev tvingad till utan fick välja det helt själv.
    Samma år började också umgås med nya och gamla vänner på fredagarna inom kyrkan. Där går jag även idag och min ungdomskrets har blivit så bred att jag har blivit en modigare människa.
    Allt detta är självvalt och till en början var det ju självklart mina föräldrar som fick mig till kyrkan. Men sedan rullade jag på i mina egna fotspår.
    Stå på dig som mamma och gör det du vill! Det vinner du på i längden 🙂

  80. Folk är så himla rädda och oroliga för allt. I kyrkan finns musik, gemenskap och man får se lite av livets gång- vad kan vara bättre för ett barn? Känns inte som du, Clara, är särskilt fundamentalistisk i din tro och kommer tvinga din son till ngt. Tids nog får han ju utforska de olika alternativen och ta ställning själv. Med styrkan i att ha en mor som vågade tro på något i bagaget.

  81. Jag är uppväxt i en kristen familj och har gått till kyrkan så länge jag kan minnas men jag kan inte säga att det påverkat mig negativt på något vis även fast jag nu som 21 åring inte varit på gudstjänst på flera år. Jag vet dock att jag alltid att jag kommer vara välkommen tillbaka till kyrkan när och om jag skulle vilja. Jag ser det som en trygghet att veta att kyrkan aldrig överger en. Men sen har jag flera vänner med lite liknande kyrkuppväxt som gått till mer “radikala” kyrkor än jag som tvingats ta avstånd till både familj och vänner pga sexualläggning och meningsskiljaktigheter och det är ju väldigt tråkigt. Det finns både bra och dåliga sidor med kyrkan, som med allt annat, men som jag skrev innan så är alla människor välkomna dit och då är det dumt om man vänder den ryggen bara för att det ses som “fel”.

  82. Varför tror svenskar att man kan vara neutral? Alla tror på något. Samhället bygger på tro. Vi tror att pengar gjort av papper är värt något och därför går vi och byter dem mot mellanmjölk och ägg. Det bygger på en gemensam tro. Din(a) föräldrar/förälder/förmyndare var inte neutral(a), de gav dig en känsla av rätt och fel, av vad du borde göra och inte göra, vi kan väl bara komma överens om att vi är alla “hjärntvättade”, och förhoppningsvis ger våra barn det bästa vi har ; vår kärlek och respekt och frihet att välja tro på eller att inte tro på det våra liv presenterar.
    Clara, fortsätt gå din väg!! KRAM

  83. Hej Clara!
    Du har rätt, ateism är inte neutralt på något sätt, och ett barn färgas absolut av sina föräldrars livsåskådning. Det jag hoppas är att så många som möjligt aktivt arbetar för att ge sina barn chansen att förstå att sanningen för en person inte är sanning för någon annan, och att barnen kan välja själva. Sedan kan man absolut inte kräva att föräldrar ska dra runt sina barn till olika religiösa knutpunkter, eller, för den delen, olika partikontor. Jag önskar bara att föräldrar kan vara öppna med att det finns olika sätt att se på saker. Och det verkar ändå de flesta människor vara 🙂

  84. Återigen, handlade inte hela debatten om att man som förälder gör vad man tycker/tror är bäst för sitt/sina barn. Att du har rätten att säga “det avgör jag” för att citera en känd bloggerska 😉

  85. Tack o lov har vi i Sverige inte anammat kristendomen till fullo – och darmed sluppit otaliga religiosa krig. Att uppfostra sina barn att tro pa overnaturliga vasen som gud, jesus, tomten, spoken eller vittra ar val upp till foraldrarna men sag inte att det ar normalt for det ar det inte. Det ar inte normalt att tro pa en ateruppstadd guds son etc.
    Vi lever pa 2000=talet och man kunde tro att dessa alderdomliga sagor har forpassats till sagosektionen i bokhyllan men det ar att onska for mycket. Tydligen.

  86. Jag är sekulär men det betyder verkligen inte att jag är ateist. För mig är gud en ickefråga. Det finns inget jag bryr mig så lite om som frågan om gud finns eller inte. Jag är således inte antigud som en ateist. För mig känns det som slöseri med tid att ta med mina barn till religiösa samfund eftersom gud är så totalt ointressant. Det finns så myclet annat som mina barn kan engagera sig som är till så mycket större nytta för deras medmänniskor. Välgörenhet, resa och upptäcka världen och konstnärskap. Det är vad jag kommer “ta med” mina barn till för att de ska få perspektiv.

    Det är intressant att religiösa tycker att deras organisation är ena sidan av två val: gud eller ateist. För mig är gud bara ett av många många tusen val jag kan göra här i livet. Jag hoppas att mina barn känner så också och inte snöar in sig på en sådan ickefråga som om man ska tro på gud eller inte.

    1. “Ateist” betyder inte “anti-gud”, det betyder “utan gud”. Alltså, utan en tro på gud. Ingenting annat. Är personen anti-gud är det en slutsats en annan ateist inte alls behöver dra.

      “Anti-teist” är “anti-gud”, Christopher Hitchens är ett exempel på en sådan person.

    2. Just som Pontus skrev ovan, med den beskrivningen du ger av dig själv är du just en ateist, dvs att du inte accepterar antagandet att det finns en gud. Det är inte samma sak som att påstå att det absolut inte finns en gud. Faktum är att jag tycker att beskriva gudsfrågan som en icke-fråga är ett ypperligt sätt att beskriva ateism.

      Annars håller jag med dig till fullo.

    3. Bjorn: For dig ar det en icke-fraga, men inte for manga andra. Jag hade haft en storre respekt for ditt argument om du inte sagt att du hoppas att dina barn inte kommer att snoa sig in pa en sadan icke-fraga. For da far de ju faktiskt inte valja – du har forvantingar pa dem som de saklart vill leva upp till.

      Och vem ar det som sager att troende genom att utova sin tro inte gor nagonting for sina medmanniskor? Kyrkan ar ett oerhort stod for manga som t.ex. forlorat ett barn eller varit med om nagot annat hemskt. Nar jag konfirmerade mig och gick pa Gudstjanster var tre av de manniskorna man alltid sag pa plats varenda sondag de som var lite utstotta dar jag kommer ifran (ett valdigt litet stalle). Det var de manniskorna som ofta uppfattades som konstiga, och udda och hade uppenbara psykiska problem. Men i kyrkan kande de sig valkomna och inkluderade. Varfor ar att resa och upptacka varlden eller att bli konstnar ’till sa mycket storre nytta for medmanniskor’? Att resa runt skulle manga saga slosar pa naturresurser, och det ar bara for att manniskor i andra lander lever sa fattigt som de gor att vi i Vast har de sa bra som vi har det – och just kan resa runt och upptacka varlden.
      Jag sager absolut inte att det ar fel att resa. For det alskar jag med. Det ar ingenting fel i att bli konstnar heller for den delen. Men att saga att man som religios ‘snoat in sig pa icke-fragor’ och att man hjalper manniskor mer genom att resa runt visar ju bara att den odmjukhet som de religiosa jag mott i vart fall absolut ar bra for manskligheten!

      (Kan tillagga att jag sjalv nastan aldrig besoker kyrkan, men har en stor respekt for de som gor det. I mina ogon agnar sig namligen kyrkan at ett enormt viktigt socialt arbete i vart samhalle)

    4. Genom din kommentar har du väl motsagt dig själv och bevisat att det inte är en “icke-fråga”?!? Förstår inte heller motsättningen “tro på Gud” eller intressera sig för “välgörenhet, resa, upptäcka världen, konst, etc”. Det är väl ingen motsättning?? För mig så hänger allt detta samman, och mycket mer därtill. Att vara kristen är att LEVA livet, men med mål, mening och en kraft i vardagen.

  87. Amen. Naturligtvis påverkar alla föräldrarnas handlingar, liksom det de säger barnen. Ingen är någonsin ett “vitt ark”, tack och lov. Om alla skulle låta sina barn “bestämma själva” skulle världen bli full av förvirrade människor utan några åsikter.

  88. Jo jag håller med, fast jag nog räknar mig själv som ateist. Det är en uppfattning som är lika stark som vilken tro som helst. Eller kan vara, det är förstås olika från person till person. Jag hoppas att mina barn får uppleva moskéer, kyrkor, synagogor och tempel och lära sig om olika religioner så de bildar sig en egen uppfattning efter sina egna huvuden. Min stora bar länge flera olika armband som symboliserade olika religioner, så där tror jag att jag lyckats i min iver att uppfostra henne i alla fall :).

  89. Vilka djupa diskussioner det var i kommentarsfältet, hmm.. Jag är kristen, då jag är medlem i svenska kyrkan, men jag vet faktiskt inte vad jag tror på och inte – därför har jag inget alls att säga om det. Jag undrar bara: Var skulle Bertil hålla hus när Clara är i kyrkan på söndagar? (Då jag antar på något vis att Jakob också är där) Och varför i hela fridens namn skulle det göra att han blev hjärntvättad? Jag har varit mycket i kyrkan när jag var liten, även fast mina föräldrar inte är troende och jag har alltid tyckt att det är ett väldigt vackert “rum” att ägna sig åt sina egna tankar, sjunga vackra sånger eller förundras över det bara. Det har dock inte gjort något jäkla skit åt att jag tror mer på denna Gud eller någon annan.. Redan i förskolan börjar man prata om olika religioner och olika människor. Och vet ni vad vi lär dem? ALLA är lika mycket värda!

  90. Det handlar ju om värderingar alltihop. Oftast anser man ju sig själv ha de “rätta” värderingarna. Självklart vill man föra över de rätta värderingarna till sina barn. Och varför skulle man inte få det? Jag gillar din attityd Clara, kör på för fasiken! Så länge det inte handlar om fundamentalism skadar inte lite religion!

  91. “Det är ett argument som utgår ifrån att ateism skulle vara neutralt. Det normala – och alla som tror på någon form av gud är extrema.”

    Du har missförstått argumentet. Ateism är neutralt och kärnan i argumentet, ja, men ingen anklagar religioner från att vara extrema. De är bara laddade.
    Religioner har en lära om vad som är rätt och fel, det har inte ateismen. Ateism är inget annat än tron på att det inte finns någon gud, vad föräldrarna tror är rätt och fel har helt att göra med vad de själva tycker.

    “Jag tror att man kan fastslå på en gång att det inte finns några neutrala sätt att uppfostra barn på. Är föräldrarna socialister kommer det påverka, likväl som om föräldrarna är liberaler. Barn till akademiker följer ofta i sina föräldrars fotspår precis som konstnärligt lagda föräldrar ofta har konstnärliga barn.”

    Jag tror du missförstår poängen. Ingen har sagt att det går att uppfostra barn på ett neutralt sätt, däremot kan man försöka lära dem att vara kritiska. Socialism, liberalism och andra ideologier är ideologier. De är baserade på resonemang utifrån vad personerna känner som rätt, de går att kritiskt granska. Religioner gör ideologiska påståenden helt utan att visa sitt resonemang, eller förklara vilka värderingar de är förankrade i, utan säger i princip “och Gud sade: gör X”.

    “Oftast får religiösa utövare av alla de slag höra att de borde visa på fler alternativ inför sina barn. Berätta att man inte alls behöver tro om man inte vill. Eller så att man kan tro på andra gudar. Allt för att inte ”hjärntvätta” barnen in på rätt bana. Jag kan inte låta bli att undra om inte sekulariserade föräldrar borde göra detsamma? Ta med sina barn till en synagoga och Jehovas vittnen.”

    Tycker jag inte behövs, det behöver inte vara svårare än att man undersöker vad religionen har som utgångspunkt och vad de baserar den på. Om man nu lärt barnet att se skillnad på vad som är ett starkt underlag för en tro och vad som är ett svagt. Då kan de utvärdera den utan att ens vara där, och därför minska risken för placebo, Barnum statements och andra sätt att lura sig själv.

    “Jag tycker inte att det är mer dramatiskt att ta sina barn till söndagsgudstjänst än till gallerian om söndagarna eftersom man själv gillar att gå i affärer då och ändå inte tror på gud. Det ena är ett lika aktivt beslut som det andra.”

    “Shopping” har ingen värdegrund eller dogm och baseras helt på den berusande känslan av att spendera pengar. Det är betydligt lättare för någon att se på aktiviteten objektivt.

    “Men jag tycker att man ska vara medveten om att ens egna val kommer att påverka barnen, och att den dagen ens barn inte längre vill vara ateist, muslim eller kristen så får man acceptera deras val. Det är väl det enda man kan göra som förälder? Det är inte konstigare än så.”

    Saken är tyvärr den att barn har hellre tar in saker som religionen lär ut än vad naturvetenskapen lär ut. Om du frågar dem “Varför har inte sjön lika stora vågar som havet? Är det för att djuren skall kunna dricka där eller för att det inte är lika mycket vatten i rörelse?” så föredrar barn oftast svaret att djuren skall kunna dricka där, det har en mening, en finess. På samma sätt som strömbrytaren till lampan har en mening (http://www.bu.edu/childcognition/publications/Religion%20in%20Childhood.pdf). Det är ingen rättvis fight mellan religionens färdiga och de barnen får när de kritiskt granskar Universum, så det är därför jag tycker att barnen själv skall komma på vilket förhållande, om något, hen skall ha till Gud.

    Men, det finns inga perfekta föräldrar, och jag är ingen själv så jag tänker inte vara den som ger råd. Det här är relativt harmlöst, men om du tror att en sekulär uppfostran och en kristen uppfostran fordrar lika kritiska människor har du fel. Skillnaden är liten, men märkbar.

    1. Mycket bra förklarat!

      Och jag tror att det är viktigt att påpeka att ateism inte har någon agenda eller trossats. Två ateister kan ha olika åsikter i nästan alla frågor förutom just den om man ska acceptera antagandet att en gud finns.

  92. Jag tror inte på gud men min dotter går i kyrkan med mormor och blir healad av vår städerska från Polen. Jag kommer få lägga stora summor på terapi när hon blir äldre men pengar är till för att användas :-D!

  93. Vad menar den här personen? Ska ni lämna lillen hemma med barnvakt så fort det vankas kyrkogång? Det om något skulle väl i så fall vara skadligt tänker jag, att hymla med vad man håller på med.
    Men alltså, jag tycker du har så rätt. Och jag tycker man ska visa barnen så mycket som möjligt av allt.

    Jag tror på att alla föräldrar vet bäst vad som passar deras familj och deras barn.

  94. Jag älskar det du skriver Clara. Blir ledsen när jag läser vissa av kommentarerna. Fortsätt gå till kyrkan och ta med dig din familj. Gör det du blir lycklig av. Du är en underbart exempel för oss som läser din blogg! Tack! Kram

  95. Mycket bra reflektioner, “lär den unge vid den han ska vandra står det i Bibeln”. Alla föräldrar vill sina barn det allra bästa och ge dem alla goda råd som kan ge dem vägledning här i livet. Konstigare än så är det inte, om Jesus betyder något för mig som förälder så vill jag naturligtvis dela det med mina barn. Man vill ge dem det bästa man har och då är det väl inte så märkvärdigt att man vill visa dem kyrkan och vad kristen tro kan vara.

  96. Hej Clara!
    Jag håller inte med dig i att en tro på en gud är lika neutral som ateism. Ateism innebär att man inte accepterar påståendet om att det finns en gud. Det är inte samma sak som att man hävdar att gud absolut inte finns. En sådan ställning kanske snarare skulle kallas för antiteism. Jag hoppas att jag inte tappat ditt intresse med den viktiga men så otroligt torra och akademiska inledningen. Men faktum är ju (antar jag eftersom att kristendomen vanligen är en monoteistisk religion) att du har en ateistisk inställning mot alla andra gudar.

    Skulle du kunna tänka dig att skicka ditt barn på muslimsk koranenskola? Eller kanske söndagsskola hos hare krishna? Om man ställer de frågorna kanske det blir lättare att inse varför ateismen är neutral.

    Även om jag inte håller med dig i detta, du gör en fantastisk blogg!

    /Tobias

    1. Tobias!
      Det skulle vara intressant att veta varifrån definitionen av ordet “ateist” som en avsaknad av gudstro kommer. Jag känner till att själva tanken kommer ifrån Antony Flew (om jag minns rätt), men när blev den definitionen den främsta och korrekta? Svenska Akademiens ordlista ger definitionen “gudsförnekare”, och Merriam Webster ger “one who believes that there is no deity”. Jag säger alltså inte att du har fel, men min erfarenhet är att de enda som känner igen och använder din definition av vad det betyder att vara ateist är en liten grupp som läst samma böcker (Dawkins, Hitchens, osv), medan de flesta definierar det annorlunda.

      1. “A” används som prefix för “utan” på grekiska. Asynkron-motor, till exempel, är en motor utan synkroniserade delar. “Anti”, däremot, är “motsatt”.

        Vad folk menar när de säger ordet är en annan femma däremot, som tyvärr leder till missförstånd.

      2. Zos!
        Jag vet faktiskt inte var definitionen kom från ursprungligen. Anthony Flew menade att man bör vara ateist så länge det inte finns bevis för guds existens, om jag inte också misstar mig. Bertrand Russel beskrev sin himmelska tekanna 1952, vem som var först vet jag inte.

        Som Pontus skriver, så har ateism rent språkligt den mest riktiga defintionen “utan gud” snarare än “emot gud”. Ordet ateism har troligen lånats från grekiskan via franska och tyskan.

        “Gudsförnekare” kan ju tolkas både som “förkastar antagnadet att gud existerar ” som “anser att antagandet om guds existens är falskt”. Således ingen större tydlighet. I oxford dictionaries ges “disbelief or lack of belief in the existence of God or gods”. Bägge eventualiteterna tas alltså med.

        Det huvudsakliga argumentet till att definitionen “utan gud” är den mest riktiga, är att det är det enda som alla ateister kan vara eniga om. Alla ateister förnekar definitionsmässigt antagandet att en gud existerar. Vissa går längre och gör antagandet att en gud faktiskt inte existerar, men detta är inte nödvändigt. Den enda anledningen till att använda “anti-gud” defintionen vore ju att exkludera de som bara är “utan gud”. Och varför skulle man vilja göra det?

        Jag ser gärna att SAOL och Meriam Webber ändrar sina defintioner. Oxford dictionaries får gärna ta bort det, i mitt tycke, onödiga “disbelief”.

        Jag ser din poäng, men vilken definition är mest användbar?

        1. EDIT:
          ”Gudsförnekare” kan ju tolkas både som ”förkastar antagnadet att gud existerar ” som ”gör antagandet att gud ej existerar”.

          *Merriam Webster

          1. Mina invändningar skulle väl vara dessa:

            1. Det kan mycket väl vara så att “utan gud” är en bättre förståelse av ordets komponenter. Problemet är att språk (med vissa undantag) inte är logiska. Det viktigaste när det gäller ett ords betydelse är hur majoriteten använder det, och då spelar det ingen större roll om de tekniskt sett använder det på fel sätt. Till exempel är “irregardless” på att bli en accepterad synonym för “regardless”, trots att detta egentligen är totalt nonsens.

            2. “Den enda anledningen till att använda ”anti-gud” defintionen vore ju att exkludera de som bara är ”utan gud”. Och varför skulle man vilja göra det?”

            Förutsätter du inte nu att de “utan gud” räknas som ateister, när det är det som är själva frågan?

            3. Personligen tycker jag att en uppsättning definitioner som gör skillnad mellan “utan gud” och “anti-gud” är mest användbar. Jag tänker mig situationen såhär: i grova drag finns det tre positioner man kan ta i gudsfrågan. Ja, nej, och varken eller. De första två gör diametralt motsatta påståenden, medan den tredje står i mitten utan att påstå någonting. Om vi klumpar ihop två av dem under samma namn blir det svårare att diskutera religiösa frågor på ett nyanserat sätt. Ett exempel skulle vara Claras eget inlägg. Sedan har jag ju redan argumenterat att ord inte alltid får de betydelser som man tycker passar bäst, så om det blir så att “ateist” blir termen för både “utan gud” och “anti-gud” får jag väl finna mig i det.

            Det verkar också för mig som att användningen av en beteckning som betyder “utan gud” för vad som ska vara en neutral position antyder att gudstro är det normala – lite som att “queer” ursprungligen syftade på någon som hade irrat av den rätta, “raka” vägen. Men det är kanske en mindre poäng.

          2. Zos!
            1. För det första är jag inte säker på att majoriteten ens gör distinktionen mellan “utan gud” och “anti gud”. Då blir det också meningslöst att påstå att majoriteten föredrar det ena eller andra alternativet. När det gäller fackspråk har inte alltid majoriteten tolkningsföreträde av ett ords betydelse. Dessutom kan det vara rimligt att påstå att ateister själva har tolkningsföreträde när det gäller betydelsen av ateism, precis som kristna har tolkningsföreträde när det gäller kristendom.

            2. Jo, sant. Jag drog visst till med ett cirkelargument där- =) Vad jag ville säga var att det i mitt tycke är eftersträvansvärt med en definition som inkluderar så många personer som själva kallar sig för ateister som möjligt. Med “anti gud”-defintionen skulle flera viktiga ateistiska tänkare exkluderas (som sågs som ateister både av sig själva och sin omgivning).

            3. En sådan distinktion finns redan. Det är möjligt att du har invändningar mot den också, men den är i min erfarenhet relativt väl spridd. “Utan gud” kallas för svag eller negativ ateism, medan “anti gud” kallas för stark eller positiv ateism.

            Om man syftar till att klargöra vad man menar föreslår jag ovan nämnda benämningar.

            Jag vet inte om jag riktigt förstår vad du menar med liknelsen till queer/straight. Men anledningen till att negativ ateism är det neutrala är för att den ståndpunkten förkastar både antagandet att “det finns en gud” och “att det inte finns någon gud”.

            Jag fortsätter gärna att diskutera, men kanske att den diskussionen lämpar sig bäst via mail, toth7245@student.uu.se
            Jag ser fram emot ditt svar!

  97. Skillnaden är väl dock att små barn får skrivas in i kyrkan, men inte i ett politiskt parti? Att ta med barnet till kyrkan tycker jag inte är fel, men att välja religion (exempelvis döpa det) tycker jag är galet.

  98. Det är väl självklart att alla kommer att påverka sina barn precis hur mycket som helst, på alla sätt och vis. Klart man ska ta med dem på religiösa möten eller politiska möten eller liknande. Alla gör väl det som är bäst för dom själva och deras barn. Det är ju så man uppfostrar dem.

  99. ÅH äntligen någon som vågar säga detta! Dessa ord skulle behövas spridas ännu mer. Precis som jag tänker och jag är inte ens speciellt religiös. Utan jag bara tycker precis som du skriver. Alla mina värderingar kommer att påverka mina barn. Hoppas bara att jag lyckas göra dem självständiga att våga tänka själva. Tycker att det är skrattretande att människor är livrädda för föräldrar som tar med sig sina barn till kyrkan men föräldrarna som tvingar med sig barnen till hockeyrinken eller fotbollsplan och sen pressar dem till att prestera anses vara engagerade och bra föräldrar.

  100. “Is God willing to prevent evil, but not able? Then he is not omnipotent. Is he able, but not willing? Then he is malevolent. Is he both able and willing? Then whence cometh evil? Is he neither able nor willing? Then why call him God?” /Epicurus

  101. “Blir lite orolig över att ni tar med Bertil till shoppingcentret. Hjärntvätt i så ung ålder… Är det inte bättre att han får upptäcka konsumismen själv när han själv känner sig redo att shoppa loss som du gjorde? ” 😉
    Visst är det konstigt att ingen någonsin skriver så. Man gör val hela tiden. Man lever sitt liv. Man gör sina barn delaktiga i sina vanor. Man tar med dem på Friskis och Svettis, shoppingcentret på lattedejter eller till kyrkan för att träffa andra människor. Hur tänker ni som skriver om hjärntvätt? Ska man sluta vara den man är när man får barn? Är det inte lämpligt att Malin Baryard tar med sig sina barn till stallet? tar del av ens liv? Skulle inte Pernilla Wahlgren visa sina barn teatern? Kioskägaren låta två-åringen följa med papppa en liten stund och “hjälpa till” för att ge sitt barn ett sammanhang? Att göra barnen delaktiga i sitt liv? I ett socialt sammanhang? Det krävs en by för att uppfostra ett barn. Grattis åt barnen som får stort socialt nät. Om det sedan är att de hänger med till kyrka eller bibliotek, shoppingcenter eller fjällturer, det avgör föräldrarna!

    1. som sagt, det är en skillnad på ett intresse (i rimlig dos) och något som aspirerar på att få del i varje val du gör under ditt liv. hästintresset är ingen livsåskådning som tex kristendomen.
      du kan uppleva att d börjar tänka på ett visst sätt för att du tex. ska kunna rida så bra som möjligt, men det är inte det som är själva poängen med ridning. poängen är utövandet och det är begränsat till att ta ens tid i anspråk.
      själva poängen med kristendomen däremot är att helst ska varje steg du tar vara i enlighet med det som förespråkas av kristendomen. jag behöver inga budord för att leva moraliskt.

      1. Men töntigt! Lägg ner nu! Så töntigt att ni alla ska råda över vad någon annan ska göra.. Ska jag komma hem till dig och berätta allt som du gör fel eller? Så trött blir jag

        1. religion handlar för det mesta om att man ska tänka på ett visst sätt. om någon försöker få mig att tänka på ett visst sätt utan att ha bevis för sin sak får du gärna komma hem till mig och berätta att jag är inne på fel spår.

  102. “hjärntvättning” in på rätt väg innebär att du inte ska manipulera någon att ha samma åsikt som en själv eller nån annan. Hursomhelst så hjärntvättar sekulariserade föräldrar sina barn eftersom föräldrarna oftast ger sina barn mer frihet inom religions frågan. Däremot så blir flera barn uppfostrade i religiösa hem och tvingas eller mutas i många fall av sina vårdnadshavare att gå i något religiöst samfund, vilket är ett omoraliskt sätt (enligt mig) att få sina barn att tycka som man själv gör. Därför tycker jag att religiösa personer är korkade som hjärntvättar små barn för att de är rädda att deras barn ska bli annorlunda, vilket jag tror är en stor rädsla för en förälder. Dels är religion ofta den extremare delen av världen ex. Al quida (muslimska jihad krigare som krigar för en muslimsk värld, vilket är en väldigt extrem syn på hur världen ska vara), katoliker (förbjudet att göra abort vilket fick en brasiliansk flicka som blev våldtagen att föda ett oönskat barn för att hennes föräldrar inte lätt henne göra abort p.g.a att det är ett “brott mot Gud och deras religion” ett brott mot något påhittat. För att vara sanningsenliga så finns inte Gud, han finns i folks tankar ENDAST, lätt bevis på att Gud inte existerar “kan Gud göra en sten så stor att han själv inte bära den”antingen kan han eller så kan han inte, vilket bevisar att han inte är allsmäktig och då spricker hela konceptet med att Gud finns.

    Sammanfattning: Sekulariserade föräldrar är oftast neutrala i fårga om religion och ger sina barn fri vilja att göra vad de vill. Religiösa föräldrar vill oftast att deras barn ska vara som dem så därför så försöker de få sina barn att gå till kyrkan.
    Dessutom är det inte föräldrarna som bör introducera något för sina barn utan barnen som ska visa ett intresse för en religion och då nobba det eller välja att bli religiös. Det här med att sekulariserade föräldrar ska introducera religion för sina barn är bullshit, vise verse, det är baranen som ska välja vilken väg de ska gå.
    Tack för mig, peace out.

  103. Barn är inte dumma i huvudet, de klarar att säga ifrån om de inte vill och när de är så små som Bertil fattar de knappast vad det handlar om ändå. Jag tror inte på Gud men två av mina barn har skällt på mig av den anledningen eftersom de själva tror på Gud. Som sagt, barn är inte dumma huvudet, de låter sig inte styras så lätt.

    1. Dum i huvudet är ett elakt uttryck jag inte håller med om, men de tänker oftast på ett annat sätt eftersom deras hjärnor måste göra valet om det de ser är slumpartat eller ett mönster (det är så man lär sig tala, gå, äta och gå på pottan). Därför blir de en mycket mer mottaglig målgrupp för religion än vuxna, visar forskning.

  104. Ateisten:
    Det finns ett enkelt svar på det (klassiska) ”problemet” med stenen. En allsmäktig Gud kan inte skapa en sten som han själv inte orkar bära därför att det är en logisk omöjlighet. Logiken är skapad av Gud, och inte bara det – logiken är ett uttryck för Guds väsen, och Gud går inte emot sig själv. Det är precis samma sak som att sanning är ett uttryck för Guds väsen. Gud är inte sanning för att han talar sanning lika lite som han är logisk därför att han gör logiska saker. Han talar (bara) sanning därför att han är sanning och han gör (bara) logiska saker därför att han är logisk. Gud kan inte gå emot logikens lagar lika lite som han kan ljuga – helt enkelt därför att han bara vill göra det som är i enlighet med hans karaktär. Att Gud inte kan ljuga eller vara ologisk är ingen begränsning av hans makt, men det är en konsekvens av hans felfrihet.

    1. Det svaret var det dummaste jag hört… det är ologiskt, men då är Gud inte allsmäktig eftersom han inte kan göra det ologiska logiskt, dels så finns ett annat bevis “Vem skapade Gud?”. Sug på den, dels är logik det som är logiskt i teorin och därför är Gud en tanke eftersom han uttrycks som ett logiskt väsen.

  105. Helt rätt

    Helt rätt Clara!
    Är det inte vad alla föräldrar vill egentligen?
    Att “hjärntvätta” eller rättare sagt uppfostra sina barn i det som man känner kommer att ge dem störst lycka i livet kryddat med resonemang, kritiskt tänkande och en oerhörd övertygelse till att de alltid kommer att vara lika älskade oavsett den väg de sedan väljer. Den största kärleksgåvan.

  106. Tror inte riktigt att poängen gick fram i såfall! Det handlar inte om vad Gud ”kan” eller inte – han handlar alltid och endast utifrån sitt väsen. I Bibeln kallar sig Gud för ”jag är”. Gud ÄR existens i sig själv, och på samma sätt som han är existensens ursprung och källa är han sanningens, logikens, rättvisans, kärleken, ja allt som är Guds egenskaper är inte bara ”egenskaper” i vår mening, utan ett uttryck för hans väsen. Lika lite som han skulle gå emot det som är sant skulle han gå emot det som är logiskt. (Om han skapat logikens lagar skulle han ju behöva gå emot sig själv för att bryta dem så att säga).

    Vem skapade då Gud? Det kan delvis besvaras på samma sätt som ovanstående: Gud äger existens i sig själv (och står dessutom utanför vårt system av orsak och verkan, som han skapat) och behöver därför ingen “orsak” såsom de fenomen i tid och rum gör. Han är. Det kristna svaret är alltså: Gud har alltid funnits och kommer alltid att finnas.
    Det är förstås svårt att greppa för oss människor som är bundna av både tid och rum och kausala relationer. Men jag tror att för Gud är antagligen både nutid, framtid och dåtid som ett enda nu. Detta eftersom Gud står utanför tiden. Det står t ex i Bibeln att han fanns ”före tidens början”. Tiden har alltså inte alltid funnits på samma sätt som Gud alltid funnits. Han är den som skapat universum och därmed också tiden.

    1. DM.
      Nu bröt Gud mot sin logik igen, hans fanns innan tiden var uppfunnen, vilket är ologiskt, dessutom kvarstår frågan hur gud kom till, allt finns av p.g.a en skapare.
      Dels är Gud inte allsmäktig eftersom han i Bibeln skapade Adam och Eva och lät dem leva i en lustgård och placerade ut ett träd som det inte fick äta av och en orm som skulle lura dem att äta från trädet. Nu om Gud var allsmäktig skulle han se in i framtiden eftersom han är tiden o.s.v. men ändå lätt han det ske, antingen vill han vara elak och inte låta Adam och Eva leva kvar i lustgården eller så hade han ingen anning om vad som skulle hända och därför är han inte allsmäktig.

      Kom inte med argumentet att alla människor har en fri vilja att göra vad de vill, men det är en illusion eftersom det bara finns en rätt väg att komma till Guds paradis, alltså är han antingen grovt besatt av kontroll och elak (vilket inte stämmer överens med att han är vår frälsare ) eller så är han inte allsmäktig.

      Eva födde barnet Jesus utan att ha haft samlag med Josef, det påstås att Jesus är Guds specifika barn och enda son, alltså var Gud otrogen, vilket är en av de grövsta broten man kan göra mot sin livspartner inom kristendomen…

    2. det låter som en fantasy-saga där man i storyn måste gardera sig mot alla tänkbara invändningar och utfall för att historien ska gå ihop. kom med vetenskapliga bevis, inte uppdiktade konstruerade ihopskarvningar som förklararing på varför storyn inte håller!

  107. TACK!!!! Alla påverkar ju sina barn OAVSETT vad de tror på och hur de lever. Jag är så glad att du skrivit detta inlägg. Det behövs verkligen!

  108. One of the best things you’ve ever written Clara! Thank you for being brave enough to stand up for yourself and challenge, as well as charing your life with us on your blog. For such an open and tolerant society, many Swedes still seem to struggle with the idea of people finding a faith. In many cultures (you don’t have to go far) the other way around would be just as mind boggling. Let’s just accept each other and engage in mature conversation aimed at understanding each other, not proving each other wrong. I find the subject so amusing anyway since however we try to influence our children (and I mean that in a positive way) they still develop their own personality and make their own choices. I’m the first one in my family to go to university, move abroad, the only one to vote like I do and the only one to become a Christian. Because we are all influenced by so much more than our parents. But with a home and a mum and dad like you and your husband, I think little Bertil is off to an excellent start in life. I wish you the very best. Camilla x

    1. No, it does matter how you do it, children are more susceptible to certain ideas than others. They will prefer a purpose based answer to a coincidental one so if you’re trying to teach your child to study the Universe critically, religion makes it an unfair figh (http://www.bu.edu/childcognition/publications/Religion%20in%20Childhood.pdf)t.

      It’s important that we acknowledge that childrens idea about how the world works is still developing. They will see patterns where there are none, and saying “this is a pattern” with no evidence of it is simply unfair.

  109. De som säger att ni är ateister , kom ihåg att vi i Sverige lever efter kristna värderingar. Kristendomen har haft en så stor påverkan på staten, att det som är dåligt i bibeln också är dåligt i vårt samhälle. Jag är inte bara 21 år och inte aktivt troende, men jag är medveten om att många av de valen jag gör i vardagen är ett resultat av vår kultur, som i sin tur är ett resultat av vår religion. Ni som uttrycker misstro för extrema grupper som “står utanför samhället” och samtidigt kallar er ateister, ta en titt på hur ni ser på “normalt”. Ni kanske är mer kristna än ni tror…

    Så Klara, låt ingen klaga på att du tar med din son till kyrkan! Människor är inte dumma, och man blir inte hjärntvättad på något sätt. Det ända man får är en bredare förståelse av vårt samhälle, vår kultur och vår historia!

    1. Och vi utmanar de värderingarna hela tiden, och många har tagits bort genom vår historia. Det är en av de bra sakerna med demokrati. Men självklart finns en hel del av dem kvar, men bara de som vi har ett resonemang för och ett erkännande om vilka känslor de väcker. Inte bara för att “Gud säger X, så vi gör X”.

      Ingen säger att barn är dumma i huvudet, men det är ett psykologiskt faktum att barns idé om hur Universum fungerar utvecklas och är därför föredrar mönster framför sammanträffanden.

    2. Dock är inte moralen skapad av kristendomen. Tro det eller ej, vi hade kultur, moral och värderingar innan kristendomen kom hit. Många av dem stämde t o m överens med de kristna. Våra traditioner och högtider kidnappades av de kristna som tillskrev dem något kristet ursprung istället för vår gamla kulturs seder och bruk. Det kan därför se ut som om allt vi tror på och gör är uppbyggt av kristendomen, men det är långt ifrån sant.

  110. Håller inte med om att ateism skulle vara någonting svenskt. Tvärtom, tror jag det är en motreaktion på mångkulturella samhällen. Att det finns många ateister i Sverige är inte för att det är normalt, tvärtom, vi har ju en kristen tradition sedan tusen år.

    Allt är hjärntvätt. Allt du säger till ett barn som på något sätt har en värdering i sig. Sedan kan man ju personligen rangordna mer eller mindre bra saker att hjärntvätta barnen med… hur viktigt respekt är, att tomten finns, gud, invandrarfientlighet, tollerans. Hjärntvätt är en del av vår uppfostran och behöver inte vara negativt om man inte väljer att se det på det viset.

    Fostra Bertil att respektera alla människor, så spelar hans religion inte någon roll alls. Religion blir bara farligt om man låser sig i en tanke på “vi” mot dem. Annars är religion det vackraste som finns, förenar och ger mål och mening. Men det är skillnad på att “förenas” och att “gå ihop mot”.

  111. Förstår ni hur lyxig den här debatten är? Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, så att föra sådana här diskussioner är verkligen något vi måste ta vara på, eftersom vi har möjligheten till det till skillnad från många andra! Tänk vad bra vi har det i Sverige!

  112. Intressant debatt du skapade här Clara! Undrar ur man tänker när man säger att “för att kunna välja kristendomen själv” “ska man INTE möta kristendomen”…. Ett ganska vanligt påstående. Har läst i stort sett alla kommentarer och slås av detta; vilka är det som verkar inskränkta och fördumsfulla. Väldigt många förutfattade meningar om kristna och om kyrkan, eller generaliseringar, ändå skriver man dessa kommentarer i DIN blogg Clara. Du bjuder väldigt mycket på dig själv och ditt liv. Tycker inte att ditt liv verkar stämma speciellt väl på dessa generaliseringar…. (kanske inte stämmer på någon annan heller, utan är bara, just det FÖRDOMAR).

  113. Ateisten: Har du överhuvudtaget träffat någon kristen? Tycker det verkar som om du fått en del om bakfoten 🙂 Om du är öppen för möjligheten tror jag att du kommer att se att den kristna tron inte är så motsägelsefull och ologisk som du tror. Det finns en hel massa genomtänkta kristna som säkert kan svara på många av dina frågor, men det är kanske inte rätt forum att göra det här. Jag tycker verkligen att du ska ställa dem dock, den kristna tron TÅLS att ifrågasättas och kritiseras – och den håller (jag har prövat)!

    1. Jag har pratat med massor med kristna, lästa massor av debatter och böcker i ämnet. Nej. Det håller inte.

  114. När jag tänker på vet som kallar någon annan för ateist så är det antagligen någon som är troende och det är deras sätt att förstå hur andra tänker generellt.

    Det finns ju grupper som är starkt religösa i sådan grad att deras barn förskjuts av sina föräldrar om de väljer en religös väg som föräldrarna inte kan acceptera.

    Sedan finns det saker som ett barn kan bli tvingad in i som barn som de inte kan välja eller göra ogjort som vuxna, som till exempel omskärelse vid barnsbens ålder.

    Även om det strider mot föräldrarnas religion eller mot religionens tradition så borde det barn som växer upp och tar sina första steg som vuxen få välja själv av egen vilja att omskära sig som vuxen.

    Oftast är skolorna bra på att undervisa i religion så att man får en grundläggande bild hur andra religioner fungerar utan att gå på djupet och då får barnet en basic bild av olika religioner och hur de ser på livet och döden.

  115. Vi valde kyrkans förskola till våra barn utan att vi själva är troende och det bemöttes med stor skepsis av omgivningen.

    Vårt val grundades på att de hade mindre barngrupper och samma personal år efter år och bättre resurser.

    Jag har den uppfattningen att eftersom religionen genom tiderna har haft stor betydelse så kunde det vara bra att de fick veta lite mera. Genom att gå i en kristen förskola fick de lära ett sätt hur man kan tro och från oss hemma fick de lära hur vi trodde.

    Var helt övertygad om att vi skulle kunna göra våra barn så starka så att de skulle kunna bilda sig en egen uppfattning så småningom och då skulle vi inte bara givit dem vår tro.

    Idag är ingen av dem aktivt troende och de har alla vuxit upp till trygga människor trots den “hjärntvätt” som många i vår omgivning trodde de skulle vara utsatta för i förskolan.

    Naturligtvis så höll vi lite koll hur undervisningen var, hur de förde fram sitt budskap.

    Vid ett tillfälle när äldsta dottern satt och sjöng en sång om Jesus så frågade jag henne vem Jesus var. Hon funderade en stund och sedan sa hon “Han är som Alfons Åberg ungefär, han är med många sagor som fröken berättar” då kände jag att jag i lugn och ro kunde låta henne (och sedan hennes syskon) fortsätta i den förskolan!

  116. Okej, jag ger mig av princip inte in i diskussioner om religion, men det jag tänkte på är, vad tror de människor som säger sådant här att du ska göra av din pojke när du är i Kyrkan? Låta han vara ensam hemma? Urbota dumt tycker jag det låter som vartfall.

  117. Tusen tack Clara! äntligen någon som “vågar” säga ifrån detta!. Är själv kristen & min man likaså . För oss är det helt förenligt med vår livssyn att ta med barnen till kyrkan, be aftonbön med dem osv.
    Både jag och min man är uppvuxna med den kristna tron/livssynen ständigt närvarande och när vi blev äldre kände vi att vi hade en “egen tro”, (alltså inte den tro som våra öfrädlrar utan vi bildade oss en egen uppfattning och valde att tro på Jesus kristus).
    Varför skulle vi inte få ge detta vidare åt våra barn?????
    Så fort något handlar om religion så tycks alla ta sig rätten att leka domare och fördöma religion och alla som är troende.

    Återigen tack Clara för detta inlägg och för din fantastiska blogg!
    KRAM

  118. Alla religioner är i kärnan samma, vi människor är mer lika än olika. En får kontakt med sin spirituella del i naturen, andra i kyrkan, andra genom att sjunga. Huvudsaken är väl att man känner att man är en del av något större än en själv, något som får en att känna sig tacksam över livet och något att vila sin själ i.

    Resten är detaljer.

  119. jag tycker religion är riktigt riktigt läskigt. får rysningar när folk pratar om gud och kyrkan..

    1. Jag tycker att du borde arbeta med din rädsla inför religion. Framför allt kan det vara värt att skilja på tro & religion.

      1. njä, det är inget jag lider av direkt..
        tro/religion whatever, det som är så läskigt är att det finns så många olika sätt att tolka bibeln/koranen.. att dessa PÅHITTADE SAGOR ses (på olika sätt) som nån sorts sanning.
        jag tror på kärleken och godheten istället. det räcker gott och väl! vägra leva efter pekpinnar (budord, ni hör ju..) och i skuld och skam om jag gör fel. och vill absolut inte att mina barn ska tutas i något sånt. så glad att det gått framåt och att mina barn slipper ha kristendom i skolan.

  120. Jag är nu en gammal tant (drygt 50), men jag minns fortfarande med stor tacksamhet min uppväxt i ett kyrkligt sammanhang. Tänk att finnas där 100 människor känner en, bryr sig om en och franför allt _ser_ en. Så känner jag än i dag för det kyrkliga sammanhang jag befinner mig i nu. Och dit har jag också med gott samvete tagit med min son.

  121. Ser inga problem med att ni tar med barnet till kyrkan, värre vore det väl om barnet började säga ifrån: “Nej, jag vill inte gå till kyrkan”, men ni pressade och sa att kyrkan, det är the shit och dit måste ungen med. finns ju människor som talar om för sina barn att Gud inte finns och som aldrig skulle vilja ta dem till kyrkan, kan väl betraktas som lika hjärntvättande det med? För att inte tala om alla de föräldrar som lär sina barn könsroller, att det är fult att vara tjock eller att moderaterna/socialdemokraterna/annat parti är det enda alternativet. Ändå är det kristna människor många riktar in sig på. Alltså, jag är inte kristen själv, men bara för den sakens skull behöver jag väl inte betrakta alla människor som tar med sina barn till kyrkan som hjärntvättare? Att de som gör annorlunda än jag gör fel?

  122. Här är en till som är uppväxt i (missions)kyrkan och inte tagit skada av det. Jag är glad att mina föräldrar stod för vilka de är, det har gjort det lättare att bryta med det jag inte tror på än om de hade försökt att dölja det för mig.

    Som barn upplevde jag kyrkan som ett andra hem. Var vi än var i landet fanns en kyrka där jag var välkommen. På sätt och vis känner jag fortfarande så, för i nästan varje kyrka finns någon bekant.

    Som vuxen är jag ateist, men jag förstår religiösa frågor och det religiösa språket och det gör min verklighet lite bredare. Och kanske just därför kommer jag aldrig att gifta mig i kyrkan eller döpa eller välsigna mina eventuella barn.

  123. Tycker det är väldigt intressant att folk kan bli så uppröra över vad andra människor tror på.
    Och förundras över att så många som Inte tror har åsikter om religion, tro och olika samfund och församlingar. Det är så lätt att döma andra och ha åsikter om sådant man själv inte är delaktig i.

    1. Haha! Så du tycker att man ska vara delaktig i sådant som man inte tycker är förenligt med sina värderingar? Alla svenskar vet väldigt mycket om kristendomen eftersom vi lär oss om det i skolan och eftersom det genomsyrar vårt samhälle på många sätt. Alltså kan vi ta ställning och avstånd grundat på kunskaper och erfarenheter. Många av oss väljer då att inte längre vara delaktiga. Fråntas vi i samma ögonblick vår rätt att delta i en dialog om kristendomen? Det är ju ett jättekonstigt resonemang!

  124. BRA sagt! Huvet på spiken på något jag tänker mycket på. Klart det inte finns några möjligheter till någonsomhelst “neutral” uppväxt. Alla kan bara göra vad de tror och tycker är rätt. Det är en rättighet i sig att få göra så.

  125. Strålande skrivet! Alla gör ju naturligtvis det de tycker är bäst för sina barn, att vi sedan har olika åsikter om vad som är “bäst” är ju bara bra – för det innebär att vi får en uppsjö av olika livsstilar och livsval i samhället: en mångfald som jag tror är utmärkt för alla inblandade – inte minst för de barn som växer upp och ser att det finns många olika livsstilar och val att välja bland!

  126. Mycket bra formulerat!

    Det har verkligen blivit ett “hårt tryck” på kristna i Sverige, vilket är mycket tragiskt enligt mig!

  127. Du är så himla bra, Clara!
    Jag är inte troende alls men börjar tycka att den ateistiska rörelsen i Sverige blivit väldigt fundamentalistisk. Då är det härligt att läsa ett sånt klokt inlägg som detta! Fortsätt blogga, du behövs!

  128. Hjärntvätt överallt, bara olika tvättmedel! Jag är troende men går bara till kyrkan då och då. Blir så öm i hjärtat när jag inser att det finns så många människor som, på ett eller annat sätt, blivit brända av människor/kyrkan som gjort saker i Guds namn. De människorna behöver bli upprättade. Har själv lite invändningar mot kyrkan som det ser ut på många håll idag. Det har blivit mer föreningsliv än församlingsliv. Inte för att vi ska ta bort kyrkans verksamhet men när man fokuserar mer på att fixa fräscha lokaler än att ge människor det de verkligen behöver, nämligen JESUS. För att vara en kristen handlar om så mycket mer än att tillhöra en religion, vara del av ett sammanhang osv. Det är att ha en personlig och levande relation med Gud själv. Vi kan inte göra ett kyrkan=Gud. Kyrkan består av människor och som vi alla vet gör människor fel titt som tätt. Det är oerhört problematiskt när det sker saker i Guds namn som inte är i enlighet med Guds vilja. Känner att det börjar bli lite hoppigt och luddigt och mest likna en predikan men vad jag försöker få fram är att det är på riktigt. Ska vi ta ett Amen på det? 😉

  129. Vill bara säga att du är fantastisk som skriver om detta på din blogg! Du får verkligen ord på sånt som man själv bara “känner” och knappt kan få fram ord för. Heja dig – så klart!!!!

  130. Relationen med en eventuell Gud borde vara den mest privata som finns. Den ska inte underhållas i grupp – det är då det osunda, elitistiska och exkluderande tänkandet tar fart. Mina barn hoppas jag formas till goda medmänniskor, utan uttalade influenser av skrifter och grupptryck, som i kraft av sin respekt för andra människor och deras lika värde formar sin relation till det som många kallar för Gud.

  131. Helt rätt!!
    Är det något men som förälder/vuxen tror el. värderar högt ska det visas för barnen, så att men kan förstå att alla får tycka & tro olika.
    Jag & min sambo är inte troende, men dottern är med i kyrkansbarn-grupper för att kunna få den insikten till sig av någon som kan förmedla det med värme… så då kan hon ta ställning själv hur hon vill tro!

  132. Det enda jag är så sjukt trött på, är hur man tillskriver något som “typiskt svenskt”! Gaah! Jag blir fullkomligt galen på det uttrycket!

    1. Men i det här fallet ÄR det ju typiskt svenskt. Sverige är ett av de mest sekulariserade länderna i hela världen

  133. Så bra skrivet. Är också oändligt trött på att höra dessa saker, särskilt av folk som inte har någon insyn alls hur min tro ser ut, kanske aldrig varit i en kyrka, men ändå tycker att de har så mycket bredare syn på världen än vad jag har. De som dömer ut något de inte ens känner till.

  134. Glöm det där med hjärntvätt. Man kan inte “hjärntvätta” in en tro. För eller senare måste ett kristet fostrat barn själv ta ställning.
    Men blanda inte ihop “vanliga” kristna kyrkor med sekter. En medlem i en sekt kan inte acceptera att dess barn väljer bort sektens tro.
    I vanliga kyrkor är detta något som man accepterar, var och ens eget ställningstagande. Som oftast kommer i tonåren/unga vuxen-tiden.

  135. Som icke troende vill jag bara skriva under. 🙂 Mycket klokt sagt, så lätt att se det sätt man själv valt som “rätt” som det neutrala sättet. Heja den som klarar av att se längre än näsan räcker! Och heja den som också förmår att så ett frö av kritiskt tänkande i sina barn, så att de när de blir äldre själva kan ta ställning till trosfrågor och politiska frågor och sådant som de helt oundvikligen får med sig hemifrån.

  136. Intressant inlägg. Det verkar provocera mycket.
    Själv får jag ofta samma typ av kommentarer angående mina små barns vegetariska mathållning: “Ska inte barnen få välja själv?”- Jo. Jag ser ingen motsättning i det. När de är stora nog att välja själv så får de göra det. Men tills dess bestämmer vi med hjälp av vårt goda omdöme, våra kunskaper och vår ödmjukhet.
    Eller “Men de kommer säkert vilja äta kött när de blir större”. – Kanske, men de kommer kunna falla tillbaka på respekten för en schyst produktionskedja samt sund livsstil och oavsett vad de kommer välja att äta i framtiden så hoppas vi att de så småningom kommer landa i en ansvarsfull konsumtion, med eller utan kött.
    Som förälder vill man förmedla det bästa man kan och har som en naturlig del av vardagen till sina barn. Jag vill ge mina barn möjligheter; inte tvånget att svära sig till en livsstil.
    Inställningen att gemenskaper, värderingar och handlingar, som inte ingår i vad man själv upplever som normativt, ska förvärvas av var och en som vuxen/halvvuxen, gör knappast världen bättre.
    Tack Clara för att du förgyller vardagen med vackra bilder och angelägna reflektioner. Gläd dig och var stolt över den gemenskap och glädje du förmedlar till din son.

  137. Alltså Clara! När jag läst detta inlägget, så kunde jag inte annat än o fastslå att ditt “nickname” är så jävla rätt! UNDERBARACLARA, varför finns det inte fler (alltså, jag förstår att du inte är ensam, men massa fler!) som dig! Som har denna helt underbar syn på livet. Du är verkligen klok som en bok. Du har dina tankar, dina åsikter och du delar gärna med dig av dem, men du dömmer ingen annan! Du ger inte pekfinger om att det du tycker är rätt, men du får en att tänka om. Och då tänker man helt plötsligt rätt! 🙂 Det är ju precis som du säger, även om du inte tänker påverka din son, och tvinga honom bli kristen, så hur skulle det se ut om man hela tiden lämnar barnet hemma, för att man ska göra det man själv tycker om, men inte påverka ens barn!?!?! Tex, om en förälder lyssnar på rock, så börjar ju oftast barnet också lyssna på rock, “för det gjorde mina föräldrar, är uppväxt med det” Vore det då synd o skam av föräldern då, att låta barnet lyssna på rock – jag menar, då kanske dem kommer börja knarka, ha massvis med skamlöst sex och bära skinnjackor! (sex drugs and rock n roll!). Jag tror ingen förälder som lyssnar på rock stänger ner barnet i källaren bara för dem inte ska påverkas av att lyssna på DERAS musik! Är det någon då som säger till den föräldern, “men hooja, hur kunde du låta ditt barn lyssna på rock – tänk vilka konsekvenser det kunde medfört, och dem var ju inte tillräckligt gamla att stänga av” …Det är väl klart att barnet kommer påverkas av sina föräldrar och det har väl man gjort i alla år, och en vacker dag blir man vuxen och kan ta sina alldeles egna beslut, som ibland sårar föräldrarna! Men, då, när man är tillräckligt gammal för att säga – jag vill inte! kan man ta det steget och välja sin egna väg här i livet!

  138. Vilken lycklig kille till son du har! Tänk att ha sådana föräldrar som bryr sig så mycket att han till och med får andlig spis också!

    Jag förstår inte hur religion kan väcka så mycket hat och avund.
    Visst vi ser terroristattacker och dödade judiska, små barn, men allvarligt, hur många religioner praktiserar aktivt dödande?

    Istället är det väl antisemitism och annat som verkligen är allt annat än religion, som är farligt??

  139. Visst får man tro och tycka som man vill i vårt land, men just religioner har många hemska trosuppfattningar ändå. Kvinnosynen, homosexualiteten, jämlikheten, dyrkan av “högre uppsatta” personer, tankar om att vi som inte tror hamnar i helvetet.

    Jag känner oerhört många frikyrkliga och blir ofta mörkrädd när de diskuterar vissa saker. Det är definitivt inte frågan om att alla har rätt till sina åsikter där inte. Tvärt om!

  140. Bravo! I read once something written by a priest: people who believe in God and want their children know God just think that it is necessary to feed their heart. Parents give food to a baby without waiting time that he says that he doesn’t like vegetables or other, etc… (of course!). So, they do the same for religion, thinking that it is the best to help them grow.
    And that’s like this that they have the best choice, and aren’t “lost” (I mean: without knowledge about religions and then open to all bad things that want to take the name of religion but are far away): it’s like this that they aren’t secure and risk brainwashing by groups that only want to use them.
    It’s just my opinion

  141. Jag kommer ihåg att när min klass skulle konfirmeras så frågade jag mina föräldrar om jag måste det. – nej du gör som du vill sa mina föräldrar. Jag beslutade att inte konfirmeras, den enda i klassen som inte gjorde det. Jag var nöjd med det beslutet.
    Däremot har mina barn döpts när de var bebis.
    Nu när alla barnen är vuxna har alla i min familj, inklusive svärsonen gått ur kyrkan. Det kändes inte rätt att vara med där för oss.
    Vi är borgerligt gifta och vårat barnbarn är inte döpt. Och det går ju bra det med. Var och en gör som en själv vill. Jag brukar säga att om någon påstår något så ta reda på fakta själv. Att alltid vara kritiskt tänkande. Det är det viktigaste att lära sina barn. Att inte vara rädd att ha sina egna åsikter. Att alltid ifrågasätta information och ta reda på fakta och undersöka saken om någon påstår något.
    Det finns lärare som lär ut fel ut saker som inte baseras på fakta..som tur är dessa lärare få. Vi hade en fransk lärare som påstod att hon levt flera liv. Sånt kan man inte undervisa barn i.
    Det är inte sanningen. Det finns inte vetenskapliga bevis att man kan leva flera liv. Det är farligt låta människor påstå saker som inte finns.
    Kritiskt tänkande är mitt motto.
    Och att var och en gör som en vill.

  142. Håller helt med – förutom att jag personligen tycker att det är MYCKET bättre att ta barnen till kyrkan än till gallerian. Konsumtionshets är något som jag vill att mina barn i största möjliga mån ska lära sig att stå emot för sin egen skull, och ett sätt att få kraft till det är att se alternativa sätt att tänka på, som till exempel andlighet i stället för materialism.

  143. “Jag tar lika o-gärna barnen på gudstjänst som till gallerian” tänkte jag. Två ställen jag helst undviker, men av olika skäl. Det första för att handla med barn är blä, och det andra mest för egen del. Men barnen älskar att sitta i kyrkan på Kolmården så det kanske borde omvärderas?

  144. Efter att ha vuxit upp som barn inom Jehovas vittnen och inte vara religiös som vuxen tycker jag det är svårt. JV är ju väldigt extremt kan jag ju tycka, det är mycket lag och lite evangelium… inga födelsedagar eller jul eller något kul. utan istället är det lag och påbud om vad som är rätt hela tiden. Och ett angiveri av rang när någon agerar fel. Det var inte särskilt lätt att vara tonåring och vara aktiv inom JV.
    Vilket gjort att jag själv aldrig känt den här kärleken till Gud eller Jesus. Allt var bara ett tvång… iallafall för mig.

    För mig som icke troende är det allra viktigaste att mina barn får välja helt själva, vad de än väljer. De har religiösa kompisar som är gudstroende och barnen säger ofta då “jag tror på evolutionen” eller “jag tror inte på gud”, trots att jag verkligen ansträngt mig för att alltid säga att vissa tror si, vissa tror så och vissa tror inte alls. Ändå väljer de att inte tro alls för när de frågar mig så tror ju inte jag alls.

    Så jag tänker att det spelar ingen roll om man är religiös eller inte, ens barn kommer antagligen välja det man själv väljer, i unga år. Och när de är gamla nog så kommer de att välja något annat om de känner för det. Det är ju stor skillnad på att ha en gudstro och på att vara med i en sekt och bli hjärntvättad. Att ta med barnen till kyrkan på söndagarna är inte hjärntvätt. inte på långa vägar.

  145. Jag är inte troende och ser mig knappt som kristen även om jag är med i svenska kyrkan. MEN med det sagt så är jag ändå väldigt glad att jag följt med mina föräldrar till kyrkan då och då under min uppväxt (då de sjunger i kyrkokören) och att jag är konfirmerad för det betyder att jag vet hur det går till i kyrkan. Jag vet hur jag ska bete mig när jag är på begravning, dop eller bröllop och det är skönt. Jag behöver inte känna mig malplacerad eller konstig även om jag inte känner att jag har något behov av gå i kyrkan regelbundet.

    För mig känns det som en god erfarenhet helt enkelt.