Jag skrev en debattartikel till Metros debattsida imorse klockan 07.30 och vid lunchtid låg den ute. Ibland går det snabbt och det är bra när jag tappat humöret. Tappar humöret gör jag när jag tänker på frågor som jag brinner för men som jag upplever sällan eller aldrig diskuteras. Idag handlar det om vårt ältande av medelklassens skitproblem som tillåts bli allmän vedertagen sanning och därmed överskugga betydligt viktigare frågor.
In och läs vettja och dela och kommentera!
36 svar
Jag och maken har fyra barn och har i perioder haft fosterbarn, alltså fem barn här hemma totalt. När någon säger något om curling brukar jag säga
”lyckas jag curla alla fem, så har jag lyckats”.
Ha en toppen helg
Hanna
Hej,
Jag tänker att många av de barn som är ”curlade” ändå inte har föräldrar som lyckas ta ett vuxenansvar. Vilket jag tror är det viktigaste för ett barn.
Den vuxne ska på något sätt hjälpa barnet att få rätsida på verkligheten som är skrämmande och okontrollerbar, den vuxne ska ge barnet den information det behöver för att känna trygghet och tillit (för mycket information=ångest, för lite info=oro, ångest), den vuxne ska sätta gränser som är motiverade på så sätt att det blir bra för barnet om gränsen finns (alltså gränsen ska inte finnas godtyckligt för att det passar en lat vuxen).
Här tror jag inte att det spelar lika stor roll vem föräldern är ur ett klassperspektiv utan det handlar om hur föräldern förhåller sig till en extremt individualiserad värld och den förmodade hopplöshet som även vuxna kan drabbas av i den verkligheten. Jag tror att vi kan se ansvarslösa föräldrar i alla samhällsskick (och självklart på grund av olika orsaker).
Sen är den problematik du lyfter också relevant för om en kan ta ett vuxenansvar. Har en dåligt med pengar eller dåligt med rutiner i sitt liv på grund av olika missbruk så blir det så mycket svårare att ta ansvar.
Curla om det innebär , kärlek, ramar och tid för barnen så, JA. Men allvarligt Clara,, hur många Curlar inte fel? Barnen uppfostras av andra (skola, förskola) man orkar inte säga nej, man köper bort sitt samvete, största delen av barn har allt och inget att önska sig till jul eller se fram emot. Man har bestämt att kvalitetstid är bättre än kvantitet, karriär går för barnen, vad lär manidag åt barnen att lyckas är osv.. Nej gammal hederligt föräldransvar utan curlande och skyddande i alal lägen Tycker det finns en massa konstigheter som vi vuxna tror är bäst för barnen.. Har vi frågat barnen?? Jag curlade och följde strömmen, det vann varken jag eller mina barn något på.. Så mer närvarande föräldrar åt barnen och mod åt föräldrar att vara just bara föräldrar..
Jag håller med dej Esterii! Clara du pratar om två olika saker. Kärlek är en sak, curla är något annat.
Precis, i dagens samhälle är det främst skolpersonalen som uppfostrar barnen. Grundproblemet är väl att man jobbar alldeles för mycket och inte hinner med att umgås med sina barn; ge dem sin tid, uppleva saker tillsammans. Det är sorgligt för både föräldrarna och barnen.
Bra skrivet! Barnfattigdom existerar i allra högsta grad i sverige och det är lätt för vem som helst att hamna i ekonomiska svårigheter i dagens samhälle med sms-lån, arbetstillfällen som försvinner, överkonsumtion, sjudom etc. Vårt samhälle är inte snällt mot dem som befinner sig i ett utsatt läge oavsett hur dem hamnat där de är.
Om du vill lyfta medvetenheten och få mer debatt om barnfattigdom är det väl bättre att skriva just om barnfattigdom och vad som skulle kunna göras, utöver att prata om den. I stället skriver du återigen om curling och vad medelklassen bör diskutera. De andra gångerna du tagit upp ämnet så har de allra flesta kommentarerna ändå handlat om just curling. Men att få en diskussion om barnfattigdom kräver nog andra retoriska knep, eftersom de flesta såklart redan är emot barnfattigdom.
+1
Just så..
Håller med. Minns flera av Claras inlägg om curlade barn mycket väl, men om hon nu någon gång skrivit om barnfattigdom (i andra sammanhang än att det talas för lite om det) så är det inget jag minns. Stenar och glashus är ingen ideal kombination 🙂
Hur har du det med läsförståelsen? Hela detta och i princip alla mina tidigare inlägg om curling handlar ju om barnfattigdom. Där jag försöker lyfta frågan genom att visa på hur ihålig curlingdebatten är när så många barn inte är ett dugg curlade
Det är alldeles utmärkt med min läsförståelse, tackar som frågar Clara. Men du märker väl själv vad kommentarerna handlar om när du diskuterar barnfattigdom på det viset? Det är ju aldrig den aspekten som blir fokus för läsaren. Det är aldrig den aspekten som jag som läsare tar med mig från de inläggen, det jag minns är ditt resonemang kring hur du ogillar att man ogillar curlande, punkt. Inte i relation till något annat. Och inte om man tittar på kommentarerna under det här inlägget. Håller med ovanstående talare. Du kanske ska omvärdera din retorik istället för att racka ner på dina läsares läsförståelse.
Det jag märker är att inläggen delas TIOTUSENTALS gånger på Facebook därför att jag väljer att skriva om det ur just den här vinkeln. Därför att vi är så jäkla messed upp att vi tycker att det är mer spännande att klicka på en rubrik om curling än om barnfattigdom. Jag använder curlingproblematiken som ett sätt att belysa viktigare frågor. Det är ett retoriskt grepp. Att en del sedan hakar upp sig på curlingen men totalt missar vad jag försöker säga är ju ett slags bevis för min tes: Att vi är så besatta av att diskutera curling och medelklassens konstruerade skitproblem att vi inte har ögon för något annat. Inte ens i en text som uttryckligen handlar om detta förmår alla förstå vinken utan eldar igång på curlingproblematiken istället. De arga/upprörda kommentarerna till inlägget som inte är ett dugg intresserade av att prata om annat än curlingen förstärker helt enkelt min texts budskap.
Nej! Curling är inget konstruerat skitproblem! Det är ett förjävligt problem, och det är barnfattigdom o c k s å ! Men curling har _ingenting_ med ekonomi hos föräldrar att göra. Jag träffar barn dagligen, curlade och ocurlade barn, där plånboken hos föräldrarna har föga betydelse om de är curlade eller inte. Det är ett problem som vi måste få bukt med, på samma sätt som barnfattigdom. Sluta jämföra dem och ställa dom mot varandra! Jag är osäker på om du verkligen har mött ett curlat barn och hur dåligt de mår? Jag har mött både fattiga och curlade barn och de mår riktigt dåligt, men på olika sätt. Med ditt resonemang så kan någon som ha lunginflammation inte få klaga för det finns alltid dom som har en värre sjukdom.
Du använder dessutom curlingbegreppet på ett icke korrekt sätt vilket gör det ännu mer ihåligt som argument.
Visst stärks din tes av det – men icke desto mindre föder dessa artiklar och inlägg andra diskussioner än om det du egentligen avser, varför det är oklart om det du egentligen vill trycka på faktiskt når fram. Det är min upplevelse av det hela.
Och som flera påpekar – det blir som att jämföra äpplen och päron. Jag tror dessutom att curlade barn (där har du och jag olika definitioner på vad som är curling tror jag) tenderar att växa upp till egocentriska vuxna som i mindre grad sträcker ut sin hand för att hjälpa andra. Och då är det ett stort problem.
Väl talat msn nämner aldrig dåliga sidor i media!
Jag håller med om det du skriver, men vinklingen tycker jag blir lite i stil med när vissa säger åt feminister att ”Hallå, kvinnorna i Afrika har det mycket värre, kämpa för det istället, det är viktigare.” och andra liknande argument. Det ena behöver inte göras på bekostnad av det andra tänker jag. 🙂
Fast vi måste väl kunna diskutera barnuppfostran? Utan att för den skull tappa diskussionen kring utsatta barn? Vad är det som gör att du anser att det är ok att föra en diskussion kring stränghet men inte curling? Barnuppfostran som barnuppfostran?
bättre kan du
Det är så viktigt att vi uppmärksammar de ”glömda barnen” eller som också brukas kallas ”tapetblommor”. De som har fått ta ett alltför stort ansvar i familjen och i livet alltför tidigt i deras liv på grund av kanske missbruk hos föräldrar eller psykisk ohälsa m.m. De barnen behöver verkligen bli sedda!! Jag tycker att tack vare det sätt du Clara skriver om det och relaterar till just curling så kan man lättare få en bild på hur de barnen har det. De behöver någon som ser dem och deras situation och sträcker ut en hand för att ta det stora ansvar som har lagts på deras liv. Ofta vill omgivning inte lägga sig i eller se att t.ex. en familj behöver hjälp när det gäller jus den här problematiken. Det ser också kanske så fint och bra ut på ytan. Jag tänker att bördan på dessa barn också bara ökar när de ser och förstår hur andra barn på riktigt curlas och kanske dessa curlade barn tyvärr många gånger inte heller lär sig empati och förståelse för att andra inte har det lika bra.
Fast curlingföräldrar och barnfattigdom är väl ändå två vitt skilda saker. Det är som att jämföra äpplen med päron. Barnfattigdom _ja_ det är ett stort problem som vi måste bukt med. M e n för den skull så är det inte ok för föräldrar som curlar ihjäl sina avkommor. Som lärare i den svenska skolan blir jag rent ut sagt mörkrädd av hur föräldrar håller på. Trakasserar lärare för att ungen inte uppför sig, ringer hem sent på kvällar och kräver att deras lille bebbe får högsta betyg, Facebookinlägg/grupper som hotar och hänger ut lärare till höger och vänster. Eller min man som jobbar som jobbar på ett stort företag där mamman (!!!) är med på anställningsintervjun och i princip kräver att jättebebisen ska få jobbet. D e t är också ett problem, men det är inte samma problem. Tack för mig1
Fast jobbar du i förskola eller skola så skulle du ha en helt annan bild av curlade barn och vad det får för långsiktiga konsekvenser för vårt samhälle. När de barnen bland annat skriker för att få sin vilja igenom att få ha den senaste mobilen, brallan, kalaset osv så ökar ju det trycket på övriga familjer att bemöta detta och vissa skuldsätter sig för att ge sina barn det de vill ha för att inte bli socialt utanför och då är vi inne i onda cirklar.
Människor måste börja se barn som barn, de behöver gränser, de behöver någon som ibland hjälper dem att ta beslut inte lägger över beslutsbördan på dem innan de är redo. De behöver kärlek, uppmuntran och omsorg, det kan man ge utan att curla sönder dem så de inte klarar verkligheten utanför sitt hem.
Självklart är det hemskt att barn i Sverige lever i fattigdom men inte blir den mindre för att vi skapar mer egoistiska människor?
TACK för denna kommentar. Arbetar som lärare och ser precis det du beskriver – barn tjatar och skriker efter saker. De behöver vårt stöd som vuxna – att ge dem gränser och verktyg för framtiden. Det är skillnad på välgörande kärlek och materiell samt curlande kärlek.
Jag håller verkligen med. Föräldrar köper sina barn genom att ge dem allt de skriker efter och sedan skyller de på att det är upp till skolan att lära dem vad som är rätt eller fel.
Jag börjar bli trött på alla debattinlägg som ger föräldrar dåligt samvete för att man har råd att köpa saker till sina barn. Vi har ambitionen att uppfostra vårt barn med kärlek och lära denne respekt för andra. I vår värld handlar det om att lägga tid på att göra saker med sitt barn och att prata med det. Och visa hur man kan hjälpa andra när man har råd och möjlighet.
Ordet curla används inte istället för villkorslös kärlek och uppmärksamhet. Curla används om föräldrar som inte tar sitt föräldra- eller vuxenansvar, som låter barnen styra.
Jag har också jobbat med barn i många år och träffat på många curlade barn. De är väldigt egoistiska, har svårt att sitta i en samling och lyssna på någon annan, har svårt att dela med sig och framförallt att vänta. De vill att deras behov ska uppfyllas direkt och ser inte att det sitter 25 klasskamrater till i rummet. De är inte uppfostrade till att ta hänsyn, ingen har styrt dem eller hjälpt dem med deras känslor. De är enbart vara vid att kräva och få, direkt.
Det är svårt för mig att veta hur det var ”förr i tiden”, och om curling är ett nytt fenomen. Jag minns det som att saker var annorlunda när jag var liten, på 80-talet. Att vi hade mer respekt för läraren, var tystare, var uppfostrade till att anpassa och förhålla oss till andra. Jag tycker också att samhället då handlade mer om solidaritet och att man skulle veta att man var en del av en grupp, en klass, ett samhälle. Jaget var inte så starkt, vi:et var tydligt. Jag tror också att jag och mina vänner tänkte att vi skulle bli lärare eller läkare när vi blev stora. Att vi skulle bidra till samhället. Nu har jag bara ett barnperspektiv på hur 80-talet såg ut, så det är svårt för mig att egentligen veta. Jag kanske bara växte upp i en vänsterkrets. Äldre kollegor på skolan vittnar dock om att barn förändrats. Just till att bli mer egoistiska. Barn idag drömmer om att bli kändisar. Men de äldre kollegornas minnen kanske också sviktar? Givetvis har barn i alla tider varit olika, så det går väl inte att dra alla över en kam. Det vore intressant att läsa studier i ämnet, om det finns några.
Jag vill också säga att jag inte tror att de curlade barnen kommer växa upp till att bli vuxna individer som tar ansvar för samhällsproblem som barnfattigdom. Jag tror att de kommer att ha en mycket mer egoistisk livssyn där de vill uppfylla sina egna behov. Barn som växer upp med kärlek, trygghet och gränser som får lära sig empati, förståelse för andra och att ta ansvar, de tror jag växer upp och blir de vuxna som som kanske ser de fattiga barnen.
Nä,här håller jag inte med dig alls Clara. För det första handlar inte curling alls om att få för mycket. Egentligen. Det handlar om att INTE få det känslomässiga stöd alla barn, oavsett klasstillhörighet, måste få av sina föräldrar för att kunna växa upp till vuxna och mogna människor. Såhär tänker jag: Föräldrar som inte orkar deala med sina barns känslor kan välja två flyktvägar; antingen genom att bli auktoritära och skaffa sig lydiga barn, eller genom att sopa undan allt motstånd deras barn kan stöta på. Två olika strategier för samma mål alltså; att slippa behöva konfronteras med barnens besvärliga känslor. För det andra: som barnhandläggare inom socialtjänsten träffar jag många familjer med missbruk, psykisk ohälsa, ekonomiska problem, arbetslöshet osv, men jag känner inte alls igen att det här med curling skulle vara ett medelklassproblem. Tvärtom känner jag mycket väl igen flera av de här exemplen bland de familjer jag möter. Många fattiga familjer i Sverige har råd med en i-pad liksom. Nä, det här handlar om nåt helt annat, ALLA barn har rätt att få hjälp med att lära sig hantera känslor!!!!!
Intressant ämne och viktigt. Men visst kan curling också handla om att få för mycket. Att få för mycket hjälp md att t.ex. att lösa barnens alla konflikter i stället för att visa på hur man kan lösa konflikter själv o.s.v. Få för mycket prylar och materiellt gratis istället för att lära sig t.ex. spara i hop pengar för att tillslut kunna köpa något efterlängtat m.m. Det finns föräldrar som visst orkar deala med sina barns känslor men som dock ändå i det curlar sina barn och gör allt för dem så att de tillslut blir fråntagna sin egna förmåga. Då blir barn oftast bekväma och kanske bortskämda. När tacksamheten och glädjen över något börjar försvinna. Jag tänker också så att många av barnens problem med att hantera känslor beror på en alltför tidig stress att börja på förskola i ett årsåldern med arbetspressade föräldrar som ska kompensera sitt dåliga samvete (för lite tid med sina barn) och att det i det blir en curling som man tror är rätt. Ja, det finns mycket att prata om när det handlar om detta. =)
Som vuxen till två föräldrar som curlade sina barn måste jag påpeka att curling verkligen kan ha negativ inverkan på människor. Jag och mina syskon har alla haft stora problem med att känna att vi klarar saker, även om vi alla fyra nu är över trettio. Att sakna verktyg för att handskas med vuxenlivet sitter jättedjupt hos mig och har på många sätt varit ett väldigt stort problem, och något som gjort mig väldigt ledsen. Jag förstår att du nog använder ordet curla på ett annat sätt, men att curla är inte samma sak som att ge ett barn kärlek och stöd på ett sunt sätt. Jag håller med föregående kommentarer om att jämförelsen med barnfattigdom känns ganska märklig- det är två helt skilda saker, och båda förtjänas att tas på största allvar.
Alltså som jag tolkar Clara så KAN man och BÖR diskutera olika problem i samhället MEN att det är mycket stort fokus på curlade barn än andra andra problemområden. Jag har jobbat med yngre barn i 10 år och visst har jag träffat barn som är curlade på ”fel” sätt men det är inte de barnen som håller mig vaken på natten. De barnen som håller mig vaken är de som alltid är smutsiga, blir lämnade fast de är sjuka, blivit utsatta för övergrepp osv. Och ja naturligtvis har alla vi som arbetar med barn anmälningsplikt om vi ser att ett barn inte har det bra MEN det är oftast inte som i sagan att man anmäler till socialen och sen levde de lyckliga i alla sina dagar då byråkratin har luckor och är trögflytande men det är en annan diskussion.
Hmm. Tycker som många andra att curling och barnfattigdom är två rätt olika saker.
Och innan absolut vill koppla samman dem kommer jag till raka motsatsen mot för dig:
Jag anser att medelklassförälddrar är skyldiga att låta bli att curla sina barn. T. Ex:
-Mer autonoma barn som gör sina skoluppgifter själva, utan att belasta skolsystemet extra lösgör resurser till de barn som behöver dem bättre.
Men Clara. Curlade barn, och i senare skede: curlade vuxna, ä r ett problem. De klarar inte av att ta egna rationella beslut. De klarar inte av ansvar. De klarar inte av negativ kritik. De klarar inte av att bli ifrågasatta. De klarar inte av konkurrens. De har, som någon klokt uttryckte sig nedan, inga verktyg för att hantera ett normalt vuxenliv. De har med sig föräldern på arbetsintervjun. De skyller på läraren när de inte uppför sig/klarar ett visst betyg. De tar med sig en tredje person i förhållandet. Jag kan fortsätta i all evighet.
Curling är i n t e samma sak som en kärleksfull uppfostran. En uppfostran med krav, möjligheter, gränser, uppmuntran och trygghet. Inte heller kan man jämställa curling och barnfattigdom.
Jag håller med om vad du skriver, men jag tänker som flera andra här, att det är kanske inte är helt klockrent att jämföra. Man kanske inte måste välja vilket som är viktigt.
Däremot är det nog så att många som tycker om att tycka saker i sociala medier hellre snackar curlade medelklassungar än barnfattigdom, eftersom det förra är så inkört och etablerat och väldigt mycket preaching to the choir, medan det senare är otroligt känsligt och ledsamt och svårare för många att ta i. Vårt glättiga samhälle smittar av sig även på debattklimatet.
Jag (och uppenbarligen flera här) tycker att det är problematiskt hur du använder ordet curlad. Att inte bli curlad är inte detsamma som att inte få en kärleksfull uppfostran. Och det är ett problem i längden att ungar i vårt samhälle idag blir alltmer bortskämda – de lär sig inte att se andras behov framför sina egna, lär sig inte respektera regler och framför allt, de lär sig inte att klara sig själva – deras föräldrar gör precis allt för dem. Jag tycker inte att det varken är kärleksfullt eller respektfullt att låta sina barn växa upp på det viset. Mina föräldrar har visat mig gränslös kärlek, de har hjälp mig och stöttat mig – men de har också lärt mig empati, att lösa problem själv och så vidare. Det tycker jag är långt mer kärleksfullt än att sopa mattan för sina barn åt alla håll och kanter.
Jag har en vän som jobbar på förskola som uppmärksammat skillnaden på barn och föräldrar idag jämfört med förr. Föräldrar nu kan komma in på förskola och deklarera att Kalle äter minsann bara pannkakor så då ska de fixa pannkakor åt Kalle också. Det är väl långt mer vettigt att försöka lära Kalle att äta lite andra saker också? Och jag undrar istället hur du ser på det?
Sen tycker jag att det är lite märkligt att påstå att curlade barn problematiseras mer än andra samhällsproblem. Olika problem lyfts i olika perioder, och jag tycker att problemet med curlade barn är något som kan få större konsekvenser i längden i form av oempatiska vuxna. Hur ser du på det?
BRA SKRIVET!