Jag är så otroligt imponerad av föräldrar som strukturerar och planerar och kommer ihåg blöja, skötväska, mellanmål och majskrokar. Bajsblöjepåse, pixiböcker, eksemsalva och extra ombyte till ungarna inför minsta utflykt. Själv är jag så otroligt oorganiserad när det gäller utflykter med barn. Min man likaså. Det är liksom ingen av oss som är mamman i familjen som håller ordning på allt detta. Vet inte om det är ett tecken på jämställdhet eller kaos, men varje gång vi är på utflykt tittar vi på varandra som fågelholkar. HAR DU PACKAT EN BLÖJA? – Näääe, svarar vi i kör. Stoppade du in barnvagnen i bilen då? -Näääe, ekar vi igen. Och så får vi trixa och fixa hålla på och försöka lösa det på något vis. Det är ett fasligt sjå – men löser sig gör det ju alltid för vi är kungliga på improvisation i min familj.
Men känslan när alla andra föräldrar langar fram så välfyllda och välorganiserade skötväskor att barnen skulle klara en veckolång vandring på kalfjället. Den känslan. Den är minst sagt nedslående.
88 svar
Oorganiserad som jag är funkade det bara då jag alltid hade väskan färdigpackad med allt som kunde behövas och aldrig tänka att den andre hade tänkt till.
Samma här, har alltid en ”gåbortväska” som står packad mef blöjor, våtservetter, bajspåsar, bvc-bok, pekbok och extrakläder (oftast). Skulle den inte stå packad hade vi troligtvis båda stått som fån utan något alls med oss vid utflykter och resor.
Nu har det visserligen hänt att vi glömt hela väskan också…
ha ha ja jag är lite likadan men i andra områden, missar stängningsdagar på dagis, gympapåsar, lappar till skolan som ska in osv.
På jobbet däremot är jag 100% organiserad och fokuserad….men hemma en katastrof i det mesta som inte handlar om maten då 😉
/ Lena från Make a head food
http://lena-makeaheadfood.blogspot.se/2013/08/dax-for-lite-ordning-och-reda-i.html
Hej Clara!
Jag går i tvåan på gymnasiet och kommer få himla mycket plugg i år. Därför undrar jag om du som jämt är så fiffig och finurlig kan skriva något inlägg med bra pluggtips kanske? Hur man bäst organiserar, planerar och utför sitt pluggande för att inte falla ihop stående av trötthet.
tack för en fin blogg, kram!
Å! Jag har faktiskt skrivit ett inlägg som man kan använda sig av när man tex pluggar och behöver hjälp att strukturera http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/tips-till-den-som-jobbar-hemma/
Lycka till med studierna. KRAM
Ska absolut kika på det, tack för svaret!
Man lär sig. Efter första gången bebisen bajsat ner sig har man med sig extrakläder. Efter att fått tigga blöjor av en annan förälder kommer man ihåg dem. Efter att ha missat planeringsdagen då dagis är stängt lär man sig att hålla extra koll på lapparna. Efter att storbarnet fått panik efter att ha varit ensam hemma vid ett strömavbrott köper man laddningsbara ficklampor.
Ibland måste man göra samma misstag flera gånger, och frågan är när man är fullärd som förälder, troligen aldrig 😉
har fyra barn mellan 20 och 5 år, har inte lärt mig ännu utan står nu med vid stängd dagisdörr eller liknande planeringsmissar 😉
Jag tror att jag kommer vara precis likadan! En annan sak jag tänkte på när jag läste ditt inlägg var frasen: ”Det är liksom ingen av oss som är mamman i familjen som håller ordning på allt detta.”
Roligt det där, att oavsett genus-/jämställdhetstänk, så förknippar man liksom automatiskt ändå den där ”ordningen och redan” med mamman i familjen.
Haha, ja och jag tycker att det är helt rätt. För det ÄR ju nästan alltid mamman i familjen som har det här ansvaret vare sig vi tycker att det är rätt eller fel. I mitt äktenskap är det dock ingen som lockas av att vara ”mamma” så särskilt mycket 😉
Jag tror det där är nyckeln till jämställdhet, att båda är lika oorganiserade alternativt lika lata. Här är vi båda lika lata och det blir väldigt jämställt i slutändan. Fast livet går lite långsamt ibland… 😉
Hur gör ni? 🙂 själv kan jag knappt gå utanför dörren utan att ha kollat så att allt som kan tänkas behövas finns i skötväskan. Vilket gör att det alltid tar lite tid att komma iväg. Fast väl ute är det väldigst skönt att kunna slappna av. Jämnar kanske ut sig i längden, jag stressar runt innan och andra stessar runt när det väl saknas något:) Tur att vi är olika! Det visar på att alla sätt funkar i slutändan.
Känner igen detta med att vimsa runt innan man ska någonstans. Har otroligt mycket tvångstankar kring om alla dörrar är låsta, strykjärnet urdraget mm. Har oftast som en positiv bieffekt med mig allt som måste med på utflykten och lite till. I somras var faktiskt första gången vi glömde våtservetter på ca fem år med blöjbarn. Just när man så klart behövde dem. Som tur var fanns det utedass på detta utflyktsmål så vi kunde improvisera med toalettpapper och vatten när vi bytte bajsblöjan..
Åhhh, jag blir nipprig av tänket!! ”Ingen av oss är mamman…” där har en ju redan lagt asnvarsbiten på en person och mamma-rollen handlar ju om vem du är i förhållande till ditt/dina barn inte vem det är som ska packa skötväska.
Ajaj Clara, det är inte bra tror jag.
”Ingen har papparollen när vi ska på utflykt”, vad tänker du att den frasen skulle betyda, vad innebär papparollen där. Inte bra!
Jag skrev så för att det ÄR så. För att mammorna nästa alltid är projektledaren i familjen. Att låtsas om något annat vore inte bara att förminska jobbet alla mammor gör – utan också ge papporna en gratis snålskjuts som de inte förtjänar. De flesta pappor är rent ut sagt urursla på att projektleda familjen och skulle verkligen behöva ta sitt ansvar och lära sig detta. I min familj har jag vägrat ta på mig mammarollen som projektledare och min man är förstås inte heller intresserad. Så vi hjälps åt så gott det går och är mitt i det lite kaosiga livet faktiskt väldigt jämställda =) Jag tror inte att jämställdhet främjas av att vi låtsas att vi är mer jämställda än vi är.
Ja håller med till hundra procent Clara! Det är både farligt, naivt och kontraproduktivt att inte låtsas om hur verkligheten de facto ser ut.
Stora ord om urusla pappor måste jag säga. Imponerande att du rent empiriskt har uppnått sådana insikter redan vid 25 års ålder!
@RSV: Det finns en finurlighet som kallas vetenskapliga studier. Med hjälp av sådana kan man uppnå insikter redan vid unga år, genom att läsa vad andra – empiriskt och med vetenskaplig grund – kommit fram till. Mycket behändigt! Att förlita sig enbart på sina egna erfarenheter i en sådan fråga som jämställdhet är inte tillräckligt oavsett om du är 4, 14, 25 eller 125.
@Akleja Då får du gärna lägga ut en litteraturlista där jag kan läsa fakta som ger belägg för underbaraclaras påstående.
Till RSV: Vad har du för belägg för motsatsen då? Var har du statistiken som visar på att pappor vabbar, är barnlediga och gratisarbetar i hemmet i lika stor utsträckning som kvinnor? Visa litteraturlistan som stödjer det och sedan kan vi snacka!
Men hallå Akleja!
Det finns ju massor av forskning och tidsstudier som visar hur mycket tid kvinnor och män lägger på obetalt arbete och omsorg om barn.
Läs denna bok där vi tar upp forskning om ojämställdhet och bland annat frågade 200 familjer hur de fixar jämställdhet i vardagen. http://detloersigjamt.blogspot.se Boken heter Det löser sig jämt och är skriven av Sara Dahlin och Johanna Lauri.
Livet som småbarnsförälder innebär att organisera, planera, komma ihåg tusen och en saker. Risken att misslyckas med organiserandet är större än möjligheten att lyckas. Särskilt när pappor kanske inte är intresserade av att ta sig an en projektledarroll som vanligtvis vilar på mamman och som hon avsagt sig.. Jag tror att det är viktigt att samarbeta och uttala vad som behöver göras.
Att tillsammans sätta sig och göra en utflyktslista och att dela ansvaret för att sakerna packas, enligt principen halva listan var eller varannan gång, det kan vara ett sätt att få med sig vagnen, tvättlapparna, barnmatsburken och den varm tröjan.
Min man jobbar borta varannan vecka och då han är borta är jag ofta väldigt organiserad. Men samtidigt hatar jag då vi ska iväg och jag ska komma ihåg allt.. Men har ändå inpräntat en lång lista på det som absolut inte får glömmas. Det mesta kan man ju köpa på vägen men vissa saker går ju inte lika lätt att ersätta. Onödigt att samla på sig en massa grejer också bara för att man är oorganiserad..
Men sen kan vi tillsammans vara väldigt oorganiserade och t.ex. ibland helt glömma bort att i handla så kallad barnmat då vi är och handlar.. Till helgen speciellt. Vi kommer hem med våra tapasingredienser och grillbiffar och funderar att ”men vad ska barnen äta då” För våra barn äter inte riktigt sådant..
Men sen då barnen blir större så behöver man kanske inte komma ihåg lika mycket mera..
Det där känner jag igen. När maken är bortrest orkar jag inte improvisera, så då är jag superorganiserad. När båda är hemma slarvar jag och mycket glöms bort.
Får å det varmaste rekommendera potträning (Läs tex Oh crap pottytraining). Så himla skönt med blöjfritt barn, även om lite extrakläder kan vara på sin plats!
Själv tycker jag att det är befriande att inte vara en mamma med överfull skötväska som ska släpas med överallt. Men kontrollfreak är jag ju ändå innerst inne så några grundläggande saker ser jag till att få med mig som fika och en blöja i innerfickan.
Åh vilket skönt och befriande inlägg! Jag har liksom tyvärr ofrivilligt blivit projektledaren i familjen. Men jag har försökt säga upp mig och problemet då är att inget händer. Pappan kommer inte ihåg D-vitaminen, tvätta smutsiga kläder, blöjor, mjölkersättning osv. Så då är jag där igen och styr upp. Men en dag ska jag vara sådär fri som du är och släppa taget. Övar övar övar.
Åh vad jag känner igen mig! varje gång vi ska iväg är det som att jag ska komma ihåg att ta med skötväskan… ibland ”glömmer” jag den på ren pin kiv… men osäker på om han fattar vinken. Detsamma med inköpslistor för veckohandlig osv osv
jag är inte särksilt organiserad av mig, så behöver att nån mer också kommer ihåg emellanåt 🙂
Skönt att höra att det finns fler som jag. Nu försöker jag i alla fall sluta fråga min man om han verkligen har fått med sig allt när han har plockat ihop vår dotters saker när vi ska i väg. Men det är svårt för jag tycker inte bara om att veta att allting är med utan även veta vart allt är. Jaja, man måste ju ha något att bli bättre på:)
Vi har alltid en färdigpackad ryggsäck under vagnen som följer med överallt. Sen är den ju inte alltid fylld med allt man önskar men eftersom den är packad för två (har tvillingar) så ligger det alltid nån liten blöja och extra byxa kvar. Så du kanske kan packa en liten ryggsäck, packa den som om du hade två och så ligger den alltid i vagnen eller bilen (beroende på vad du oftast har med dig).
Åh vad jag känner igen mig! Tur nog så är min blivande man MYCKET mer strukturerad än vad jag är så när vi skaffar barn kan ha få uppdraget att vara ”mamman” 😉
Vilken underbar ”bekännelse”!
Annica (fyrabarnsförälder; yngsta bebisen är 14:)
Hahaha ååå hög igenkänningsfaktor på det här inlägget : ))
Ja men så länge ingen av er lider tillräckligt mycket av det för att strukturera upp vardagen är det väl bara att köra på lite kaos 😉
Det är lite intressant. Jag känner några familjer som liknar det du Clara beskriver (alltså lite bohemiska, virriga familjer, och då både mamman och pappan) och sedan vet jag en hel mängd familjer där det är mamman som organiserar och håller ordning. Där pappan också ofta medverkar i varierande grad. Jag har också stött på ett antal familjer där mamman är typ ”superkvinna” som både jobbar som f*n, organiserar det mesta, samt bakar till klassmöten och är engagerad i allt som rör barnen. Men jag har faktiskt aldrig stött på motsatsen, alltså en familj som är extremt välstrukturerad och organiserad enbart beroende på mannen i familjen. Jag har aldrig heller stött på någon ”superman” alltså en pappa som är asmycket karriärist och samtidigt ägnar timtal åt barnen, städar, organiserar familjelivet, bakar fika till klassmöten etc.
Men det finns ju uppenbarligen män som har struktur och ordning. Så det kanske bara är en tidsfråga innan män (som blir pappor) börjar ägna sina talanger åt familjelivet.
Och jag har aldrig stött på en icke-ensamstående pappa som köper kläderna. Finns dom?
Min pappa är/var så köpte kläder till oss barn och numera i stort sett alla mammas kläder (hon hatar att handla) men det intressanta med detta är att alla runtomkring tjatar på hur uuuunderbar pappa är och vilken hiiiimla tur mamma har, men hur många kvinnor som gör dito får samma hyllningar?
Nej men precis. Det är också en sådan där vattendelare. Självklart finns det några pappor som gör det, men även i familjer som är relativt jämställda tycks det finnas ”osynliga” områden som väldigt lätt faller in i de traditionella könsrollerna. Klädinköp är ett jättebra exempel på det. Vem som kör bilen när bägge föräldrarna är med ett annat liknande exempel (ställ er och räkna någon gång, den oerhört könsuppdelade bilkörningen är slående!)
Min man köper ofta kläder till barnen och han är bra på att köpa funktionella plagg i bra kvalitet.
Ja, de finns. Min man och jag köper ungefär lika mycket kläder, och jag blev uppriktigt förvånad när jag hörde att det inte är så i alla familjer. Även farfar köper en hel del kläder till barnbarnen (och mormor, men inte farmor och inte morfar).
Det är helt sant – var är ’super-papporna’?! I jämställdhetens tecken menar jag…
Min man är en sådan! Har superkoll, handlar kläder till barnen, packar blöjväskan, planerar matinköp, städar och donar hemma när han inte är iväg på jobb. Organiserar oss både i stort och smått. Medan jag är bohemen som stökar ner, glömmer grejer, låser oss ute och är allmänt oorganiserad (när jag inte jobbar, that is). Herregud, förstår inte hur han står ut mig. De är nog inte många, familjeprojektledarmännen, men de finns!
Tur att ni är likadana ändå. Jag menar, det löser ju sig alltid. Det är sjuukt jobbigt att vara tillsammans med en oorganiserad person om man är organiserad själv och troligtvis tvärtom också. Men som mamma så tror man att hela världen står och faller medan man styr upp familjeprojektet. För det är ju nästan alltid mammorna. Som kommer ihåg allt. Och retar ihjäl sig och blir superjobbig och astjatig när man lämnat över och så saknas både majskrokarna och våtservetterna. Men värre än att vara ostrukturerad är att vara tafatt. Att bara stå där när det händer en olycka och ba”ojdå” och inte improviserat kunna styra upp det.
Jag glömmer aldrig en pappa jag träffade en gång som var ute och körde vagn medan hans tvååring åt en stor pinnglass i vagnen. Det kladdade ju av bara satan förstås. Han hade inte tänkt på att ta med servetter. Är det härligt och spontant eller korkat? Både och kanske. Han stannade mig och min kompis då han sa att småbarnsmorsor alltid är att lita på och vi kunde langa upp näsdukar, hushållspapper, våtservetter och sådana där speciella våtservetter till mun och händer. Redigbyxigt förstås. Men som någon skrev, man lär sig också. Nästa gång tar han nog med en servett.
Igenkänningsfaktorn är hög! Jag brukade glömma ungefär allt till mitt barn och löste det med handdukar och servetter och min tröja som ombyte (täcker ju hela den lilla bebiskroppen). Men nu har jag alltid ett ombyte med mig i väskan, oavsett om jag är själv eller inte. På så sätt finns det till hands när det behövs.
Fullkomligt älskar lite kaos 🙂 Kan berätta om en julfest i skolan. Barnen skulle lussa och visa ett julspel och vi föräldrar hade fikakorgar med oss. Några liiite duktigare än andra… själv smusslade jag fram nån tetra juice och mina nyinköpta bullar brevid en familj med allt från rutig duk till hemkokt varm glögg, hembakta pepparkakor och nybakta lussebullar som jag avundsjukt sneglade på (hade inte hunnit med julbaket ännu). Då ramlar det in en stressad mamma och pappa från varsitt jobb. Skrattande upptäckte de att ingen av dem hade fika med sig men pappan rusade iväg med ett ”jag fixar det!!”. Han kom snart tillbaka med en Statoilpåse i högsta hugg där han plockade fram ett paket mariekex, en påse kanelsnäckor och en flaska julmust som familjen mumsade i sig och lärde samtidigt oss andra att det inte spelar någon roll med lite kaos ibland, det viktigaste var ju att vara där och att barnen var i centrum – inte bullarna 🙂 Lite oordning och oreda kan faktiskt få andra att slappna av.
Så underbart, så vill jag vara! Det är inte det ytliga som räknas, inte bullarna, inte om kläderna är perfekt strukna, inte om allt är nerpackat, det är att man är där, att man finns för sina närmaste som måste vara viktigt 🙂
Vad skönt för din man att du inte är Mamman på det där sättet som vissa mammor kan vara. Som kontrollerar allt, vet bäst hela tiden, och slänger getblickar på pappan om han råkar glömma det ena eller andra vad det gäller barnet/barnen. Det är kanske den nya tiden, att ingen automatiskt har tjing på mamma rollen. Det blir lite som det blir. Det är alltid befriande med människor som inte är perfekta, utan som är mer… just människor.
Med make som jobbar borta varannan månad så måste jag ju vara den som organiserar men försöker släppa det till honom när han är hemma. När dottern var mindre så var jag superdålig på det och det mesta gick av bara farten men nu låter jag honom också ta ansvar vilket dock lett till att jag blivit slarvigare och glömmer saker nu när han inte är hemma
Jag tror att knepet är att ha en väska där man liksom har det mesta utan att behöva packa den varje gång man ska iväg. Men jag vet precis den där känslan när man glömt nåt viktigt och det känns som att man är den enda föräldern i hela världen som skulle göra nåt sånt. Men så är det ju inte!
Fnissar lite när jag läser din liknelse om att ”klara en vecka på fjället”. När barnen var små hade jag alltid en väska packad med ombyte, blöjor, tvättlappar mm. Det märkliga var ju att man hade lika mycket packning för en eftermiddag som en hel helg…
Numera försöker jag få barnen att tänka till vad som behövs till skolan nästa dag och få dem att packa själva!
ja känner igen mig, vissa föräldrar är alldeles för strikta.
Hahaha åh!! Det är exakt mitt och min mans problem. – men skulle inte du ta med solkräääm??? Extra blöjor? Osv… Vi skyller också på att vi är för jämställda. Det låter ju snäppet snyggare än lite dålig planering. Svärföräldrarna har nog många suckar bakom ryggen åt oss…
Åh vad jag önskar att jag kunde få vara lite oorganiserad. Att bara för en dag kunna ta med barnen på en spontan utflykt, bara dra iväg. Men snart7-åringen i familjen har diabetes, vilket innebär att vi alla dagar, alla tider måste ha full koll på vad/när han åt sist, vad/när/var han ska äta nästa gång, spruta/nålar/stickor/mätare/druvsocker måste alltid finnas med. Det blir ju vardag tillslut det också, men ååh vad jag önskar att vi kunde unna oss lite spontanitet ibland!
Jag har sex ungar, först när sista kom hade jag alla bitar på plats 😉 Det krävs lite övning 😛
Mitt mantra var ”det gör inget så länge man inte glömmer BARNET” Senare ändrat till barnen… fast nu med trean har jag kommit ihåg blöjor nästan jämt.. och förvånande ofta reservkläder för åksjuka barn… Det går uppenbarligen även att lära förvirrade typer lite organisation. o tur är väl det med allt som ska kommas ihåg när det blir skoldags!
Men du Clara, de där alla andra föräldrarna som lagt så mycket tid på att packa väskor och vagnar och moster Ester och majskrokar – de är ju sig själva. Tänk om du var tvungen att vara en av dem? Det vill du ju inte, du vill ju vara du 🙂
Tycker det låter befriande att vara oorgansierad (till viss gräns kanske, det blir jobbigt när man glömt själva ungen t.ex.). Men ärligt talat, glömda blöjor, byxor, nappar, majskrokar (eller smörgåsrån som ungarna åt för omoderna 15 år sen) – det har inte dödat någon. Inte ens härdat. Det ger sig ju alltid ändå! Barnen till sådana föräldrar som du (och jag och miljontals andra föräldrar) växer upp helt skick och kommer också in på gymnasiet och får jobb och hittar sin väg i livet.
Men gud vilken befrielse att läsa att det finns någon mer som jag. Känns som jag bara är omgiven av ”perfekta mammor”
Kram Madame Edith
Jag känner igen känslan precis. När det händer försöker jag intala mig själv att det handlar om en skev bild av vad som kännetecknar en bra förälder/mamma. En bra mamma ska vara beredd på ALLT. Det är en destruktiv bild som göder dåligt självförtroende och avund. Tänk istället på vad ni lär er son när det kommer till improvisation och flexibilitet, det är egenskaper som är otroligt viktiga för i livet kan man inte vara beredd på allt. Så tänker jag. Fast det är inte så enkelt i stunden, jag vet.
Vad roligt att vi inte är ensamma! =) Vi är ungefär likadana som ni. Har dock försökt att ”skärpa” oss nu med tredje barnet. Det kan bli ganska jobbigt när vi har glömt blöjor, extrakläder o.s.v…. =) Så när vi då och då ”lyckas” så känner vi oss väldigt duktiga. Ibland har det retat andra då det har visat sig hur glömska och oorganiserade vi är när det gäller just saker och ting till barnen. Kanske att man har fått signaler om att man skulle vara en sämre förälder. Men jag å andra sidan kan reta mig ibland på föräldrar som har sådan otrolig ordning så att ingenting, någonsin glöms bort eller slarvas med minsann. =) Ja, vi är olika vi människor.
Detdär är jag rätt bra på. Försöker göra det enkelt. Skötväskan är alltid packad med allt som kan behövas. Typ ombyten för olika väder, vattenmugg, hörselskydd, toarulle, liten handduk, blöjor, våtservetter, idominsalva, termometer, alvedon, panodil, frukjuice, majskrokar eller russin etc. Ja den är proppfull! Kollar bara ibland vad som behöver fyllas på, oftast blöjor (numera är det trosor och femtioelva byxor istället). Lägger ofta dit nån frukt eller extraplagg för jag tänker alltid igenom vad som ska göras innan och om det blir varmt eller kallt. Ibland glömmer vi att plocka ur nån frukt eller nerkissat plagg…
Men jag kör ofta vilse när jag ska köra hem. Alla är vi bra och mindre bra på olika saker. Det är viktigt att påminna sig om!
Haha, så roligt att du skriver om det här! Jag har upplevt precis samma sak, men med en viktig skillnad: Jag har alltid känt mig lugn och väl till mods i sällskap med superföräldrarna, för då räknar jag med att jag kan låna en blöja och att min lilla skrutt kan få smaka en majskrok. Superföräldrarna får njuta av att vara organiserade – och jag kan fortsätta slarva. Win win!
Precis lika här. Jag anser mig dock vara lite mer organiserad när vi faktiskt ska iväg en hel vecka, liiite mer koll på kläderna.
Men vänta du bara! Vår äldsta har precis börjat skolan och då måste vi ju ha koll på saker… Frukt, läxor, lappar i väskan, gympakläder, friluftsdagar. Nu kommer han ju verkligen att märka, kanske känna sig exkluderad från saker, om vi glömmer och blandar ihop. Åh, oron för detta!
Ibland får jag känslan att jag är så strukturerad att det nästan känns jobbigt. Visst är det bekvämt att man inte ens behöver anstränga sig för att hålla ordning, ha rätt saker med och ordna det som behövs. Men vadå? Lite kaos i vardagen hade ju känts roligt emellanåt! Det är ju kaoset man minns och får skratta åt i efterhand. Så var du glad över ert kaos! Det blir ett lyckligt hem 🙂 jag ska försöka virra bort mig mer i vardagen och ha jätteroligt åt det! 🙂
Tack! Så skönt att läsa att det är fler än jag, och roligt skrivet Clara!
”Ibland är det skönt att ur huset gå ur,
men det kan ju bli soligt, det kan komma en skur,
så man packar en väska som nog borde räcka,
en semester för två, i nästan en vecka,
Men jag lovar ändå, det slår aldrig fel,
när man väl kommit ut har man glömt en hel del!”
Jag är den där strukturerade som fyllde skötväskan med allt möjligt nödvändigt och onödigt 🙂 Hellre att ha lite för mycket än att stå i panik med en nedbajsad bebis. Vilket oxå har hänt.. Hade dotter på 15 månader i en Babybjörn på magen när vi skulle flyga hem från Barcelona. Hade checkat in allt utom skötväskan. Känner en stank och hur jag blir blöt på magen… Dottern hade bajsat igenom totalt. Hela hon, hela lånade bärselen, hela min blus.,…
Ner med dottern på en bänk precis vid boarding för att byta.
”Excuse me mam, we need to close the door now”..
Ok ok jag skyndar mig så snabbt jag kan. Men den organiserade mamman hade glömt extrakläder!! Så det var bara bära in en naken tjej i blöja på planet, i famnen på en nedbajsad mamma. jag såg hur folk ryngade näsan nrä vi gick i gången på planet till vår plats. En gullig flygvärdinna kom iallafall med en filt att linda runt dottern…
Men det jag ville säga var faktiskt att vi alla är så olika. Jag får panik när jag ser dina inlägg om skidutflykter med Bertil och allt pyssel och mys ni gör. Hur ni kladdar och bakar och ditt enorma tålamod. Då tänker jag att så där ska jag oxå vara.. Tills jag inser att det inte funkar, för jag är inte den personen.
Så om du lovar att släppa lite på dina nojor så ska jag försöka sluta känna mig undermålig dina pysselinlägg med sonen 🙂
Ibland är det skönt att ur huset gå ur,
men det kan ju bli soligt, det kan komma en skur,
så man packar en väska som nog borde räcka,
en semester för två, i nästan en vecka,
Men jag lovar ändå, det slår aldrig fel,
när man väl kommit ut har man glömt en hel del!
En blöja, lite våtservetter och ett paket russin klarar man sig långt på… och utan tung packning orkar man bära på ungen också, så det gör inget om vagnen råkade bli kvar hemma i hallen.
Jag oroade mig lite för att vi är ojämnställda eftersom det alltid är jag som packar väskan och ser till att vi har med oss allt. Som tur var hade jag en viktig jobbvecka och min man hade semester för att vara med lillen. Plötsligt hade jag ingen aning om vad som fanns i väskan och min man fixade allt. Skönt att veta att det bara handlar om att jag jobbar mindre, inte om någon mental mammaroll.
Skönt att höra att det finns fler än vi som inte är så organiserade.
Vi har allt nedpackat i en skötväska så det borde inte vara ett problem. Men det blir ett problem eftersom ingen av oss tänker på att ta med skötväskan.
Nåja, en T-shirt kan bli en klänning, blöjor går att köpa nya och hon äter det mesta numera. Hon är snart två.
Tror inte du behöver känna dig särskilt imponerad av en välfylld/lagomfylld utflyktsväska 😉 det krävs ingen stor planering eller struktur för att ha en liten gå-bort-väska i hallen med ett packe våtservetter, blöjor, ombyte, russinpaket, pixi…bara att ta en snabb kik i väskan innan avfärd – just det, allt är ju redan på plats! Fattas en blöja? Lägg i en extra. Voilá!
Av kommentarerna att döma verkar det ju vara ganska vanligt att ingen i familjen är den där ”supermamman”. I sin ordning då med andra ord, pust! Och är det ändå så att den ene parten mår dåligt i sitt fixande, sluta då med fixet så lär sig snart den andre att tänka till lite extra inför nästa strapats.
Kram alla orediga och rediga och allt däremellan!
Vi har också en väska redo i hallen som bara behöver fyllas på ibland men då vår dotter har matallergier behövs det mycket annat om vi ska vara borta över dagen. Tidigare räckte det att ta med en barnmatsburk men det vill hon inte ha nu. Så då blir det att ta med halva köksutrustningen, steckpanna, visp, kastrull, diskborste, tallrik, bestick osv. Men allt går och nu börjar vi få rutin på det:)
Ett tips jag har läst om, är att ha en liten lista (ev laminerad) som man har satt fast i skötväskan. Där har man skrivit upp alla grejer som ska vara i väskan. Innan man ska iväg och ha den med sig, så kollar man att alla grejer som står på listan finns med i väskan, och på så sätt glömmer man inte bort att ta med de olika sakerna.
Hej! Det kan nog mycket väl vara ett utslag av jämställdhet om du med detta menar att bägge tar lika mycket (lite) ansvar för barnen och dess packning. Ett klassiskt ”falla mellan stolarna”-case.
Jag tillhör de så kallade supermorsorna som aldrig glömmer nåt, vare sig aktiviteter, dagisstängning, föräldramöten eller nödvändiga prylar. Detta delvis eftersom jag är den som har varit föräldraledig med alla barnen (som kommit rätt tätt) och alltså tagit huvudansvaret. Vi är alltså inte jämställda i den bemärkelsen att vi delat lika på det som gäller barnen. Jag har tagit mer ansvar för dem och deras prylar. Självklart har vi den uppdelningen att ingen latar sig och den andre jobbar (annars än högst tillfälligt), men min man gör andra saker helt enkelt. Jobbar mer, städar och lagar mat till exempel. Fixar med bil, trädgård, elektronik och sånt där som jag varken vill eller kan göra. Vi är oftast nöjda med vår uppdelning.
Just det du beskriver, att plötsligt ingen tagit med sig blöjor, välling eller missar lunchmatsäcken till skolan ser jag oftare hos par som delar ansvaret för barnens prylar i större utsträckning. Det faller mellan stolarna och man tänker alltid att den andra kommer ihåg. Sen finns det naturligtvis oerhört många fördelar med att bägge är föräldralediga och delar på ansvaret runt barnen mer än vad just vi har gjort (även om jag på det stora hela är nöjd med vår uppdelning, givet vår situation just då).
Men jag tror också att det här med att få med sig rätt saker och komma ihåg saker också är en personlighetsfråga.
Ja det är verkligen en personlighetsfråga. Det kan helt enkelt vara medfött, den där förmågan att hålla ordning på saker och ting. Det dumma är när det blir ett ideal och när andra mammor och pappor, med annan läggning, känner sig sämre. Deras läggning kanske är mer ”i det blå”, positivt alltså. De är istället duktiga på annat. Det finns många kryddor i guds kryddhylla, och det är ju det som är så bra, tillsammans skapar vi en massa bra och olika saker 🙂
Håller helt med!
nej jag förstår mig inte på organisation. Vad ska det vara bra för. det löser sig ju ändå alltid på något sätt. har massa barn har aldrig liksom haft med det som behövs. en gång var vi en månad i france och då glömde jag ett av barnens alla kläder men det märktes ju knappt. han kunde låna syrrans stora thirt och shorts hade han ju på sig när vi åkte.
kaos är nyttigt. hjärnan sysselsätter sig med annat än att göra små excelark av ordning. hjärnan hittar nya vägar som ofta är skojigare.
Om all fritid spenderas som heldagar i skogen och man förutom 1 barn skall ha med sig 3 hundar och utrustning även till de vuxna i familjen får man till sist en viss rutin. Övning ger träning som min man brukar säga! 🙂
Jag är grund och botten ganska organiserad när det gäller sonen. Jag har extra av allt, skötväskan är alltid packad, jag har salvor och alvedon i en necessär.
Men när vi väl ska iväg så ligger allt det där kvar hemma, och man ber en stilla bön att barnet väntar med att bajsa tills vi kommit hem igen.
Känner igen det där. I min familj är det jag som är mamman/projektledaren och ibland kan jag bli så himla irriterad på mig själv för att jag själv utgår från att jag är alltid projektledaren och att han bara ”hjälper till”. Inte konstigt att han kan luta sig tillbaka då och lita på att jag packar, fixar och har koll?
Sen det där med att glömma blöjor etc. Ha en väska i bilen också, precis som i vagnen! Packa den med mååånga blöjor och några ombyten så att du inte måste komma ihåg att fylla på den efter varje utflykt. Skaffa en sån där jättehopfällbar vagn på second hand som ni kan ha i bilen. Vips är du mamman som är förberedd!
Jag är mamma till 4 stycken och är nästan lika omstrukturerad vad det gäller organisation kring barnen, jag är däremot inte alls ledsen för det. Kaoset eller vad man ska kalla det har ju en positiv sida också. Kreativitet och flexibilitet. Barnen mår inte dåligt av det, hoppas jag!
Låt dig inte nedslås, clara! Här är det precis likadant, fast vi är på fjärde bebisen nu. Vi lär oss inte vad det verkar. Jag tror jag nämnde tidigare att vi kom till Umeå flygplats o kom då på att vi glömt alla blöjor, och vi skulle flyga vidare till England efter Arlanda. Jag tänkte: Tur att han bajsade just innan vi for så blöjan nu är ny. Och: Blir det kris frågar vi om någon annan kan tänka sig att sälja en blöja till oss. Nu lyckades ungen hålla inne på bajset o farmor hade blöjor i bilen när hon hämtade oss. Det löser sig, och känns inte ens kaosartat. Har aldrig haft en skötväska och aldrig känt mig stressad över det, men brukar oftast komma ihåg en blöja eller två 🙂
Jag som önskar att jag var mer så, lite oorganiserad. Mina barn skulle absolut klara av en vecka på kalfjället med allt jag släpar med mig vid varje liten utflykt. Och jag blir så trött på att släpa och hålla koll på all dessa grejer. Fast samtidigt kan jag bara inte låta bli att ta med dem…
Lite roligt är det. Alla de som är experter på något måste ha börjat som noviser och kaospiloter. Tex, om du ska vara expert på presentationsteknik är det en fördel om du någon gång i livet haft scenskräck. Då vet du exakt vilka mekanismer som kickar i gång och kan både beskriva dem och hitta knep som överbryggar dem. Ska man vara organisationsexpert – måste man känna till följden av kaos och inse vinningen med en bättre struktur. Dagens tips: Gör ett inlägg med en liten checklista över packning som är bra att ha med som småbarnsförälder. Låt den ligga inplastad i den bra-att-ha-iga-utflyktsväskan, så kan ju den som drar fram väskan inför er utflykt checka av, om det nu är du eller din karl.
/En som skulle glömma både blöja och barn i brådrasket ; )
Haha, ja det går jo alltid bra 🙂
Men de som er uorganisert, må alltid låne bleier, ting og tang, av de som har husket det. ”Problemet” (det er jo ikke noe problem da, bare en bagatell i den store sammenhengen) løses enkelt ved å lage en huskeliste og tape den fast på veggen – det er jo det samme som skal være med hver gang!
Det där känns igen, men, man kan ju inte vara bäst på allt! Och lillpojken verkar ju må hur bra som helst ändå. Han kanske till och med kommer gynnas av att ni är oorganiserade och blir hur grym som helst på att slänga ihop sin ryggsäck med prylar. Vem vet?
Kanske tänker och fixar den där ”rediga” och förutseende mamman/föräldern på överdriven packning den tiden som du planerar och fixar med allt ditt superkreativa. Här hemma är det ofta jag som packar ihjäl mig för barnen och kan inte åka bil med dem i 10 minuter utan att ha med vattenflaskor och frukt (helt löjligt egentligen) medan min man är den som är superstrukturerad och ofattbart förutseende och som har packat allt det jag råkat missa. På utflykten är det istället jag som frågar – fick vi med oss ditt och datt och han svara – ja, ja och ja… Å andra sidan skulle jag önska att jag lagt mer tid på måleri, författande och pyssel (du ser ut att ha ett underbart kreativt liv). Förhoppningsvis finns en gyllene medelväg. Jag håller med tidigare inlägg här om att ha färdigpackad badväska, gympaväska och skötväska. Jag har dessutom alltid vattenflaskor stående lättillgänglig i köket då jag ska iväg samt en fruktskål där jag sliter med en banan i förbifarten ut i bilen eller på barnvagnspromenaden. Lycka till med allt!
Haha, jeg synes det er mye mer imponerende med folk som kan improvisere. Jeg er rå på planlegging, men livet lar seg jo egentlig ikke planlegge, og så blir jeg frustrert når planleggingen ikke funker. Mitt prosjekt er å planlegge mindre!
Hilsen Hedda
Hos oss började det fallera när båda började jobba. Innan var det den som var föräldraledig som hade det klara ansvaret för skötväskor och dylikt till båda barnen. Även när vi skulle på utflykt i familjen, den personen hade ju järnkoll på allt vad gällde barnen, den arbetande föräldern har inte riktigt samma koll.
När det gäller skol- och förskoleutflykter så faller det på den som lämnar och visst händer det att vi glömmer, trots att vi är oerhört strukturerade och kommer ihåg det mesta. Men det har också hänt att jag har gjort matsäck trots att de inte skulle ha det med sig… så då har vi fått med en matsäck hem igen.
Numera så behöver vi vara tydliga med vem som gör vad, men det blir missar ändå.
Annars är kalendern vår bästa vän, vi skickar inbjudningar till varandra om stängningar på förskolan, idrott och utflykter. Då spelar det ingen roll vem det är som lämnar (vi lämnar ena veckan och hämtar den andra) utan grejerna kommer med.