Äntligen var de då här – hönsen! Vaknade imorse med samma känsla i magen som jag hade när jag var liten och fyllde år. Magpirr och lycka. Tänk att en skock hönor kan vara orsaken till det! Sedan flög jag upp ur sängen och ut i hönsgården för att hälsa de små pullorna välkomna. Bertil hängde med så klart.

Det blev en flock om fem hönor och två tuppar, som ska utökas med några fler grönvärpande hönor senare i sommar. Finaste jag vet är en äggkartong full av ägg i olika färger! Tupparna är Hedemora, tre av hönorna är bruna Lohman och två av hönorna är Indiska Stridshöns. Och Bertil har redan hunnit döpa vår flock! Stortuppen heter Pappa och lilltuppen heter Hia-Hia (häxan i Bamse med det hemska skrattet  – mycket passande för en tupp)

En av de fina Indiska Stridshönsen som Bertil kallar för farmor, den andra heter Pelle.

Att sedan plocka in mina första egna frukostägg – det var en helt magisk upplevelse!

Tror jag sprungit ner till hönshuset säkert fjorton gånger idag för att kika på och beundra flocken! Kommer förmodligen tjata hål i huvudet på er med mina höns men det hjälps inte! Jag har så mycket uppdämd hönslängtan att jag unnar mig det.

Skaffa höns – en guide

Hönsmamman Clara

Finns det något sötare än små kycklingar?

Sorg i hönshuset