Sötebröd och annat nyttigt

Någon undrade hur jag tänker kring barn och socker med tanke på att jag bakar så mycket. Om min son får smaka det jag bakar? Jo, han får självklart smaka. Litegrann. Jag tror inte på att förbjuda saker. Han får äta allt som vi äter och gör det också. Vi har haft en väldigt tillåtande attityd vid matbordet och låtit honom testa det som står framme och kladda och gegga och hålla på. Oliver, parmesanost, chili, sill – ja hur “konstiga” saker som helst äter han med god aptit dessutom.  Att då plötsligt inte få smaka när vi har fikabröd känns väldigt konstigt. Speciellt eftersom han ofta är med när jag bakar.

När jag bakat själv känner jag mig trygg för jag vet vad han får i sig.  Det är ingen skit utan förstaklassiga råvaror. Bakverken innehåller inga E-nummer, färgämnen eller onödiga konserveringsmedel. Jag vågar påstå att mina blåbärsbullar innehåller mycket mer näring och nytta än valfri Lingongrova eller Frökuse från de kända varumärkena som “bakats med kärlek”. Där kärleken består i att mjölet misshandlas vid framställningen så att viktiga näringsämnen och mineraler försvinner. Degen har fått jäsa för snabbt och brödet mättar sämre. Brun karamellfärg tillsätts för att göra brödet mörkare och ge intrycket av att vara grövre än det faktiskt är. I tex Lingongrova (som är sockrad) finns visserligen lingon, men inte mer än fyra-fem stycken i hela brödet. Hur kan det få kallas för Lingongrova?! Det undrar jag verkligen.

Jag bakar bara på ekologiskt mjöl, oftast från Saltå Kvarn vilket håller betydligt högre kvalitet än konventionellt framställt mjöl. (Något jag lärde mig mer om när jag åt middag med trevliga bagaren Sebastien Boudet). Nästan alltid dinkelmjöl och med halva mjölmängden utbytt mot något slags grövre mjöl. Ibland bakar jag med surdeg och alltid med riktigt smör. Mjölken är Norrmejeriers ekologiska och äggen köper jag KRAV eller från grannarna. Blåbären i mina bullar är plockade i skogen bakom huset och det är riktiga bär – ingen restrprodukt från livsmedelsindustrin.

Men visst, fikabröd innehåller socker. Och socker ska ju ingen äta av i stora mängder. Så jag har valt att göra det till mitt problem och inte hans. Vill jag inte att han ska äta onyttigt? Nej men då äter inte jag heller det, utan väntar tills han gått och lagt sig. Eller struntar i det helt. Lösviktsgodis och liknande köper jag dock aldrig till honom. Inte bara för allt socker och den totala frånvaron av nyttiga ingredienser så som smör eller ägg. Utan också för alla konstiga färgämnen som finns i godis och som misstänks skapa hyperaktivitet hos barn.

Hur gör ni i era familjer? Det vore spännande att höra!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

140 kommentarer på “Sötebröd och annat nyttigt”

  1. Märker du någon skillnad i Bertils beteende när han ätit t ex bullar med socker i? Blir han mer “besatt” av sötsaker än av riktig mat?
    /Blivande sockerförvirrad mamma

    1. Nej, faktiskt inte. Men så har han väldigt god aptit på vanlig mat också. Har ens barn inte det kanske det kan vara klokt att vara mer restriktiv kring det söta. Sedan behöver man ju inte bjuda och truga av det söta. Man kan så mycket som möjligt försöka erbjuda annat innan de en vacker dag undrar vad det är man har för gott i handen.
      Lycka till! Det ska nog gå bra ska du se

  2. Vi skippar också lösgodis helt, av samma skäl. Treåringen älskar tackochlov riktigt mörk choklad! Hemmabakat med riktiga grejor får alla, vill vi minska det intaget (mer) får vi minska vårt eget också… Jag tror på en bas av bra hemlagad mat + utevistelse, då är nog lite socker utan E-tillskott inget att oroa sig för.

  3. Hade du frågat mig för 1 1/2 år sedan hade jag sagt att det var onödigt att introducera det söta till barn sim är små men nu när vår lilla Skorpa finns med i bilden vill hon ha allt storebror äter. Och hon får smaka. Hon äter mer och vågar testa mer saker än din bror. Kanske ligger det lite i det där tänker jag. Inget är förbjudet, allt är välkommet att snaka. Och appropå lingongrova, 7 % sockerarter. Att jämföra med ett surdegars på ca 1,5% sockerarter. Du gör rätt som vakar själv för de flesta bröd i handeln är som att äta vetelängder.

  4. Hear hear! Så rätt! Vi slutade köpa godis för två år sedan av just den anledningen. Vi har inga barn men vet vad socker gör med oss vuxna och då är det inte svårt att fatta vad det gör med barn. Det räcker att jag äter våfflor med hallonsylt för att att jag ska få världens sockerkick! Socker är faktiskt att klassa som en drog.. och ska ätas med måtta. Jisses vad det är gott att det är fler som tänker så!

  5. Jag funderar mycket på sånt här eftersom vi väntar vår första om en dryg månad. Jag är väldigt hälsomedveten och tänker som dig att godis är rena giftet men hembakt, både bröd och kakor, ja där kan jag styra mer vad det innehåller. Jag tänker samma med barnmat på burk vs hemlagad, jag hoppas att jag kommer hålla fast vid det sedan också, och laga mat istället för att köpa burkar till vårt barn, när det sen är dags för fast föda.

    1. Eller så får du en unge som av någon anledning inte vill ha din mat utan bara laxlasagne från sempers… Å vad jag gråtit över just det! Jag hade samma inställning sim du när jag väntade barn. Sen fick vi ett barn med tungfel som höll på att kvävas av all mat utom slemmig burkmat innan hon tillslut opererades som 1-åring. Vi kör samma taktik som Clara. Vi erbjuder allt vi äter och ändå är det bara pasta hon vill ha. Å falukorv. Men rådet vi fått från BVC är att det är bättre att hon får rutin i maten och utan att vara rädd för kväljningar än vad det är hon äter. Tydligen kan man, under en begränsad tid, överleva på 14 måltider falukorv under en vecka också 🙂 jag hoppas det vänder snart så även jag kan få servera min dotter all den där Goa maten som vi andra äter…

      1. Hall ut! Om ni fortsätter erbjuda utan att försöka tvinga kommer hon en dag bli intresserad av det där andra. Det kan ta manga ar, men det ger effekt. Inte sa att hon kommer att gilla allt, men vem gör det?

  6. Jag tycker det är helt rätt att inte skapa förbud angående mat till barn. Jag har själv en mycket komplicera relation till mat, särskilt socker och jag är uppvuxen i ett typiskt 80-tals hem med lightprodukter och förbud. Jag tror att barn mår bra av så mkt bra mat som möjligt och en sund inställning till fika, för det vill vi alla ha ibland. Dessutom tycker jag det är toppen att lille Bertil får vara med och laga/baka. Slutligen tror jag också att om man lagar den mesta maten hemma så undviker man så otroligt mycket socker jämfört med om man äter halvfabrikat så då gör en bulle då och då ingen skillnad.

    1. Ja, typiskt åttiotalshem här också.
      Lightprodukter och förbud men ändå onyttiga halvfabrikat. Så mycket förbud att det blev ångest och ätstörningar i många år. Hetsätning, men jag kunde inte kräkas. Så jag blev tjock istället. Så kontraproduktivt! Bättre att inte förbjuda. Sedan några år är det bättre på matfronten, men jag kan aldrig mer äta en tex äppelpaj utan att bli djupt olycklig. Det är tråkigt att bli snuvad på.

    2. Jag tror inte heller på förbud. Det var det i vårt 80-talshem också, frysen skulle alltid vara full med bullar och kakor men inte röra, bara för gäster. Mycket fy fy runt sötsaker, och sen kom alla lightprodukter… Och lördagsgodis från Statoils äckliga plastlådor, det fick vi minsann äta tills vi skrek av magont.
      Det ledde till ätstörningar, smygätande och matångest i många, många år.

  7. Min äldsta är en 2,5-åring som inte äter så mycket mat alls, utan helst vill leva på välling. Äter hon socker blir hon både speedad och lite elak. Henne har vi inte ens berättat att det finns något som heter godis för, stort sett. Hon börjar väl ana att det är nåt med de där (lösgodis)hyllorna i affären, men eftersom vi aldrig handlar något därifrån godtar hon liksom att det inte är något vi vill ha, på samma sätt som vi inte äter kött. Fikabröd och bullar har hon ju däremot upptäckt, även om vi inte introducerade det första året. Det får hon smaka, med måtta. Jag bakar inte särskilt mycket själv, men vi gjorde faktiskt kanelbullar tillsammans idag, och det kändes inte alls lika konstigt att hon fick äta det, för precis som du säger känns det nästan nyttigare än att äta vilken fabriksgjord macka som helst. Även om jag inte har energi nog att baka allt bröd själv, så känner jag ändå att du har helt rätt. Bra och klokt inlägg, tycker jag!

  8. Vi har inte undanhållit något för våra tre gossar, idag, 13, 11 och 6 år. De har liksom din pojk fått äta allt och väldigt varierat. I princip alltid lagat ifrån grunden och hembakat. Det har dock fallit ut lite olika den äldste äter allt, både mat och sötsaker. Nummer två äter helst inget sött mer än i undantagsfall, dock choklad och aldrig i livet att han skulle dricka läsk. Den yngste lille gossen han äter helst sött och helst ingen mat, ännu.

    Beträffande smågodis så håller jag oss undan ifrån detta för det mesta dels pga innehållet dels pga att jag under mina år på Ica fick städa lösgodisbehållarna, det kan bota den största gottegrisen tror jag, och dels för att hembakat är så mycket godare. Vi har aldrig haft lördagsgodis som vana men visst har det hänt någon gång.

    Jag tycker du är klok som låter det vara de vuxnas problem och inte de smås.

    1. Snalla, kan du inte beskriva mer om hur ofrasht godiset ar nar du stadade pa ICA? Pa vilket satt var det ackligt?

      Behover verkligen bli avskrackt ifran godis..!

      / Godisgrisen

  9. Philip (snart 2,5 år) äter av allt, så väl mat som bullar och kakor jag (ofta tillsammans med honom) har bakat. Tänker precis som du att om han får smaka allt annat så får han såklart även äta av detta, men givetvis inga hiskeliga mängder. Lösgodis äter jag när han sover just för kemikaliebiten, men han brukar få smaka på choklad ibland (70% kakao)… Julia, snart 1 år, har inte fått äta annat än maten vi äter, inga kakor eller så här inte..

  10. Vilken absurd diskussion! När blev socker farligt? Har inte barn ätit kanelbullar och hembakat i alla tider utan att bli överviktiga? Barn som rör sig, behöver socker. Deras hjärnor behöver socker för att orka inhämta kunskap. Barn som sitter stilla blir oroliga och beroende av sötsaker. Barn som rört sig och blivit trötta blir sugna på prickkorvmacka och har inte en tanke på sötsaker.
    Håller med Clara. Det är industritillverkad mat och “smygsocker” i tex krossade tomater som ställer till det. Plus att läskflaskorna numer rymmer 2 l i ställer för 33 cl och att godispåsarna rymmer 1 kg i stället för hundrafemtio gram. Mina barn (som nu är nästan vuxna) har aldrig haft godisförbud, utan det har vi festat med på helgen i måttliga mängder. Jag har aldrig märkt att det skulle gjort dem någon skada. De är nu allätare, precis som vi, och kostmedvetna. Men de vill gärna dela godisstunden med sina föräldrar när de är hemma och det tycker jag är självklart. Här göms inget. Det som finns, finns för alla

    1. Jag håller med dig, det finns en ohemul sockerskräck nuförtiden. Självklart ska socker inte ätas i tid och otid, men det är (undantaget personer som har problem med sockermissbruk) inte sockret i sig utan mängden som är problemet.
      Jag är uppvuxen i ett hem där det inte fanns några förbud – däremot åt vi ganska vettigt (har jag förstått i efterhand). Kakor och desserter förekom vid festliga tillfällen och godis åt man på helger eller till kalas, marmelad, saft, läsk, glass och liknande var också “nångångsmat” och inte varjedagsmat. (Och inte blev vi monster de gånger vi åt socker – att ungar på kalas går på högvarv kan det ju finnas mer än sockerrelaterade orsaker till.)
      Kanske var det därför varken jag eller mina syskon blev sockerfrälsta, det var faktiskt först i vuxen ålder jag började uppskatta kakor och något sött efter maten. Nu kan jag tycka att det är jättegott – i rimliga mängder. Som allt annat.
      Jag bakar och lagar också merparten av all mat själv, och känner också att det sockret är det “lilla” – även om jag äter en kaka till kaffet varje dag så vete fasen om jag ändå inte landar på ett mindre sockerintag än den som köper mycket halvfabrikat och färdigt (allt från frukostflingor och fruktyoghurt till smörgåspålägg och middagsmat).

      Sans och balans tror jag på, när det gäller all mat. Och den synen skulle jag försöka föra vidare till mina barn, om jag hade några.

      1. Sâ levde de flesta familjer i min omgivning fr o m 1950 talet. Fetma hade inte ännu blivit en folksjukdom, utan människor ât mat för att leva, inte tvärtom.

        1. Ja, det stora problemet är kanske inte matvanorna utan vanan att sitta framför diverse skärmar langa stunder?

    2. När, någonsin, behöver en hjärna socker för att fungera och inhämta kunskap?
      Och vad innehåller en prickig korvmacka?

  11. Det var så trevligt, för innan jag blev gravid hade jag nästan slutat äta socker helt. Sen kom amningen (jag skrev ett inlägg om mina amningscravings – jisses, vad socker jag åt i början). Ja, och nu är det fortfarande ganska illa men dessutom börjar barnet bli väldigt intresserad av chokladen och kakorna vi äter (lösgodis äter vi aldrig). Men alla mina försök att sluta äta socker har hittills varit förgäves (för det är klart att hon ska få äta det jag äter). Jobbigt!

  12. Vår dotter har bara smakat lite på fingret än av vad vi äter men vår tanke är att göra ungefär som du. Hon får smaka på det vi äter och det inkluderar söta saker men ingen mår ju bra av att äta det jämt så det kommer vi föräldrar heller inte göra hela tiden. Allt med måtta och inga förbud. Det enda jag tänker starkt begränsa är söt dryck för det är väldigt dåligt för hälsan och något som är lätt att få i sig för mycket av och inte märka det. Dock kommer det inte inte vara förbjudet bara väldigt sällsynt.

  13. Våran dotter får smaka det vi bakar hemma. Ofta bakar jag med andra “sötningsmedel” än socker, som honung eller morot, eller så sätter jag mindre socker i än det stor i receptet. Brödet bakar vi hemma också hemma…utan socker. Vi har varit stenhårda med sockret, våran dotter får inte det mer än väldigt sällan. Och jag märker en fruktansvärd tydlig skillnad på henne. Hon är hysterisk på alla sätt och vis om hon får i sig mycket socker. Min dotter är lika nöjd om hon får en apelsin eller om hon får en godis, då ser jag verkligen ingen mening med att ge godis. Jag har själv varit beroende av socker väldigt många år och det var lättare att sluta med 13 års rökande än sluta med socker…. så nej, min dotter får inte socker.

    1. Ungefär samma här. Tror jag.
      Min son är 1,5 år och socker i vår familj är inget problem. Själv äter jag och min man inte socker i någon form och det gör ju att sonen inte heller gör det. Han älskar riktig hemlagad mat och har hitentills aldrig smakat fruktyoghurt, söta drycker, godis eller bakverk. Aldrig heller fått välling.
      På dagis serveras A turkisk yoghurt när resten får fruktvarianten. Han får inte lingonsylt när det är köttbullar och potatis, tex. Han äter glatt ändå och efterfrågar inget annat och bryr sig inte om att de andra barnen får annorlunda mat. Han är så uppslukad av matstunden att han inte överhuvudtaget reflekterar över att “HEY, jag har ingen sylt god damit!!”.
      Jag tänker att varför erbjuda något han inte efterfrågar? Naturligtvis hade det varit en annan sak om vi åt sötsaker själva. Man kan ju inte gärna förbjuda något man själv mumsar på. De små ser ju hur vi gör.
      Jag har också sagt på dagis att de får själva avgöra vad som är hållbart och inte. Min önskan är att de undviker socker och tillsatser så långt det är möjligt. När de firar tex födelsedagar så vet jag också att de ofta bjuds något gott och då får A naturligtvis samma som de andra barnen, något annat hade varit ohållbart. När han blir äldre är jag medveten om att det kanske blir svårare men man får ta det som det kommer och kanske tänka om framöver… men då är då och nu är nu.

      Och nej, barn behöver inte socker för att orka (som någon var inne på). Däremot behöver de ett stabilt blodsocker samt alla viktiga vitaminer och mineraler. Det får man av riktig mat lagad på goda råvaror.

      1. Måste bara säga hur glad jag blir av att höra sånthär. Önskar verkligen att mina föräldrar hade tänkt NÅGONTING alls på vad de serverade mig när jag var liten. Äter socker varje dag nu och “klarar mig inte” utan. Är tjugo.

        HejjaHejja!

  14. jag bakar ju inte så det är ganska lätt, vi har sällan eller aldrig fikabröd hos oss. På 19 mamma år har jag bakat bullar max 4 gånger, en gång sen tvillingarna föddes ( de är fyra år nu) och innan det var då storsonen döptes ( han blir 17 år) så det går långt mellan gångerna 🙂
    Men inte för att jag undviker socker till dem, inte alls. Som du tror jag inte på att förbjuda utan de får visst smaka onyttigt också. Vi har i grunden en så nyttig kosthållning så det finns utrymme för både glass på dagis ( fast det så löjligt förbjudit det!) och lördagsgodis.
    Det är där det skiljer de flesta familjer åt tror jag, för äter man vettigt så kan man unna sig lite onyttigheter också.

    Lena från Make Ahead Food

  15. Vår 2,5 åring älskar fika (har även en tjej på 9 månader), hon får lov att äta bullar, kakor, tårta och glass. Det är väl i och för sig nästan godis om man tänker på att det mesta jag bakar innehåller choklad. Godis, chipps och liknande vill jag däremot inte att hon ska äta och än så länge visar hon inget intresse för det.
    Vad tycker du/ni om lördagsgodis? Det är ju väldigtmånga barn som får det. Jag tänker som så att när våra flickor väl börjar äta godis så ska det inte vara styrt till en viss dag. Ena veckan kanske de inte får något godis alls och nästa vecka kanske det av någon anledning blir på en tisdag. Vet inte mitt tankesätt fungerar i verkligheten, speciellt inte om alla deras kompisar får lördagsgodis.

  16. Håller med dig till viss del, Clara. Men jag tror att såna här inlägg kan skapa en massa ångest hos mammor, som inte hinner plocka bär, alltid baka eget bröd, hålla koll på alla ingredienser, ekologiskt med mera med mera. Vänligen, Elin

    1. Hej Elin! Ja, kan hända finns det mammor som känner så. Men det kan inte jag ta ansvar för. Alla föräldrar får göra så gott de orkar och kan och sedan om de ändå inte känner sig nöjd med det så kan de inte lägga dessa känslor på andra som gör “mer” eller annorlunda. Vänligen Clara

      1. Ja men du har väl ett visst ansvar ändå. Många ser nog upp till dig. Gillar din blogg, håller med dig om en massa, men ibland blir det lite väl präktigt.

        1. Vad menar du att jag ska göra annorlunda? Ge mitt barn lösviktsgodis för att inte ge prestationsångest till andra föräldrar? Hålla hemligt hur jag gör för att ingen ska känna sig sämre? Kom gärna med konkreta exempel, jag tycker att det är så oerhört svårt att aldrig få berätta hur jag gör i mitt liv, med min familj eller ekonomi utan att bli anklagad för att ge andra dåligt samvete. Det är för mig lika absurt som att jag skulle gå in på träningsbloggar och be dem sluta skriva att de tränar fyra gånger i veckan för att jag bara orkar träna en och får dåligt samvete. Sådana känslor kan man inte lägga på andra och be dem ta hänsyn till.

          1. Du hann före mig att svara. håller med dig Clara. Du har absolut inget ansvar för vad folk vill feltolka i dina texter. Med det liv vi fått väljer vi hur vi vill leva. Jag glädjer mig åt människor som vill välja det som är bra och det får mig att vilja välja bra. Vilket man bara kan göra om man har kunskap och du är en av dom som kommer med den! Toppen!

          2. Ok. Ja, du har rätt. Jag tänker bara att det verkar så stressigt att vara småbarnsförälder, och endel får nog dåligt samvete när de läser sånt här. Men det är ju inte ditt ansvar. Och det tar inte så mycket längre tid att köpa ekologiskt t ex. 🙂

          3. Helt riktigt, det är inte ditt ansvar.

            Jag tycker det är viktigt och roligt att läsa hur du gör. Det ger perspektiv.
            Jag gör inte alltid lika eller tycker samma men jag anser att det handlar om att prioritera vad man tycker i viktigt och om någon annan skulle få dåligt samvete för hur JAG prioriterar då får väl verderbörande tänka om.
            Jag tycker tex att det är sjukt viktigt att äta bra, näringsrik hemlagad mat-alla mål, alla dagar i veckan. Det tar tid och för att ha plats att göra det måste jag prioritera bort något. Det blev Tvn som åkte ut.
            Om jag saknar den? Nä inte ett jota! Och vi äter fantastiskt god mat-jämt.
            :o)

          4. Jag får oxå lite dåligt samvete, vilket är bra, kanske leder det till en förändring. Precis som jag kan bli peppad av att läsa en träningsblogg…
            Annars går det ju faktiskt att välja att inte läsa alla bloggar…
            Clara inspirerar och motiverar!

        2. nu skriver jag kanske ett lite onödigt inlägg.. men jag undrar bara vad du anser vara så präktigt med att inte vilja stoppa i sig varor med e-nummer? om präktig innebär att få äta mat med bättre råvaror.. då vill jag gärna vara det med. fast det var väl mer en komplimang då gissar jag. god kväll.

          1. Tänker precis som Maja, varför är det präktigt att välja att tänka på sin (och sina barns) hälsa? Jag blir så irriterad när folk tycker att man är präktig eller snobbig för att man bryr sig om vad man stoppar i sig, läser innehållsförteckningar och väljer att köpa bra råvaror och ha koll på maten. På vilket sätt är det präktigt? Och framförallt, vad har andra människor med det att göra? De allra flesta har själv möjlighet att välja att äta bra och prioritera det som känns viktigt i ens liv. Det är ju som sagt inte Claras fel, eller andra som tänker på samma sätt.

    2. Fast det känns väl inte så svårt att välja ekologiskt när man är och handlar? Visst kanske man är van vid att köpa sina vanliga gamla märken på vissa saker, men man kan ju ibland välja vissa ekologiska produkter och sedan kanske övergå mer och mer till att välja ekologiskt.

      Förresten så undrar jag om KRAV-märkta ägg är av bättre kvalitet när det gäller näring? Äter inte kött och vill minska på mejeriprodukter och ägg. Idag köpte jag dock KRAV-märkta ägg för att jag vill välja det som är bäst för hönsen och naturen men det skulle vara roligt om de var nyttigare än “vanliga” ägg.

      1. Ägg är ett fantastiskt livsmedel. De innehåller ALLA näringsämnen vi behöver, utom Cvitamin.
        Och ja, ekologiska ägg innehåller mer näring än “vanliga industriägg”. Big time! industriäggen innehåller nästan inget omega3 tex medans ekoägg innehåller mycket av samma ämne. Det beror främts på deras foder. För länge sedan gjorde jag ett inlägg hos mej om just detta med kravägg: http://ebbapalandet.blogspot.se/2012/07/121-agg.html

        1. Bara undrar, vart har du fått denna information om att krav-ägg innehåller mer nyttigheter än andra?

    3. Snällt tänkt, men kan inte Clara får vara en inspiration i stället för ångest? Jag blir lite trött på att Clara måste försvara varje blogginlägg som handlar om det liv hon lever. Är inte bloggläsarna läsare av denna blogg just därför att de är intresserade av hennes val och vardag på något vis? Vi överöses ju dagligen av hur människor lever.. på jobb, i skola, i media och överallt. som “mottagare” av denna information, eller åsikter, eller levnadssätt, måste vi ju själva avgöra vad vi gör med. Förhoppningsvis kan vi ta till oss det som verkar bra och lämna det som inte passar oss. Som “mottagare” behöver jag inte se det som en pekpinne varje gång Clara (eller någon annan) pratar om en ekologisk höna eller bär i skogen. Jag kan istället välja att bara acceptera att det är så HON (de) gör och om jag tycker att det verkar toppen, då kan hon få vara min inspiratör och kanske en påminnare till och med. Jag ser ingenstans i inläggen där mammorna som inte hinner med döms. ingenstans. ändå är så många så rädda att det kan uppfattas så och många stöter sig med det för att de själva inte hinner. Och en del stöter sig helt enkelt. Jag vet inte om jag kommer stöta mig för att Clara (t.ex) bor nära en skog och gillar att baka den jag blir mamma. Men jag tänker att om jag väl hinner, så har Clara fått bli en informatör och en inspiration till att välja smör. det är väl inte mer med det.

    4. Vilket konstigt resonemang, det har väl inte Clara något ansvar för? Dels läser man ju hennes blogg alldeles frivilligt och sedan tror jag de allra flesta skulle kunna hinna, det handlar om nog oftast om att vilja tillräckligt mycket. Nu har inte jag barn men jag tror dessvärre inte jag är en plocka bär/baka eget-person, det får jag ju dock själv ta ansvar för i så fall, det är inget jag kan lägga på Clara eller någon annan.

  17. Vi har 2 barn (2 år och 5 år).
    Vi har egentligen aldrig förbjudit något, men vi har undvikit att ha godis och snacks framme när barnen har varit vakna för att de inte ska äta det.
    När det gäller fikabröd så äter vi inte så mycket sånt, men de gånger som vi har ätit det så får de smaka om de vill.
    Ibland är det köpt och ibland är det hembakat. Jag har tyvärr inte tid eller rättare sagt intresse att lägga på att baka därför köper.

    Vår äldste var 3,5 år första gången han smakade godis och det bästa fikabrödet är kanel- eller pistagebullar. Vi trodde att den yngste skulle bli en riktig gottegris för han åt allting vad gäller fikabröd när han var 8 månader, men nu vid 2 år äter han smörgås och digestivekex när det är dags för fika… vi får alltid ta med oss smörgås när vi ska gå på konditori eller fika någon annanstans för det är det enda han äter numera.

    Att vi är ganska toleranta med sötsaker har lite olika orsaker. Dels äter våra barn tillräckligt med mat så det finns lite utrymme för sötsaker, dels vill inte jag att våra barn ska bli som tokiga när de går på kalas och det serveras kakor och godis utan kan uppföra sig. Än så länge går det väldigt bra och de väntar på sin tur.

  18. Jag går en barnskötarutbildning just nu där majoriteten ev eleverna kommer från andra länder än Sverige. Jag pratade både med en från Bolivia och en från Lettland som berättade att de inte har bara en dag som de får äta godis, som här i Sverige där vi har lördagsgodis och fredagsmys. De äter det när de vill istället, och där har de inget problem alls med godis. De äter det betydligt mindre än vi Svenskar.

    Själv känner jag när det räcker med socker och känner ingen behov av att förbjuda det. Jag äter det ett par gånger i veckan och just för att jag vet att jag kan äta det igen känner jag att det är lätt att tacka nej när någon bjuder (om jag inte vill ha) eller låta bli det godis jag har hemma. Jag älskar choklad, men det kan ta en månad för mig att göra slut på en chokladkaka. Och jag älskar att baka, men har frysen full med bakverk från i våras och i somras för att jag inte äter det så ofta.

    Förbud leder bara till att man blir mer lockad. Endast tillåtelse fungerar i längden, och det gäller allt.

    Jag skrev om det för ett tag sen här:
    http://healthywealthywellness.wordpress.com/2012/10/04/forbud-en-paradox/

    Hur som helst, jag tycker att du ska fortsätta baka och låta din son få smaka med jämna mellanrum så att han får ett naturligt och avslappnat förhållande till socker, inte en besatthet av socker.

    1. Nja. Människor från andra länder och kulturer med en mer liberal socker-läsk-fika-attityd har enorma problem med t ex sina och barnes tänder. Åtminstone här i Stockholm. DN har skrivit om detta bl a här
      http://www.dn.se/sthlm/skillnader-i-tandhalsa-okar
      Våra tandläkare nära oss i Rinkeby-Tensta vittnar om karies hos mycket små barn. För att inte tala om fetman. Om du delade BVC med mig skulle du se mammor i diverse slöjor langa upp PET-flaskor med läsk när tre-åringen gnölar. Tyvärr, vi idylliserar gärna detta med att andra kulturer har så avslappnad hållning i socker-mat-alkohol och röknings-frågor men glömmer att det ligger ett enormt folkhälsoarbete bakom att svenskar lever så pass länge och mår så pass bra som vi gör nu. Det har liksom inte bara gjort sig själv att bebisar inte längre tröstas med klutar med brännvin, någon har mödosamt sett till att informationen om hälsa har spritt sig i loppiga, dragiga, trångabodda och fattiga hem. Vi vill inte tillbaka dit, eller hur? Men vi anser det gärna “charmigt och avslappnat” att andra lever så.

      Och den där attityden “att vara tillåtande är alltid bättre” är också en ganska ordentligt underbyggd myt som jag ibland tror konstruerats av föräldrar som inte orkat ta ansvar för hur de själva lever sina liv inför sina barn. All statistik visar till exempel att barn som möter lite eller ingen alkohol i hemmiljö, och förstås inte bjuds på det, dricker minst av alla ungdomar. Ändå lever myten kvar, i blogg efter krönika efter kommentar: får man smaka hemma blir man mer avslappnat inställd.
      Nej!

      Jag själv älskar kakor och bakverk, bakar gärna med barnen och älskar också godis. Men våra flickor fick nötter och russin i sina påsar tills de blev tre år, sedan mycket mycket sparsamt varje lördag. Jag klipper dessa enorma lösgodisbitar i flera delar, ett jättebra tips om man vill få det att verka mer och räcka längre och dessutom passa en liten barnamun bättre. Och de är så nöjda så nöjda med de ca fem bitar totalt som de får (6 och 3 år) men de får baske mig en smärre chock – jag med – när de går på kalas och får gigantiska skattjaktspåsar. Helt onödigt.

      Hej och tack!

      1. Så bra skrivet Mimmi (och Clara, förstås). Jättebra att någon vågar ta upp detta med alkohol, och “romantiserandet” av andra kulturers förhållningssätt och dess konsekvenser. Tack!

      2. “Om du delade BVC med mig skulle du se mammor i diverse slöjor langa upp PET-flaskor med läsk när tre-åringen gnölar”

        Retar mig bara på formuleringen “mammor i diverse slöjor”, hade det inte räckt att säga invandrare/människor från andra kulturer???

  19. Först vill jag bara säga: vilken fin artikel det blev i Lantliv tidningen och tack för en underbar blogg. I love it!

    Hemma hos oss måste vi tänka på vad vi tillagar för mat varje dag och vilken mängd vi ger vår son. Då vår son är 5 år och överviktig.
    Vi bantar inte honom, han får äta allt under uppsikt och kontrollerat. Inge godis eller läsk i veckorna. Till maten dricker han antingen mjölk eller vatten. Fast han väljer 8 gånger av 10 vatten. Mycket grönsaker till varje måltid.
    Han får även precis som er sötnos Bertil smaka på allt. Vår son älskar sill,oliver,fetaost,falafel,homus, vinbladsdolma.
    Jag försöker få hans frukost nyttigare…som att ge honom gröt. Men då får han kväljningar nästan så han kräks.
    Bakar gör vi tyvärr inte, inte jag i alla fall. För jag tycker inte om att baka, det är kul medan jag håller på men jag blir aldrig nöjd med resultatet.
    Jag vill gärna baka nyttigt bröd till min son, men ju nyttigare det är desto längre tid tar det att baka känns det som.
    Har du något bra tips på ett nyttigt men lättbakat bröd!
    Ha det så bra!
    Kram Amie

  20. Min 19 månaders son gillar mat och äter bra, men han gillar även fikabröd och pisch (chips). Det är svårt att undvika då hans två äldre syskon 9 och 6 år äter det och han såklart även vill ha. Vad han inte vet är att i hans chipsskål är det lite annorlunda innehåll än i de andras. Dock har vi än så länge lyckats undvika godis…. Det låter toppen att bara bjuda på hembakt, önskar jag hade tid att baka massor jag med. Som tur är äter vi inte så mycket bröd och fikabröd i våran familj, men när vi gör det blir det oftast de “sämre” varianterna som du skriver om.

    1. Varför då? Jag tycker det är bra att få sig en tankeställare sen kan du göra ett medvetet val kring vad du prioriterar och har tid och ork med.

  21. egetbakat fikabröd är troligen det bästa godiset som finns. bättre med hembakta bullar än köpt bröd med massa konstiga grejer i!

  22. Jag, tycker att det är självklart att barnen ska få smaka på sötsaker. Här hemma är de delaktiga för det mesta när vi både lagar mat och bakar. Att de då sedan inte ska få smaka känns ju helt fel. Bara en sådan sak som att “slicka bunken” tycker dem är minst lika trevligt som själva bakverket i sig.

    Jag tycker helt enkelt att det är ett trevligt sätt att umgås med sina barn.
    Och socker är det ju i det man minst anar så det skulle de säkert få i sig även om vi skulle försöka undvika det. Då tycker jag att det är mer viktigt att försöka undvika alla onödiga tillsatser som vi har i maten.

    Kram/M

  23. Jag är en sötgris. Har alltid varit. Ätit godis i kopiösa mängder. Nu efter att ha bott utomlands i 12 år och kommer “hem” till Sverige slås jag plötsligt av hur mycket socker det finns i typ allt. Det är yogurt och Skogaholmslimpa, sylt på mackan, jordgubbskräm till mellis, kakor och bullar och fika och saft, godishyllor i rader längs med kassorna… Har inte tänkt på det så mycket tidigare men när min man observereade och undrade varför i hela friden halva bensinmacken är full med godis när man bara behöver tanka bilen… ja då började jag tänka efter och se mig omkring. Kanske är vi extra sötsugna vi i Sverige. Kanske är det en kultursak. Kanske är det klimatet, mörkret?

    I många år var plockgodis och konditoribesök med prinsesstårta och massor av fika högst upp på min lista när jag kom “hem” på besök. Nu har jag blivit något avsvenskad… Köper litegrann men orkar nästan aldrig sätta i mig hela plockgodispåsen. Det blir liksom för mycket. Nu l¨nagtar jag istället efter isterband, kallrökt lax och gammal hederlig Herrgårdsost.

    Jag tycker dock att om jag kommer in i en cirkel som typ kring jul med allt gott som är, så ökar också suget efter mer sött. Likadant upplever jag det att det är med barnen mina. Dom är sockertomtar alla tre men jag gör så gott jag kan, byter ut bullen och saften mot morötter och hummus, kex och örtmjukost, oliver och salta pinnar. Mixar ihop smoothies på vad som finns hemma och sen gör vi fruktsnackis varje kväll efter middagen. Men visst skriker barnen ändå efter lördagsgodis så snart dom vaknat på lördagsmorgonen… Med förbud kommer man nog ingen vart men gränser är bra att ha. Det är lätt att bli bekväm och ta vad som finns färdigt i butiken istället för att ta en halvtimma och baka morotsmuffins hemma istället… Och jag håller med, det känns alltid så mycket bättre att ge något hembakat – sockrigt eller ej – då vet jag åtminstone vad som finns i. Och dom där E-grejjerna är ju redan döden för en kille med myror i brallan redan från början… För att inte tala om Coca Cola. Det serveras varsamt vid speciella tillfällen och då vet mina ungar att NU, nu är det något väldigt speciellt vi firar.

    Här i Schweiz är godiset dessutom tråkigt och inte så gott… Det gör det ju lättare att inte köpa så mycket. Vi har dock desto mer choklad… 😀
    Bra reflektion Clara. Alltid kul när du bjuder in till debatt.

    1. Va kul att du har den uppfattningen om Schweiz jämfört med Sverige, jag hade precis motsatta upplevelsen när jag bodde i Genève i fyra månader i våras/somras. Jag tyckte precis ALLT var sött, alla flingor (utom en sort), all yoghurt (utom en sort), kex, chips, kakor, choklad… det fanns liksom ett överdåd av “mat” som egentligen inte bidrog med något förutom kalorier och förhållandevis lite mat som faktiskt var riktig mat. Jag förundrades också över hur dyr riktig mat var jämfört med halvfabrikat och processad mat. Jag längtade efter att handla i en svensk affär och kunna köpa MAT istället för snacks till förbannelse. Tänk så annorlunda upplevelsen kan vara av samma land! 🙂

      1. Väldigt lustigt… Vet inte vilka butiker du besökt men jag har bott här i 6 år nu och tycker nog att visst finns det ett utbud av godsaker och halvfabrikat precis som någon annanstans, det förnekar jag inte, och kanske är det just det man ser när man är här en kortare period. När man bor någonstans permanent så blir ju uppfattningen annorlunda förstås. Då köper man ju mat som vanligt. Det tar ju ett bra tag innan man lär sig vad som är bra och dåligt i mathyllorna… Jag reflekterar enbart över hur mycket mer sötat bröd, mjölkprodukter och sånt som finns hemma i Sverige och godis i stora lass. Jag tror det är en kulturgrej det här med smågodis. Om vi sen ska reflektera över priserna så är dom skyhöga här. Men levnadskostnaden här är ju säkert 4 gånger högre än i Sverige också. Det går liksom inte att jämföra. Lönerna är större och då blir också leva dyrare. Jag älskar att lyxa till med biff och lyxigt erött kött när jag är hemma i Sverige… det har man knappt råd med här. Och choklad finns det ju i överflöd här det går ju inte att förneka det heller. Och schweizaren äter nog stora mängder av den. Precis som svensken äter mycket plockgodis antar jag.

      2. När jag var au pair i Schweiz när jag var 19 år gick jag upp tio kilo på en höst av all den goda chokladen, den feta glassen, alla ostar, goda såser till köttbitar, pommes frites, den gräddigare mjölken – en så mejeribaserad diet åt jag definitiv inte hemma. Plus alla upptänkliga sorters smaskiga chokladkex som var helt naturliga att langa fram som mellis i tid och otid. Jag orkade aldrig banta, men när jag kom hem till Sverige och återgick till mina vanliga vanor tappade jag alla kilon på ungefär ett halvår.

  24. Angående socker så äter vår treårige son fikabröd och dricker saft i måttliga mängder dock äter han inte godis, chips och läsk. Det lustiga med detta är att väldigt många har blivit väldigt provocerade av detta och tycker det är mycket konstigt…

    1. Håller med dig! Jag har också upptäckt att folk blir väldigt provocerade av att vår son inte heller gör det. Till och med BVC-sköterskan tyckte det var lite konstigt att han inte hade börjat dricka saft när han var två…

  25. Absolutely agree, Clara. I think when a boy eats all the same of parents is easier that his future alimentation will be good and sane. I was a terrible girl with food, but when I began to cook, I began to enjoy with food too. Congratulations for your beautiful ideas about children.

  26. Jag tänker såhär, håller man sej till till råvaror alltså en ej blandad produkt kan det inte bli så fel. Det är väl då det raffade sockret isåfall, men det vet de flesta att man ska vara sparsam med. Mina pojkar har alltid fått bra och välbalanserad mat hemma, de har lärt sej från början vad som är bra mat. Jag har inga förbud utan tycker att allt med måtta är ett bra motto. För mej är det lika viktigt att lära dem en god kosthållning som att ha flytväst vid vattnet eller titta sej för när de går över vägen. När de äter hos andra eller i skolan har jag aldrig åsikter om det, jag gör det jag kan för dem. Visst, kanske lätt att säga för mej när det är mitt område, men det behöver inte vara så komplicerat. Alla vill vi ha äkta vara inom alla områden så även på matfronten.
    Maria

  27. Vår son som är 2,5 år nu får smaka i princip allt (inte läsk!). Han gillar inte godis, tårta eller kakor, men äter gärna en bulle om det bjuds. Han älskar att hjälpa till med maten och att baka och får alltid smaka om han vill, men vad gäller just sötsaker så är det enda han verkligen gillar glass och det brukar han få som efterrätt ibland på helgen eller när det är något särskilt, kalas t.ex. Jag är ganska övertygad om att förbud leder till att barnet vill ha “bara för att” men är faktiskt glad över att vår son, än så länge, inte är särskilt förtjust i socker. Vad han däremot gillar är kryddstark mat i olika former, parmesanost, all slags fisk och han äter broccoli som om det vore godis. Så det är väl bara att vänta och se hur han utvecklas, min sambo gillar inte godis och sötsaker särskilt mycket alls medan jag är lite av en sockergris emellanåt, vilket är en stor kontrast till hur jag var som barn då jag hellre sög på en sur rabarber än åt div. sötsaker.

  28. usch, vad trött man blir på ovanstående inlägg. antingen så är förbud fel. eller så är det fel att tillåta att äta socker. eller så är det fel att clara berättar hur de gör i hennes familj. varför inte enas om att människor är olika, människor reagerar olika på socker, olika saker fungerar för olika människor/familjer/barn? Måste det vara en fråga om vad som är rätt eller fel? tröttsamt. och vinterkränktsjukan är tröttsam i de lättkränktas land. om man får ångest av det här blogginlägget så är det för att man har för få riktiga problem i sitt liv.

  29. Intressant inlägg Clara!
    Vi har två barn, en på 3 år och en på 20 månader. Vi har försökt behandla dem lika i det här med kost (ja och allt annat också så klart) och vi har precis som ni låtit våra barn äta allt utan att signalera att något skulle vara “äckligt” eller “konstigt”. Båda barnen älskar sill, oliver, salami och rödbetor och fisk (vilket jag i och för sig nästan inte förstår hur man inte kan tycka om men det hör egentligen inte hit…).

    Gällande sött har vi däremot varit ganska hårda. Treåringen har ännu inte börjat äta “riktigt” godis som lösgodis och choklad, chips, läsk och annat utan får nöja sig med russin, frukt och popcorn och vid festliga tillfällen saft. Mest för att vi tycker det är onödigt och att han själv inte bryr sig. Han nöjer sig med det han har lixom… Däremot fikar vi mycket i vår familj så vi har introducerat “fika” för våra barn när de varit ca 1,5 år (lite tidigare med lillasyster). Men då egentligen för att de själva ville det, innan var de inte intresserade. Vi (eller rättare sagt min man) bakar det mesta av vårt sötbröd själva och även vanligt bröd ibland. Och för det mesta med ekologiska råvaror.

    Mat är en jättestort och viktigt ämne, märker man särskilt när man blivit förälder och jag tror vi alla gör så gott vi kan. Det är jätteintressant att läsa inlägg om det och utmanas i hur man gör. Bra skrivet Clara!

    Lång kommentar blev det, men du ville ju veta hur vi andra gör 🙂

    Ha det skönt!

  30. Hej Clara. Tack för att du delar med dig av även detta. Du ville gärna veta hur vi gör. Kul! Gjort, får det bli för vår del. Vi var konsekventa med lördagsgodis. Det var en helig stund när pojkarna fick hålla sin påse och plocka. En av sönerna kom i tidningen i Tandläkarstolen: “coca cola dricker vi bara på lördagar “. När de blev större köpte de godis på veckorna. Det tyckte jag var jättejobbigt, men insåg att man kan ju inte låsa in barnen. Kakor och bullar åt de med förtjusning. De gånger jag bakat. Jag kanske inte svarat på din fråga, men tyckte det var kul att skriva . Alla grabbarna lever idag och det är helt underbart. Kram

  31. Jag och min man har en dotter som är 20månader gammal och hon får testa och smaka de vi äter. Jag tycker de är väldigt viktigt att lära sitt barn ett sunt synsätt på mat och tycker inte man skapar de när man ska förbjuda kakor eller glass för att socker finns i de eller att de är så märkvärdigt att hon äter de gröna, utan de tillhör ett sunt matsätt. När våran dotter var mindre och ännu inte fått smakat kakor så tyckte hennes gammelmormor att de var väldigt konstigt för så var de aldrig för i tiden, utan då skulle barnen allt få smaka! De ändå som hon ännu inte fått smakat är läsk och godis (eller ja en karamell fann hon än gång i soporna som hon glatt gick och mumsa på innan hennes faders fingrar snäll plocka ur den;)) men de dröjer nog länge innan hon får förtära något sådant då jag tycker de är rena giftet, ja annat är en oskyldig blåbärsmuffin:)

  32. Tack för ett bra inlägg Clara! Vi har en 4 åring här hemma som tycker att fika är det mysigaste som finns. Det vill inte jag ta ifrån honom däremot är jag noggran med vilken fika han får. Vi handlar ekologiskt, bakar eller handlar på vårt lokala bageri som bakar på ekologiska varor, vi har bestämt att man dricker mjölk till bullen istället för saft/läsk. Vi har också fredagsmys med ekologiska skinkor, salami, oliver, grönsaker och dipp plus en liten skål ekologiska chips vilket uppskattas enormt till det har vi lite disco. Lördagsgodis har vi inte introducerat men när han får godis vilket händer ibland ser vi till att det är från Ekorren. Så eko-reko och medvetenhet så långt det går!

  33. Vi körde totalförbud fram till lite över ett år. Sedan går det inte att lura barn längre:) Jag tänker att det viktigaste är att vi i det stora hela har bra matvanor. Vi äter nästan aldrig halvfabrikat, undviker mat med socker (som sockrade yoghurtar) och tillsatser samt försöker äta grönsaker till varje måltid. Då tror inte jag att fikabröd någon gång i veckan spelar någon roll i sammanhanget. Inte smaka på pizza/hamburgare heller någon enstaka gång. Förbud leder bara till konstigheter, bätter att barnen får ett naturligt förhållningssätt till mat. Men godis undviker jag tills det inte går längre, antar att det blir när barnkalasen inträder.

  34. i borjan nar varan tos kom var jag helt galen att hon aldrig skulle fa ata socker. Fast med tiden sa har det viknat, och nu tycker jag det ar ok. Hon far det jag bakar da och da. Hon ater sa himla bra utav vanlig mat, sa ser inga problem. Daremot mar jag nastan illa, nar jag hor foraldrar som pratar om hur barnen vagrar ata mat men far bullar och kakor itallet. Eller som dricker lask dagligen. Det ar fruktansvart tycker jag.

  35. Här i Berlin tycker jag att det supersvårt att hitta någon slags balans kring det här med sötsaker. Tyskarna har ett bra mycket mer avspänt förhållande till godis än vad vi svenskar har, men det innebär tyvärr att barnen äter gummibärchen och chokladkex i parken efter dagis nästan varje dag. Som om det vore ett helt vanligt mellanmål. Jag vill inte att min treårige son också ska göra det, men det känns så grymt att tacka nej å hans vägnar när han blir bjuden (det äts också en hel del sött på hans dagis, trots att de har en “nyttighetsprofil”). Vi har infört “lördagsgodis” (en klubba) och har som regel att han får äta lite godis när han blir bjuden, eller när vi äter.

  36. Med sunt förnuft kommer man långt!
    Lite hembakat fikabröd tror jag inte skadar någon – i vettig mängd!!!!

  37. Ett av våra barn har en slags ätstörning, dvs han känner inte när han är mätt eller hungrig för den delen så han äter tills han spyr i stort sett. Därför har vi bara sötsaker/snacks som mest en dag i veckan och på kalas.

  38. Nästan precis sa gör vi också. Jag har samma filosofi när det gäller att äta saker framför barnen. Gör man det när de är så stora att de förstår, så tycker jag att det är hemskt om de inte får smaka. Däremot så äter vi väldigt lite socker över lag, så det blir inte ofta att dottern får heller. Hela sitt fösta år var hon helt socker fri (även när det gällde bröd o.s.v.) Det där med godis har vi hållit hårt på. Hon tittar inte ens på godis i affären eftersom hon aldrig smakat. Att det får säljas som livsmedel är en gåta. Själv blir jag illamående bara av lukten.

  39. Jag har fyra barn varav den yngste är 16 år så nu för tiden behöver jag inte tänka på allt, dom tänker själva men under uppväxten vankades godis endast på lördagar och inte förrän ungen var så stor att han frågade efter det själv. Bakade gjorde vi lite då och då men fikabrödet hamnade i frysen och vi tog fram det ibland när vi ville ha det lite mysigt.

    Ingen av barnen har blev “sockerspeedade” och aptiten på mat var god. Det här var inget som jag egentligen medvetet tänkte på, det hade alltid varit så under min uppväxt och så blev det för mina barn också. Jag tror inte att vi behöver vara så rädda för att ge våra barn av allt vi äter om vi bara använder vårt sunda förnuft. Det räcker långt

  40. lingongrova innehåller ju inte ens lingon!! det är andra röda bär, har glömt vad det var… rödvinbär? jag såg det när jag ville jämföra lingoninnehåll mellan vanlig lingongrova och den med extra mycket lingon. den senare har mycket riktigt “extra mycket”, det innehåller ju lingon. som andra bäringrediens, så mindre mängd än det andra bäret men jaja… whatever floats lingongrovas boat… Jävla dålig stil att lura konsumenter iaf. Jag håller med många här, att det är det dolda sockret som man nog ska vara mest försiktig med. Äter man en bulle vet man att det är en bulle, det är fika. Fika gör en glad. Men om man äter mat, så ska den inte vara sockrad som en bulle. Det blir fel.

    Jag gillar också att laga från scratch, skulle älska att ha möjlighet till det när/om vi får barn – men alla hinner ju inte. Vad kan man göra då? Köpa ekologiskt “är inte så svårt” som nån sa, men det är inte samma sak som att laga saker från scratch, att baka själv så man vet vad sakerna innehåller och så vidare. Jag gillar verkligen det, att veta, ha kontroll. Den där jävla vegetabiliska oljan som ska stoppas i allt förutom extra salt och socker, HUR tar man sig förbi det när man inte har tid att baka allt själv? Uppror?

    Och så tänker jag på dom som inte har intresse för mat och tycker det är döden att stå vid spisen. De har ju också rätt till bra mat. Jag känner en sådan mamma, hon säger att hon bara lagar för barnets skull (och då blir det så roligt att det blir gjort), men hon har inte intresse och därmed inte kunskap nog för att inte gå på översockrade drycker som profileras som barnmat. Man måste vara så himla PÅ för att inte luras, som med brödsirapen Clara tar upp och brödet som får heta lingongrova utan att innehålla minsta lilla lingon! Usch vad arg jag blir. Alla mammor och pappor som gör sitt bästa, att man ska behöva lägga ner så mycket tid på att få bra mat i magen!

  41. Hej Clara. Jag blir så glad att läsa din inlägg! Tack för att du orkade lyssna på mina åsikter om industribröd när vi satt på Bonniers författare middag och att du nu sprider budskapet!
    Ge fan bra bröd till folket säger jag! Kram

  42. Det där inlägget hade jag kunnat skriva. Jag gjorde det, typ, efter jag läste ditt. Mycket bra talat! Jag är av precis samma åsikt. Du inspirerar! 🙂

  43. Jag har en dotter pa fyra ar och jag skulle inte komma pa tanken att köpa godis till henne! Jag mar illa bara jag tänker pa vad som är i det där skräpet!
    Jag lagar all var mat fran scratch, kokar sylt, bakar bröd och kakor och gör hemgjort godis (vid speciella tillfällen).
    Det gör jag inte bara för att jag inte vill att min dotter äter halvfabrikat och e-nummer, men för jag jag mer eller mindre maste. Vi bor i Thailand och allt här är socker, färgämnen, e-nummer och MSG, vidrigt mao. Sa efter att ha letat och letat efter vettiga saker sa gav jag upp och gör numera allt själv.
    Det roliga är att inget av det är speciellt svart eller tar speciellt lang tid att göra (om man bara planerar lite).
    Min dotter älskar mat och äter i stort sett allt som vi äter. Jag förbjuder henne inte att äta nat som finns hemma, jag köper helt enkelt inte sant jag inte vill att hon äter.
    Fikabröd finns alltid hemma, men hon äter inte speciellt mycket av det. Hon föredrar mandlar och russin till fika 🙂

  44. Detta ämne engagerar väldigt många måste jag konstatera och alla vill berätta sina val och icke val. Det är mysigt med barn och stort ansvar särskilt kring mat och hälsa för de små. Min reflektion är att när de är små har vi möjlighet att påverka, kontrollera och styra vad, när och hur de äter. När de börjar skolan ska de äta före kl 11 och på 20 min tillsammans med kanske 60 andra barn och möjligen 10 vuxna. Då är det inte så enkelt att påverka och kontrollera vad och hur mycket/lite de äter. Med lunch före kl 11 blir det många mellanmål innan middagen med familjen på kvällen och småäta är inte bra för kroppen eller tänderna. Då är det extra viktigt med goda vanor tidigt och kanske slopa något av fredagsmyset, lördagsgodis och söndagsfikat.

  45. Vi gör som ni Clara, har läst många inlägg ovan och jag tror inte heller på förbud utan ett sunt förhållningssätt. Vår dotter är nästan tre och har smakat två tre bitar smågodis hemma hos en kompis en gång. Jag blir alltid lika förvånad när vänner och bekanta blir förvånade över att hon inte äter godis. “Hur har ni lyckats med det” är inställningen. Lätt tycker jag, vi äter inte själva och erbjuder det därför inte heller. Vi har också bett mor- och farföräldrar och nära vänner att inte ge henne något godis utan att de äter en kaka istället om man nu måste och det respekterar de. Hennes förskola har t ex fruktsallad när det firas födelsedagar. Samma sak med läsk, det har hon aldrig druckit, för det finns inget behov och ja vi dricker inte det heller. Framför allt för att vi inte tycker det är gott! Vi bakar något gott då och då och dottern smakar och äter då väldigt gärna. När hon blir större och blir mer uppmärksam på att andra äter lördagsgodis tänker vi införa “lördagskaka” (en idé jag har fått från en kompis), hon får bestämma vilken kaka vi ska baka, vi gör det tillsammans på lördagen och får en mysig stund tillsammans och äter sen vår lördagskaka. Smart tycker jag! Fortsätt göra det du tror på! Ha det fint, tänk snart är det jul. Vi ska ha jul hemma och har börjat planera inför ett sundare gottebord än det vanliga med knäck och ischoklad. Roligt! Funderar på glaserade äppelbitar (eller vad det heter), aprikoser och physalis doppad i mörk choklad och god frukt och nötter. Vad ska du ha på ditt julgottebord?

    1. Vilken bra idé med lördagskaka! Det ska jag också försöka införa när vår son blir lite äldre och börjar efterfråga godis!

    2. Vilken bra idé med lördagskaka! Det ska jag också försöka införa när vår son blir lite äldre och börjar efterfråga godis!

      1. Ja visst är det, jag tyckte det var klockrent. Man gör något tillsammans och dessutom tar det litet tid, både att göra och att äta till skillnad från godis som man har en tendens att trycka i sig. 🙂

  46. Jag har inga barn. Men om jag hade, skulle jag nog följa ditt exempel. Det låter sansat o hållbart, något som kan funka hela barnens uppväxt.

  47. Jag håller med dig till 100%. Jag gör precis som du, med undantaget för lördagsgodiset som mina barn (5 och 8 år) vill ha. Jag vill vara en mamma som bakar så att när barnen med alla kompisar kommer hem ska det finnas hembakat bröd att äta. Ett öppet hem med god och nyttig mat och gott fika!

  48. En sak som jag funderar lite på är argumentet att man om man själv äter något så måste barnet få smaka, vi har inte gett våra barn några sötsaker innan ett år och sedan väntat med godis ett par år till! Men människor i vår närhet har tex tyckt att det varit synd om våra barn när vi vuxna ätit fikabröd men barnen fått frukt eller osötat kex. Då har vi undrat över om det är synd om våra barn när vi dricker ett glas vin till maten men de fått vatten eller mjölk! Det är ju faktiskt samma sak. Men efter ett år har de fått prova lite mer men vår stora tjej åt inte godis förrän hon var tre och ett halvt, den lilla lite tidigare men samma där, vi berättade bara för henne att storasyster äter ett godis och hon ett annat, (russin eller vindruvor). När det var godisdags kunde hon ge storasyster hennes skål och säga: Här är dodis och jag ussin! Inget konstigt för henne!

    Jessica

  49. Hej! Jag tycker att du har en väldigt sund syn på det här med kost. Vi tänker ungefär likadant i vår familj som du gör. På veckorna får barnen inte äta så mycket sött. Vi har bytt ut yoghurten mot naturell yoghurt som de får blanda i sylt som jag gjort själv från bär i skogen. På helgerna får de baka kladdkaka, chokladbollar och annat, fast det är socker i. Jag tycker som du, att jag vet vad som finns i, det är inga E-medel och annat skit.
    /Helene

  50. Vi har ett fantastiskt stenugnsbageri på vår gata, med surdegsbröd, bullar och kakor bakade på enbart ekologiska ingredienser. Toppen! Men med ett barn som har fetma kan vi inte gå dit särskilt ofta, kanske fikar vi där någon gång i halvåret. Oavsett ekoligiskt mjöl eller inte, oavsett frigående höns så innehåller bakverken lika mycket kalorier för det. Vi fikar eller äter efterrätt en gång i veckan, punkt. I de lägena spelar e-nummren inte så stor roll heller eftersom sötsakerna äts i så liten mängd ändå. Ibland blir det fin-fika med hembakat, ibland blir det ful-fika med köpeglass och köpekex. Godis äter vi inte.

  51. Håller fullkomligt med om färgämnen, E-nummer och så vidare. Det jag mest tänker på är tänderna iom att jag jobbar som tandläkare och dagligen ser konsekvensen av dagens sockerkonsumtion hos små barn. Mjölktänder har tunnare emalj än permanenta tänder och frekvent intag av socker har en mycket mera förödande effekt på tänderna än en stor mängd socker men bara vid enstaka tillfällen.

    Får barnet karies i mjölkbettet skapas den kariogena bakterieflora som i regel alltid leder till karies även i det permanenta bettet. Detta ihop med vanan att få äta socker lite då och då, även om det bara gäller att slicka skålen, blir en plågsam historia för barnet och föräldrarna. Det blir också kostsamt för barnet längre fram i åldrarna.

    Så…tänk er för.

  52. Min son är ju alldeles för liten för sötsaker, men då min man är väldigt mycket för att allt ska göras från grunden så blir det vi bakar ändå väldigt bra. Och eftersom jag är miljövetare blir det kravägg, ekomjölk och bra mjöl. Då jag har PCOS också har vi börjat tillsätta grövre mjölsorter i vårt bak också, för att få bukt med mitt kolhydratssug. Och så håller man ju sig mätt längre.

  53. Vår son är 15 månader, och vi undviker hittills socker så gott det går. Vi är inte nitiska, han får varor som innehåller socker, som lite ketchup till köttfärssåsen och leverpastej på mackan, men han är hittills ointresserad av kakor. När vi fikar nöjer han sig med majskrokar. Och då känns det onödigt att ge honom godis, kakor och saft. Jag tänker att han inte vet vad han går miste om så länge han inte smakat.

  54. Jag vämtar mitt första barn just nu och är väldigt ängslig för just detta. Bakar mycket både bröd och godis men allt är dock glutenfritt eftersom jag själv inte tål gluten. Alltså finns mjöl inte ens i vårt hem. Lösgodis köper vi aldrig eftersom jag levde med ett enormt sockermissbruk hela tonåren och som jag inte insåg förrän några år sedan när jag var 23 år. Det började dock redan när jag var barn men ingen upptäckte att jag tog pengar och gick till kiosken och köpte godis som jag sedan åt upp utan att knappt tugga. Har PCOS vilket för mig innebär ett enormt socker och kolhydratsug och är enormt jobbigt. Jag väntar en flicka och vet att det kan föras över till henne så vill inte ha onödigt mycket socker i hennes kost. Men kommer göra som min mamma försökte med och baka till födelsedagar mm och inte ha något godis till helgen (för det är ganska onödigt när man tänker efter) och läsk bara till festligheter. Har försökt banka in i släktingar att jag inte vill att de ska bjuda på godis och kakor bara för att. Ge henne riktig mat istället isf säger jag till dom. Alltså som jag ser det så ska man inte förbjuda men ändå hålla i tyglarna så det inte går överstyr vilket det gjorde för mig…

  55. Till alla er människor som ratar E-nummer…
    Vet ni inte att vi människor kan bli riktigt sjuka om vi INTE får i oss VISSA E-nummer?
    Vissa E-nummer tillsätts i matvaror för att förhindra att vi får bristsjukdomar.
    Jag vill inte verka spydig med den här kommentaren men jag tycker det är fel att rata ett så stort område som E-nummer faktiskt är.

    1. Tror jag inte en sekund pa, vad har du for referenser? Hur kan kemiska amnen vara bra for kroppen?

      1. Jag tänker att när människor refererar till “E-nummer” så tänker de på förklätt glutamat, polyoxietylensorbitanmonolaurat och annat som man inte förstår vad det är och inte kan uttala. Sånt som man instinktivt tänker är dåligt än fast man som sagt var inte riktigt vet vad det är.
        Det jag tror att man INTE menar när man refererar till E-nummer är typ citronsyra (E330), riboflavin (E101) även känt som vitamin B2 m.fl som är “helt naturliga” och som Klara skriver kan vara nödvändiga att få i sig.
        Så som svar till Vallmo; E-nummer behöver inte vara skadliga eftersom alla E-nummer inte är kemiskt framställda substanser med oklar påverkan på människan. Jag tror att E-numren infördes för att man skulle ha en internationell standard som skulle innebära att alla kan se vad som är i t.ex. smörgåsskinkan. I praktiken blev det inte riktigt så eftersom det finns så många E-nummer att man inte vet vad E570 är.

        1. Jo det är sant att alla E-nummer inte behöver vara “farliga” och kemiska, men att man tillsätter E-nummer för att man inte ska få bristsjukdomar tycker jag låter helt galet. Det är ju inte sant. Oftast tillsätter man väl E-ämnen för att det är billigt och bra, kan få till smak och färg på ett billigt och effektivt sätt. Det är det jag tycker är skumt och det vill inte jag få i mig. Man vet inte hur cocktaileffekten blir. Och jag kan knappast tro att de tillsätter B12 i lösgodis för att vi inte ska få bristsjukdomar som Klara här ovan skrev. Sedan har jag inte sagt något om ifall ALLA E-nummer är farliga, utan det jag personligen vill är att så långt som möjligt äta mat som är så lite “mixtrat” med som möjligt 🙂

          1. Haha, nä; “i denna produkt har vi tillsatt E101, för att du ska MÅ BÄTTRE!” Tror inte heller det.
            Och jag försöker att inte heller käka så mycket E-nummer (eftersom man ju inte vet vad det är).
            Började skriva en utläggning men hm, kanske kan sammanfatta det med “nej, det känns inge kul att käka ngt där det står E-nummer för jag vet inte vad det är. Det positiva med själva märkningen är att den betyder samma sak i Spanien som här vilket innebär att jag genom att läsa av E-nummer (från en lista 😉 faktiskt kan se vad den spanska produkten innehåller även om innehållsförteckningen är på spanska. Istället för att det skulle ha stått riboflavin på spanska så står det E101, precis som i Sverige. Så märkningen har fördelar men att blanda färg-, smak- och konsistensgivare i matprodukter för att dessa inte håller måttet är inte ett dugg okej” 🙂

  56. Varje tid har sin frälsarlära och nu är det socker som är farligt.
    Du gör helt rätt. Barnet kan äta det du bakar och det du bakar är självklart mycket nyttigare än färdigmat och lingongrova och allt skit som finns att köpa.
    jisses vad folk hänger upp sig på mat. tugga lite kokain så ska ni få se på uppspelt. lite socker har väl ingen dött av. Förlåt men blir bara så less. Är det verkligen så tråkigt att leva i Sverige att man måste vara skitnödig kring precis allt man stoppar i munnen.
    Ät ekologiskt så gott det går, ät kött ni känner eller skjuter själv, mycket grönsaker, laga maten själv så ofta du orkar och hinner, drick lite vin, knarka inte, rör på er, sexa mycket, ha kul med folk du gillar. ja vad mer kan man behöva.

  57. Hej! Min son på snart 3 år äter allt- köpt bröd, hemmagjort bröd, bullar, lördagsgodis några bitar, “fredagsmys” och kakor, köpta köttbullar och hemmalagad mat… Han äter dock mest frukt och skulle nog kunna leva på bara det om han fick välja. Jag tror på principen att äta allt, och vill att min son ska få en SUND och avslappnad inställning till maten och livet. Tycker självklart att det är mitt och pappans ansvar att LÄRA honom vad som är nyttigt/mindre nyttigt/bra för tänder/dåligt för tänder etc…

  58. Oj! Socker engagerar verkligen oss 70- och 80-talist föräldrar. Men som kostvetare blir jag så trött på hur vi isolerar enstaka livsmedel eller ämnen och sätter dåligt stämpel både på dem och de föräldrar som ger dem till sina barn, de må vara socker, margarin eller pulvermos. Det bästa vi kan ge våra barn är en så stor variation som möjligt så de lär sig uppskatta olika livsmedel. Då kommer de själva kunna göra kloka val.

  59. du skriver nästan alltid vetemjöl i dina recept, är det så att du skriver det men ändå använder dinkelmjöl själv?

    1. Ja oftast för jag vet att många inte har dinkel och då inte tror att man kan baka brödet. Men vetemjöl kan man byta ut rakt av mot dinkel, om det inte är fullkornsdinkel dvs

  60. Jag önskar att jag hade haft orken att baka mera bröd här hemma och laga mer mat från grunden. Men mitt syndrom gör att energin inte räcker till :-/ Ibland blir det hembakat. Dock är det inte alltför mycket halvfabrikat vi använder och det är ju bra! Godis på helgen i lagom mängd och fika är det sällan. Vi mår nog ganska bra alla i familjen. Lite koständringar skulle sitta fint, men det är (förhoppningsvis) ingen fara på taket!

  61. Vår son på 3,5 år älskar (tack och lov) tomater gurka, morot, paprika, vindruvor, äpple, banan, melon, päron, russin. Och choklad. Han ratar däremot för det mesta tårta, kakor, annat godis och ffa läsk. Det är så otroligt skönt. Men det är inget vi aktivt tänkt på egentligen. Jag gillar inte bakverk, vi äter inte lösgodis. Vi har en liten skål med fredagsmys (popcorn/chips/bananchips) eller frukt. Han får en bit choklad till lördagsgodis och vi brukar fika kyrkkaffe efter gudstjänst på söndagen. Min mans familj är sötmonster, men farmor bakar mycket. vi har privatleverans av mindre sockrad saft från gammelmormor. Dottern på 8 månader vill inte äta mycket alls, men får hon en grönsak/frukt att hålla i går det ner lite. Hade gärna lagat mer mat själv till henne och jobbar på det, eftersom det är billigare, men barnmaten idag är faktiskt, förutom att den smakar tråkigt, inte fylld av särskilt mycket skräp. Vi har det rätt bra, som har gamla och unga släktingar nära och som både hinner och vill baka och sylta och safta. Själv syr och stickar jag helst. Mitt mål är att sluta handla kläder… vi får väl se hur det går. 😉 Fortsätt du å peppa på, jag blir inspirerad att förändra det jag kan göra annorlunda. Alla familjer har olika förutsättningar och jag tänker också att det finns olika tider i livet när man kan och hinner olika saker. =)
    Pepp och hej!

  62. Lite lika som du tänker jag kring sötsaker och barn. Vi försöker undvika detta så mycket vi kan men äter vi något bakverk får dottern på två år smaka. Vi har precis som ni låtit henne äta själv, i princip sedan hon började med riktig mat. Hon får dessutom alltid samma mat som vi äter. Välling har vi skippat helt då den köpta varianten i princip bara innehåller socker. Dottern äter oftast med god aptit, kladdar och geggar men får i sig det mesta. Har vi bakat något eller om vi blir bjudna på något bakverk får dottern också smaka. Vi har verkligen ingen nolltolerans mot socker när det gäller mat och bakverk vi gör själva. Då har man koll på vad man blandar i och hur mycket. Däremot undviker vi i möjligaste mån att köpa saker med tillsatt socker. Detta är dock svårare än man tror! Hur som helst så försöker vi göra saker själva och laga mat från grunden. Mat är så otroligt viktigt för hur vi mår och äter man slarvigt slår det genast tillbaka.

    Jag älskar förresten dina mattips och recept! Har lagat flera stycken 🙂

  63. Bra och tänkvärt inlägg Clara! Men jag måste fråga – vad är det för fel på blåbär som man köper i butiken? Har aldrig hört tidigare att de skulle innehålla något konstigt, vad menar du med restprodukter från livsmedelsindustrin?

    1. Det är inget fel på de blåbär man köper i butiken, jag jämför med bären som är i Lingongrova och som är restprodukter från tex safttillverkning

  64. Hej Clara! Har en fråga som jag hoppas du orkar svara på =)

    Jag vill ha allt som går ekologiskt men har tyvärr vid flera tillfällen fått ohyra i mjöl m.m. Har du drabbats av detta? Eller någon annan? Vet inte vad man ska göra för att slippa det..

    Nu har jag alla mina varor i glasburkar så ohyran inte sprider sig om jag får hem en sån påse. Men tycker det känns lite ofräscht med att eko innebär större risk för ohyra (det är iaf min uppfattning)

    Tack för dina underbara inlägg!

    1. Det har hänt mig en gång, nu gör jag lite samma som du. Jag har en stor burk med lock som jag ställer hela mjölpåsen i och tättslutande påsar runt andra saker. Sen har det inte hänt igen, tror mer på otur än eko. Kanske hjälper det om du vet att genom att ditt mjöl har inte förstört den biologiska mångfalden på åkrarna, utan även insekterna och fåglarna får leva. Vi behöver insekter som bin för att pollinera och andra småkryp för fågelmat, fast ingen vill ju ha dem i skafferiet.

    2. Hej, jag har köpt eco mjöl i åratal och aldrig någonsin fått ohyra. Kan det bero på en viss varumärke som har dåligt med hygien, vad köper du för nåt? Jag kör mest med Ica Eco. Eller kan det vara att du faktiskt har ohyra redan nånstans i skåpen utan att veta?

  65. Hej Clara och alla andra läsare.

    Jag har märkt att en del tror att alla E-nummer per definition är farliga, men så är det inte riktigt. Det är ämnen, en del bra, en del onödiga och en del säkert onyttiga som har nummer för att vi ska kunna känna igen dem oavsett om det är en svensk, tysk eller grekisk produkt.

    Kanske använder även du någon gång bakpulver (E400, E500), eller gurkmeja (E100) till exempel, eller pektin (E440) ?

    Det som får mig att rygga undan är nog mer när en produkt är 15 e-nummer för att dölja att det är en räksallad utan räkor, eller liknande.

  66. Godt sagt, Clara! Det er bra ikke å bli hysterisk i forhold til sukker.
    Jesper Juul har skrevet en klok bok om barn og måltider. Han er svært opptatt av sunn mat og gode råvarer, men advarer samtidig foreldre mot at kostholdet blir en måte å hevde seg selv på. Det kan fort bli prestisje i å ha den sunneste familien eller de sunneste barna. Det synes jeg er godt sagt, og jeg tror det gjelder mange. I deler av Oslo er noen barn helt ned i fire års alder er opptatt av og redde for fedme. De kommer fra typisk sunne familier, med ressurssterke foreldre som er opptatt av hva de spiser. Det kan altså bli altfor mye av det gode, og jeg er så hjertens enig i at barn bør få spise mest mulig variert – inkludert kaker og boller iblant.
    Selv har jeg en liten sønn som mye av livet ikke har kunnet spise selv på grunn av sykdom. Målet er at han skal spise i munnen fremfor å få maten i sonde, og hva han spiser er mindre viktig. Dermed er de vanlige spørsmålene om barn og mat ikke så relevante, for oss er dette luksusspørsmål. Her er all mat positivt, og jo flere kalorier, jo bedre. Vil han smake på sjokolade? Hurra! Sjelden har vi vært så lykkelige som de gangene han har prøvd seg på spinatsuppe eller en fiskekake. Det er en lang prosess. Hvis jeg senere får et barn som liker å spise masse mat, vil det føles vidunderlig.
    Hilsen Kristin

  67. Ett stort problem är ju vad andra vill trycka i andras barn. Jag vill inte ge mina barn godis men nog ser andra till att försöka ge dem det på barnkalas och liknande galej! Inte lätt att hålla på sina principer när andra lägger sig i!

  68. Bra inlägg och man ska leva som man orkar med, dvs alla orkar ju inte heller göra allt från grunden. En del har två jobb och 4 ungar, så då kanske en limpa från Skogaholm får duga och man lägger tiden på annat, kärlek till exempel.

    Vi gör det mesta från grunden, det man mäktar med, för det är så mycket godare. Men det få finnas gränser även för det.

    Sen kan jag tycka att den här sockerhysterin gått lite för långt..faktiskt. Om man äter allt med måtta och i lagom mängd, rör på sig (som vi gjorde när vi va små) så går det bra, jag lovar.
    Anna Skipper o Co har gjort folkhälsan hysterisk..
    Kram Åsa

  69. Jag är verkligen ingen “fanatiker” som inte låter mina äta godis och fikabröd, men inte varje dag och inte vad som helst och inte hur som helst. Ibland blir det för mkt, ibland inget alls. Mina barn älskar att baka, så det gör vi – ofta – såklart de får äta. Huvudsaken är väl att de äter mat oxå och att de rör på sig och att de i slutändan mår bra!

  70. Vårt första barn visste inte vad smågodis var förren vid 3,5 års ålder, då fick han ett påskägg av sina faddrar. Barn nummer två började äta smågodis vid ett års ålder, ville ha samma som den äldre. Barn nummer tre åt smågodis vid 10 månader……..

    Alla tre är idag smala som stickor, har generellt sett ätit bra (favorit var korv och alla former av pasta), äter numera mycket varierat, använder inte mat för att döva känslor och har ett intresse för matlagning.

    Vi har lagat nästan all mat från grunden, åt mest hårdbröd men vanlig hemsk formfralla på morgonen (det gick att äta utan att må illa i ottan), om det skulle fikas bakade vi, alltid en grov sallad till maten, fruktfatet fylldes till bredden en gång i veckan.

    En trist men ack så hållbar devis – lagom av allt, även med de egna kraven på sig själv. Tre barn innebar mindre tid och mindre strikta regler än ett barn, och det mådde nog hela familjen bäst av.

  71. Du har ju fått många kommentarer redan, men eftersom jag hade ett inlägg på min egen lilla blogg om just detta tema, vad barn äter eller bör äta, så svarar jag lite kort.
    Våra barn älskar bullar och vissa kakor samt glass, vilket de äter flera dagar i veckan. Dock äter de inte godis (ljus choklad har dock 4-åringen upptäckt att han gillar). Jag är lite dålig på att ge dem hembakt så det slinker ner både ett och annat E-ämne tyvärr – men jag är medveten om det och ska försöka bättra mig!
    När det gäller dryck får de bara vatten om det inte är kalas eller restaurangbesök, aldrig att jag vill vänja dem vid festis/saft varenda kväll, ens om den är hemgjord.

  72. Det här tycker jag är helt fantastiskt! När jag var liten så fick jag hänga med överallt i skog och mark, ut på gården och plocka ägg, till grannen och få mjölk, göra filbunke och yougurt, fiska, röka, lägga in och vara med under slakten. Självklart fick jag vara med och smaka allting vilket jag gjorde med glädje. Det spelade ingen roll om det var sill, sötsaker eller saker som räknas som barnvänliga som köttbullar. Vi fick inte heller något köpe lördagsgodis utan om man ville ha något sött så fick man själv koka knäck eller baka.När jag blev lite äldre var jag jättearg på mamma och pappa som gjorde så att jag inte fick köpekakor, köpebröd och det allra värsta ingen kondis-tårta på mina kalas.
    Nu är jag jätteglad för det (och även min sambo) eftersom jag har lärt mig att efter säsong, att hitta billiga nyttiga matvaror och lägga ner lite mer tid på att göra mat i från grunden vilket resulterar i så himla mycket godare och nyttigare mat.
    Självklart kommer jag uppfostra mina barn på samma sätt. För jag tycker det skulle vara tråkigt om dom inte fick den stora delen matkultur som jag har fått med mig av mamma, pappa, mormor och morfar.

  73. Jag tycker att man som förälder har ett ansvar att ge barnen en bra grund och en sund inställning till mat. Det innebär att se mat som mat, det vill säga näring i första hand. Mat ska inte förknippas med känslor, som det så ofta gör när man pratar om “fredagsmys” eller att “unna sig” saker om man exempelvis haft en dålig dag. Det behöver inte betyda att maten inte ska smaka bra eller skänka njutning, tvärtom! Men det man stoppar i sig ska vara näring. Man ska äta för att bli mätt. Dessutom ser jag ingen som helst anledning att ge barnen socker. Varken hembakt vetebröd eller lösgodis. Sockret har samma effekt på kroppen, oavsett det är ekologiskt eller ej. Det har inget i kroppen att göra, speciellt inte i unga kroppar som växer! Om man börjar introducera sötsaker för barnen så gör man dem en enorm björntjänst. Man är inte “snäll” mot dem genom att baka bullar eller köpa glass varje dag på semestern. Det skapar bara ett beroende. Att snacka om att “alla andra barn får” och att ens egna barn då kommer känna sig utanför är bara löjligt. Vi måste börja se socker för vad det är. Potentiellt livsfarligt. Små barn är helt och hållet beroende av vårt sunda förnuft, de kan inte avgöra vad som är bra och dåligt. Ge barnen mat istället, så kommer de hålla sig friska längre och kanske slippa sjukdomar, fetma och hjärt-kärlproblem i framtiden.

  74. Precis så! en bakad blåbärsbulle är nyttigare än lingongrova och råvarorna är viktiga. Svårt att alltid orka och hinna göra det man vill men jag tror som du. Tack för fin blogg.