Kvällning

Skönaste känslan infinner sig alltid när jag kommer hem ifrån träningen och är nyduschad och mör i hela kroppen. Som ikväll. Jag belönar mig med gott fika och en stunds stillhet som återhämtning. Aldrig är det väl så lätt att slappna av och känna frid som när man tagit ut sig fysiskt!

Istället för snittblommor har jag grankvistar i vas den här årstiden. Luktar gott gör de också.

Melker liger ihoprullad som en kanelsnurra. Även han är väldigt lugn och rofylld bara han fått ordentligt med motion.

Nu har jag precis kvällsfikat med Jakob och hans mormor som kom hit ikväll. Hon brukar ofta komma på tisdagkvällar och sova över och vara med Bertil hela onsdagen när han är ledig. Lyx för alla inblandade.

Men nu ska jag gå och lägga mig eftersom jag har en snorig gaphals som när som helst kommer väcka mig och vilja bli ammad. Dessutom ska jag stiga upp tidigt och ha en riktig stök och röjardag på mitt kontor. Ska försöka tömma det på skit och skrot jag aldrig använder men som lagrats där senaste halvåret.

Godnatt!

Instan

Jag försöker ju blogga 1-2 inlägg per dag. Ibland hinner jag inte riktigt det men då försöker jag uppdatera min instagram istället där jag heter Underbaraclaras (med s på slutet alltså). Det är ett lästips ifall ni av någon anledning inte får nog av att bara läsa bloggen. Där slänger jag upp ögonblicksbilder, tips på saker jag gillar, illustrationer jag gör och så lite skärdumpar på bra eller upprörande läsning.

Blänkare

Tänkte bara sticka in en blänkare och tipsa om att tävlingen jag bloggade om i det här Beckersinlägget fortfarande pågår en vecka till! Den handlar om att sätta färg. Fota något – en blomma, en grå katt, himmel, regnbåge eller vad som helst – som inspirerar dig att sätta färg på något i ditt hem. Ladda upp bilden på Instagram tillsammans med kort beskrivning av vad du vill måla och taggen #beckerssätterfärg, så är du med och tävlar om resecheckar, trisslotter och biocheckar. Förstapris är resecheckar för 15 000 kronor. Läs mer om tävlingen på beckerssatterfarg.se

 

I väntans tid

Jag hatar att vänta på besked. Jag går just nu och väntar på besked om en rad jobbrelaterade saker. Och antingen blir det fyrverkerier och explosioner – eller så blir det knappt ett tomtebloss. Alldeles oavsett kommer det att bli bra – men jag gillar inte ovissheten. Att inte veta vad som ska hända nästa år. Vad jag ska jobba med ens en gång. Men jag hoppas få besked snart.

I december försöker jag alltid gå in i ett lugnare jobbflöde. Med mer tid att tänka och fundera. Utvärdera hösten och planera inför våren. Om jag också bara kunde lära mig att inte planera in så mycket varenda vår. För när maj väl kommer sitter jag bara inne och längtar ut och förstår inte alls hur jag resonerade när jag planerade. Och i år kommer vi jobba ännu mer med odlingarna och gården så i år gäller det att inte ha för mycket annat som pockar på uppmärksamhet. Dessutom kommer vi ha en niomånaders pojke som hopplöst sällskap i arbetet. Jag ser redan nu framför mig hur jag ska plocka lera, grus, stenar och trädgårdsredskap ur truten på honom. En spännande upplevelse minst sagt.

Lördagen i bilder

Lördag och Jakob har varit på kurs med sitt jobb och Bertil hos sin farmor så Folke och jag har hängt ihop här hemma och donat med sådant jag älskar att göra när jag är ledig.

Som att pyssla – klä om en pall till exempel. Fick ett fint rött sammetstyg av Anna som hamnade på pianopallen.

Sedan gick jag ut med den här lillskrutten i barnvagnen och Melker i kopplet

När vi kom in återupptog de sitt filt-liggande. Så här ligger de jämt! Då och då sparkar Folke Melker i huvudet men det verkar inte bekomma honom ett enda dugg.

Till lunch åt jag resterna av pajen jag gjorde till middag igår: Broccolipaj med ugnsrostad paprika. Vi fick så mycket broccoli i somras så nu äter vi det några gånger i veckan i form av paj eller soppa. Har ni fler receptförslag så hit me!

Sedan tog jag itu med det enorma tvättberget som skulle vikas. Det är inte mycket vi orkar stryka men bordsdukar och kökshanddukar stryker jag alltid. ÄLSKAR att plocka fram en ren och välstruken kökshandduk när jag ska laga mat eller diska. Känner mig huslig som min mormor (fast hon manglade dem alltid – ännu värre!)

Sedan packade jag ner och postade den här magiskt fina klänningen från Camilla Thulin som jag lånat till en plåtning och som jag tyvärr måste lämna tillbaka men som har fått hänga på min garderob ett tag som prydnad.

På eftermiddagen tog vi en till barnvagsnpromenad  – den här gången till affären för att köpa mitt lördagsgodis! Två geischa och två dumle som åts under andakt vid hemkomsten.

Och nu sover Folke en snutt och jag bloggar och väntar på att Jakob ska komma hem med lite indisk hämtmat till middag. Sedan blir det seriekväll med ännu mer Boardwalk Empire. Älskar när man har flera avsnitt av en serie så att man kan se dem i rad och verkligen kan komma i stämning.

Fredagkväll

Fredagskväll. Hela veckans bästa. Jag har ju varit ifrån Jakob några veckor så det här är den första vi spenderar ihop på länge och det är så fint att var ihop igen! Jag och Bertil lagade paj till middag och kladdkaka till efterrätt och så snabbstädade vi lite och gjorde fredagsfint tills Jakob kom hem från skolan. Nu ska vi se några nya avsnitt av Boardwalk Empire och i övrigt inte göra ett jota! Hoppas ni får en fin fredagskväll allihopa <3

Klädd i kvalité

På loppis häromsistens fann jag så söta barnkläder. En rutig klänning med en dubbelknäppt kavaj till och ett par söta hängselshorts lagom till Folke om några månader. Önskar att det gjorde lika fina barnkläder idag som på femtiotalet! Med samma höga kvalitet förstås! Undrar hur många av dagens sladdriga bodys som ens kommer överleva ens de närmaste tio åren?

Att ta tips från sig själv

Fördelen med att ha en blogg är att man kan hålla koll på sig själv och de faser man gått igenom. Nackdelen är att man också kan hålla koll på alla sina tillkortakommanden. Hittade ett blogginlägg jag skrev för ungefär två år sedan med lite tankar och förhållningsorder jag hade då och som hjälpte mig att må bra. När jag läser dem gapar jag bara för att de är så präktiga och för att jag  faktiskt inte lyckas pricka in någon av punkterna just nu. Hur gick det så snett om det nu var så bra? Men eftersom jag faktiskt minns precis hur bra det var att leva så där är väl bara att bita ihop och försöka sätta igång med dessa saker igen:

– Börja reglera min arbetstid. Aldrig kolla mejlen efter klockan sju på kvällen, ej heller under helgen. Aldrig arbeta på kvällen utan endast under dagtid. En svintuff vecka är lättare att ta sig igenom om man vet att man får vara ledig varje kväll, utan undantag.

– Gå och lägga mig i tid. Aldrig senare än tio göra mig redo för sängen. Även om jag inte sover då ska jag från den tiden går jag ner i viloläge.

– Försöka att äta regelbundet, så att jag aldrig bli vrålhungrig och får blodsockerfall. Inte längre än tre timmar mellan målen.

– Röra på mig varje dag. Promenader, gympa, skidåkning. Allt möjligt helt enkelt!

 

Återstår att se om jag om två år hittar dessa regler igen och är lika förvånad – eller om jag faktiskt lyckas hålla i dem någotsånär.

Lästips!

Idag vill jag tipsa om min vän Susannes matblogg. Susanne är en av Sveriges bästa kockar som jobbat på trestjärniga franska restauranger och regelbundet är med och lagar mat i Go’kväll. Men framförallt är hon också en av de varmaste och härligaste människor jag känner. Varenda gång man är någonstans med Susanne blir hon stoppad av tevetittare som vill berätta hur mycket de tycker om henne! Och det är så välförtjänt – för Susanne är lika fin i verkligheten som man tänker när man ser henne i rutan! Hur som helst. På hennes matblogg hittar man världsgoda recept och tjusiga bilder. Det finns många bra matbloggare i Sverige – men ingen av de bästa kockarna bloggar mig veterligen. Utom Susanne då. Lästips!

Knäppande kyla

Det här längtar jag efter, löjligt mycket: Knarrig snö, knäppande kyla, rosa solnedgång, tunga trädgrenar. Finaste som finns om jag får säga vad jag tycker. Den här bilden knäppte jag hos min mormor en julafton för några år sedan. Sista gången vi firade jul där allihopa. Det är en annan sak jag längtar mycket efter, men mer om det någon annan gång.

Från noll igen

När jag precis fått Folke var jag superpeppad på att komma igång med träningen och kände mig så lätt och smidig jämfört med när jag var gravid. Men efter någon vecka försvann den där lätta känslan och ersattes av deppighet över hur svag, otränad och faktiskt klen jag blivit. Det är ju inte så roligt för en stackars kvinnokropp att bära på ett barn. Det är en enorm påfrestning – och då var jag ändå i bra form när jag gick in i graviditeten.

Senaste veckorna har jag försökt komma igång så smått – trots att det verkligen är som att börja om från noll. Det blir en del raska skogspromenader med Melker, vilket får mig att flåsa som om jag sprungit en mil. Dessutom har jag precis börjat träna vattengympa en dag i veckan och ska också träna tabata en dag. Vattengympan passar min otränade kropp alldeles perfekt eftersom jag inte behöver vara rädd att jag ska skada mig på något sätt. Tabatan har jag inte testat ännu men jag bävar lite inför den eftersom det verkar väldigt jobbigt! Men jag tänker att jag får anpassa en del övningar så att det inte blir för ansträngande för magen. Och förutom allt detta kör jag också appen Mammamage som många läsare tipsat mig om. Jag skrattade rått när jag såg de första övningarna eftersom de såg så löjligt  enkla ut. Tjugo minuter senare grät jag för att jag omöjligt kunde genomföra dem. Jag hade helt enkelt ingen kontakt med mina magmuskler. Men efter bara en veckas tränande med appen börjar det redan bli bättre. Rekommenderar den varmt till alla kvinnor som fött barn!

Det är alltid lite motigt när man ska komma igång med träningen efter ett långt uppehåll. Men jag försöker tänka på det som en kärlekshandling. Att jag ger min kropp kärlek och omvårdnad i form av träning. Som belöning för att jag burit, fött och nu gött världens sjunde underverk.

Varde ljus

Varje höst när det blir mörkt blir jag så stressad över att det plötsligt är precis lika mörkt inne och att vi knappt har några lampor. Speciellt i år när vi har en massa nya kvadratmetrar men ingen belysning till dem. Tycker lampor är ett svårt kapitel – de fina är dyra att köpa och de billigaste är ofta ganska plastiga och fula. Blev därför så glad när jag fann denna lampa på en antikaffär till ett bra pris. Tror att det är från fyrtiotalet och den är i fint skick för att vara så gammal, med skira små blommor målade på skärmarna.

Måndagsseg

Fy vilket måndagsväder. Regn och slask ute! Jag kan säga att den fina snön och alla minusgrader vi hade förra veckan är väldigt saknade…de enda som är glada är hönsen som kan vara ute igen – de älskar inte snö om man säger så…

Jag har bara suttit och arbetat vid datorn hela dagen och det har gått obeskrivligt långsamt för mig. Varför är det som att hjärnan inte kan koppla vissa dagar? Uppgifter som brukar gå snabbt i vanliga fall går obeskrivligt långsamt. Tillslut avbröt jag allt jobb och tog en skogspromenad med Melker och då blev det i alla fall aningens bättre. Får ta nya tag imorgon.

(Klänning egen design “Clara dot”  från Jumperfabriken)

En lång och en kort utflykt

Igår kväll hämtade jag Jakob på flyget. Äntligen ihop igen efter två veckor ifrån varandra. Så skönt att hela familjen är samlad igen. Nu önskar jag bara att min syster skulle komma hem till Sverige igen så att vi kan pratas vid flera gånger om dagen som vi gör i vanliga fall – utan att behöva tänka på tidsskillnaden.  Ikväll ska vi i alla fall grilla korv för det ville Bertil göra. Grilla korv i vedspisen alltså. En lagom lång utflykt om ni frågar mig. Får se om vi äter vid matbordet eller på golvet framför vedspisen…är man på utflykt så är man!

På fars egen dag

Det är farsdag idag och då tycker jag att det passar fint att återpublicera ett inlägg jag skrivit om min egen pappa. Jag tycker så mycket om att komma hem till honom. Det är fint och välordnat och hemtrevligt. Min pappa är den mest jämställda pappa jag vet i den generationen och det var alltid han som hämtade oss tidigt på förskolan. Han lekte med oss och klädde ut sig till tjocka kocken och så spelade vi in knäppa filmer. Han gav mig frukost på sängen tills jag tog studenten, för att vara säker på att struliga tonåringen inte gick till skolan hungrig. När killarna i skolan retades med mig och jag satt vid köksbordet och grät då lyssnade han, men ömkade inte utan skrev ner bra saker jag kunde drämma till med som svar på tal.

Kanske är det inte det här det första man tänker på med jämställdhet, men det är väldigt viktigt: Om det värsta händer. Om en av föräldrarna försvinner. Är det en obeskrivligt stor trygghet för barnen att vissa saker fortfarande är som de har varit. Pappa sätter upp julgardiner, gör mysigt med tända ljus, kokar palt och bakar bröd. Många av de klassiskt kvinnliga sysslorna gör han (plus typiskt pappafix) och det med bravur. Jag har aldrig behövt tänka hur ska min pappa klara sig utan mamma? Kommer han få någon mat? Kommer han putsa fönster och vet han verkligen hur tvättmaskinen funkar? Pappa fixar allt!

Han är ofta barnvakt och Bertil älskar att vara med honom. Pappa är gitarrist och spelar alla barnlåtar som finns i hela världen och lillen dansar och vickar på höfterna och sjunger med. Vad gjorde jag utan pappa?! Han är bäst!