Jag känner mig så pigg nu! Jag tycker att jag har en massa energi till allting och att det mesta känns kul. Jag njuter av den känslan. Åren innan och efter mamma dog kände jag mig så låg och trött och totalt utan ork. Skör och bräcklig och ingenting vågade jag lova heller. Varje gång jag bokade in något fick jag boka av. Varenda löfte jag gav till någon gav mig panik för jag förstod att jag inte skulle kunna hålla det.

En bekant frågade mig härom dagen med bekymrad röst om det inte är väldigt mycket nu? Hur mår du egentligen? Jag kände efter en lång stund. Ända ner till tårna kände jag, och upp igen. Jagade efter det där som hon ville höra: Jo jag är lite trött. Jo, det är lite mycket nu. Jo, det vore skönt att vila. Men jag hittade inte känslan, inte ett uns. Jag mår jättebra! Det är massor nu och det är precis vad jag klarar av. Det är en så underbar känsla att få vara i. Jag trodde knappt aldrig att jag skull kunna läka så mycket att jag fick känna så igen. Men det gör jag. Hög på livet kanske det kallas?