Jag är så ledsen för igår morse dog min morfar. 90 år gammal hade han verkligen levt ett rikt liv. Att få dö hemma, efter en påskhelg med familjen. Det är få förunnat. Ändå gråter jag bara. Jag saknar honom så, min stora snälla morfar som jag stått så nära. Det är hos mormor och morfar, på deras ensligt belägna gård, jag spenderat nästan alla somrar och jular och lov. Trots att de bor fyrtio mil bort reste jag dit ofta ofta på helgerna under skoltiden. När jag tänker på morfar så tänker jag på rallarosorna i midnattssolen, på lukten av rökt fisk, på den låt han alltid nynnade på när han var nöjd. Som sista åren hördes allt mer sällan. På hans stora händer och pliriga ögon och hur han alltid sa att vi var sådana rejäla flickor.
Nu hoppas jag att han är fri och att han är någonstans där min mamma är.
165 svar
Jag beklagar, vad synd om er. Usch, ibland ändras livet så snabbt och man kan inte riktigt förstå det.
Åh Clara, jag vet precis hur det känns eftersom både min mormor och morfar lämnat oss för några år sedan.
Båda var gamla och sjuka när de dog, så en tröst i saknaden kan ju ändå vara att de har det bättre där de är nu.
Men saknaden är stor. Jag tillbringade nästan all ledig tid hos dem iallafall tills jag blev tonåring och hästbiten.
Vilka minnen! Alla somrar jag spenderade där med kusinerna.
Alla traditioner och högtider som lite dog ut efter att mormor dog.
Känns lite sorgligt men inget som jag kan påverka.
Kram Mrs G
Har inga ord som kan trösta i sorgen så skickar en internet kram. Har själv bara morfar kvar av mina mor och farföräldrar så passar på att träffa och prata med honom så ofta det går och vill även att han ska få lära känna sonen för jag anser att mor och farföräldrar är helt underbara om man har möjlighet att ha en relation med.
kram, kram!
Kram!
Relationen till mor/farföräldrar är verkligen speciell. Jag åkte också många,många mil för att spendera snöiga jular och ljusa somrar hos min mormor och morfar, uppe i norrbotten. Många fina minnen finns. Svårt att veta vad man ska säga i stunder som dessa. Kram på dig Clara.
Jag beklagar sorgen. Förlorade själv min fina morfar i november, även han 90 år gammal och han hade levt som änkling i 20 år, fått uppleva barn, barnbarn och även 9 barnbarnsbarn. Saknar han oerhört mycket, men vet att han nu har det bra hos mormor igen… Men tungt är det, för givetvis hade jag hellre haft honom hos mig 🙂
Stora kramar till dig.
Åh, det gör ont i hjärtat! Jag är verkligen ledsen för din skull. Jag kommer inte ihåg min morfar som gick bort väldigt tidigt men däremot min mormor. Jag tänker ofta på henne och saknar denna underbara och kloka kvinna otroligt mycket. Trots att det är några års sedan hon gick bort kan jag fortfarande höra hennes klingande skratt. Det trösta mig ofta när jag känner mig ledsen.
Stor kram
Det finns liksom ingenting som kan ersätta en morfar. Jag är glad så länge jag får ha kvar min i livet, men usch, dom betyder så mycket. Vilken tur att han ändå verkade ha ett bra liv och fick leva så längre. Kram.
Så sorgligt. Kram.
Mina tankar och böner går till er. Jag beklagar förlusten.
Även när döden är väntad och kommer på ett sådan värdigt vis är den tung. Kram
Skickar en säck med kramar!! Ta hand om dig!
beklagar verkligen, väldigt lik min egen historia och relation till morfar, som också fick leva nästan 91 år och gick bort efter att ha träffat oss nära och kära dagen innan för några år sen.
Fick ett kort då som kändes väldigt tröstande: “Större än sorgen är glädjen att minnas”
Så gråt bara, det går inte över men det förvandlas… kram!
Jag beklagar verkligen sorgen. Fäller en tår tillsammans med dig. Finns inga ord som någonsin kan få dig att må bättre just nu. Men sänder en tanke till er alla trots att jag inte känner er och ni inte känner mig.
Men din morfar sitter nog där på en äng just nu med din mamma i famnen, och berättar om allt som har hänt på jorden och om lilla Bertil.
Minns allt det fina!
Många kramar
Skickar dig en massa omtanke. kram Clara!
Styrkekram!
Jag beklagar verkligen, så synd! Massa kramar till er nu ♥♥♥
Skickar massor av kramar till dig!
Varmaste kramar till dig. Allra allra varmaste.
Vad vackert han fick lämna. Och sorgen nu… Varm kram till dig fina!
Sänder dig en stor, varm kram i denna svåra stund!
Min mormor gick för ett år sen, även om det är väntat och värdigt så kommer sorgen och saknaden som en chock. Det som jag tycker hjälpt är att gråta och framförallt prata och minnas tillsammans med nära och kära. Minnena och allt det fina finns alltid kvar och ger styrka! Kram
Jag känner med dig och beklagar sorgen. Trots att det är drygt 6år sedan min fantasiska morfar gick bort känns det ibland som att det var alldeles nyligen…låter som att du också hade en härlig morfar!
Kommer ihåg när du skrev förra julen att han var sjuk och tänker på att vad roligt ändå att han fick träffa er fina lilla prins!! Ett litet ljus i mörkret…önskar er allt gott, ta hand om varandra. KRAM.
En av mina absoluta favoritpoeter, Bo Setterlind, har skrivit så fint om döden:
“Det gick en gammal odalman och sjöng på åkerjorden
han bar en frökorg i sin hand och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut
Han gick från soluppgång till soluppgång
det var den sista dagens morgon
Jag stod som harens unge när han kom
hur ångestfull jag var inför hans vackra sång
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat började han gå
Döden tänkte jag mig så.”
Han har flyttat hem nu, din morfar. Det är det vi måste tro!
jag beklagar sorgen. kan tänka mig att det känns tungt, när en person man känt hela livet och älskat varje dag, inte längre lever. min mormor själv är dålig nu, så jag har ställt in mig på att hon inte kommer leva i så många år till. vilket känns sorgligt, men samtigit bra för det tar tid att bearbeta.. jag har delvis växt upp hos min mormor. jag och mina syskon gick dit efter skolan varje gång vi hade någon aktivitet på kvällen, för vi bodde på landet lite utanför stan o mormor bodde i stan.. men som du säger, man får tänka att de levt ett rikt liv. och vara tacksam för alla de dagar man fått tillsammans! kram på dig!!
Allt jag vill skriva känns så fjuttigt, men jag skickar mina tankar och en stor kram!
Vet hur det smärtar, när en betydelsefull nära anhörig inte finns kvar hos en längre. Jag pratar dagligen med min morfar i mitt inre , tänder ett ljus, tänker på allt gott han gav och fortfarande ger, genom våra “samtal”. Det ger mig styrka. Du kommer också att hitta dina “vektyg” att gå vidare!! KRAM.
Kram till dig och din sorg.
Vet hur det känns. Min morfar har jag nog träffat varje dag under min uppväxt. Han fick bli 88 år innan det en dag tog stopp hemma på gården. Han vaknade aldrig igen och några dagar senare dog han på sjukhus. Det gör lika ont att förlora någon även om det är väntat, och trots att han eller hon fick ha det bra in i det sista. För någon alldeles speciell är ändå borta föralltid. Så gråt så mycket du orkar och ta hand om din mormor lite extra<3
Vill bara sända en kram!
Jag skickar kramar och omtanke! <3
Beklagar och vet precis hur det känns. Min pappa dog i mars i år och det var hemskt. Men man måste ta sig tid att sörja och tänka på alla fina stunder man haft tillsammans. Sköt om dig och mängder av styrkekramar.
Å nej! Beklagar verkligen sorgen. Men så fint att han fick dö på ett så “bra” sätt trots allt, när den värsta akuta sorgchocken lagt sig kommer det att kännas skönt i alla fall. Det var samma med min mormor. Det tog dock flera år innan jag kunde prata om henne utan att gråta, så självklart är sorgen enorm ändå. Fy för döden, den är så himla… i vägen, för det man vill. För de relationer man vill behålla.
Kram!
Förstår hur du känner. Min morfar gick bort hastigt i höstas och va bara 70. Har bott i grannhuset i 20år med honom och mormor innan jag flyttade hemmifrån och följt han som en svans ända sen jag var liten. Sjukt svårt att inte få träffa honom igen men jag vet att han har det bra nu och så glad att han hann träffa båda mina barn. Får mig fortfarande att gråta då jag tänker på det. Kram till dig
Jag beklagar<3 Vad fint du beskriver din morfar blir helt tårögd. Idag är det 1 år sedan min fina farmor gick bort. Jag saknar henne så mycket. De kommer alltid finnas där. Bara på ett annat sätt….(tårögd)
Kram till dig!
Uj uj, jag känner med dig. Särskilt som min morfar är just 90 år och fortfarande kry.
Trots hans friskhet har man ju en slags vilande väntan i bakgrunden. Man njuter så mycket man kan varje gång man ses, för att man vet ju inte riktigt hur länge det ska hålla.
Nu är jag med dig och försöker skänka styrka i den stora sorgen. Han var nog redo och hade njutit fullt ut. Men ni som är kvar är i stunden så oändligt tomma.
Beklagar sorgen. Jag har min morfar kvar än, han är den sista av mina mor och farföräldrar. Jag borde besöka honom oftare, jag vet inte vad det är som gör att jag drar mig så för att gå dit och hälsa på. Jag prioriterar honom inte och snart är han borta…
Jag beklagar verkligen…mycket tråkigt att höra. Den där dikten som Rebecka skrev här av Bo Setterlind är verkligen fin och mjuk att tänka på vid sådana tillfällen.
Jeg forstår. Klem, kram, klem. Jeg tror han er sammen med din mamma.
Tröstekramar. Alltid ledsamt att förlora någon nära, oavsett ålder.
Beklagar! Skickar styrkekramar!!!
Jag beklagar sorgen,men han har högst troligen haft ett otroligt bra liv som levt så länge…Kramar!!
Lo siento. Besos.
Kram Clara!
Känner med dig i din sorg. Visst är det tråkigt när någon nära lämnar oss men alla fina minnen är det du får ta fram. En tröst i framtiden är att han fick ett långt och rikt liv och nu finns i en skön tillvaro. Kram till dig och din familj.
Finns inga ord. Massa kramar!
Min farmor dog förra året, på påskaftons kväll. Innan på dagen var släkten där och åt påskmiddag. Men inte jag. Jag bor 100mil därifrån. Farmor hade inte velat börja äta för alla hade inte kommit, men jag kom ju inte. Hon hade frågat efter mig. Sen så somnade hon in stilla på kvällen när alla åkt hem. Det fick mig att inse att jag aldrig mer ville missa någon påskmiddag/julafton/födelsedag. Så nu har jag köpt hus och ska flytta hemåt i juni.
Vad fint skrivet, Frida!
<3 Det finns kanske vackra slut, men inget slut slår att ha dem kvar hos sig. Att tänka att det slutade bra hjälper inte just nu. Tid för sådana tankar kommer senare. Först måste man få sörja lite <3 Sköt om er. Kryp upp i soffan och håll om varandra en lång, lång stund.
Clara, jag förstår hur det känns. Alla bra minnen av din morfar bär du alltid med dig även när han inte finns nära i fysisk person. Hoppas ni tar hand om varandra nu när det känns jobbigt!
Kram Malin
Hej Clara – usch, så sorgligt och jobbigt. Ta hand om er! Kram från Ebba
Jag hade också en morfar med stora händer och pliriga ögon. Han gick bort förra påsken. Snart har det gått ett år och jag ska åka till graven och lägga dit en liten betongros som aldrig vissnar. Man minns de fina stunderna och blir påmind om livets obeständighet. Ta hand om dig. Kram
Dear Clara, I am sorry for your loss. How beautiful are your thoughts about him. Kisses.
Vilka fina minen du har av honom! Stor kram till dig!
<3
Jag beklagar sorgen.
Stor kram till dig Clara.
Stor kram till dig. I år är det 10 år sedan min morfar dog, jag var 11 år. Min morfar var min favoritperson och jag är så ledsen att jag inte fick känna honom som vuxen. Men jag är glad att jag fortfarande minns den underbara person han var. Kram!
Stor kram Clara!
Åh nej 🙁 Jag beklagar sorgen.
Jag beklagar verkligen sorgen. Jag är övertygad om att din morfar är hos din mamma nu. Han kommer att berätta för henne om dig och om Bertil. Hur fina ni är. Det är alltid sorgligt när någon dör, men nu får din mamma träffa sin pappa igen och din morfar får träffa sin dotter. Det tycker iallafall jag är en fin tanke. Kramar till dig Clara.
Kram!
Gone From My Sight (Henry Van Dyke)
I am standing upon the seashore. A ship, at my side,
spreads her white sails to the moving breeze and starts
for the blue ocean. She is an object of beauty and strength.
I stand and watch her until, at length, she hangs like a speck
of white cloud just where the sea and sky come to mingle with each other.
Then, someone at my side says, “There, she is gone”
Gone where?
Gone from my sight. That is all. She is just as large in mast,
hull and spar as she was when she left my side.
And, she is just as able to bear her load of living freight to her destined port.
Her diminished size is in me — not in her.
And, just at the moment when someone says, “There, she is gone,”
there are other eyes watching her coming, and other voices
ready to take up the glad shout, “Here she comes!”
And that is dying…
Beklagar sorgen Clara! Jag förlorade själv min kära morfar den 24 februari i år och det gör ont. Han fick också somna in stilla hemma i sitt eget hem. Var rädd om varandra, stor kram.
Vad hemskt och sorgligt. Själv lärde jag aldrig känna min morfar då han dog innan jag föddes, och jag har alltid varit så ledsen att jag aldrig fick lära känna honom, förutom i min mammas berättelser. Du får ge resten av familjen en stor kram och ta hand om dig nu. Massa internetkramar.
Största varmaste kramarna åt ert håll — !
Du har skrivit så fint om din morfar. Kram genom Internet rymden
*Kramar om*
Beklagar din förlust! Det är verkligen jobbigt då en nära och kär person lämnar jordelivet…. Även om man vet att de levt ett långt och rikt liv…
Sänder en styrkekram till dig och de dina <3
Beklagar verkligen Clara. <3 Jag förlorade min pappa och min lillebror tidigt men det spelar faktiskt ingen roll om de man känner dör unga eller gamla efter att ha levt ett långt liv. Man blir lika ledsen ändå även fast man kanske ser större meningslöshet med unga som dör. Skickar många styrkekramar till dig <3
må han vila i frid, och du få ro hos gud genom sorgen!
stor kram
Det är så obeskrivligt sorgligt när någon nära går bort. Alla mina far- och morföräldrar har gått bort samt några andra nära släktingar. Jag har alltid stått nära mina släktingar. Förstår din sorg. Jag tror att din morfar finns med dig i denna stund. Kramar till dig
*Tröstkram* till dig Clara <3
så vackert du skriver, så att jag börjar gråta med dig och som jag längtar till midnattssol och rallarrosor
Vad härligt att ha så fina och ljusa minnen av din morfar, dem kommer du ju alltid att bära med dig även om tomrummet just nu känns ofantligt och ogripbart. Jag miste min pappa ungefär i samma ålder som du miste din mamma, och jag kan fortfarande känna av tomrummet fast det gått så lång tid. Och efter alla andra som jag älskat och som jag mist under livets gång. Massor med varma tankar till dig och din familj!! Och vilken helt ljuvlig bild
kram till dig:(
Uff, så trist. Jeg mistet min farmor for noen uker siden, og det føles fælt at de ikke er her mer. Likevel må man fokusere på de gode minnene og være takknemlig for alt man har fått dele med dem man er og var glad i. Stor klem fra Oslo!
Åh Clara, jag beklagar. Styrkekram även från mig, en av alla dina läsare. Tänker på dig och din familj i er saknad och sorg.
Håller dig och din familj i mina tankar.
Får tårar i ögonen. Beklagar verkligen sorgen. Kram
Hej Clara, kram och var rädda om varandra!
Min morfar som var min bästa vän dog för bara några veckor sedan. Jag är så ledsen och samtidigt känner jag mig så rik över allt vi fått ha tillsammans. Stor kram!
Ber att få beklaga er sorg! Han är med din mamma nu! <3
Jag är övertygad om att din mamma och morfar är tillsammans nu. Tänker på dig, Clara!
Åh, jag beklagar verkligen. Jag vet inte vad jag ska skriva mer, men jag hoppas att sorgetiden blir så bra som möjligt för er.
Stor kram till dig Clara!
åh.. min älskade pojkväns farmor dog igår. så vi är också mitt inne i en sorgperiod. kram till dig.
Beklagar verkligen sorgen =( Det är aldrig lätt att mista någon man älskar och står nära. Inte ens när man tror på ett återseende på andra sidan. Det är ok att gråta, sakna och glädjas åt hans långa liv.
Beklagar sorgen. Döden är aldrig välkommen även om han levt 90 år och är mätt på att leva blir livet aldrig mer sig likt för de anhöriga efter en sådan förlust.
Jag beklagar verkligen. Nar en sadan gammal manniska dor kanske man inte kanner sorg, for de fick ju leva ett langt och gott liv, utan en tacksamhet och gladje for allt som de gjorde for en och for att man fatt traffa och lart kanna denna fantastiska manniska. Men saknaden kommer ju alltid att finnas dar. Jag ar saker pa att din morfar just nu nynnar pa den dar laten mest hela tiden, tillsammans med din mamma. Och precis som du sa, vilket fantastiskt satt att fa do pa. Man kan saga att din morfar dog som solnedgangen och det ar verkligen fa forunnat.
Tänker på dig, det är alltid tungt att förlora någon som står en nära oavsett om personen levt ett långt liv eller inte. Jag har också varit väldigt nära min morföräldrar under min uppväxt och jag tänker ofta på morfar trots att det är 12 år sen han gick bort nu. Jag och min man väntar vårt första barn nu i april och om det blir en pojke ska vi döpa honom efter morfar. Ta hand om varandra i sorgen och försök att glädjas över alla fina stunder som du haft med din morfar!
Oj vad fint skrivet, fick själv tårar i ögonen och tänkte på min fina morfar som oxå lämnat jordelivet. Underbart slut i livet han fick med sin familj, han kanske kunde släppa när han fått en sista dos stor kärlek! Jag beklagar sorgen! Kramar om
Kram. <3
Hej Clara!
Det är alltid sorgligt när man får säga adjö till sina nära och kära.
Han har det bra där han är nu och får göra som han vill.
Men man vill ha alla de sina kvar, för alltid, så är det bara.
Varm hälsning från Fia
Beklagar sorgen. Stor kram!
Så vackert skrivet Clara. Vilken fin hyllning till din morfar. Bilden av rallarrosorna och solen som går ned genom granskogen får det att värka lite i hjärtat. För man tänker på allt som går förlorat när en generation går bort. Alla minnen, tankar, uppleveser. Hundratals solnedgångar. Skall passa på att krama om de jag älskar lite extra. Kram på dig. Ta hand om er.
Även när döden är väntad är den full av sorg och saknad. Mina varmaste tankar till dig och dina familj <3
Åh Clara. Mina tankar till dig och er.
Åh vad hemskt:( *styrkekramar*<3
Fy så sorgligt!! 🙁 Ett jättelass med styrkekramar och tankar! Förstår att det gör fruktansvärt ont i hjärtat. Ta hand om er!
Det är så sorgligt då folk man älskar dör, även om man vet att de har haft härliga liv med mycket kärlek och glädje. Bevara morfar i ditt hjärta!
Min farmor dog också i går. Hon skulle fyllt 88 i sommar. Vi var verkligen nära när jag var barn. Jag lyssnar på psalmer på Spotify, det tröstar lite. Kramar till Clara!
Mina tankar och böner går till er.. Många kramar.
Usch. 🙁 Beklagar verkligen. Kramar
var det han roliga gubben som du pratade om ditt sommarprat? han som tyckte din blogg var ett hittepåjobb och som hittade på egna meningar så att han kunde skryta om dig?
Så ledsamt för dig!
Det spelar ingen roll hur gammal den personen fått bli, saknaden är ändå lika svår. Det är nyttigt att gråta. Om du orkar, så läs gärna min blogg där jag i går skrev om just tårar.
Senare ska du se att alla fina minnen alltid finns kvar och dem kan du plocka fram precis när du vill.
Varma hälsningar och kramar!
Jag beklagar din sorg. Hade själv en mycket speciell relation till min älskade mormor och trots att det gått nästan 15 år saknar jag henne fortfarande. Fast nu är det mer en saknad med glädje i minnena. Gråt och gläds över att du fick känna din morfar. ♥
Åh, så sorgligt. Ta hand om dig och de dina! Stor kram.
Åh Clara, jag är så ledsen för dig och din familj. Jag tänker mig alltid att det nog är väldigt skönt att få somna in en sista gång när man är gammal – särskilt om det sker så lugnt och fint som för din morfar -, men det är alltid jobbigt att vara den som är kvar också, med all saknad och tomhet. Men saknad kan också vara längtan, och visst kommer du få träffa din morfar igen, tillsammans med din mamma och alla andra en dag. Stora kramar!!
Beklagar! Kram
Jag beklagar sorgen!
Kan inte göra annat än beklaga sorgen. Att förlora någon är jobbigt och det tar ett tag innan alla minnen slutar smärta och återgår till att bli bara fina. Ta hand om dig och låt din familj krama sönder dig och slabba ner dig med pussar. Det hjälper.
Kära Clara, jag beklagar så mycket din sorg och känner med dig och din familj.
Jag fann din blogg för flera år sedan då min mamma dog i cancer och du hade skrivit så fina ord om din egen mamma som gått bort. Har sedan dess följt dig och är själv uppvuxen i Vuollerim och har släkt i Jokkmokkstrakten och norrut, då min mamma var av samisk börd.
Även denna gång så förundras jag över hur vackert och hyllningsvärt du kan uttrycka dig i din sorg.
Många kramar till dig.
Åh, den 10e april för exakt tio år sedan dog min morfar 78 år gammal efter en tids sjukdom. Han och mormor bodde också ca 40 mil bort och jag reste dit på loven. Jag beklagar verkligen din sorg och hoppas att din och min morfar kanske blir vänner däruppe nu.
Kram
Jenny
Det var trist å høre, Clara! Sender deg og familien gode tanker.
Min morfar dog 1970 men kan när som helst få fram hans doft och känna hans kramar lukten som var ideras stuga vedspislukten kaffedoften hans glada skratt lukten av honom när han kom hem från jobbet dessa minnen är jag sååå tacksam för. Många kramar till Dig.Tänk att få ha dessa rika minnen.
Mycket kärlek till dig och familjen.
Jag har följt din blogg dagligen väldigt länge nu och något som framgår så tydligt i dina inlägg är hur stark du är. Din vilja, din styrka att genomföra och ditt mod. Det är hemskt att förlora någon man älskar, som du beskriver, men med den styrkan du innehar kommer du igenom det. Tänk på alla underbara minnen, de försvinner aldrig!
Jeg kondolerer! Min morfar er den eneste af mine bedsteforældre jeg har tilbage. Og jeg savner de andre så meget, specielt min farmor <3
Jag förstår dig, jag trodde jag höll på att förlora min älskade morfar i somras när han fick en stroke. Farmor och farfar har gått bort för 10 och 12 år sedan och jag saknar dem otroligt mycket. Jag var ledsen i flera år, sedan har sorgen planat ut och kvar finns mest fina minnen. Jag är ännu nämre morfar o mormor men jag vet att de inte kommer finnas för evigt, gråter nästan när jag tänker på det. Ska försöka ta vara på dem och träffa dem så mycket som det går i sommar, de är ändå 80 år. Stor kram till dig <3
Jag förstår din sorg, det är svårt när en älskad i familjen dör. Min mor somnade in för några veckor sedan 93 år gammal och även om det var väntat så är sorgen stor. Alla minnen bara väller fram och ibland ler jag då jag minns henne och ibland gråter jag. Mina tankar finns hos dig och din familj Clara.
Känner med dig, det gör så ont när man förlorar någon som står en så nära. Vissa dagar saknar jag min farfar så mycket att det gör ont, samtidigt är jag så tacksam för all den tid jag trots allt fick tillsammans med honom. För hur han format mig som person, för alla fina minnen, för hur han lever vidare på det sättet…
uff, så leit. kondolerer
Åh, Clara! Ta hand om dig.
Så sorgligt…!
Kram!!
varma kramar och massor av kärlek skickar jag dig <3
kram Åsa
Clara, jag beklagar så! För ca 2 månader sedan gick min mormor bort, den person jag jag alltid stått närmast, älskat mest.
Såklart gråter man, trots att man vet att personen har det bättre. Saknaden och kärleken finns ju kvar, det kommer den alltid att göra. Jag gråter ofta när jag söver min dotter och hon har somnat, det är då alla tankar kommer.
Jag skickar styrkekramar!!
Åh, jag beklagar verkligen Clara. Jag skickar många styrketankar till dig, då jag vet att det är jobbigt när nån man älskar går bort. Hoppas ändå att du har många glädjeämnen i din vardag 🙂
Beklagar verkligen och kan bara skicka en virtuell stöttekram. Min egen morfar var den som jag stod närmast och han gick bort för snart 20 år sen men jag känner att han är med mig i mina stora stunder i livet som t.ex när jag fick barn eller när jag haft det jobbigt. Hoppas din morfar ändå fortsätter vara vid din sida fast på ett annat sätt!
Så sorgligt Clara, beklagar, men tänk vilket fint avslut han fick tillsammans med er över påsk. Kram på dig.
Beklagar 🙁
Jag beklagar sorgen. Varma kramar till dig!
Beklagar sorgen.
Min mormor dog i januari i år, hon var min allra bästa vän. Jag har aldrig känt mig så ensam och tar fortfarande upp telefonen två gånger om dagen för att ringa henne för att berätta vad sonen gjort och allt annat som jag brukade berätta. Det ända som tröstar lite är att det känns som om hon är med mig ändå, fast inte i fysisk form. Allt känns så overkligt.
Massa kramar till dig! Gråt och kramas med dina nära och kära, det hjälper lite…..
// Lisa
Min farfar gick bort på skärtorsdagen så påsken blev bara jobbig för min del. Tycker så synd om min farmor som är ensam kvar 🙁 det gör så ont.. Är det såhär livet ska sluta? Den ena dör och den andra blir ensam kvar :((( bläää. Så känns det just nu. Jag är så tacksam att de har funnits i min barndom, farmor och farfar var min stora trygghet! Önskar att alla kunde få ha min farmor och farfar i sin uppväxt *kärlek*
beklagar clara.
Jag blev så rörd av din text så jag sitter här och gråter. Jag lider så med dig. Jag önskar så att jag hade fått träffa mig morfar lite längre, han dog för 26 år sedan. Och jag skulle göra vad som helst för att få träffa min farfar och mormor, bara en endaste gång. När jag besökte min farmor på långfredagen, så var jag så otroligt lycklig – för den här gången kände hon igen mig direkt. Jag vet att det inte alltid kommer att vara så. Men den stunden var jag så lycklig och tacksam för just det. Så alla som har sina mor och farföräldrar kvar – ta vara på den tiden ni har tillsammans. Tiden kommer aldrig åter. Kram från mig.
Beklagar sorgen Clara. Vilken tur ändå att han och din son fick träffas, det är något att glädjas över. Ta hand om er!
Kram Clara!!! <3
Beklagar verkligen sorgen, vet precis hur det känns, det tog två år för mig att komma över att min morfar dött, vet inte om jag gjort det än. Styrkekram till dig!
Jag tror han är bland rallarrosorna och din mamma och tittar till dig när du behöver. *Kram*
Beklagar sorgen Clara. Varma kramar.
Min mormor fyllde 90 i februari och jag klarar knappt av att tänka tanken på att hon en dag inte kommer att finnas längre. Hålet av saknad som bildas efter en älskad människa kan inte lagas, bara fyllas med kärlek.
Blåser ett moln med varma tankar åt ditt håll.
Tänker på dig.. <3
Men FY SJUTTON. Så himlans sorgligt. Och det spelar ingen större roll att tänka att det blev ett långt och kanske innehållsrikt liv för det som var är inte nuet. Och för bara några timmar sedan diskuterades med en vän just det faktum att ens älskade farmor och farfar eller mormor och morfar, farmor för min del och farfar för vännens del, att dom inte alltid kommer finnas här och bara tanken får en att kvida av smärtan så det du går igenom nu är knappt tänkbart. FY SJUTTON igen Clara. Försök att överleva <3
Tänk. Nu är han hos sin dotter igen. Tänk vad han längtat efter henne.
Jag är säker på att han är väldigt lycklig nu.
Men jag förstår att du sörjer Clara. All värme till dig och din familj.
Kära Clara!!
Jag förstår precis.. Min älskade Morfar lämnade oss för 21 år sedan, alldeles för tidigt. Han var mitt allt! Jag såg upp till honom.
Jag minns när han vinkade adjö på kvällen, stilig som bara den i sin lokförarkostym. På morgonen när jag vaknade, var han hemma igen.
Jag var ofta där. Vi hade alltid kul. Vi var mycket ute. Fiskade, åkte skidor, rodde i båten. Morfar älskade att fotografera, det intresset har jag ärvt 🙂
Jag skickar tankar och medkänsla till dig och din familj
Kram Kerstin
Jag beklagar djupt. Många kramar!
En vacker dag ses ni igen. Men fram tills dess ska du leva lika långt och rikt som honom. Kram!
Alltid hemskt att mista någon som står en nära!
Liten tröst är dock att de finns kvar med oss och i oss, låt honom fortsätta leva i dig och med dina minnen och alla härliga stunder ni haft tillsammans!
Tankar…
Stor kram, han fick ändå leva ett långt och rikt liv, men visst gör det ont .
Min pappa dog för en månad sen när snön rasade över honom, han var fortfarande pigg och frisk, 71 år, det var värsta chock.
en sorglig nyhet, jag tänker på dig, på er, och skulle bära en del av din sorg.
om det gick.
Vilket fint inlägg Clara.
Jag tänkte på min egen morfar som dog för något år sedan och vi hade en liknande relation.
Var tvungen att torka en tår ur mitt öga.
Ta hand om er
Kärlek till dig & din morfar ♥
Åh beklagar såå!
Jag är uppväxt hos mina morföräldrar då mamma bara var 19 när hon fick jag. De bodde i lägenheten under oss, och på senare år alltid grannar. Min morfar har varit min stora idol hela livet. Som liten hämtade han mig alltid på dagis och jag stod alltid och väntade i fönstret på dagis och hoppade av glädje när jag såg honom komma med rejäla kliv!
Tyvärr checkade han ut när jag var i 8:e månaden. Han som hade sett så fram emot att få träffa lilla mini-Tina. Känns väldigt snöpligt att vi missade det med lite över en månad..
Vi får vara glada att vi båda fått ha dem så länge iallafall, ända upp i vuxen ålder! Stor kram!
Vilken fin beskrivning av din morfar! Tårarna stiger i ögonen. Väcker också de fina minnena av min egen morfar som gick bort för några år sedan. Tack för att du delar med dig.
Blir berörd av dina ord och känner så med dig! Jag beklagar! Kramar till dig
Så fint skrivet om din morfar! Blir tårögd när jag läser och tänker tillbaka på min egen morfar som somnade in för drygt 6 år sedan. Han var för mig vad din morfar verkar ha varit för dig. Man får vara glad åt alla stunder man haft för minnena kan ingen ta ifrån en!
Deltar i sorgen.
Jag tänker på dig Clara. Jag förlorade först min mamma och sedan min morfar 4 månader senare förra året. Det är jobbigt och ledsamt men jag tänker på att de har de bra tillsammans nu och vakar över oss som finns kvar här på jorden 🙂
Vilken ful smiley. : )
Beklagar <3
Jag beklagar sorgen, min morfar är också död så jag vet hur du känner dig. Han dog när jag var 14, skulle fylla 89 år. Jag saknar honom (och mormor) fortfarande varje dag efter drygt åtta (och sex) år.
Åh, jag beklagar! 🙁 Det är aldrig någonsin lätt att mista någon man älskar. Men, om du tror att han är någonstans där din mamma är så tror jag det stämmer. Jag var hos en sån “hockuspukos” man, som berättade att jag hade tre personer med mig, och att två av dem satt o drack kaffe o hade det så roligt tillsammans o rullade papiljottor på varandra. Och ända sedan min farmor dog 2000 så har jag trott att hon sitter där på ett moln o umgås med personer hon älskar, och när min mormor dog 2005, så var jag helt hundra på att dem satt o hade kafferep dagarna i ända, och så berättade han för mig att det var så. Det gör det hela mycket enklare, att dem faktiskt tar hand om varandra. Så när vår dag är kommen, så får vi kramas med dem igen och då kommer han säkert nynna på den låten igen! Massa styrke kramar Clara!
Men lilla älskling! Vad ledsamt, stackars, stackars du! Det är så hemskt med dom hålen som blir i ens släkt när kära dör, tänker på dig och skickar massor av kramar.
Hej Clara!
Jag läser din blogg väldigt ofta men är sämre på att kommentera. Men jag kände att jag behövde säga något nu.
Beklagar verkligen din förlust. Det är alltid hemskt att förlora någon, och kanske gör det extra ont när det är någon som funnits där sen man var liten. Men å andra sidan är det väl just dem som man vet alltid kommer finnas vid ens sida, oavsett.
Tänker på dig, och er.
Ta hand om dig!