Denna fina urna står vid infarten till vår gård, ihop med en till precis likadan. Urnorna är väldigt gamla och jag har fått köpa dem från en kyrkogård där de stått i säkert hundrafemtio år, varav de sista i alla fall femtio åren spenderats i skogen, bakom ett skjul för att någon bestämt att de inte var nog fina att ha framme. De är fruktansvärt tunga, omöjliga att rubba, och så fina i sin enkelhet. Vilken lycka att jag fick köpa dem för en spottstyver så att de kan pryda min tomt istället för att stå bortglömda och mossbelupna i bakom skjulet i all evighet.