Augustikvällarna börjar bli mörka och varje sensommar tycker jag att det är lika mysigt. Och läskigt. Efter månader av ljusa kvällar och nätter känns mörkret så hotfullt på något vis. Skogspromenaderna med hunden innan jag går och lägger mig känns ruskiga. Att köra hem från stan i mörkret tar dubbelt så lång tid som i vanliga fall, eftersom att jag är ovan vid mörkerkörning. På kvällar när regnet öser ner och grenar piskar mot mitt fönster mysryser jag så att jag får knottror över hela kroppen. Jag älskar augusti – men innan jag vant mig vid mörkret är jag fullkomligt skräckslagen!