Den här sommaren ser jag fram emot med pirr i magen för att det händer så mycket bra! En av de kämpigaste sakerna de senaste åren är på väg att ta slut. Nämligen min mans utbildning som har tagit upp enormt mycket tid (eftersom vi bor fem mil ifrån stan och det kräver daglig pendling och många nätter borta vilket får ett eftersatt hus och gård som resultat). Eftersom jag fattat ett medvetet beslut om att inte blogga så mycket om Jakob och den delen av mitt liv så kanske har det inte framgått hur slitit just det här har varit. Men jag kan ju säga att nu när han snart är färdigt är det lite som att gå i mål efter ett drygt maratonlopp.

Ingen av oss tror på heltidsarbete men har varit tvungna att inordna oss i systemet under den här perioden. Fast nu blir det andra bullar! Nu kan vi äntligen leva lite mer efter våra ideal. I sommar kommer vi för första året odla i större skala och vara till stor del självförsörjande på mat. Äntligen får vi också mer tid hemma med varandra. Tid för våra gemensamma projekt.  Det känns nypa-sig-i-armen overkligt. Att dessutom också få en bebis mitt i det här och känna att hundåren kring utbildning är över – är en sådan obeskrivlig glädje och lättnad. Jag vill ju vara med min familj! Det är liksom därför jag bildat den.

Att leva efter sina ideal är kanske det mest tillfredsställande en människa kan ägna sig åt. Och just nu känns det som att jag kommit närmare mina.