Valplängt

Nej, jag har verkligen inte plats för en till valp i mitt liv just nu. Men som jag längtar! Melker var ju så himla fin som valp. Han sov på min arm, precis som ett gosedjur och när han blev för varm klättrade han upp på mitt ansikte och lade sig tvärsöver det för att få svalka. Det var också kul för när Melker var valp hade vi så otroligt mycket tid att träna honom. Vi investerade många timmar i dressyr och lydnadslekar och annat som är stimulerande för små hundar. Nu känns det svårt att hinna med allt. Våra promenader (speciellt nu under graviditeten) är föga inspirerande – utan det är mer som att jag haltar fram med honom som sällskap. Båda två lite frustrerade och springsugna. Men jag drömmer och hoppas på framtiden, när lite mer tid och ork finns igen. Då det ska blir som förut!

Stackars Melker fryser!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 kommentarer på “Valplängt”

  1. Sötchock!! Har själv fem papilloner och älskar varje stund med dem. Den äldsta tiken blir fjorton år om ett par månader och en yngsta hannen blir fyra år i juli. Det har blivit några kullar genom åren och det har varit lika roligt varje gång med valparna. Men nu blir det inga fler hundar eller valpkullar i huset!

    http://cajsawarg.blogspot.se/

  2. Melker! Äntligen! Han får alldeles för lite plats i bloggen. 🙂 nyfiken på hur det kom sig att du gick från cocker till dansk-svensk?

  3. Oj så söt han var som liten! Önskar så att varken jag eller maken vore allergiska. Då skulle vi också ha en hund här hemma att pyssla med.

    modemanifest.blogspot.com

  4. Hej! De dagar jag har lite tid för motion med min energiska hund så kan jag “trötta ut henne”, stimulera låter väl bättre, med att träna hennes hjärna. Leta godis inomhus, apportera, lära nya trick, eller helt enkelt “undersöka” henne, dvs ställa upp henne på en bänk och kolla öron, ögon, tänder och tassar och ev. åtgärda något. Hoppas det funkar för dig och Melker också.

  5. Fina killen! Jag minns hur det var att vara gravid och inte orka/kunna aktivera hunden som förr, det samvetet kan vara brutalt ibland. Men tänk vilken glädje för Bertil och hans syskon att få växa upp med en hundkompis! Det gjorde jag också och det är ovärderligt:)

    Jag är verkligen ingen “valpmänniska” utan älskar när de blivit vuxna och man nästan kan kommunicera ordlöst med dem. Då när de är så kloka och fina att man liksom förträngt alla söndertuggade prylar och pölar på golven. Dit känns det just nu väldigt långt! Vi har en tjej på sju månader hemma nu och ibland känner jag för att flytta!:-P Ingen som helst impulskontroll vilket gör att hon i ren glädje välter sonen lite då och då (hon väger redan dubbelt så mkt som han), hon gör kullerbyttor på golvet eftersom hon inte tänker på att stanna innan hon åker med väldigt fart in i möbler och väggar. Hon försöker ständigt smita upp i sängen när vi ska sova … och tror att vi inte ska märka henne…:) Samtidigt så är det en stor glädje att efter flera år som hundlös få höra ljudet av tassar på golvet…!

  6. Åååh – jag fattar din längtan!! Själv har jag en liten annan sådan, jag vill ha kattunge, trodde egentligen inte att jag kunde leva utan katt men nu måste jag då min sambo är allergisk! Svårt val dock, svårt val… 😉
    Stor kram!!

  7. Åh så söt! Vår hund dog innan jul och det blev så fruktansvärt tomt efter henne. Det blir nog en ny hund snart, det är svårt att leva utan när man väl haft en en gång.

  8. Den rasen är ju en av de allra finaste som finns och jag har varit så nära att skaffa en men inser att inte tiden räcker till. Melker har ju lyxen att ha en matte som han kan vara med på jobbet, så han klarar säkert att vänta några månader tills han får springa lite mer 🙂

  9. Hej Clara! Jag undrar vad du använder för stekpanna? “vanliga” slits ju så snabbt så jag funderar på att köpa en i gjutjärn!

  10. Ja, det är något speciellt med de små liven! Små kalla blöta nosar och stora ögon som nyfiket utforskar världen! Läääängtar!