Sockerchock

Påskgodis är det verkligen något speciellt med. Det mesta påskgodiset är inte särskit gott men om man inte får det varje år känns det liksom lite tomt. Man vill äta de där outhärligt söta äggen som får tänderna att värka och hjärtat att rusa. Ingen påsk utan sockerchock. De är ju fina att se på dessutom.

Leklusten

 

Bild Nina Ruthström

En sak som fachinerar mig är att de flesta föräldrar är mer konservativa med sina barn än med sig själva.

Många skulle aldrig ge sin dotter en leksaksbil, trots att mamman i familjen har både körkort och bil. Många skulle aldrig ge sin son en leksaksspis, strykbräda eller dockvagn. Trots att pappan i familjen lagar mat, stryker tvätt och går ut med barn i vagn. Jag undrar vad det är vi är så rädda för? Varför ger vi barnen färre valmöjilgheter än vi vill ge oss själva? Vissa pyntar ut sina döttrar i klänningar, glitter, lackskor och snäva små jackor. Trots att mammorna själva helst går i bekväma jeans och converse.

Jag blir jätteglad när jag ser att företag som Leklust utmanar föräldrars stereotypa tänkande. Självklart kan Spindelmannen köra dockvagn! Hur svårt kan det vara liksom? Heja Leklust! Hoppas andra företag tar efter.

Hulken och hatten

Idag ska vi storstäda huset och jag ska iväg och göra några ärenden inför påskhelgen! Som jag längtat efter att få vara ledig. Speciellt eftersom alla andra också är lediga och det inte kommer hundra mail om dagen med saker att ta ställning till.

Nåja. En ny favoritklänning med skört är i alla fall den här svartvita karamellen! Ett secondhandfynd som sitter som gjuten på kroppen. Det enda jag gjort med den är att sprätta bort axelvaddarna som fick mig att känna mig lite som Hulken. Hatten kommer från någon butik i Uppsala som jag tyvärr inte minns namnet på. Men jag vet att H&M har liknande. Jag brukar vira upp lite av håret kring hattbrättet så slipper man få allting i ögonen. Ganska praktiskt och bra faktiskt.

Kvinna för sin hatt!

Bakslag och skeptiker

Det har kommit ett bakslag. Snön vräkte ner i helgen så att våren plötsligt kändes väldigt långt borta. Men så är det ju alltid på våren. Det kommer alltid bakslag. Jag vet folk som av just den anledningen inte tycker att man ska ropa hej bara för att det är varmt och härligt någon dag! För rätt vad det är kommer det ju ett bakslag. Det tycker jag är helt bakvänt. Jag tycker att man alltid ska ta ut glädje i förskott!

Och jag undrar verkligen hur dessa personer tänker? –Tjiho vad tur att jag inte satt på altanen och solade i förrgår och njöt av värmen – för nu är det ju kallt igen! Eller vad? Det är ju totalt irrationellt. Dessa personer går ju miste om en hel massa vårdagar! Passar man på att njuta varje varm och solig dag, även om den följs av kalla vindar och snö dagen därpå. Ja då hinner man skramla ihop rätt många sköna vårdagar jämfört med den som bara sitter inne och muttrar och är skeptisk. Det synsättet kan förresten appliceras på nästan alla områden i livet!

Sjukstuga

Bertil är sjuk. Jag är sjuk. Jakob är sjuk. Vi pysslar mest på här hemma och äter kanelsnurror med mjölk, eftersom jag bakade ca 50 stycken i söndags. Å vad det är tråkigt att vara sjuk när solen skiner och man helst vill går ut. Extra tråkigt när man är för pigg för att enbart dega man för sjuk för att göra någonting på riktigt.

 

Kalasfint!

Tack för alla sjukt bra kalasideér som kom till denna tävling! Hade fullt sjå med att välja ut vilka som skulle vinna varsitt kalaskitt. Men dessa tre blev det i alla fall.

Mitt bästa tips är rulltårta. Små barn är in allmänhet inte så förtjusta i tårta, och är de det så vill alla ha marsipanrosen, förutom dem som inte gillar marsipan. Någon är laktosintolerant och får glass istället, en gillar inte choklad, en annan älskar bären mest och sonen vill ha extra av allt men helst inte tårtbotten. Om man skivar upp rulltårta och förbereder toppings av olika slag, så kan barnen själva komponera sin egen favorittårtbakelse. Alla kan få en marsipanros och ett eget tårtljus. Frid och fröjd! // Lina

Mitt tips är inte ett tips för kalas utan tips på ett kalas. När jag var liten blev jag bjuden på förtapetseringskalas hos en kompis. De skulle tapetsera om hennes rum och innan de gjorde det fick vi färger i händerna och fritt fram att måla väggarna. Härligt kreativt och spännande att få göra något annars förbjudet! Konstverken förevigades via kamera och alla fick bilder med sig hem. // Sofia

Vi planerar att ha kalas för vår son vid farmor och farfars stuga invid havet. Där på stranden skall vi plantera en flaskpost med en skattkarta och så har vi dagen innan grävt ned en skattkista på ett lätt igenkännbart ställe. Alla bekanta som varit till utlandet har bidragit med häftiga och annorlunda mynt till skattkistan och så skall vi inhandla lite billiga smycken också. Sedan får barnen på kalaset dela upp innehållet mellan sig och ta med som minne från kalaset.  // Linnea

Må bra-bloggande

Jag läste en intressant artikel i sydsvenskan som handlar om må bra-bloggar som till exempel min. Susanna Sjögren, föreläsare på Psykologfabriken och specialiserad på positiv psykologi, menar att trivselbloggande påminner om modern terapi.

– Hur vi mår styrs mycket av våra perceptioner och tvärtom. En nedstämd person tar framför allt in det negativa och de svåra detaljerna blir hela verkligheten. Kognitiv beteendeterapi handlar ju bland annat om att förstärka det konstruktiva, och ska bloggen uppdateras tvingas man hela tiden skanna av tillvaron efter något fint och meningsfullt. Det gör något med livsuppfattningen.

Precis det jag alltid menat!

Bästa modellen

Förra veckan när jag var på säljdragning på Bonnier såg jag ut såhär! I min fina loppisfyndade fodralkläning med peplum-midja!

Sitter som en smäck sedan Anna ändrade några sömmar.

Armbanden har Anna gjort och skorna köpte jag på kalasrea. Kostat något kring 3000 i originalpris fast jag fick dem för halva reapriset. Det är de dyraste skor jag någonsin haft på fötterna. Nej förresten – det stämmer inte. De dyraste skorna jag haft var Charlotta Flinkenbergs Louboutins som jag lånade till en plåtning.

Just den här modellen på toppar finns det gott om i butikerna just nu. Både Lindex och H&M har toppar med den sk. peplum-midjan. Dock har jag inte sett så många klänningar med samma stuk. Jag gillar det i alla fall skarpt då det accentuerar midjan men ändå låter magen andas och puta lite som den vill under “kragen”. Jag ska låta Anna rita av mönstret och sy upp ett gäng till mig i fler färger.

Lökigt

Påskliljor är enkla att dela på och ordna till små blomsterarrangemang. Då får man mycket bang for the buck så att säga. Jag brukar köpa ruggar och dela dem och sticka ner lökarna lite överallt som dekoration. I äggkoppar är de superfina på påskbordet. Eller i ett snapsglas – det är ju bara vackert att rötterna och jorden syns!

Här kan du se fler exempel på hur jag jobbar med påskplantor.

 

Potatislimpa och prickigkorvmacka

Lillen är fortfarande sjuk. Febrig och trött men inte gnällig. Så vi ligger mest i sängen och har det faktiskt väldigt mysigt. Precis lika loj som en nyfödd bebis är han.

Jag tackar Astrid Lindgren för att det finns vettiga och mysiga barnprogram att se tillsammans och som man som förälder inte får hjärnblödning utav. Efter att ha sett när Lotta åker tåg till mormor och när Pippi är på luffen blev jag så akutsugen på att äta prickigkorvmackorna som de kalasar på. Så jag ställde mig och bakade potatislimpa. Prickig korv hade jag inte men väl någon fin snobbigare korv att lägga ovanpå. Lyckan blev total! Jag vill för övrigt tipsa om att ha i en eller två mosade kokta potatisar när det vankas brödbak. Potatis gör brödet saftigt och segt och ger ett härligt tuggmotstånd. Det har pappa lärt mig och han bakar världsgott bröd!

 

Clara 2.0

Det är tur att syrran är stylist. För sedan jag fick barn har jag känt mig helt stilmässigt förvirrad. Jag vet inte längre vad jag gillar, det mesta i min gamla garderob sitter konstigt och jag känner mig döless på att se ut som en femtiotals-pastich. Inte så att jag tar avstånd från min stil – mer bara att jag vill ha en uppdaterad version. Så jag har utnämnt Anna till min personliga stylist. Vi har satt oss ned och gjort precis som hon brukar göra med sina kunder. En genomgång av befintlig garderob samt en inspirationsboard över plagg och kläder jag vill och inte vill ha. Sedan har vi spenderat åtskilliga timmar i secondhandaffärer för att hitta sådant som känns som den Clara jag är idag – och inte var för tre år sedan. Anna vet ju precis hur jag tänker – det är som att hon ÄR JAG fast en bättre och smartare version. Skönt att få hjälp när det kniper. Speciellt eftersom jag älskar kläder men själv inte har energi att tänka på det sådär passionerat när jag har en unge att sköta, ett företag att driva, tre böcker att skriva, föreläsningar att förbereda, ved att hugga och en hund att passa. 

Klänningen är secondhand och Anna har sytt om den för att den ska kännas lite mer uppdaterad, skorna och sjalen och bältet har jag fått ärva av Anna, jeansjackan köpte jag på H&M när jag var 14 och den har Anna sytt om till en kort bolerojacka som passar till sillhuetten på mina klänningar. Känner mig så vårfin!

Vad hjärtat är fullt av…

 Bild: Trendenser

Det är så svårt att veta vad man ska göra här i livet. Ibland känns det som att jag inte hinner längta och ta aktiva beslut. Som att saker jag drömt om kommit för snabbt och för enkelt. En annan dag känns mina önskedrömmar alldeles för långt borta. Ibland vill jag bara jobba och göra karriär och tacka ja till creddiga erbjudanden. Tankarna far iväg med mig och…nästa dag ringer jag tackar jag nej och tänker att jag nog bara vill vara mammaledig och hämta andan ett tag till.

Jag vet att jag, helt kyligt och medvetet, fattar vissa dåliga beslut för min karriär. Uppdrag för tv och tidningar som jag helt enkelt inte tar, fast jag vet att jag borde. Och alla premiärer och kändisfester jag blir inbjuden till. Dit jag borde gå och mingla och knyta kontakter. Det gör jag aldrig. Dels såklart för att de är i Stockholm men också för att jag inte fattar vad ska jag skulle där och göra? Mingla med folk jag har noll och intet gemensamt med när jag inte ens tycks ha tid att träffa mina bästa vänner.

På vissa plan är jag strategisk och smart. På andra plan är jag totalt intuitiv och lyssnar på hjärtat. Ibland gör det att jag går omvägar. Kommer fram långsammare. Men vad har jag egentligen bråttom till? Jag är ju så himla ung. Jag är bara 25 och har hunnit så otroligt mycket, både privat och professionellt. Kanske kan jag våga vila i det? Karriär och jobb finns ju kvar i framtiden. Men dit tankarna ständigt vandrar, det som mitt hjärtat är fullt av. Det är ju här och nu.

I helgen har vi fattat några beslut som handlar om att följa hjärtat och inte samhällets konventioner. Det känns som att komma hem igen!