Vi sågade ner ett stort träd på vår tomt idag. Inte för att vi ville men för att trädet var sjukt och skulle ramla över huset vid första bästa storm. Det var absolut nödvändigt och helt rätt att göra. Ändå kändes det nästan brottsligt. Att ta ner ett träd som stått där sedan långt innan första världskriget rasade. Ett träd som funnits längre än de flesta levande varelser på jorden. Ett träd som stretat och vuxit och överlevt otaliga vintrar med trettiofem minusgrader. Varje vår snällt skjutit nya skott. Och så en dag kommer någon bara och sågar ner det. Motorsågen tuggade igenom stammen och i en blinkning var det en gång så resliga trädet borta. Slaget till marken.
När jag mår dåligt eller är stressad brukar jag gå ut i skogen och krama träd. Stora tallar eller björkar, där armarna inte når runt. Det ger en sådan obeskrivlig frid i hela kroppen att krama någonting så stort och starkt. Med rötter som sträcker sig långt ner i jorden och grenar som nästan snuddar vid molnen. När mamma var sjuk hade jag en egen sten också. Stor, platt, övervuxen med mossa. Där la jag mig på rygg och stirrade upp i himlen och lät ångest och sorg rinna ut genom ryggen. Försvinna ner i stenen som orkade och bar allting.
59 svar
Visst är dom besjälade. Vackert att du berättar att du hämtar kraft i naturen när det känns tufft. Det är den enda och den bästa vägen till ny energi. Om fler kunde göra så skulle vi bo i en bättre värld.
Så fint skrivet! Och så sant. När jag och min syster var små hade vi ett träd på farfars gård som vi alltid lekte med, vi “matade” trädet med allt möjlig och tog hand om det. Sen en dag hade farfar sågat ner det trädet, usch! Det var sorgligt. Men antagligen nödvändigt det med…
Du skriver med själ underbaraste Clara. Allt som oftast känner jag nig berörd och tagen långt långt inne i hjärtat. Tack! Tack för du skriver och gör så jag känner mig extra levande!
Håller med!
Jag håller också med! Tack Clara för att du är så vis och mänsklig. Det behövs fler av människor som du!
Så vackert du skriver! Och visst är det så. Vi är många varelser och växter som delar på samma jord.
Visst är det hemskt? Önskade att många tänkte efter innan dom satte sågen i träden. Ibland är det ju nödvändigt, så är det. Men många, ofta nyinflyttade, sågar utan att tänka….verkar det som iallafall. Vi har tyvärr också tvingats ta ner riktigt gamla björkar runt vårt hus…men dom var ruttna och skulle ha ramlat ” när som helst”. Älskar att krama träd! Tack för att du delar med dig 🙂
Vilken vacker syn på naturen, och vilket bra sätt att låta negativa saker smeta av sig på sånt som ändå inte behöver plågas.
Om du hinner och orkar någon gång så läs Trädets tid av Christel Kvant.
Så här skrev jag när jag läst den.
Christel Kvant är författare, journalist och fotograf med inriktning på trädgård. I denna bok så skriver hon om träd på alla tänkbara sätt. Det är en bok till oss som älskar träd och även till de som bara vill veta lite mer om dessa uråldriga följeslagare. Hur otroligt viktiga och värdefulla träden är för allt levande på jorden. Underbar bok med fantastiska foto/bilder. Man blir nästan lite religiös när man läser den och hon tar också mycket riktigt upp hur stor roll träd har spelat i olika mytologier,religioner och skapelseberättelser under tidens gång. Läs och njut och gå sedan ut i naturen och titta, känn och lukta på alla träd du hittar. Lägg dig under en gammal ek och titta upp genom grenverket och känn tidsrymderna svepa igenom dig.
Lev väl
Härlig bok, jag läste den och en del andra inför ett föredrag om “Fantastiska träd” i vintras. Träd kan rädda världen av Johan Tell och Svenska träd : upptäck, känn igen och använd
av Pelle Holmberg, Marie-Louise Eklöf är också fantastiska!
De vet vad de sysslar med, de där träden, det är jag helt säker på.
Jag gillar också träd. När det är folk runt och jag inte kan med att krama dem så brukar jag ge dem en liten uppmuntrande klapp och en liten hemlighet. De är bra på att bevara sådant, träden.
Har ett så fint foto på min pappa och min dotter kramandes ett träd på var sin sida av trädet. Tänkte precis för nån dag sen att om inte fotot varit taget med min värdelösa mobilkamera hade jag förstorat bilden något och hängt det på väggen.
Vilka vackra tankar du bjuder på. Du har så rätt och jag skall nog pröva på att gå ut i skogen och krama om ett träd jag med nästa gång världen känns stor och skrämmande! Låter härligt!
Kram
/Anna
Väldigt fint skrivet. Och som ett komplement till denna spirituella betraktelse kan man läsa Johan Tells bok “Träd kan rädda världen”, för en förståelse för trädens andra dimension – deras faktiska funktion här på jorden.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9171261397&gclid=CKnMlKrXurICFcoumAodCj8ALQ
Vissten ni förresten att det är högst fördelaktigt för oss människor att titta på träd nio minuter om dagen? För blodtryckets skull sägs det i forskningen.
Clara! Du är verkligen underbar! Så vackert skriver du, att jag får tårar i ögonen och måste läsa högt för maken. Och så känner jag igen mig i känslorna och respekten för naturen, för glädjen över dess inverkan på oss människor, för att du känner precis som jag. Stor kram till dig!
Har aldrig kommenterat förut, men är tvungen nu!
För det första, du skriver så innerligt, vackert och viktigt här!
För det andra, så här lärde jag mig tänka av min samiska släkt på min mors sida. Allt är besjälat, vi hänger samman och respekten för naturen visar respekten för oss själva och vår värld.
Fint du skriver.
Hanna
Nog är det något helande med naturen alltid!
Det var mycket vackert!
Tycker du beskriver detta väldigt fint. Jag har själv börjat gå mycket i skogen. Det ger ro i själen, tycker jag. Nästa gång ska jag pröva på att krama träden också!
Ett av dina finaste inlägg! Så sant.
I Thailand (och kanske i andra buddistiska länder?) så byggs det alltid ett litet tempelhus på en pinne där nerhuggna träds andar får flytta in när deras boplats ersätts av hus. En fin tanke, man ska hålla sig väl med de som ger oss energi.
Åh. Du är så himla fin!
Min mamma berättade precis att en granne hämtade vägverket när hon nu var på semester och att de sågade av kvistar en halv meter in på tomten. En ädelsyrén som behövt 25 år för att växa till 2 meters höjd på stenig jord har kapats till oigenkännlighet. Och vägverket kapade av misstag av halva min älsklingstall som jag brukade göra koja under vid vårt sommarhus. Bättre om man tagit beslutet själv i så fall.
Har du läst Thor Heyerdahls fantastiska, roliga och spännande bok Expedition Kon-Tiki? De döpte på gammalt traditionellt vis varje balsaträd som fälldes till flotten.
http://www.casaannika.blogspot.com.es/2012/09/expedition-kon-tiki.html
Det där är nog det finaste jag läst av dig på länge. Du är så klok.
Kolla gärna in min blogg. Jag ska flytta hemifrån, till ett hus i en liten by här i Skåne. Ni får följa med mig på min resa och i min nya självständiga vardag. Jag gillar att pyssla och allt som handlar om hemmafix, och bjuder på härliga bilder, inspiration och tips. http://ellisecho.blogg.se
Fint inlägg om dig i “Sverige”idag! Gonatt! 🙂
Vorrei tanto vedere la foto dell’albero, prima e dopo.
perchè?
Skogen är bra! När min bror var sjuk/dog i cancer gick jag ibland till skogen o bokstavligen skrek ut min ilska o sorg, kändes något lättare sedan.
Fantastiskt fin text.
Åh, ja visst är det så, träd, sten och natur är som en lisa för själen. I helgen har jag varit ute i naturen och tankat nya krafter.
Clara, det här var något av det finaste jag läst. Jag är nyfiken på din syn att äta djur. När jag läser något så vackert som det här blir jag intresserad av hur du resonerar kring att äta just djur? Som jag förstått det som så äter du främst vilt och djur som blivit slaktade av grannbonden brevid och inte det kött som säljs på Ica. Skulle vara mycket intressant att läsa om vad du skriver om detta ämne när du skriver så vackert som du gör i detta inlägg.
Att ha läst vad du skriver på bloggen gör mig så lycklig, att det finns människor som du ger mig en tröst, en ro att det finns gott och värme.naturen tröstar , ibland när jag är ute och går , kan låta lite knas pratar jag med naturen och när jag ser något speciellt vackert tar jag in det och känner mig lycklig långt inne i magen, ha det bäst!
Du har så rätt om träden. Vi harvarit tvugns att ta ner en hel del på släktgården och det gör ont även om man förstår att det är nödvändigt.
Skogen är verkligen härlig och ger kraft. Jag bor inte på landet men i utkanten av en mindre stad med skogen bara ett stenkast bort. I helgen var vi ute och plockade lingon i solskenet och avnjöt gott fika på en mossbeklädd klippa.
Lingonturen gav mig så mycket energi så jag gjorde både drottningssylt och plommonmarmelad när jag väl kom hem. Jisses så gott det är med hemgjort på egenhändigt plockade bär och frukter. Och så roligt att även börja göra sylt/mamelad och saft som mamma alltid gjort och jag inte vågat testa förut, men lingonsylten fick hon göra den här gången också.
Det är verkligen trösterikt att vistas i ute i naturen. Skogen är som en stor famn när man är ledsen.
Det finns inget bättre för själen än en stund i skogen! 🙂
Kan bara hålla med! Vackert skildrat om det nedhuggna trädet och tack för att du delar med dig av dina tankar kring trädkramar och tröstande stenar… Naturen är en fantastisk källa till kraft, lugn och ro!
Stor kram!
Tack för vackra ord! Vi är förvaltare och förvaltar inte bara det som är nu utan också det som fortsätter efter oss. Har precis lämnat mitt barndomshem med älskade äppelträd. De som flyttat in pratar redan om att hugga ner – ett vackert gammalt äppelträd som växt lika länge som huset funnits (60 år) och som fortfarande mår bra och bär frukt. Ett träd som jag älskat och klippt och pratat med i de 20 år som jag har haft huset. Bad dem att stilla sig. Att leva med det i några år. Inte bara hugga ner – för det går inte att göra ogjort. Förstår inte hur man kan komma på en sådan sak efter att bara ha varit på en plats några veckor. En trädgård måste kännas in – levas med – upplevas. Inte skövlas direkt.
Fint skrivet och så sant!
Tack för detta väldigt vackra inlägg. Det är otroligt vilken hjälp man kan få av en skogspromenad. Träden har levt så länge och upplevt så mycket, det är som om deras visdom hjälper en att lösa de problem man går och grubblar på… som om de ger ny kraft och nytt liv!
Jag håller med & jag älskar verkligen träd. Flyttade två mindre björkar som höll på att stryka med. Vill att de ska leva länge länge. Men mina favoriter är tallar. I love tall helt enkelt.
Fint inlägg. Är ett gammalt dött träd på mina föräldrars lantställe som han som äger tomten hade tänkt såga ner. Men sen så är det så att sådana träd också är viktiga, eftersom det finns mycket insekter i dem som fåglar kan äta. I och med det moderna skogsbruket har döda träd minskat eftersom de huggs ner och även de arter som lever av döda träd har blivit mer sällsynta. Så innan man beslutar sig för att kapa ett gammalt dött träd så bör man ha det i åtanke. Dessutom tror jag att några ekorrar har trädet på mina föräldrars land som sitt hem. 🙂
Precis så är det ju. Jag gråter nästan när jag ser en stor stubbe. Jag får lite samma känsla när folk glatt berättar att de sprängt bort en bit berg som var i vägen i trädgården. Det gör ont i min naturälskarsjäl! Speciellt i stan där det knappt finns några gamla träd kvar. Här i Örebro ska de snart såga ner varenda alm eftersom de är sjuka. Jag tror jag måste flytta innan dess.
Så fint inlägg! Naturen är verkligen läkande. Underbart att få gå i skog och mark och bara filosofera. Att krama träd är också himla bra, känns tryggt.
Naturen och vatten är verkligen balsam i själen för mig.
I höst lär jag behöva hämta mycket styrka där ifrån… Din historia ger mig tårar i ögonen. Den var vacker ♥
Känner en stor lust att springa ut och krama mitt träd som står utanför porten. Det trädet står där och skyddar mig från onda vindar. På sommaren slår löven ut och fina mönster förgyller mina vita väggar, med hjälp av solens skugga. Det är så vackert! En ångests-sten skulle vi nog alla behöva då och då. Tack för fint inlägg!
Emilia
Precis så! http://blogg.folkbladet.nu/johannakaffepanna/2012/05/14/norrlandska-furor/
Fina, fina du! Jag önskar dig allt gott!
Å, jag brukar också krama träd! Det är verkligen en skön känsla. Stora, varma tallar är nog bäst. Tyvärr är det inte så många träd som får bli så stora att de blir riktigt kramvänliga (så att man knappt når runt alltså) i de norrländska skogarna nuförtin. Jag jobbar mycket ute i skogen och det är alltid så otroligt trist att komma till ett hygge – oftast ser det ut som om nån sprängt en bomb eller nåt.
Fy vad fint…..jag började nästan gråta.
Jag känner igen mig, naturen kan verkligen lindra själslig smärta.
Inget kan göra en så lugn som att få vara i skogen….bor själv i en stad, och längtar allt som oftast till skogen.
Jag förstår precis vad du menar… Jag känner likadant om gamla hus också. Vårt är från 1894, och ett sådant hus måste man behandla med respekt. Vi har haft turen att få höra berättelser om de familjer som bodde här innan vi flyttade in. Tänk vad det här huset har varit med om… Bondhustrun som lät kycklingar sova innanför klänningen mellan brösten, eller nästa familj som ville starta kursgård men frun i huset gick bort och mannen tvingades sälja och flytta, barn som har vuxit upp här och säkert lekt på samma platser som våra barn väljer att leka i dag. Det är väldigt stort. Gamla hus måste man verkligen behandla med respekt, precis som träd.
Men vad fint skrivet!
Du skriver så fint! Blev berörd av både bild och ord. Kram!
Finaste inlägget! Kramar från Lycksele!