När jag gick i högstadiet och fick information om droger och alkohol och jag lärde mig att det kan skada hjärnan så tänkte jag bara helt rationellt “Nä, men dricka kan man ju inte göra, det verkar ju jättefarligt”. När mamma som jobbade med lungcancersjuka berättade om rökningens fasor tänkte jag bara “Nä, men röka kan man ju inte göra, det verkar ju jättefarligt”. Och när Jakob kommer hem från sin utbildning och redogör för alla forskningsstudier som säger hur farligt stillasittande och inaktivitet är för hälsan tänker jag bara “Nä, men sitta stilla hela dagarna kan man ju inte göra, det verkar ju jättefarligt”. Eller när naturskyddsföreningen analyserade dammet i min sons rum och såg alla gifter det innehöll. Då tänkte jag “FARLIGT!” och så handlade jag. Visst blev jag orolig men oron skingrades av att jag fattade rationella beslut.
Panik kommer man inte långt med!
Det finns ingen ångest inblandad i mitt beslut att inte röka eller dricka. Inte heller i mitt beslut om att plastbanta hemmet och försöka undvika besprutad mat. Jag tänker bara helt rationellt – det där verkar ju skitfarligt! Bäst att låta bli det. Och det jag inte kan låta bil har jag ingen ångest för. Jag går inte och tänker på alla miljögifter jag får i mig som jag inte kan göra något åt. Ge mig kraft att förändra det jag inte kan acceptera och acceptera det jag inte kan förändra och visheten att se skillnaden mellan dessa. Ja ni vet.
Jag tänkte på det ibland eftersom folk oftast motiverar brist på handlande med att “om jag börjar tänka på miljöförstöring/miljögifter/rökningens skadeverkningar etc så får jag ju ångest” och ibland kommer det med tillägget “ångest är ju också farligt” Då brukar jag bara tänka: Fy vad dumt att få ångest av fakta! Låt bli. Gör något istället! Handling avhjälper oron. Man kan inte gör allt men kan man göra någonting bättre än man gjorde det förut – då är mycket vunnet! Och varje liten sak vi gör – om det så bara är att börja köpa ekologiska bananer – påverkar också det omgivande samhället. Om alla gjorde något istället för att sluta innan de ens hade börjat – då skulle en våg av förändring rulla över samhället. Och snart skulle det bli lättare att göra ännu mer. Handling hjälper mot oro!