Svanar lever i par. De kan leva ihop hela livet. Om den ena dör blir den andra ensam kvar. Jag vet en jägare som sköt en svan. En skärgådsman med djupt fårad panna och grå svettiga lockar som stack fram under kepsen. Korta fingrar med nedbitna naglar och breda, svarta sorgkanter. Han satt där på farstubron i kvällningen och strök sig i skägget så det frasade. Han avskydde svanar. Att skjuta den gick som ingenting, sa han och rättade till kepsen. Han hade skjutit så mycket i sina dar – vad gjorde en svan mer eller mindre? Och jag var kanske inte ens åtta år, och stod och lyssnade vid husväggen. Greppade kring en sten så att den skar in i huden.
Den sommaren fick jägaren ingen ro att sova. Han bara vred sig i lakanen. Steg upp och gick fram till köksfönstret. Stod och stirrade ut i dunklet. Fårorna i pannan blev djupare. Över ögonen kröp ett fintrådigt nät fram, av röda blodkärl. Och varje natt flög en ensam svan över skäret. Cirklade kring hans gård och ropade förtvivlad med sitt säregna läte. Sökte och lockade på någon, utan att få svar.
50 svar
så starkt och vackert.. <3
Åh, vad sorgsen jag blir. Stackars längtande saknande svan.
Men fy så sorgligt…
Speechless. Otroligt gripande text. Jag hoppas att du publicerar en roman någon dag! Jag älskar ditt språk!
Det är så det värker i hjärtat!
så sorgligt men ändå fint.
Så sorgligt vackert.
Det var ju skönlitterärt! Den texten väckte känslor och träffade hjärtat. Fint och sorgligt.
Vackert skrivet. <3
Åh, så hjärteskärande och samtidigt vackert. Kärleken alltså.
Vilken sorglig berättelse. Sorglig och tänkvärd.
Wow. Du borde skriva en roman, jag skulle läsa den, helt klart! 🙂
Brrr…
Åh vad sorgligt och vackert, precis som i en saga. Det värker i mitt hjärta.
Så vackert skrivet!
inte jag som skrev kommentaren under denna. tänker inget överhuvudtaget om clara och kött när jag läser texten.
Fast du äter kött eller hur? Vad gör svanar mer värda – att de lever i par? Att de är vackra? Det är så fascinerande hur och varför människor väljer att sympatisera med vissa djur och utsätta andra för outsägliga grymheter. Inga rynkor över det eller?
Min text handlade inte om rätt eller fel. Min lilla text handlade om en sak som hände när jag var åtta år gammal och hur jag kände inför det.
Tänkte samma sak. Utan att förminska underbara clara och andra människors känslor för just de här svanarna (vilka jag också känner för naturligtvis) så sätter reaktionerna på inlägget oavsett avsikt fingret hur selektiva vi kan vara i vår medkänsla för andra levande varelser. Älska hästar och hundar och göra dem till familjemedlemmar men tyst blunda för det fasansfulla faktum var de flesta djuren människor väljer att äta kommer ur en minst sagt ångestfylld djurindustri. Har spenderat sommaren på mjölkgård och en svingård och det var inga dåliga gårdar, tvärt om. Men det blir så tydligt att det är individer det handlar om med känslor och att livet de lever inte är menat för levande varelser. Märks inte minst på att de blir sjuka så ofta och måste få så himla mycket antibiotika hela tiden och utvecklar resistens. Människan är skum.
Linn.. Jag äter kött, men jag tycker inte att det är försvarbart att skjuta djur bara för att man känner för det. Det är poänglös idioti enligt mig! Clara delade ett speciellt minne med alla som läser hennes texter och den här gången blev det ovanligt tänkvärt och poetiskt. Det högg till i hjärtat av hjälplös sorg för svanen som blev kvar. Tack för att du delar med dig Clara! /Camilla
Varför är det försvarbart att föda upp djur under vidriga förhållanden, transportera dom i flera dygn utan mat eller vatten och att sedan döda dom på fruktansvärda sätt. Varför är det försvarbart att äta kött ”bara för att man känner för det”? Det är precis lika vidrigt! Om en svan får en kula i sig, har inte den lika ont som en kyckling som blir upphängd i fötterna vid fullt medvetande för att sedan få huvudet nersänkt i ett strömförande vattenbad? Jäkla dubbelmoral människor har när det kommer till djur. Blir tokig!!!
Jag är en stor djurvän även om jag äter kött, tro inget annat. De gruvliga sätt som många uppfödda djur hanteras och slaktas på ger mig dåligt samvete över att vara köttätare. Valet går idagsläget till ekologiska varor och älgkött som far och svärfar skjutit. Jag önskar att världen kunde fungera utan allt onödigt dödande. Men hur jag än känner inför dödandet, så behöver både jag och mina barn kött för att få en balanserad kost.
I min värld går det inte ihop att säga att man är djurvän och ändå äta kött, oavsett om det är från ekologiska gårdar eller inte. Det är samma sak som att kalla sig feminist men ändå tycka att män och kvinnor INTE borde ha samma rättigheter. Jag anser att köttätande är en självisk handling som ÄR onödig. För om du påstår att du MÅSTE äta kött för din hälsas skull så har du faktiskt fel. Våra kroppar mår så mycket bättre utan kött, så kött är ingen nödvändighet varken för dig eller dina barn. Ekologiska gårdar är, hur gärna man vill än vill tro det, inte heller bra för djuren. Deras liv är aningen LITE bättre, men verkligen inte bra på något sätt.
Men oj, du skriver så fantastiskt fint! Nu sitter jag här alldeles tårögd… 🙁
Sorgligt, fint och tänkvärt.
Så vacker & sorglig berättelse.
Hemska gubbe. Hoppas han tänkte till under sina vaknätter och förstod vad han gjort..
Så bra du skriver Clara, fick kalla kårar av att läsa detta!
Jag får rysningar så vacker text. ♡
J-vla skjutande! Lämna djuren ifred och sluta förstöra deras liv och ta dom ifrån varandra! Och så säger folk att djur inte har känslor och därför är det okej att döda och äta djur. Jag FÖRSTÅR INTE hur man har mage att döda en levande varelse och sen sitta där och tugga i sig något dött.
Håller med Kajsa. Vacker text Clara, även om jag blev galet ledsen av den!
for en vakker liten tekst!
Fy så ledsamt! Vet att många skjuter på allt som rör sig..
Hoppas de också får ångra sig, väldigt, väldigt mycket..
Vilken vacker text. Men så sorglig att jag nästan gråter.
Så otroligt sorgligt! Vilken otrevlig gubbe, stackars svan!
Fin text!
Så fint skrivet!
Min pappa sköt en svan när han var tonåring. Hans mamma blev så arg att hon tvingade honom att begrava den. Han var så besviken att hon vägrade tillaga den för han hade velat veta hur svan smakade. Inte lika poetisk svanhistoria som Claras när jag tänker efter… 🙂
Vacker och fint krivet. Jag pratade just med min mamma om hur svanarna levde i par häromdagen så fastnade extra för din berättelse.
XXX Bella
http://www.shoebox-living.com
Fin berättelse. Det är däremot inte sant att svanar lever ensamma om partnern dör. Då skaffar de en ny partner, men det kan förstås dröja till nästa säsong.
Om du inte redan gör det så borde börja skiva poesi. Snyt, så sorgligt – vackert och tänkvärt…
du kan vä rätt min felstavning 😉 om du lägger ut den kommentaren. Givetvis ska det stå: Snyft 🙂
Åh så fint, nästan som en saga.
Usch det där gjorde ont i hjärtat. Sitter här och fäller en tår.
Otroligt fint skrivet!
Vilken fin och sorglig text! Jag läser ofta din blogg men hade inte koll på att du äter kött. Jag är själv vegetarian och gör ingen skillnad på djur å djur. Med din text tänker jag att det ena inte utesluter det andra, att det är otroligt ledsamt med en ensam svan, och inte mindre hemskt med djur som föds upp under fruktansvärda förhållanden. Oavsett om du äter kött eller ej så var det en fin text som sagt.
Vilken ståpäls jag fick!
Så vackert författat!
fy så sorgligt!
Ååh så sorgligt och samtidigt mycket vackert skrivet!