IgĂ„r nĂ€r jag skulle ringa ett samtal och presentera mig för en kollega hörde jag att hon inte kopplade vem jag var. Clara Lidström? Ja, alltsĂ„, sa jag – det Ă€r Underbaraclara. Det hĂ€nder ibland att jag presenterar mig sĂ„ och det kĂ€nns lika absurt som att ringa och presentera mig som gammelsmurf eller ninjaturtle. Inte för att Underbaraclara inte Ă€r jag men det Ă€r ju liksom ett smeknamn. Eller artistnamn nĂ€stan. Ett ganska fĂ„nigt sĂ„dant men det tĂ€nkte jag inte pĂ„ nĂ€r jag startade bloggen för sju Ă„r sedan. DĂ„ tĂ€nkte jag bara pĂ„ att det rimmade.

Idag nÀr jag förelÀste fick jag frÄgan om vem jag egentligen Àr? Om det skiljer mycket mellan Underbaraclara och Clara? Jag har faktiskt inte tÀnkt sÄ mycket pÄ det. Det Àr svÄrt att se det utifrÄn. Men det Àr klart att bloggen bara Àr en tÄrtbit av vem jag Àr i min vardag. Fast jag har aldrig varit sÄ himla strategisk med min bloggpersona. Jag har bara bloggat pÄ. Mitt liv Àr helt annorlunda nu Àn för sju Är sedan och det kommer att fortsÀtta förÀndras.

NĂ€r jag berĂ€ttade att jag var gravid uttryckte nĂ„gra lĂ€sare farhĂ„gor om att jag nu skulle bli en sĂ„dan dĂ€r mammabloggare. Men jag Ă€r ju den jag Ă€r och det Ă€r helt omöjligt att tĂ€nka sig att mammalivet inte skulle pĂ„verka min blogg, precis som allting annat jag gĂ„r igenom. Och vad som startade som en modeblogg har transformerats till en blogg som lika mycket handlar om mat, pyssel, barn och inredning. Och en skopa samhĂ€llskritik förstĂ„s. Men det har liksom gĂ„tt av sig sjĂ€lv. Jag kan inte blogga om nĂ„got jag tycker Ă€r trĂ„kigt bara för att tillfredsstĂ€lla andras förvĂ€ntningar. Det har jag aldrig gjort – bloggen har följt den utveckling jag sjĂ€lv har gjort och jag hoppas att det kan fĂ„ fortsĂ€tta sĂ„. Och Underbaraclara kommer aldrig bli en karaktĂ€r eller statisk person. Hon Ă€r en reflektion av vad jag befinner mig just för stunden.