Fett fräsch brud

Idag har jag sprungit på stan, haft möten och gjort ärenden. Varmt och soligt. En riktigt somrig dag så jag tog en sommarklänning. Några femtonåriga killar på stan menade att jag var ett fett fräsch brud. Och jag menade att de kunde varit mina söner. Inte för att de kunde det men för att jag alltid drömt om att få säga det till någon liten spoling! De såg dessvärre bara glada ut.

(Klänning Monki, Jacka tio år gammal från H&M)

 

 

Bortbyting

Jag vet många som under sin föräldraledighet stundtals blir tokiga av att inte få göra någonting ifred.  Det är inte så konstigt då fenomenet med föräldrar som går ensama hemma med ett barn i flera månader aldrig förekommit i historien tidigare. Det är en ganska onaturlig situation. Kanske känns det svårt att ringa in en barnvakt då man inte har någon märkvärdigare önskan än att få bada i fred eller sitta på café en stund? Men man kan ju faktiskt bytlåna barn med kompisar! Jag tycker inte att det är mer jobb att ha två bebisar istället för en. Inte om det bara gäller ett par tre timmar. Det är faktiskt lättare! För barn roar sig bättre tillsammans, även om de är för små för att riktigt kunna leka med varandra.

Jag har själv testat det här systemet med olika kompisar som är barnlediga. Om du lämnar din grabb mellan tio och ett på tisdag så kommer jag med min några timmar på torsdag. Och inget behöver man ta med sig heller. Blöjor, mat, extra kläder – det lånar man av varandra. Allt för att göra det så enkelt som möjigt. Minimalt med meck! Och inte behöver man ha något superviktigt ärende för att få barnvakt heller. Man bara bokar in bebisbyten med jämna mellanrum och vet att man har en egen liten guldstund i veckan för sig själv.

Insikter

Det är så lätt att sitta och titta på andra och tänka att de har det så mycket lättare än mig. De har bättre förutsättningar. De har nog mycket mer tid, är mycket mer modiga, har mer stöttande föräldrar. Hon har inga småbarn och han har ingen fru. Hon har inget studielån och han är typ född snygg med silversked i mun.

Jaha? Ok. Så kan det vara. Så är det förmodligen också. Livet är sjukt orättvist. Men hjälper det dig att fokusera på det? Du har saker som andra inte har. Saker som folk kan avundas dig. Och de brister som du ser hos dig själv kan lika gärna, samtidigt, vara dina stora styrkor och vad som gör dig speciell. De sidor jag kämpar mest med är också de sidor som varit till störst välsignelse för mig.

Gräv där du står istället för att försöka gräva där någon annan redan står. Det kommer inte att vara lätt. Jag är priviligerat medelklassbarn men det har varit skitsvårt för mig på flera plan. Men vad är alternativet? Jag har gjort många saker i fel ordning. Jag bor i fel del av Sverige för att jobba med media. Gifte mig och fick barn alldeles för tidigt. Min mamma dog när jag var 21. Jag kämpade i många år med panikångestattacker. Jag har ingen utbildning för det jag gör. Jag har startat mitt eget AB utan att ha en enda företagare i familjen till hjälp. Jag hatar att mingla runt med människor jag inte känner. Jag har blivit lurad att skriva på värdelösa kontrakt. Jag har varit utfryst på arbetsplatser och suttit fast i segdragna konflikter. Allt detta är också vad som format mig. Hjälpt mig till många kloka insikter. Inte fan ville jag offra min mamma för att kunna “lära mig något värdefullt”. Men hon dog i alla fall. Och något värdefullt lärde jag mig. Det har inte varit lätt. Det är fortfarande inte lätt. Men det är värt det.

Magiska klockslag

När klockan slår fem på eftermiddagen går jag bara och längtar till att klockan ska bli sju då lillen somnar. Jag är nämligen som tröttast mellan dessa klockslag och vill mest själv krypa ner under täcket och slockna. I vintras hände det att jag gjorde det också, av ren och skär utmattning. Då hade det ju redan varit mörkt i flera timmar. Nu däremot – nu skiner solen till elva på kvällen och nätterna är ljusa. Nu finns tid för att skriva, pyssla, sy en kjol, påta i trädgården, blogga, ringa en kompis. Gå en långpromenad runt byn. Så skönt att tänka på att det nu följer månader av sådant här. Jag tror faktiskt inte att jag hade stått ut med en enda dag till av vinter.

 

Två fransiga tåtar

Jag är verkligen inte så romantiskt lagd. Inte så bra på att överraska med frukost på sängen eller fina presenter. Tvärtom gör jag ofta fel frukost och köper dåliga presenter och glömmer bort bemärkelsedagar. Men en sak tycker jag är viktig i ett förhållande. Och det är att vara ett team. Att ha en gemensam vision för sitt gemensamma liv. Det har jag fått med mig av mamma och pappa som verkligen var ett sammansvetsat team.  Jag vill göra saker ihop – för familjens skull. I vårt fall handlar det förutom rent praktiska saker också om att ha perspektiv på de val man gör. Vilket slags liv vill vi leva? Hur vill vi bygga vårt hem? Hur mycket tid vill vi ha för våra barn? Hur ska vi konsumera? Vad ska vi lägga pengar på?

Det handlar om att ta aktiva beslut. Och våga välja bort vissa saker som samhället säger att vi ska ha och göra. Vi har till exempel alltid haft gemensam ekonomi trots att många avråder från det. Det är ett medvetet val. Innan vi ens var gifta och bodde ihop delade vi lika på alla pengar. Varför ska den ena ha något som den andra inte har? Varför ska den ena ta emot gåvor av den andra för att den har ett överflöd? Vad spelar mina pengar för roll om min partner inte har så att den klarar sig? Alla pengar jag tjänar tjänar jag för att jag har någon som backar upp mig på hemmaplan. Och vice versa såklart.

Att vara ett team är lite som att tvinna ihop relationen till ett starkt rep. Istället för två fransiga tåtat som drar åt olika håll.

Hundliv

Melker är verkligen världens finaste hund. Så snäll och försiktig med lillen. Och så hjälpsam…på sitt sätt alltså. Han håller ordning kring matbordet och ser till att allt som B dräller ner blir snyggt och prydligt uppstädat. När han någon gång inte är med märker man direkt hur skitigt golvet faktiskt blir när en ettåring får äta själv med sked. Han har aldrig visat någon svartsjuka heller utan är nog rätt nöjd eftersom han på det hela taget bara fått det bättre.  Han sover fortfarande i sängen, får mer mat än tidigare och massor av kärlek från små händer som envisas med att stryka pälsen åt fel håll. Och en och annan Duplokloss i huvudet förstås. Men det klarar han bra som är så tjockskallig.

Därför är jag avundsjuk på Melker!

 

Recept på god korvstroganoff

underbaraclaras recept på god och enkel korvstroganoff, här sercerad på blåvit tallrik med hackad persilja.

Sista tiden har jag blivit helt besatt av korvstroganoff! Så otroligt gott och enkelt.

Antingen kan man göra den på en bra korv med hög köttprocent, som Jokkmokkskorven. Eller så kan man göra den på sojakorv.

Du behöver:

400 gram strimlad korv

2 gullökar

2 dl creme fraische

1 dl vatten

1 msk tomatpure

1 tsk kinesisk soya

Salt och peppar

Smör till stekpannan

 Så här gör du korvstroganoff:

Finhacka lök och stek med den tärnade korven.

Häller på creme fraiche av den fetaste sorten.

Sedan vatten, tomatpure, soja, salt och peppar. Låt koka ihop.

Servera med ris eller potatis och så gärna lite ruccolasallad och färsk persilja.

Tävla och vinn

Den här veckan har jag i samarbete med Whiteaway.se äran att tävla ut ett presentkort på 2500 kronor i nämnda butik. Tävlingsfrågan är – Vilken produkt ur Whiteaways sortiment saknar du mest i ditt hem? Motivera varför du vill ha den produkten och vad du skulle använda den till. Själv skulle jag gärna ha den här tjusiga gasspisen, istället för det halvtrasiga åttiotalstroll till spis som nu står i köket. Lämna en motivering i kommentarfältet och glöm inte att ange din mejladress så vi kan kontakta dig om du vinner.

Tävlingen pågår t o m. den 28/5-2012. Klockan 11.00. Ett presentkort värt 2500 kronor på whiteaway.se ligger i potten.  Vinnaren utses av Whiteaway.se. Deras beslut kan ej överklagas. Ev. vinstskatt betalas av vinnaren. 

Kollektivt

Igår höll vi på att stapla upp vinterveden så att den kan torka. Ett rejält arbete för två vuxna – men tack och lov var vi fyra. Våra kompisar kom och hjälpte oss och Jakobs mamma passade barnen. Jag har gruvat mig för vedjobbet i flera veckor men på drygt tre timmar var allting klart!

Vi försöker göra mer och mer arbetsbyten med våra vänner. Allt går så mycket fortare när man är fler och det är bra mycket roligare dessutom.  Några vänner till oss har satt i system att komma hem till varandra och vårstäda, putsa fönster, röja i trädgården. Göra de där stora projekten som annars kan kännas oöverstigliga. Är man sex, åtta vuxna är det gjort på nolltid och värdparet som får hjälp bjuder i gengäld på lunch. Det är fantastiskt att gå ihop och hjälpas åt. Vi är solitärer och våra kärnfamiljer är bräckliga konstruktioner. Jag tror att vi behöver hjälpa varandra i stort och smått och arbeta mer som kollektiv. Våga be om hjälp!  Det känns som att vi i det moderna samhället glömt bort det här och tror att vi ska kunna klara allting själva. Som att vi inte längre behöver varandra. När det i själva verket är precis tvärtom.

Drivhuset

Jag har gjort ett eget litet drivhus i fönstret, helt enkelt genom att lägga en av innerrutorna på långsidan och låta den vila mot en list så att den inte halkar ner. Resultatet blev ett slags trekantigt växthus. Därunder har jag haft sticklingar och småplantor av alla de slag. Men snart ska allt sättas ut i trädgården.

Odla i form – lätt som en plätt!

Middagstips från vårt växthus

Så ett frö

Jag har i vanlig ordning beställt de flesta fröerna till mitt trädgårdsland från Runåbergs fröer. De har ett otroligt brett sortiment av riktigt härdiga  gamla sorter. Dessutom alltid utförliga beskrivningar av hur grönsakerna kommer att smaka och vilken sort som passar bäst till vad. En självklarhet egentligen men i snabbköpet brukar sorten oftast inte ens vara utmärkt på fröpåsen. En morot är en morot liksom. Inget mer med det.

Men så är det förstås inte! Och det roliga med att odla själv är att testa olika sorter och jämföra. Jag gillar klassiska Early Nantes men i år tänkte jag satsa på att odla lite vintermorötter dessutom, som Autumn King som passar för långlagring. Jag testar för första gången också att odla de gula morötterna Yellowstone. Ska bli spännande att smaka!

Dessutom har jag tänkt odla olika kinesiska bladgrönsaker. Många av dem tål frost så de kan planteras under sensommaren och hösten och ätas när det mesta andra tagit slut. Det brukar kännas väldigt lyxigt!

Färgerna

Jag älskar kaklet i vårt kök. Jag älskar de mörka fogarna – det förstärker verkligen 40- talskänslan. Billigt var det också med enklaste sortens vitt kakel. Vi köpte det dessutom av en bekant som hade över från lite en badrumsrenovering.  Lampan köpte jag däremot dyrt på byggfabriken.com som har sjukt fina saker. Men nu ser jag att Ikea har precis likadana kopior.

Jag får ofta frågor om färgerna och tapeten i vårt kök. Skulle jag få en guldtia för varje person som mejlar och frågar vad tapeten heter ( Rut från Sandbergs) skulle jag kunna pensionera mig och flytta till söderhavet. De gröna luckorna målade vi i samma nyans som originalfärgen. Färgnummer  S1015-G20Y NSC. Bröstpanelens nyans heter Bris och kommer från Alcro. Insidan av köksskåpen är solgula, även det originalfärgen.

Random facts

1) Jag trodde tills nyligen att Kristianstad uttalades precis så –  Kristian Stad. Inte krischansta’. Det trodde jag var en helt annan stad. Det hela uppdagades när jag skulle dit och föreläsa och höll på att hamna i Kristianstad i Finland. För där uttalas det väl så? Kristian Stad. Eller har jag fel nu igen?

2) Jag hade fyra nappar när jag var liten. Två stycken i munnen och två stycken mellan tårna. Tå-tutte är ett vedertaget begrepp i min familj. Det skramlade om mina fötter på morgnarna när jag steg upp. Och när syrrans nappar var borta bjussade jag snällt på någon jag själv haft mellan tårna.

3) Jag var fruktansvärt rädd för rasister när jag var liten. Vilket inte är så konstigt eftersom jag växte upp tidigt nittiotal när det skedde många rasistdåd. När lasermannen härjade och Ny Demokrati var i farten. Jag var helt enkelt livrädd för rasister och övertygad om att de var ute efter mig (trots att jag var världens lilla lintott). Och när jag tio år senare luffade runt i Indien och läste boken om Lasermannen kunde jag inte sova för att jag var så skärrad. Logiken i det?

4) Jag kunde prutta på beställning som liten och underhöll på släktkalasen med detta partytrick. Oerhört sofistikerat!

5)  Jag hade väldigt livlig fantasi som liten och snappade upp allt elände som fanns i tidningar och på tv. Jag såg också alltid på Bullen tillsammans med min storasyster, fast jag egentligen var för liten. Det resulterade i mardrömmar och hemska fantasier. Varje gång de visade den där filmen baserad på ett läsarbrev sa de “kom ihåg att det inte är tjejen i filmen som skrivit brevet” och då sneglade jag på min storasyster för jag var övertygad om att det var hon som skrivit det. Varenda gång! Och det var ganska traumatiskt kan jag säga eftersom det nästan alltid handlade om självmord eller ätstörningar. Så fort min syster skulle ta en promenad och jag inte fick följa med trodde jag att hon skulle gå och ta livet av sig. Det hände att jag sprang efter i panik och höll fast henne i armen och skrek staaanaaaa, gör det inteeee! Förstår ni ångesten i det? Jag var ju helt skräckslagen!