Förhärligande och enfaldigt positiv?

Jag får ganska ofta skit för att jag “förhärligar” mitt liv på bloggen. Eller bara skriver om att jag är så jäkla nöjd och glad. Det är inte sant. Jag har skrivit om min panikångest, om mördande sömnbrist, om att må dåligt under graviditeten och massa andra jobbiga saker. Men det är som att folk glömmer bort det och fortsätter störa sig på att jag ofta är positiv och glad och – gud förbjude – tacksam. Och trots att jag  skrivit om när mamma dog och hur jag mådde då, verkar folk inte fatta vad det innebär. De tycker fortfarande att min blogg är alldeles för glad och att jag alldeles för välmående. Det får mig att misstänka att dessa läsare inte bara är okänsliga utan också ointelligenta och saknar inlevelseförmåga. Måste man bli påmind om någons livssorg vareviga dag för att alls komma ihåg den?

Men det är sant att jag skriver mycket om det jag tycker är fint. Och vet ni varför? Det är för att jag tycker att mycket är fint. För att jag är oerhört glad över mitt liv. För att jag flera gånger om dagen känner tacksamhetskänslor. För att jag ofta, ofta känner ilningar av lycka. Inte så att jag går omkring här hemma helt mild och fridfull som en budda. Tvärtom är jag ganska hetsig och ful i munnen och kan beklaga mig över bagateller. Men det där som folk säger ibland “Tänk vad tokigt att man tar hälsan för givet. Tänk vad dumt att man inte kan vara tacksam för det lilla”. Så säger aldrig jag för jag är tacksam för det lilla. Jag tänker väldigt ofta på hur fantastiskt det är att vi får vara friska. Och mätta. Och ganska glada och sams och kärleksfulla mot varandra i familjen.

Som liten fick jag ofta höra att jag var så positiv och glad. Det verkar helt enkelt vara min grundpersonlighet. Sedan tror jag att det kan förstärkas eller försvagas beroende på vad man går igenom i livet. Kanske går det bara att vara riktigt glad och tacksam om man också varit riktigt olycklig och mått fruktansvärt dåligt? Så att man har något att jämföra med.

När man kollar på forskning om vad som gör folk lyckliga är tacksamhet något som nämns som en viktig faktor. Att kunna vara tacksam. Att kunna uttrycka tacksamhet. Och jag gör båda sakerna. Jag både känner mig genuint tacksam över sakernas tillstånd – och jag uttrycker det. Både i min vardag men även här på bloggen. Kanske verkar det påklistrat och förhärligande. Men det är så jag är. Jag lägger märket till bra saker helt enkelt. Och de är ganska många när man håller utkik.

Jag tycker att det är sorgligt att tacksamhet fått en sådan negativ klang. Som att tacksamhet och ett positivt sinnelag är något enfaldigt. Men jag ser ingen motsättning mellan att vara tacksam för vad man har – och ändå vilja förändra saker i samhället. Jag tycker faktiskt att jag själv är ett bra exempel på det! Däremot är det frustrerande att den tanken verkar omöjlig för många människor. I synnerhet de som läser min blogg och stör sig på mig. Men inte på mina politiska inlägg eller starka ställningstaganden. Utan på det fina, glada, milda, positiva. Hur orkar man liksom?!

Här kan du se mer av mina reflekterande texter och när jag blir förbannad och ryter till!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

169 kommentarer på “Förhärligande och enfaldigt positiv?”

  1. Jag tycker inte alls att du är för glättig. Jag läser din blogg för att den är mysig och sen emellanåt kommer ett inlägg som får en att tänka till. Och jag fortsätter att läsa fastän jag inte håller med dig alla gånger. Ni bloggare som tar emot alla konstiga kommentarer och ändå orka fortsätta är fantastiska!

  2. Word! Vem orkar följa en negativ blogg?? Känner mig själv alltid glad och positivt förstärkt efter att ha varit inne på din blogg <3 Tack!!

  3. Det är det positiva och fina kombinerat med djupet och tankvärdheten som gör att jag fortsätter att följa din blogg, medan jag har slutat att följa sådana som inte ger mig något. Det är ju så härligt att jag kan välja vilka bloggar jag vill följa, liksom alla andra. Keep up the good work och tack för att du förgyller mina dagar

  4. Strunta i de negativa kommentarerna. Jag får ofta höra samma sak, som att min positiva inställning är ngt negativt… eh… Det är så mycket enklare och mindre energikrävande att vara tacksam, försöka se ngt positivt i det som händer runt omkring än att vara negativ och sprida dynga omkring sig. Liver/vardagen är tillräckligt jobbig ändå utan att behöva spä på med negativa tankar och kommentarer.

  5. Jag tycker att din blogg är helt underbar,man behöver dina vackra bilder och tankar för att känna att vi har det ganska bra ändå! Och precis som du skriver så har du faktiskt skrivit om tuffa saker! Fortsätt som du gör!! Kram Kram

  6. Jag brukar ofta tänka på att glädje alstrar glädje. Det finns forskning som visar att när man ler så startar processer i kroppen som gör att man blir gladare. Även om man är på dåligt humör och tvingar sig att le.
    Så om man försöker fokusera på det positiva och vara tacksam för det, så tror jag också att man blir en gladare och lyckligare person per automatik.
    Jag försöker själv fokusera på det som är gott, för på så sätt blir mitt liv lättare. Men bara för att jag valt att göra så innebär det inte att jag inte går igenom tråkigheter eller bagatelliserar problem, jag försöker bara fokusera på annat.
    Fortsätt du som du gör – för det är helt perfekt som det är!

  7. Åh vad fint Clara! På senare år har jag också börjat känna sådana där lyckokänslor av just tacksamhet. Att jag får leva med den man jag älskar så mycket, att jag har en så fin familj, att jag till stor del får göra sådant jag tycker om. Jag har aldrig tänkt att din blogg skulle vara förhärligande. Jag tar till det gamla goda men sanna argumentet: Jag tror faktiskt att folk är avundsjuka. Och så går de typ in och läser din blogg en gång varannan månad och tycker allt ser så mysigt ut och sen ondgör de sig över vad de inte har någon aning om. Heja dig! <3

  8. Nä precis, det är väl bara att läsa något annat då. Varför ska man utsätta sig för något som irriterar en så? Det måste bara finnas en orsak (eller bl a iaf) och det är att vissa får näring av att klanka ner på andra. Antagligen för att dom själva skulle vilja vara precis så positiva, men inte fixar det.
    Du är i alla fall helt FANTASTISK<3
    Kram

  9. Så bra inlägg Clara! Tror verkligen att om man försöker se livet från den positiva sidan och vara tacksam så blir det lättare att ta sig igenom både livets upp och nergångar. Vår inställning påverkar oss mer än vi tror.

  10. Jag tror att de som tolkar och uttrycker negativitet inför Claras positivitet själva antagligen mår mycket dåligt och inte kan förstå att uppskatta andras framgång, eftersom de själva troligen inte upplever att de har någon. Dessa människor är inte ointelligenta ;), Clara, men förhindrade, pga deras allmännt deppiga personligheter, att ta till sig positivt av dina inlägg. Detta är rent biologiskt, hjärnan kopplar inte till positiva assosiationer när serotoninnivån är låg. Så ja, Du är delvis korrekt i att neggon saknar viss inlevelseförmåga.

    Mitt tips till er med mer negativitet än positivitet i ert liv: ta inspiration av Clara och läs igenom ovan inlägg en gång till. Försök uppfylla er egen vackra potential istället för att använda er energi åt att förmörka andras.

    Önskar Clara samt positiva och negativa läsare ett positivt nytt 2015!

  11. Jag läser din blogg just för att den har en positiv och glad framtoning. Visst händer det jobbiga och hemska saker men det går inte att skriva om det för mycket, om nu inte syftet med bloggen är att ventilera och bearbeta någon svår upplevelse. Att vara tacksamhet och ödmjuk inför livets stora och små ting gör en stark. Det går ju bra att sluta läsa bloggen om man finner inläggen stötande. Gillar blandningen av inlägg även om jag är lite extra förtjust i hem o inredningsinläggen då vi delar en kärlek till second hand och 40- och 50-talsinredning.

  12. Jag tycker det är fantastiskt att läsa om hur du njuter av ditt liv, det smittar nämligen av sig precis som alla andra sinnestämningar man möter smittar av sig. Man blir också påmind att inte glömma att vara tacksam. Fortsätt med allt det vackra, tankfulla och glada som du sprider! För du gör många andra lika glada. Sen kan de förstås finnas dem som blir bittra av andras lycka och dem hoppas jag till slut hittar vilken väg de ska ta för att bli glad igen =)

  13. Tror en del kanske drabbas av lite “additionsångest” om de läser många “glada” bloggar och jämför sig med “allt det positiva eller roliga alla andra tänker och gör”. Men så är vi ju också olika i om vi ser glaset som halvfullt eller halvtomt. Själv ser jag ofta mitt som halvfullt. Vilket jag tycker känns väldigt bra efter att även ha haft glaset nästan tomt. Sedan behöver man väl inte gnälla och klaga eller visa allt på sin blogg. Det gör man ju inte när man träffar folk “live” heller. Och varför läsa sånt man stör sig på, man kan väl hitta annat att läsa som passar en bättre 🙂 Heja Clara, och hoppas fler kan få känna sig tacksamma.

  14. Gillar verkligen din blogg och den blandning av vardags glädje och allvar som du visar. Förstår att det är svårt att förhålla sig till allt dumt som skrivs men samtidigt, de väljer ju själva att läsa din blogg, ingen tvingar dem….
    Vi är många som verkligen gillar hur du skriver och vad du skriver om. Tack för att du delar med dig.
    Kram

  15. Jag blir väldigt inspirerad av och pepp av din blogg!

    Just tacksamhet är något som värmer så innerligt. Sen behövs de andra bitarna också ibland, skitkänslor och lathet, den där balansen, visar människan bakom en blogg. Och det är ju det som gör bloggar så härliga, ärliga och starka!

    Jag tycker att du ger det!

    En sak som gjorde mig provocerad tidigare (som jag är väl medveten handlar om min egna frustration!) Det var när du skrev om att dina båda barn (och din systers barn, om jag minns rätt) sov hela nätter sedan de var bebisar, för ni hade en bra metod för det. När man själv inte får sova då, så är det ganska känsligt. Det verkade inte finnas en mördande trötthet då. Men det verkar du ha skrivit mer om den senaste tiden.

    Vi är inga supermänniskor. Så även om det jag skrev nyss är negativt, så handlar det kanske bara om att man själv är frustrerad och känslig. Men då kan man bara skippa läsa om just det och läsa det som är peppande för en själv.

    Hoppas du förstår hur jag tänker här!

  16. Jag läser ofta din blogg men kommenterar inte så mycket. Jag gillar verkligen det du skriver och berättar om. Fortsätt vara den du är. Det är sorgligt att läsa de missnöjda inläggen från människor som uppenbarligen mår mycket dåligt och som genom att racka ner på andra försöker höja sitt eget mående.

  17. Clara, jag gillar verkligen din blogg – precis som den är! Det är så otroligt synd att vissa inte kan förstå att det är en människa bakom varje blogg, och att bloggen är det den människan skapar den till. De verkar tro att din blogg är en produkt som de kan reklamera när de inte tycker den håller _deras_ mått längre, men de har så fel! Fortsätt göra det som känns bra för dig – ingen kan kräva nått annat! Kram

  18. Hej, har följt din blogg i flera år nu,just för den gör mig glad och den inspirerar. Det finns tillräckligt med tråkiga saker, så jag behöver något som väger upp och det gör verkligen din blogg. Älskar dina bilder också, så fortsätt som du gör, kram

  19. Älskar din blogg. Och tycker det bästa är att det du visar upp eller är glad över inte direkt är några lyxgrejer, flådiga resor eller massa konsumtion. Utan lyxen i din vardag som du har lyckats få till, jag strävar själv efter just det. Och ju fler som får till den, en vardag som känns bra, desto mindre kommer vi behöva alla annan lyx som mest är flyktgrejer för att vi inte trivs med andra saker. Har förresten köpt en målarbok där jag sitter och färglägger när jag inte orkar tänka, baserat på ett inlägg du skrev om kreativa utlopp. tack för det, är jättebehagligt!

  20. Varför misstänka att människor är ointelligenta för att de tycker du är för välmående? Att uttala sig i negativa ordalag om folks intellektuella kapacitet innebär de facto att den som gör det anser sig ha större utförsgåvor än den som blir bedömd. Ofint och korkat tycker jag.

    1. Fast att uttrycka att någon är FÖR välmående är väl ändå ganska korkat?
      Sen är det väl tillåtet för Clara att utagera lite känslor ibland med, med tanke på de mängder negativism som hon troligtvis utstå som vi inte ser en glimps av?

      1. Vad menar du? Jag säger att det inte är o.k.att uttala åsikten att någon annan människa är ointelligent för det innebär att man själv anser sig kunna bedöma det=vara intelligentare än den man uttalar sig om. Ofint och omdömesöst enl. mig alltså.

        1. Fast jag tycker att man ÄR ointelligent och okänslig om man läser om någon som inte bara förlorat sin mamma utan varit sjukskriven för depression och panikångest och ÄNDÅ drar slutsatsen att deras liv är en enda dans på rosor och att de bloggar för mycket om det.

  21. Jag tycker om att läsa din blogg, men jag kommenterar sällan.
    Jag tycker det är en bra blandning på din blogg.
    Fortsätt och skriv som du gör! Kram till dig Clara

  22. Jag väljer mina bloggar. Din läser jag för lite lättsamma vardagsskildringar, lite fina bilder, en känsla av lugn och ro och tillbaka till naturen. Vill jag exempelvis ha vardagen skildrad med humor (vilket jag också vill!) då läser jag andra bloggar, likaså om jag vill läsa med fokus på problematiserande runt olika ämnen, då går jag också någon annanstans. EN blogg måste ju inte uppfylla alla behov!!

    1. Bra sagt! Hoppas Clara läser detta, så hon slipper känna att hon bör uppfylla alla möjligas behov. Ifall hon skulle råka känna det ibland 🙂

  23. Så tråkigt att du får kritik för sånt. Jag gillar din blogg för att den är härlig och fin! Fina bilder och bilder som får mig att känna mig lugn och sugen på att flytta till landet. Det blandat med funderingar om livet och politik. Försök att strunta i den kritiken. Du gör ett fantastiskt jobb med den här bloggen.

  24. Jag tycker det här är ett problem i stort. På arbetsplatser framförallt, det ska klagas på ALLT, hela tiden. Jag är också en livsnjutare med enkla metoder. Jag har inte mycket, men kan uppskatta det så himla mycket för jag har haft mindre! Folk omkring mig förstår inte alls att en kan uppskatta små saker, små små vardagssaker, samtidigt som en kan sträva efter att få det bättre. Jag förstår om du tar åt dig för det är sjukt störigt med folk som är så himla på och ska tycka saker, det dränerar energi bara att förhålla sig till dem. Men jag önskar dig all fröjd! Och skriv gärna om det! Peppen i stora mått! 🙂

  25. De är nog även lite avundsjuka kan jag tänka, vilket är tillåtet. Sen är det stor skillnad på att vara avundsjuk och hålla det för sig själv eller att lämna elaka kommentarer. Visst kan jag ibland känna att jag skulle vilja ha det som någon annan har men eftersom jag i grunden är lycklig med det jag har och mitt liv så kan jag skaka det av mig. Det är nog svårt om man är djupt olycklig med det man själv har och då är det nog också lätt att bli elak, speciellt på nätet där det är lätt att vara anonym.

  26. Världen är full av elände som visas i tv varje dag, varför måste vi älta det hela tiden? Det fina och positiva och glada är så mycket mner, och ju mer vi kollar på det desto mer blir det. Goda cirklar istället för onda. Var glad, alltid retar det nån! 😉

  27. *trycker på “Gilla-knappen”* Bra där Clara! Skönt att du orkar stå ut trots andras negativism. 🙂

  28. Jag vet inte var jag ska börja. Jag läste precis en lång artikel där du pratar om hur du upplevde din mammas sjukdomstid och död, och jag började storgråta. Jag kände igen så otroligt mycket från när min mamma var sjuk. Min mamma gick också bort i bröstcancer, för snart tre år sedan. Jag gick också i gymnasiet när hon blev sjuk, och precis som du så stängde jag in alla känslor och bet ihop. Till sist hade jag så hemsk panikångest så det inte gick längre. Jag har bloggat i snart fem år, och bloggen har hjälpt mig så otroligt mycket genom mina svåra tider.
    Jag är också i grund och botten en positiv person, och för mig hjälper det att förmedla de positiva sakerna till mina läsare. Om jag skriver om det som gör mig glädjefylld så hjälper ju det någon annan att känna samma sak! Sen tar jag även upp jobbigheter emellanåt, men jag vill inte att det ska genomsyra bloggen. Så jag tycker du kör helt rätt stil!
    Tycker också det var skönt att läsa den där artikeln om cancern, och höra att det har tagit flera år för dig att hitta tillbaka till dig själv. Jag blev gravid 2 månader efter att min mamma gick bort, så sorgearbetet blev väldigt annorlunda. Jag är fortfarande så himla sorgefylld när jag tänker på min mor, och när julen kommer är det extra hemskt. Och som du skriver så finns det ju alltid där i bakgrunden. Och jag tror verkligen att man blir bättre på att uppskatta de små sakerna i livet när man har gått igenom så mycket tidigt i livet.
    Nu blev det en jättelång kommentar, men ville egentligen bara säga att jag känner igen mig så himla mycket i dina tankar, och uppskattar att du delar med dig av hur du känner. Det ger mig lite tröst i mitt sorgearbete. ♥

  29. Människors avundsjuka och illvilja finns det tyvärr för mycket av och begreppet “energitjuvar” är vanligt förekommande. Det är som att de inte har något eget liv, de suger energi och projicerar sina egna frustrationer och ilska på andra för att kunna leva, de har inte förmåga att kunna känna förnöjsamhet och tacksamhet. Varje dag i livet innehåller både glädje och sorg som vi delar med varandra. Fortsätt att känna och sprid din glädje och tacksamhet! det kommer tyvärr alltid att finnas människor som vill motsatsen.

  30. Det handlar nog mycket om avundsjuka och personer som tyvärr har problem med självkänslan som stör sig på ditt “härliga” liv. Jag tycker du har en fantastisk blogg och jag älskar din “härlighet”, tacksamhet och livsglädje, det gör mig inspirerad och glad! Tack för en fin blogg!

  31. Jag trycker också på gilla knappen , fortsätt vara dig själv, vi är många som gillar och tar till oss det du har skrivit .

  32. “If people do not love you as you are, you surround yourself with the wrong people.” Kära underbara (because you are) Clara, världen är full av människor som inte unnar andra att flyga högt, som vill ta ner en på jorden, som ifrågasätter ens glada humör och vill sticka hål på lyckan. Sådana ska man hålla sig långt borta ifrån. De tar av din tid och energi och förtjänar inte ens en liten smula av dig och ditt liv. Förstår att det är svårt att ta avstånd och bara strunta i negativa kommentarer, men samtidigt måste man det för att fortsätta vara lycklig och positiv och stark. Så, ignorera och hoppa över dessa små människor (de är INGENTING, för människor som mår bra glädjs över andras framgångar) och fortsätt vara den du är – no excuses and no explanations needed! Genuin tacksamhet är nyckeln till allt positivt. Varmt lycka till med allt och din fina blogg! Kram.

  33. När människor klagar på sånt så tänker jag alltid att jag undrar hur den personen mår! Det ligger hos dem, inte hos dig, så fortsätt vara positiv och tacksam och skriv om det! Det hjälper många andra som uppskattar det du skriver!

  34. Jag tror, som så många andra nedan, att de som klagar/gnäller själva är missnöjda av någon anledning. Att kunna känna tacksamhet är viktigt och varför skulle du inte kunna uttrycka tacksamhet när du känner den?

    Din blogg gör mig snarare inspirerad att själv försöka ta bättre hand om mina positiva känslor och vara tacksam för det jag har, oavsett om det är samma saker som du är tacksam för eller något helt annat!

    Just din stora bredd är ju en av de fantastiska sakerna med din blogg! Och som vanligt, om en inte gillar det du skriver kan en ju alltid välja att läsa en surare blogg… 😉

  35. Jag har mått väldigt dåligt i mitt liv, och haft problemet att mina “vänner” inte ser min olycka, utan endast min lycka, och därför inte kan förstå att jag mår dåligt. När jag pratade med min psykolog om det sa han att det nog har att göra med att människor är så rädda för svåra saker att de stöter dem ifrån sig och låtsas som att de inte finns. Kanske kan det vara så det är vad gäller dina svåra upplevelser också? Tror inte att det handlar om låg intelligens i formen IQ, utan snarare låg intelligens i formen EQ. Läsare som inte kan hantera sorg och svåra känslor, kanske helt enkelt inte kan SE och TA IN det du skriver när du skriver om sådant.

  36. Jag förstår inte varför en del människor SÖKER elände, varför d måste vältra sig i negationer för att känna att det är ok. Som om det vore fult att må bra, som om glädje är detsamma som ansvarslöshet. Vill vi inte må bra? VILL människor må dåligt? Är det en dygd att beklaga sig och sprida tråkigheter runt sig? Jag förstår inte det. Jag är inte helt fri själv, tyvärr kan jag fräsa till och beklaga mig jag också. Men det är inget jag är stolt över eller strävar efter. Det måste vara ett av människans största missförstånd och misstag – att det är en fin handling att avstå från att känna tillfredsställelse och glädje. Att det tyvärr ofta finns en verklig anledning till sorg och smärta ska inte förnekas, men måste det innebära att vi inte får uttrycka glädje också? Är det inte det positiva vi vill sprida som ringar på vattnet? Jag tror att många som inte tål andras glädje är missunsamma, istället för att ta till sig positiva energier och förvandla dem till något gott i sitt eget liv. Trist.

  37. Du är bra precis som du är!
    Älskar att gå in på din blogg och hämta lite positiva känslor 🙂

  38. Jag läste på någon blogg, jag har glömt vilken det var, om någon som ville bli mer godmodig och frimodig i sitt liv. Och jag tänker att det är så bortglömda ord, som fått en sån skev klang gentemot den egentliga betydelsen. Det är ju så fint att vara godmodig och frimodig! Varför skulle man inte vilja vara det? Och, tänker jag, är man frimodig och godmodig, så är man nog allt rätt tacksam också.

  39. Jag kommenterar nästan aldrig bloggar eller inlägg, men nu känner jag att jag måste! Vill säga hur bra jag tycker att du och din blogg är! Just att du är positiv men nyanserad och att du känns äkta till skillnad från många andra. När jag misströstar och känner att jag inte passar in i tillvaron och känner mig pressad över hur man “ska vara”, då går jag till din blogg och känner att jag är okej som jag är. Det betyder inte att jag inte tycker att du är fantastisk och uträttar stordåd, vilket jag beundrar och tycker att du gör, utan att du bjuder på nyanserna och fokuserar på det som är viktigt i livet och jag påminns då om att jag också har så mycket att vara just tacksam för.
    Är föräldraledig med mitt första barn som bara är lite yngre än Folke och som mamma är det lätt, upplever jag, att dras med i någon knepig ytlig hets, stress och press på en miljon olika plan och då är jag så glad att du finns som en sund motvikt och “räddar” mig. Tack!

  40. Hellre en ärligt glad blogg än en blogg vars författare lever på att skriva om sitt tidigare elände och sjukdom hela tiden bara för att få medömkan och läsare.

  41. Varför vill man läsa och följa en blogg som man stör sig på, och om vår kära Clara lever ett så lyckligt och härligt och fantastiskt liv…varför inte inspireras och glädjas åt det? Visst…jag kan väl erkänna att jag kan “störa mig på” att Clara och många andra verkar ha det så bra när jag i vissa stunder har det pissigt…men det är bitterheten i MIG just i den stunden, det är inget som är fel på Clara och de andra goa och glada människorna här på jorden… jag väljer att känna den bitterheten en liten stund för att sedan istället INSPIRERAS och välja att se det goda i livet och vara TACKSAM (som Clara själv skriver) för det är så vi sprider glädje och kärlek här på jorden. Jag är glad att det finns folk som Clara som sprider denna lycka och att hon ens bjuder in oss till sitt härliga och mysiga liv. Jag är riktigt glad <3 TACK CLARA <3

  42. Ärlig glädje och tacksamhet smittar ju av sig:) och alla verkar ju positiva i kommentarerna som vi kan se.. Att vara som man är håller ju i längden..Men vilken sammanhängande ibland.. för jag skrev dock ett tvärtom inlägg imin lilla blogg innan ditt kom.. På ett annat sätt..men tankeöverföring? http://www.esterii.blogg.se

  43. Jag tycker också att det ALLTID är kvinnor man hugger på för dessa grejer. Vi har lärt oss i helt liv att vara snygga, välvårdade, smarta, ha vackert inrett och städa efter oss, men då man visar upp livet på det sättet så ska man skämmas. Tycker det är så otroligt fult att lägga ännu ett ansvar på kvinnor.

  44. Du är äkta och på riktigt, det är därför din blogg är så uppskattad. Den här typen av kommentarer tror jag man gör rätt i att bara slå dövörat till, de kommer från en avundsjuk plats i hjärtat. Fortsätt som du gör, du är grym! /Sara

  45. Vi som har förlorat närstående, vi vet faktiskt att livet är för kort för att oroa sig för småsaker. Herregud, jag oroar mig inte ens för stora saker, som blancolånet vi har kvar på vårt sålda hus. Livet är för kort. Jag minns min mamma innan hon dog, hon sa till oss döttrar, ät kakor, vad spelar det för roll om man är smal. Och det tänker jag på när jag träffar neurotiska människor som får ångest över t.ex uppblåsta magar, ska det regna på söndag eller hur luggen vägrar bete sig pga nån jobbig hårvirvel. Jag skrattar inombords och tar en kaka till. Jag har t.o.m fått höra det är skönt med dig, Christine, för du bryr dig helt enkelt inte. Jag borde bli offended, men det blir jag inte, det är världens komplimang. Vi får vara (och är) extra lyckliga, Clara, för att det är vår belöning för den oerhört svarta sorg vi kände av att se våra mammor få dödsbesked och dö, över att de inte fick träffa våra barn och att de aldrig mer finns här när man behöver svar på stora och små frågor. Nej, fortsätt du skildra hur vacker din vardag är, jag tror dig fullt ut. Och jag förstår fortfarande inte vad the haters har här på bloggen att göra.

  46. Tack för ett välskrivet och bra svarat inlägg! Jag känner igen mig i mycket av det du skriver om. Tänk vad härligt att få känna tacksamhet! Att kunna glädjas för andras, liksom sin egen skull. Att få vara glad och positiv och uppskatta dessa små ting som en renbäddad säng, nytvättat hår eller en god middag. Jag tänker att alla kanske inte kan, eller har svårare, att hitta och se glädjen i sina liv, och att det är enklare att störa sig på andra. Det är inte hur man har det, utan hur man tar det…

  47. Vad härligt att kunna känna glädje i vardagen. Det skulle nog många behöva träna på – att lägga energi på det positiva i livet och att inte missunna andra lycka. Jag läser din blogg varje dag för den gör mig glaaad. (Har slutat läsa i kommentarsfältet för där kan det ju råda fullt slagsmål, jättetråkigt när man skulle vilja följa debatten)

  48. Fasen vad bra och modigt skrivet Clara! Och gud så härligt att du är bra på att känna tacksamhet, grymt. 🙂

  49. Go fot it! Klart att det finns mycket att vara glad och tacksam över i ditt liv. Din bloggs styrka är att du lyfter de små glädjeämnena i vardagen som inte behöver betyda glammig shopping eller lyxiga resor till resorts. Däremellan balanserar du med mer allvarliga ting. Själv är jag less på dem som har det bra men som inte kan vara nöjda med det. Att läsa en massa gnäll och klagan leder ingen vart. Just nu är väl ditt liv rätt bra – tack för att jag får följa en liten del. En annan gång kan livet vara annorlunda.

  50. Och jag är oerhört tacksam för all glädje du ger genom din blogg! Kloka tankar och härlig inspiration! Ett blogginlägg är heller ingen stor sak, men sätter guldkant på vardagen. Liksom snöfall, krukväxter som bestämmer sig för att blomma eller ett glatt leende från en främlig på stan.

  51. Undrar vilka “dom där negativa” kan vara? Alla vi är ju så positiva, glada och enigt tacksamma! Vi fyller ju hela kommentarsfältet med vår optimism! Vem vill vara negativ och gnällig och dessutom ointelligent?
    Jag tycker hela den här diskussionen andas en slags självgodhet o överlägsenhet!
    Håller med om att tacksamhet är en mkt fin känsla som är värd att odla och att mnsk som känner sig hotade av den inte är så starka o känner sig lite misslyckade själva… Så är det säkert.
    Men jag tror inte lyckan är det som provocerar mest utan mest om det skiner igenom självgodhet o en känsla av att vara bättre, förstå mer, tänka djupare än andra.
    Clara du har en stor bredd och ett beundransvärt djup. Du förhärligar inte konsumtion eller lyxliv utan visar att man kan vara nöjd med det lilla. Bra där! Men ibland känns det som att du redan vet att du är bra. Varken jag eller nån annan behöver tala om det för dig, eller?

  52. Och när man gnäller över foglossning så ska man “knipa käft” och minsann veta att det finns dom som haft det värre 😉 Blir inte bra hur man än gör, om man är positiv så är det överdrivet och klagar man sätts man ofta på plats över hur mycket svårare någon annan har det.

  53. Ibland känner jag så, att de som av olika anledningar gått igenom svårigheter också har lättare att känna tacksamhet. Vet inte om det stämmer, men min känsla.

  54. Hej. Avundsjuka, ska du inte lyssna på!
    Fortsätt att vara den härliga person du är som lyfter upp mångas liv!

  55. Ja men en blogg ska ju vara härlig och inspirerande! En blogg ska ju hjälpa andra att lyfta lite till. Det är ju därför det är så härligt att läsa vissa bloggar, i synnerhet din. Att bli inspirerad, hur underbart är inte det?

    Jag tror att de som är neggiga mår lite sisådär själva, och istället för att välja att bli inspirerade av dig så väljer de (ofta omedvetet) att bli lite avundsjuka – och då känner de sig ännu sämre (eftersom de jämför sig), och då måste de skriva något neggigt till dig för att bli av med den känslan – fast det blir ju tyvärr oftast sämre av att sprida sin egen neggighet. Spiralen går liksom nedåt.

    Fortsätt för allt i världen att vara glad och tacksam och inspirerande, det är ju såna människor vi vill följa!

  56. Hmm, det finns bloggar jag upplever som särskilt “ärliga” eller “utelämnande” utan att jag för den skulle skulle säga att andra bloggar som inte är det borde beskrivas som “förljugna” (finns ju sådana också såklart). En blogg där jag varja dag kan läsa om det jobbiga, tråkiga, privata OCH fina känns särskilt “ärlig”, tycker jag. Att storbloggare med jämna mellanrum skriver att “allt inte är en dans på rosor minsann” ger helt enkelt ett annat intryck, inte för att jag är en dum läsare som glömmer, utan för att bloggen är summan av alla texter och bilder och för bloggstämningen spelar det faktiskt en roll hur mycket av det alldagliga och privata som dyker upp. Om jag skulle beskriva din blogg skulle jag säga att du främst visar det vackra i ditt liv. Och att det är ett lyckat koncept.

  57. Känner inte igen det du skriver om. Visst, man kan inte behaga alla, det är omöjligt men nog måste det väl vara en minoritet som “ger dig skit”?
    Jag roar mig ofta med att läsa kommentarerna med och tycker att det stora flertalet hyllar dina inlägg.

  58. Dels tycker jag att en blogg ska vara inspirerande och då måste den ju vara positiv. Sen är det väl ganska få människor som skulle vilja visa upp dammet i hörnen och bråken med maken på en sån här stor plattform, det skulle iaf inte jag vilja! Hur som helst tycker jag det är kul hur olika bild vi läsare uppenbarligen har av dig. Jag ser dig som en en stark och redig kvinna som ryter ifrån och har starka principer och värderingar. Jag känner inte alls igen dig i deras gnälliga beskrivning.

  59. Underbart skrivet – tack och lov att det finns glada och tacksamma människor!! Vilken förskräcklig värld vi skulle leva i annars…

  60. Men alltså, hur tänker man om klagar på det? Tror inte att din blogg skulle vara lika intressant att läsa om du bara skrev tråkiga, negativa saker heller. Det är ju just din positiva livssyn och det fina du visar upp från din tillvaro, som gör bloggen rolig att följa. Sedan behövs det såklart lite av “eländet” också, men tycker inte att det är något du utelämnat helt.

  61. Nu har jag bara nyligen börjat läsa din blogg. Så det här gäller inte hur du skriver. Mer en reflektion över det här ämnet i allmänhet, som ju är så ständigt aktuellt i sociala medier, vilken fasad folk visar upp på FB osv. Och det är skillnad på att bara vara glad och positiv men ändå lite verklig och att vara klämkäckt glad och bara konstant visa en jättelycklig fasad. Det senare känns inte trovärdigt och framför allt skapar det bara irritation över att det är så klämkäckt. Jag vet en person som på FB ständigt lägger ut statusar av typen “jag har världens vackraste barn”, “åh vad vi har det mysigt här i vabbland”, “åh vad jag älskar min man” osv osv i all oändlighet. Då får man en känsla av att den personen inte kan sätta sig själv i något perspektiv alls, inte fattar att andra kanske inte tycker den personens barn är finast i världen eftersom alla faktiskt tycker sina egna barn är finast i världen, inte någon annans. Och att skriver man bara om lycka och glädje och mys och sockersött så känns inte människan äkta, eftersom livet innehåller berg och dalar, glädjestunder och tråkiga stunder. Jag kan tycka en blogg absolut får innehålla bara vissa delar osv men då bör man visa lite självdistans till de delar man visar upp och också förstå hur det uppfattas.
    Som sagt, det här gäller inte din blogg då jag är alldeles ny läsare här. Utan ett inlägg i debatten. 🙂

  62. Tror inte avund har med saken att göra. Eller missunnsamhet. Tror många negativa kommentarer har med missnöje över inställning och språk att göra. Att kalla någon okänslig, ointelligent, att någon saknar inlevelseförmåga. Kanske när Du skriver att folk ska hållas i helvetet. Tror det är vad som gör folk upprörda. Nonchalans, fult språk, något slags översitteri etc. Tänker mig att kommentatörer lite lessnar ibland och tycker att allt är fejk och fasad.
    Läser inte texterna mer på bloggen men gillar mycket de flesta fina välfotograferade bilderna. Har ingen “personlig” relation på bloggen utan det är mer som en inredningsidning.

  63. Bra att du skriver om detta. Jag brukar ofta prata om och skriva om hur viktigt det är att känna tacksamhet, att fokusera på det positiva och att det nästan alltid går att hitta sådant, det gäller bara att lära sig att rikta tankarna åt rätt håll. Självklart känner även jag sorg och frustration emellanåt, annars vore jag ju inte människa. När det påstås att människor ljuger på fb så kanske det verkligen är så men jag vill gärna dela med mig av fina bilder eller glädje till min omgivning.
    Jag ser alltid fram emot att få läsa din blogg, titta på dina bilder och glädjas över en ung människas klokhet. http://hyrestanten.blogspot.se/2015/01/sexhundrafyrtiotva-timmar-kvar.html

  64. Gott rutet!
    Tacksamhet över det vardagliga är en välsignelse! 🙂

  65. Oj det känns smått obegripligt att en del stör sig så men ändå måste in och läsa och ta sig tid och energi att skriva negativa kommentarer! Jag uppfattar dig som en i grunden glad människa, men som precis som alla andra har sämre stunder. ☺Gillar med andra ord din blogg precis som den är!

  66. Bra skrivet. Tyvärr är det nog så att alla inte är lika positiva som du och därav dessa kommentarer. Vad du en gör så kommer det finnas läsare här inne som kommer klaga. Du får istället försöka fokusera på alla positiva kommentarer du får =)

    Missa INTE http://www.modevarlden.se idag där ni hittar de hetaste skorna just nu.

    Kram Johanna

  67. Sorgligt egentligen att livet känns så eländigt för många att de tror det är “fejk” när man uttrycker att man mår bra. Verkar som om många absolut måste få höra att andra också har det svårt. Varför?

      1. hahaha! JA! Jäkla autocorrect! inte första gången jag råkat ut för detta. Skickade ett mess till en kompis en gång med den fromma förhoppningen att “hon kände sig deppig” istället för deppig. Oups! Tack för rättningen

  68. Men det är väl för sorgligt, tänk vad dåligt de lär må, som måste störa sig på att du mår bra och är tacksam. Jag älskar din blogg, de fina bilderna och orden. Du lär mig att vara tacksam för det lilla, njuta av det fina i livet, av de underbara och kloka barnen. Jag är avundsjuk på dig också emellanåt, det mysiga huset på landet, hönsen, odlingarna, vi är inte riktigt där än ekonomiskt. Hoppas få ärva ett hus av mormors syster. Men hur som helst, fruktansvärt att andra kan känna sig så kränkta av en annan människas välbefinnande så de måste gå in och skriva dumma kommentarer.
    Duon blogg är underbar, men jag fattar att även du har set tufft ibland!

  69. Jag kikar in just för den positiva andan som finns i din blogg. Jag fattar ju att allt inte är rosa fluff hela tiden. Du som alla andra har toppar och dalar. Men jag tycker ändå att du ska fortsätta som du gör, du är inspiration. Kram
    http://hannafialotta.blogg.se

    1. Håller med! Jag vill inte läsa om hur jobbigt allt är i ditt liv (eller någon annan bloggerskas), det finns tillräckligt mycket dåligt i mitt eget liv.
      Det är alltid uppskattat när du skriver om dåliga saker också men det är det positiva som gör mig glad. Och jag vill inte läsa saker som gör mig sur och ledsen hela tiden!

  70. Heja dig, Clara! Tyvärr får jag en känsla av att dessa som klagar på dig också är kvinnor… Varför kan inte vi kvinnor glädjas åt varandra och se det grymma i att en stark kvinna lyckats hitta guldkornen som gör livet rätt härligt? Jag älskar att läsa din blogg just för att du är kvinna och gått DIN väg för att finna glädje. Och för att du ser det fina i det lilla. <3

    1. Jag vet dock att Clara tidigare skrivit att de gånger män kommenterar är det oftare negativa kommentarer än när kvinnor kommenterar,, Det upplever jag själv också att kommentarer ifrån män ofta är hårdare i tonen och mer kritiska i olika typer av forum och på bloggar, vilket väl hör samman med de ideal som råder i högre grad för t ex unga killar,, Så jag tror inte det här är ett problem som handlar om främst kvinnor,,

  71. kan inte låta bli att dra paralleller till en massa skit jag läst om tacksamhet de senaste dagarna i ett helt annat sammanhang, nämligen det om flyktingar på en buss, som ni nog känner till. Där hörs det en massa röster som i kränkande ordalag efterfrågar en hel massa tacksamhet, men hr passar det sig tydligen inte :/

  72. Ja man kan ju verkligen se saker och ting olika… Jag gillar din blogg för att den inte är påklistrat positiv, utan verkligt, och som livet självt, både positivt och negativt. Bästa bloggen jag vet faktiskt!

  73. Jag tycker jättemycket om Claras blogg men jag måste erkänna att jag tycker en del inlägg är närmast klämkäcka. Jag köper hennes förklaring, att du är en positiv och tacksam människa men ibland när jag läser dessa som jag upplever käcka inlägg så undrar jag vad som finns under, är det verkligen så bra som Clara skriver eller är det något som inte kommer fram? Jag vet inget men det är dessa känslor som ibland väcks när jag läser på denna blogg.

    1. men varför kan man bara inte få vara nöjd med livet och njuta? det behöver inte finnas något under denna yta som faktiskt får vara verklighet.
      jag är en sån där jobbigt lycklig och positiv människa, vet du varför? för att jag kommer inte att leva i all evighet, inte du heller, jag njuter av livet HÄR och NU och ser lycka i små saker som att kaffet smakar gott till att luften ute luktar friskt.

      1. Nej, det måste inte finnas något under ytan, men tankar på OM det finns det väcks hos mig mycket för att jag har haft så många i min bekantskap som varit så positiva och glada över allt för att plötsligt krascha ihop totalt så kanske är jag lite extra vaksam.

        Jag skulle nog säga att jag också har rätt lätt att njuta av de små sakerna men jag är nog bara inte tillräckligt sprudlande för att uppfattas som klämkäck tror jag.

  74. Jag känner mig tacksam varje dag precis som du. Det behövs mer ödmjukhet och tacksamhet i vardagen tycker jag. Jag tror inte att gräset är grönare hos någon annan.

  75. Folk är nog bara avundsjuka och har inget bättre för sig än att klanka ner på de som har det bättre än de själva. Jag gillar din blogg och (ja, det går faktiskt) blir peppad och inspirerad av positiva människor. Så ta inte åt dig utan fortsätt med din härliga stil! Kram

  76. När man själv är “låg” kan det vara en ett ord, en bild, en kram, en blick eller något allra “minsta” från en annan människa som gör skillnad. En vän gav mig följande ord, jag tog dem till mig.

    “Ibkand slocknar vårt eget ljus men tänds igen av en gnista som kommer från en annan person. Var och en av oss har orsak att tänka med djup tacksamhet på dem som tänt lågan inom oss”. Albert Schweitzer, nobelpristagare, läkare, missionär och filosof.

    Tack för den värme du sprider Clara, och den inspiration du ger genom att dela med dig av din vardag. Må det finnas en varm famn för dig när du behöver tröst och stöd.

  77. Word på den Clara! Efter ett par år i en destruktiv relation som slutligen ledde till separation finner jag mig nu tacksamt i en vardag där jag får känna lycka i någon form bokstavligt varje dag. Mitt jag flyter jag runt i ett tacksamhetsmoln. Båda mina barn är födda med veckors avstånd från dina och det har varit till stor tröst för mig att få läsa om din parallella resa. Mer än en gång har jag känt att du ringat in ämnen som jag själv gått och ruvat på.

    När folk slänger sig med “vi glömmer ofta hur bra vi har det” så vill jag ställa mig upp på ett bord och dra ett trumpetsolo och tjuta -Åh nej! Här glöms ingenting!
    Men det gör jag ju såklart inte. Även om det retar gallfeber på mig hur så många tar så mycket för givet. Och dessutom tar för givet att omgivningen gör det likaså.

  78. Det en stör sig på hos andra är en spegling av den som blivit störd…många skulle må bättre i sina liv om de förstod att vända sig innåt och bearbeta/utveckla sig istället för att utåtriktat provoceras av andras förmågor att exempelvis känna tacksamhet i relation till sin egen oförmåga till det samma… Mata det goda!❤️
    http://moonmyword.wordpress.com/2015/01/01/mata-skiten-ur-livet/

    1. Observera att obestämt pronomen i subjektsform i svenskan är “man”! Objektsformen är “en”! Dessutom stavas inåt med ett “n”!

      1. Allvarligt? Svenskaläraren borde uppdatera sig med att en kan välja att använda könsneutrala pronomen.

        1. Fast “en” är väl inget pronomen? Ordet “en” är en benämning på substantiv, men har mer och mer felaktigt börjat användas som ett pronomen. En boll, en hund, en flicka….

        2. Svenskläraren (utan -a är mest korrekt) behöver inte uppdatera sig! Indefinita pronomenet “man” betyder inte att det handlar om en människa av manligt kön utan en människa i allmänhet. Jfr. engelska ordet “man” som betyder människa!

          1. Och hur tror svenskläraren att bruket av ordet man uppstod? Genom att mänskligheten representeras av kvinnor? Eller möjligtvis genom att män sågs som människor och kvinnor som egendom? I flera dialekter är en ett vanligt pronomen som brukats i långa tider vilket är ett argument för att faktiskt fortsätta använda det. Svenskläraren torde väl också känna till att ett språk inte är statiskt utan i ständig förändring, varför användningen av en, så som också så förnuftigt påpekats ovan, är ett bra sätt att använda språket som kommunikationsform för att påverka värdet i representationen av mänskligheten, inte enbart av män.

      2. Direkt från Språkrådets nyordslista 2014:
        “en

        ökad användning: alternativform till det generiska pronomenet ökad användning: alternativform till det generiska pronomenet man.

        Efter två års stormig debatt om hen börjar det kontroversiella pronomenet att bli mer accepterat. Då gör nästa könsneutrala uttryck entré. Men att “en” kan byta ut “man” väcker inte lika starka reaktioner.”

        Själv tycker jag det låter hemskt med denna användning av “en”. Låter pilsnerfilm 🙂

      3. Jag blir tveksam över “lärar” biten i ditt alias.

        Jag är också svensklärare och tycker att det är långt mycket viktigare att skriva alls än att bråka om stavning i vått och torrt.

        Vi kan välja att läsa varandra välvilligt och att försöka förstå varandra. Vi måste se till sammanhang innan vi börjar ifrågasätta andra personers sätt att skriva. Till exempel måste jag kommentera på stavning när jag rättar nationella prov i Svenska (under förutsättning att det inte finns speciella omständigheter som gör att jag ska bortse från det). Men i det här fallet, kommentarsfältet på en blogg, väljer jag att försöka förstå kommentatorernas ide eller tanke om vad den vill förmedla eftersom det är mer konstruktivt för att skapa en fungerande kommunikation.

        Det är bra att kunna stava rätt eftersom det antagligen kommer att ge din text större trovärdighet. Stavning hjälper också läsaren att hålla fokus eftersom hen slipper tappa läsflyt och fokus på grund av felstavningar.

        När det gäller att skriva “en” istället för “man” så är det ett sätt att tydligt kommunicera sin ideologiska övertygelse att män inte är den norm som allt i samhället borde utgå ifrån. Jag tycker att det är ett bra sätt att använda språket på eftersom språk handlar om att kommunicera inte bara bokstavlig mening utan också värden.

  79. Jag tycker att din blogg är alldeles underbar just för att du verkar vara så äkta och för att den är så nyanserad. Du om någon har ju verkligen tagit upp livets svärta och precis som du skriver så tror jag att har en som du (och även jag) upplevt väldigt påfrestande perioder i livet så är det på någotvis som att en uppskattar livets ljusa stunder ännu mer när de väl kommer. Att känna tacksamhet och att dessutom kunna uttrycka det är något enormt vackert och en av de största grundpelarna till att känna lycka här i livet, tror jag i alla fall.

    Vill bara säga att din blogg är min absoluta favorit och den blogg jag hämtar mest inspiration ifrån i bloggvärlden. Fortsätt bara som du gör för det är du förbaskat bra på.

    Kramar!

  80. Jag tror faktiskt inte att folks stör sig på den tacksamma sidan utan på sättet du presenterar dig själv. Där nån annan skriver: “hej, klottrade väl ihop en tavla” skriver du “hej, jag har gjort konst, titta här och se så fint det har blivit”. Det kan förstås av missunnsamma människor tolkas som skrytsamt och förnöjt. Men palla bry sig, ärligt. Är du nöjd så är du med all rätt, talang och jante bor sällan i samma hus.

  81. Clara…som vanligt är det människor som är avundsjuka och mår lite dåligt själv som gnäller på andra. Ja vad fasiken är det för fel på folk undrar jag med… Jag är som du positivt till det mesta och trivs med tillvaron även om jag är sjuk.. (fibromyalgi, spondylolistes.) Jag vägrar deppa. Det finns så mycket att vara tacksam för. Jag är inte troende som du (jag är ateist) men det hindrar inte mej att gilla din blogg. Det är himla peppande och ger mycket energi att läsa om vad du pysslar med. Det är väl så livet ska vara. Att ge energi..bl a.
    De personer som är energi tjyvar och gnällspikar borde knipa igen tycker jag.
    Fy sjutton vad mycket de går miste om…. På tal om Jante…man kan presentera sej hur man vill. Jag vägrar Jante..
    Jante är för mesar.

  82. Jag tycker du skriver så bra i princip hela tiden. Folk kommer alltid att hata men det är för att det är dem som är olyckliga och vill ta ut det på dem som mår bra. Igår cyklade jag en bit och först tände jag vad jobbigt att det är så himla kallt men sen när jag tänkte om så blev det så mycket lättare att cykla och det var härligt att andas in den kyliga luften och bara känna att det är vinter och att det är så det ska vara under vintern. Det var nog mycket pga av dig Clara. Jag tror att om man uppskattar nuet och det vackra i varje årstid så kommer man njuta mer också när den väl kommer.Tack så mycket! Ha det fint.

  83. Jag har aldrig förstått den där kritiken av dig Clara. Dels för att jag tycker att du även ger uttryck för negativa saker, men framför allt för att jag blir glad av din positiva stämning. Den smittar! Men under hösten hände något som gjorde att jag förstod den andra åsikten bättre: Jag drabbades av en (lättare) förlossningsdepression. Plötsligt orkade jag inte läsa din blogg, trots att jag älskat den i många år. På något sätt så klarade jag inte din lycka när jag själv var så olycklig. Kanske är det så för de som klagar. För mig var det hur som helst ett verkligt hälsotecken när jag började längta tillbaka hit. Det betydde att jag hade tillräckligt mycket marginaler för att kunna leva mig in i och dela någon annans glädje.
    Min poäng med allt det här är väl mest att man aldrig vet varför folk klagar, men att det för det mesta nog handlar om dem, snarare än det de klagar på. Samt att du gör mig glad.

  84. Men, kan inte låta blir att tänka att 99 procent av de som kommenterar här överöser Clara med komplimanger? Vem som helst som verkar i ett offentligt rum av något slag och kommunicerar med en grupp läsare/åskådare/konsumenter etc alltid kommer få olika former av reflektioner tillbaka. Att unisont deklarera att de som inte är tillräckligt positiva är ointelligenta, missunnsamma etc, känns lite obehagligt tycker jag. Jag kan absolut förstå att det kan såra när någon säger något sånt, men inte är det för att de som säger det är mindre intelligenta. Det är väl ganska förståeligt att beroende på hur en person mår personligen så kan andra människors lycka uppfattas på olika sätt, förhoppningsvis kan den inspirera, men mår en tillräckligt dåligt kan det ju få motsatt effekt. Det är ju jättesynd om det går ut över de som bloggar, men jag tror att allt som har att göra med livsstil på olika sätt kan trigga olika typer av känslor hos folk. Och om ingen någonsin tillåts reflektera över detta i ett bloggforum- varför ens ha ett kommentarsfält i en blogg? Jag skulle säga att ett öppet kommentarsfält alltid kommer att innehålla reflektioner och tankar som både kan uppfattas som positiva och negativa, just för att bloggen som kommunikationsformat uppmuntrar till dialog. Det är lätt att känna sig engagerad i en blogg, kanske på ett liknande sätt en kan känna sig engagerad i en väns liv. Visst är det en stor skillnad, men jag tänker att det faktum att varje bloggare verkar få olika typer av kommentarer i sin blogg, allt från de mest positiva till rent av hatiska, gör att vi kanske borde fundera på hur bloggen fungerar som kommunikationsmedel. Jag försvarar på intet sätt de negativa kommentarerna kring lycka, men säger bara att det inte är förvånande, och på något sätt så tycker jag att hundratals kommentarer som unisont mässar samma sak är minst lika obehagligt- och utlämnande för de som beskrivs som mindre intelligenta för att de råkar må dåligt och därför inte klarar av att glädjas med andra. Samtidigt tycker jag det är superstrongt av Clara och andra bloggare att dela med sig av sitt liv på detta sätt- jag hoppas att ingen ska behöva bli ledsen av det som skrivs i ens kommentarsfält när en gör ett så fantastiskt jobb med att dela med sig av sitt liv. Tror dock att olika typer av åsikter kommer fortsätta uttryckas av läsare vare sig vi vill eller ej, och det är intressant att tänka på hur bloggare kan förhålla sig till detta, så att de inte skadas eller mår dåligt. Tror att det är viktigt att fundera över bloggens funktion på något sätt. Vill också säga att jag tycker denna blogg är fantastiskt inspirerande och vacker.

    1. Bra talat Nina! Du uttrycker dig sååå nyanserat och fint! Jag vill bara instämma!
      Jag uppfattar kommentarerna i kommentarsfälten som en unison hyllningskör av Clara. Det går säkert att hitta kritik oxå men det slående intrycket är välvilligt o positivt. Vad är då problemet kan jag undra?
      Att inte vara positiv o kunna glädja sig åt andras lycka kan ju som sagt grunda sig i något annat än ointelligens.
      Man har aldrig rätt att trakasera någon eller förtala. Men att uttrycka en åsikt utan personangrepp måste väl vara ok.
      När det gäller feadback måste man som bloggare se oxå det med de “positva o tacksamma ögonen”. Då skulle Du se att kritiken är huvudsakligen positiv!

      1. Hej på er! Tack för en fin kommentar Nina. Lena – jag syftat faktiskt inte särskilt mycket på de som kommenterar här. Jag tycker att de flesta skriver väldigt vettigt och vänligt – även när vi är oense om saker. Jag tänker faktiskt främst på alla dessa människor som använder sina socialamedier-kanaler (bloggar, krönikor,insta, twitter, personliga mail till mig osv) till att förfasa sig över hur hurtig/positiv/förskönande jag är. Blir lite trött på det ärligt talat. Och jo – jag tycker att det vittnar om brist på antingen intelligens eller empatisk förmåga ifall man läser om någon som i ung ålder gick genom ett stort trauma och förlorade en förälder – och ändå inte fattar vad det innebär för personen i fråga utan envisas med att mena att de skönmålar sitt liv och aldrig berättar om något jobbigt. Jag vet liksom inte vad mer jag ska berätta för att folks ska ta till sig att mitt liv INTE är perfekt. Men att det inte nödvändigtvis är hur man har det – utan hur man tar det – som spelar roll i slutändan.

        1. Ja, Clara! Du är klok och bra. Och Bob Hansson sa en gång att det är våra imperfektioner som gör oss hela. Kanske är det våra sår som kan få oss att känna tacksamhet och kanske är det där vi väljer väg. Att uppskatta storheten i det lilla som både du och jag är bra på – eller att bli bitter och sur och skylla sitt eget elände på andra. De som mår dåligt mår ju inte sämre för att någon annan är glad och tacksam. Tydligen triggar det något men det är ju ingen orsak. Och det är ju precis som min dotter sa när hon var fyra år och låg på sjukhus med hjärnhinneinflammation: Mamma, jag mår inte så bra, men jag har det bra.
          Vi kan välja mer än vi tror när det gäller hur vi ser på världen. Om vi väljer mer glädje och tacksamhet så sprider vi goda spiraler ut i världen.
          Stor kram!
          http://kammebornia.se

        2. Aha, då förstår jag lite bättre vad du syftar på Clara. Hoppas styrkan och värmen från de som stöttar dig överstiger de negativa kommentarerna. Tack igen för en väldigt fin blogg, du är klok och inspirerande i ditt sätt att leva.

        3. Handlar det inte mest om att folk bedömer bloggupplevelsen precis som de bedömer böcker de läser? Och i bloggen är du ju främst hurtig och positiv och tom. förskönande, i alla fall om man som läsare föredrar att läsa om alla livets sidor (dagligen) i en blogg. Läsare har väl förväntningar kring vad en blogg levererar och det spelar ingen roll om Kenza nån gång berättar om sin olyckliga barndom eller vad det var, det är ändå först och främst en modeblogg hon bedriver. Och vissa människor avskyr modebloggar.

          Förresten tycker jag inte alls att gnällbloggar nödvändigtvis är negativa. Jag kan hitta mycket tacksamhet och glädje i bloggar eller poddar som pratar MYCKET om livets jobbigare sidor. Jag tycker att Hannah och Amanda är bra exempel på det. Skratt och gnäll i en härlig och sund (tycker jag) blandning. (Detta som kommentar till alla som här förfasar sig över gnäll).
          PS: Vore jag författare skulle jag inte läsa recensioner om mig.

  85. Jag är kanske en sån som blivit provocerad någon gång emellanåt, men jag fortsätter ändå läsa. Jag minns något inlägg om att sonen målade “timtals” (typ) medan Clara pysslade eller bakade, minns inte riktigt. Jag undrar om det finns något barn som på riktigt kan tycka det är roligt att måla i flera timmar, som dessutom är tre år. Det var också nåt inlägg om att barn äter grönt om man serverar grönt (eller odlar tillsammans). Det känns faktiskt lite förenklat eller förskönat, även om vi läsare är intelligenta nog att förstå att Clara fattar att inte alla barn är sådär lugna och grönsaksglada 😉
    Det finns förstås andra bloggar att läsa om man vill ha humor och ärlighet kring livet med småbarn.
    Lite kritik tror jag är bra, vore hemskt om alla bara hyllade hela tiden. Varför har man annars kommentarsfält?

    1. Varför blir du provocerad över att andras barn “fungerar” annorlunda…. Våra barn har också kunnat roa sig själva sedan de var riktigt små och att äta grönsaker från eget land är “enklare” än det som köps hem, om de inte själva fått vara med och välja i grönsaksdisken… Alla föräldrar tror jag är medvetna om att inget barn är det andra likt…

      1. Kanske för att Clara aldrig skildrar mjölkglaset som barnet kastat i vredesmod, matvägran, utbrott för att målningen blev fel etc. Det är inte heller hennes grej, vilket jag vet. För en förälder som upplever detta rätt ofta kan det vara lite provocerande att läsa om en småbarnsvardag utan spillda mjölkglas. Jag fattar väl att hon också har sådana dagar men det syns aldrig på bloggen.
        Det är möjligt att vissa barn äter mera grönt om man odlar tillsammans. Min dotter har en förskolekock till pappa men äter ändå dåligt 😉

  86. Men jag fattar inte det här alls. Varför är det ens en grej? Varför ska du behöva förklara/försvara något du skriver på din egen blogg? Det är väl inte din uppgift att skildra alla sidor i ett människoliv om du inte har lust. Om du bara ville skriva om allt lyckligt och vackert (vilket du nu inte gör) – varsågod, lksom. Så konstig hela den här grejen med att bli påtvingad att vara en förebild för andra jämt och ta ansvar för att andra ser upp till en.

  87. Mycket klokt skrivet Clara! Jag läste precis följande i boken “Yoga är min terapi” av Janesh Vaidya: “Lär dig att vara glad för det du har i livet just nu och sök inte efter det du inte har. Påminn ofta dig själv om att tacksamhet är nyckeln till lycka.” Så på den punkten är du spot on. 🙂

  88. Tacksamhet är verkligen det som behövs för att kunna känna lycka och nej, många har tyvärr inte förstått det utan fortsätter att må dåligt över det som går dem emot (det finns alltid sådant för alla) istället för att se på det som är bra. Jag tror att en del inte vågar. De tror kanske inte att de förtjänar att må bra utan är rädda att det ska slitas ifrån dem.

  89. Bra inlägg! Jag förstår inte varför folk skriver ens så till dig? Hur kul är det på en skala att läsa en blogg som bara handlar om bitterhet och negativa tankar? En blogg ska vara positiv och inspirerande om det inte har någon sjukdoms nisch såklart. Då kan dessa läsare vända sig till sådana bloggar istället. Fortsätt vara som du är Clara!
    Mvh Anette

  90. Mycket bra skrivet! Jag tycker det är så tråkigt med alla som klagar jämt; maken är lat, ungarna gnälliga, jobbet urtrist, och vädret är uselt. Jag blir istället glad när folk berättar om att de har det bra. Jag tycker själv att jag har en fantastisk make, en underbar son, ett härligt liv helt enkelt. Jag har också motgångar i livet, bland annat med en kronisk sjukdom, men jag låter inte det ta över mitt liv. Många gånger skulle jag vilja skrika ut min tacksamhet på sociala medier och åt vänner och arbetskamrater, men jag låter ofta bli för att inte verka skrytsam eller för att folk ska tro att jag istället försöker att dölja att jag egentligen har det dåligt. Knäppt, eller hur!

  91. Åh, tack för ett fint inlägg, Clara. Jag känner igen mig SÅ mycket. För mig är tacksamheten intimt kopplad till sorg och förtvivlan av att förlora en familjemedlem. Att kunna se vad som är viktigt på riktigt i livet, att kunna känna djup tacksamhet över det man har, är idag en stor tillgång för mig. Något att vara tacksam över!

  92. de skulle inte nöja sig med mindre än att du börjar skriva supernegativt varje dag. men då skulle de inte komma hit och läsa, och antagligen få andra heller… det ligger ju i sakens natur att dela med sig av det goda och dämpa det negativa. därmed inte sagt att det är något dåligt i att starta blogg för att få ur sig skit man vill ta itu med i skrift, men jag tror få friska människor skulle lägga en sådan blogg på amelia! tror att många av de sura själva går med påklistrade leenden för att sedan prata skit bakom ryggen på sina medmänniskor och sådana negativa typer tar energi och borde bara stanna hemma. låt dom surfa efter grejer de kan störa sig på, så slipper vi dom kanske IRL. Tacksamhet ÄR viktigt, även empati!

  93. Man vill väl göra människor glada och ge hopp till en knasig värld och tro att det kan bli bättre. Det tycker jag att din blogg ger. Jantelagen borde försvinna från vårt vackra land. Att ta upp svåra saker i texter är en konst och det kan du. Om man inte vill läsa din blogg så behöver man inte. Alla har rätt att välja vad man läser och jag läser din blogg just för att den muntrar upp mig.

  94. Fina du! Jag har aldrig reflekterat över att du skulle vara överdrivet positiv. Snarare är det som att du ser det stora i det lilla. Vackra delar av helheten. Jag är tacksam för det och har nog i grunden samma känsla som du. Tänker på den där låten av Agneta Fätskog ” tack för en underbart vanlig dag”. Men när jag tänker på din blogg ser jag vackra vyer, fina hemmet och en vacker kvinna. Kan det vara så att bilder säger mer än tusen ord? Tack för att du påminner mig om livets enkla vardagliga tuffa och fina saker och känslor.

  95. jag förstår inte heller hur man orkar klaga på något sådant. Ödsla ingen energi på sådana människor. Tack för en fin blogg.

  96. Fortsätt leva ditt liv och gör din blogg som du vill ha den! Du är ärlig och har en förmåga att hitta glädje i vardagen trots allt jobbigt du har varit med om. Självklart ska du fortsätta med det! De som stör sig kan helt enkelt sluta läsa din blogg. Annars visar det bara deras egen ointelligens.

  97. Ja, hur orkar man liksom… ??? Det bästa med att blogga är väl just det – att man plöstligt faktiskt lägge märke till allt ditt lilla, osynliga, småttiga, ignorerade, fina, ljuva, underbara i livet. Det är som att jaga affirmationer att ha en blogg där man delar ögonblicken av lycka. Ju fler söta små blomknoppar, soliga dagar, klarblå himlar, underbara ungars uttryck och filosofiska utfall, fina löv, glittriga frostkvistar, hemmagosigt varma fika stunder, matiga doftande puttrande grytor och mysiga sovvarma stökiga sängar man lägger märke till ju mer lycklig blir man ju! Våga tycka att kläderna på klädsträcket är vackra och underbara, för det är dom ju. Och plötsligt blev stunden med tvätten ljuvlig istället för betungande och trist… Våga vara lycklig! Kram!
    Annette

  98. För mig bidrar din blogg till att jag har lättare att lägga fokus på de små sakerna i tillvaron och att känna tacksamhet. Tack för det Clara!

  99. Jag tror att det kan vara så att de som anklagar dig för att bara vara glad och positiv och aldrig visa några mörka sidor kan vara din motsats. Jag tänker att de är antingen överlag negativa människor eller helt enkelt ha en dålig dag. Och det måste de förstås få ha. Nackdelen är bara att de inte vet när de ska välja att vara tysta. Samma människor skulle antagligen ifrågasätta om du skrev om alltför mörka saker också. Heja dig!

  100. Hej Clara! Jag har läst din blogg mer eller mindre slaviskt de senaste fyra åren. Jag pendlar mellan att tycka att den är fantastisk och att den är – förhärligande, självgod, skönmålande och faktiskt ibland skuldbeläggande. Och jag har funderat en hel del över varför jag ibland tycker så. Du har rätt, det är din blogg och passar det inte kan jag sluta läsa. Vilket jag har gjort i korta perioder. Och det här är min kommentar – så den tänker jag skriva färdigt och om det upprör någon går det bra att sluta läsa nu. Men först vill jag säga att jag skriver detta i allra största välmening.

    Det första inlägg jag någonsin läste på en blogg handlade om att du hade lagat en linssoppa och singlat över lite färska örter. På någon timma hade du fått så många hurra-rop att jag inte orkade läsa allt. Och jag ba’: What!?!? Vad är det jag inte förstår? En maträtt jag själv lagar när jag har noll fantasi och du får stående ovationer för den!? Men nu förstår jag varför. När man följer din blogg blir du tillslut en vän, kompisen som alltid lyckas vara i centrum. Och peppar man dig får man för ett litet ögonblick känslan av att också få vara med i centrum.

    Du (och andra bloggare som kan uppfattas som pretto) avsade er vid ett tillfälle rollen som förebild. Ni hade inte bett om att få bli förebilder skrev du. Men varför startar man en blogg egentligen? För att sprida sina åsikter (som man tycker är vettiga), för att visa hur fin man är i sin nya frisyr, för att få höra hur stark man är som joggar x antal ggr/vecka, för att inspirera andra till att leva ett lika bra liv som man själv gör, för att bli beundrad för sin klokhet, sitt mod och sin styrka? Om inte det är att vara en förebild så vet jag inte vad. Men kanske gör man det också för att få pepp, vilket kan vara mer eller mindre kämpigt att be om rakt ut. Jag upplever att du sällan ber om det rakt ut utan istället “ryter ifrån” och på så vis får sympatier (som du är väl värd).

    Jag ska förklara hur jag menar genom att jämföra med en annan bloggare, Joanna Goddard som driver A Cup of Jo. Vi gör antagandet att ni båda funderar och kanske är lite oroliga över hur ni ska få i barnen grönsaker. (Jag vet ju inte om du oroat dig för detta eller om din son från början älskat allt grönt, men bara som exempel.) Som det ser ut på bloggen så funderar du ut en strategi och sedan skriver du om hur bra det blev när du genomförde den. När du odlar själv, ställer fram i fina skålar och säger att broccoli är träd så äter din son. Vilket provocerar många som kämpar och sliter sitt hår, odlar och ställer fram men ändå knappt får i sitt barn en halv gurkbit.

    Infallsvinkeln på A Cup of Jo hade snarare varit: Jag är så orolig för mitt barn – jag läste en bok/frågade en “expert” – jag bad hen skriva ner tips som jag kan dela med mig av till er – här är tipsen – vad tycker ni? – hur funkar det hemma hos er? – här hemma funkar det och jag är så lättad!

    På så sätt visar hon sin sårbarhet, skapar medkänsla, ger cred åt andra och bjuder in och “styr” kommentarerna i en positiv riktning. Och framförallt visar det hur gärna hon vill dela med sig av de goda råd hon själv har fått hjälp av – till skillnad mot att stoltsera med “kolla vad bra JAG har löst det” och fiska beröm för hur fiffig och smart hon är. Som jag tyvärr tror att att många uppfattar att du gör Clara.

    Jag är övertygad om att du vill dina läsare väl och att du inte på något vis missunnar någon annan att vara i centrum eller få cred för sina ideér. Jag tror helt enkelt att din retorik ställer till det och får dig att låta mer självgod och förskönande än vad du är.

    Som sagt, skrivet i allra störta välmening.

    1. Hejsan CIssi! Tack för en tankeväckande kommentar. Jag tycker du skriver många intressanta saker. Det är precis så som du jämför med Joanna Goddard (även om jag inte läser hennes blogg själv). Och det är en medveten strategi från min sida. Eller både och. Delvis är det väl ett personlighetsdrag. Jag brukar inte fråga folk om råd särskilt mycket. Kring de flesta svårigheterna/utmaningarna i mitt liv vill jag fundera själv. Och sedan brukar jag diskutera med andra när jag känner att jag hittat en lösning som funkar för mig. Så gör jag generellt skulle jag säga. Och har jag hittat en lösning så tipsar jag gärna andra om den. Sedan menar jag inte att det är särskilt “enkelt” eller att min lösning är den enda rätta. Vilket jag ofta poängterar – så även vad gäller grönsaker och barn tex.

      Jag tycker inte att det är något fel att göra som många bloggare gör – att ställa massa frågor och be om råd av läsare – men jag vill inte skriva och be om råd i bloggen. Jag får liksom nog många goda råd ändå som jag inte bett om. Vad gäller föräldraskap så har jag några få nära vänner och familjemedlemmar och inte minst min man som jag diskuterar med när jag inte känner att jag hittat svaret själv.

      Sedan tror jag att du har lite fel när du tänker att anledningen till att man bloggar är att man vill vara en förebild. Anledningen till att jag bloggar är att jag vill dokumentera. Innan jag bloggade skrev jag dagbok väldigt noga och fotade outfits och antecknade hur jag kombinerade kläder och frisyrer i skolan. Att “blogga” och dokumentera mitt liv har jag gjort sedan jag var liten – även om det är roligare att blogga/dokumentera för en läsarskara än bara för sig själv. Men i framtiden tror jag att vi kommer se på bloggande om tex fotografi. En gång i tiden var en fotograf någon som ägde en kamera och kunde trycka på en knapp och framkalla en bild. Idag är en fotograf en slags konstnär.

      Jag tror inte att de som kommenterar surt om min blogg är avundsjuka. Men jag tror att många av dem inte är så nöjda med sitt eget liv. Jag har inte heller varit det alltid och då haft svårt att glädjas åt andra eller bli inspirerad. Men mår man bra och trivs med sig själv så kan man använda det andra skriver som en hävstång för att bli inspirerad att själv ta tag i olika bitar. Och håller man inte med så kan man släppa det och gå vidare istället för att känna sig nödgad att kommentera surt eller argt.

      Sedan brukar jag fundera på hur mycket av kritiken jag får som hör ihop med att jag är ung kvinna? Vi har ju en hel del förväntingar på att unga kvinnor ska vara ödmjuka, och inkännande och ta emot kritik och vara omtyckta och mottagliga för synpunkter ifrån alla. Jag tycker visserligen att jag ÄR ödmjuk – men jag är också väldigt åsiktsstark och trygg i mina tankar. Det tror jag många misstar/jämställer med självgodhet. Och jag upplever att män som uppvisar samma egenskaper snarare får höra att det är något positivt.

      1. Hej Clara! Vad glad jag blir att du svarar! Intressanta tankar det där med bloggen som konstform – många (inkl jag) ser det nog i första hand som ett sätt att få utlopp för sitt se-mig-hör-mig-behov.

        Det här med att ställa frågor till sina läsare tror jag inte att Joanna gör för att hon är osäker eller vill ha råd från sina läsare – utan för att bjuda in dem i samtalet. Som läsare upplever man ju faktiskt att man lär känna “sina” bloggare, de blir ens vänner. Och vänner vill man ju gärna samtala med. Och ge råd till om man tycker att de verkar behöva råd.

        Det jag upplever i Joannas kommentarsfält är att hon får svar/reflektioner kring de frågor hon kastat ut men inte så mycket annat. Ett sätt att hjälpa kommentatorerna att “hålla sig till saken” så att säga och inte häva ur sig en massa råd som hon inte har efterfrågat. Det är också intressant att få ta del av hur hon har kommit fram till sina lösningar, vem som fick henne att tänka på vad, vilket felköp som gjorde att hon kom på en ny maträtt, hur länge hon missförstått sin son innan hon kom på vad han menade osv…

        Min poäng är inte att du ska bli Joanna Goddard. Men eftersom jag upplever att bilden av dig som självgod, förhärligande osv tynger ner dig – och eftersom jag galet nog ser dig lite som en vän – så vill jag försöka hjälpa dig även om du inte bett om min hjälp. Det har jag gjort förut och kommer säkert att göra igen – för sån är jag. Och vem vet, om hundra år är kanske det också en del av konstformen som kallas bloggeri.

        Ps. Ditt inlägg om när B frågade “Varför” en hel dag är bland det mest underbara och befriande jag har läst. Fnissar fortfarande för mig själv när jag tänker på det ibland. Min son kör med “vad ska man göra med den” istället, kan bli nästan lika roligt ibland. “Vad ska man göra med roligt iblandet mamma?”

        1. Ush…jag blir bara alldeles spyfärdig av att läsa era kommentarer, Cissi och Snabbmakaroner.
          “Vill försöka hjälpa dig”…Alltså…jag finner inga ord. Hjälper er själva, är mitt råd.
          Blä bara.

          1. Blä på dig själv! Moget! Tack för din konstruktiva kritik. Du skulle bara veta hur mycket energi jag lägger på att försöka hjälpa mig själv. Blir uppriktigt sårad att du klumpar ihop mig med Snabbmakaroner, jag tycker att det är milsvid skillnad i nivå av respekt i mina och hens inlägg. Gonatt!

          2. Alltså såhär: Clara skriver ett inlägg om att hon inte förstår hur folk kan störa sig på hennes blogg. Jag tror mig förstå varför vissa gör det. Och jag vill av välvilja hjälpa henne att försöka förstå. Och det är så provocerande att du behöver spy?!

            Den gång jag tidigare har försökt hjälpa till var då jag liksom klara genomled en fruktansvärd graviditet med utmattning och foglossning som inte var av denna jord. Och jag hade fått råd av en läkare som faktiskt hjälpte mig. Och ville dela med mig av dem för att hjälpa henne också. Trots att hon inte bett om det.

            Och detta provocerar dig så mycket att du inte orkar lämna en mer genomtänkt kollentar än “Blä”?

            Kolla igenom vems kommentarer som har fått mest medhåll i det här inlägget och läs vilka kommentarer som Clara ger uttryck för att hon har uppskattat. I rest my case.

      2. Om du nu bara kunde svara på frågan hur folk ska kunna diskutera, problematisera eller tom. kritisera din blogg utan att anklagas för att vara:
        1) missnöjda
        2) misogyna
        eller bara 3) allmänt dumma i huvudet
        skulle jag bli väldigt glad.

        /en som vågade vara lite sur

        1. Det är väl inget problem – det är väl bara att fortsätta som du brukar?! Du har ju varit kritisk här många gånger utan att någon hindrat dig. Sedan kanske du inte fått medhåll av alla i din kritik. Men det är väl lite det som är grejen? Du håller inte med om något du läser. Du skriver en kommentar. Någon svarar och håller inte med om vad du skriver. Precis som man får ifrågasätta mig så får ju andra ifrågasätta de kritiska kommentarerna som lämnas- Och varför skulle det vara så hemskt om du anklagades för att vara missnöjd? Är det inte precis det du är ifall du lämnar en sur kommentar?

          1. Misstänkte att jag skulle få ett sofistiskt svar. 1) avser “missnöjda med sina liv”

      3. Jag tycker det är skönt att du inte frågar din läsekrets om råd. Det skulle inte vara så avkopplande att läsa din blogg om man hela tiden nödgades svara på frågor. Och svara eller kommentera gör man ju ändå efter behag.

  101. Det känns som att du kan dra ner andra rätt fort, andra är minsann si och så, de buntas ihop.. som om det inte finns en uppsjö, ett hav av unika och goa människor med bra tankar och goda avsikter, många många fler än de få som du hakar upp dig på. Som att de är de flesta av dina läsare. Det finns många som höjer upp dig vad jag kan läsa. Och du får kritik, ros och ris när du skriver texter. Ibland oförtjänt kritik. Ibland förtjänad. Upplever att du inte kan ta emot den så bra. Det förtjänta. Men det är kanske inte helt lätt.. önskar iaf att du kunde ge cred och vara mer positiv mot andra ibland. Det skulle vara ödmjukt att fundera ett varv där.

    1. Hej Maria! Jag är lite nyfiken på vilka du menar att jag buntar ihop? När jag pratar jämställdhet grupperar jag ju ofta människor eftersom att det är ett effektivt sätt att visa på strukturer i samhället. Men i övrigt?

      Jag har en väldigt positiv människosyn och tror gott om människor och som jag ofta påtalar i bloggen har jag världens bästa bloggläsare. Och med risk för att uppfattas som precis det du beskyller mig för så måste jag säga emot dig. Jag tycker faktiskt inte att min ödmjukhet brister. Jag lyssnar ofta på kritik – men att lyssna på den är inte samma sak som att hålla med om den eller ändra sig på grund av den. Precis som jag skrev till bloggläsaren Cissi här i nedan

      “Jag brukar fundera på hur mycket av kritiken jag får som hör ihop med att jag är ung kvinna? Vi har ju en hel del förväntingar på att unga kvinnor ska vara ödmjuka, och inkännande och ta emot kritik och vara omtyckta och mottagliga för synpunkter ifrån alla. Jag tycker visserligen att jag ÄR ödmjuk – men jag är också väldigt åsiktsstark och trygg i mina tankar. Det tror jag många misstar/jämställer med självgodhet. När jag får kritik och ändå inte håller med om synpunkterna/tar till mig av dem direkt så är det någonting dåligt i mångas ögon. Men jag upplever att män som uppvisar samma egenskaper snarare får höra att det är något positivt. De förväntas inte alls i samma grad lyssna på kritiken och förändra sig utefter den.

      Alla kvinnor som jag känner som fått axla någon slags “expertroll” i olika sammanhang i offentligheten. (Det kan handla om krönikörer, forskare, tevepersonligheter eller något annat) bemöts ofta med argument som att de brister i ödmjukhet eller verkar självgoda. Ibland undrar jag om kvinnorollen helt enkelt inte rymmer trygga, självsäkra kvinnor som inte ber om ursäkt vare sig för vad de kan eller tycker?

  102. Jag tycker att du har en härlig stil på bloggen. Oavsett vad du skriver om lämnar jag den med en positiv känsla i kroppen. Visst kan du ha varit sorgsen, frustrerad eller sjuk, men undertonen känns ändå positiv, lovande och peppande. Det är det verkligen inte alla som lyckas med, så tack för ditt arbete med denna blogg.

  103. Här om kvällen kunde jag inte somna efter att ha läst om hemskheter i världen på diverse tidningar. Låg och vred och vände. Sedan kom jag på att din blogg inger lugn och välmående. Kikade på dina värmande bilder och min sinnesstämning ändrades så jag kunde somna gott.
    Tack för en superblogg!

    1. Exakt så funkar den för mig med, den är lugn och harmonisk utan att på något sätt vara tråkig.

  104. Mitt i det som är livet är det gott med människor som är tacksamma och glada för det som ger möjlighet till just de känslorna!! Fortsätt vara dig själv ☺️

  105. Bra skrivet, jag tycker också att det är lätt att bli betraktad som lite löjlig om man nämner saker man är tacksam för i livet. Mitt liv är på inga sätt perfekt men jag är ändå tacksam VARJE dag när jag öppnar vattenkranen och vet att massor av kvinnor får jobba superhårt för att få tag i vatten, om det ens är möjligt för dom. Samma sak med spis, tvättmaskin osv men om jag råkar nämna det så tittar åtminstone många av mina kolleger med lätt medlidande på mig. Kanske är det som du skriver att man måste gå igenom svåra grejor för att kunna uppskatta det fina men jag vet inte… borde inte det vara möjligt ändå?
    Hur som helst ett intressant inlägg!

  106. Att läsa en massa klaganden på internet måste vara bland det tråkigaste som finns. Såklart måste en få dela med sig av negativa åsikter, men att klaga bara för klagandets skull känns så menlöst. Varför skulle du vilja göra det? Såklart att en vill ta till vara på ljusglimtarna i vardagen och dela med sig av dessa istället! Fortsätt så, Clara! 🙂

  107. Tycker det är sorligt att folk klankar ner på människor som är positiva??? Ingen ska behöva bli ifrågasatt för att man känner sig lycklig eller glad! Fy dom och heja dig!

  108. Du är så klok, Clara. Kan bara försöka föreställa sig hur jobbigt det är med kommentarer som endast är menade att trycka ner en. I alla fall så är du en stor förebild för mig och väldigt många andra. Jag är verkligen avundfrisk (för att använda ett av dina ord) på din livsstil och inställning till livet! Fortsätt att njuta av de små tingen, det är ju precis det som gör en lycklig <3 kram!

  109. bloggare som har stor integritet och många läsare tenderar ju att ge en mer idealiserad bild av livet än de bloggare som använder mediet för att skriva av sig när de är irriterade på maken / oroliga för barnen osv. Tror det är en bieffekt av att man vill hålls vissa söker privat, av naturliga skäl. Upplever de då även här – men tycker inte det är något konstigt alls med det.

  110. Det är din blogg, du bestämmer vad du vill lyfta fram eller ej. De som tror sig kunna ha krav på vad du ska skriva är ute och cyklar.

  111. Jag glädjer mig åt sk små saker i livet, som en kopp kaffe och en ostmacka, någon som är vänlig på Ica eller på pendeltåget, ett vackert träd etc. Gillar att du uppskattar dina höns och ägg samt snön så mycket, det är fint. Enfaldigt positiv är det sista du är, Idiotiskt!

  112. Jag är en väldigt optimistisk person, jag ser det mesta positivt. Detta även under perioder med svåra depressioner. En person sa en gång till mig när jag hade svår ångest och grät men ändå drog ett skämt att “Humorn är det sista som kommer lämna dig”. Jag ÄR glad som grundstämning och ser det positiva i tillvaron, doften på våren, att jag klarade att städa (har adhd) eller att maten är god. Det negativa i mitt liv ser jag inte som min grundstämning, det är en avvikelse. Skratt och lycka är grundstämningen och jag är oerhört glad att jag kan se det på det sättet. Men självklart skriver jag på facebook när jag är grinig över att paraplyet gått sönder för att det blåser så mycket i Göteborg. Oavsett hur mycket jag gnäller på saker tror jag att folk ser mig som en positiv person, och det ser jag som något positivt i sig! Kram

  113. Det finns alltid människor som gärna använder vår åsiktsfrihet och yttrandefrihet att bete sig dåligt, klanka ner, säga allt de tänker och tycker, inte för att det behöver sägas utan för att spy galla och skit över sin omgivning. Ofta är de olyckliga och missnöjda över sitt eget liv. Jag tycker det är bra att man står upp för politiska åsikter, att man har ett öppet samhällsklimat och att vi lever i ett demokratiskt samhälle. Men sen finns det de där individerna som hittar fel, letar fel, stör sig på andra och gärna tycker mkt om vad andra gör med sina liv och vilka livsval de gör.. “nu bygger dom om igen”, “har du sett att de har köpt ny bil igen”, “att hon ska vara så speciell och äta vegetariskt”, “vad du är snusförnuftig då som bara köper ekologiskt och odlar eget”, “vad du är glad hela tiden” och allt i den harangen. Näe usch, säger jag bara! Det bästa är det min mamma alltid påminde mig om i hela min uppväxt “behandla andra så som du vill bli behandlad själv” och som mormor sa “har du inget gott att säga, säg ingenting alls”.

    Om man alltid gick å ältade det tunga i livet så äger den känslan och de minnena tillslut ens liv och påverkar hur man mår samt alla runtomkring en. Man sörjer tråkiga saker men sen måste man gå vidare, så att man själv är den som styr över sitt liv och inte låter det tråkiga definiera en som person och hur man mår. Lycka kommer inifrån <3

    Kärlek till dig <3

  114. Så himla sorgligt o trist att folk retar sig anmärker på att du är nöjd, glad o tacksam! What the hell liksom! Jag är ledsen men svenskar är när frisläppta på en blogg ett underligt folk – negativa, förnumstiga, petiga, förmanande, besserwissiga och obehagligt kritiska. Hoppas du INTE tar åt dig. Tack o kör på – du är bra! Xxoo