När jag gick i högstadiet och fick information om droger och alkohol och jag lärde mig att det kan skada hjärnan så tänkte jag bara helt rationellt ”Nä, men dricka kan man ju inte göra, det verkar ju jättefarligt”. När mamma som jobbade med lungcancersjuka berättade om rökningens fasor tänkte jag bara ”Nä, men röka kan man ju inte göra, det verkar ju jättefarligt”. Och när Jakob kommer hem från sin utbildning och redogör för alla forskningsstudier som säger hur farligt stillasittande och inaktivitet är för hälsan tänker jag bara ”Nä, men sitta stilla hela dagarna kan man ju inte göra, det verkar ju jättefarligt”. Eller när naturskyddsföreningen analyserade dammet i min sons rum och såg alla gifter det innehöll. Då tänkte jag ”FARLIGT!” och så handlade jag. Visst blev jag orolig men oron skingrades av att jag fattade rationella beslut.
Panik kommer man inte långt med!
Det finns ingen ångest inblandad i mitt beslut att inte röka eller dricka. Inte heller i mitt beslut om att plastbanta hemmet och försöka undvika besprutad mat. Jag tänker bara helt rationellt – det där verkar ju skitfarligt! Bäst att låta bli det. Och det jag inte kan låta bil har jag ingen ångest för. Jag går inte och tänker på alla miljögifter jag får i mig som jag inte kan göra något åt. Ge mig kraft att förändra det jag inte kan acceptera och acceptera det jag inte kan förändra och visheten att se skillnaden mellan dessa. Ja ni vet.
Jag tänkte på det ibland eftersom folk oftast motiverar brist på handlande med att ”om jag börjar tänka på miljöförstöring/miljögifter/rökningens skadeverkningar etc så får jag ju ångest” och ibland kommer det med tillägget ”ångest är ju också farligt” Då brukar jag bara tänka: Fy vad dumt att få ångest av fakta! Låt bli. Gör något istället! Handling avhjälper oron. Man kan inte gör allt men kan man göra någonting bättre än man gjorde det förut – då är mycket vunnet! Och varje liten sak vi gör – om det så bara är att börja köpa ekologiska bananer – påverkar också det omgivande samhället. Om alla gjorde något istället för att sluta innan de ens hade börjat – då skulle en våg av förändring rulla över samhället. Och snart skulle det bli lättare att göra ännu mer. Handling hjälper mot oro!
50 svar
Ja, och oron i sej är ju egentligen sund, en reaktion på att ngt inte är bra/inte stämmer, en påminnelse till samvetet som säger att ngt måste rättas till eller förändras, som krävs genom en handling. Och förhoppningsvis infinner sej också visheten och insikt! grundat på fakta, forskning och bevis.
Ah så sant! Jag har fått det svaret eller liknade när jag försökt uppmuntra till förändring. En förändring som är positiv för både dig och din omgivning, men ibland ser man inte längre än det man orkar och då tar det mesta tvärstopp.
Jag tycker att en våg av förändring redan håller på att rulla över samhället!
Allt blir sakta bättre och bättre (inte sämre och sämre). Numera behöver man inte leta ekologiska bananer i ett mörkt och avlägset hörn av affären utan nu finns nästan ALLT som ekologiskt!
Fler och fler plastbantar och är framför allt medvetna om att plast inte är bäst, loppis som främjar återanvändning och motverkar ständig nyproduktion har aldrig varit större och vad gäller val av material så väljer fler och fler att köpa trä, glas, metall etc (alltså det som inte är i plast). Det kanske känns hopplöst ibland men jag tycker att det händer jättemycket och världen blir verkligen bättre!
Vi har verkligen kommit igång med att handla ekologiskt. Det har nästan blivit en liten sport & det känns som en vinst när vi hittar något nytt som vi kan köpa ekologiskt. 🙂
Jag får dock ont i magen när jag har fakta och vill handla, men inte har ekonomin till det…t.ex har jag haft så gruvligt dåligt samvete över att vi inte har haft råd att köpa bra, giftfria madrasser till våra två små. Just frågor som rör miljön är mina samvetsfrågor. Men visst, vi försöker göra så smarta val vi kan utefter våra förutsättningar. Synd bara att det nästan är en klassfråga huruvida man har råd att skona sina barn från vardagskemikalier. Jag kan bli nedslagen av det, men jag tar till mig ditt inlägg, för det finns mycket jag kan göra, och gör, även om jag inte har råd med de där madrasserna just nu.
Jag hörde att IKEA efter påtryckningar har slutat behandla sina barnmadrasser med flamskyddsmedel. Jag vet inte om det stämmer, men du kan ju kolla upp det! En av de bästa sakern en kan göra för miljön är ju också att konsumera mindre, och köpa begagnade grejer (kanske inte plastleksaker dock).
http://www.avocadobaby.se
Ja, det är definitivt en klassfråga. Och det är så upprörande att man beroende på ekonomi inte ska ha tillgång till en giftfri barndom. Men vi har inte heller råd att giftsanera vårt hem helt, så jag har släppt det där. Det jag inte förändra får jag acceptera annars blir jag ju knäpp! Att ni gör så smarta val ni kan efter era förutsättningar är ju allt man kan begära och betydligt mer än de flesta någonsin gör! Heja er!
Antagligen lever ni betydligt mer miljövänligt än de flesta. Det bästa man kan göra för miljön är att ha en begränsad inkomst eftersom konsumtion är den största boven i västvärlden. En indisk medelinkomstfamilj som varken sopsorterar eller handlar ekologiskt släpper fortfarande ut betydligt mindre CO2 än den mest miljömedvetna innerstadsbo i sthlm. Det hjälper ju inte dina ungar att inte få i sig flamskyddsmedel. Men ändå..
Annie Leonard beskriver det bra: http://storyofstuff.org/movies/story-of-stuff/
Hej. För ett tag sen skrev du lite om giftfria madrasser till spjälsängen, vilken blev det till slut? Tänkte själv köpa nån madrass i naturmaterial till min dotter.
Jag hoppar in här och svarar 🙂 Jag köpte en bovetemadrass till min femmånadersbaby på bovete.se som jag blev tipsad om här. Den är suverän och babyn sover gott. Vi fick även en apdocka av bovete på köpet så det var ju en trevlig överraskning!
Bra skrivet!
Underbart inlägg Clara! Jag tänker precis likadant. Man kan inte göra allt, men om alla gör något… Äta mer vegetariskt t ex, det kan ju alla göra – och det är en av de största insatserna man kan göra för miljön, djuren och sig själv enligt Naturskyddsföreningen m.fl 🙂
Ja verkligen!
Hej!
Hur ser det ut i ditt kylskåp och skafferi? Jag är nyfiken på hur du förvarar mat, själv känns det som att jag har allt i plastpåsar och plastfolie. Hur gör du? Tar gärna emot tips på förvaring av matvaror på miljövänliga sätt 🙂
Tack för en toppenblgg!
http://anderssonscasa.com/2014/03/11/diy-bivaxdukar/ -istället för plastfolie.
Tack!
Jag brukar lägga överbliven mat i tallrikar/skålar och sätta en tallrik över som lock.
http://www.avocadobaby.se
Tack för tipset!
Ja jag gör samma sak som Sofia – har all mat i porslinsskålar och sätter en tallrik över som lock. Aldrig varit något problem =)
Tack för att du tog dig tid att svara, det uppskattas 🙂
tänker precis likadant!
Bra skrivet!! Själv har jag haft liknande tankar som du, att det alltid är bättre att börja någonstans än inte alls. Att gå i rätt riktning är så mycket bättre än att stå still eller att gå åt fel håll. Även om stegen är korta och få, så är det ändå steg! Det är väldigt frustrerade då folk menar att de där små stegen i rätt riktning inte spelar någon roll – jovisst gör de det, man vet ju inte än vart de leder, så varför inte testa! Skrev nyss om just detta på min blogg: http://www.anniesenkla.se/2014/06/29/avtrycket-och-riktningen/
/Annie – Annies Enkla
Tack för tipset! Nästa gång jag får ångest så ska jag bara låta bli att ha ångest istället! 🙂
Eller huuuur! Underbart och jag tackar för tipsen, tänk att man gått omkring med ångest i alla år utan att komma på detta! 🙂
Man kan ju ironisera över detta. Att det inte är så lätt som att bara ”sluta ha ångest”. Fast ibland är det ju det. Man HAR möjlighet att påverka sina känslor. Man behöver inte vara ett offer under dem. Jag har haft mycket ångest i mina dagar men lärt mig att hantera det. Bland annat genom att hitta acceptans för det man inte kan förändra. Och förändra det man inte kan acceptera. Rekommenderas varmt =)
Joho, men det går att hantera mild ångest.. man kan påverka mer eller mindre tills det blir gångbart. Exempel; Jag hade alltidstädathemma och alltidbjudapåsupermatochfikaångest. Jag fick ont i magen, dålig mage, stresshuvudvärk, dåligt humör och ska jag vara ärlig så var det inte kul med besök till slut – och faktiskt blev jag trött och grät ofta för att jag jag var så.. liksom på mig själv att prestera och vara så bra. Jag drog mig undan.
Nu skiter jag i det där städa, fika, mat (tog ett tag att öva in) och likaså verkar alla andra. 🙂 Köpefika och damm i hörnen gör mig sällskaplig, rolig och avslappnad numer!
Välj var du lägger energin. Gör smarta val och minska ångesten. 🙂
Svår ångest däremot – den hanteras tex med ev kbt och/eller medicinering + exponering. Den går inte bestämma bort bara. Men jag tror inte Clara skriver om ångestsyndrom som ska behandlas inom psykiatrin!?
Nämen vadå inte ”menar det”? Frågan är varför UC tycker sig kunna likställa ångest och oro. Jag har också lyckats bli av med vissa ångestgrejer men det är fruktansvärt osmakligt att ta upp hur lätt hon hade att sluta med alkohol, något många har extrema problem med. Därför uppfattas det som förminskande när nån sätter det tillsammans med ”oj, men varför ha ångest över det, gör nåt istället!”. Och det är ju inte upp till läsaren att gissa sig till vad skribenten ”egentligen menar”. Det är inte svårt att förstå att folk kan känna sig skyldiga när de t ex har problem med alkoholen när de läser något sånt här. Jag tycker att man ska ställa sig frågan om det är viktigare att visa hur duktig man är eller eventuellt ge människor mer ångest. Och offer offer offer. Trodde faktiskt UC var bättre än nån pr-firma som moderaterna använder sig av eller nåt tips jag kan läsa sunkigaste självhjälpsboken man kan hitta.
Det VAR med facit i hand olyckligt att jag använd ångest som synonym för oro – men detta gjorde jag eftersom folk ofta pratar om hur mycket ångest de får av att tänka på socker, miljöförstöring, rökning etc. Och då menar de inte ångest som i att de måste gå till psykolog utan ångest som i allmänna olustkänslor. Jag har höga tankar om mina läsares intelligens och läsförståelse och förutsätter att de vet att samma ord kan betyda olika saker. Man kan påstå att man hatar ketchup och att man hatar Hitler, eller att man hatar någon som gjort ens barn illa. Och folk kommer inte medel
Återigen skyller du på att vi inte är tillräckligt intelligenta eller har särskilt god läsförståelse när du skrivit otydligt. Och nej, jag vet att du inte skrev det ordagrant, men att säga att du har så höga tankar om oss läsare och vår intelligens och läsförståelse när vi samtidigt inte levt upp till din förväntningar gör bara det hela sjukt förolämpande.
Begreppet ångest är svårt att sätta i sitt ”rätta” sammanhang (det man avser) om man inte specificerar vad för slags ångest eller oro det handlar om, så skyll inte ifrån dig på att vi inte har läsförståelse när du själv skriver slarvigt. Miljöångest som du nämner kan vara något otroligt problematiskt och en del i/av en djupare problematik som man faktiskt går i terapi för och medicinerar och är knappast endast ”vardagsoro” för alla.
Vad intressant att du skrev ett inlägg om detta, har här nämligen tillbringat de senaste dagarna till att se på dokumentärer som ”Fat, sick and nearly dead”, ”Vegucated”, och ”Hungry for change” där alla pratar om hälsa och faror med maten etc. Speciellt dokumentären ”Vegucated – som handlar om 3 försökspersoner som blir veganer i 6 veckor, slog mig hårt i magen. Jag ÄLSKAR kött i alla dess former, men sen jag såg filmen så kan jag inte stoppa i mig kött i munnen om jag inte vet varifrån det kommer. Problemet? Det ger mig ångest. Jag kan avstå från kött helt, men jag vill ju inte det. Jag kan inte köpa kött från ett slakteri och frysa in – jag bor i en minilägenhet med frysfack. Jag köper ekologiskt i den mån det går, men det gör inte att ångesten försvinner. Nu kanske det är olika situationer i olika länder men jag har lärt mig ett ”ekologisk kyckling” till exempel inte alls betyder att kycklingarna behandlas bra – bara att maten ej är besprutad med gift/fått medicin etc. På grund av allergier så består min kost till 95% av kött och grönsaker, så måste jag välja bort kött också så kommer det bli rätt knäppt. Jag KAN ju göra det – bli vegan alltså, men jag vill ju inte. Så ja, jag tror visst det kan ge ångest. Handling i den mån man kan, är inte alltid tillräckligt.
Ja, det låter verkligen som en fruktansvärt besvärlig situation! Men eftersom att den inte verkar gå att lösa praktiskt – är det inte bättre att du är lite snäll med dig själv då? Om du verkligen inte kan äta ”bra kött” och inte heller kan tänka dig att bli vegan – då är ju situationen hopplös och du är dömd till att gå med ångest i evig tid. Och det är ju ingen lösning! Kan du inte släppa den frågan och tänka att du kompenserar genom ett mer ekologisk levnad i något annat led?
Alltså med all respekt frun, men det är skillnad på att ”plastbanta” (vilket löjligt uttryck) hemmet och köpa importerade ekobananer och att sluta röka el med annat annat beroende. All ”ångest” är inte samma ångest. All oro är inte samma oro. Självklart är handling enda sättet att komma upp ur ångestbaljan – men begreppet ångest inkluderar hjälplöshetskänslan.
Vad intressant! Utveckla gärna ditt resonemang och förklara hur det motsäger det jag skriver i blogginlägget? =)
”Det finns ingen ångest inblandad i mitt beslut att inte röka eller dricka. Inte heller i mitt beslut om att plastbanta hemmet och försöka undvika besprutad mat. Jag tänker bara helt rationellt – det där verkar ju skitfarligt! Bäst att låta bli det. Och det jag inte kan låta bil har jag ingen ångest för.”
<- ångest = irrationellt.
Jag håller med dig i det du skriver om ångest Katja, som kan vara svårhanterlig, extremt jobbig och inte ”bara att rycks upp sig och göra någonting”. Jag inbillar mig dock att du Clara syftar på när personer, kanske lite slarvigt, säger att de får ångest av att tänka på miljöförstöring, men inte menar ett riktigt ångesttillstånd utan snarare att det känns jobbigt och hur du Clara resonerar kring det. Så tolkar jag det.
Däremot funderar jag på hur det går ihop att inleda kommentaren med ”med all respekt” och sedan direkt påpeka hur löjligt man tycker att ett använt uttryck är.
Elin // mellanskogochgard.blogspot.se
Tack Elin – det är precis det jag menar! Många brukar (missbrukar?) ordet ångest som synonym till oro. Så även jag och kanske var det tokigt att jag valde det ordet men jag har rätt höga tankar om mina bloggläsares intelligens och tänkte nog att folk skulle förstå blogginläggets innebörd ändå!
Min kommentar hade inget med innebörden att göra. Precis som du påpekar så krävs det ingen högre intelligens för att förstå den. Däremot så kan det kanske efterfrågas intelligens, eller kanske snarare erfarenhet och ödmjukhet? för att innerst skilja på ångest och random konsumtionsoro – hur befogad och viktig denna oro än är (tänker absolut inte förminska oron för gifter etc.). Om inte annat så för de människors skull, som dagligen kämpar med äkta ångest och får femhundra ”handlingskraftiga” tips på hur de lätt blir av med den ”bara de vill” och att ångest är bara ”dumt”. Så, slut på den diskussionen från min sida.
”Ge mig kraft att förändra det jag inte kan acceptera och acceptera det jag inte kan förändra och visheten att se skillnaden mellan dessa. Ja ni vet.”
Men det är svårt det här med vad som ska accepteras tycker jag. Att se skillnaden. Världen är ju så skev att det egentligen är helt oacceptabelt. Jag tycker ofta till exempel att det är acceptabelt att köpa något nytt då och då. Men skulle jag behöva köpa det direkt från fabriken där jag ser barn eller textilarbetare slita under omänskliga förhållanden skulle jag nog inte kunna göra det. Jag tycker det är acceptabelt att resa någon gång då och då, även fast jag inser att om alla skulle göra det så skulle klimatet kollapsa och skulle jag behöva betala för den svält som mina utsläpp orsakar direkt till de familjer som drabbas och skulle jag rent fysiskt se hur stapeln av miljöutrymme sjönk för mitt barn och kommande generationer skulle jag inte klara av det. Jag tror jag har funnit någon slags ro i att min livsstil är oacceptabel och att jag i all fall får försöka göra det bästa av det och att med välstånd kommer ansvar. Jag är inte kristen och vet inte ens om jag tolkat den rätt men jag brukar tänka på det där överciterade bibelcitatet om att det är lättare för en kamel än en rik att komma in i himmelriket. Och det där om en man som ger massor till templet men ändå har massor kvar, och kvinnan som bara ger något litet men det är allt hon har. Och den rike mannen som frågar ”vad ska jag göra för att komma till himlen” och jesus säger, ge bort allt du har och kom med mig. Så känner jag mig. Det är nästan oöverkomligt att göra rätt när man har saker att förlora.
Mycket klokt inlägg!
Vad är accepterat när allt är oacceptabelt? Jag som kristen försöker hämta vägledning ur den Bibel du citerar så väl, men lätt är det inte, för uppmaningarna är så oerhört radikala så att alla vi o västerlandet faller igenom hur vi än lever känns det som.
Ändå är det väl som Clara skriver att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Lycka till!
Jättebra inlägg. Många väljer att blunda för sanningen för att den är för läskig. Ta till exempel böckerna ”Den hemlige kocken” (om matfusket) eller ”Monsterbiff till middag” (djurhållningen i Sverige). Reaktionen blir typ de tre aporna. Eller ”Aaaa, jag vill inte höra, då kan jag ju inte äta någonting längre!” eller ”jag vill inte höra för jag tänker inte sluta äta köööött!”.
Och det enda författarna gör med sina böcker är att informera.
Tack för ett bra inlägg!
Sinnesrobönen (som är fundamental i bland annat Anonyma alkoholisters verksamhet) lyder:
Gud, ge mig sinnesro
Att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden
Amen
Instämmer helt! Lät för några år sedan mitt motto bli ”varenda sak jag gör är bättre än att göra ingenting”. Började som tanke vid rörelse/träning och har sedan fått sprida sig. Känns som ett bra motto i mitt liv.
Tack för inlägget! Verkligen inspirerande att du framhäver att man kan förändra något bara man vill. Så har jag känt länge och det är verkligen upplyftande att se det komma från andra håll 🙂
Kloka tankar! Jag är så nyfiken på hur du/ni tänker på framtiden när det gäller Bertil och litet syskon! Jag är helt och hållet inne på så spåret själv med att plastbanta hemmet.. Det som känns som ett dilemma är barnens rum och egna önskemål.. Idag är det lätt att vara medveten och göra medvetna val för att påverka det egna hemmet.. Men sen kommer ju de små hjärtanens önskelistor också! Hur tänker du/ni när låt oss säga Bertil önskar sig en Spiderman, En turtel eller en barbiedocka.. Om den dagen kommer..? De små liven har ju egna önskemål och egna tankar om vad som är fräckt eller roligt att leka med en vacker dag!
Amen to that!
Är man lagd åt det hållet så blir handling enormt ångestframkallande, sån är jag i alla fall.
Man går över gränsen, tränar för mycket äter för hälsosamt, plastbantar in absurdum… Att hitta rätt nivå är svårt för mig och det är mer hälsosamt för mitt psyke att jobba med acceptans i stället för handling
Men det är ju lite fult att säga att folk som tolkar en medicinsk diagnos som just det är ointelligenta och har missförstått dig? Klart en tar illa upp om du använder ord fel? Be om ursäkt och använd rätt ord istället, d.v.s ”oro”! Eller är det ok att bara för att vissa kallar andra för cp så kan folk göra det, för det används ju så i vardagen och en menar ju inte cp utan dum i huvudet?
Det ör ju egentligen så enkelt och självklart! Bra skrivet, som alltid!
Så tråkigt att det har blivit fler ”otrevliga” kommentarer sedan du bytte portal! Tidigare hade jag stor glädje att läsa alla fina och kloka kommentarer (ja, även de som hade motsatt åsikt men på ett fint sätt). Men nu blir jag lite ledsen av vissa kommentarer…