Gräset slås med lite och höet hässjas. Det är den tiden på året nu. Jakob bär höstackarna på huvudet, det påminner mig om när vi var i Indien och allt möjligt och omöjligt bars på huvudet. En tidningsbal, en get, en plastkasse full met mat.

Jag är gärna ute sent och arbetar på gården, när allt blivit knäpptyst, vinden lugnat ner sig och solen målar himlen rosa. Det är så vackert där vi bor!