En intelligent kvinna måste vara sjuk

I helgen såg jag sista avsnittet av serien Bron. Den serien påminde mig om Homeland som i sin tur påminner mig om Stieg Larssons serie Män som hatar kvinnor. Tre tv-serier jag följt med intresse. Tre kritikerhyllade serier med kvinnor i huvudrollerna. Tre serier där kvinnorna är smartast, djärvast, de som räddar showen. Tre starka kvinnor.

Och svaga – väldigt svaga. För hjältinnor måste ha svagheter som på sätt och vis gör dem helt ofarliga.  FBI-agenten Carrie Mathison är bipolär och medicinerar kraftigt. Hon pendlar mellan genialitet och galenskap. Snabbtänkta polisen Saga Noren besitter egenskaper vissa med aspergers syndrom har. Detsamma gäller för Lisbet Salander.

Men dessa kvinnor delar många fler egenskaper med varandra än sin sjukdomsproblematik.  Ingen av dem har några egentliga väninnor. Alla är skitsnygga och sexuellt utlevande. De har sex “som män” – alltså utan en massa känslomässigt tjafs. De är dåliga på att läsa sociala koder – så dåliga att deras genidrag närmast framstår som orealistiska. Fungerar de överhuvudtaget ute i samhället? De saknar familjeliv och söker sig istället till äldre män som blir fadersgestalter. Enda gången vi får se Saga gråta är när hennes manliga chef och mentor ska bli flytta till Göteborg. Lisbet Salanders hela liv rasar samman när hon förlorar den enda man hon litat på – Holger Palmgren. Och Carrie Mathison gör sig omöjlig bland alla på sitt jobb, den enda som kan hantera och förstå henne är den äldre och klokare Saul. Ganska snart blir det uppenbart att utan just dessa fadersgestalter skulle hjältinnorna bara vara knäppa misfits.

Budskapet tycks vara att en intelligent kvinna måste vara sjuk. Sjukdomen verkar vara själva anledningen till att en kvinna blir intelligent. En frisk kvinna kan aldrig vara lika djärv och snabbtänkt. Jämför det med manliga film- och seriehjältar som James Bond, Jason Bourne, Ethan Hunt från Mission Impossible, Jimmy McNulty från The Wire, Martin Bäck med fler. Män som visserligen har brokiga bakgrunder men mestadels hanterar det med lite alkohol och en hel del sex med vackra kvinnor. I grunden utstrålar de alltid styrka och förmåga. Och man kan hoppa upp och sätta sig på att ingen av dem blivit hjältar tack vare någon modersgestalt i form av en rynkig tant.

Jag blir så trött när jag ser dessa mönster. 2010-talet är det tillfälle i historien när kvinnor för kanske första gången får vara intelligenta hjältinnor. Med det förbehållet att de har ett psykiskt handikapp. Helt friska kvinnor kan däremot inte lösa brott och tänka logiskt och rationellt. Deras hjärnor klarar inte av det. Helt friska kvinnor är så ömtåliga att de föredrar att sköta barn, torka gamla i rumpan och undervisa syslöjd.

EDIT: Rätt ska vara rätt och precis som många kommenterat är Aspberger ingen sjukdom utan en funktionsvariation.

Yeah Yeah, Wow Wow

En av de roligaste julklapparna i år var nog det lackröda pianot lillen fick av sin gammor (Jakobs mormor). Då och då går han dit och river av ett solo och headbangar full av inlevelse. Och spelar jag blinka lilla stjärna där så sjunger han med och gör rörelserna till.

Instrument av alla slag är bra att få tycker jag. Det är roligt för barnen! Men det krävs att man står ut med “musiken” också. Det fina inramade vykortet har jag förresten fått av en bloggläsare. Tack!

 

Vinterpepp

Vi har varit hos Jakobs mormor i några dagar men nu är vi hemma igen. Jag blir så inspirerad när jag reser till släktingar och rensar hjärnan på alla vardagens intryck. På julloven hos mormor (där jag alltid var som liten) hände inte mycket alls och ur just den där händelselösheten föds kreativitet. När jag kommer hem efter att varit bortrest över jul är jag alltid otroligt peppad på att göra om, rensa garderober och påbörja allehanda roliga projekt. Nu ska jag rusa upp på vinden och leta fram saker att pyssla och fixa om…som tur är har jag semester ända till på måndag så det är många dagar kvar att ha kul på!

Mål och tankekartor

Det finns forskning som visar på att människor som sätter tydliga målsättningar når dem mycket oftare än de som inte gör det. Jag försöker sätta konkreta mål. En natt här i mellandagarna satt jag uppe till klockan tre och skrev på drömmar och visioner jag har. Jag gjorde tre mindmaps. På den ena stod det Underbaraclara AB i mitten. Och utifrån den skrev jag alla saker jag drömmer om att göra i företaget under det kommande året. Ge ut en till bok, leja bort precis all min bokföring, starta mitt dotterbolag som verkar inom en delvis ny inriktning osv. På den andra mindmappen skrev jag Clara i mitten. Och utifrån den skrev jag ner alla saker jag drömmer om på det privata planet. Mindre resor, mer tid för min son. Ta upp musiken igen. Sådana saker. På den tredje och faktiskt viktigaste mindmappen skrev jag NEJ i mitten. Och utifrån den skrev jag ner alla saker jag tänker tacka nej till det här året. Både på det privata och proffessionella planet. Sådant jag inte vill göra. Personer jag inte vill vara/jobba med. Erbjudanden jag kommer tacka nej till. Allting som jag helt enkelt ska hålla mig ifrån.

Jag ska sätta upp de där tankekartorna på anslagstavlan i min ateljé och då och då ska jag kika på dem för att hålla kursen. Rådfråga dem när jag tvekar. Tror att det blir bra.

Radio och sånt

Hoppas ni hade ett fint nyår allesammans! Det hade vi och väldigt lugnt och skönt dessutom. Men jag sov till klockan halv tolv idag – så trött var jag! Passar på nu när huset är fullt av barnvakter – nästa vecka är det back to normal again.

Ville bara påminna om att sista avsnittet av Husmorsskolan gick igår och går i repris på lördag. Förstås kan ni också lyssna här! En spaning i P4 har jag också hunnit med under julhelgen. Den handlar om fenomenet med att stolt deklarera att man inte lovar någonting. Möjligtvis att unna sig lite mer! Den kan ni lyssna på här!