Varje gång någon kommer hem till oss ooar och aaar de över utsikten. Det är lätt att bli hemmablind och stirra mer på smutsen på diskbänken än vad som syns genom fönstret ovanför diskbänken. Men genom andras ögon kan jag lättare se vad jag har. Härom kvällen, strax innan tolvtiden, knäppte jag den här suddiga bilden genom mitt köksfönster. Och jag är så glad över att få bo så här! Inte bara i en sommarstuga några veckor i juli – utan året runt. Med frisk luft, minimalt med trafik och stora ytor för barnen att leka på. Men inte bara det uppskattar jag utan också att vi valt att bo så här lantligt gör att vi har råd att vara barnlediga samtidigt, inte behöver jobba heltid och kan odla vår egen mat och på så sätt vara mindre beroende av samhället.
72 svar
Hej Clara, tack för ljuvlig nattbild. Hur kan man sova när det ser ut så? Jag älskar nätter!
Jag blir ibland lite nyfiken på hur det ser ut åt ”andra hållet” där ni bor? Denna bild visar du så mycket i olika varianter men har vi bloggläsare sett andra sidor av huset/gården? (Inte för att vi kan kräva det, är bara lite nyfiken..)
Ha en bra dag med stora fina magen och fina utsikten!
Bra idé =) Det kan jag nog fixa bild på så småningom
Alldeles underbart! Så där vill jag också bo. 🙂
Känner igen det där. Idag jobbar jag hemma. På altanen i vår fantastiska sommarstuga. Så här kan en kväll te sig här hemma. Lucky us!
Men så fint ni har det!
HAHA kolla videon du är med i: https://www.youtube.com/watch?v=MjENDv3T3lY
Det är precis det som är livskvalitet! Och köper man hus en bit ut på landet och en bit från de stora städerna kan man hitta billiga hus, som inte slukar så mycket pengar – vilket gör att man kan arbeta mindre och ändå få pengarna att räcka till så mycket mer.
En ekvation som tilltalar mig, och därför tänker jag bege mig bort från Göteborg där jag bott i 20 år till Skåne och ett lite hus på landet. Där kan jag uppfylla min dröm, som i stora drag liknar din 🙂 Arbeta mindre, odla egen mat, ha höns och få tid till saker jag tycker om att göra – rida, läsa, fotografera, baka mm
Vad kul! Lycka till i Skåne =)
Jag bor i Malmö och jag och min familj pratar om att köpa hus utanför stan. ”Problemet” med Skåne är att husen är dyra även på landet (iaf om man jämför med tex Norrland). Där husen är billigast hamnar man i samhällen där 20% röstar på SD. Frågan är om jag vill att mina barn ska växa upp bland rasister?
I Malmö finns naturen runt hörnet-men också storstadens mångfald och kultur.
Vi får väl se var vi hamnar. Finns mycket fint i Skåne men det är inte paradiset 😉
Ja jämfört med Norrlands inland kanske det är dyrt. Men jag köpte mitt hus för lite drygt 900.000. Det tycker iaf inte jag är så dyrt 🙂 Men så bor jag ju fn i Göteborg, och allt är billigt jämfört med Gbg eller Stockholm. Och till Malmö kommer jag ha 45 km vilket jag tycker är överkomligt avstånd
Det verkar underbart på alla sätt! Tycker att det är helt rätt tänkt att jobba och konsumera mindre och istället få mer tid tillsammans. Men. Jag funderar över pensionen. För visst måste det bli så att man får en avsevärt lägre pension? Hur tänker du kring detta och hur löser du det?
Ja det är något man måste ta med i beräkningen. Man får inte vara dum! Men beroende på hur man valt att leva kan man ju också tänka att man pensionssparar inför framtiden. Min mormor och morfar var så kallade ”fattigpensionärer” som levde väldigt gott på grund av att de hade ett extremt billigt hus på landet och älskade att fiska och plocka bär osv så att de kunde leva nästan gratis! Att äga ett sådant hus är ju en slags pensionsförsäkring.
”… jag är så glad över att få bo så här! Inte bara i en sommarstuga några veckor i juli – utan året runt….Med frisk luft, minimalt med trafik och stora ytor för barnen att leka på. Men inte bara det uppskattar jag utan också att vi valt att bo så här lantligt gör att vi har råd att vara barnlediga samtidigt, inte behöver jobba heltid ”
Det verkar finnas en brist i förståelsen för andras livsstilar. Jag vet att du sagt upp dig som förebild och risken är nu att jag får minsann veta att du skriver om DITT LIV osv. Den här jämförelsen staden vs landet sker i vår konstant och känns tröttsam. Den framkommer subtilt i din text – trafik – inte sommarstuga – odla – bäst för miljö. Är jag helt ute på vift nu? Älskar din blogg men blir tveksam till detta..
Men det var väl ändå fjantigt. Klart att Clara är glad att få bo på det sättet som hon faktiskt vill. Men givetvis finns det andra som kan tänka sig att bo mindre för att ha nära till allt. Det är ju en kompromiss man gör när man bosätter sig. Jag har liksom aldrig sett en lantis ta illa upp av att en stadsbo som inte vill bo på landet som romantiserar sin livsstil.
Såklart hon får! Och det är härligt att romantisera sin livsstil. Det gör vi nog alla!
Det som jag har svårt för, när jag tänkt efter en stund, är att att Claras val resoneras fram genom att framhäva andras negativa val. Om jag pratar med någon av mina vänner som bor på landet skulle jag inte säga:
– jag vill inte bo så att jag måste ha bil, det är miljöförstörande och tar tid från livet att åka bil vart man än ska, om man bara ska ha ett paket mjölk. Så måste man kanske ha två stycken per hushåll också, fy!
jag skulle istället säga
– jag vill kunna cykla överallt! och sen fördelarna med det…
Alltså, jag gillar din blogg så mycket ! Men i detta fallet är det är svårt när dina val baseras på att framhäva andras negativa.
Tror du läser in för mycket i det här. Faktiskt. Hon är glad över sina val. Över deras sätt att leva. Hon säger ingenting om att hon föraktar eller ser ned på andras livsval.
Tack Bettan – precis så =)
Fast fördelarna med det ena är ju som regel nackdelarna med det andra. Bor man lantligt får man billiga hus och mycket boyta medan man får långt till allt. Bor man centralt har man nära till allt men får betala för det också. Det är miljövänligare att bo i stan då man inte bara kan slippa bil utan även kan dela sina uppvärmningskostnader genom att bo i lägenhet/radhus. Man prioriterar olika liksom.
Hej Anna, vad blir du tveksam till? Du får jättegärna utveckla ditt resonemang lite. Jag vill verkligen förstå, läser alla kommentarer till detta inlägg med stort intresse. Om det finns en bra lösning på småskalighet kontra kravet på ständig utveckling och tillväxt för att försörja vår välfärd i form av sjukvård, infrastruktur, utbildning etc så tror iallafall jag inte att vi – världen – knappt ens har börjat formulera den än. Vi verkar dock vara ense om att förändring behövs!
Att vara mer självförsörjande genom att odla och ha djur; ex. kor, höns, får, gris särskilt betesdjuren som håller landskapen öppna så de inte växer igen. Det är bra för både människa, djur och natur/miljö. Vi människor globalt kan inte fortsätta vår materiella produktion och konsumtion i samma utsträckning, det är mättat framförallt blir konsekvenserna stora när det gäller miljöförstöringen. Alla människor kan inte leva på landet men många fler skulle kunna göra det och vill göra det. Tyvärr så är vårat samhälle och politikerna inte inställda på det så jag tror man måste själv bana väg för att det ska fungera i praktiken. Det bästa är om man på landsbygden kan samverka mer som jag vet att fler och fler gör bla i Åre-trakten och Ångermanland så går flera gårdar ihop och skapar kooperativ av ngt slag och bondgårdarna som förut stått med tomma ladugårdar är nu i verksamhet med djur och att odla. (läs på hemsidor och FB-sidor som Norrbete, Fjällbete, Nipakademien, Gröna gårdar, Åre sustainability summit)
Vill ha det som du!!! Jag skulle verkligen uppskatta om du kunde berätta mer nån gång om hur exakt ni kunnat bli mer självförsörjande, jag är väldigt intresserad av det! Letar själv hus/gård på landet just nu så att vi ska slippa vara så beroende av samhället. Kan du inte skriva ett blogginlägg nån gång när du vill/har tid om just den biten av ditt liv? 😀
Jag vill bara rekommendera bloggen Skillnadens trädgård http://skillnadenstradgard.blogspot.se/ – massor med bra odlingstips från Sara Bäckmo!
Jag är också på väg att bli mer självförsörjande och bloggar lite grann om det på Ett Eko https://etteko.wordpress.com/, tanken är att vi ska bli mer och mer självförsörjande och även blogga om det mer vartefter. Vi bor i ett litet hus på landet med tre barn som någon av oss har varit hemma med de senaste sju åren, vi har en del djur för trivsel och kött, odlar mer och mer, bakar eget bröd, gör eget te mm. Målet är ett en gård man kan kalla småbruk och lantrasgård. Ibland killar det i magen och jag undrar hur det ska gå, men det är ju det här jag vill!
Läser på din blogg Helena att ”Vi har trixat med föräldrapenningen och vårdnadsbidraget”, allt för att kunna förvärvsarbeta så lite som möjligt. Men detta är ju inte självförsörjning, detta är ju pengar som staten ger er, skattepengar som vi heltidsarbetande betalar in.
För mig känns det så främmande att man inte vill vara med och betala till vår välfärd, bara utnyttja den. (Se mitt inlägg ovan).
Allt är inte svart eller vitt. Jag har exakt lika många skattebetalade föräldradagar som alla andra som får barn, så det argumentet håller inte, så vidare vi inte ska avskaffa det här med barn och föräldrapenning helt. Vårdnadsbidraget får jag för att inte nyttja förskoleplats, vilket sparar väldiga summor skattepengar för kommunen. Däremot har du helt rätt i att jag inte har bidragit med lika mycket skatt under de här åren eftersom jag har varit helt eller delvis föräldraledig, (lite har jag faktiskt jobbat), och det kan jag ha dåligt samvete för. Samtidigt sparar jag resurser genom att ha barnen hemma, kunna klara oss på en bil och cykla istället, äta egenodlad mat mm – en del sparar på skattepengar, en del på miljön. Samtidigt hade ju en bil till, extra resor och mer konsumtion gett extra skatt till staten så ur ekonomisk synvinkel är det ju inte optimalt… Men ur miljösynpunkt är det desto bättre. Hur man än vänder och vrider sig har man ändan där bak.
När jag inte har jobbat, kanske någon annan har fått chansen att jobba och slippa leva på skattefinanserat bidrag, medan jag lever av pengar jag ändå hade nyttjat, men på ett år istället för flera. Hade jag jobbat heltid med småbarn hade jag bränt ut mig av stress och dåligt samvete, och därmed kostat mycket skattepengar. Sen är det väldigt hårt arbete, mycket stress och lite ”fritid” här hemma också, men det är på ett annat vis. Jag anser att man kan leva och bidra på olika vis. Mitt sätt och ditt sätt är olika och ger olika för- och nackdelar, för oss själva, för Sveriges ekonomi, för miljön mm….
Det kan jag absolut göra! Tack för bloggtipset
Om man vill skicka en present till dig, är det någon speciell adress man ska använda eller är det din hemadress som gäller?
Jag tycker jättemycket mycket om din blogg. Den inspirerar mig.
Ibland när jag läser den får jag dock känslan av att du stöter bort mig som läsare. Till exempel uttryck som ”mindre beroende av samhället” innefattar mig och resten av Sveriges befolkning.
Du vill egentligen inte ha något med oss att göra. Så låter det för mig som läsare ibland. Tyvärr.
Vi är alla en del av samhället och ibland fungerar inte något våra system, vad det än må vara- att vi slänger miljöfarligt avfall i naturen till exempel, och då är det viktigt att vi lyfter fram de frågorna till diskussion precis som du gör. Men för att få människor att lyssna, dvs resten av samhället, måste vi förstå att vi inte kan stöta bort varandra utan att vi måste få andra att känna sig delaktiga i det vi säger. Vi alla vill känna delaktighet. Ingen vill känna utanförskap. Känslan av utanförskap skapar misstänksamhet.
Jag tror absolut inte att du vill sprida utanförskapskänslor. Det jag läst på bloggen visar en fin och varm människa som vill sprida glädje för sina läsare. Som sagt, jag tycker om den här bloggen. 🙂
Vad tråkigt att du känner så! Men kanske är det en korrekt iakttagelse. För jag känner VERKLIGEN att jag i många delar njuter av att räcka långfingret åt det i samhället som jag inte vill vara del av! Att gå igenom en mataffär där det nästan inte finns något ekologiskt utbud och istället veta att jag odlar saker som är tio gånger bättre på min egen åker. Det är en enorm frihetskänsla och glädje -framförallt i år när vi dessutom öppnar en egen gårdsbutik. Då kan inte bara jag njuta av bättre varor utan också erbjuda andra som inte kan odla i samma utsträckning den möjligheten.
Ja, helt rätt känsla. Peka finger åt det som får samhället att må dåligt. Peka inte att finger åt samhället.
Stöt inte bort oss andra. Du är en av dessa människor som har så bra tankar och klockrena åsikter om vad som behöver ändras på vårt gemensamma jordklot. Vi människor slåss tillsammans mot det som är dåligt. Vi människor lyfter tillsammans fram det som är bra. 🙂 Det kommer alltid finnas människor som tror att det dåliga ger lycka, tyvärr är den lyckan kortvarig. Vi måste hjälpa dem och varandra att hitta sanningen. Vi pekar finger åt det som är dåligt. Inte åt de som gör det.
Vi pekar finger åt handlingarna. Inte mot människorna.
Du har en viktig blogg som gör skillnad. 😀
Clara! Kan du inte sälja på bondens marknad i år?? Skulle va askul att se dig där!
Jag är från trakten där du bor men bor nu inne i stan. Jag gjorde samma switch som dig – fast tvärtom. Nog skulle det vara härligt med egna höns och öppna vidder för hunden att rusa ut över –
Men jag är för mörkrädd! Jag MÅSTE typ bo i en lägenhet där jag hör lite dunk och slammer då och då!:) om jag skulle bo i hus och hörde ett litet dunk så skulle jag DÖ. haha.
Jag får barn om 1,5 månader och vi tar också ut ledighet samtidigt. Hur lyxigt är inte det? Jag FNYSER åt alla ”passa på nu att duscha i lugn och ro för sen går det inte”. HA! WATCH ME
Jättefint! Hur långt är det in till närmsta samhälle från er? Jag tänker ibland att det vore härligt att bo lite utanför stan, men till stugan är det sex mil, och det känns för långt med tanke på barnens aktiviteter och vänner.
Vi bor ju i en by så vi har affär och skola på gångavstånd. Närmsta samhället en dryg mil och närmsta stad fem mil =) funkar fint. Speciellt för mig som inte jobbpendlar.
heja clara! jag funkar precis som du. vischan ftw. hälsningar från kroxhult.
Helt fantastiskt! Vackert och inspirerande <3
/Evelina – Evelinas Ekologiska
http://www.evelinasekologiska.se/
Fantastiskt fin utsikt, och så härligt att läsa om! Det är bara lite mer än en månad kvar tills jag och min sambo lämnar Göteborg för att flytta tillbaka uppåt landet och ut i naturen – som vi längtar! Ska bli så skönt att slippa stress, hets och onödiga prylar – och att leva mer ekonomiskt och ekologiskt! Tack för all inspiration <3
Vad härligt för er! Lycka till <3
Åh jag känner igen mig så mycket i det där. Men man blir bortskämd och hemmablind efter en tid. När jag får ekonomi nog att köpa hus så kommer det absolut vara på landet för det är där mina barn ska växa upp.
Det är många här i kommentarsfältet (i detta inlägg och i andra) som drömmer om att jobba mindre och bli mer självförsörjande. Slippa vara ”beroende av samhället” som flera skriver. Jag förstår inte riktigt det där med att man skulle vara beroende av samhället för att man väljer att jobba heltid. Jag tänker precis tvärtom, eftersom jag jobbar så mycket så betalar jag in mycket skatt. Och därmed så BIDRAR jag till samhället. (skola, sjukvård, äldreomsorg, infrastruktur…)
Ni som drömmer om att slippa förvärvsarbeta (och därmed inte betala så mycket skatt) hur tänker ni när det gäller sjukvård och annan skattefinansierad verksamhet? Om ni skulle få en allvarlig sjukdom, kommer ni även då att välja att inte vara ”beroende av samhället”? Eller kommer ni då att vilja ta del av den sjukvård som jag och många med mig betalat in massor med pengar till för att finansiera?
Jag tycker bara att många verkar resonera så egoistiskt. Ni vill ha bra sjukvård, skolor till era barn, äldreomsorg till de gamla och bra vägar att köra på. Men ni vill inte vara med och betala kalaset…. Jag förstår inte!
Jag tror att en längtan om att inte vara så beroende av samhället kan handla om andra saker. I mitt fall att tex inte vara hänvisad till de besprutade produkter som dominerar mataffärerna. Att inte vara hänvisad till KRAV-ägg som bästa val av ägg (som ändå inte är särskilt bra). En längtan efter att kunna påverka sitt liv mer. Inte bidra mindre.
Man får nog tänka att det kallas ”alternativt” just för att det inte tilltalar alla. Visst, man kan tänka ”hur skulle det se ut om alla flyttade ut på landet och slutade lönearbeta?” och fundera på vad som händer om alla vill ha mark omkring sig (vem får ha kvar sin ostörda utsikt om ALLA ska bo glest – det tar ju mer plats) osv men det blir lite som att säga ”hur skulle det se ut om alla blev homosexuella – mänskligheten skulle dö ut”. Det kommer helt enkelt inte hända och därför blir det ett ointressant resonemang. Jag tror att de som vill bo tätare eller hålla på med saker som kräver inflow av pengar (dvs även mkt pengar till skatter) alltid kommer vara mycket fler.
Jag håller med dej till en viss del Jenny M. Men jag tror att det handlar om i förlängningen att vi måste hitta och forma en ny samhälls-struktur och ekonomi. För som det är idag med den enorma globala produktionen och konsumtionen av saker och mat så inverkar det negativt både på människa och miljö. Allting idag är storskaligt också jordbruket med dess negativa konsekvenser av besprutning och antibiotika och kraftfoder för djur och odlingar för att det ska ge större produktion och längre ”hållbarhet” men som leder till hälsofarlig mat som vi äter och naturen/miljöförstöringar. Dessutom så läggs det på så mycket moms och mellan-avgifter på kött som säljs i butik så svenska köttbönder inte har råd med sin verksamhet som producenter. Jag tror sammantaget av detta och att våra politiker inte hörsammar problemen utan bara centrerar allt till storstäderna och struntar i landsbygden gör att fler landsortsmänniskor tar saken i egna händer och samverkar och startar kooperativ där det kan konsumera utan mellan händer = staten och myndigheter som bara skor sej på den lilla människan.
Man måste hitta en balans mellan produktion och konsumtion och samverkan mellan storstad och landsbygd och återgå mer till småskalighet och delvis självförsörjande. När jag växte upp på 60/70-talet hade min farmor och farfar djur på en gård och min farfar jobbade som elektriker och farmor var hemma på gården. När farfar kom hem hjälptes de åt med gårdsbestyren. Så här levde många ända fram till på 80-talet och jag tror att vi till en viss del måste återgå till det, givetvis inte alla människor, men fler än vad det är idag! Titta på länken/filmen ”minfarm”, mycket sevärd!
http://www.minfarm.se/jamtland/
Wow, så vackert!
Magiskt vackert 🙂
Kram
Jag tycker att det är så härligt att du visar hur du lever och bor. Jag önskar att fler vågade flytta ut på landsbygden. Jag bor själv på landsbygden och blir lika ledsen varje gång det byggs ett nytt hus nära mig som det kommer bo folk i några få veckor om året. Det om något är slöseri med jordens resurser.
Min mamma har också en sån vacker utsikt. Väldigt lik tom., men jag skulle verkligen aldrig i livet vilja flytta tillbaka till de inskränkta människorna som bodde där. Som precis visste hur folk borde leva, som kallade en människa för ”Stockholmaren” som hade flyttat dit för 30 år sen. Många människor som är udda på nåt vis trivs ju faktiskt bättre i större städer, med god anledning. Och den ”rena luften” är faktiskt farligare än stadsluft, i alla fall om du inte har ekobönder till grannar.
Som jag skrev en gång saknar jag naturen men inte livet på landet.
(Det finns helt enkelt för- och nackdelar med allt.)
Ja, men det fantastiska är att det inte ser ut så i alla byar! Jag vet många inskränkta byar men också byar med många framsynta engagerade människor. Idag när vi närmar oss peak city med rekordfart så flyttar allt fler stadsbor ut på landet igen – vilket gör att byar som tidigare lidit av utflyttning och litet befolkningsytbyte plötsligt får ett enormt uppsving. Det åstadkommer fantastiska saker med landsbygden när stadsbor och lantisar ska integreras med varandra! Det känns så otroligt hoppingivande
Ja, det är nog från ställe till ställe. När jag lämnar mammas lilla ort i Dalarna och vänder mot Stockholm igen, pustar jag ofta ut. Därför att DET HÄNDER något, någon RÖR sig, TALAR med en och AKTIVERAR sig i storstan! Kan nästan få kramp i den gamla bruksorten där gågatan i stan är helt avfolkad en fredagkväll eller onsdagseftermiddag. Där om något känns det som om den enda aktiviteten som finns att göra är konsumtion, glida in på HM eller ”grillen” och handla, köpa en varmkorv, titta på butiker som slagit igen. När jag däremot strosar i Stockholm slås jag av hur det sjuder – alla dessa anslagstavlor med lappar om kurser, konserter, demonstrationer, alla ABF-föreningar, kyrkor, teatrar, specialaktiviteter för barn, lokala hantverkare och invandrargrupper som träffas….Och långt ifrån allt kostar pengar heller!
Men som sagt, det är väl olika. Och jag håller med dig om maten. Och bilismen är ju ingen guldkant direkt.
Men ändå. Det lever!
Fast alltså, det är på landet om nånstans som folks är BEROENDE av bil. Det är de inte i stan.
Fast… det är inte riktigt sant heller.
Här måste de flesta i stan ha bil för att vår största arbetsgivare ligger 3 mil utanför samhället och det går inte bussar som passar alla skiftarbetare..långt långt ifrån. Riktigt kasst.
Ja och så har alla affärer flyttat ut från stan till ett shoppingområde. Inte alla orkar(kroppsligt) eller kan handla och färdas med buss. Bil nödvändigt. Finns såna ställen också. Där stadsbor* måste ha bil.
Jag tänker som du fast lite tvärtom! Jag och min sambo har större delen av familjen och våra jobb i Stockholm. Här är husen superdyra om man inte vill bo en bra bit utanför stan. Vi har valt att bo i en hyresrätt inte alltför långt från stan, våra familjer och våra arbeten. Utan dyra huslån har vi råd att arbeta deltid och vi behöver inte spendera särskilt mycket tid på att pendla. Här i Aspudden där vi bor har vi nära till bad och vatten, natur och stan. Dessutom har vi en otroligt bra mataffär med supermycket ekologiskt! Nere på gården har barnen massa kompisar som de leker och har skoj med. Snart kommer jag dessutom att få en liten kolonilott. För oss känns det jätteskönt att ha massa tid över till vår familj. Vi har inget hus som måste underhållas, inga bolåneräntor att oroa oss för. Vi bor otroligt vackert och har dessutom en uppsjö av kulturevenemang, naturupplevelser och restauranger att ta del av. Många många gånger har jag drömt om ett hus på landet men just nu är detta helt perfekt för oss. Man kan må gott, få frisk luft och känna sig fri även i stan.
Kram och tack för en fin blogg
Håller med! Samma här. När till vänner, familj och många kulturer att uppleva. Häromdagen gick vi förbi en turkisk festival som pågick i parken bredvid oss, och så vårt barn uppleva det som kanske inte får utrymme i mindre orter. Det är fint och spontant!
Ja det är ju det som är så himla fantastiskt! Man kan lösa downshifting och klimtatsmartheten på en rad olika sätt! Det är skitsmart att bo litet i stan och inte äga någon bil – bland det mest klimatsmarta man kan göra. (Men man får inte glömma att de som försörjer matbutiken i tex Aspudden med bra ekologiskt utbud är ekologiska bönder på landsbygden. Vi är helt enkelt beroende av varandra)
Javisst! Jag älskar både landsbygden och bönder 😉 (är själv från ett bonnasläkte). Vi är väldigt medvetna om vad vi köper för mat och lägger hellre våra pengar på bra mat än på exempelvis resor och prylar.
Det är härligt med en vacker utsikt. Både på insidan och utsidan. jag funderar och försöker läsa på inför valet i september. Om vi alla ska få, vad som är för oss en vacker utsikt, hur ska man tänka då? Om vi tex inte vill jobba längre, vara självförsörjande tex, men ändå ta del av tex cancervård och utbildning, vem ska betala det? Jag får inte ihop ekvationen att fler ska bidra mindre men samma mängd ska ha samma service. Hur ska man tänka där?
Precis Lotta! Jag får inte heller ihop det! Välfärden bygger ju på att vi alla är med och betalar!
För femtio år sedan fanns det betydligt fler småjordbrukare och människor som helt eller delvis försörjde sig själva. Vår välfärd var inte sämre då. Men samhället såg annorlunda ut. Det samhällsbygge vi har idag med ständig tillväxt fungerar ju inte. Det enda som håller det flytande är det faktum att utnyttjar jordens resurser och förstör naturen. På inget sätt hållbart alltså.
Sedan köper jag heller inte argumenten om att ”om man inte jobbar så betalar man inte skatt till sjukvård och annat”. Vi kan ju se att folk som jobbar för mycket bränner ut sig, får en ökad ohälsa osv. Det kostar samhället stora pengar. Att istället jobba mindre och tex utföra mer fysiskt arbete hemma, det håller oss hälsosamma och är en besparing för samhället.
För femtio år sedan var barnaga tillåtet i skolan, medellivslängden lägre, kirurgisk cancervård nära obefintlig och njurtransplantation var precis uppfunnen. Jo, välfärden var sämre då och samhället såg annorlunda ut. Instämmer i att tillväxten inte håller och att det inte är hållbart för naturen (dock kommer solen att om ca fem miljarder år att dö som stjärna, då sväller den och av jorden blir det bara kvar ett förkolnat litet klot, om denna lilla detalj verkar vi inte bry oss nämnvärt…lustigt, spelar ingen roll hur många ekologiska potatisåkrar vi odlar under tiden, som navelludd i sammanhanget). Men, under tiden: absolut har vi problem med ohälsa och kostnader idag, det skulle säkert vara mer hälsosamt för många att vara hemma mer. Det man förutsätter då är att dessa människor har en hälsosam hemmamiljö? Inte så säker på det mtp all misshandel i hemmet tex och där vi behöver en utvecklad välfärd med tex skola och barnomsorg. Men det är en annan fråga. Det jag vänder mig emot i livet-på-landet-jobba-mindre resonemanget är inte själva livet på landet, det är risken i att romantisera en livsstil där vi fortsätter att kräva full service av samhället där det är oklart vem som betalar – vem räcker först upp handen och tackar nej till neonatalvård eller tar hem sina föräldrar från äldreboendet? en retorisk fråga, men ändå. Om vi vill ha mer downsizing så krävs det på alla områden, även där det kan kännas obekvämt.
Vad är det för argument att jorden kommer gå under om fem miljoner år!?? Vilka frågor får bäring sett i det perspektivet?! Barnaga? Ointressant om fem miljoner år. Kvinnoförtryck? Ointressant om fem miljoner år. Men vi lever ju just nu och ska ju lämna något efter oss åt barnen också. DERAS möjligheter till att leva gott och ha god sjukvård och frisk luft att andas minskar ju till direkt följd av att vi tömmer jordens resurser just nu.
Sedan håller jag med dig – dowsizing behövs på ALLA områden och det förespråkar jag också. Mer än de flesta förmodligen. Jag tror inte att lite minskad konsumtion här och där gör skillnad. Hela vårt ekonomiska system är baserat på tillväxt och hela vårt ekonomiska system måste bytas ut. Det fungera inte nu och det kommer inte fungera i längden.
Meeeeeen Clara… Hur kan du skriva att välfärden inte var sämre för 50 år sedan? Hur tänker du då ? Förskoleverksamhet, hemtjänst för äldre, hälsovård osv. Allt var ju under uppbyggnad då. Och det var mycket ovanligare att kvinnor ”fick” utbilda sig och ha lika kvalificerade jobb som män.
Det jag menar är att vårt mående kring välfärden inte var sämre då. Fram till femtiotalet kunde man se att människors lycka och välbefinnande ökade med moderniseringarna och den ökade levnadsstandarden. Men därefter visar undersökningar att lyckan inte fortsatte öka i den takt vår materiella standard gjorde det. Mycket av det vi har materiellt i dag – ja det allra mesta – är ingenting som skänker oss mer lycka och välbefinnande än på femtiotalet. Förmodligen tvärtom med tanke på hur jorden tar skada.
Åh vilken härlig diskussion det blev! Nu måste jag nog tänka hela natten på vad jag tycker egentligen. Underbart att du svarar så mycket Clara! Det gör diskussionerna ännu mer läsvärda tycker jag. Jag romantiserar också mycket om livet på landet men har för tillfället bestämt mig för att försöka njuta mer av vårt stadsliv medan vi nu har det 🙂
Så härligt att bo så!
http://hannafialotta.blogg.se
En underbar nattbild, sitter ofta uppe sent på kvällen inpå natten och tittar ut genom mitt fönster och fast jag bor mitt inne i en mellanstor stad har jag underbar utsikt mot skogen med flera dammar utanför tomtgränsen och denna årstid med ljusa nätter är underbar. Jag är inte så road av att odla mina egna grönsaker men vi har en fantastisk torghandel med lokalt odlade ekologiska grönsaker så jag handlar där och är nöjd med det. Dessutom finns det många affärer med bra utbud av ekologisk mat. Mina morföräldrar odlade många olika grönsaker för de hade en stor familj att försörja och dessutom fanns det en massa fruktträd i deras trädgård och min mormor konserverade mycket frukt och torkade frukten. De fick slita hårt och dessutom jobbade min morfar i skift med ett väldigt fysiskt arbete och mormor lagade all mat, bakade, sydde kläder till alla sina barn. När jag tänker på dem förstår jag inte hur de orkade och då är jag så tacksam över hur bra vi har det idag. När mina morföräldrar blev sjuka försökte de att kurera sig själva för de hade inte mycket pengar och det var dyrt att gå till doktorn och likadant med barnen. Vad jag vill säga med detta är att det samhälle vi har idag är inte perfekt men det är fantastiskt jämfört med hur det var för en eller två generationer sedan. Om vårt samhälle ska fungera även i framtiden måste man ju jobba och betala skatt till vår gemensamma välfärd och göra allt vi kan för att vara rädd om moder jord.
Det finns en del som fifflar och lever på bidrag de inte är berättigande till, som andra har jobbat ihop skatt till – där har vi ett problem. Men att en del bidrar till samhället genom att jobba mycket och betala mycket skatt, andra genom att odla själva och minska belastningen av samhället och miljön, en del skulle bränna ut sig om de jobbade heltid och bidrar genom att jobba lagom mycket och på det viset spara sjukvårdsresurser och sjukpenning, en del sparar miljön genom att bo i staden och klara sig utan bil, en del bor på landet, en del är bönder och andra står i kassan i mataffären…. osv – vad är problemet med det? Folk är olika, lever olika, mår bra av olika saker, kan bidra med olika saker och dessutom ger nog alla levnadssätt belastning och vinster för miljön och samhället, fast på olika vis. Kan man inte bara vara nöjd med det man själv har och tro att de flesta andra människor gör så gott de kan, på sitt vis? Kan det inte finnas flera rätt? Det finns brist på läkare och operationssköterskor tex, men det innebär väl inte att varenda kotte borde utbilda sig till det bara för att man vill ha en bra och säker sjukvård? Men det är tur att en del gör det!
Läste häromdagen att statistiskt ser en läkare 3,5 patienter per arbetsdag, inte undra på att vi har läkarbrist. Något är allvarligt fel för vi har många läkare i Sverige per invånare. Antingen jobbar läkarna väldigt litet eller så har de otroligt besvärliga patienter. Detta kostar en massa skattepengar och det är en yrkeskategori bland en massa andra som kanske också är ineffektiva och dränerar den gemensamma kassan. Ju fler som tar väl hand om sig och förblir friska desto bättre för Sverige.
Undrar hur den statistiken är gjord? Alla läkare jag vet har upp över öronen med arbete. På ”min” vc har de 3,5 patient på en timme snarare, inkl. dokumentation och så är det hela arbetsdagen…..
Jag kan ge en förklaring till vad det beror på. Jag är underläkare och har en bråkdel av utbildningen kvar och av det jag har sett under min kliniska praktik på diverse mottagningar så;
a) ser mottagningsläkare betydligt fler patienter än så, statistiken måste vara gjord med ”avdelningsläkare” också, för en mottagningsläkare har i de allra flesta fall en patient i halvtimmen mellan 9-12 och 13-16. Det blir 8 patienter per dag. På vårdcentral är det fler för där kan man ha patienter på akuttid och då har de bara 15 minuter totaltid.
b) Det som dock tar tid är administration, administration och mer administration. Efter ett vårdcentralbesök, där själva patientbesöket kanske tar 20 minuter (av 30) så ska läkaren:
– diktera i journalen (ca 2-5 minuter beroende på hur avancerad patienten är och hur mycket erfarenhet läkaren har)
– skriva ut recept (ca 2-4 minuter om vanligt recept och fungerande datasystem, ännu längre, typ 7 minuter om patienten har Apodos, går typ inte att komma in i systemet snabbt)
– skicka remisser till sjukhuskliniker för fortsatt utredning. Dessa dikteras ofta med journalanteckningen och om erfaren läkare så kan det ta 1-2 minuter.
– ev skriva sjukintyg till försäkringskassan och det är här tiden går åt. Ca 20 minuter. Jag har hittills inte varit med om att läkaren har tagit sig in i systemet på första försöket. Krävs 4-5 minuter bara att logga in, där man ska ha speciellt kort och kod för att ta sig in och ens kunna skriva sjukintyget. Sedan så måste man vara väldigt noga med vad man skriver i intyget, för om man använder fel ord så kan det avslås för att det tolkas som att patienten kan arbeta och allt för ofta (hälften av intygen enligt en handledare) blir intygen tillbaka skickade för att läkaren inte skrivit tillräckligt mycket information på något ställe. Detta görs dock oftast på administrationstid, för man hinner inte med det annars.
c) Samtal från patienter som behöver ett klargörande eller meddelanden från patienter som upptäckt att ett recept har gått ut och behöver förnya det NU eller samtal från patienter med kroniska sjukdomar som man följt under lång tid som nu är oroliga och har funderingar över något, men inte kunnat få tid och som gärna uppskattar om man kan höra av sig till dem.
På sjukhuset har mottagningsläkarna ibland även avdelning samma dag (t ex brukar det oftast vara så på kirurgen) eller är jour/bakjour och ska ta samtal ang det samt att specialist- och överläkare oftast även är handledare till AT- och ST-läkare och ska hjälpa dem i deras arbete. Som underläkare så har en annan läkare det yttersta ansvaret med mina patienter, så om jag planerar någon åtgärd så måste jag först köra det förbi ansvarig specialist/överläkare eller på akuten så måste jag cleara med bakjouren om jag verkligen kan skicka hem en patient som jag bedömer inte behöva sjukhusvård.
Min bild av mina handledare och även av min egen arbetslivserfarenhet är att nej, vi är inte sega och vi gör inte lite, de flesta har alldeles för mycket att göra snarare. Det bästa skulle vara att ändra på arbetsupplägget; återinför läkarsekreterarna, som landstingen dragit ned på rejält de senaste åren, och överlåt mer av det administrativa arbetet till dem så hinner läkarna träffar fler patienter.
I staden där jag bor, finns det detta år och även nästa, utbildning för att bli läkarsekreterare, eller medicinsk sekreterare som det står. Det är på yrkeshögskolan, och görs för att det tydligen efterfrågas på marknaden. Jag hoppas att det betyder att läkares situation är på väg att vända till det bättre. Jag skall läsa upp min matematik för att kunna läsa den kursen i två år.
Tack att du tog dig tid, väldigt bra förklarning.
Vilket fint inlägg! Intressant, tänkvärt och inspirerande. Jag och min mamma pratade om detta för bara någon dag sedan, att stanna upp och se vad man har och även göra det bästa av den situation man befinner sig i.
Det där kan man kalla livskvalité! Jag får också njuta av en fantastisk vy varje dag, lyx!
http://hannaochmarten.blogspot.se/