Varje oktober tÀnker jag att jag skulle vilja engagera mig för bröstcancerfondens rÀkning. Men varje oktober fÄr jag andningssvÄrigheter av blotta tanken. Jag Àr inte dÀr Àn. Jag Àr pÄ inget sÀtt redo att prata om det. Inte pÄ det sÀtter, det dÀr uppenbara. Men sÄ fick jag frÄgan om att skriva en text till en antologi som ska sÀljas för bröstcancerfondens rÀkning och plötsligt kÀnde jag mig tvungen att tacka ja.

Det var det vÀrsta jobb jag har gjort. Jag blev fysiskt sjuk av att skriva. Fick feber och hjÀrtklappning och kÀnde mig nedstÀmd. Men den förbannade texten om mammas cancer skulle ÀndÄ ner pÄ prÀnt. 25 000 tecken om det mörkaste jag upplevt. NÀr det vÀl var fÀrdigt kÀndes allting lite, lite lÀttare. Det var en viktig process.

Jag sÀger inte att resultatet blev sÄ bra. Jag sÀger bara att det blev. Jag har inte klarat av att lÀsa den sedan jag fick texten fÀrdig.  Men nu finns den i en bok tillsammans med andra texter av andra författare som till exempel eminenta Johanna Nilsson. Antologin har ocksÄ ett förord av Stefan Einhorn. Jag vet att boken Àr mycket bra, men jag har inte klarat av att lÀsa den.  Men det tycker jag att ni ska göra. Köp den hÀr. Kostar bara 42 kvonor och vinsten gÄr till bröstcancerfonden.

Var tionde kvinna blir sjuk i cancer, men alla drabbas.