Skolstartstider är fina tider! I alla fall för mig som tillhörde den grupp lyckligt lottade barn som faktiskt älskade att gå i skolan alla år (förutom sjuan). Så den här tiden på året innebär massor av pepp för mig! Veckorna innan skolstarten gick jag alltid och och funderade på min nya stil; ska jag vara svarthårig och tuff – eller karamellig och färgglad? Och vad ska min nya personlighet vara? Kaxig och framåt eller plikttrogen plugghäst? Så många nya ryggsäckar, bänkpapper, pennfodral och höstskor som flimrar förbi när jag tänker på mina höstar. För mig var skolstarten en chans att transformeras och göra något annorlunda av mig själv.

Full av goda föresatser bestämde jag mig för att sluta skjuta upp läxan, inte tramsa bort mattelektionen och ta med en frukt så att jag orkade sista kemilektionen på torsdagar. Oftast kom de goda föresatserna på skam –  men ibland blev de verklighet. Som efter sjuan när jag skolkade och mådde jättedåligt men helt transformerade mig tills åttan där jag blev en plugghäst. Direkt efter skolan städade jag rummet och satte mig vid skrivbordet för att plugga flera timmar koncentrerat. Sedan låg jag på sängen och läste Jane Austen och skrev upp alla svåra ord i ett block. Ord som jag sedan slog upp i SAOL för att utöka mitt ordförråd – därefter ordnade jag egna glosförhör….håhåjaja. Det där plugg-ilet höll i sig ända till slutet av nian, men i gymnasiet tappade jag pluggpeppen igen och var lite mer av en medelmåtta.

Jag kan sakna skolstarterna. Omstarterna. Känslan av att ha ett vitt blankt papper utan rester från våren som gått. Nu som vuxen såsar årstiderna ihop sig lite mer. Jag gör dock vad jag kan för att få skolstartskänsla på hösten. Jag försöker avsluta så många saker som möjligt i juni för att slippa fortsätta med dem i augusti. Jag rensar kontoret och köper nytt anteckningsblock och sorterar bland mina pinaler. Jag köper också någon ny klänning och tänker att det här det är min nya stil. Nu har jag äntligen hittat den! Nu är jag den jag är tänkt att vara och behöver aldrig ändra mig. Åtminstone inte förrän nästa höst.