Skövde

Igår var jag som sagt i Skövde och föreläste. Det var otroligt kul och lyckat och jag träffade så många fina människor. Efteråt kramades jag med eminenta Gaymasen och Spiderchic som var där och peppade. Mycket mycket trevligt! Tack för all fin respons.

Just nu ligger jag på sängen och arbetar och syrran sitter vid skrivbordet bredvid och jobbar. Vi håller på att förbereda vårt gemensamma projekt inför sommaren. Kommer bli fett som fasen!

 

Om faran i surdegsbröd och tomater

Bloggläsaren Siv skrev en kommentar till inlägget jag skrev om downshifting.

Ni får det att låta som om att påta i trädgården är den absoluta meningen med livet och att Thailandssemestrar är av ondo?Jag kan inte tänka mig en större tidsfälla än att baka surdegsbröd i tre dagar och odla tomater i tre månader när jag kan jobba en timme och sen köpa köpa hela middagen för den slanten. Kalla det vid dess rätta namn – en hobby! Sorry, men finare än så är det inte. Lägga undan lite pengar och sen åka på semester för att umgås dygnet runt – hur kan det ses som negativt? Och att dra sig tillbaka från arbetslivet och inte se eller påverka annat än vad som växer i trädgården känns inte som det slugaste feministiska tricket. Det är så jävla gjort och en ekologisk tomat var det knappast som gav oss rösträtt. 

Jag tycker att det är sorgligt när man i jämställdhetens namn raljerar över kvinnor som ifrågasätter det rådande samhällets villkor. Där mannen är normen och kvinnan ska anpassa sig. I det här fallet efter en arbetsmarknad som en gång skapades för män med en hemmafru redo vid spisen.

Någonting är väldigt skevt i dagens samhälle. Tusentals kvinnor är sjukskrivna på grund av för tung arbetsbelastning. Kvinnor förväntas fortfarande ta huvudansvaret i hemmet. Och vid skilsmässor tappar männen ofta kontakten med familjens gemensamma vänner och i värsta fall barnen. För att kvinnorna skött hela relationsbiten. Männen har varken haft tid eller förstånd att anstränga sig. Det är tydligt att alla förlorar på den här uppdelningen. På den här arbetsbelastningen.

Nej Siv – det var inte en ekologisk tomat som gav oss rösträtt. Det som gav kvinnor rösträtt var modet att ifrågasätta den samhällsordning männen skapat.  Och vi kvinnor behöver fortsätta ifrågasätta istället för att bara anpassa oss. Troligtvis kommer man raljera över det. Kalla dessa kvinnor fåniga och naiva. Blinda för samhällets realiteter. Men en gång drev vi på det viset igenom rösträtt. Den här gången kanske vi kan driva igenom sex timmars arbetsdag.

Jag har skrivit mer om det här i ett tidigare inlägg. Läs gärna.

På väg

Är i detta nu på väg till min föreläsning på Drivhuset i Skövde. Steg upp vid fem i morse för att hinna ta bilen in till stan och flyget till Arlanda och tåget till Skövde. Så är det att bo på landet. Kommer hem sent ikväll men det är det lätt värt! Ska bara bli roligt. Har placerat Bertil i sängen med några nya leksaker och lite mat. Han ska få ha ensamlek tills jag kommer hem ikväll. Tur att man har en självständig unge.

Vad är det med våren? Man får sådan otrolig energi. Jag som brukar dra mig för att gå ut med hunden går plötsligt timslånga hundpromenader innan frukost. Och det är bara härligt! Varje vinter fruktar man att stjärten vuxit fast i soffan men varje vår upptäcker man hur förvånansvärt enkelt det var att kliva upp därifrån.

(Ni förstår att jag inte var seriös med ensamleken va? )

Listan

Alexmo gjorde en lista och utmande mig att svara på några frågor. Nu utmanar jag er att svara vidare på era bloggar!

1. Vem är den absolut roligaste personen du vet?

Det är omöjligt att säga men det roligaste jag vet det är när folk ramlar och slår sig. Inte i verkligheten alltså, det är ju jättehemskt. Men på hemvideofilmer. Som Americas funniest homevideos. Det är rent ångestdämpande att titta på men kanske inget tecken på god smak. En aha-humorupplevelse var annars när jag var cirka elva år gammal och läste Baron Munchhausens äventyr.

2. Vilken är din paradrätt?

Pizza! Jag bjuder jämt mina vänner på det och jag tycker faktiskt att jag är riktigt grym på att baka pizza

3. Vem är din förebild?

Jesus. Men det kan kännas lite ouppnåeligt. Jag väljer att inspireras av olika personer. Plockar det bästa av olika människor helt enkelt. Jag läser Pippiböcker regelbundet för att peppa upp mig. En av de finaste komplimanger jag fått var när min svärmor sa att jag påminner om Pippi.

4. Vem borde börja blogga?

Det vore ju fantastiskt om Jane Austen på något sätt kunde blogga trots att hon är död sedan några hundra år. Jag hade gärna läst hennes syrliga, elaka blogginlägg och underfundiga humor.

5. Om du var tvungen att välja – din blogg eller ditt facebookkonto?

Bloggen. Facebook är mer ett nödvändigt ont tycker jag. I perioder har jag stängt ner mitt konto helt.

6. Är du bra på att löneförhandla?

Jamen det tycker jag att jag har varit. Inom vissa områden. Inom andra är det total katastrof. Men jag börjar lära mig. Det gör man genom att rådfråga snälla personer i samma bransch som delar med sig av sina kunskaper. Och att i gengäld vara generös tillbaka och bistå med det man kan bistå med.

7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?

Jag lägger nog fem timmar om dagen ca sex dagar i veckan året om. Men inte bara på att skriva utan på allt som är runtomkring bloggen. Läsa andras bloggar för att hitta ämnen att skriva om, svara på kommentarer, svara på mail, fota och redigera bilder. Osv..

8. Vilken film såg du senast?

Ser så oerhört lite film. Jag gillar inte film för det är för kort! Över på 100 minuter liksom – jag vill läsa tegelstenstjocka romaner och se tv-serier som har flera säsonger. Jag gillar att följa karaktärerna över tid och bli vän med dem. Senaste tv-serien jag såg var Boardwalk Empire. Riktigt riktigt bra!

9. Du får massa pengar – vad betalar du av först CSN-lånet eller bolånet?

Mitt csn lån är på 20 000 så jag skulle nog lösa båda lånen samtidigt. Sedan investera i ett växthus och bygga en jordkällare så att jag skulle kunna odla ännu mer och förvara det bättre. Bli självförsörjande. Kanske köpa en fjällko?

10. Vad tycker du om ordet entreprenör?

Ett fint ord, som tyvärr har en ganska negativ klang på grund av allehanda penninggalna typer som kidnappat det. För mig är en entreprenör någon som brinner för någonting och kämpar för att förverkliga det. Inte för att bli rik utan för att personen ifråga är sann mot sitt hjärta och sina visioner.

11. Lever du som du lär?

Ibland. Oftast. Jag är väldigt medveten om när jag inte gör det och det plågar mig oerhört. Jag tror att en av de stora lyckorna i livet (kanske den största?) är att få leva i enlighet med sin tro och sina värderingar. Att inte kunna stå för det liv man lever är hemskt.

Snurrigt

En favorit i garderoben är min fruktklänning som jag fått av en kompis. Korsettliv och riktigt bra snurr i kjolen. Ett åttiotalsprint på en femtiotalsmodell. Sitter som en smäck! Är det inte fascinerande att just snurr i en kjol kan vara så härligt? Jag vet inga små barn som inte tycker att det är roligt att dra på sig en kjol och snurra. Stackars alla vuxna karlar som aldrig fått chansen att snurra.

 

Downshifta

Jag är uppfostrad med att aldrig handla på kredit. Att inte köpa för pengar man inte har. Men det är jättesvårt att leva så i dagens samhälle! Att köpa på avbetalning eller kredit blir allt mer vanligt. Vi är så vana vid att kunna få allt vi vill ha omedelbart. Vi har våra bekantas konsumtion som måttstock istället för vår plånbok. I programmet Lyxfällan är det sällan lyx som är fällan. Utan bara att människor med ganska låga inkomster konsumerar som om de hade något högre inkomster.  “Vi borde ha råd med det här – alla andra har ju det”.

Vi jobbar långa arbetsdagar och som belöning köper vi fina saker. Och eftersom vi vill fortsätta köpa fina saker jobbar vi långa dagar.  Det hela blir ett självsnurrande hjul. Vem vill frivilligt sänka sin materiella standard? Och fastän medelklassen (för det är den jag pratar om) har en hög materiell standard känner sig många ofria och låsta.

Att downshifta handlar om frihet. Att man blir rik, inte av stora inkomster, men av små utgifter. För mig innebär downshifta att tänka tvärtom. Hur lite pengar kan jag klara mig på i motsats till hur mycket vill jag bränna? Hur enkelt kan jag bo och leva och fortfarande trivas i motsats till hur fint och maxat kan det bli? För fint och maxat kan det ju bli – men på något sätt ska det ju betalas. Med fler arbetstimmar och mindre frihet. Har man få saker som binder en rent ekonomiskt så har man mer spelrum i livet. Om man våga sänka sina materiella fordringar kan man få pengar och därigenom tid över till annat. Kanske att satsa på något  som gör en lycklig även om det inte är det man tjänar bäst på?  Men att gå ner i standard istället för upp betraktas av många som ett misslyckande. Det är inte så kapitalismen fungerar.

Jag köpte mitt livs första nya telefon och dator i höstas. Den mobil jag hade innan var så gammal att den inte kunde ta emot MMS. I julas sålde vi vår hyfsat nyinköpta men alldeles för dyra bil. Gick ner till en betydligt enklare. Alla möbler i vårt hus har vi ärvt eller köpt begagnade. En stor del av maten odlar vi själva och på hösten plockar vi bär, svamp och fiskar.

Kanske är inte detta vad som definierar någon som är framgångsrik på jobbfronten? För det tycker jag att jag är. Men en person framgångsrik på jobbfronten förväntas konsumera därefter och ständigt öka sin materiella standard. Fast jag känner mig stormrik av att leva såhär! Rik på det som är viktigt för mig: Tid. Frihet. Trygghet. Rum att uppfylla livsdrömmar i.

Vitaminbomb

En av mina bästa köksmaskiner är en råsaftscentrifug. I den kan man göra päronjuice, äppeljuice, morotsjuice – ptja allt. Jag har den här modellen som valdes då den blivit bäst i test i någon tidning. Men det finns säkert flera andra som också är bra. I morse gjorde jag juice på morötter, äpple, mandarin och några jordgubbar. Vitaminbomb! Fruktköttet som separeras från juicen är himla bra att använda när man bakar bröd.

Morgonen

Fin lördag! Jag och lillen tog sovmorgon till kvart i nio och började dagen med en rejäl promenad.

Jag åt frukt och bär till frukost. Han åt gröt som vanligt. Välling dricker han aldrig.

Han hade fullt sjå med att ratta lådbilen han ärvt, medan jag gjorde mig iordning för att åka iväg och träffa några vänner

Fredagstårta på chokladbollar

Så otroligt vårfint ute idag! Jag firade att det är helg och att jag är ledig med att baka min absolut enklaste tårta.

Tårta vet jag egentligen inte om man kan kalla den. Superenkel dessert snarare?

Så här gör du:

Tar ett gäng chokladbollar (typ mumsmums) och mosar dem lätt med en gaffel.

Sedan vräker jag på jordgubbar och blåbär. Klart!

Det är också fint att varva i dessertglas.

Men man måste äta omgående, för står det för länge får det en alkoholaktig karaktär.

 

Planer och föreläsning

Jag fyller 26 nästa vecka. Jag var helt bombsäker på att jag fyller 25 så plötsligt fick jag lite åldersångest. Helt onödigt såklart, det är ju roligt att bli äldre. En klok kvinna försäkrade mig om att livet blir bättre efter 35 så då har jag ju en hel del att se fram emot. I födelsedagspresent har jag önskat mig alla former av bidrag till mitt kommande hönshus. Jag blir lycklig av att tänka på hönsen! På äggen och på skiten som jag ska gödsla landet med. Sitter och skissar på hönshus och potatisland all min lediga tid – om jag inte får påta i trädgården snart blir jag tokig!

I övrigt känner jag mig glad att min syster kommer hem hit nästa vecka. Men innan dess åker jag till Skövde och föreläser på Drivhuset. Föreläsningen kostar 70 kronor och alla bloggläsare som bor i närheten är förstås extra varmt välkomna. Men ni måste förboka senast imorgon. Detta ska bli superroligt!

Att få vara den som älskar mest

Min största glädje och tröst är den här lilla killen. När han skrattar så att alla små risgrynständer syns, när han går över golvet på krumma ben, ett mödosamt steg i taget och ideligen vänder sig om och vinkar farväl – som om han skulle korsa Atlanten.

En av de stora förlusterna när en närstående går bort är att att man själv blir mindre älskad. Det är ingen ädel känsla men precis så känns det. En person som älskade och brydde sig om en är borta. Och för varje sådan förlust blir man lite mera vuxen och lite mer ensam. Det är vårt uppdrag att älska och bry sig om alla som är yngre. Det kommer naturligt. Och när man är liten har man en hel flock med människor som älskar en. Men när åren går så tunnas flocken ut. Istället får man kanske egna barn och barnbarn. Och så mycket som man älskar sina barn och barnbarn kommer de aldrig att kunna älska en tillbaks. Deras uppdrag är att i sin tur älska sina barn och barnbarn. Just därför är det en så stor tröst att ha barn. Att få vara den som älskar mest.

Där du är

Jag är så ledsen för igår morse dog min morfar. 90 år gammal hade han verkligen levt ett rikt liv. Att få dö hemma, efter en påskhelg med familjen. Det är få förunnat. Ändå gråter jag bara. Jag saknar honom så, min stora snälla morfar som jag stått så nära. Det är hos mormor och morfar, på deras ensligt belägna gård, jag spenderat nästan alla somrar och jular och lov. Trots att de bor fyrtio mil bort reste jag dit ofta ofta på helgerna under skoltiden. När jag tänker på morfar så tänker jag på rallarosorna i midnattssolen, på lukten av rökt fisk, på den låt han alltid nynnade på när han var nöjd. Som sista åren hördes allt mer sällan. På hans stora händer och pliriga ögon och hur han alltid sa att vi var sådana rejäla flickor.

Nu hoppas jag att han är fri och att han är någonstans där min mamma är.