Malou efter tio

Psst…! Igår var jag gäst i Malou Efter Tio. Vi pratade inredningsbloggar och instagram. Om dessa snyggt stylade bilder är en spegling av verkligheten eller någonting falskt och ångestskapande. Och varför denna besatthet av att visa upp fina saker från sitt välstädade hem? Ja, lite av det diskuterade vi. Kika här om ni vill se. (Spola till 39.15 ca)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

28 kommentarer på “Malou efter tio”

    1. Tror det är uttryck för en önskan att Clara ska tipsa INFÖR saker och inte EFTER men jag kan ha missförstått 🙂

  1. Det var roligt att få se dig “live” när man har läst din blogg. Du känns så positiv och äkta Clara! Hejja!

    Likväl som det finns människor som alltid äter kött med bea så finns det människor som äter blodpudding med sylt. Smaken är som baken. En del människor är intresserade av styling/inredning och att hålla ordning, andra människor har inte samma intresse.

    Även fast jag inte har någon ordning hemma just nu är det inspirerande att titta på vackra bilder och drömma sig bort och försöka få till något liknande.

    Det är som att träningsbloggar inte kan visa upp magrutor och ett hälsosamt leverne utan att man skall känna sig som en sämre människa för att man är lite otränad – allt är ju upp till en själv hur man väljer att handskas med informationen. Men vill man få magrutor är det bra inspiration. Kan andra så kan jag.

    Vill man inte läsa – gå vidare – hela internet är fullt av saker – något passar ju alldeles säkert!

    Trevlig helg önskar jag från en blåsig men solig landsbygd utanför Eskilstuna

  2. Hej,

    Jag tänker att ni säger mycket klokt här båda två – speciellt det om att det är två olika blickar…

    Men jag tänker också att det liksom är en sak att ta ett ögonblicksfoto av sitt hem i kaos (så som det är hos dom flesta) – det är liksom ett dokumentärt foto. Sen är det en annan sak att ta de foton som du gör Clara, som jag inte uppfattar som dokumentära utan mer som stylingfoton, eller i vissa fall kommersiella foton. Det tycker jag att man kan vara ärlig med – alltså fotots genre eller syfte, det kanske kunde göra att folk kunde andas ut lite eller i alla fall att det skulle vara lättare att förhålla sig till dem.

    Sen tänker jag om kommersiella foton och att dom ALLTID bygger på att någon ska titta på dem och känner att hen inte duger. Den känslan ska få personen i fråga att vilja köpa för att duga. Och att medvetet skapa den där icke-duga-känslan hos andra människor för att skapa ett köpsug tycker jag är ganska cyniskt.

    Nu menar jag inte att du medvetet vill skapa den där känslan av att inte duga hos andra människor (men med vissa av dina mer kommersiella foton är det nog tyvärr det som är syftet) men det är ändå något att vara medveten om och ta hänsyn till. Jag tycker däremot inte att du ska behöva känna att du håller tillbaks din kreativitet på något sätt Clara! Och jag förstår att det måste vara en balansgång att förhålla sig till den här diskussionen… eller är det en balansgång för dig?

    1. Tack för en intressant kommentar. Jag tänker att det nog är en balansgång för alla men att jag någonstans landat i att mottagaren måste ta ett eget ansvar. Jag tar ju ett ansvar för hur det jag konsumerar påverkar mig. Har tex slutat läsa modetidningar då jag inte blir upplyft av dem. Och lite samma sak hoppas jag att folk gör med sina egna konsumtionsmönster – istället för att lägga det på den på andra sidan.

      Sedan är det ju absolut så att ett konsumtionssamhälle bygger på missnöje. Nöjda människor konsumerar inte så mycket. Och det är ju oerhört sorgligt när man tänker efter

  3. Det är en intressant diskussion men samtidigt en omöjlig situation. Ska man kunna inspirera någon till en positiv förändring så måste man skapa känslan av att något saknas eller att något inte är så bra som det skulle kunna vara, och i den känslan finns alltid risk för avundsjuka, förminskning av den egna personen och prestationsångest. Avsändaren kan lägga sig vinn om att välja så ärliga och neutrala formuleringar och bilder som möjligt, men i slutänden är det alltid mottagaren som själv väljer hur budskapet ska landa. Om det tolkas som inspirerande eller som kritiserande.
    Charlotta

    1. Ja, det tänker jag också. I slutändan handlar det nog mycket om att mottagaren måste ta sitt eget ansvar för hens upplevelser. Mår man dåligt av något – sluta konsumera det!

  4. Intressant att höra er i det här ämnet! Jag personligen tycker att dina foton Clara förmedlar och ger frid och glädje. Jag upplever inte att jag blir kravfylld och känner prestationsångest eller jämför mig med dig o.s.v. Jag blir däremot inspirerad! Jag tycker att du är en äkta och fin människa som inte framstår som någon som vill visa upp en fin fasad. Det du gör är trovärdigt och därför tror jag att väldigt många blir inspirerad på rätt sätt. =)
    Sedan finns det ju alltid människor som inte blir inspirerade hur som helst men kanske av något annat. Jag tycker också att det är en bra idé med att inspirera genom att visa “kaos i hem” foton! Det gillar jag också! =)

  5. Visst är det du som är en av alla personer i nya teliareklamen? Försöker kolla varje gång men det går så fort ^^

  6. Clara! Himla bra du är!
    Har aldrig upplevt dig så som du framställs. Eller är det bara jag som förstår det så.
    Den bilden jag fått av dig är en vanlig tjej med familj som är glad varesig det är stökigt eller städat.
    Jag förstår att du piffar innan du fotar. Det gör väl ändå nästan alla? I alla fall många. Och i alla fall jag mår mycket bättre när det är harmoniskt.

    Hoppas det är toppen!

  7. Hhahahahhah en bild från mitt stökiga hem passar perfekt in i det forumet hon bedriver !

  8. Tycker att dina bilder ger inspiration och gör mig glad. Vill jag se röra är det bara att se mig omkring i mitt eget hem. Ingen skulle få för sig att köpa en inredningstidning som var ful och deprimerande. Du ger dessutom så mycket mer än en heminredningstidning tips, vardagsliv, tankar, pepp, och dessutom hela tiden. Inte bara någon gång i månaden.

  9. För mig som bloggar om Simple Living var min första tanke kring diskussionen ‘Family Living- The true story’ att Nej, så behöver man väl inte alls ha det hemma, det här är ju inte synonymt med hur det ser ut för gemene man. Sen insåg jag smärtsamt att jag också har utrymmen med totalt kaos. Och även om det är ’tillfälligt’ att det ser så här j-ligt ut så är det ju ändå så det ser ut.
    Efter att ha sett och hört diskussionen på Malou valde jag att att skriva ett inlägg och bekänna färg om mitt eget stök. I huvudsak vill jag även fortsättningsvis förmedla en mer städad, inspirerande, balanserad och fridfull inredning à la Feng shui. Ingen skulle väl vilja se bara stöket på en inredningsblogg, man är ju där för att finna inspiration till just motsatsen. Samtidigt känns det viktigt att kunna bjuda på både och, inte bara den stylade & vackra delen.

  10. Väldigt intressant samtal mellan dig och Lotta. Jag håller med er båda, följer er båda, gillar er båda jättemycket! Mångfald är bäst. 🙂

  11. Jag måste säga att det kryper i hela kroppen när jag ser de bilderna av totalt kaos i hemmet. Lite skit i hörnen är helt okej men inte så. Dina bilder är jättefina och det är det jag vill se. Men alla är vi olika och ser saker med olika ögon och alla får ha det som de vill . Tycker det är roligt med de gamla sakerna som du gör så fint med.

  12. Tycker du gjorde jättebra ifrån dig! Du fick ta (faktiskt) en del skit och jag tycker Lotta var väldigt oförstående medan du hela tiden berömde henne. Håller verkligen med dig om att i livets allra svåraste stunder kan bilder och bloggar som din funka som en vilopaus och jag känner inte alls prestationsångest utan bara glädje för att någon annan har det fint och dessutom är så generös att hon vill dela med sig. Tusen tack!

  13. Vilket underbart inslag. Två vuxna kvinnor som SAMTALAR om något med olika infallsvinklar och synsätt. Jag behöver er båda i mitt flöde. Inspiration kan (bör) komma från olika håll! Just nu är du extra underbar i min värld Clara. Det här är nog det bästa jag vet: tycka olika med respekt, utan pajkastning! <3

  14. Så himla bra inslag! Och sedan kan jag tycka att det är lite svårt att definiera “vardagsstök”: har varit i hushåll där det i min smak övergått från stökigt till skitigt, och det känns bara ofräscht. Framförallt när jag och min sambo i regel har rätt välstädat och undanplockat. Sedan kan det ibland hoppa en dammtuss men absolut ALDRIG skitigt. Men alla är vi olika och det fina med det är att det också är helt okej 🙂