Min tvååring jobbar och står i hela dagarna och vet att utan honom skulle världen sluta snurra. Om han inte väcker oss på morgonen så kommer vi aldrig upp. Slänger någon en strumpa på golvet lägger han den i tvättkorgen. Glömmer jag att torka munnen efter jag ätit så kommer han med papper. Han säger tack med lycklig röst när jag bytt en blöja eller ger honom tandborsten eller räcker honom duploklossar med order om att städa upp. Och när jag kom hem igår kom han springade med öppna armar och ropade -Älskade barn! Vad vi än gör så har vi världens bästa hejarklack. Den här morgonen när jag var alldeles ovanligt seg och knappt orkade upp stod lillen på golvet och hoppade och ropade -blavo mammaaa, blavo! Vem kan vara trött då?