Det händer ganska ofta att folk (speciellt kristna) ska kommentera att de är så oerhört besvikna på mig för att jag svär trots att jag kallar mig kristen. Jag tror att det är extra vanligt bland kristna att vilja sätta andra på pidestal. Inte medvetet, eftersom man på ett medvetet plan som kristen också tror att människan kan begå synder. Men omedvetet. Jag gör det själv.

Oj som jag satt pastorer, vänner, predikanter på piedestal. Som en ställföreträdande Jesus. Sedan blir jag så besviken varje gång jag måste plocka ner dem därifrån. Besviken och sur på personerna. När jag egentligen bara borde bli sur på mig själv som har så orimliga förväntningar.

Varje gång jag får en kommentar från någon som är så oerhört besviken på mitt språkbruk tänker jag att jag ska sluta. Att jag ska ändra mig. Och jag gör det ibland, censurerar mig. Men det är fånigt för jag gör det ju bara på bloggen för att verka lite bättre än jag är. Men egentligen tycker jag att det är rätt skönt att svordomarna står kvar. För då kan folk direkt bli besvikna och plocka ner mig från den piedestal de är i färd med att placera mig på. Jag vill inte sitta där!

Jag svär inte bara när jag är förbannad, utan som förstärkning till det jag säger. Inte för att jag har ett dåligt ordförråd, utan för att jag tycker att många svordomar ligger så härligt i munnen. Det liksom sjuuunger när man drämmer till med en svordom. Och så svär jag av gammal vana också. Och jag förknippar det inte alls med onda makter eller demoner eller något sådant. Jag har massor av känslor som är både onda och fula (och mänskliga) men de kommer inte till uttryck när jag svär. De kommer till uttryck när jag missunnar någon annan glädje, när jag inte förmår känna medkänsla, när jag snackar skit om någon eller när jag går förbi en människa i nöd utan att orka bry mig.

Den här jakten på detaljer som finns bland många religiösa människor. Viljan att påpeka vad andra människor borde ändra på, istället för att ändra på sig själv. Den jakten gör mer ont än gott tror jag. Som Magnus Betner sa i kyrkan: Tiotusentals barn svälter varenda jävla dag och det största problemet med det är att ni reagerar mer på svordomen än på faktan.