Två fransiga tåtar

Jag är verkligen inte så romantiskt lagd. Inte så bra på att överraska med frukost på sängen eller fina presenter. Tvärtom gör jag ofta fel frukost och köper dåliga presenter och glömmer bort bemärkelsedagar. Men en sak tycker jag är viktig i ett förhållande. Och det är att vara ett team. Att ha en gemensam vision för sitt gemensamma liv. Det har jag fått med mig av mamma och pappa som verkligen var ett sammansvetsat team.  Jag vill göra saker ihop – för familjens skull. I vårt fall handlar det förutom rent praktiska saker också om att ha perspektiv på de val man gör. Vilket slags liv vill vi leva? Hur vill vi bygga vårt hem? Hur mycket tid vill vi ha för våra barn? Hur ska vi konsumera? Vad ska vi lägga pengar på?

Det handlar om att ta aktiva beslut. Och våga välja bort vissa saker som samhället säger att vi ska ha och göra. Vi har till exempel alltid haft gemensam ekonomi trots att många avråder från det. Det är ett medvetet val. Innan vi ens var gifta och bodde ihop delade vi lika på alla pengar. Varför ska den ena ha något som den andra inte har? Varför ska den ena ta emot gåvor av den andra för att den har ett överflöd? Vad spelar mina pengar för roll om min partner inte har så att den klarar sig? Alla pengar jag tjänar tjänar jag för att jag har någon som backar upp mig på hemmaplan. Och vice versa såklart.

Att vara ett team är lite som att tvinna ihop relationen till ett starkt rep. Istället för två fransiga tåtat som drar åt olika håll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

91 kommentarer på “Två fransiga tåtar”

  1. Precis så tänker vi också. Vi är väldigt tacksamma över att vi fann varandra, att leva tillsammans med någon som värdesätter samma sak här i livet gör det verkligen så mycket lättare att leva ihop. Därmed inte sagt att man ska sträva efter att hitta någon som är exakt lika som en själv, men att sträva åt samma håll, mot samma mål gör att de där olikheterna inte spelar någon roll. Och ja, vi har också gemensam ekonomi och har haft sedan vi flyttade ihop.

  2. Något vi lärde oss tidigt av våra föräldrar var att om mamma säger en sak man inte gillar så är det ingen ide att fråga pappa, han kommer backa upp mamma! Något jag tycker är det viktigaste i barnuppfostran, att vara ett team och inte motarbeta varandra 🙂

  3. Sant!
    Inte alltid enkelt men alltid bäst.
    Inte alltid snabbaste vägen till beslut men oftast med det bästa resultatet.
    Och definitivt gemensam ekonomi i ett gemensamt liv.

  4. Jag och sambon är tokolika i vissa hänseenden (jag sysslar med civil olydnad , han håller på att bli jurist och följer neurotiskt alla regler) men i det viktigaste är vi överrens – vi tar hand om varann. Just nu försörjer jag oss på min halvtidsanställning, en annan gång kommer han försörja oss. Pengar är så oviktigt så länge de räcker att leva på!

  5. Hej! Jag håller med dig. Det är lätt att glömma bort varandra om man inte har gemensamma visioner. Och gemensam ekonomi förstår jag inte varför inte alla väljer. Kram kram

  6. Tack Clara! Dina ord är som sända från ovan för jag har funderat en del saker idag och känt mig lite vankelmodig. Jag och min man delar också på alla pengar och det är väldigt sällan vi bråkar om just pengar. Tack igen och ha det bra.

    1. Verkligen från ovan. Clara lyckas verkligen i allt. (När jag för ett dryga 1/5 sekel sedan just fått min första puss av min man – hans mjuka läppar mot mina – skickade jag iväg honom en helg SJÄLV – för att han skulle kalkylera lite vad han höll på att ge sig in i.
      Han kom tillbaka efter den helgen med ett egentäljt hjärta i trä. På baksidan stod det “Pred. 4:12”. (Predikaren (i Bibelns mitt) 4:12 – om att vara två=tre)
      Så har det varit/ är det för oss oxå (Clara). Kronorna bl.a. speglar var man har sitt hjärta. För man vill ju inte säga: “Älskling kan jag få låna till mjölk… …eller nya däck…)

      1. “där den ensamme blir övervunnen kan två stå emot, och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt”
        jaa, det är så vackert och sant. Det har jag skrivit på min vägg tom 🙂

      2. Tyvärr så är det så i många förhållanden, åtminstone i min vänkrets att mina väninnor(som oftast tjänar sämre) har fått fråga sina män “om de fått låna” pengar till mat, välling, blöjor mm.(är det inte deras gemensamma barn som ska ha det liksom).
        När de då brutit upp, vilket alla som haft det så(mig veterligt) förr eller senare gjort så har kvinnan stått där med inget mer än sina kläder i princip för att hennes pengar har gått till att köpa mat, kläder till både barn och henne, saker för att göra det mysigt i hemmet mm. Mannens pengar har däremot gått till hus, bil, semestrar, sommarstugor, husvagnar, släpvagner, skotrar, tv, stereo, mm, mm. så han har ju haft allt av värde kvar… Sen har de inte heller varit gifta så han har ju haft “rätt” till allt för grejorna har ju naturligtvis stått i hans namn…
        Jag och min man har haft gemensam ekonomi från dag ett och för oss är det det enda rätta, vi har barn, hund, katt, villa, bil, sommarstuga, allt detta gemensamt så varför skulle ekonomin inte vara gemensam…

  7. Clara
    Jag resonerar som dej, vi delar på allt..min man tjänar 3-4 gånger mer än mej, och vi delar på allt. Det skulle kännas konstigt att inte dela på pengarna..
    Och det andra..
    Kram

  8. Tack!
    Tänk att jag aldrig har tänk så.
    Vilken underbar ide, har levt ihop
    med min karl i snart fem år och faktisk
    inte tänkt på att göra så. Till trots en jättefin
    karl som alltid velat hjälpa mig.
    Du får mig att tänka om, dags att begrava
    min dumma stolthet och envishet.
    I ett förhållande sitter man ju i samma båt,
    och inte i nån jolle bakom skeppet och ror
    som en tossing för å hinna ikapp sin partner.

    Varma vårhälsningar
    Lilla tant Evi

  9. Klart man ska ha delad ekonomi. När man bestämmer sig för leva tillsammans vill man ju uppleva livet tillsammans. Hur galet skulle det inte vara om någon i förhållandet tvingas till att “låna” pengar till tex mat. Du uttrycker dig alltid så bra Clara, tack!
    Kram från Linda

  10. Ah! Saa bra skrevet Clara! Jeg har nettopp gaatt ut av et forhold der vi fortsatt var veldig glade i hverandre, men hadde ulike maal, verdier og prioriteringer i livet. Det kjennes litt vanskelig aa gaa ut av en relasjon naar man fortsatt er glade i hverandre, for saker som kan kjennes som litt i overkant “praktiske”. Men du har saa rett. Har man ikke et felles maal og like verdier saa blir det veldig vanskelig aa holde sammen.

    Takk for at du skrev det saa bra!

  11. Hej!
    Är ny på din sida, men blev så glad för detta inlägg. Du satte ord på något som jag tänkt mycket kring sista tiden! Vi är ett rep, min man och jag 🙂 Tack för ett fint inlägg!!

    1. För mej låter det inte konstigt alls. Om jag eller han inte har pengar till något, lånar vi av varandra och betalar igen när vi har råd. Ja, vi är gifta och har barn tillsammans. Ja, vi delar på andra saker som mat och räkningar och allt annat som man delar när man lever tillsammans. Men när det gäller exemplet ovan vill jag betala för mej själv. I sommar tex lånar jag min halva av en resa av honom och betalar igen senare. Det är så vi valt att leva, vi vill ha det så och tycker inte det är konstigt.

      Det konstiga är folk som är trångsinta och inte kan acceptera att det finns andra sätt att leva/ andra sätt att göra än det en själv valt.

  12. Att vara ett team och fatta beslut tillsammans låter ju bra på alla sätt, men det behöver ju inte vara likställt med att ha gemensam ekonomi. Vad gäller ekonomi är det ju inte heller antingen eller, helt gemensam eller helt delad, utan man kan faktiskt ha en blandning. Till exempel om man har ett gemensamt konto/budget till gemensamma utgifter och sen har var och en sina egna “fickpengar” också, som man kan spendera hur man vill. Tjänar man väldigt olika tycker jag man kan göra någon sorts rättvis fördelning, så att den som tjänar mer också betalar mer av det gemensamma. Var och en kan då lägga sina pengar på det man själv vill, utan diskussioner.

    1. Varför ska den som tjänar mer i familjen få roligare fritid, mer att spendera, finare kläder etc? Är man en familj vill man väl att alla ska få ha det lika bra…

      Skulle kännas helt galet om jag shoppade loss, åkte på lyxiga events, resor etc eller hade en dyr hobby, medan min man gick i slitna gamla paltor och inte ens hade råd med en påse chips på lördagen. :S

      1. Dom flesta med lite hjärna delar nog så att parterna får behålla lika mycket “fickpengar” var och resten går sedan in på ett gemensamt konto.

      2. Delad ekonomi låter ju så bra, men alla par har olika förutsättningar och även om man skulle vilja dela lika är livet inte alltid så enkelt…
        Min man och jag har väldigt olika “ekonomiskt sinne”, vilket betyder att pengarna rinner mellan fingarna på honom, medan jag är sparsam som få.
        Han har gång på gång spenderat pengar på annat än vi kommit överens om, han har unnat sig dyra kläder och klockor medan jag som kompensation inte har unnat mig någonting. Och det är jag som tjänar mest eftersom jag jobbar och han är student.
        Detta har lett till att jag inte betror honom några pengar som vi behöver till mat eller andra utgifter – han får alltså be mig om pengar om han ska handla mjölk. Nej, det är inget bra läge och jag önskar att det var annorlunda, men vad gör man när man har en make som inte kan hantera pengar? Någon som är i samma läge och har något tips?

        1. Viola, min mamma har faktiskt precis samma situation som du! Hennes man är helt oekonomisk, kan inte hålla i pengar alls, kan inte se hur hans inköp av dyra däck till motorcykeln påverkar deras möjligheter till den planerade tandvården etc. Mamma håller stenhårt i pengarna, han får fickpengar. Visst, han knorrar om det ibland. Men så har de idag också riktigt bra med besparingar och kan unna sig lite lyxigare inköp, som grejer till hans dyra hobbies. Och det vet han är tack vare mamma! Hade de delat pengarna, haft gemensamt ansvar är jag helt övertygad om att det inte sett ut så idag. Så det finns faktiskt par som inte kan dela helt rakt av, men däremot så går deras inkomster in på samma konto och det finns inga “dina eller mina” pengar, bara en ekonomisk fru som planerar ekonomin så att han kan fortsätta med sina dyra hobbies. Håll du i pengarna, det är ju det som ger er det bästa livet, eller hur? Det är ju ert sätt att bli ett rep, så ser jag det iaf 🙂

          1. Tack Linda, skönt att höra att det finns fler i samma sits som ändå får det att fungera. Och att jag inte gör “fel” som håller hårt i slantarna 😉

      3. Fast pengar är ju inte allt? Man kan till exempel ha olika intressen. Och då kanske en i ett par är beredd att jobba lite extra för att ha råd med lite dyrare sådana, medan den andra anser att fritid är mer värt än “exklusiva” vanor. Det är ju inte svart och vitt, det är nog få som anser att en i ett par inte ska ha råd med något alls medan den andra lever i lyx. Som hon säger ovan, det finns många mellanting. Jag kan inte förstå varför folk med gemensam ekonomi måste skrika ut att det är det enda rätta. Människor är olika och hittar egna lösningar.

        1. Jag håller med dig. Om man har samma syn på ledighet vs. arbete och spara vs. slösa så funkar helt delad ekonomi, men inte annars. Men, att man inte har samma syn på det innebär inte att man nödvändigtvis har en dålig relation med helt olika värderingar, ibland behöver man bara andra lösningar än helt delad ekonomi -utan att det betyder att en för göra allt och den andra ingenting!

    2. Jag tilltalas mer av denna lösning, eftersom vi gjort så under hela vårt äktenskap. Var och en har sitt konto, men samtidigt har vi i grunden en “gemensam ekonomi”. Tycker att det ger en större frihet även till egna prioriteringar, utan att behöva argumentera i alla detaljer. Kanske har detta fungerat bra, eftersom vi har en lika grundsyn och likadana värderingar, som Clara skrev om.

    3. @Sanna Elisabeth
      Håller med dig fullständigt!
      Vi har en sådan blandekonomi och det känns rätt för oss. Faktiskt så skulle alla andra alternativ vara otänkbara. TROTS att jag i övrigt håller med Clara och ser oss som ett tvinnat rep, ett team.

  13. Kloka ord Clara. Jag håller helt med dig. Jag och min man delade också på allt redan innan vi gifte oss och flyttade ihop. Något som vi också strävar efter är också enkelhet och i enkelhet kommer ju delande. Att våga ge upp sitt eget för den andra och andra utanför förhållandet. Vårt första boende var en bil några månader och efter det flyttade vi till en kommunitet där vi fick lära oss mycket om hur värdefullt det är att dela. Först nu lever vi ensamma med vårt barn i en lägenhet. Jag upplever att vår generositet gentemot människor har förändrats negativt nu när det bara är vi. Intressant kontrast… Men till hösten flyttar vi ihop med en av våra närmsta vänner. Jag kan knappt vänta och hoppas att vi kan få bjuda in fler att bo med oss.

  14. Det är ett bra mål i livet att hitta någon att tvinna ihop sig med och bilda ett starkt och användbart rep som man kan knyta rosetter av och kasta ut till andra. Ibland kan det kännas som om jag och min man har slagit knut på oss själva, då vi band oss så tidigt i livet, men alla gånger väljer jag en knut framom en ensam skör lina. Knutar går att knyta.

    1. …och nu märkte jag att det där med knutslagandet lät väldigt negativt, jag menade att vi har blivit väldigt sammansvetsade när man från tonåren har formats tillsammans…

  15. Säger som engelsmännen, “here, here”. Mycket bra skrivet och sant. Att vara ett lag, att arbeta tillsammans mot gemensamma mål, det ger en stark enhet och lycka. Bra och fint skrivet.

        1. Rättstavningspolisen vill bara meddela att fembarnsmamman har tolkat precis rätt och Emma har stavat precis rätt. Det stavas alltså ‘hear hear’.

  16. Håller delvis med. Men det kan också vara farligt. Om det som man först tror är en fantastisk relation visar sig vara en destruktiv sådan. Man kan då hamna i en knepig, osjälvständig sits. Och det kan bli svårare att ta sig ur relationen.

    1. Ja, dels det och dels att det är jävligt jobbigt att alltid vara den som försörjer. Har haft två långa relationer och jag var den som försörjde oss bägge gångerna. Det är en annan sak om man försörjer varann i omgångar än att en alltid försörjer den andre. Själv skulle jag inte klara att vara beroende av någon annan för pengar.

  17. Jag och maken har också haft gemensam ekonomi från första timmen tillsammans, långt före giftermål, långt före samboskap, långt före barnen. MEN det är ju inte för alla, det är det inget som är. För att pengar inte ska bli en konflikthärd vid gemensam ekonomi är det avgörande att man har ungefär samma inställning till konsumtion och var pengarna ska prioriteras.

  18. Jag håller med, även om jag inte har skattat mig lycklig nog att hitta någon som vill och har samma mål som mig. Men den dagen kommer komma och då kommer jag vara så lycklig att jag tog mig tiden att vänta. För jag tror som du att ett tvinnat rep är starkare, precis som det står i bibeln. Fast då var det ju tre trådar tvinnat till ett för att få det starkare, och en utav de trådarna var den gemensamma tron. Det är också något jag hoppas på att finna, men ett två tvinnat räcker lång väg.

  19. Jag har tidigare levt i ett förhållande där vi även fick gemensamma barn… Då var det en självklarhet för oss att vi skulle ha gemensam ekonomi o dela allt lika. Alla pengar som kom in lades i en pott som sen fördelades på räkningar o var sitt konto. Lika stor del delades på varje konto osv osv… Vi hade även varsitt sparkonto där vi sparade lika stor summa var för framtida utgifter.Detta var mkt enkelt fram till den dag vi separerade. Då blev det dividerande hit o dit om vem som hade rätt till vissa saker… Bilar var inköpta vissa saker fanns de lån andra inte, vem skulle betala vad osv… Inte ovanligt vid separationer dock, inget konstigt alls… Men de var inte de jag skulle skriva om.

    Nu lever jag i ett nytt sambo förhållande. Vi har barn på olika håll o vi har olika sätt att tänka o spendera… Vi delar givetvis lika på gemensamma utgifter osv men sen är de inte lika enkelt.

    Han har sin ekonomi för sina barn… Den delar han ju med deras mamma. Inte med mig!! Jag delar min ekonomi för mina barn med mina barns pappa!! Den delar jag inte med min sambo!!
    Beslut som dom fattat för längesedan om hur saker ska vara osv kan ju inte jag inkräkta på bara för att jag bor med deras pappa o vise versa.

    Vi har ganska olika tänk om hur barnen lär sig ansvar för pengar osv… Vilket också avspeglas i hur vi löser ekonomin för barnen…

    Till detta tillkommer även att han har sina barn på halvtid medan min yngsta dotter valt att bo hos sin pappa på grund av att hon då kan gå kvar på sin gamla skola. Min son håller på att flytta hemifrån…
    Detta gör att vi har vitt skilda kostnader vad gäller mat o förbrukningsvarukostnader. Jag betalar underhåll o inte han osv.

    Detta är en del av de hela. Sen finns det även andra saker som olika intressen som kostar pengar osv som gjort att vi tillslut valt att ha skild ekonomi.

    Jag tror inte att de har att göra med att vi inte ser oss själva som en enhet som gjort att vi inte valt gemensam ekonomi. Utan vi har gjort så för att våra förutsättningar från tidigare gjort att de blir enklare att ha var sin.

    Vi delar vardagen o vårt liv. Vi o våra barn är vår familj! Vi planerar o fattar beslut tillsammans!! Men samtidigt ser vi oss själva som individer med olika ansvar. Jag har inte gått in o tagit någon mammaroll för hans barn o han försöker heller inte vara pappa till mina. Men vi är extra vuxna i deras familj.

    Min tro är att när man bor o lever med pappan till sina barn är det mkt enklare att ha gemensam ekonomi. När man lämnar detta o startar på nytt är det svårare att få ihop den “divisionen”. Förutsättningarna o personer som är involverade blir fler o det är helt enkelt svårare.

    Detta är dock bara min åsikt.

    Efter denna enormt långa kommentar vill jag bara tacka för en bra blogg.

  20. Fint formulerat. Jag håller med dig, en familj har en ekonomi – oavsett vem som tjänar vad. Som tur är fungerar det så i vår familj. Annars hade jag ätit havregrynsgröt väldigt ofta.

  21. Vad klokt skrivet! Jag har alltid varit för stolt för det här med gemensam ekonomi, pga att jag är den som tjänat minst. Jag har velat känna att OM det händer något så vill jag veta att jag klarar mig själv. Det kanske är dags att börja resonera lite mer som er i stället, och begrava min stolthet och faktiskt inse att vi inte bara ska vara ett team när det gäller sysslor och samliv, utan även ekonomiskt.

  22. För oss är det självklart att dela på allt i förhållandet, men jag tycker nog man kan behöva lite romantik också! 😉

  23. Himla bra och fint skrivet. Vi har länge funderat på en gemensam ekonomi men det har aldrig blivit av. Det här ska jag nog visa min sambo. Han är rädd att han inte ska få snusa om vi har gemensam ekonomi, och jag är rädd att jag inte får köpa kläder. Men nu ska vi ju bli föräldrar och har inga brunnar att ösa ur precis då kan det ju vara himla bra kan jag tycka, om än kanske svårt till en början.

    Håller verkligen med om att det inte spelar någon roll om jag har överflöd av pengar om min partner inte har så att den klarar sig. Man lever ju tillsammans, och det om något är väl ändå romantiskt kan jag tycka! Då spelar det ingen roll att det är fel pålägg på frukostmackan.

    1. Så länge ni behåller respekten för varandra, era olikheter och olika vanor så kommer det att gå bra! 🙂 Ni måste se det se det som att ni tillsammans ska se till att ni BÅDA får det ni behöver, inte att ni ska slåss om de gemensamma pengarna eller att de “borde” användas på ett visst sätt. För ingen av er vet bättre vad pengar borde användas till, så varför skulle ni inte få köpa det ni vill? Det är ju ni själva som bestämmer! 🙂 Nä, ekonomiska problem uppstår inte så länge man respekterar varandra, varandras behov och att ibland har man inte råd med allt. Att respektera den andres olikheter och komma ihåg att man visst kan köpa flera olika sorters pålägg (i min familj så dricker jag sojamjölk men min man ris- eller havremjölk..) fastän man kanske bara “behöver” ett.

      Lycka till!

    2. När jag o min man skaffade gemensam ekonomi slutade vi bråka om pengar. Vi får ur potten lika mkt fickpengar som man kan göra vad man vill med. Vill jag bränna hela potten på skor gör jag det. Min kille räknade ut att en tredjedel av hans pott gick till snus vilket kändes knäppt, så han slutade snusa! Bonus!
      Vi pratar nu om våran gemensamma budget, sparande etc o det känns jättebra. Att rekomendera!

  24. Att hitta någon som man inte bara har roligt tillsammans med, men som också delar ens syn på livet och hur man vill leva det är tur! Men också många gånger aktiva val och att prata om det. Diskutera fram en plan för “vi:et” 🙂
    Känner igen mig i det du skriver, tack för fina formuleringar!

  25. Så sant! Det är verkligen det viktigaste. Jag har precis separerat från en fin kille just på grund av att vi inte fick till vårt “team”. Jag hoppas att jag snart kommer att hitta min lagkamrat.

  26. tack så fint ordat. och för mig just nu i mitt liv därför jag brutit upp från min dotters far. jag kunde inte längre leva utan att vara ett team.

  27. Exakt så tänker jag också! Jag är hemma med våran bebis pga att min man tjänar dubbelt så mycket än mig. Men vi har inte ens en tanke på att det är hans pengar, utan det är våra pengar! Han hade inte kunnat jobba heltid om inte jag tog hand om bebis och i det långa loppet så är det vårat barn som ärver allt!

  28. Jag tycker att gemensam ekonomi är jättebra i grunden, men att man ändå har en summa fickpengar som man får spendera hur man vill, eftersom att jag kanske prioriterar vad jag vill lägga mina fickpengar på annorlunda än min sambo. Sen så tycker jag att det är roligt att både ge och få presenter, att kunna överaska med en gåva utan att min sambo redan vet vad han ska få i till exempel julklapp eller födelsedagspresent.

  29. Vilket häftigt perspektiv du lyfter fram! Att ha gemensam ekonomi som gift känns för mig som självklart, men att ni hade det redan innan ni bodde ihop och var gifta tycker jag är otroligt inspirerande! Att få höra/läsa om hur andra lever och tänker gör ofta att jag själv blir utmanad i mitt eget sätt att tänka. Så blev det idag – tack för det!

  30. Åh vad jag blev glad av detta inlägg, och vad FINA ni är ihop! Ser var sonen fått sitt vackra hår ifrån:) melker och bertil är ju med i bloggen titt som tätt men inte jakob så honom glömmer man nästan ibland. Ni verkar ha det så himla underbart!

  31. Det är så sant det du skriver! Vi har också alltid delat på ekonomin, strävat åt samma håll och har en gemensam bild av hur vi vill uppfostra barnen och leva i framtiden. Men jag tycker det är skittufft att få småbarnsåren att fungera smärtfritt. Har du tips på hur, så tages de tacksamt emot!

  32. Ett vackert inlägg om äkta kärlek. Har själv varit gift i 22 år och jag vet att det gäller att hålla ihop, men att dela med sig. Dela sorger, glädje, framgång, motgång, ansvar, pengar och kärlek är livet. Att vara bra vänner gör också sitt samt att respektera varandra och ta hänsyn.
    Vilken vacker bild! Önskar er lycka!

  33. Min man och jag har inte delad ekonomi, eftersom vi båda känner att det är bra att ha något eget i livet. Vi delar dock på allting annat, han köper mat till katterna, jag köper mat till hunden, en månad betalar jag hyran och han maten och nästa månad gör vi tvärtom, och så vidare. Det jag vill säga är att man inte behöver en gemensam ekonomi för att kunna leva tillsammans och vara ett team.

    1. Jag håller fullständigt med dig… Jag tror inte att det är just den gemensamma ekonomin som symboliserar att man är ett team. Snarare att man är överens och fattar gemensamma beslut o ser sig själv som en enhet!!!

      Att man sen måste tänka annorlunda när den ena tjänar mindre än den andra, vid tex föräldraledighet o sådant är ju ganska självklart.

      Skrev om de i ett inlägg högre upp!

  34. Jättevacker bild på er tillsammans!! Den borde ni nästan ha inramad och hängande på en vägg hemma hos er, om ni inte redan har det!! 🙂 Jag känner igen mig i många många av dina åsikter och värederinger och du är så duktig att sätta ord på dem Clara!

  35. Helt rätt igen! ´
    Här delar vi också på allt. Maken har tillgångar som inte jag har, men de delar vi på, jag fick möjligheten att köpa ett hus av en släkting, det står vi båda på (o lånen också såklart )
    Allt vi gör är för familjen. Alla planer vi gör upp inkluderar oss alla. Familjen är dét viktigaste för oss.
    Vi har ingen bil, inget lyxrenoverat hus, inget i huset som inte är betalt kontant. Det ger oss kanske lite att skryta med enligt många men det gör att vi kan vara hemma med barnen tills de är två o ändå har föräldradagar kvar, det innebär att maken kan vara ledig 8 veckor i sommar, att vi både kan plugga till våra drömyrken o att vi sedan kan jobba deltid båda två. O det, det är verklig lycka!

  36. Jag är så himla glad att jag har hittat hit! jag har dock förstått att jag måste levt under en sten för att ha missat dig 😛 Strunt samma! Nu finns det ett litet bokmärke på din wwwhörna och jag blir aldrig besviken på dina inlägg. Keep up the good work! Du är grym!

  37. Menar du att ni har blivit avrådda från att ha gemensam ekonomi?

    Vi har alltid haft gemensam ekonomi och det är verkligen ingen som har avrått oss från det. Bara fram till för ett par år sen så trodde jag att nästan alla som lever i en seriös relation har gemensam ekonomi (dock har jag nu förstått att det inte alls är så).

    Själv har jag bara fått positiv respons, och jag upplever att många önskar att de hade gemensam ekonomi då det förenklar en hel del.

  38. Va roligt att se bild på kärleke din, han har jag då alrig sett innan! Söta ni är! Ja tänk va klok du är, håller med dig. För om jag förstår så menar du att man ska prata, prata, prata och reda ut allt mellan sig, ett öppet förhållande där man hela tiden ger och tar, jätte viktigt om man ska leva tillsammans rästen av livet! Vilket både du å jag jobbar hårt på tillsammans med våra män, fint å höra ditt resunumang! kramar om

  39. Jättefint skrivet! 🙂

    Men hur gör man då om den ena parten inte kan hålla i pengar för fem öre, medan den andre vill spara? Ber man om lov om man vill köpa något stort och dyrt till sig själv som man har önskat sig hela livet? Ska den andre gå med på att betala hälften? Bara lite tankar… 😛

  40. Du resonerar så klokt och du verkar så otroligt generös. Härliga människa! Din man är verkligen lyckligt lottad.