Istället för att krypa ner under filten i soffan, skavfötters med Jakob och gömma mig från mörker och kyla som jag gjort varje helgkväll det senaste halvåret så går jag runt här hemma i solen. Fixar och donar. Plockar och arrangerar blommor. Tar en sväng ut med hunden och lyssnar på fåglarna i trädens kronor.
Det är ett annat liv nu. Det går inte att förstå att det är samma hus i samma land. Precis allting blir annorlunda när ljuset återvänder. Jag känner mig personlighetsförändrad. Mitt morgontrötta jag vill plötsligt inte ligga kvar i sängen. Utan upp. Ut. Iväg. Och istället för att hoppas slippa gå med hunden tjafsar vi om vem som ska få ta morgonpromenaden. I allt det ljusa och doftande.
Hur mycket skulle man inte uträtta om det var så här ljust, ljumt och enkelt jämt?
12 svar
Ja, nu går vi en underbar tid till mötes.
Ha en fin lördag
Hanna
Ja, visst är det underbart med ljuset. Det är enorm skillnad att komma hem från jobbet vid 20, två kvällar i veckan, och känna att det fortfarande är ljust ute.
massor skulle man uträtta eller orka göra, om det vore ljust (men framförallt VARMT) jämt. jag hade otroligt mycket mer energi de åren vi bodde utomlands, i varmt klimat. http://singmyspring.blogspot.se/
Jag känner verkligen igen mig med det du beskriver. Dock lever jag på södra halvklotet och vi är nu på väg in i vintern och den mörkare årstiden. Det blir så annorlunda, kvällarna efter jobbet spenderas inomhus istället för utomhus och även på helgerna drar jag mig för att vara ute långa perioder. I somras kunde jag vara ute hela kvällarna, om så bara på bakgården påtandes med mina växter. Livet blir så mycket mer stillasittande när ljuset och värmen försvinner och man får försöka passa på att göra inomhuspyssel istället. Det är så jag försöker tänka för att inte känna mig nere för att vintern börjar. Jag längtar verkligen till våren igen!
Precis så är det!
Energigivande ljus, minst sagt <3
Så sant, fixa, vara ute – njuta… : )
Visst är det underbart! Känns som att energin och allt liv återvänder efter en lång vinterdvala!
Jag har alltid tyckt att det är mysigt när det börjar bli höst, mysigt att det är mörkt,, Men har på senare år börjat känna att det verkligen är skönt när ljuset kommer på våren också, att det är som om kroppen verkligen behöver och liksom har längtat efter det:) Sen har jag några personer i min bekantskapskrets som känner sig nedstämda under våren, dvs motsatsen till höstdepression, så man kan uppenbarligen må olika av det här ljuset också,,
Åh, jag tror verkligen att mörkret är en förutsättning för energin när ljuset återkommer. Som om det finns en depå i kroppen efter den långa vinterdvalan. Vi skulle nog ganska snabbt habituera till ljust och vår hela tiden.
Du skriver så bra, Clara! Och skulle kunna skriva en mysig andakts-/vardagsbok! Älskar ditt sätt att skriva på! Kram
Jag brukar också fundera på det där och får ofta upp en tanke i huvudet som en klasskompis på högstadiet sa. Han hade flyttat från sin pappa i Kalifornien till Småland. Ofta fick han frågan hur han kunde flytta från solen och sommaren till Sverige med lång vinter och mörker. Han svarade då att när man har det så hela tiden så uppskattar man det inte på samma sätt som han gjorde när han bodde i Sverige. Skiftena gjorde att han uppskattade våren och sommaren på ett annat sätt.
Jag tror att det är samma med mig. Jag behöver hösten och vintern och gå i en slags dvala för att kunna få energi när solen och ljuset återvänder.