Helgkväll. Sätta en saffransdeg med barnen. Vänta på att den ska jäsa.

Knåda deg, rulla bullar, gå och natta innan de hinner jäsa färdigt.

Jag tar på mig täckbyxorna och näbbstövlarna och kliver ut i den tysta kvällen. Melker får vara lös. Sprätter med fötterna i allt det vita.

Snön som ligger som vadd över precis allting.

In och pensla, strössla över mandel. Grädda.

Njuta. Fika och läsa “Tre trappor upp med hiss”. Som jag läst säkert åtta gånger förut – men ingen gång de senaste åren.

Min krav på en bra helgkväll är ganska anspråkslösa. Men ungefär så här – så känns det bra. Glad att jag är vuxen och får göra precis som jag vill och inte känner mig tvingad att vara någon annanstans eller göra något annat än just det här.