Självförtroende är överskattat

Det pratas mycket om vikten av att att boosta självförtroendet, särskilt för unga tjejer. Dåligt självförtroende är det största handikapp man kan ha i dagens samhälle. I alla fall i andras ögon. Det är som ett otäckt lyte.

Men jag tänker att det är precis tvärtom. Jag tror att kampen för att få bra självförtroende faktiskt kan hindra en från att verkligen få det. Man fastnar i förberedelser och egoboosting istället för att bara göra sakerna man drömer om – trots att man har dåligt självförtroende. Självförtroendet får man kanske först efteråt.

Precis som vissa går omkring och tänker “när jag gått ner fem kilo – då kommer jag vara snygg och nöjd med mig själv. Då börjar livet” går vissa nu omkring och tänker “Jag ska inte gå ner de där fem kilona. Istället ska jag lovebomba mig i spegeln varje morgon. Och när jag lärt mig älska mina överflödiga kilon. Då börjar livet”

Men jag tror på en tredje väg – att helt enkelt bara köra ändå! Trots att man är lönnfet och har kasst självförtroende. Ibland är det bästa sättet att komma ifrån komplex helt enkelt att att acceptera att man har dem.  Varken försöka kämpa bort dem eller spä på dem. Inte göra det till en sådan big deal. Några komplex kan till och med vara nyttiga.

Jag oroas av den självförtroendetrend som råder när folk går ut och stolt deklarerar att de aldrig tar åt sig av elaka kommentarer/ aldrig tvivlar på sin förmåga/ aldrig ångrar något de har gjort/aldrig tänker negativa tankar om sig själva. Jag tror inte på det! Jag tror att de hittar på. Och tack och lov för det – för jag tror att en person som verkligen lever så på riktigt är i behov av hjälp.

Det må låta hårt men jag tror att det är viktigt att vi tvivlar på oss själva ibland, vi har ju så ofta fel! Att vi faktiskt ångrar saker vi har gjort – vi sårar ju varandra. Jag tror att det är bra att känna sina brister och fel. Jag tror att det är mänskligt att kunna bli ledsen av hårda ord och kritik. Och att det är nyttigt att tvivla på sin förmåga ibland. Det manar till självrannsakan. Jag tror inte att människor med okränkbart supersjälvförtroende som ett pansar omkring sig är de som faktiskt tar sig någonstans. Jag tror inte att de utvecklas överhuvudtaget.

De människor som verkligen gör skillnad för sig själva och andra är de som har rädslor, tvivel och komplex som efterhängsna kompisar – men kör ändå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

169 kommentarer på “Självförtroende är överskattat”

    1. Jag håller med dig, absolut!
      Dessutom tror jag inte alls på att tex Blondinbella som lever just på att boosta unga tjejer som står lite förvirrade och sökande inför framtiden.
      Det minns man ju själv från den tiden (runt 20) att det var mycket som snurrade i skallen.
      Jag tror inte en sekund på allt det där som Blondinbella predikar om hur stark och fullkomlig hon är.
      Att hon aldrig tvivlar på sin egen förmåga osv.
      Det låter inte ens mänskligt.
      Blondinbella må vara en knivskarp entreprenör men allt det där andra det köper inte jag.
      Fast det ger ju pengar…

      Själv har jag nog haft ganska dåligt självförtroende så länge jag kan minnas och jag känner alltid stor glädje och tillfredställelse när jag lyckats övervinna min rädsla, och det för mig framåt med små steg i taget.

      Kram Mrs G (Min dag som transvestit?)

  1. Mkt bra sagt! Ett systerproblem är “life is good”-uppdateringarna på FB. Där har folk alldeles för lite dåligt självförtroende

  2. Fastän jag inte är tjej, så har jag lite dåligt självförtroende ibland. Särskilt när det åskar. Men jag vet å andra sidan att jag är smartast och vackrast.

  3. så himla bra skrivet. och sant. bra reflekterat.
    tror att den där strävan efter att vara stark gör att vi kommer längre ifrån varandra. Jag är inte emot dåligt självförtroende men jag är för en medvetenhet om sina svagheter. Det är i sprickorna vi möter varandra ju. Livet på toppen är ensamt och förmodligen omöjligt.
    LOVE

  4. Som vanligt kloka ord! Jag må inte hålla med dig i allt alla gånger, men ofta så sätter du verkligen pricken över i Clara!

  5. Vidare ska man skilja på självförtroende och självkänsla. Det ena har med prestation att göra, det andra med person… Det är oftast det senare man menar då man använder ordet “självförtroende”. Man kan ha ett bra självförtroende men en dålig självkänsla…

    1. Så sant! Jag vet många, inklusive mig själv, som utåt sett upplevs som människor med bra självförtroende, men inuti kan självkänslan skava rejält. Och sedan finns det blyga personer som tycks har lågt självförtroende men har en väl förankrad självkänsla vilket gör att de känner sig trygga. Nu för tiden mår jag bättre, men har kommit dit just genom att låta mig själv må dåligt och komma igenom det starkare, göra något bra med erfarenheten av dålig självkänsla. Väldigt bra att du tar upp det här ämnet Clara, och bra kommentar Malin.

    2. Tycker att det där är en sån spännande tankegång, Alice Bah pratade väldigt bra om det i hennes sommar prat och det har stannat hos mig.

      1. Att ha självkänsla innebär ju snarare att vara nöjd med sitt inre alltså vem man är oavsett vad man pretserar eller vad andra omkring en tycker om en.

        1. Fast alltså ska man vara nöjd med sitt inre, oavsett? Ska man t ex inte kämmas om man råkar vara elak? Eller låta bli att förlåta sig själv för att man är lite för egofixerad? Jag tror det är sunt.

          1. Jag tror att om man har bra självkänsla känner man sig trygg i sig själv. Det betyder inte att man måste vara överlägsen alla andra, utan tvärtom, att man lättare kan se och erkänna när man gör fel.

    3. Mycket bra kommentar!

      Jag har inte så bra självförtroende. Tror ofta att jag kommer misslyckas med saker, skulle beskriva mitt utseende som “under medel”, känner alltid att det är oförtjänt när jag får beröm, kan älta i en hel dag om jag tror att jag har gjort något fel eller sagt något som sårar någon. Men självkänslan är det inget fel på. Jag tycker att jag självklart är värd den snällaste pojkvännen, skulle aldrig drömma om att umgås med en falsk vän eller ha ett jobb där jag blir utnyttjad. Skulle aldrig aldrig röka eller på annat sätt förgifta min underbara kropp. Har strävat i tio år för att få ett bra yrke och ett bra liv. Mycket som man läser om att unga gör mot sig själva, risker de tar och sätt de blir utnyttjade på för att få bekräftelse, det skulle aldrig ha hänt mig, för jag ser helt enkelt mig själv som för värdefull. Alla människor är så värdefulla, oavsett om man har självförtroende eller inte. Det är det grundvärdet man måste se till att alla får med sig från uppväxten. Jag tycker inte att det är varje individs eget ansvar att bygga upp det som vuxen, utan det måste byggas från grunden av föräldrar och skola.

  6. Du har rätt på många sätt! Jag tror att självförtroende är mer komplext än man ibland får det att låta som. Det är viktigt att att tro på sig själv i grunden, och om man inte gör det är det viktigt att jobba på det. Men sedan kan man ju inte gå runt och vara självsäker i varenda situation, och ibland kan det ju vara bra och viktigt att ifrågasätta sig själv. Vad jag menar är att våga känna att jag själv är ett bra människa i grunden, men det betyder inte att jag inte kan känna mig osäker i en viss situation. Det är väldigt normalt att inte känna sig bra på precis allt! 😉

  7. Åh vad jag älskar när du reflekterar, Clara! Det blir alltid så klokt och bra! Att vara rädd och tvivla på sig själv ibland är mänskligt. Mod föds ur rädsla, när man vågar göra sådant som man egentligen är livrädd för. DET ger självförtroende!

  8. Jag tror inte självförtroende är något man kan läsa sig till eller bara tänka -nu jäklar ska jag ha bättre självförtroende. Tror det är som du skrev “självförtroende kanske man får först efteråt” Jag tror det viktigaste av allt är att man inte får vara rädd för att misslyckas, för är man rädd för det då provar man aldrig. Men vågar man prova och man lyckas ja då kommer självförtroende att komma flygande. Jag försöker hoppa ut från så många stup jag kan hitta, går det så går det. Går det inte så vet jag ju bättre till nästa gång.

  9. Heja dig Clara, så himla bra skrivet. Jobbar som kurator på en gymnasieskola och jobbar mycket med just acceptans, inget annat är bra nog!

  10. Ja, det som gjort mig lyckligast med mig själv är aktivismen. Att engagera mig för något tokviktigt och göra skillnad (i mitt fall för flyktingar) gör att min finniga haka och degiga mage känns som himla oviktiga detaljer!

  11. Fast det är väl precis det självförtroende handlar om. Inte att vara kaxigast utan att lita på sin egen förmåga och som du säger köra ändå. Jag har bra självförtroende men jag även om mina många brister.

  12. håller helt med. det där tramset om självförtroende och det andra som jag aldrig kunnat fatta skillnaden på jo självkänsla är nog bara något som folk som vill sälja självhjälpsböcker hittat på.
    det är bara att göra saker utan egoboost och det är som du säger då saker förändras.
    folk som har gott självförtroende brukar vara tråkiga på precis samma sätt som människor med väldigt mycket pengar och insikten av att de är viktiga är väldigt trista att umgås med. fram för lite krackelerade personer och inte minst feta och gamla. det är en illa sedd grupp. feta, gamla och roliga. istället unga, smala och aptråkiga.

    1. Tycker absolut inte självkänsla är något trams, det är jätteviktigt att man har! Folk som inte har bra självkänsla gör ofta våld på sig själva och andra. Självkänsla handlar om tilltron till det egna värde, och om man kör på utan att ha självförtroende (vilket betyder tilltron till den egna prestationen) som clara beskriver – ja då har man bra självkänsla! Man vet att man duger ändå, även om man är lönnfet.. 😛

  13. Så himla bra skrivet. Jag tror även att den här hetsen kring att boosta sitt självförtroende och att självförtroende leder till ytterligare stress. Särskilt hos unga tjejer. Det blir som att man ständigt måste hitta något nytt att jobba med istället för att jobba för det man drömmer om (precis som du skriver).

    Jag tror snarare på självkännedom, att känna sig själv och leva med sig själv är det viktigaste. Att liksom anpassa sig efter sig själv.

  14. Jättebra skrivet, jag blir så himla trött på detta eviga egoboostande! Det känns inte särskilt äkta heller på något sätt. För att bli tillfreds med sig själv på riktigt tror jag inte att självhjälpsböcker och att som du själv uttryckte det, “lovebomba” sig själv vi spegeln 24/7 hjälper. Jag tror snarare att det stjälper när det visar sig att det inte fungerar!
    Mitt tips: Ät varierat, motionera lagom mycket, var snäll mot dig själv och läs inte veckorevyn!

  15. Men Clara, det här är nog bland det bästa du har skrivit.
    Inte får man bättre självförtroende av att boosta sig själv, gud vilka dumheter! Självförtroendet kommer efteråt, genom livserfarenheter och när man tvingat sig igenom saker som man inte vågar. Tills dess att man har riktigt gott självförtroende får man härda ut ändå, och leva, och man ska inte må dåligt över det.
    Jag tror på att göra saker man inte vågar. För varje sådan sak växer man en aning. Det värsta jag har gjort som jag inte vågade var att hoppa från Ålands högsta bro fastsatt i gummiband. Det var fruktansvärt. Det bästa var att flytta till Bolivia för ett år utan att kunna språket. Tack vare det är jag nu inne på sjätte året med min spanske sambo.

  16. Du är så himla klok, älskar det här inlägget verkligen! Jag har aldrig haft bra självförtroende, inte självkänsla heller för den delen. Och jag blir så himla stressad över folk som säger att de går runt och älskar sig själva så himla mycket, för jag vet att vad jag än gör kommer jag nog aldrig kunna göra det, och jag vet inte om jag vill kunna göra det heller. Jag vill faktiskt se mina brister och inte gå runt och tro att jag är nån kung (nu menar jag inte att alla som inte hatar sig själva är dumma!), för ibland kan det vara skönt att tycka synd om sig själv för att man är så himla dålig, haha. Det är liksom ett uppvaknande det också. På det sättet att man förstår att det finns en poäng i att acceptera sig själv, men att det för den delen inte är någon självklarhet som kan gälla hela tiden och för alla. Så jag är inget big fan av självförtroendehysterin, men samtidigt är jag väldigt glad att jag har lättare att acceptera mig själv än jag hade förut. Dock tror jag det är viktigt att skilja på begreppen att älska sig själv och att acceptera sig själv, för det är två väldigt olika saker.

  17. Bra skrivet, ja det viktigaste är att man är nöjd med sig själv med sina fel och brister och inte ständigt tänker på vad man kan ändra till det bättre. Kram Sarah

  18. Jag brukar inte kommentera, men vilket riktigt bra inlägg du har gjort här. Jag håller verkligen med dig och tycker att det är så klokt och bra och mänskligt.

  19. Jag har nog missat det här med att man ska ha överdrivet bra “självförtroende”. Däremot är det mycket prat om självkänsla. Och precis som någon före mig har kommenterat så säger många felaktigt självförtroende när de menar självkänsla.

    Hursomhelst så tror jag att de flesta av oss behöver öva upp vår självkänsla. Ingen mår dåligt av att ha hög självkänsla!

    Angående självförtroende så tror jag att det varierar från person till person. En del är av naturen lättsamma, och inte så känsliga för kritik. När de blir utskällda eller hackade på så rinner det av dem som en gås. Jag tror inte att det är dåligt, och jag tycker inte heller att de ska ändra på sig. Men på samma sätt så är det lika normalt att ha mindre bra självförtroende. De flesta av oss ligger väl någonstans mittemellan. Vi tror att vi är bra på ganska mycket, men inte allt. Eller?!

  20. Detta inlägg tror jag talar till många kvinnor i alla åldrar. Det känns bra när andra vågar erkänna att deras självkänsla och självförtroende inte alltid är på topp. Det är alldeles för lätt att jämföra sig med andra kvinnor och tro att dom älskar sig själv och sina kroppar varje dag.

  21. Åh, vad bra med någon som äntligen skriver det här!
    Det har jag tänkt jättelänge.
    Jag har rätt svårt för människor med för bra självförtroende, som BARA går runt och är stolta hela tiden, som till exempel tänker “det är alla andra det är fel på”.
    Jag tänker att det alltid är bättre att det fattas lite självförtroende än att det finns alldeles för mycket. Jag tror att det är sådant som rätt ofta får oss att prestera.
    Självklart är självförtroende viktigt- men jag tycker att det börjar bli lite för mycket boostande.

  22. Så enormt sant!
    Och de som boostar sig själv för mycket kör över andra i farten. Blir obekväma och självcentrerade, inte trevliga att vara med. På insidan är de troligen väldigt olyckliga pga alla krav.
    Bättre att släppa och satsa på riktigt välmående. Annars riskerar man att snabbt bli utbränd eller väldigt ensam.
    Och jag älskar dina kloka inlägg!

  23. Underbart inlägg håller med dej i det du skriver ,precis såna tankar har jag ofta att varför kan man inte bara få vara den man är och inte försöka göra om sig ,kram

  24. Åh vad fint! Sedan jag började jobba med att acceptera mitt dåliga självförtroende har jag sluppit mycket ångest. Tidigare ville jag jättegärna ha bra självförtroende och känna mig så där världsvan som jag tänkte att man då borde göra. Jag mätte mig med andra, eller egentligen vad andra utstrålade, och såg det som något fel att inte vara självsäker. Till och med undvek att göra saker för att jag inte vågade. Men vem är det som bestämt att man ska vara så himla självsäker alltid? Kan man inte få vara lite bortkommen ibland och ändå ha existensberättigande? Nu vågar jag (oftare) göra läskiga saker och försöker strunta i att jag känner mig “fel” eller blyg eller bortkommen. Och jag tycker faktiskt att det är modigt att inte behöva framstå som säker jämt.

  25. Jag förstår inte riktigt detta inlägg. Att träna upp sitt självförtroende är inte att sitta och “egoboosta” sig framför spegeln utan det gör man genom erfarenheter, genom att lyckas med saker.

    Självkänsla däremot kan man “egoboosta” upp och det är alltid bra att ha bra självkänsla. För hög självkänsla kallas narcissism, och för låg kallas mindervärdeskomplex men det är väldigt svårt att träna upp sin självkänsla så mycket att man blir narcissistisk om man inte har den underliggande problematiken.

    Du blandar hur som helst ihop begreppen självförtroende och självkänsla i inlägget, vill inte att folk ska gå runt och vara rädda för att egoboosta och få bra självkänsla för det är alltid bra att ha.

    1. Jag förstår inte riktigt heller vad du menar Clara.

      Ser inte faran i att folk får bättre självkänsla, känns som att det uteslutande leder till bra grejer (förutom om det blir en narcissmgrej av det, men det är ju som sagt en helt annan sak). Att ha bra självkänsla är ju inte det samma som att tro att ens person är oövervinnerlig och aldrig gör fel, det handlar ju snarare om brist på reflektion och självinsikt.

      Har också svårt att se att egoboostandet skulle leda till att folk fastnar framför spegeln för att de inte klarar av att älska sina överflödskilon nog mycket, tänker snarare att egoboostandet ger att “okej, så här ser jag ut, och jag är sjukt snygg (ändå) – kör på!”.

      1. Förstår inte heller Claras resonemang utan håller helt med Sandra och Emma. Det känns som att begreppen självkänsla och självförtroende har blandats ihop…

        1. Jag begriper inte heller resonemanget. Dessutom är det väl ingen naturlag att de med bra självförtroende blir arroganta. En kvalificerad gissning är att det är tvärtom. Med äkta självförtroende och självkänsla har man “råd” att vara ödmjuk.

          1. Fast självkänsla får man väl inte genom att lyckas med saker som man inte trodde man kunde. Självkänsla innebär ju att man sätter ett värde på sig själv oavsett vad man presterar. För mig har inte utseende något med självkänsla att göra utan man kan acceptera sig själv som mindre snygg (eller ful för den delen) men det spelar ingen roll, man känner på djupet att man ändå är lika mycket värd som alla andra och att det finns många andra anledningar till varför man förtjänar att vara älskad.

          2. Nej, men det skrev jag väl inget om? Jag håller fullständigt med dig Anna.

  26. Så jäkla sant! Mitt självförtroende växte enormt under åren jag utbildade mig fram tills att jag tog examen och kanske framförallt växte det under mina första månader på jobbet, fast jag i början inte trodde att jag skulle klara av det överhuvudtaget och bröt ihop framför min handledare efter 2 veckors intro. Men. Jag fixade det. Och nu känns det som att jag skulle kunna klara av nästan vad som helst. Nästan.

  27. Du skriver så underbart härligt. Tycker verkligen du har kloka ord och jag blir alltid extra glad efter att ha läst din blogg. Får så mycket inspiration och tips till nya idéer ! Fortsätt så.

  28. Tack för det där inlägget, precis vad jag behövde höra idag!
    Det är så kämpigt ibland när man tänker att allt måste vara perfekt och att man måste vara så perfekt hela tiden. Men de tankarna hämmar mer än de hjälper. Det bör ju duga att göra sitt bästa…

    1. Hej Anna. Anna här. Bra, kul, viktig länk. Tack.
      Hej alla. Jag hoppas ingen människa dömer en annan människa. För vad jag förstått, är ingen bättre än den andre.

      Tänker på den stackars lilla apan. Må vi alla ha ett GOTT LIV!

      Detta kan verkligen misstolkas, men kontentan: Jesus ritade i sanden och sa “Inte heller jag dömer dig”. …när alla andra ville kasta stenar.

      Man som kvinna. God fortsatt Blogg-dag!

  29. åh bra-iga clara! jag tycker du har SÅ rätt och uttrycker det på ett bra sätt. kraam. jag tror inte på filosofin att man ska boosta sig själv till att tro att man absolut inte har några brister, fel och svagheter. utan inse att man har det, ändra på det man bör ändra på och acceptera resten… typ 🙂 kraam!

  30. Vilket bra inlägg Clara! Tack för att du finns 🙂 Själv har jag mer och mer börjat tänka på att “göra” istället för att tänka så himla mycket. Och är man aldrig rädd kan man heller aldrig vara modig! Må så gott!

  31. Unga Clara! Ibland är du så klok att man blir glad över att du är en idol för så många unga tjejer.

  32. Där satt du huvudet på spiken! Att ibland känns denna hets efter att älska sig efter snarare som att endast se sig själv. För även med ett gott självförtroende måste vi stanna upp, reflektera och ibland omvärdera, det är ju det som gör oss till mänskliga varelser.

  33. Jag tycker att det du beskriver är att ha en god självkänsla. Det är inte bara att tuta och köra om självkänslan är låg. Hur man höjer den kan göras på flera sätt, beroende på vilken sorts person man är 🙂

  34. Jag har alltid gått efter Ronjafilosofin – göra det jag är rädd för. 🙂 Precis som du säger får vi självkänsla och självförtroende genom att göra saker – dels träffar man nya människor, man lär sig något nytt, man blir bra på något, man fokuserar på något annat än sig själv en stund..allt sånt som vi fick lära oss på arbetsterapeututbildningen. det kallas Arbetsterapi, eller som det kallas på engelska, occupational therapy; aktivitetsterapi. 🙂

  35. Åh tack tack tack! ÄNTLIGEN sätter någon ner foten och vågar säga emot! Tycker att det är så fruktansvärt obehagligt när alla runtomkring försöker banka mänskligheten ur sig och sätta upp någon perfekt järnfasad som inte rubbas för något. Själv blir jag stressad och stundvis mer osäker när man ser, hör och läser allt om denna hysteri om att skaffa sig ett bra självförtroende. Tack för att du tror på de mänskliga sidorna hos oss och delar med dig av det så andra kan förstå att det är okej!

  36. Tack för ett klokt och skarpsynt inlägg! Det är så jag försöker att leva, om än i liten skala =) Inte lägga vikt vid de ev. röda kinderna när jag argumenterar för och uttrycker min åsikt i viktiga frågor på jobbet eller i andra sammanhang. Säga ok till osäkerheten samtidigt som svaret blir JA till nya, spännande och utmanande ting både privat och i arbetet. Och därigenom utvecklas. Precis som du så fint uttrycker det.

  37. Jag själv har lite svårt att sätta mig in det du skriver, då att stå framför spegeln och säga till mig själv vad som var bra med mig hjälpte mig ut ur en depression. Det tillsammans med stöd från min mamma var det enda som hjälpte, ingen psykolog kunde fixa det. Kanske är det så att det är olika för olika människor, vissa behöver egoboosta sig själva, medan andra kan ta andra vägar genom livet.

  38. “- Många föräldrar tror att barn känner sig värdefulla och utvecklar en god självkänsla om de ständigt får beröm, men det är en missuppfattning. Vi vet sedan länge att barn som ständigt utsätts för negativ kritik under uppväxten får dålig självkänsla, men det är lika destruktivt för självkänslan att hela tiden få beröm, konstaterar den danske familjeterapeuten Jesper Juul.
    dagens föräldrageneration.
    /…/
    I Skandinavien har många ett lite stereotypt sätt att förmedla kärlek till sina barn. Ofta handlar det just om att ge väldigt mycket beröm.
    – Självförtroendet kan stärkas av sakligt beröm och kritik vid rätt tillfälle, men vill man hjälpa sitt barn att utveckla en bättre självkänsla är det ingen bra metod.

    Många av våra tankar kring pedagogik och barnuppfostran kommer från USA och där har man länge varit väldigt inriktad på att ge uppmuntran för att stärka barns självförtroende.
    – Det är förstås helt okej att ge sitt barn beröm då och då, men sker det hela tiden så gör det på sikt att barnen blir osäkra och utifrånstyrda personligheter som riskerar att slösa bort sin livsenergi på att försöka leva upp till omgivningens förväntningar. Eller så får de uppblåsta egon och blir extremt självupptagna i sin eviga jakt på bekräftelse, säger Jesper Juul.”

    http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/berom-ar-inte-karlek_478387.svd

  39. FANTASTISKA DU, fantastiska krönikör – detta var fruktansvärt fruktansvärt bra, klokt och välformulerat. Hatten av för dig, underbara kvinna!

  40. Mitt självförtroende blev avsevärt bättre när jag slutade jaga det. Så jag håller med helt.

  41. Du skriver det jag tänker!
    Jag tänker också att det är lite av en generationsfråga där vi 80-talister är lite mindre intresserade av det dravvel som Blondinbella säljer böcker på. Inget ont om henne, men hennes försök att vara förebild sätter också press på ffa unga tjejer.

    En balans mellan självförtroende, självkänsla och ödmjukhet är viktigt. Och nej, jag tror inte att en endaste människa kan gå genom livet utan att önska saker ogjort: att ångra sig är en del av just livet.

  42. Det är sunt att ha tillgång till Alla sina känslor och kunna ta del av dem. Om man ska tala om vad som är osunt så är det snarare att inte ha tillgång till hela sitt känsloregister.

    Bra skrivet Clara.

  43. Mitt i prick Clara! Min största drivkraft samt mitt största hinder, har alltid varit rädsla och är fortfarande det. Jag envisas med att göra saker jag är fullständigt skiträdd för att göra, men jag försöker åtminstonde. Min pappa sa alltid: om man börjar springa så får man springa hela livet… Min tolkning av det har alltid varit:Desto läskigare, desto viktigare att jag gör det. Okej, jag är ingen galning som hoppas basejump eller så. Mitt liv handlar om små, men ständiga försök till segrar. Att våga vara bevärlig, att våga säga emot den allmänna meningen, att våga vara mig själv, att våga verka fånig… Kanske vettigt att tänka så när man är världens största räddhare, annars händer inte såå mycket…

  44. Håller helt med dig Clara! Men lustigt är det att det är den bilden jag har eller har haft av dig, alltså som en sådan som aldrig tvivlar på sin förmåga/ aldrig ångrar något den har gjort/aldrig tänker negativa tankar om sig själv. Det är så lätt att inbilla sig saker om personer man inte känner eller bara känner ytligt.

  45. Självkänsla (att gilla sig själv) är viktigt men räcker inte hela vägen. Det är ännu viktigare med acceptans, att gilla läget, vara ok med sig själv som man är just nu med alla brister och skavanker.

    Just genom att acceptera (=inte stå ut med, utan att vara ok med). Har själv skrivit en del om detta i min blogg ( http://tantmango.se/?cat=21 ) eftersom jag själv håller på att jobba med det med hjälp av boken “sluta grubbla börja leva” av Steven Hayes, psykolog, som min psykolog rekommenderade. De tankegångarna ger stor hjälp åt oss som fastnat för mkt eller länge i jobbiga tankar för just genom att försöka undvika och trycka bort dem blir de bara värre. Nyckeln är att lära sig acceptera. Även mindfulness hjälper en del.

  46. Äntligen! Jag hoppas verkligen att den här frågan kommer att hamna i hetluften framöver, om den kanske inte redan är där? Det är en motvikt som behövs.

    Det de flesta behöver är ju bevis på att man är något att hänga i julgranen. Och det där med positiva affirmationer upplever jag bara som påståenden, inte bevis. Att säga till sig själv att “jag duger” när man så starkt känner att man verkligen inte gör det känns inte som den bästa vägen att gå. Det är ju bevisen man behöver, från sig själv och andra. Kanske borde man bli lite bättre på att bevisa för andra att de behövs och är fina varelser? Starta en god cirkel?

    Har själv tänkt mycket på detta. Framför allt angående acceptansen. Lite tankar i en smula poetisk form finns samlade på min blogg, http://sparvboet.blogspot.se/2012/06/det-ar-inte-fel-det-ar-bara-sa-det-ar.html

    Ha det fint!

  47. Åh Clara. Min röst i etern. Tack för att du talar de där orden som man alltid undrar om de kan vara sanna när de näst intill aldrig uttalas i samhället. Mest “berörd” blir jag alltid när kompisar till mig säger just att de inte ångrar någoting. Då drar jag ofta lite på smilbanden men blir alltid olusig inombords. Om vi inte ångrar.. Nej, vi måste ångra saker. Det är dels nyttigt och dels en otrolig känsla av oövervinnerlighet när man kan ångra, be om förlåtelse och gå vidare. Mycket bättre än att bara.. gå vidare. Utan vidare. Det är som att det man borde ångrat och tagit itu med stannar kvar och bra kan lossas från oss om vi ångrar oss. Ska ta mog till mig och säga detta nästa gång jag hör motsatsen tror jag. Puss

  48. Håller med dig:) att ha lite skavanker och lite dåligt självförtroende ibland betyder ju inte att man tycker att man är en människa mindre värd att leva. Det betyder väl hellre lite ödmjukt att man inser att man är en i mångfalden och att alla mina sidor, bra och mindre exellenta gör mig till mig.Tänker på det när jag t ex tittar upp på stjärnhimlen och fylls av ett lugn för att jag bara är en liten prick i universum och ändå får jag existera lika självklart som de vackra stjärnorna, som en del av allt detta, som en liten kugge. Ibland är mina handlingar avgörande för många och mycket, ibland kan jag “bara vara”, skönt:)
    Ha en bra dag och tack för alla dina klokheter/ Ninni

  49. Haha vad roligt, så gör jag, skiter i fläsket och bristen på pengar och kör på. Jag är helt enkelt tvungen att prioritera saker nu för jag har så mycket att göra! Att öppna blomsteratelje och samtidigt ha barn är rätt hektiskt 😀

    Tack för fin blogg!

    // Lisa
    lisaflorist.blogspot.se

  50. Men att acceptera sig som man är med sina fel och brister ÄR att ha självförtroende på riktigt menar jag.

  51. En mycket tuankvuard och ögonöppnande väg att presentera. Sedan är det skillnad på självförtroende och självkänsla. Att bara köra trots låg tro på att man klarar det, kan ju ge just det där självförtroendet du talar om. Men självkänslan, den är värd att jobba på – att tro att man är bra nog, att känna att allt inte byggs på prestation. Och att faktiskt inte brytas ned helt och hållet av en elak kommentar, utan bära på någon slags värde.

  52. Härligt! Själv har jag en bekant, han är lite av ett galet geni, som menar att “självförtroende/känsla” är lite av ett gift för oss. Hans poäng är att vi ju faktiskt blir människor i samspel med varandra, inte med (enbart) med oss själva. Ta hand om varandra, alltså, och så tuta och kör!

    1. Varför skulle bra självförtroende/självkänsla göra att man inte samspelar med andra?

      Bra självkänsla innebär att jag förstår mitt eget värde (även mina begränsningar) och bra självförtroende att jag litar på mig själv och min förmåga att prestera. Det innebär inte att jag ser mig själv som förmer än andra och helt plötsligt blir en eremit som inte kan samspela med andra människor.

      Varför skulle man inte kunna ta hand om andra bara för att man även tar hand om sig själv?

      1. Min spontana tanke här är att Pias bekantas invändning snarare handlar om att det är den ständiga jakten på bättre självkänsla som är giftet, inte att ha bra självkänsla. Har jag tolkat det rätt då? Jag tror att när man har bra självkänsla så är den ingenting man går runt och tänker på hela tiden; man är trygg i sitt värde och kan umgås med människor utan att samtidigt fundera på varför i hela friden de vill umgås med en. Det är snarare jakten på självkänslan som gör en ensam; den är ju så extremt fokuserad på alla dessa egoboostmetoder, som underblåser en individualism och en självcentrering på frammarsch. “Fixa din självkänsla först hemma framför spegeln, sen är det värt för dig att börja leva bland människorna”. Tron att självkänslan är något vi måste ordna med själva kanske får oss att dra oss undan? Lite som jag ibland kan tänka att “jag ska bara bli jättejätteduktig på att spela piano först, sedan kan jag börja uppträda med det”, en tanke som gör att jag aldrig kommer ut från övningsrummet och upp på scen eftersom jag aldrig tycker att mitt pianospel blir tillräckligt bra att utsätta andra för…

        Så uppfattade i alla fall jag kritiken.
        Jag kanske inte svarade på din fråga, Sandra, (något som jag delvis på grund av min låga självkänsla egentligen inte anser mig kapabel till att göra, eftersom kommentaren du svarade på ju inte ens var skriven av mig 😛 Men diskussionen är intressant och det här tyckte jag var den bästa spin offen hittills i kommentarsfältet så jag ville gärna lägga mig i) men det var i alla fall en lite annan vinkel på det hela 😉

        Ha det gött!

        1. Tack för svaret 🙂 Försöker bara förstå hur andra tänker, och din kommentar gav mycket bra insikt.

          Sen tycker jag att man har förstått hela grejjen med bra självförtroende eller bra självkänsla fel om man tror att det går ut på att sitta framför spegeln och säga att man älskar sig själv och sen helt plötsligt må superbra och våga allt 😛

          Självkänsla för mig innebär att jag kan acceptera mig själv och gör även att jag känner mig mer fri och kan unna andra att må bra. Har sett en del kommentera på ett sätt som fått mig att undra om dessa människor bara kan må bra om andra mår skit, och det tycker jag är väldigt tråkigt.

          Jättebra kommentar av dig i alla fall, är så glad över att ha fått ett gensvar.

          Ha det gött du med!

  53. Så himla bra!! 🙂 du sätter ord på sånt som för en annan är svårt att förklara <3

  54. Vad bra! Har själv gått runt och oroat mig när man läser bloggar och intervjuer med folk som “lyckats”… Det blir en väldigt omänsklig värd om alla ska gå runt och vara starkast och bäst själva hela tiden.

  55. Mycket bra skrivet!

    Så många gånger som man har blivit itutad att man ska ha världens bästa självförtroende och bara låta allt skit rinna av en, snacka om att sånt kan göra en osäker. Bättre att tillåta sig själv att vara liten ibland också. 🙂

  56. Clara.
    Det är skillnad på självförtroende och självkänsla…
    Självförtroende handlar om saker man är bra på att göra. De flesta har gott självförtroende, man vet vad man är duktig på att göra.
    Däremot sjäkvkänsla gör att man mår dåligt inuti själen…man tycker andra är snyggare, smalare mm. Ibland kan man kompensera den dåliga självkänskan med att vara duktig, man vill bli bekräftad av andra, man vill att andra ska se en, man kanske stannar i en dålig relation och tror att det är nog allt jag får. Man gör helt ner sej själv.
    Grejen är nog att man måste förstå att vi alla är lika fina oavsett yrke eller hur vi ser ut. Men det är inte så enkelt som att köra på bara…man nåste jobba med sej själv och ev ta hjälp utifrån när självkänslan sviktar.
    Det är en lång väg att gå…jag vet det för jag har själv varit där. Nu är jag lycklig både i det jag gör och i mej själv.
    Kram.

  57. Jag håller absolut med!

    Den som vill veta mer kring det Clara beskriver kan googla på acceptans eller mindfullness. Acceptans är nämligen grunden i mindfullness /”leva i nuet”. Detta använder många psykologer sig av eftersom vi människor verkar må bäst när vi kan lära oss att acceptera istället för att sträva efter den där “eviga lyckan”.

    1. Mindfullness är toppen…det är ett sätt att förhålla sej till…
      Svårt men man får träna pä att vara i nuet..

  58. Mjuuu… fast det svåra i detta tycker nog jag kan va när man anser sig vara dålig på väldit mycket saker och man mest har erfarenhet med att ‘allt jag tar i misslyckas’ och man ÄNDÅ tänker att ‘men DENNE gång måste det väl gå bra’ (tänker på ex jag som har blivit ensamstående och skall klara allt själv så som renoveringar och andra saker som bilpyssel & huspyssel) och det lixom ÄNDÅ går åt fanders på NÅT sätt…
    DÄR tycker jag det blir svårt. Jag fortsätter försöka, ger inte upp men känslan att jag är ganska värdelös byggs ju lixom på efter varje misslyckande.
    Jag kanske skulle behöva köra nåt mantra, boosta fram för spegeln, intala mig att jag är en sån som inte tar åt mig.
    Fast … inte ens dom orden kan jag säga till mig själv längre för det känns som en stor lögn.
    Inte för att jag gräver ned mig… jag fortsätter ju göra bort mig, fortsätter misslyckas.
    Kanske e tur att jag är så korkad att jag faktiskt tror att ‘nästa gång kommer det gå bra’
    🙂

  59. Väl talat Clara! Jag jobbar med kognitiv beteendeterapi och detta är ett sympatiskt sätt att förklara vad vi håller på med. Tack!

  60. Mycket klokt. Jag tror också att många skulle må bra av att inte känna efter så himla mycket hela tiden. Självklart är det viktigt att hålla reda på hur det står till med dig själv men någonstans är det ännu viktigare att kunna lägga sina bekymmer åt sidan och koncentrera sig på något annat.

  61. Alltså hjälp vad du är klok, Clara. Inte för att jag inte redan visste det. Men du är verkligen helt osannolikt vettig. Vilken himla jättetur att du finns!

  62. Oj vad bra, du är så otroligt klok! Tack för att du delar med dig av dina tankar och funderingar! Befriande läsning. Kram till dig

  63. Ett bra självförtroende får man genom att våga utmana sina rädslor och sig själv. Att sätta sig på sin spets och klara av det men även att våga misslyckas! Men en bra självkänsla är ju att som det låter att man känner sig själv och vet hur man reagerar i vissa eller alla situationer. Man känner sig själv helt enkelt. Och man är trygg i den man är, självförtroendet får man genom att utmana sin självkänsla. Och självförtroende har inte med utseendet att göra som många tror och förknippar det med. Det är snarare att man är fåfäng 😉 och tror att man har ett självförtroende för att man har ett fint yttre.. Inte lätt och många rör ihop det.. Men målet är att få allt på ett plan. Alltså kropp, själ och tanke.

  64. Tyckte att dina tankar var så härliga att jag la en länk till dig i mitt inlägg på bloggen. Hojta till om det inte är ok, då tar jag bort den.

  65. Hej Clara! Jag började läsa din blogg för ett tag sedan och är nu fast. Du är så klok och slår ofta huvudet på spiken! Så härligt med en blogg med lite djup. Läste att du tidigare lidit av panikångest. Snälla, kan du inte skriva ett inlägg om hur du övervann denna? Är ju ett så vanligt problem, särskilt bland unga kvinnor, idag. Tror att detta skulle uppskattas av många! Kram

  66. Jag känner ju själv att all den här hetsen att “få bättre självkänsla”gör att jag känner mig ännu mer stressad. När ska det hända mig liksom? Jag måste nog kämpa hårdare och vara “bättre” än vad jag redan är. Jag måste vara FELFRI! Och det är ju omöjligt! Vad skönt att höra att jag kan acceptera mig själv som jag är – med pösig mage och underbett. Trots att det är just DE sakerna som också gör mig rädd för att inte duga..

    1. Men asså om du tror att självkänsla menar att du måste vara felfri så har du ju verkligen inte förstått konceptet?

  67. Jag förstår inte alls det här inlägget. Jag förstår inte det negativa med att människor bygger upp sitt självförtroende eller självkänsla. Det är väl människor med lågt själförtroende och -känsla som börjar mobba och vara taskiga mot andra. Tror inte det är ofta som harmoniska människor som är nöjda med sig själva på riktigt är taskiga mot andra. Min erfarenhet är heller inte att den som har riktigt dåligt självförtroende gör saker de drömmer om trots sitt dåliga självförtroende. De brukar låta bli.

      1. Håller med, om man inte har någon tilltro till sin egen förmåga (dvs självförtroende) så kommer man inte “helt enkelt bara köra ändå” när man står inför någonting svårt.

    1. Claras kritik mot egoboost-karusellen tror jag inte handlar om att det på något vis är dåligt att jobba med sin självkänsla, utan om de sätt man förväntas göra det på. Sätt som för många snarare upplevs som en källa till ännu mer självtvivel de gånger det inte fungerar.

      Det är vad jag tror i alla fall, hoppas jag kanske hjälpt dig att förstå inlägget lite bättre!

      Peace!

        1. Kul att kunna hjälpa till! Och stort tack själv för att du tar upp det här. Du gör ett otroligt bra jobb! Jag hoppas verkligen att den här debatten inte stannar med ditt inlägg, utan sprider sig som en löpeld bland bloggare och tidningsskribenter, till arbetsplatser och klassrum! Detta om något borde bli nästa stora mediegrej. För detta, tror jag, kan betyda så mycket för så många!

        2. Resnonemanget är i inlägget för mig helskumt.

          Det finns inget negativt i självförtroende och självkänsla, då har man inte full koll på begreppen.

          Och att det eventuellt är stressande för unga tjejer att jobba med sin självkänsla och självförtroende är väl en ickefråga. Det är väl mycket sämre att gå genom livet med dålig tilltro till sig själv än att jobba med sin attityd lite då och då?

          Hur man bygger självförtroende och självkänsla är ju säkert olika från person till person men just därför är det väl bra att det finns så många som pratar om dessa saker och lägger fram olika förslag på hur man kan gå tillväga. Ruskigt onödigt att peka finger på vissa metoder tycker jag. Det finns väl plats för alla.

          Men att säga att det är bra med lite komplex är ju ungefär som att säga det är bra med lite oordning i privatekonomin, eller lite mögel i badrummet eller nåt annat som påverkar betydligt mer än vad man kan tro.

      1. Okej. Jag vill inte vara petig, men rubriken är “Självförtroende är överskattat” och det har jag lite svårt att bortse ifrån. Samt att det i texten står att det kan vara nyttigt med lite komplex och att tvivla på sig själv ibland. Nu blir jag ännu mer förvirrad, tycker Clara det är bra att jobba med självförtroendet eller är det bra att ha lite dåligt självförtroende?

        Men det jag håller med om är att jag tror inte heller på de som säger att de aldrig tar åt sig av elakheter, aldrig ångrar något osv. De lever i förnekelse.

          1. Hehe, då tar Sparven och svarar på den! För jag tänker att det ena kanske inte behöver utesluta det andra?

            Som Clara skriver så manar ju ett visst mått av tvivel på sin förmåga till självrannsakan. Det kanske också är det där tvivlet som gör att man får en positiv känsla när man till slut vågar trotsa det? Jag spekulerar nu, men om ens självförtroende är en skala, där man befinner sig på 100% (alltså har en 100% positiv uppfattning om sig själv) så innebär det per definition att man inte uppfattar sina fel och brister. Vilket kanske är gött för en själv eftersom man då inte lider av dem. Men kanske inte så gött för andra; personer med noll självinsikt kan vara ganska jobbiga att ha och göra med. Vi blir ju, som du säger, snarast provocerade av människor som påstår att de aldrig tar åt sig och aldrig ångrar sig, eftersom det är så uppenbart att de lever i någon form av förnekelse. Och förr eller senare kanske den där bubblan av självbedrägeri spricker? Så ur den synvinkeln kan kanske ett visst mått av självtvivel vara motiverat?

            Däremot får man göra skillnad mellan sunt självtvivel och överdrivet sådant; tvivel, komplex och vanföreställningar om sig själv som leder till psykisk ohälsa. Som jag förstod inlägget så var det inte heller den typen av destruktiva tankar som Clara tyckte kunde vara nyttiga.

            Så, som sagt, det ena behöver kanske inte utesluta det andra?

  68. Sååå tacksam för detta inlägg!

    Inte minst för att jag i helgen sårade någon och nästan förstörde en vänskap mellan två andra… och nu gör jag inget annat än ångrar mig…och lär mig…
    DETTA är vad man måste berätta för sina barn, att ALLA kan göra fel, och det är OK att ha ont i magen över det, för då har man ju lärt sig något om livet. Håll tummarna att jag blir förlåten…

  69. Så bra skrivet! Att ego-boosta verkar för mig som att undertrycka sina tvivel och sin självrannsakan. Jag tror inte förträngning av känslor i längden gjort någon till en bättre människa, det skapar bara lycka på ytan. Bättre självförtroende, mindre självkänsla, mindre lyhördhet för sig själv – inte en helt bra kombination. Ironiskt nog dessutom en komb som inte sällan kan ses hos individer med beroende-problem… Antyder absolut inte att folk som pratar om ego-boosting skulle vara missbrukare, bara förundrar mig över att den mentala balansen skulle vara något att sträva efter…

  70. tack för det mänskliga inlägget!
    det är så jag har jobbat hela livet – gå emot rädslan och sen känna mig starkare!

  71. Ååh vad bra skrivigt, fiffig är du! Javisst. självkänsla och självförtroende är bra men får lite känslan av att alla “egoboost” hets främst skapar avsaknad av självdistans som är så oäändligt viktigt. Såklart måste man tro på att man kan lyckas, men självförstroende betyder ju också förmågan att kunna rannsaka sig själv, kunna skratta åt sig själv och fast man som alla ibland misslyckas eller gör bort sig ändå vara nöjd och glad med den man är.

  72. Håller med dig Clara… O jag tror att folk blandar ihop Självförtroende o Självkänsla!!!!
    Om man har självkänsla klarar man av att ta konstruktiv kritik o man kan se sina egna fel o brister . Man skyller inte allt på andra utan man klarar att ta ansvar för beslut man fattat.
    Jag är ju en av de personer som nått fram till en härlig ålder av snart 40. Jag anser att jag sakta men säkert lärt mig skillnaden mellan att ha självförtroende o ha god självkänsla.
    Jag vet idag vad jag kan o vill o klarar av. Jag tar inte på mig eller utger mig att klara mer än jag faktiskt kan. Jag ber om hjälp där jag ser att jag har mina begränsningar. Detta gäller både känslomässigt o på ett mer arbetsrelaterat-plan!! Framför allt har jag fattat ett beslut så står jag för det. Blir det fel försöker jag räta till det men går inte de får jag ta konsekvenserna.
    I dag anser jag att man lär unga att “Du får o du kan vad du än sätter dig för”, o givetvis ska man inte sätta begränsningar…men man glömmer bort att samtidigt säga “DET KRÄVER JOBB FRÅN DIN SIDA” . Inget är serverat där ute!! Du kan själv klara av att överstiga hinder o klättra på berg! Men du måste själv ta dig dit med lite hjälp o “stöttning” från olika andra människor som kanske kan sådant du inte kan.

  73. Precis så! Man låtsas helt enkelt. Alltså att man är där man skulle vilja vara i självförtroendeväg. Och så gör man allt man vill alldeles oavsett. Så småningom börjar man ju tro på det själv 🙂

    Kramar

  74. Man behöver ingen terapeut när man har dig! Jättebra skrivet, det ska jag tänka på. För mig är det stort att bara posta en kommentar men idag gör jag det :).

  75. Så klok du är Clara, särskilt för att vara såpass ung, hur vis kommerdu inte bli med åren!

  76. Jag får bättre självförtroende genom att banta ner mig i vikt. Gör hellre det än att krysta ur mig framför spegeln att jag gillar mina “extrakilon”.

    Wie.

  77. Jätte bra skrivet!… Kände mig verkligen träffad… Kanske är dags att bara köra på? Mm.. Tack för en underbar blogg Clara!

  78. Jag pluggar psykologi i Göteborg och vi har diskuterat precis det du skriver om en hel del. Det finns många problem med hur bilden kring självkänsla sprids i media, och särskilt av sådana som Mia Törnblom. Det som bl.a. hon skriver, och som Blondinbella fortsatt på har inget stöd i forskningen alls. Det finns en jätteduktig kille från Göteborgs universitet som skrivit en bra och informativ bok i ämnet, som alla borde läsa. http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9144070063

  79. Alldeles rätt! Både självförtroende och självkänsla brukar bli bra mycket bättre med tiden. Det är ganska logiskt och oundvikligt att unga människor kan känna sig förtvivlade, sökande, de är ju i början av en lång, svår resa och har små erfarenheter. Men när man har kämpat sig genom svårigheter och när man har fått lite mer insikter om hur världen fungerar så händer det magiska i en eller annan grad. Man har upptäckt då att man inte bara har svagheter utan även styrkor, och att dessa styrkorna kanske befinner sig inte alls i på det planet som man har hoppats på. Man upptäcker att man duger. Synd att man inte kan inse det från självaste början men det kanske är en måttlig tvivel som driver oss framåt.

  80. Jag läste att det inte finns någon forskning som visar att självkänsla och självförtroende går att skilja åt. Vet faktiskt inte om jag tror på en avgrundsdjup skillnad mellan de två begreppen. Vadå, att självförtroende enbart är prestationer? Men jag tror prestationer är viktigt. Att vara snäll mot andra eller orka bry sig om världen, t ex, det är ju en prestationer, som jag tror man mår bra av att vara stolt över att man utför. Och bland de bästa sätten att trivas med sig själv tror jag är att vara snäll mot andra; en prestation. Och om självkänsla är helt åtskilt från prestationer, menar ni då alltså att idealet är att man ska vara lika trygg i och nöjd med sig själv oavsett vad man gör, oavsett hur man beteer sig, oavsett vad som händer runt omkring? Är det möjligt, är det eftersträvansvärt? Man kan inte sitta på månen och vara lycklig med sig själv, vi är en del av världen vi lever i och självkänsla/ självförtoende kanske därför varken kan eller borde komma enbart innifrån.

    Jag köper självkänslabegreppet som ett sätt att t ex flytta fokus från att jämföra sig med andra , man jag tycker man ska ta hela grejen med en nypa salt.

  81. Bästa jag läst på länge. Har inte sett på det på det viset förut. Tack för kloka ord.

  82. Om man har det högsta självförtroendet, känner sig bäst osv. Då är man ju alltid nöjd och tycker att man har gjort bra ifrån sig. Då blir det väl inte att kännas något speciellt om nån säger “vad duktig du är” eller om man själv tänker “det där gjorde jag bra”, för man är ju ändå alltid nöjd och man vet ju redan det?. Jag, med halvdant självförtroende, tycker det känns speciellt när jag kan säga till mig själv “Det där gjorde jag bra, även fast jag inte trodde det. Vad duktig jag är” och klappa mig själv på axeln. Det, för mig är en härlig känsla, som jag inte vill känna hela hela tiden. 🙂

  83. Oh, precis på något sätt det jag själv har försökt tänka men inte kunnat sätta ord på. Jag är själv så utled på att höra om hur man skall få självförtroende och vad man skall göra som om man fick ett gott självförtroende av någon bok.. Det är sådant som kommer, till exempel för mig little by little och för en annan jag känner aldrig men den personen har ändå levt och gjort saker i sitt liv utan att ha läst “hur du får ditt självförtroende” kanske min kommentar inte make so much sense men tack för att du skrev det här.

  84. Ojoj så visa ord. Det är faktiskt så jag lever nu. Förrut levde jag efter “när jag gått ner 5 kilo då börjar livet”. Men något hände efter min pappa dog för två år sen och allt kom i perspektiv. Idag kastar jag mig in i saker som jag kanske inte har full koll på eftersom jag inte vill missa en chans. Det har relaterat till att jag fotograferade ett mode repotage för en tidning som ska tryckas i 200 000 expemplar utan ha gjort någonting liknande. Ibland kommer faktiskt självförtroende efter, när man har pushat sig själv över en tröskel.

  85. Det var intressant att någon redan skrivit om det här med självkänsla. Jag tror det är nödvändigt att tycka bra om sig själv, för att kunna ha ett förtroende i sig själv spirituellt och mentalt. Man kan inte ha en falsk självkänsla, men kanske man ibland måste låtsas lite för att lära sig hur det är, att må bra eller bättre. Kanske imitera någon annan för att se om det passar en själv. Hitta ett sätt att hantera den situation man är i.

    Men man kan inte gå omkring med ett falskt självförtroende, för sin egna skull, för när man misslyckas så uppstår där ju en konflikt i ditt psyke, oavsett om du lyckas förtränga det. Det är annorlunda än att försöka sig på någonting nytt utan att vara rädd för att misslyckas. Men det är väldigt likt att låtsas vara någonting man inte är.

    Det riktiga självförtroende kommer med mognaden och är där för att du snabbare och lättare ska kunna röra dig i livet. För mig är det nära besläktat med att vara trygg med en själv och de val man gör. En slags inre balans, en harmoni av att ha slutit fred med sig själv och omvärlden. Förtroendet till att man är en bra människa och vågar stå upp för att uttrycka det i sin själ och för sin omgivning. För människan är ingen ö och att uppfylla sin fulla potential är mer än bara din självkänsla eller ditt självförtroende.

  86. Mycket bra peptalk, detta. Visst är det så. Acceptera mera. Och det är okej att känna sig låg ibland. Jag lever hellre livet på hela skala från högt till lågt och från lågt till högt. I dag känns det på ett sätt, i morgon på ett annat. Omväxling förnöjer och utvecklar.

  87. Hej Clara!

    Det här inlägget förvirrar mej nåt så enormt. Vad menar du?
    En person med bra självkänsla är ingen dryg människa som kör över andra eller som du skriver “stolt deklarerar att de aldrig tar åt sig av elaka kommentarer/ aldrig tvivlar på sin förmåga/ aldrig ångrar något de har gjort/aldrig tänker negativa tankar om sig själva”. En person med bra självkänsla är en person som tvivlar på sin förmåga men kör ändå, ångrar det den gjort men inser att det inte var världens undergång, tänker negativa tankar om sig själv ibland men tillslut lyckas vända på dessa tankar, förstår att negativa kommentarer kanske beror på att personen har en dålig dag. En person som inte har bra självkänsla/självförtroende är INTE en person som du skriver som “verkligen gör skillnad för sig själva och andra är de som har rädslor, tvivel och komplex som efterhängsna kompisar – men kör ändå.”, en person med dålig självkänsla med rädslor och tvivel stannar hemma, vågar inte ens söka det där jobbet och oavsett vad personen har åstadkommit i livet vågar den aldrig tro att den faktiskt KAN nånting. Nästa gång den ska göra något är det precis lika läskigt för personen ifråga KAN ingenting egentligen… Som sagt, oavsett tidigare prestationer.

    Jag tror att det är det här “DU KAN OCKSÅ” som blondinbella och dom andra vill åt. Varför ska du pusha utvecklingen som redan finns med såna här inlägg, där du tycker att flickor snällt ska luta sig tillbaka och tycka att det är okej med rädslor, tvivel och komplex (troligen skapad av ett samhälle dominerat av män, ett samhälle med sjuka ideal). Varför ska vi inte få stå upp mot det här?! VARFÖR är man så jobbig när man “stolt deklarerar” som du skriver, att man gör det? Är det ok med så mycket tvivel och komplex som finns i dagens samhälle? Ska vi ha det så? Jag vill inte att mina barn ska tro/tycka att folk med gott självförtroende är jobbiga/dryga (för tro mig att det är så det är idag), och få ved på elden när dom läser såna här inlägg av en klok person som du. Varför ska personer som vågar vara sig själva och tro på sig själva absolut tryckas ned, även av dig?

    1. Jag håller verkligen med dig. Du formulerade precis vad jag ville säga tidigare. Något som jag reagerade starkt på var att Clara skrev att det kunde vara nyttigt med lite komplex. Idag så opererar unga tjejer sönder sina kroppar för att de har “lite komplex”.

  88. Oj, jag förstår nog inte riktigt? Kanske du blandar ihop självförtroende och självkänsla? Att tycka om sig själv är väl inte likställt med att aldrig vara rädd, eller ångra sig när man sårar någon? Jag tycker det låter som om mycket av det du nämner är brist på självkänsla, till exempel att vilja banta för att vara nöjd med sig själv, eller bygga upp den där muren av fejkad “osårbarhet”.

    Tror du verkligen att det finns någon med “okränkbart supersjälvförtroende”? Kan det inte vara så att människan bakom det är extremt osäker i verkligheten, men så länge vederbörande inte kan tro på sina förmågor, så stannar muren uppe som ett skydd? Är det då inte bättre att den personen får lite “loveboosting” så att hon/han/hen kan inse att man inte behöver ge ett sken av att vara osårbar för att kunna vara omtyckt?

  89. Bra skrivet, Clara. Och mycket sant. Det är liksom inne att vara “kaxig” och inte visa sig skör oavsett om men är det eller inte. Att vara “långsam,, eftertänksam och förnöjd” anses “fult” numera men att vara “snabb, säker, rask” etc.är “fint”

  90. Jag håller med dig i tanken, men det finns en del intressanta studier som visar på att all denna “självglorifiering” vi människor ägnar oss åt faktiskt tjänar ett ganska viktigt syfte; de som är mer realistiska och ser både sina misslyckanden och framgångar i lika starkt ljus är lätt deprimerade. Här är en länk till en av rapporterna: http://taylorlab.psych.ucla.edu/1994_Positive%20Illusions%20and%20Well-Being%20Revisited_Separating%20Fact%20from%20Fiction.pdf

  91. Denne likte eg! Veldig bra reflektert, fekk meg til å tenkje. Det er rart med at ein liksom aldri skal begynne før ein er fornøgd eller perfekt.

  92. Och jag undrar om de verkligen finns, de där personerna som är så hårdhudade att elaka kommentarer bara studsar? En sådan skulle inte jag vilja vara. Om andra människors åsikter bara rinner av en, då är man väl… psykopat?

  93. Detta var det klokaste och finaste inlägg jag läst!! Jag pennumrerar sedan några månader tillbaka på en tidning, låter det vara osagt vilken, som i mångt och mycket handlar om att boosta sitt självförtroende och komma över sina komplex. Jag känner ofta när jag läser artiklarna att de har en poäng, men ändå inte på något sätt. Du sätter fingret på just den känslan. Ska säga upp prenumerationen imorgon! Tack!!

  94. Åh Clara, de där sista raderna lyfte min dag! Tack för att du står upp för mänskligheten och tänker efter. Sådana som du behövs!

  95. Bra skrivet! Jag tror detta överdrivna självboostande ofta enbart ökar pressen på att man ska vara så jädrans lyckade och bra!

  96. SANT!!!!!håller med till 100 procent. Det är också sätt att få andra attbetala för all möjlig skit såsom ”älska dig själv böcker ” osv rena