Enligt en väderprognos jag såg ska det bli minus tjugo grader i veckan. Det tycker jag är lite väl kallt i november – men överlag föredrar jag många minus framför nollgradigt och slask. En bra sak med kylan är i alla fall att jag nu kan ta fram den fina åkpåsen till barnvagnen som mamma sydde när jag var liten. Med rött, mjukt manchestertyg utanpå och ulligt fårskinn inuti. Allt mamma sytt och skapat betyder så mycket mer nu när hon är borta. Jag är väldigt glad för att det mesta har blivit sparat så att jag kan ta fram det nu och visa barnen och säga det här har din mormor gjort.
Svenska
English
21 svar
Även om min mamma fortfarande lever så sparar jag gärna sådant som har gjort till barnen, då kan de (om de vill) spara det till sina barn.
Jag har också sparat sådant som min mormor, farmor och faster har sytt (dock inte så mycket till barnen). Men det som är mest opraktiskt har jag rensat bort, det känns inte som om jag vill spara något bara för att.
Men de fina handbroderade lakanen med min pappas initialer och födelseår på har jag sparat och använt i vagnen (passade bäst till den) när min yngste föddes (mamma hade inte hittat dem på vinden förrän då).
Det roliga är att barnen ofta frågar om det är jag eller mormor som har stickat strumpor eller sytt pyjamasar, eller stickat tröjorna. De är lite extra glada och stolta över att få ha saker som mormor har gjort.
Den ser väldigt mysig ut! <3
Kram
http://isabyl.devote.se
så himla söt! bebislängtan nu 😉
Härligt med kyla, jag längtar verkligen efter vintern nu! Vilken fantastisk åkpåse och vad fint att din mamma får finnas nära och värma dina barn trots att hon inte lever länge. Slöjdade saker rymmer så mycket kärlek!
Vår lille Alfons, 7 veckor, har en liknande åkpåse i blå manchester som både hans far och farbröder haft som små. Vi ser nästan framemot att vintern kommer till Skåne så att vi får använda den! Som vagnmobil har han tre små waldorfdockor som även de hängt med i snart 30 år! Heja återbruk! Kram till er
Tack för allt fint – tankar, pyssel, ideer, recept, inredning, synpunkter, infallsvinklar och inte minst livsglädje som du ger genom din blogg. Jag har följt dig i ca tre år men skriver alltför sällan kommentarer. Jag uppskattar att få ta del av detta som ger mig så mycket, inte sällan igenkänning. Lika roligt att kika in i din blogg som att sätta sig i soffan med ett särskilt månadsmagasin man betalat dyrt för. Ditt forum känns berydligt mer genuint. Tack och ha en fin dag! /Hanna
Tack själv Hanna för din kommentar som gjorde min dag <3 kärlek till dig
Så starkt beskrivet! Och så fin bebis!
Så fint skrivet, precis så är det. Tack!
Förstår precis. Speciellt som jag inte har sparat nästan något. det känns lite sorgset i efterhand.
& grattis till minusgrader och snö. Det hade jag gärna tackat ja till!
/Helene
http://helenesjul.blogspot.se
Det är nog så det ska vara – att man har de där sakerna som betyder nåt, för själen och hjärtat. Samtidigt också en härlig motkraft mot allt som ska vara nytt.
Emilia. http://www.enemilia.se
Förstår precis hur du menar. Min svärmor gick bort alldeles för ung innan hon hann få några barnbarn. Hon målade tavlor och sydde mycket i fårskinn, och att kunna visa barnen att den här tavlan har din farmor målat, eller den här nallen har din farmor sytt, eller ta på bebisen fårskinnstofflorna som farmor gjort är värt så oerhört mycket. Det har fått mig att värdesätta mitt eget skapande mycket mer också. Även om koftorna jag stickat och filtarna jag virkat till barnen inte är perfekta, så är de värda att spara ömt. Tänk om de kan bringa samma glädje till mina barn och barnbarn en dag?
Underbar blogg Clara, som vanligt, jag har följt varje inlägg i många år. Vet att du inte tar på dig någon roll som förebild på något sätt man jag blir förvånad när jag ser att den nya “kulturen” att det är så jobbigt att ha två barn nåt även dig. Att de ska lämnas på förskolan nästan hela veckan och sen dessutom ses som en belastning på helgen så att man om man är ensam förälder hemma behöver avlastning. Fyråringar är krävande, ja, men om några år kommer du kanske ångra att du inte tog till vara på varje minut. Barn ber om att få leka med andra och i grupp dygnet runt, men det betyder inte att det är vad de bör göra. Anknytandes till föräldrar slutar inte vid tre års ålder. Jag minns ett inlägg från i våras då Bertil undrade om ni skulle leka när bebisen kom ut och du skrev JAaaa, då ska vi leka leka leka! Ändrade du dig? Alla som läser, TA VARA PÅ TiDEN med era barn! De kommer spendera största delen av sina liv med många andra utom just Er.
Du har ingen aning om hur mitt liv ser ut så jag tycker att du ska akta dig för att dra slutsatser om sådant du inte vet. Men rent generellt kan jag tycka att det är egoistiskt att tänka att man som förälder har monopol på relationen till sina barm. Jag tror nämligen inte på kärnfamilejn. Jag tror på storfamiljen, så som vi levt större delen av historien. Där långt fler än mamma och pappa är viktiga för barnet. Jag ser det som en enorm tillgång för barn att ha många olika människor att ty sig till under uppväxten. Att min son har en nära relation till sin gammelfarmor och längtar efter henne är ovärderligt. Varför skulle jag missunna honom det? Och den relationen finns där för att jag och min man aldrig varit rädda för att dela med oss av våra barn. Vi har bjudit in och inkluderat våra familjer ifrån första början. Och förutom att det är en tillgång för barnen är det en tillgång för föräldrarna. Jag är ganska övertygad om att skilsmässostatistiken skulle sjunka om vi kunde lämna kärnfamiljstänket till förmån för storfamiljstänket.
Sedan tycker jag att detta eviga mästrande om förskolans skadlighet är ganska enögt. Förskolor är olika. Vissa sämre och vissa bättre. Vissa barn far illa av dem. Andra barn mår gott av dem. För ett barn som älskar förskolan och som alltid längtar dit är det förstås inte kul att tvingas sluta där bara för att man har fått ett småsyskon. Hamna utanför barngruppen, inte få träffa sina vänner. För dessa barn är det fantastiskt att ha möjlighet att fortsätta gå i förskolan. Hur många timmar barnen går där och hur tiden däremellan ser ut är förstås också sådant som påverkar.
Jag är oerhört trygg i mitt föräldraskap och våra beslut kring barnen. Varför? Därför att jag har världens mest harmoniska barn. Därför att jag själv är en lycklig och harmonisk mamma. Betyder det att jag gör mer rätt än andra? Nej, det kan blir rätt på många olika sätt. Men jag har hittat det som funkar för oss.
Du är så klok! Har så bra och kloka funderingar och värderingar.
Vilken trygghet för barnen att kunna vara med många vuxna. Så har vi också tänkt med våra tre.
Kram på dej från Therese
Nej det klart jag inte missunnar någon några timmars egentid på kvällen, det behöver man absolut! Och så klart hela dagar med ibland! Jag ber om ursäkt att jag upprör, inte min mening. Jag blir bara konfunderad när jag som förskollärare och småbarnsmamma hela tiden får ta del av hur jobbigt det är för så många att ha barn, mer än det positiva. Att man ständigt behöver avlastning och föräldrar som faktiskt är sura över att det bara är femton timmar de får ha sitt barn på förskolan, att det borde vara femton timmar hemma. Tro mig, jag har sett utvecklas i många år och både specialpedagoger och BVC håller med om att föräldrar idag inte alltid förstår hur viktig deras roll faktiskt är i barnens utveckling. Samhället och andra vuxna runtomkring är sekundära. Alla gör så klart det som är bäst för sin familj och det alla mår bra av. Att vara på förskolan är inget dåligt. Men det är ett komplement till hemmet. Inte det primära. Jag tror att många föräldrar (inte Clara) behöver föräldraboosta sig lite. Hemmet är inte pedagogiskt och tråkigt. Det är i första hand där vi utvecklas som människor.
Hej Anna! Jag blev inte upprörd men jag tyckte att det var viktigt att svara på din frågeställning. Är det verkligen så konstigt att föräldrar behöver avlastning? Aldrig förut har ju både kvinnor och män arbetat i den utsträckning de gör idag. Förut var ju kvinnorna hemma och tog hand om barnen. Nu ska kvinnorna både yrkesarbeta och göra karriär och har ofta inte ens möjlighet till avlastning eftersom den äldre generationen fortfarande yrkesarbetar och inte kan vara morfar och farmor på samma sätt som tidigare. Dessutom förväntas vi jobba långa dagar – ofta långt bort ifrån där vi bor på en arbetsmarknad som blir allt tuffare. Jag är inte förvånad över att föräldrar tycker att det är jobbigt ibland, eller till och med ofta. Men det tycker jag inte att man ska lägga på den enskidle föräldern utan på samhället. Att vi har åtta timmars arbetsdag som standard till exempel. Det är ett vanvettigt påfund enligt mig.
Jag håller med dig om att det är bra med kortare arbetsdagar, jag och min man jobbar båda 80% för att ha mer tid till familjen och det går om man vill. Man får leva efter sina tillgångar dvs bo och leva utifrån vad man har råd med. Däremot blir jag sjukt less när jag hör skulden läggs på samhället. Att folk är stressade för att vissa saker förentas av dem. Jag lever i ett land där man har en egen fri vilja och ett eget ansvar att göra det bästa av sitt liv för en själv och de andra runtomkring. Samhälletlägger i te ett gott liv i mina händer och jag lägger inte det ansvaret hos någon annan. Tack och lov är det jag själv som väljer hur jag vill ha det. Jag tvingar ingen att avstå från sina 8 timmar om den verkligen behöver det. Jag måste inte göra ett val kollektivt med andra.
Ps. Men så klart vill vi ha en förändring i samhället i stort! Är helt på din linje ang arbetslinjen, men medan vi “väntar” kan vi ju förändra våra egna liv så länge så gott det går och bry oss lite mindre om normer och press från samhället 🙂
Jag kan inte låta bli att kommentera, antar att du tycker om Clara med tanke på din början, men sen att du “anklagar” henne för att följa spåret i den nya kulturen gör mig lite smått ledsen. Bara för att man njuter av ensam tid några få timmar på kvällen är väl inte att inte ta tillvara på tiden med sina barn.
Bertil o hans vänner är ofta med när dem gör i ordning deras odlingar, han får vara med och baka mm. Ändå anser du att hon följer trenden med att vilja ha egen tid?!?
Vi lever i en värld där allting serveras framför våra ögon, oavsett om vi ber om det eller ej. Man måste få lov att rensa tankarna för att orka vara en bra människa. Bara för att man inte prioriterade ens egen tid förr, betyder väl inte att det var bättre förr?!
Dock är det många som i dagens samhälle kanske prioritera sin tid med barnen fel (i mina ögon), men bara för att man skriver en blogg, eller pratar betyder det ju faktiskt inte att verkligheten ser ut så. Ibland kanske man inte ska döma en person genom vad man hört/läst förrän man sett det med egna ögon 🙂
I kväll satt jag vid mitt piano som jag fått efter min mamma och kompade min trettonåring som spelade julsånger på sin fiol. Det blev en väldigt betydelsefull stund för mig då min mamma inte lever och aldrig fick träffa sina barnbarn. Men min mamma kompade alltid mig på just detta piano när jag spelade på min trumpet i unga år. Så just där och då i kväll fick jag känna mig nära min fina mamma. Saknaden är ibland stor men det känns gott att dela med sig av alla fina minnen! Tack för din fina blogg Clara som jag tycker mycket om, du är en generation yngre än mig men du sitter inne med så mycket som ger mig mycket! Allt gott Anna