Jag är lite trött på loppis. Får jag säga så? Jag som varit årets secondhandprofil och allt, har knappt gått på en loppmarknad det senaste halvåret. Inte för att det inte är fantastiskt med second hand. Men för att det pågår någon slags epidimi i secondhandshopping. Och för att förtydliga; det är såklart tusen gånger bättre att köpa begagnat än nytt. Men ändå. Om man hamstrar prylar, kläder, skor, porslin osv på loppis så är det ju ändå så att man överkonsumerar. Loppis är en ändlig resurs. Och det blir svårare för andra att hitta något om man själv samlar bra mycket mer än det man behöver och någonsin kan använda sig utav. Och det är liksom det jag tröttnat på. Den där eviga, hetsiga fyndjakten. Jakten på något, vad som helst, som tillfredsställer mitt shoppingbehov. Min längtan efter förnyelse. Att det är hundra meter kö till storloppisarna som anordnas på helgerna i Umeå, att folk springer på auktioner, budar på tradera, kollar blocketannonser och river runt på secondhandaffärer precis lika maniskt som andra springer på mellandagsrean. Vad är det för sunt i det? Det är ju till syvende och sist ändå en jakt på materiella ting.

Det känns som att det har gått helt överstyr med loppisshoppingen. För att det liksom inte finns någon anledning att låta bli. Fast jag mår dåligt när det känns som att jag ska drunkna i prylar. Så under julledigheten tänker jag rensa ut vinden och skänka bort största delen av det som finns däruppe. Varför ska jag ha kartonger med femtiotalsklänningar när andra tjejer springer benen av sig i jakt på dem? Varför ska jag hamstra loppisporslin när utbudet av fint loppisporslin minskar för varje minut? Varför måste jag äga så mycket och varför är konsumtion hela tiden drivkraften, även om det jag konsumerar är något mer miljövänligt? Nä, jag är less på det.

Jag har långsamt börjat förändra mitt shoppingbeteende på loppisar. Nu springer jag inte där lika ofta och planlöst. Nu går jag snarare dit när det är något jag saknar. En lampa till köket. En vinterkappa. Ett nytt durkslag. Och så letar jag precis som om jag var i ett vanligt varuhus. Och då är jag inte heller lika besatt av att det ska vara billigt, utan köper gärna antikt eller kvalitetsvintage. För vinsten är inte det billigare priset, som gör att jag kan köpa tio artiklar istället för en. Vinsten är att jag istället för att konsumera nyproducerat för samma peng kan konsumera återanvänt med bättre kvalitet och mindre klimatpåverkan. Som förhoppningsvis håller längre. Så att jag inte måste ge mig ut och shoppa så snart igen.