Jag är lite trött på loppis. Får jag säga så? Jag som varit årets secondhandprofil och allt, har knappt gått på en loppmarknad det senaste halvåret. Inte för att det inte är fantastiskt med second hand. Men för att det pågår någon slags epidimi i secondhandshopping. Och för att förtydliga; det är såklart tusen gånger bättre att köpa begagnat än nytt. Men ändå. Om man hamstrar prylar, kläder, skor, porslin osv på loppis så är det ju ändå så att man överkonsumerar. Loppis är en ändlig resurs. Och det blir svårare för andra att hitta något om man själv samlar bra mycket mer än det man behöver och någonsin kan använda sig utav. Och det är liksom det jag tröttnat på. Den där eviga, hetsiga fyndjakten. Jakten på något, vad som helst, som tillfredsställer mitt shoppingbehov. Min längtan efter förnyelse. Att det är hundra meter kö till storloppisarna som anordnas på helgerna i Umeå, att folk springer på auktioner, budar på tradera, kollar blocketannonser och river runt på secondhandaffärer precis lika maniskt som andra springer på mellandagsrean. Vad är det för sunt i det? Det är ju till syvende och sist ändå en jakt på materiella ting.
Det känns som att det har gått helt överstyr med loppisshoppingen. För att det liksom inte finns någon anledning att låta bli. Fast jag mår dåligt när det känns som att jag ska drunkna i prylar. Så under julledigheten tänker jag rensa ut vinden och skänka bort största delen av det som finns däruppe. Varför ska jag ha kartonger med femtiotalsklänningar när andra tjejer springer benen av sig i jakt på dem? Varför ska jag hamstra loppisporslin när utbudet av fint loppisporslin minskar för varje minut? Varför måste jag äga så mycket och varför är konsumtion hela tiden drivkraften, även om det jag konsumerar är något mer miljövänligt? Nä, jag är less på det.
Jag har långsamt börjat förändra mitt shoppingbeteende på loppisar. Nu springer jag inte där lika ofta och planlöst. Nu går jag snarare dit när det är något jag saknar. En lampa till köket. En vinterkappa. Ett nytt durkslag. Och så letar jag precis som om jag var i ett vanligt varuhus. Och då är jag inte heller lika besatt av att det ska vara billigt, utan köper gärna antikt eller kvalitetsvintage. För vinsten är inte det billigare priset, som gör att jag kan köpa tio artiklar istället för en. Vinsten är att jag istället för att konsumera nyproducerat för samma peng kan konsumera återanvänt med bättre kvalitet och mindre klimatpåverkan. Som förhoppningsvis håller längre. Så att jag inte måste ge mig ut och shoppa så snart igen.
Jag har haft samma problem med att överkomsumera i second hand, därför har jag också tagit en loppis paus. Jag tänker att det som står i förråd inte gör någon gladare.
Men jag tänkte, eftersom du hade en låda med 50 talsklänningar, och att det finns många i detta avlånga land som söker sådana, skulle du inte kunna ha en liten tävling då där du lottar ut en eller två klänningar? Så får man motivera varför man önskar en sådan, kanske med motiveringen om när man hade tänkt att använda klänningen. 🙂
Jag har saknat en sådan tävling på din blogg, när second hand delas vidare till någon annan, som uppskattar varan minst lika mycket. 🙂
Givetvis kan tävlingen även vara för andra second hand produkter med.
Varför inte göra detta till en del av hela Musikhjälpen-projektet? Sett många bloggare “lotta ut” diverse saker mot att personen som får vad det nu kan vara skänker pengar till Musikhjälpen eller valfri organisation. Kan det vara något, Clara?
Typ, alla som vill vara med i utlottningen ska skänka minst 50kr (eller vad man nu kan ha råd att undvara) till valfri organisation och sen lottar du eller väljer ut en eller två vinnare som får en klänning du ändå tänkt skänka bort.
Nu är ju musikhjälpen slut, men absolut jätterolig idé att låta klänningarna glädja både bloggläsare och hjälporganisationer! 🙂
Har precis samma upplevelse/känsla som du vad gäller Loppis. Har inte satt min fot på någon, senaste halvåret, tidigare hade jag en “loppisrunda” minst en gång i veckan, och jag kom aldrig hem tomhänt. Känner avsmak för all överkonsumtion, av mat och prylar. Köper inte ens böcker, typ pocket på loppis längre,något som hände nästan varje vecka tidigare…Nu går jag hellre på BIBLIOTEKET igen..där har vi en riktig hållbar lösning (läsning) Böcker kan ju faktiskt läsas hur många gånger som helst!! Och…lånar vi mycket och ofta, så får biblioteken bra statistik och hotas inte av nedläggning!!
Glädjande läsning! /Snart färdigutbilda bibliotekarien
Mäktig insikt! Det är så lätt att rättfärdiga sina “ovanor” med att man gör “en god sak”. Hittade eko-snus häromveckan och kom på mig själv med att tänka att det var ju bra.. Men ändrade mig sen eftersom det ju faktiskt är bättre att inte snusa alls :).
Blir så väldigt glad när jag får läsa sånt här, och om gris å korv å höns för du är en stor förebild för många, som på ett mycket smidigt sätt visar alternativa sätt att leva och du ger en mycket fin presentation av det hela. Subtilt och snyggt och frestande, precis som det ju faktiskt är. Sen att jag råkar vara intresserad eftersom jag har eget “självhushåll” spelar ingen roll för det du visar och skriver om är i så bra proportioner och portioner.
Jättefint!
Hälsningar #förstakommentarenever
Jag håller med! För kanske 7-8 år sedan var jag också på loppis ofta, och kunde knappt gå in utan att gå därifrån med en hel kasse med grejer. Det blev ju också dyrt i längden, plus ett överflöd av grejer hemma som du skriver!
Jag tycker också loppis har förändrats till det sämre. De som vill fynda måste vara på plats typ en timme innan det öppnar ens, annars kan det lika gärna kvitta. Alla värdefulla saker försvinner på ett par minuter av desperat rafsade och mycket säljs vidare för många gånger priset på Tradera direkt.
När jag skänker grejer till en välgörenhetloppis så ser jag ju helst att någon som verkligen vill ha en grej får göra ett billigt fynd; inte att någon annan ska köpa för att tjäna pengar på den.
Mitt loppisshoppande är också väldigt begränsat nu. Jag går när jag har en liten inköpslista, på saker jag verkligen behöver.
En sak som jag tänkt på som har med second hand butikerna att göra är följande: Jag gissar att halva idén bakom t ex Myrorna, Stadsmissionen och andra etablerade second handbutiker är att dra in pengar till stödjande verksamheter för utsatta människor och att skapa sysselsättning för samma människor i butikerna. Men den andra halvan av idén måste väl vara att samma människor, de som saknar ekonomiska resurser, ska kunna handla bra grejer till låga priser i butikerna?! I Stockholm där jag bor slås jag ofta av att det lönar sig bättre att köpa nya dyra saker av god kvalité eftersom priserna i second handbutikerna helt verkar rätta sig efter efterfrågan hos gruppen medelklasshipsters istället för efter vad en person med liten ekonomi rimligtvis kan ha möjlighet att betala. Det känns så himla bakvänt.
Håller med! Och det är inte bara i Stockholm, jag har bott i en småstad där priserna är skyhöga inte bara på sånt som räknas som retro och vintage utan vanliga begagnade möbler och prylar från Ikea och liknande. Sen står ju möblerna och dammar i över ett halvår för de vägrar sänka priserna och då får de ju inte in några pengar till deras projekt.
Fast jag tycker att det är bra att Stadsmissionen, Erikshjälpen och Myrorna tar rimligt med betalt för kvalitéts-prylar. Det är fortfarande relativt billigt att handla på deras second hand-butiker. En fint skräddad femtiotalskappa med pälsdetalj kanske kostar 1200 kronor på myrorna medan den i nyskick med motsvarande kvalité hade kostat minst 4000-5000 kronor. Ett par läderskor kanske går på 500 kronor. (Nypris 1500 kanske). Pressade, vackra glas 40 kronor styck. (Nya en 150 kr/styck)
För tio år sedan hade den där kappan kostat, säg 400 men det tycker jag är att inte se värde av saker och ting. Pengarna går ju till fantastiska projekt. Varför skall fina ting slumpas bort till hungriga fyndare?
Jag betalar gärna för kvalité, handlar lite mindre men får fina hantverksmässiga saker. Det är fortfarande inte dyrt. (Jag är låginkomsttagare, student och kulturarbetare)
Dessutom köper flera antikhandlare saker och säljer dem vidare direkt vilket blir något av en indirekt stöld mot dessa organisationer. (även fast dessa personer inte direkt är några kapitalist-krösusar men ändå…)
En kappa på H&M gjord av plastmaterial av fattiga arbetare hade dessutom kostat mig detsamma och hållt i max något år.
Det finns också gott om billigare vinterjackor för cirka 250 kronor som är mindre fashionabla men som värmer gott.
Stadsmissionen och Myrorna delar ofta ut kläder till behövande.
Jag tycker Clara Lidströms blogginlägg är mycket klokt och resonerande. Har själv vänt mig mot bloggare som i ena stunden utger sig för att vara tänkande miljö-profiler och i nästa andetag flyger till Paris stup i kvarten och shoppar flera gånger i veckan för sitt eget och andras bruk. Sakerna kommer fortfarande någonstans ifrån och har producerats med jordens ändliga resurser. Mycket av pinalerna på Stadsmissionen är ting med få år på nacken.
Jag håller med om att det finns ett problem i att hungriga fyndare kanske i ännu större utsträckning skulle lägga beslag på secondhandprylarna om priserna vore lägre. Men förstod du vad jag menade? Att det blir svårt att handla second hand för de som verkligen behöver det om priserna blir för höga. Att sätta priserna “i relation till” vad samma vara skulle kosta ny funkar ju bra för alla oss som har råd (Jag är student precis som du men har faktiskt ändå råd att köpa den där kappan för 1500 kr och betalar gärna!) men kanske är det mer rättvist att sätta priserna efter vad den som har riktigt ont om pengar kan avvara……det är också ett sätt att hjälpa. Sen är det ju absolut som du säger att pengarna går till grymma projekt som gör stor nytta så en kan verkligen se på detta ur flera olika perspektiv.
Kan förstå tanken med ditt inlägg Malin.
Men, 1200 kr för en kappa, 500 för ett par skor. Glas 40 kr styck?!
DET FINNS FATTIGA! människor som ALDRIG har DE summorna att handla för.
Där finns de vars ekonomi rasar fullständigt över 250 kronor i utlägg för en jacka.
Å tänk.. många människor måste avstå från den “billiga” vinterjackan för att det inte finns utrymme ÖVERHUVUDTAGET! i pengaväg.
Myrorna, Röda K. och många andra behjärtade ställen har faktiskt (ofta) prislappar som inte alls passar de med minimala medel.
Second hand* handlar om långt mer än att göra fynd*..
Det är somligas enda chans till ett par vantar för att mildra kylan.
Ja, det är precis det jag menar. När min syster var liten på 70-talet så vet jag att mamma köpte alla kläder second hand för att det helt enkelt inte fanns utrymme för något annat. Jag kan tänka mig att både priserna och efterfrågan på begagnat såg annorlunda ut då.
I Skövde där jag bor har kyrkan startat en second hand där allting skänks. Ja alltså, människor kan lämna saker där och andra kan hämta ut. Helt gratis. För det finns människor som inte har råd att handla på Eriks Hjälpen. Jag håller med om att second hand i mångt och mycket har blivit för dyrt och att det på grund av det förlorat sin innebörd.
Ett fantastiskt initiativ. Om det fanns i min stad skulle jag ge allt jag rensar dit. Vill helst att kläderna ska värma någon som inte har råd att shoppa.
Har inte både Frälsningsarmén/Myrorna och Stadsmissionen delar av sin verksamhet som gör just det? Delar ut kläder gratis.
Jag har tänkt på att skänka kläder till något sådant ställe men hittills inte hittat någon i närheten där jag bor.
Tyvärr så är mycket av de kläder som vi sorterar ut i så dåligt skick att de för det mesta går till textilåtervinning (de blir isolering till hus mm).
Vill tipsa om en sida som är bra för alla med små plånböcker. Ibland måste man dock ha bil för att hämta sakerna man vill ha:
http://www.bortskankes.se/
Så intressant och välskrivet! Du är en föregångare, som alltid Clara. Kanske ska man ha en helt köpfri månad i Januari? För att bryta konsumtions mönstret.
Det är en underbar ide, jag och min sambo hade tre köpfria månader förra året efter nyår, det är bra, det ger ett lugn på ett svårförklarat sätt. Det sitter i också, jag har skalat ner betydligt på handlandet därefter. Innan gick jag alltid en sväng om servetter och ljusdelen i mataffären även om det var mjölk jag skulle ha, när vi efter tre månaders shoppingförbud insåg att det fortfarande fanns värmeljus kvar gick det upp ett ljus hos oss 🙂
Jag håller till fullo med Clara idag, varför ska vi ha så mycket saker. Jag har ganska nyligen upptäckt tjusningen med loppis, men det är så lätt att komma hem med för mycket saker, även om det var billigt så är det ändå saker som tar upp plats…
Väldigt sant! Älskar jämförelsen med mellandagsrean. Beteendet är ju detsamma, men second handshopping känns mer rumsrent för samvetet. Vi är så galet köpta allihop. Fast i hjulet där vi ska arbeta mer för att konsumera mer. Ständigt missnöjda med det vi faktiskt redan har.
Så sant! Numera skänker jag det jag rensar ut till RIA/Hela människan som hjälper hemlösa och missbrukare. Känns bättre än att skänka till loppis där folk tokshoppar! Själv har jag “shopstop”! Handlar nu bara om det är något jag verkligen behöver, och handlar jag något ändå så sorterar jag ut något annat och ger bort!
Tack för en fin blogg!
Du är en pärla Clara! Tack för att du finns & delar dina tankar som går i samma bana som mina:) God jul till er alla!
Bra skrivet! Som sagt är det ju överkonsumtionen som är problemet (och kanske vårt ekonomiska system i grunden). Jag ser ett extremt ökande utbud av vintagebloggar, mässor, loppisar, auktioner. Såklart är det bättre för klimatet att vi köper second hand men om vi vill komma åt en riktig förändring så är det köphetsen och den ständiga tillväxten som vi behöver få bukt med! Köpa när man verkligen behöver något och köpa kvalitet, då kan det likväl vara någons gamla tröja som en ny – bara den håller och man kan använda den i åratal! Jag känner faktiskt en stor befrielse , på vissa sätt, nu när jag lever på mycket lite pengar i månaden. Jag håller på att slutföra min utbildning och har inte csn så att det räcker, och då gäller det att snåla. Men samtidigt går jag aldrig i affärer. Jag har inte råd att köpa nya kläder, vilket leder till att mina behov verkligen går ner – jag har nästan allt jag behöver och mitt begär efter prylar och kläder är nästan nere på noll. Befriande! (Självklart är jag i en privilegierad position som kan leva på så lite, men fler skulle göra det försöket!)
Själv känner jag att jag är i andra änden av loppisshoppandet, går alldeles för sällan och ska försöka gå mer för att hitta saker som vi verkligen behöver. Det kommer att bli lite mer framåt då vi precis börjat plastbanta, bland annat inför en ny bebisankomst i februari, vilket också gör att vi får flytta runt barnen lite i huset och göra iordning nya rum till dom. Då är det perfekt att leta det man behöver på loppis! Jag känner inte riktigt igen köpmönstret ni beskriver här i min stad, känns skönt. Här finns många second hand-affärer som både skapar riktiga arbetstillfällen, återvinner och erbjuder det man behöver till bra pris. Priserna har inte dragit iväg än, vilket iofs känns dubbelt eftersom vi verkligen inte värdesätter saker alls utan glatt producerar nytt fast det det redan finns i överflöd…
Där är det en fördel att bo trångt – man får inte rum med en massa saker. Det gäller att bara ha det viktigaste och sedan rensa ut med jämna mellanrum när man bara har två rum och kök på 5 personer. Jag handlar gärna på second hand, men bara sådant jag behöver eller vet att jag kommer att behöva, eller sådant som kan användas till pysselmaterial eller presenter. Välbehållna böcker är tex perfekt att köpa och ge bort, om man annars tänkt köpa nytt vill säga.
Att sälja eller lotta ut dina gamla kläder, eller pysselalster, som Mia tipsade om, är väl en jättebra idé Clara!
Blev nyfiken bara; bor ni fem pers i en tvåa? Undrar därför att min man, jag o våra två barn bor i en tvåa och möter ganska mycket skepsis mot trångboddheten. Egentligen tycker vi att vi bor stort eftersom vi alla bodde i en etta tidigare… Hur som helst undrar jag om det fungerar lika bra att bo fem i en tvåa som fyra? Dina erfarenheter alltså, vi ska snart få tillökning och har pratat om flytt även fast vi trivs bra där vi är. Finns så många fördelar med att bo litet ju!
Hej! Såg inte din fråga tidigare. Vi bor i ett hus på 90 kvm, så egentligen är det ganska stort, men indelat i kök, hallar o toa nere och 2 sovrum uppe. Vi möter också en del skepsis, men det går alldeles utmärkt. Hittills i alla fall. Vi har tre tjejer mellan 1 – 6 år. Från 2 till 3barn har inte spelat någon roll alls. Klart att det finns nackdelar, men också många fördelar med som du skriver! Jag ska försöka skriva lite mer om det på min blogg vartefter. Där finns även min mailadress om du vill prata mer.
Ord!
Det är också ganska irriterande när folk köper saker till bra priser, enbart för att sälja dem vidare dyrt. Det är smart förstås, men andra går ju miste om fyndchanserna…
Word! Bra ord!
Jag är också där!
Har under hösten presenterat Månadens Loppisfynd på min blogg, men decembers loppisfynd är att jag lämnat in saker istället för att köpa.
När jag var på vår lokala loppis med mina kassar tog jag ett varv när jag ändå var där. Men jag mådde nästan illa! Så mycket saker! Och när jag kommer hem till mig är det nästan lika mycket grejer här. Suck!
Loppis, second hand och begagnat är ju bra. Men den där hetsen. Den är inte bra.
Bra skrivet! Tack!
Märkligt hur vi människor har en förmåga att ständigt förvandla bra saker till ännu en upprepning av “dåliga saker”. Precis som du skriver så har second hand blivit ännu ett sätt att konsumera…konsumera och åter konsumera. Konsumtion är ju vad som antagligen kommer att leda mänskligheten till dess egen undergång…Grunden till nästan alla problem vi skapat på vårt vackra blå klot och som vi nu i rasande hastighet får betala med ett ofattbart högt pris 🙁
Sitter själv här med samma tankefel i ryggmärgen vad gäller mitt inbillade behov av att konsumera för att äga saker och vara/se ut på ett visst sätt för att duga men kämpar dagligen för att stå emot detta vansinne. Att vi dessutom måste arbeta och stressa oss till döds för att skaffa allt detta vi egentligen inte behöver gör ju inte saken bättre.
Tack för ett riktigt klokt och viktigt inlägg.
Håller helt med, jag har lovat mig själv att med början av nästa år inte köpa något på loppis på ett gäng månader. Varför det inte blir av nu på direkten är för att jag faktiskt behöver en ny kofta, då min fina älsklingskofta jag fick av mamma för 4 år sedan och använt varje dag sen dess håller på och faller sönder i småbitar. Önskar jag kunde säga att jag har andra koftor, men det har jag inte, då jag bara ändå använde min fina kofta. Men efter jag hittat en ny på loppis, då blir det loppisköpstopp.
Jag håller både med och inte.
Som i, ja det är fortfarande överkonsumtion och många som varit
loppisberoende har mått psykiskt dåligt och varit hoarders.
Och det kanske blir fler, vad vet jag?
Men sen får man kolla orsakerna till varför folk går mer och mer på loppis.
Finns ju flera. 1. Det är “inne” att vara miljösmart, och att klaga när folk bättrar sig känns ju inte rätt. 2. Retro är inne. Och det är ju snyggt! Så är man intresserad av det gamla, fina så fattar man ju. Varför ska andra få ha men inte alla? Och vem blir inte glad av ett billigt fynd? 3. Arbetslösheten har gjort att folk har sämre med pengar, loppis erbjuder ofta samma NYA grejer till billigare priser och du kan ha den inredning du vill och dom kläder du vill i alla fall.
Sen är ju loppis bättre på många sätt för 1. pengarna går mer ofta än inte till välgörenhet, så där gynnar ju varje övershoppad krona iaf nån annan.
2. Det som ångras över senare kommer ofta tillbaka till loppis igen till nån annans glädje.
Jag tror inte det är rätt att klaga på när folk börjar ändra sina mönster, lite som att säga “Men du gör ju inte HELT rätt då räknas det inte att du försöker”. Nånstans måste väl folk börja?
Jag förstår hur du menar. Men jag undrar om folk verkligen ändrar sina beteendemönster? Fortfarande är shopping gud, bara att vi flyttat över det till gamla istället för nya saker. Det största problemet med vår konsumtion är ju just dessa orgier i att köpa. Om folk inte överkonsumerade så mycket så skulle det också vara mer ok att köpa nyproducerade saker. Därför att man bara köpte det man behövde. Sedan vore ju det bästa att kombinera den minskade konsumtionen med att den man ändå köpte huvudsakligen var begagnat, i den mån det var möjligt.
Sedan måste man problematisera och kritisera det som kommer först, nämligen produktion och ambitionen evig tillväxt. I grunden en sjukt och djupt destruktivt ekonomiskt system. För att maskinerier ska gå runt, hålla sig välolkas MÅSTE vi konsumera, och därför ser man till att skapa konsumtionsbehov som kan upprätthålla det hela. Reklam och budskap i media och offentligheten är goda verktyg. Här menar jag att även (loppis)bloggar spelar en viktig roll. Ska man hårdra det kan man säga att de tjänar som nyttiga idioter för kapitalismen. Men såklart finns det nyanser och andra, positiva dimensioner. Men det är som du säger Clara, vi har bara bytt marknad. Utan överproduktion, överkonsumtion och att vi till sist tröttnar och måste förnya (fiffigt uttänkt struktur) gör att alla, fattig och rik, ändå glatt kan fortsätta konsumera, konsumera, tröttna och konsumera igen.
Jag tror att det gäller myrsteg med den stora massan.
Väldigt få människor vill göra stora förändringar på en gång men att shoppa mer på loppis än nytt är ett myrsteg, en vegetarisk dag i veckan är ett annat.
Eller kanske ha en lista på dom saker som är allra viktigast att köpa ekologiskt, men inte allt. Sen kommer saker såsmåningom tror jag.
Och bryta konsumtionshetsen är svår pga att många är så uttråkade också. Idag har man ofta ett tråkigt jobb och sen vill man “unna sig” efteråt. Istället för att ha en roligt jobb och vara nöjd dom flesta dagar med en kopp te och en bok på kvällen men lite mindre i lön.
Men det är svårt för dom flesta vill ju inte “leva för jobbet” heller :/
Hursomhelst tror jag som sagt på att berömma myrstegen 😉
Eller börja ägna sig åt systemkritik, analysera vad det är som ligger till grund för beteendemönster, uttråkning och för mycket arbete. Sedan kan man organisera sig och föra en aktiv kamp för ett bättre samhälle. Jag är inte mycket för den liberala iden om individuella små steg och “smarta” livsstilar. Det handlar om politik och konflikten kapital och arbete. Att lägga huvudansvaret på människor är en liberal önskedröm och bottnar i tron på den självläkande marknaden. Men det kommer aldrig att leda någon vart. Förändringar måste ske genom struktur och omdanande av hela samhällsorganisationen. Vi behöver se över saker som arbete, produktion och ägande (av produktionskapital). Vi behöver omöjliggöra exploatering av människor och natur. Detta görs genom antingen reform eller revolution.
Självklart behöver dom som kan (politikerna) göra annat men jag kan ju bara tala för hur jag tycker man själv borde göra. Jag är ju ingen som kan bestämma mer än var jag lägger mina egna pengar och vad jag säger till folk jag når ut till.
Härligt att du sätter fingret på detta som jag har stört mig på också.
Jag undrar jag om vi inte måste ta och ta tag i anledningen till denna konsumtionshets, vare sig det handlar om second hand eller ej. Jag tror att det kan göra att man känner sig mindre “dålig” faktiskt, om man fyndar nån riktigt bra grej. För mig känns det som ett sådant substitut i alla fall, att man stänger av vissa negativa känslor när man får köpa sig en härlig vintagegrej på etsy…
Samtidigt strävar jag efter ett så enkelt hem, med medföljande garderob, som möjligt. Om folk blev glada av grejer som jag har skulle jag bli glad. Jag tycker att det vore en riktigt häftig grej, Clara, om det kunde startas någon bortskänkes-grej där alla intäkter går till välgörenhet! Som någon skrev ovanför – en sajt där finare prylar bortskänkes och man genom lottning kollektivt donerar pengar till bättre behövande. Jag tror att genom en sådan väl fungerande sajt så skulle många som inte bryr sig om att sälja sina fina saker på tradera osv. skulle kunna tänka sig att göra det om det gick till en god sak…
Om alla som är intresserade av ett objekt betalar 50 kr för att vara med i utlottningen blir det ju succe alltså, vilken pang-idé som någon skrev här tidigare!
Hej. Jag kan bara stämma in här. Det är onekligen en behov som klingat av hos mig. Mitt hem har nått en punkt av stagnation, och jag gillar det. Jag varken vill eller behöver inte längre några fler saker. Små förändringar kan vara roligt att göra till jul. Jag resonerar som du, jag besöker second hand som vilken affär som helst nuförtiden, när jag behöver något. Det är så otroligt befriande. Jag har i flera år närt en ambition att inte äga för mycket, dvs mer än jag behöver och klarar av att ta reda på. Mina skåp har svämmat över av loppisfynd av alla de tänkbara slag och jag har under en lång tid verkställt projektet “utfasning”, och jag brukar vara ganska hänsynslös. Bara spara det som betyder något för mig, som jag har en emotionell koppling till. Det är nästan aldrig den där lantiga tallriken, det där tyget som jag sett i någon blogg, utan det slutar mer och mer med att jag tänker själv efter eget huvud. Det är så man formar sin identitet och upphör med att ha prylar som livsstil.
Jag är en togen läsar av din blogg sedan starten, men jag måste ändå få vara kritisk till hela fenomenet (alltså inte primärt din blogg). Jag kan med säkerhet säga att bloggboomen, och då framförallt vintagebloggarna bidrog till denna hets. Bilderna blev vackrare, drömmen om ett harmoniskt och alternativt sätt att leva i ett sakta men säkert nedmonterat samhälle salufördes genom något som kan liknas vid reklam. Reklam för en annan marknad än den vanliga. Inte bara uppvärderades plötsligt gamla saker (vilket är positivt) utan det gick sedermera inflation i hela fenomenet. Sakens baksida alltså. Jag tror att det kanske är det vi ser nu. Människor som matats och mättats, och börjar, liksom jag själv, återbörda sina fynd till Emmaus och Myrorna, med prislapparna kvar. Det är bra eftersom t möjliggör second hand och fyndglädje även för kommande generationer. Idag ska jag till exempel lämna ett fint teakbord till Röda korset. Häpp!
Glädjande läsning, har också skrivit om den typen av beteende, att knarka secondhandshopping är inte direkt vägen ur konsumtionsträsket. Enda vägen är att köra old school och köpa det man verkligen behöver.
Bra där! Är inne lite på samma spår, att inte shoppa “bara för att”.
Åh, du har så rätt och uttrycker dig så bra! Men det är ju så himla svårt att göra sig av med saker.. Älskar mina köksprylar och böcker, kläder och sådant är inte lika viktigt men jag spar för att “jag kanske saknar det sen” eller “kommer börja använda nån gång”. Har du några bra tips?
Ja, men det tycker jag också att det är =) Men ett första steg kan ju vara att inte köpa något på ett bra tag. Så man i alla fall inte drar på sig mer. Och sedan kan man rensa bort lite av sitt överflöd undan för undan
Oj är du uppe och kommenterar kl 03 på natten eller är det bara som det ser ut?
Jag handlar mest secondhand, en del för mycket. Jag tycker det är ganska fint att en kan handla på Stadsmissionen/myrorna/kupan och sen ångra sig och lämna tillbaka, så att någon annan kan köpa det igen.
Mindre saker produceras, min köplust dämpas, jag eller min dotter får något kul att leka med eller ha på sig ett tag och pengar går till behövande (flera gånger om).
Ser inte riktigt det dåliga i det?
Men en sak jag tänkt på och skulle önska fanns är som ett bibliotek fast med leksaker, där det gick att låna hem lite grejer en månad och sedan lämna tillbaka.
Om något sådant finns får ni gärna tipsa! Bor i Stockholm.
http://retoy.se/
Jag tycker att det är roligt att rensa ut saker, men har också mycket som är mig kärt. När jag rensar stöter jag förstås på saker som tar emot att ge iväg. Även om jag inte använder det. Då brukar jag i första hand låta det vara kvar. Men sen, när jag rensar ut efter något halvår igen, och stöter på det där plagget (eller vad det nu är) som jag fortfarande inte använt… ja, då kanske jag ändå känner att jag inte kan göra mig av med det. Då, om det gäller kläder kan jag tänka att “Äh, det har ju varit vinterhalvår, klart jag inte har använt den där blusen då” och så får den vara kvar. Men nästa gång jag rensar, och jag fortfarande inte använt den, ja, då får den nog åka ut. Eller den där receptboken som man fortfarande inte öppnat. Eller vad det nu är. Försöker göra en avvägning mellan att vara snäll mot mig själv, och hård mot mig själv. Dessutom, brukar jag tänka, att om jag skänker bort något och sedan ångrar det så brukar det gå att hitta något liknande på andrahandsmarknaden…
Något vi alla kan ta till oss. Tänk så mycket grejer man har och mer blir det till jul…. Galet egentligen! Nästa år ska jag också verkligen tänka mig för vad jag konsumerar!
Äntligen. Vi är många som känner oss spyfärdiga på all konsumtion. Bra skrivet och många fina och insiktsfulla kommentarer. Det finns hopp..
Istället för loppis-beroende har jag börjat “återbruka”. Det ger samma tillfredsställelse som att konsumera, men kanske ännu bättre, eftersom man är en del av kreativiteten! Man kan återbruka nästan allt! Jag har slutat handla både på loppis och i affär, utom när man verkligen behöver ngt. Istället har jag har startat en Byteshandel! Det är jättekul att byta saker! Obs IRL.
Bytershandel IRL, det låter ju helt fantastiskt! Jag tycker verkligen om återbrukande tänk. Bara en inte börjar spara på en massa gamla trasiga saker som “man ska göra om någongång” 😉 Men ja, mer återbruk till alla!!!
Känner du att du har klänningar du inte använder som skulle glädja andra mer – anordna en bloppis! Det är säkert många fler än jag som skulle vara intresserade!
Fantastiskt bra inlägg, förresten!
Hej Clara!
Väldigt bra inlägg som sätter fingret på konsumenthetsen ur ett annat perspektiv. Är själv mättad konsument sen en tid tillbaka och försöker hitta en alternativ livsstil med byteshandel/ självförsörjning i den mån det går. Läser med stor glädje om din utveckling åt samma håll.
Tack för en väldigt inspirerande blogg med mycket tänkvärt!
Låter som du har liknande tankar som jag! Jag rensar rum efter rum nu hemma, behåller det viktigaste, skänker bort eller säljer det jag inte behöver mer. Loppisar är fantastiska och jag besöker de när jag verkligen behöver ngt.
Roligt att höra att jag inte är ensam i tankarna! 🙂
Åh vad du satte fingret på något som stört mig så länge! Jag tänkte på det speciellt när jag nyligen reste till New York. Det var en sån där resa när man tydligen skulle shoppa. ALLA frågade mig sen om vad jag hade köpt och när jag sanningsenligt svarade en kjol och en tröja så tyckte folk, både loppiseuntusiaster och andra, att jag missat poängen med resan. I NYC “ska” man ju köpa allt man ser för det bara ÄR så. Eller? Jag hör också till dem som är trött på konsumtion och blir bara tröttare. Vi kan inte fortsätta att försöka få julhandelsrekord varje jul, det går ju inte.
Jag andrahandshandlar i största möjliga mån jag kan, men jag “shoppar” aldrig. Alltså handlar bara för att handla. Men jag kan ändå inte sluta tänka på vad som händer med den globala ekonomin om vi slutar köpa nya saker som alla länder tjänar på. Om efterfrågan sjunker så minskar produktionen. Fler blir arbetslösa, priserna höjs.. hur ska vi lyckas handla smart men ändå se till att ekonomin håller? Blir det minskad efterfrågan så kommer som sagt fler bli arbetslösa. Import av varor blir dyrt, export blir en förlust.. god ekonomi i landet är en förutsättning för god standard. Om det då blir obalans så blir det apdyrt att köpa nytt, så efterfrågan på begagnat kommer stiga. Alla kanske inte lyckas skaffa sig billiga möbler och kläder, då det blir utplockat och inget mer kommer in. Eget boende blir svårt att skaffa sig och ja.. det mesta kommer vara kaos. Efter en tid (decenier kanske) kanske det stabiliserar sig. Men ändå.. problematiskt. Det bor för mycket folk på jorden för att alla ska kunna leva med den standard vi i väst lever med. Ska alla ha samma medel och förutsättningar får vi i väst backa rejält. Är vi beredda på det?
Filosoferar bara lite…
Sådan är kapitalismen. Antingen går människor under eller så gör naturen det. V behöver omdana, skapa ett nytt ekonomiskt system för det rådande är sjukt in i märgen.
Inte bara kapitalismen, resurserna skulle inte räcka till för att alla i hela världen ska kunna leva med den standard vi har här. Vi skulle få backa rejält utvecklingsmässigt. Frågan är hur ett nytt ekonomiskt system skulle se ut, och om det skulle fungera.
Jag försöker att i de flesta fall gå på loppis när det är något specifikt jag behöver. Försöker välja mina saker med stor omsorg och sådant som ska användas länge, länge. En annan tumregel jag gett mig själv är att jag måste skänka bort något annat jag har hemma när jag kommer hem med något “nytt”.
Jag tror vi börjar känna oss kvävda av alla prylar vi samlar på oss. Jag tror vi går in i en ny fas där utrensning kommer vara ledordet.
I min småländska hemstad finns en second hand med barnkläder å barngrejer som säljer med/för provision. Men de håller ändå medvetet låga priser-för att det ska bli omsättning å grejerna ska komma till användning! Det tänket gillar jag!
Jag har tröttnat på blogghetsen också. Alla har bloggar och alla ska blogga och alla ska bli bloggstjärnor och sen utvidga sitt “koncept”. Blablabla, samma saker hela tiden. Blogg, kokbok, pysselbok, klädmärke, inredningsexpert, träningsbok, programledare osv osv osv. Jag har kommit på mig själv att jag blir stressad (och nästan beroende) av att läsa om andras liv, så nu försöker jag att trappa ner på det och som en bonus så har faktiskt mitt “vill-ha” behov minskat drastiskt också! Skönt!
Är helt med dig. Jag blev djupt deprimerad för ett par år sedan delvis på grund av bloggläsning. Fler faktorer som samverkade förstås men den utlösande var bloggvärlden. Nu har jag hittat sätt att förhålla mig till alltsammans. Över huvud taget är det som du beskriver ett ypperligt symptom på den individualistiska tidsanda vi lever i som präglar hela samhället som i det närmaste innehar hegemonisk position. Bedrövligt. Jag tycker i regel inte att man ska hålla på och vända blicken inåt (tror på kollektivism och att granska fenomen i en samhällskontex snarare än indiduell) men i det här fallet är det ett måste för att över huvud taget kunna leva sitt liv och odla sina egna tankar och intressen.
Så skönt att du skriver om det här. Jag mår riktigt illa av all hets kring “fyndandet”. Jag köper även jag saker på secondhand, tradera och loppis men bara det jag behöver och oftast att jag köper till andra, presenter. Jag gillar inte lager med saker och vill inte äga mer än vad jag behöver. Det känns jobbigt nu efter en flytt när det samlar sig saker på vinden. Blir nog en egen bakluckeloppis till våren. Ska bli så skönt!
Jeg synes det er kjempebra med loppiser og bruktbutikker og er ofte på handleturer i slike butikker. Er glad i å sy og lage kreative smykker med mere og alt jeg bruker til denne fritidssysselen kjøper jeg sekondhand. Gjerne saker som anses som søppel av andre. Dette er mitt sett å være kreativ på. Jeg handler også nesten alle klær og prøver å sette de sammen på et kreativt sett. Alt vi gjør er jo forsåvidt konsumering, men det er viktig å være en bevisst forbruker. Det jeg er trøtt på er å gå i ” vanlige” butikker der alle skal handle de samme tingene. Jeg liker godt å gå i en bruktbutikk der jeg ikke var hva jeg vil finne. Dessuten må en være bevisst på at en bruker mye mer tid når en skal handle sekondhand. Leter jeg etter en vinterkåpe er det jo ikke sikkert jeg finner en jeg liker første gang jeg titter i en butikk. Det kan jo ta flere måneder før jeg finner noe. I en vanlig butikk har de jo mange av samme slag og det går lettere å finne noe. Når jeg blir trøtt av en gjenstand leverer jeg den tilbake. Lenge leve shoppingglede på sekondhand!
Sissel
De galna loppisarna på Nolia kan jag hålla med om har utvecklat till något nästan sjukt men att handla på tradera eller via grupper på facebook är i princip essentiellt för mig. Jag har inte råd att köpa alla barnkläder nya (eller jo, men då har jag inget kvar till andra roligare grejer och betydligt mindre till sparande) och många gånger är ju de saker man köper nästan oanvända och kostar kanske en tredjedel av nytt. På second hand-affärer går jag mest för att hitta saker som är fina och annorlunda men sällan för att köpa något specifikt. Jag njuter av att se vad som finns försöka hitta något som passar in i vårt hem, däremot tänker jag noga innan jag köper. Det enda jag kan impulsköpa där är fina barnkläder men någon svaghet får man väl lov att ha.
Håller med dig, sista gången jag var på en loppis/Erikshjälpen för att leta efter en speciell present så fick jag nog. Hade precis jobbat en helg med en julmarknad/loppis och vill inte se en tomte, ängel, glitter, ljusstake eller julgranskulor till. Det var hysteriskt och folk rev i sakerna, var som besatta för allt var otroligt billigt. Vi lyckades ändå inte sälja allt utan en del sparas till nästa år och en del krams går till tippen/återvinningen. Man kan ju inte bara köpa grejer och samla på sig då blir det ju exakt samma sak som de som shoppar i affärerna och lägger på hög. Enda skillnaden är begagnat mot nytt. Det är ändå överkonsumtion. Jag ids inte jaga runt efter min present på loppisar utan har köpt den på Ikea istället, både fin och till bra pris.
Mycket bra inlägg, sätter precis ord på hur jag känner!
Kan tipsa om svenska bloggen minimalisterna.se som handlar om att rensa ut och leva med färre saker som en väg till ett mer meningsfullt liv. Bra rens-inspiration!
Håller verkligen med dig Clara. Har funderat på just det du skriver ett tag och kan inte låta bli att störa mig på den loppis-hets som pågår, och som jag själv också är en del av. Jag stör mig på hur lätt det är att rättfärdiga ett köp bara därför att det råkar vara begagnat. Visst, begagnat är bättre än nyproduktion -om vi nu nödvändigtvis måste handla.
Men vårt belöningssystem och vår strävan efter lycka och tillfredställelse gör ju faktiskt inte någon som helst skillnad på nyproducerat eller bättre begagnat. Vackra begagnade koppar från Röda Korset göder vårt konsumtionsbehov precis lika mycket som en mellandagsrea eller en dag på Ullared gör. Jag tänker att det i grunden inte är vad vi handlar som är den egentliga roten till att världen är på väg åt helvete, utan snarare att vi överhuvudtaget har behovet. Behovet av att äga. Och att vi finner en så enorm tillfredställelse i det.
Vintage och loppishetsen göder och föder dessutom begär som stillas inte bara genom ännu mer loppisfyndande, utan också genom att det helt enkelt nytillverkas stora mängder prylar, möbler och allmänt krafs i vintage och retro-stil. Det är liksom en hel marknad i sig. En marknad vars existens bygger på att stilla det begär och tillfredställa det konsumtionsbehov som uppstår när bloggar och magasin vältrar sig i vackra loppis-fynd.
Mycket kontraproduktivt sett ur ett hållbarhetsperspektiv kan tyckas.
Intressant inlägg! Jag är också mätt på konsumtion och blir illamående av att se hur mycket vi människor köper. Det är ju helt galet, när människor runtom i världen samtidigt saknar det mest basala. Personligen tror jag att vi tyngs av prylarna och jag känner en enorm befrielse i att numera bo i en etta och att inte äga så mycket.
Hej Clara
Jag resonerar lite som du Loppisar är bra men att få hybris och överkonsumera bara för att priset är bra är inte sunt i längden. Jag brukar rensa ut då och då, har man inte användning för speciellt kläder men tror man kommer ha det om nått år tror jag den dagen är långt borta, bättre att någon som vill och använder direkt har tillgången än att det ligger kläder i drivor i kartonger o dammar. Du har så bra blogg den öppnar tankar och debatt:) kram o Go Jul!
Glädjande läsning.
Nästa steg är att jobba aktivt för en bättre värld.
Våra politiker och företagsledare kommer inte att göra det.
Clara du hoppas på en förändring för 2012 http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/prisdumpning-spons-och-ett-par-schyssta-strumpor/. Tycker du att, nu när vi närmar oss 2014, att det har skett en förändring? Skulle vara så intressant att höra.
Jag satt också under weekenden och funderade på att jag inte varit på loppis sen i början av november…men jag har inte behöft något nu heller..
Du är så inspirerande Clara! Jag är så trött på saker och kläder, även om jag får dem av andra och även om de är snygga mm. Jag som älskar pyssel och handarbete har nästan svårt att starta projekt för att de just genererar nya saker.
Jag har förut klagat över vår lilla vind, men nu tycker jag det är bra att den inte är större, eller att våra uthus på gården är fler, för då skulle jag bara samla på mig mer!
Mitt plan är att börja laga saker och kläder i större utsträckning än vad jag gör idag. Usch vad det kastas defekta saker; jag mår illa!
Håller definitivt med! Jobbar i en stor second hand butik (är huvudansvarig på barnklädesavdelningen) och vi har öppet måndagar, onsdagar och lördagar. Både på måndagar och onsdagar, ringlar sig kön många gånger lång och många dyker upp en halvtimme eller mer innan vi öppnar. På sommaren med alla turister, är det ännu värre och man kom knappt fram i gångarna nu i somras. Folk är helt galna! Nu på vinterhalvåret har vi stammisarna som kommer varje dag, många bara för att ta en kopp kaffe men många av dom står ofta först i kön och springer in. Vissa har spanat i fönstren eller kollat på facebook/hemsidan då det lagts upp bilder på något de bara ska ha.
Det är verkligen helt hysteriskt när vi öppnar och jag brukar ofta tänka att det är helt sjukt att folk ens orkar. Jag har jobbat i butiken i två år nu och känner mig allt som oftast matt och trött på allt vad shopping är. Under åren har jag dragit hem massvis med påsar med saker, kläder, böcker och annat. Dessutom bor jag i en etta och källarförrådet är fullt med prylar men det blir ändå mer. Fast jag är inne i en period just nu då jag verkligen inte köper något om jag inte behöver det eller om det är julklappar det går bra. Men i övrigt så orkar jag inte mer för vid varje rensning här hemma så inser jag att jag drar hem för mycket.
Jag blir vansinnigt trött på att alla säger att begagnat är så bra.
Under mina år 17-28 köpte jag ca allt utom trosor begagnat,och surprise! Grejerna var i regel rätt så uttjänta då jag köpte dem. Det var nog bra kvalitet då de gjordes men en eller flera ägare innan sliter på… Jag var ju tvungen att köpa nytt begagnat var och varannan månad för grejerna föll i bitar. Kläder, porslin, möbler, typ inget höll utom prydnadsjox.
Nu köper jag så lite som möjligt, (bor också så litet som möjligt för att inte behöva fylla en massa utrymme med fler prylar) men jag köper inte begagnat, däremot nytt av bra kvalitet!
Intressant att ta del av dina tankar! Jag har också tänkt på det här. För visst är det jättebra att hitta saker på second hand och loppisar, men att konsumera för köpandets skull även om det är från second hand känns ju inte särskilt bra. Denna hets av överkonsumtion… Bara att tänka till innan man drar fram plånboken, “behöver jag verkligen den här?” gör mycket.
Jag köper aldrig onödiga prylar, bara sånt jag behöver. Hatar att samla på mig grejer. Gillar ändå att gå på loppisar ganska ofta för man kan ju inte bara beställa så att säga att det man är ute efter ska finnas just den gång man är ute. Så då måste man gå ofta istället. Det betyder inte att jag shoppar det jag inte behöver.
Hälsningar från Skottland, secondhandaffärernas förlovade land.
Håller med! Bra initiativ!
Tack för att du sätter ord på en känsla som gnagt även i mig. Kram!
Vilket bra inlägg!
Oj vad jag känner igen mig! Den där eviga hetsen att hitta bästa fyndet har gått överstyr… jag hoppas att fler inser detta och slutar hamstra 🙂
Lycka till med din rensning!
Bra Clara!
Jag har längtat så länge efter att få läsa just detta inlägg från någon. Har tänkt på det sättet själv, men inte riktigt kunnat sätta rätt ord på det.
Jag kämpar också mot konsumtionsdemonen. Det går rätt bra. Förvisso springer jag på loppisar ganska ofta (plastbantar köket), men för det mesta kommer jag ut tomhänt trots massor potentiella “fynd” där inne. Det känns skönt.
Jag ska också rensa bland mina grejer under året som kommer. Det kommer bli en lättnad för varje säck som försvinner ut genom dörren, och ge en allt större uppskattning för de prylar som blir kvar.
Tack, du satte ord på mina tankar!
Jag hade faktiskt tänkt börja det nya året med köpstopp och använda det jag har här hemma och återanvända saker.
Jag har själv blivit väldigt påverkad av vintagebloggarna vilket har resulterat i att jag köpt alldeles för mycket på loppis på sista tiden i jakt på det perfekta fyndet..
Nu känner jag mig mätt, och ska börja rensa och spara det jag verkligen behöver. Hade en tanke att jag skulle väga allt jag gör mig av med detta år, så får jag se hur mycket lättare huset blir sen 😉
Intressant reflektion.
Som du skriver; det är en vinst att handla saker som är återvunna bland annat för miljöns skull och kvaliteten. Men måste bara påpeka att det känns lite ironiskt med en reklam från Ikea precis under texten.
Hur då tänkte du?
Clara förespråkar mindre konsumtionshysteri, inte att vi inte ska handla alls. Reklam är alltid reklam, men Clara har i alla fall genomtänkt sådan och kan knappast ta ansvar för om andra människor lockas att överkonsumera om dom ser reklam. Hon drar väl trots allt sitt strå till stacken för en bättre värld, men man kan inte göra allt.
Du är så himla klok, Clara!
Juste insikt Clara. Det är i bland som om man kan köpa hur som helst för att man handlar begagnat…
men fundera också på alla annonser du har på din blogg….. och alla köptips….
Hur tänkte du då? Hur skulle jag göra istället? Ni är ju inte villiga att betala för att läsa min blogg och på något sätt måste jag ju ha möjlighet att förtjäna pengar.
Haha, bra sagt, Clara! Du har BALANS i livet. Det gillar jag. Dina köptips är bra och relevanta. Skulle du ha en blogg som förespråkade… tja, ingenting? Vem skulle vilja läsa det? Och annonser finns överallt. Fjantigt att mena att du inte skulle ha det. Nej, du är som vanligt bäst. Ett stort föredöme. Hade gärna haft hälften av din vishet och insikt.
Håller med! Och vad skönt att se att många andra gör det med. Kan störa mig så mycket på alla magasin och tvprogram med loppis-tips, skapa vintagelooken och liknande eftersom de alltid kräver att man införskaffar prylar. Oavsett begagnad eller ny.
Någon ovanför tipsade om minimalisterna.se vill gärna göra det med, dit beger jag mig när jag behöver en paus.
Bra inlägg! Blir förväntansfull när jag läser att du och så många här tänker rensa ut bland era saker, mycket nytt på marknaden:-) skämt åsido, innan ni gör det så tänker jag ge er ett tips. Rensa inte ut! såvida ni inte tror att kläderna är för små för att ni aldrig ska kunna ha dem igen, för trasiga att skänka bort eller resultat av helt galna inköp. Lägg dem i lådor och spara dem. När ni om något år börjar resonera att ni inte har några kläder att använda, har bytt storlek, drabbas av köpsjukan osv är det dags att gå igenom dessa lådor igen. Jag hittar nästan alltid något som jag kan börja använda igen eller göra om. Nu är jag inne på mina gymnasiumkläder, snyggt igen med byxor med lite häng:-) Av erfarenhet innebär det här trendiga “rensandet” att man ganska snart tycker sig förtjäna nya inköp igen.
Sedan måste man ju komma ihåg att en del av vår konsumtion går till människors löner och vår allmänna välfärd. Så helt okomplicerat är det inte med att sluta konsumera, i ett samhälle där vi väntar oss att det ska funka smärtfritt med sjukhusbesök, förskola, skola, äldrevård, simhallar – och bibliotek etc. Momsen går till staten, staten sköter en massa av det vi tycker ska vara självklart för ett drägligt liv.
Men håller med dig om att loppis-beteendet kan likna det vanliga shoppingbeteende. Och att man generellt kan dra ner på sitt ägande.
Ha det gott!
ja, och inte mycket av pengarna som spenderas på loppis går till moms.. (jag vet, de är redan skattade, förhoppningsvis).
Jag har också på senare tid funderat mycket över mitt köpbeteende och visst händer det att jag köper saker som kanske är onödiga, men mer och mer så ifrågasätter jag innan jag köper något. Behöver jag det eller är det bara för att jag vill ha det?
Ibland blir det naturligtvis så att jag handlar saker som egentligen kanske är onödiga, men som jag tycker underlättar mitt liv väldigt mycket. Senaste inköpet är en tvättmaskin. Nu när vi slipper bekymra oss om att det är knepigt att boka tvättstugan så känns det som ett bra köp. Jag hoppas också att det kan göra att jag inte behöver köpa lika mycket kläder till mina barn. De använda ändå bara samma 8 t-shirts, så att behöva ha 15 st var till dem bara för att det ibland är svårt att få tvättid känns lite onödigt.
Jag som hade fått för mig att utrensing och mindre köphets redan var stort i Sverige… Jag tror väl inte det är många som än i denna dag köper bara för att köpa?? Även om det är på loppis?? Alla rensar ju ut hela tiden, ingen gillar massa grejer som bara samlas på hög. Tror inte det är ett problem att folk köper bara för att det är billigt… Tror folk är smartare än så. Hälsningar från Skottland
Tyvärr inte… inom vissa grupper av människor. Jobbar inom detaljhandeln och många spontanköper onödiga (och fula) prylar bara för att det är billigt… och företagen blir bättre och bättre på att hitta på behov att sedan uppfylla, på att exponera och locka till köplust.
Så sund du är. Så tänker jag. Jag går dit i jakt på vissa saker. Visst händer det att jag hittar något annat, oplanerat, men väldigt, väldigt sällan. Och hittar jag något, håller jag i det en stund. Känns det bra efter en halvtimme-timme, och om jag har ett behov av det, får det följa med hem.
Jag rensar mitt förråd minst en gång om året. Det jag inte behöver, eller det jag har flera av, skänker jag till loppisar. Kanske kan någon annan hitta just sitt fynd där! 🙂
åh vilka bra tankar du har alltid 🙂
Du sätter fingret på något jag funderat på mycket, det här med att gå på loppis/second hand är ju också konsumtion och kan gå överstyr och bli ett beroende som är osunt. Eftersom jag tillhör (de få?) personer som inte ser något nöje i att gå i affärer eller handla (därmed inte sagt att jag inte gillar att äga fina kläder eller saker etc, kanske lite motsägelsefullt) så förstår jag inte en del människor i min närhet som har som helgnöje att gå på loppis. Jag gör det också ibland, men då har jag oftast ett specifikt behov, sist letade jag efter tomtekläder till min son till lucia. Men jag spenderar mycket hellre tiden på andra upplevelser, gå i skogen, eller till biblioteket, badhuset eller ishallen med mina barn t.ex.
Jag började no pooa för några år sen, och jag kan liksom läsa över den här problematiken till det. När man ska försöka vara mer miljövänlig genom att använda bättre schampo och hudkräm, eller köpa mer begagnade saker, är det så lätt hänt att man ändå fastnar i konsumera mera mönstret som man möts av överallt i samhället. Det blir liksom inte så mycket bättre om man byter ut dagkräm mot miljövänligare dagkräm och nattkräm mot miljövänligare nattkräm. Det som verkligen gör skillnad är ju att försöka klara sig på så få produkter som möjligt, och verkligen tänka sig för inför varje inköp.
Det handlar ju mycket om att välja – eller kanske ändå mer om att välja bort, av tvång eller av eftertänksamhet.
Jag väljer bort att klippa mig titt som tätt, att köpa ny vinterkappa varje år eller ens vartannat, att äta dyr mat, att gå på gym eller ofta på bio, att göra långa (flyg)resor, renovera bara för renoverandets skull, köpa julklappar bara för att köpa julklappar…osv.
Därför, bara därför, kan jag köpa lite fler saker på second handmarknaden, om jag vill. Dessutom väljer jag att göra de flesta av mina inköp i någon av våra välgörenhetsaffärer, vilket ibland innebär ett lite dyrare “loppis-pris”, men också en större eftertanke bakom köpet.
All överkonsumtion ÄR överkonsumtion, helt klart. Bra med debatt i ämnet!
/helena
(en som bloggar av hjärtats lust)
Åh vad rätt du har och så har jag även känt en längre tid nu. Allt blir en hets och det blir som en tävling att hitta “det bästa fyndet” så fort folk hittar något med ett märke på så måste man bara köpa det eftersom det är värt sååå mycket mer och inte för att det är någonting man verkligen gillar eller behöver. Numera handlar jag nästan bara på loppis under sommaren på små loppisar på landet dels för att jag inte tycker att en liten plåtburk med 10 cm i diameter är värd 350 spänn men också för att jag orkar inte trängas med alla inne på loppisar som är aggressivt inställda på att sno åt sig nästa fynd. Plus att i alla fall här i malmö så har länge de etablerade “loppisarna” så som Erikshjälpen och Myrorna varit ställen där fattiga familjer och flyktingar kunnat köpa bra och fina saker till alla sina barn utan att ruinera sig men nu är det inte längre så utan i takt med populariteten har även priserna stigit och nämnda ställen här i stan tar verkligen hutlösa priser så numera får den ensamma mamman tävla med borgar hipsters som tycker att en begagnad jacka för 350 spänn är ett fyndprist. Visst är det bra att handla secondhand av miljömässiga och etiska skäl bra men jag har alltid tyckt att det är så fin tanke att loppis ska hjälpa både miljö och den som annars inte hade haft råd . (Såg förresten senast jag var in på myrorna en skadad och missfärgad kavel för 45 spänn!!) Tack för en fin blogg och huvudet på spiken Clara!
Vilket toppeninlägg! Du sätter ord på vad jag länge har funderat på angående second hand-shopping.
Oavsett om konsumtionen sker på nätet, i fysiska butiker eller på loppis så ska köpet vara behovsstyrt och inte känslostyrt som det ofta blir av ett oidentifierat “sug” eller ett plötsligt “fynd”.
I somras skrev vi ner fem frågor som vi använder oss av innan vi konsumerar något:
– Fyller saken ett konkret behov eller riskerar jag proaktiv konsumtion?
– Hur ofta och när kommer jag i realiteten att använda den?
– Äger jag redan en motsvarande sak och vad är det i så fall för fel på den?
– Var ska den förvaras?
– Vad kan jag lägga motsvarande summa pengar på som är av större värde för mig?
Jag tror många onödiga inköp skulle undvikas om man hade som rutin att gå igenom dessa frågor.
Läs hela inlägget här:
http://minimalisterna.se/gladjen-av-att-avsta-fran-kop/
Vi har också upptäckt att om man avvaktar ett tag med att handla så brukar behovet ganska ofta avta. Rätt som det är hittar vi något vi redan har och kan modifiera, eller får vi det av någon annan som inte längre behöver, eller så var inte behovet så stort som vi trodde…..
Put your lifestyle on a diet! 🙂 Jag har en “shopping diet” som t.ex. innebar att jag endast koper 6 nya kladesplagg per ar. Min shopping diet kraver bade planering och sjalv disiplin men den funkar! 🙂 Jag shoppade 50% farre grejer forra aret an aret innan!
Du har inte funderat på att göra det till en välgörenhets-grej? Typ samla ihop alla 50-tals-klänningar och allt klassiskt porslin och sälja på typ tradera eller något annat sätt, men göra reklam för det på bloggen mm och sedan låta en viss del av de insamlade pengarna gå till något speciellt?
Jag håller helt med dig Clara! Har faktiskt bloggat om det här och länkat till dig:
http://retrolover.se/2014/03/loppisfantasterna-som-overkonsumerar/