Septemberbestyr

Älskar verksamma dagar som den jag hade igår. Jakobs mormor Elsa var här och lekte med Bertil hela dagen, våra grannkompisar kom och fikade, massa olika ungar i grannskapet hälsade på och matade hönsen och lekte. Och själva stökade vi mest omkring och höstfixade. Det är ju mycket som ska ordnas inför vintern så man behöver inte precis gå sysslolös! Och jag gillar verkligen känslan av att vara i ett sammanhang. Att vi lever och verkar här hemma och att livet är det som pågår här, ingen annanstans dit vi måste jäkta iväg.

September är ju verkligen syltandet och saftandets månad – och därmed också en slags högtid för mig som älskar sånt. Vi fick en laddning äpplen av våra grannar som jag tog reda på.

Jag bakade en äppelpaj med ett krämigt vaniljtäcke ovanpå och torkade äppelringar och gjorde äppelmos.

Lillebror hängde i köket med mig medan jag syltade och saftade – bättre sällskap än Folke finns inte att uppbringa!

Ljusslinga DIY

När kvällarna börjar bli mörka vill man ju gärna ha lite mysig belysning inomhus. En fin ljusslinga med små lampskärmar kan man enkelt tillverka av en ljussslinga med led-lampor (sådana som inte blir varma) och pappersmuggar. Skär ett litet kryss med en vass kniv i botten på muggarna och trä dem sedan över ljusen. Superenkelt och stämningsfullt!

(Bilden är hämtad ur min debutbok om pyssel och inredning nämligen Underbarclara – Vintagepimp och hemmafix)

Septemberlördag

September är världens vackraste månad! Och kanske speciellt denna varma, sköna september med hög klar luft!

Jag försöker ta vara på ljuset och vara ute så mycket som möjligt för att spara ihop kraft och energi inför vintern som kommer. Idag ska jag arbeta i trädgården, ta rätt på skörd och sedan baka något smarrigt av alla äpplen som vi har!

(Klänning Maria Westerlind, Kappa en fem år gammal från Monki och skor ifrån Vagabond)

En klar favorit bland höstkappor!

I vatten

När jag var liten och hade ett akvarium på mitt rum brukade jag sitta med näsan tryckt mot rutan för att försöka känna efter hur det skulle vara att bo inuti akvariet. Jag badade jämt som liten, simtränade flera gånger i veckan och drömde om att bo under vatten och vara en fisk. Nu är jag ju rätt så glad över att jag inte är en sill eller gädda – men jag älskar fortfarande att vara i vatten. Hela somrarna, på badhuset och även i badkar. Under båda mina förlossningar har jag spenderat så mycket tid i vatten som bara varit möjligt! Det bästa med att bada är när hörselgångarna fylls helt med vatten så att resten av världen stängs ute och bara bruset från kroppen hörs. Då kopplar jag verkligen av.

Jag drömmer om att testa floating någon gång, jag tror inte att man kan göra det i Umeå men jag ska boka in det nästa gång jag kommer till Stockholm. Att ligga och flyta i en saltvattenstank känns som en dröm.

(Golvkaklet kommer från Marrakech Design och handdukarna från Nyblom Kollén).

Lampfynd

Häromdagen sprang jag på den här skönheten på en antikaffär och var tvungen att slå till! Det är en precis likadan lampa som vi har i grönt i vardagsrummet men den här ska få stå i matrummet där den matchar tapeterna så fint. Många har frågat vad vår tapet heter och det är alltså Vera från Sandbergs. En reproduktion på en 20-talstapet vilket passar bra då vårt hus byggdes ungefär vid den tiden.

Atomkraft – nej tack

Jag känner mig ofta förtvivlad över klimatfrågor. Hur jag som enskild individ begränsas av politikernas flathet inför industrins krav. Och alla saker som jag inte kan påverka alldeles oavsett hur jag röstar. Till exempel hur politiker i andra länder agerar. För även om det i Sverige inte verkar vara aktuellt att ta nya kärnkraftsreaktorer i bruk så är det inte fallet runt om i Europa. Och vi har ingenting att säga till om här –  trots att en eventuell kärnkraftsolycka i ett annat land allra högsta grad kan drabba även oss.

Sex dagar efter att jag föddes inträffade Tjernobylolyckan. Som nybliven förälder kan jag bara föreställa mig hur det måste ha känts för min egen mamma och pappa. De har berättat att  de knappt vågade gå ut med mig i barnvagn och hur de i flera år efteråt inte kunde plocka bär, svamp, fiska, eller äta renkött som de brukade. För de som bodde i närheten av Tjernobyl blev förstås konsekvenserna mycket värre. Greenpeace uppskattar det totala antalet döda till följda av olycka till 93 000. Och nu är jag rädd – för i dagarna beslutar Finlands riksdag om de ska bygga ett nytt finsk/ryskt kärnkraftsverk i Kvarken, rakt över från där vi bor.

Ja till Kärnkraftsfritt Bottenviken och Kvarken har startat en namninsamling för att stoppa detta. Jag har självklart skrivit under men bara min underskrift räcker inte så långt. Är det här en fråga ni sympatiserar med så skulle jag bli jätteglad om ni ville hjälpa mig genom att också skriva under och gärna dela inlägget vidare.

Pjucksen

Jag är ganska sällan inne i stan – kanske en gång i veckan på sin höjd – så när jag väl är där är det alltid massor som ska fixas. Tur att lillebror är världens snällaste att ha med sig – han sover mest bara bort dagarna.

Idag var det förutom lite småjobb också dags att köpa nya höstskor. Jag tycker ju att det är rätt besvärligt att shoppa grejer  – och skor i synnerhet. Men mina gamla har släppt ifrån sulan och fallit sönder efter snart tre år så det var verkligen på tiden. Hittade dessa fina pjucks ifrån Vagabond och blev supernöjd. Gillar verkligen spetsiga tår – de förlänger benen så fint speciellt om man har matchande strumpbyxor till.

(Skor Vagabond, Klänning Åhléns)

Barnsupporter!

[youtubeplay id=”DJTZ-u4MiIk” size=”medium”]

 

[youtubeplay id=”iFxJ1xVXfPY” size=”medium”]

 

När Barncancerfonden kontaktade mig och undrade om jag ville bli Barnsupporter tvekade jag inte en sekund. En barndomskompis till mig dog i cancer så det är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Barn som kämpar mot cancer är riktiga hjältar! Bli Barnsupporter du också och stöd Barncancerfonden. Nästan all forskning kring cancer finansieras av privata bidrag så varje gåva gör verkligen skillnad! #Barnsupporter

Guide – så gör du soltorkade tomater

Röda solmogna tomater på galler i form.

Tomatfrossa. I helgen passade jag på att ta rätt på lite skörd från gården. Bland annat tog jag några spruckna tomater och gjorde soltorkade tomater av. Det är busenkelt!

Tomathalvor på bakplåtspapper i långpanna.

Dela tomaterna  på mitten och lägg på en plåt. Strö över flingsalt. Låt stå i nedre delen av ugnen på ca 12o grader i 3 timmar (lite beroende på hur stora de är). Nagga gärna snittytan med en gaffel efter halva tiden så att vätskan lättare pyser ut.

Röda soltorkade tomater i skål.

När tomaterna torkat färdigt ser de ut så här.

Glasburk med olivolja, vitlök och soltorkade tomater.

Lägg dem i en  väl rengjord burk och häll på en fin olivolja och lägg ner några vitlöksklyftor.

Om du vill kan du även stoppa ner lite färska örtkryddor. När tomaterna är uppätna har man den goda oljan kvar som är en perfekt smaksättare till sallader!

Dagen efter

Jag gick och la mig med rödgråtna ögon igår och vaknade med magknip i morse. Med Jimmys nöjda leende framför ögonen när han kammade hem 13 procent av rösterna. Jag har svårt att glädjas över F!s framgångar och hur de mångdubblat sitt stöd – när ett rasistiskt parti samtidigt fått ett ännu större mandat som vågmästare. Och mitt hjärta går sönder när jag tänker på att i vår underbara lilla by fick de hela 88 röster – 10,6 procent av rösterna. I förra valet fick de 3,6. Vad är det som hänt på den tiden?  Jag kan inte tänka mig att dessa 88 människor alla är rasister. Men ändå har de valt att lägga sin röst på ett parti vars politiska företrädare svingar järnrör på stan. Säger att musilmer borde få nackskott och kallar invandrare för negerjävlar.  Fruktansvärda saker som skulle få huvuden att rulla och väljarstödet att försvinna i övriga partier. Men snarare verkar få framgångarna öka här.

Men jag tänker att det måste handla om andra saker än bara invandring. Om hur samhället slitits itu allt mer. Hur inkomsskillnaderna ökar och hur vi skuldbelägger de arbetslösa och sjuka. Jag tänker också på arbetsmarknaden: målet om full sysselsättning är en myt. Jobben kommer inte räcka till alla om vi ska jobba åtta timmars arbetsdagar. Jobben är för få och det är i grunden något bra. Vi har lyckats rationalisera bort en massa yrken och arbetsuppgifter och då borde den naturliga slutsatsen vara att vi ska dela på resten. Istället får de “lyckliga” löntagarna skattesänkningar och tvingas jobba häcken av sig – medan de som saknar jobb får minskade bidrag och utsätts för åtgärder som många gånger är både ofruktsamma och förnedrande. Många har fått det bättre de senaste åren. Men de som redan hade det dåligt har fått det ännu sämre. Sådant skapar spänningar och får människor att letar efter syndabockar.

Jag tänker inte håna eller hata SDs väljare. Jag tror nämligen inte att alla deras väljare är rasister eller fascister. Däremot vet jag att SD har sina rötter i rasism och fascism. Och det skrämmer mig. Jag är i alla fall väldigt glad att vi i Sverige hittills inte gett efter för dessa krafter.  87 procent av väljarna vill inte ha ett främlingsfienligt parti vid makten och de flesta politiska företrädare respekterar det. Nu följer en skakig tid och jag hoppas bara att vi under kommande mandatperiod kan föra en politik som minskar klyftorna och för människor närmare varandra. Jag tror nämligen bara att det är det som kan rädda oss undan stöveltrampet som hörs genom Europa.

F! can do it

Jag har funderat fram och tillbaka hela sommaren på vad jag ska rösta på. Och jag brukar inte skriva så mycket om specifika partier. Men nu har jag i alla fall beslutat mig för att rösta på FI. Och jag ska förklara hur jag tänker. FI ligger så nära spärren att de mycket väl kan komma in. Och kommer de in så kan de rödgröna få överlägsen majoritet. Och får de rödgröna majoritet kommer de kunna genomföra mycket av det som ligger mig varmast om hjärtat nämligen reformer för jämställdhet och bättre miljö.

Många försöker skrämmas och säger att en röst på FI är en bortkastad röst. Några säger till och med att “en röst på FI är som en röst på SD” för kommer de inte in kanske de rödgröna inte får egen majoritet och SD blir återigen tungan på vågen. Men är man som rödgrön rädd för detta borde man verkligen stödrösta på FI för att hjälpa dem att komma in och på så sätt med all säkerhet utesluta SD. Inget rödgrönt parti är nära att åka ut idag så de kommer inte drabbas särskilt hårt av att någon procent av deras väljare istället röstar på FI. Precis som moderater stödröstade på KD i förra valet för att garantera en stark allians kan rödgröna stödrösta på FI.

Ett feministiskt parti som eldar på de andra partierna i jämställdhetsfrågan behövs. Precis som miljöpartiet behövdes när de kom och tvingade alla andra partier att börja förhålla sig till miljöfrågan.  Jag lyssnade på Gudrun Schyman på ett homeparty i vintras och upplevde eufori av att någon ÄNTLIGEN lyfte de frågor jag brinner för. Någon ÄNTLIGEN sa att jämställdhet måste prioriteras. Men för mig är det också viktigt att veta att FI värdesätter miljön och alltså inte kommer sänka de ambitiösa miljöförslag som jag förutsätter att MP och V kommer att lägga. På det sättet får jag in både feminismen och miljöfrågorna. Det är vad som känns rätt för mig. Och det är så häftigt att se hur människor i min bekantskapskrets en efter en tänkt lägga sin röst på FI fast de bara för ett halvår sedan inte hade en tanke på det. Jag säger ut med rasisterna och in med feministerna!

Men alldeles oavsett vad ni tänker rösta på nu på söndag så hoppas jag verkligen att ni utnyttjar det faktum att ni får rösta.  Ligg inte på soffan. Om du inte använder din röst kommer någon använda din tystnad.

Bild: Rickard Fornstedt

EDIT: bloggaren Den ofrivillige sexisten har skrivit ett inlägg som utvecklar de tankar jag själv har på ett väldigt tydligt sätt.

Mötesklädd

Jag njuter så mycket av min barnledighet. Just för att jag inte “bara” är barnledig. För mig är det frustrerande att helt gå ner i tempo, jag känner mig trött, irriterad och seg om det går för långsamt. Även om jag gillar det lugna livet vill jag ju ändå hålla igång på dagarna. Baka, fixa, pyssla, renovera, laga mat och hålla på med sådant som rör mitt företag. Och med barn så får man onekligen hålla igång, men bara i deras tempo. Plus att sysslorna är rätt enahanda. Amma, byta, vyssja, bära, sjunga, byta, vyssja, bära. Så att jobba varvat med att vara barnledig är perfekt för mig. När jag arbetat intensivt några timmar  njuter jag så himla mycket av att bli “ledig” igen och bara hänga med ungarna i deras tempo.

För någon dag sedan var jag inne i stan och gick på möten och då klär jag alltid upp mig lite mer (hemma går jag mest i mjukiskläder och sådant som passar när man mockar hönsskit). Det blev min favoritkjol som jag fått från syrran – ursprungligen från H&M och en topp jag fått från de härliga tjejerna på Jumperfabriken. Jag gillar verkligen pennkjolar, känner mig så elegant i det. Men då ska de vara i elastiskt material så att man kan kan andas ordentligt.  Känns ju som en ganska basal grej när det gäller kläder. Men tydligen inte när det gäller kvinnors kläder eftersom vi inte behöver få syre i onödan.

# i mitt sverige

Jag vaknar i vargtimmen för att amma dig. Och när jag ser din lilla panna och bekymmersrynkan mellan dina ögon börjar mina tankar snurra och ångesten trycka mot bröstkorgen. Älskade barn hur ska jag kunna skydda dig?  Hur kommer jorden se ut när du vuxit upp och fått egna barn? Så mycket jag skulle vilja ändra och ställa till rätta när det gäller miljöförstöring och klimatkatastrofer – men jag förmår så lite på egen hand. Till och med bröstmjölken som ska ge dig näring – till och med den är full av gifter. Generationerna innan mig har förstört vår miljö. Och vad förstör inte jag för dig? Vad förstör inte jag genom mitt sätt att leva? Du och dina barn kommer få ta smällen fast ni inte bär skulden för någonting.

När jag var liten gick en våg av rasism genom Sverige. På den tiden var det rädslan för nazisterna med rakade skallar som höll mig vaken om nätterna. Jag önskar att jag kunde säga att det är bättre nu. Men det är värre. För fortfarande sitter rasister i Sveriges riksdag. Och Ian Wachtmeister från Ny Demokrati inbjuds till Agenda för att på bästa sändningstid kommentera partiledardebatter. När Mona Sahlin köpte Toblerone på statens kontokort uppstod en politisk kris. Men när SD-politiker önskar livet ur ensamkommande flyktingbarn, hotar folk med järnrör och säger sig hata muslimer fortsätter partiet bara att växa.

Det är val nästa helg och jag vill lägga min röst på den politiker som precis som jag ligger vaken i vargtimmen och oroar sig över klimatförändringar. Som inte säger “Sverige gör tillräckligt” utan säger “Sverige ska vara ett föregångsland. Vi ska vara bäst i världen”.

Jag vill lägga min röst på den som värnar samhällets minsta och svagaste. Som kommer hjälpa utsatta grupper, vare sig de är utsatta på grund av kön, läggning, ålder eller etnicitet.

Jag vill rösta solidariskt med de som har det allra sämst i samhället. De arbetslösa, sjuka eller helt utförsäkrade som sett ett redan fattigt liv bli allt fattigare de senaste åren, bara för att de som har jobb och är friska ska få känna att “det lönar sig att arbeta”.

Jag vill lägga min röst på den politiker som förstår att jämställdhet är en ödesfråga. Så väl mellan klass som mellan kön. Och jag kommer göra det lika mycket av solidaritet som av egoism. För jag vill vara trygg. Jag vill att mina barn ska vara trygga. Samhällen med små klyftor mellan fattiga och rika är mindre konfliktdrabbade. Det gagnar alla. Och en dag är det jag som är sjuk eller arbetslös.

Jag äcklas av alla försök att tala till min plånbok när det enda jag hungrar efter är någon som berättar om ett annat slags samhälle. Ett annat slags Sverige än det vi lever i nu. För i mitt Sverige är evig tillväxt inte norm, där är överkonsumtion inte något som premieras. Där begränsar istället för uppmuntrar politikerna miljöförstöring. I mitt Sverige är åtta timmars arbetsdag undantag istället för regel. I mitt Sverige utförsäkrar vi inte svårt sjuka. Och viktigast av allt: I mitt Sverige utestänger vi inte människor som flyr från krig och nöd. Världens fattigaste länder tar emot 80 procent av alla flyktingar. Sverige är ett av världens rikaste länder. Vi borde göra mer än vad vi gör idag. Att vi inte redan gör det är en skam. Som kristen är det också det som starkast drabbar mig: Hur vi misshandlar den jord som vi borde skydda. Och hur är de fattigaste i världen drabbas hårdast av det. Och när de sedan drabbas och flyr för sitt liv – då stänger vi gränserna.

När jag röstar på söndag kommer det inte vara som att ta ett lån eller köpa en bil: Vilket parti ger mig bäst erbjudande? Mest kvar i plånboken? Nej, när jag röstar på söndag så kommer jag ha visionen om mitt Sverige för ögonen. Ett helt annat Sverige än dit vi nu är på väg.

Läs gärna vad Emmas Vintage, Emily Dahl och Elsa Billgren skrivit under hashtaggen #imittsverige.  Och twittra, instagrama och blogga gärna själva under hasthtaggen.

I blåbärsskogen

Vad gör man en lite gråmulen söndag i september? Jo man packar smörgåsar och fyller termosen med choklad och beger sig ut i skogen för att plocka blåbär.

Storebror hade en egen hink och plockade flitigt medan lillebror låg och sov i min bärsjal. Efter någon timme tog vi fikapaus.

Egentligen är det lite för sent för att plocka blåbär – jag brukar vara ute nästan en månad tidigare. Men vi fick ändå ihop en hel del!

Sedan tog det dödligt tråkiga rensandet vid…

När allt var rensat förpackade jag det och frös in – men sparade några deciliter och gjorde en blåbärspaj

Gott som bara den! Känns bra att plocka blåbär både för motionen man får men också för de goda bären. I princip ingen sylt eller saft man köper i butik innehåller svenska bär, utan främst importerade från exempelvis Polen. Det är dumt eftersom svenska bär är mer rika på vitaminer och antioxidanter. Snart får jag bege mig ut igen för att bunkra lingon. Havregrynsgröt utan lingonsylt är ju otänkbart!

• Inlägget är ett annonssamarbete med Yawama of Sweden •

Yawama – it’s good helt enkelt!

Jag har länge letat efter ett projekt där jag kan ge tillbaka lite av vad jag fått – och använda mitt inflytande till att lyfta frågor som är viktiga för mig! Så när en kvinna vid namn Nicola kontaktade min syster  Anna och mig  och berättade om sitt företag och sin uppväxt i Zambia då kändes det rätt i magen på en gång! Jag är idag så himla glad att kunna berätta att jag och min syster  (som är designer) tagit fram en barnkollektion för företaget Yawama of Sweden.

Företaget har grundats av Nicola Fackel som arbetat med utvecklingsarbete i flera Afrikanska länder, för att bekämpa fattigdom och skapa arbetstillfällen för lokalbefolkningen. På nära håll har hon sett vilken skillnad det gör när människor ges möjlighet till försörjning och att på egen hand ta sig ur fattigdomen.

Det var ur den insikten som idén om Yawama of Sweden föddes: ett företag som tar tillvara på den afrikanska hantverksskickligheten och anpassar den för en skandinavisk marknad. Utan att tumma på kvalitet, design eller arbetarnas villkor. Många av YWS producenter är unga kvinnor eller änkor som saknar annan möjlighet till försörjning. Tack vare Yawama of Sweden kan de hitta en inkomstkälla. Yawama betyder It is good på bembaspråket. Något som kännetecknar hela YWS filosofi. Produkter tillverkade under schysta förhållanden – som tar hänsyn till både producenter och miljö.  Svensk design som möter afrikanskt hantverk.  It’s good, helt enkelt!

Bland annat har vi tagit fram söta stickade gosedjur, tillverkade av ekologiskt garn och OEKO-godkänd stoppning. En fin present som gör gott på flera sätt!

Bakom produktionen finns nämligen kvinnor som har svårt att hitta försörjning, men genom att arbeta hemifrån med att sticka kan kombinera ansvar för sina familjer med möjligheten att tjäna pengar. Varje vecka samlas de för att hämta nytt garn till sina gosedjur och kvalitetskontrollera de djur de redan stickat. Med tiden har detta blivit en viktig social träffpunkt för kvinnorna.

Förutom gosedjuren har vi också tagit fram bäddtextilier, barnvagnsmobiler, förvaring och annat fint för stora och små! Kolla in vettja!