Jag har fått sovmorgon till halv tio tre dagar i rad nu. Det enda jag kan konstatera är att jag mår dåligt av det. Så många saker som jag förut njöt utav mår jag dåligt av sedan jag fick barn. Att sova bort halva förmiddagen till exempel. Jag tycker att åtta är en skön tid för sovmorgon nu mera och att tio är en lämplig tid att gå och lägga mig. Jag tycker att min son har hjälpt mig till ett betydligt bättre och enklare liv. Jag är mycket mindre självcentrerad och så får jag hjälp att styra upp mina vanor, eftersom jag försöker styra upp hans. Tidigare har jag flaxat runt och knappt ätit mat och varit dålig på att ta hand om mig själv och planera mina dagar. Det är jag inte nu – nu är jag ett under av effektivitet. Och av inre harmoni eftersom jag har inte tid att grubbla och vela och fundera på massa djupheter som jag förut gjorde alldeles för mycket, utan lever på och är för det mesta väldigt nöjd med mitt liv.
Det är klart att vissa saker blivit jobbigare sedan jag blev mamma. Men jag skulle säga att på det stora hela så är livet enklare, roligare, lugnare och mer harmoniskt sedan jag fått barn. Det kanske kan vara en skön tanke för alla som väntar barn och bara läser artiklar och bloggar om mammakaoset, mammatröttheten, den degiga mammakroppen och skildringar av hur katastrofalt jobbigt livet som förälder är. Visst är det jobbigt att vara mamma men det var ännu jobbigare när jag ”bara” var Clara. Livet som förälder har läkt mig!
75 svar
Så fint du beskriver moderskapet! Visst blir allt så mycket bättre efter de små liven förgyllt med sin närvaro 🙂
Tack Clara, för de fina orden om att vara mamma. Överallt överöses man med varningar om sömnbrist, ingen egentid osv osv. Det gör ont i en som efter nio månader äntligen blev gravid, men som efter 16 veckors graviditet fick veta att inget foster fanns i livmodern. Jag läser Blondinbellas blogg och blir arg för att hon gnäller om sina krämpor. Jag hade gett nästan vad som helst för att få ha dem och ett växande liv i mig. Jag jobbar som lärare, och tror liksom du säger, att ett liv med barn faktiskt gör det hela mer harmoniskt, lite roligare, lite mer meningsfullt.
Va? Blondinbella gnäller väl inte över några krämpor? Så uppfattar iallafall inte jag det. Tvärtom så verkar hon så väldigt tillfreds och nöjd och lycklig med sin gravidkropp. Visst berättar hon om att hon mått dåligt, men det måste man väl kunna göra utan att det räknas som gnäll? Då är väl Katrin Z värre i så fall som redan nu börjat ojja sig över sina växande, svettiga bröst….
det handlar ju om vilken situation man själv är i.
när jag försökte bli gravid klarade jag inte av min fb-vänner som var gravida. jag blockade dem så jag slapp deras uppdateringar. jag hatade folk som skrev om sitt illamående (vilket blondinbella gjort en del) och tänkte att jag skulle aldrig gnälla, bara njuta, om jag hade turen att bli gravid och få må illa.
kan ju säga att när jag väl blev gravid mådde jag kopiöst illa utan att kräkas och gnällde en hel del. men det är gör ju så himla ont att läsa om andras graviditeter när man själv försöker.
idag är jag beräknad att föda (dock ingen bebis på gång vad det verkar). det är nästan på dagen 3 år efter att vi började försöka bli gravida. och det är tre år som lärt mig mycket och gjort mig väldigt ödmjuk inför både barn, min sambo och mig själv.
lycka till!
Känner igen mig, innan jag fick min son för snart 4 år sen så prioriterade jag allt så annorlunda. Mitt liv styrdes endast av mig, men jag skötte det inte bra alls. Jag är så lycklig över min son och allt som han gett mig. Han har gett mig ett större sinne och jag är så glad att med mammarollen kom en helt ny syn på livet.
Det var en bra kontrast till just det du nämner, allt negativt man hör om föräldrarollen. Det fick mig på lite bättre humör. Tack.
Vi är alla olika. Jag har inga barn och det är ett val, trivs så just nu. Sover helst lite extra på morgonen också, behöver rätt lång sömn och så har det varit hela livet. Dr sa att vissa har det så, rent genetiskt. Tycker om livet som det är, så som det är. Vissa skulle aldrig vilja ha det så som jag har det osv.. men.. Alla är vi olika 😉
Undrar då hur det blir för mig, jag som redan utan barn tycker de där tiderna för sovmorgon och läggdags passar perfekt! Får väl bergis en unge som tycker tvärtom, kanske ska jag lära mig lite mer av det där ”flaxet” 😉
Håller med. Livet blir enklare på många sätt när man får barn. Skönt med ordning och reda och fasta tider. Jag pluggade när mina barn var små. Det gick finfint. Hade aldrig fått gjort så mycket om jag inte haft barn. Man kan ha oändligt med tid och ändå inte hinna nånting. Struktur är grejen!
Så sant!
Det är bra att förflytta sig själv ur centrum och sätta någon annan där istället, någon som man älskar och vill allt väl, sitt barn. Man ser på livet på ett annat sätt då och mognar som person. När jag nyanställer vill jag gärna ha dem med barn, i synnerhet om det ingår personalansvar.
Känner igen mig i det du skriver Clara. Massor.
Jag har delat din fundering på min facebook-sida om föräldraskap. Skall bli spännande att se vilka svar den får där.
https://www.facebook.com/pages/petrakrantzlindgrense/168796566476904?ref=tn_tnmn
Håller verkligen med dig till fullo. Och klyschigt nog så inser man vad som faktiskt är viktigt i livet, vad man vill fokusera på. Problem som var väldigt stora innan barnen kom har helt plötsligt förvandlats till små banala petitesser. Jag har utvecklats så otroligt mycket att jag ibland känner mig som två olika personer nu och då.
Dette var veldig fint å lese! Jeg har nemlig termin om fire uker. Jeg synes ofte at det jeg leser om å være mamma og pappa er veldig enten-eller; total babylykke eller bare slit. Synes du er flink til å balansere framstillingen av å være mamma. I dag ble jeg litt tryggere og gladere av teksten din, takk for det!
Instämmer! rutinerna man skapar till barnet blir ju till en själv också.. – oftast bara positivt! 🙂
Vad fint skrivet! Träffar rakt i hjärteroten! <3
Kan bara hålla med, barn hjälper en att strukturera upp sitt liv.
Vad skönt att höra! Väntar barn och oroar mig lite för hur allt kommer förändras. Går redan och lägger mig vid nio och går upp vid sju, så oroar mig för hur sömnen kommer ta stryk. Antar att man vänjer sig 🙂
Vad otroligt fint skrivet Clara! Önskar jag blir mamma en dag.
Man kan gnälla om det jobbiga eller man kan berätta om det, stor skillnad tycker jag.
Fött 3 barn, men har 2 i livet. Olly min stora hon har alltid haft svårt med sömnen och när vi fått Malvina så orkade inte mitt system mer. Det blev mycket ångestattacker och depression. Så för mig var tufft, ville bara sova hade svårt att ge kärlek till barnen:(. Men vi kämpade oss igenom och nu njuter vi förfullt av våra söta underbara trollungar.
Kram Carolina
Jag håller med, bra med båda delar. Vissa har lättare perioder under småbarnsåren och andra svårare. Får man inte sova blir livet mer eller mindre ett levande helvete (tråkigt nog!) men förr eller senare sover barnen och då kan man börja känna sig mer normal igen och faktiskt njuta av de små underverken 🙂 Bra att Clara kan ge en harmonisk bild av föräldrarollen av egen erfarenhet för de som kan få känna igen sig i den så att man kan ta del av alla varianter, men jag kan tyvärr inte känna igen mig särskilt mycket och kan istället glädjas i igenkänning hos exempelvis ”vardagslinjer.se”.
Mitt liv är också enklare. Jag var så enormt medveten om mig själv tidigare, men inte på ett bra sätt. Ångest, komplex, oro, det försvann när jag blev mamma. Visst är alla dagar inte lätta för det, det är tufft att bli förälder, men så väldigt givande och fantastiskt roligt! Låter sonen oss sova till tio får jag panik, jag gillar att kliva upp mellan 7-8, då har man hunnit med massa kul innan lunch. Tidigare kunde jag och min sambo sova till både 10 & 12 på helgerna. Det saknar jag inte alls. Tack Clara för att du skriver så fint om föräldralivet, jag känner igen mig mer genom att läsa på din blogg än när jag läser i diverse föräldramagasin.
Låter härligt! Har inga barn själv och blev 21 i år. Ibland längtar jag och ibland inte. Tror precis som du säger att mycket av navelskåderiet och ångest mm minskar drastiskt, det hinns helt enkelt inte med längre är min misstanke 😉
Vilket bra blogginlägg! Tack.
När man var tonåring var jargonen ”Fy för att bli en trist gammal nucka med en massa snoriga barn som går och drar en i kjolen, tonåren måste vara den bästa tiden: hela livet ligger framför en, man är snygg och fräsch och fri!”
HAHAHAHAHA BULLSHIT säger jag nu när jag är 25 och tvåbarnsmor – livet har aldrig varit bättre än nu när jag har mina små flickor! Min självkänsla är på topp, ytligheten bortblåst och den där ”friheten” visade sig enbart vara stressig eftersom att ”bara vara” inte dög. När man får barn inser man vad som verkligen räknas i livet.
Jag tycker livet blivit både jobbigare och lättare. Jobbigare på utsidan och lättare på insidan. Det är mycket att fixa och rodda med och styra upp och hålla koll på och medla och förmana och natta och trösta. Men samtidigt har jag som du blivit lugnare på insidan. Harmonisk är att ta i, men betydligt mindre grubblande och perioddeppig. En förändring jag gillar! 🙂
Jag fick en bebis som älskade sovmorgnar och sena kvällar, helst med många glada vuxna, musik, partystämning och ligga på en filt på golvet och bli gullad av alla 🙂 . Vi mådde toppen så och nu är han snart 16 och älskar fortfarade socialt liv på kvällarna och sköna sovmorgnar. Vi är alla olika, även bebisarna 🙂 Men en sak håller jag med om att vara mamma är underbart och att ha bebis behöver ej alls vara jobbigt. Det kan vara bara mysigt också. Alla mina barn, biologiska som fosterbarn har varit underbara och berikat mitt liv oerhört 🙂
Håller helt med!!!
Skönt att det är så! Men det är inte omöjligt utan barn heller faktiskt 🙂
Åh, vad härligt att läsa! Väntar mitt första barn i början av november och nojar såklart lite över hur allt kommer bli. Så skönt att läsa nått mer än hur jobbigt och krisigt det är. Tack! 🙂
Tänker precis likadant! Är 32 och har tre barn 4,6,8 år. innan kom jag aldrig ur sängen förän kanske 10:30 (för jag är oxå en genetiskt trött människa som farbror dokton sa), men efter att man fått barn får jag nästan panik om jag sover till 9 och tycker jag sovit bort hela dagen (det har man ju iof inte men men). Det är mer ordning och reda och absolut focus på kidzen (fast träning för mig själv hinner jag med oxå).
bra skrivet!
Ha en skön vecka!
”Och av inre harmoni eftersom jag har inte tid att grubbla och vela och fundera på massa djupheter som jag förut gjorde alldeles för mycket, utan lever på och är för det mesta väldigt nöjd med mitt liv.”
Tack Clara! Jag är gravid med mitt första barn och min förhoppning är att jag ska grubbla mindre när barnet är fött (åtminstone självcentrerat grubbel).
Skönt att läsa dina ord!
Det sägs att man kan se på en kvinnas ögon om hon har fött barn. Att blicken förändras. Jag tror det också. Jag tycker att många (säkert inte alla) kvinnor som fått barn liksom får en djupare, mer vilsam blick. De ser mer säkra eller ”landade” ut på något sätt. Jag har flera väninnor som är 40+ som inte fött barn, och jag tycker de kan se lite stirrigare ut på något sätt, fastän de är mogna kvinnor rent åldersmässigt. Usch ”stirrig”, det var kanske ett dumt ordval. Men de har en annan sorts blick faktiskt. Är det någon annan av er som lagt märke till detta?
Eh, nej? Nu tillhör jag iofs dem som inte har fött barn, så jag kanske inte heller har ”förmågan” att bedöma. Men det där låter bara fördomsfullt och dumt i mina ögon. De flesta av mina väninnor är sönderstressade småbarnsmammor, jag ser sällan något vilsamt i deras blickar – mer än när blickarna (i lugna stunder) vilar på barnen förstås.
Vi kvinnor som inte kan, vill eller ännu inte fått barn framställs tyvärr så ofta som lite ”sämre” och lite mindre vetande. Det är trist
Det är säkert så att det för de allra flesta är fantastiskt att bli mamma. Men inte alla är förunnade den möjligheten. Och inte alla vill.
Ja, nu råkade jag slinta på tangenterna innan jag var klar. Summa: jag tycker det är synd att spä på fördomarna mot kvinnor som av en eller annan anledning är barnlösa. Det finns så många livserfarenheter, det finns så många meningar med livet – dem skapar vi ju själva. Kanske finns det ett annat djup i blicken hos den som är religiös? Den som har funnit meningen med sitt liv på ett annat sätt än att bli förälder? På den som har tagit sig igenom något mycket svårt och kommit ut på andra sidan?
Jag är också nyfiken på om även männens blickar förändras när de blir pappor? Eller är det bara mammor som räknas?
Bra skrivet!
det var också bra skrivet 🙂
Åh, håller verkligen med. Liksom, visst om man har barn så älskar man dem och tycker att de är ovärderliga osv. Men det finns de som faktiskt inte vill ha barn, typ jag. Jag är rent biologiskt mest lämpad att ha barn nu men jag har inget intresse av barn. Håller med om papporna också, förändras deras blickar? Hatar det där jäkla att man är ”bättre” som kvinna bara för att man har barn.
Kanske ser de stirriga ut på blicken för att det är så himla jobbigt att möta just den typen av kommentarer och påpekanden. Jag fyller snart 35, men har inte barn. Jämt ska mammor antingen lägga huvudet på sned och antingen beklaga eller berätta för mig att nu är det väl hög tid, snart är det för sent, oj vad jag kommer att ångra mig, för livet får ingen mening om man inte har barn, yadayada. Och alltid det här omyndigförklarandet: ”Du har ju inte barn så det kan du inte förstå.” ”När du får barn kommer du att förstå.” Men vi är olika! En god vän till mig som är tio år äldre sa nyligen att hon givetvis inte skulle vilja vara utan sina barn som hon älskar, men att hon kan känna sig avundsjuk på jämnåriga väninnor utan barn för att de har möjlighet att leva helt andra slags liv, med annat innehåll – och att hon faktiskt inte är säker på att hon valt att skaffa barn om hon fick ett ”nytt liv”.
Mycket förbjuden åsikt, men som sagt: alla är olika, för alla är inte moderskap meningen med livet. Respektera gärna det lika mycket som åsikten att barn ÄR meningen med livet.
Men tillbaka till ämnet: jag har några ett par år äldre kompisar utan barn (kvinnor, männen klarar sig ju undan det här!) och jag vet hur sjukt jobbigt de tycker att behöva bemöta och försvara att de inte har barn. En del vill inget hellre, och tro fasen att de blir stirriga, nervösa och ledsna när ämnet kommer upp, det snuddar ju vid en monumental sorg och en känsla av misslyckande. (Eller kanske att den där blicken du tycker dig se innehåller en livssorg?) En har länge varit säker på att hon inte vill ha barn. Hon är en jäkligt cool kvinna med ett ”kall”, hon är en av de säkraste och mest landade personer jag vet.
Nej, det här tyckte jag bara var dumt.
Sen undrar jag också över männen? Eller är det där gamla vanliga med den ”heliga modern”, vars livsuppgift är att föda barn och att sedan viga sin tillvaro åt dem, medan männen kan fortsätta precis som förut?
Oh, kära ni som kommenterat, jag menade verkligen inte att klanka ner på kvinnor som inte fött barn. Förlåt om det lät så. Jag såg det där med ”blicken hos mammor” mer som ett fenomen som jag ville utforska lite. Vad är det egentligen som händer när vi föder barn, på olika nivåer inom oss? Det är helt sant, att många mammor får ett visst lugn över/inom sig (även jag). Samtidigt blir ju en hel del mammor superstressade av allt ansvar, alla sömnlösa nätter, av att inte kunna tänka på sig själv på samma sätt längre osv. Det är givetvis olika.
Mina väninnor som inte fött barn har istället gjort en hel massa andra fantastiska saker, som de inte kunnat göra om de varit mammor. En av dem bor i Indien halvårsvis sedan tio år tillbaks. En åker på en massa spännande kurser i själslig/personlig utveckling runt om i världen (och har hunnit utbilda sig till sitt drömjobb – en lååång utbildning). En annan gör egen musik och lever med sin stora kärlek och har ett helmysigt liv. Själv skulle jag inte kunna/hinna med det som de har gjort och gör idag. De är helt fantastiska.
Jag tror att livet handlar om att vi ska utvecklas mer och mer. Några får barn. Andra inte. Allt vi upplever är utveckling, med eller utan barn.
Först får jag nog påpeka att den vilande blicken nog snarare beror på överväldigande trötthet och sömnighet än någon sorts uppnådd inre frid, men sedan till alla som reagerar så starkt på att någon gör skillnad på mammor och andra kvinnor: Det är klart det är skillnad. Någon som aldrig har varit förälder har inte just den erfarenheten. Så är det ju. Det betyder inte att någon är bättre eller har en större livskvalitet. Den som inte har barn gör ju andra erfarenheter. De som Nina nämnde som kommenterar barnlöshet (självvald eller ofrivillig) däremot förstår jag inte alls. Det angår väl ingen annan än den som inte har barn? Några väljer att leva med, några utan. Andra kan inte och är ledsna för det, men det betyder ju inte att de vill tala om det med vem som helst.
Håller med. Jag tror att det är många som inte kan få barn, som säger att de valt det själva för att slippa förklara, eller inte vill att folk ska tycka synd om en. Har en väninna som jämt måste berätta att livet inte fick en mening innan barnen, och tjatar på alla i hennes omgivning att det är dags för barn så fort de fyllt 20. Om jag inte kunde få barn skulle jag då bli väldigt ledsen, och jag skulle verkligen inte berätta det åt någon annan än för mina absolut närmaste.
jag tror du ser på dem med andra ögon. jag tror inte alla olika kvinnor skulle få samma blick av att bli mamma.
Hej Clara
Tar mina första stapplande steg i Bloggvärden och vill tacka för bra tips i Bloggskolan.
Verkligen rivstartar min matblogg med sommarmat På House of Lolas hemsida om någon vecka och slukar all matnyttig information som finns att hitta fram till dess.
Mycket bra med tips hur bilder ect ska länkas mellan bloggar. Inte det lättaste när man är ny i gemet men fått läsare ganska fort.
Och dessutom har er bloggskola fått mig att våga skriva mitt första inlägg på någon annans blogg, så sant att det inte är så självklart.
Glada sommarhälsningar
Caisa
Det var en fint inlägg för alla oss som väntar vårt första barn och mest är orolig för allt som kommer ske. Jag ser fram emot att lägga fokus på någon annan.
Det låter underbart! Men det där med morgonpigg och kvällstrött, det kommer med åldern i många fall. Jag var nattuggla som tonåring men nu, vid 36, älskar jag att gå och lägga mig tidigt så jag hinner läsa en bra stund =) Lika skönt är det att vakna tidigt och få massor med saker/jobb gjort innan 12.
Jo men jag håller helt med dig. Fokus försvann från allt som var jag och grubbel men det roliga är när barnen blev större kom allt det tillbaka och nu utan hot kring sig.
jag trivs superbra med att ha blivit normala jag igen med självcentrering och grubbel och kolla varje detalj i spegeln och vara ute och träffa folk och lägga sig sent och sova hur länge som helst.
men jag vet precis vad du menar och jag mådde jättebra av det och skulle inte vilja vara utan dom läkande åren.
Känner igen mej!
Jag mår mycket bättre sen jag fick barn. Jag tror att jag la alldeles för mycket fokus på mej själv innan och analyserade mej och mitt mående hela tiden….vilket jag inte riktigt mådde bra av. När barnen kom flyttade fokus och det var bra för mej!
Konsten att sätta ord på saker och ting. Det kan du. Fantastiskt fint! De sista meningarna gjorde min söndag!
Vad fint du skriver Clara. Jag är för ung för barn men… blir nog med hund snart, så finner jag säkert mening lite mer rutiner 🙂 kram
Det är härligt att läsa att du känner så, Clara! Tyvärr stämmer det inte för oss alla. Lugn som en filbunke under graviditeten blev det mycket oro, grubbel och ångestattacker när Plutten var född. Som tur finns ju duktiga människor som hjälper en att hitta tillbaka till balansen och sinnesro, även om vägen för min del är lång.
Kram,
Constanze
För mig blev det både och. Ett inre lugn ja, sömnproblemen försvann nästan helt, men bebiströtthet och oro över att något ska hända dem ihop med gammalt bagage från min egen barndom, gjorde också att småbarnstiden blev ångest- och orosfylld. Skräcken i att tänka att något ska hända mig så att de blir ensamma, är fortfarande vidrig.
Men inte alltid. Och kärleken gör mig också lugn och stark.
Men pepp också till alla som av olika anledningar inte har barn: ta ALDRIG folks kommentarer om att man borde si och så, det är inte ok! Jag fick barn sent, vid 41 och 43, och att ”bära” folks oro för min ev barnlöshet var hemskt. LÄs gärna vett- och etikettsspecialisten Magdalen Ribbing på DN, hon är mkt skarp mot middagsbjudningar etc där folk ofta tar sig friheten att fråga: Och varför har du inga barn? eller liknande.
Andra har icke med det att göra. Stå på er!
kram
Du är så klok!
Fint och insiktsfullt skrivet!
Jag kan inte ens sova till halvtio längre. Får jag sovmorgon blir det ofta till åtta eller max halvnio och då känner jag mig väldigt nöjd. Det känns verkligen som att man sover bort hela dagen annars. Däremot får jag väl erkänna att när lillen bestämmer sig för att vakna redan klockan 5 på morgonen så är jag inte så pigg och glad… Det är lite för tidigt. Halvsju är lagom.
Kram
Kan inte annat än att hålla med dig!
Väldigt fint skrivet, Clara! Blir nyfiken på hur du bär dig åt för att strukturera och organisera, hur en vanlig dag kan se ut för dig? Jag har svårt att styra upp mina dagar, rent kaos är det väl inte och ungarna är nöjda för det mesta, men särskilt effektivt är det inte. Så, om du orkar och hinner och vill – har du något knep att dela med dig av för att få struktur i vardagen?
Det hör ju inte hit men jag känner att jag behöver göra nått och du brukar va så himla klok och bra att få ord på saker så fler tar till sig. 🙂
Jag köpte min katt Ellen ifrån Norrtälje katthem och sen dess har jag följt ägarens blogg. Hen lägger ner sin själ och räddar hur många katter som helst och ger alla en chans. Nu hotar Länsstyrelsen att stänga hela stället. De villbla att fullt friska katter som inte ärfullt psykiskt rehabiliterade ska avlivas efter tre månader. Helt galet ju, då katter är individer som tar olika tid på sig. Du har ju en relativt stor blogg och det vore verkligen en fin gärning om du ville skriva några ord om detta. Hens blogg på katthemmet är http://blogg.kattcenter.se/ om du vill få en bättre bild. Tillsammans är vi starka och ju fler som skriver till Länsstyrelsen Stockholm dessto bättre. Katterna kan ju inte tala själv. De behöver oss.
Åh, så roligt att läsa dina ord om livet efter att du blivit mamma. Blir så beklämd ibland när jag läser bloggar av mammor som inte ens kallar barnen för barn, utan för skitungar och aldrig verkar nöjda.
Önskar dig en fin och avkopplande semester!
Mina barn är nu 12 och 15 år. Nu när de är så stora har jag kommit tillbaks lite till livet innan barnen. Sover gärna bort hela förmiddagen och är uppe länge på kvällarna ( när jag är ledig förstås). Min naturliga rytm passade inte alls in i småbarnsrytmen. Jag hade så svårt med min sömn när barnen var små, att jag nu njuter till fullo över att återigen kunna bestämma över hur jag vill sova och vakna.
GRATTIS till systerdottern Clara!
Måste kännas underbart! Så fin hon ser ut, din syster också!
http://anotherblog.se/blog/2013/6/7/stjrnskottet#comments-51b1ec35e4b097e29e19b5f2
Jag längtar..
Åh så fint att läsa! Tack!
Tack snälla Clara, jag väntar barn och våndas lite över det där förfallet som kommer bli. Men nu känner jag mig mer positiv! 🙂
Tack för en insikt. Nu är mina barn stora (20 och 23) och jag har plötsligt börjat grubbla och tänka för mycket. Du har nog hittat ”Varföret”. Klart att det är lättare att balansera sig själv än att vara totalt ETT. Fördela gracerna, tankarna och tycket. Effektiviteten sitter dock kvar. Får väl hitta planering för annat och sluta grubbla.
Om 31 dagar ska min bebis titta ut är det tänkt och jag finner en ro av att läsa dina ord… Ser framemot den känslan du beskriver! TACK 🙂
Så härligt att läsa din vinkling av att ha blivit mamma. Jag har två barn och jag tycker själv att jag är en bättre person sedan de kom. Ja visst är det jobbigt och tjafsigt ibland men de stunderna glöms bort och varje dag vaknar jag av tacksamhet att jag har haft turen att välsignats med två barn.
Ha ha, det var precis så där jag tänkte att jag skulle bli när jag fick barn – ett under av effektivitet och med ordning på mat och sömn. Vet inte om jag ska skylla på min extremt dåliga karaktär, eller att vi fick en bebis som har varit nöjd med det mesta. Jag kan fortfarande med glädje ligga kvar i sängen till lunch och är gärna uppe och nattugglar, och den där ”effektiviteten” har jag inte sett ett spår av… Till alla er blivande mammor kan jag bara säga att det inte alls behöver bli så dramatiskt att få barn. För mig har det känts som den mest naturliga saken i världen och inte så omvälvande som många beskriver det. Det var varken överväldigande kärlek eller trötthetsförtvivlan, men jag var lugn i det. Mitt barn har heller inte haft den ”läkande” effekt som jag kanske hade hoppats på. Den största skillnaden för mig är att jag numera inte klarar av att se barn som far illa och att jag dagligen förundras över att jag får vara med den här fantastiska lilla personen, och att hon är min (och min mans såklart). Jag hoppas att alla någon gång får uppleva hur det är att älska någon så som man älskar sitt barn. Den kärleken kan minst sagt vara omtumlande!
Vilken fin och bra kommentar. Tack för att du så sakligt avdramatiserar åt båda hållen. Varken familjehelvete eller familjeparadis – bara familj.
Ja, det tyckte jag också, balanserat och bra med en annan synvinkel. Jag tror säkert att detta med att få barn kan skapa en mening och ett lugn hos många – men jag blir otroligt provocerad när folk (= alltid mammor) presenterar barn som en lösning på allt, för ”då får du inte tid att tänka på dina egna problem”. Jag har själv fått höra att det hade varit ”bra för mig” att skaffa barn – då hade jag klarat mig igenom en svår sjukdomsperiod, ett förhållande hade tagit slut och jag kände mig fullkomligt vilsen i tillvaron, visste varken vad jag ville jobba med eller var jag ville bo framöver, knappt vem jag var. Där och då tyckte alltså flera kvinnor att lösningen för mig var att skaffa ett barn? Nog kan barn vara läkande – men någon mirakelkur för att rädda trasiga själar eller trasiga förhållanden är det inte. Och stackars barn, som skaffas för att bli plåster på sår.
usch jag blir så rörd, du är så fin
Jag kan bara hålla med!! Livet blev så mycket bättre med barn 🙂
Vad fint! Tack! Från en blivande mamma
Sedan jag lade om min sömn och började ”alliera mig” med naturen, det vill säga gå till sängs vid 10 senast och inte sova bort halva dagen så mår jag mycket bättre.
Dock var det på eget bevåg (eller ja, läste på om earthly meridians eller vad det nu heter på nätet) och inte med hjälp av barn.
Kul att läsa om din förändring iaf. Sömn, rytm och balans är viktigt.
Så fint skrivet. Alla pratar så mycket negativt om det där med föräldraskap att jag verkligen tvekar om jag någonsin vill ha barn. Det verkar ju fruktansvärt, om man ska tro på vad folk säger. Och i nästa mening påstår dem ofta ”Sedan jag fick barn har mitt liv fått mening/mitt liv kändes tomt innan barnen kom”.. då brukar jag undra hur den logiken går i hop. 😛
Åh vad jag hållet ned dig om det här!