Tycker att det är roligt att kolla i mitt bloggarkiv ibland. Se alla förändringar. De första två åren av mitt bloggande (2006-2008) finns inte ute till läsning längre. Jag har bloggen kvar men den är stängd. Det känns faktiskt lite jobbigt att gå så långt tillbaka och kika vad jag skrev.
Det här började ju som en modeblogg 2006 och slås av hur mycket roligare jag var i början av bloggkarriären. Glada, spexiga outfitbilder. På en episk bild från 2007 har jag krupit in i en trång garderob och poserar kaxigt. Minns att jag fick fantastiska mängder kommentarer till den bilden. Kände mig så cool! På den tiden var jag lite mer respektlös och inte så rädd för att folk skulle missuppfatta och blir ledsna av vad jag skrev. Inläggen var lite mindre seriösa och inte så genomtänkta alltid. På gott och på ont.
Nu har jag tyngd i det jag skriver (med tanke på storleken på bloggen) så det jag skriver påverkar mycket mer. Det känns helt enkelt svårt att skriva om många ämnen. Jag hör liksom redan innan vilka reaktionerna kommer att bli. Speciellt de negativa. Jag vet precis vad folk ska reagera och haka upp sig på. Missförstå.
Oftast struntar jag i vetskapen och skriver ändå. Men ibland censurerar jag mig själv för att jag inte orkar svara på de kommentarer jag vet kommer komma. Ja, det blir en lite tråkigare blogg att skriva. Och säkert tråkigare för er som läser den. Ändå är det väl bra på något vis? Att fundera på hur det man säger landar. Ja jag vet inte.
Vet bara att vi bloggare var så bespottade och förlöjligade i början. Det här var innan kända, respekterade personer började blogga. Så jag är ganska stolt att jag vågade skriva med namn och bild och stod för det jag gjorde redan från allra första början. Underbaraclara förresten. Hur kommer det namnet sig? Jag bara valde något som rimmade. Det var väldigt nära att jag idag skulle hetat Baraclara istället. Undrar om det hade gått lika bra för bloggen då?
Svenska
English
23 svar
Åh vilken underbar bild.
Jag förstår verkligen vad du menar när du skriver att du tänker på alla negativa komentarer på saker.
Jag önskar verkligen att jag vågade blogga mer om feminism och kläder och smink och allt sånt som jag älskar. Men jag hindrar mig själv av rädsla att bli förminskad och sedd som att jag tror jag är nått.
Du är en grym förebild och jag kommer nog alltid fortsätta läsa din blog. / Ida
Jag läste inte så många bloggar tidigare, gör väl iofs inte det nu heller – har aldrig haft tålamodet. Jag hade fått för mig, fördomsfullt, som så många andra att den där underbara clara inte riktigt var min grej för hon bloggade ju bara om bakning och inredning, men jag hade vid nåt tillfälle sett dina bilder från köket och tyckt mycket om dem. Så nån dag under nån semester så började jag plöja igenom dina arkiv. Först inredningsinläggen, med stor nyfikenhet (vi byggde precis då ett nytt sommarboende o jag ville ha inspiration) men sen lite mer och så hittade jag din gamla blogg (kristna alternativ nånting hette den?) och läste igenom hela den och herregud vem är denna fantastiska människa tänkte jag, och från den dagen så har jag varit helt kär! <3
‘The kristet feministiska alternativet du älskar’ <3
Minns back in the days när du bloggade. Håller med om att det har hänt en hel del men uppskattar inte bloggen desto mindre för det!
Jag har ju inte alls lika stor blogg som dig. Inte ens i närheten. Men jag tänker ofta på vad och hur jag skriver. Jag bor i en liten stad och man vet ju inte vem som läser. Vilket egentligen inte spelar någon roll. Dom har ingen betydelse i mitt liv. Men de hjälper inte.
Har läst din blogg hur länge som helst, och kommer aldrig att sluta med det. Tack för att du orkar blogga, du är bäst!
Jag förstår att det är lätt att censurera sig när man har en så stor blogg som du! Ser ju tyvärr också en del av de mindre roliga kommentarerna du får emellanåt, så jag förstår varför! <3
Kramar
Jeg har fulgt deg nesten siden starten! Første gang jeg linket til bloggen din var da du hadde pakket en liten koffert på en veldig snygg måte 🙂 Det var i juni 2007. Jeg husker et veldig fint bilde fra deres radhus der du gikk over gulvet i en hvit nattkjole og et levende lys. Jeg liker bloggen din like godt nå som da, du lykkes i alle typer blogging du foretar deg 🙂 Riktig god adventstid til deg og dine, Clara!
Jag känner mig rysligt sugen på att se bilden ifrån garderoben nu! 😀
Hu hemska tanke att censurera sig själv! Jag förstår att det är svårt för dig som har så många läsare att vara helt ohämmad….jag skulle inte klara det för jag skriver ju bara när jag har glöden, annars är det omöjligt och blir inte bra.
Ibland får jag höra att jag ska akta mig för vad jag skriver…Tänk om någon tycker illa vara. Arbetsgivare har förbjudit mig att blogga vid flera tillfällen och då har jag ändå en pytteliten blogg.
Go crazy vetja!
Jag tycker om din blogg precis som den är just nu. Dina bilder från hemmet är underbart mysiga och stämningsfulla och jag gillar att du har en stor variation när det gäller dina inlägg och ämnen. Det är inte alltid jag håller med dig, men det betyder inte att jag måste skriva en hemsk kommentar eller sluta läsa din blogg – vi är alla olika:) Summan av kardemumman är nog att jag är glad att din blogg har utvecklats; jag hade nog inte läst den om den fortfarande ‘bara’ var en modeblogg…
Kram och God Jul!
Ja frågan är vad man gör med alla dumma kommentarer man får även i verkliga livet? Själv skulle jag skriva rakt ut allt som jag tänker.
Åh! Jag minns garderobsbilden. Och när du hade typ “dagens clips”, alltså örhängen. Det var en rolig tid. En älskade ju din blogg, niotillfem, hanna fridéns, moderniteter, miri och några fler. Nostalgi 🙂
jag tycker inte förändringen kom med “kända respekterade personer”, jag tycker det kom med att ni fortsatte med eran grej trots bespottandet. styrkan låg i igenkänning, och via det blev bland annat DU känd och respekterad! de där kända och respekterade personerna som i egenskap av det bloggar har jag aldrig haft intresse av. urtråkiga bloggar.
jag har också varit med sedan länge, och minns särskilt en bild till/från skogsjogging där du står på bron i typ retro-shorts (alltså en snygg slags hotpant) och sneakers med nakna ben. då fick du reaktioner i form av “mysigt jag ska också ut och jogga i skogen”. sedan minns jag shortsbilden du publicerade nån gång efter att bertil var född, du visade en SÖM på shortsen och det blev ramaskri balnd kommentarerna för att man tyckte att du triggade till ätstörningar. jag tror alla “mediehus” måste anpassa sig till läsarantalet, och balansera det med att inte anpassa sig för mycket till de extrema åsikterna vilket måste vara skitsvårt. en journalist har ju dessutom en redaktör som får sköta avgörandena på ett annat sätt än bloggarna som får dra hela lasset… ju större du blir desto mer produkt blir du ju, men det är ju också del av din framgång så ja det blir ju kluvet… man kan ju sitta här och sörja över “censur”, men alternativet är ju att du hade tappat lusten och lagt ner. och det hade varit ännu tråkigare. heja heja!
Tycker det är synd att du stängt ner din gamla blogg, det kunde hända att jag gick in och myste ner mig i gamla, gamla inlägg (som när en läser om en gammal favoritbok). Men uppskattar att så många år finns bevarade i ditt nuvarande arkiv! När jag nu själv är gravid för första gången (7 dagar till bf, hur gick det till?!) så tycker jag mycket om att kika in på mina favoritbloggar och gå tillbaka till deras första graviditeter; läsa era tankar och reflektioner, vad hade ni på er, tankar kring barnkammare osv. Retrospektiv är bra skit det också 🙂 Heja dig, nu och då!
Jag mår så himla gott av din blogg, tycker den är inspirerande och att du faktiskt även visar sånt som är avskavt på nåt sätt. Dessutom skriver du att man ibland ska lata sig i soffan och sånt gillar jag att läsa 🙂 Jag minns ett inlägg som du hade skrivit och som handlade om din mormor och morfar, hur han sa att du och din syster var så “rejäla”. Kände igen mig i det…hela det inlägget kändes så viktigt på något sätt. Fortsätt att blogga och fortsätt med odlingen och gårdsbutiken så att jag får handla mer bönor och morötter. God jul Clara!
Jag läser två bloggar flera gånger om dagen; din och Katrin Zytomierskas. Kollar bara kommentarerna ibland, men när jag gör det så upplever jag alltid att de du får är väldigt respektfulla, även om den som skriver vill argumentera mot det du skrivit. Och det är bara kanske ett av 20 inlägg som över huvud taget väcker något annat än positiva tillrop. Jämför med KZ:s kommentarer som gör mig mörkrädd… några personer lägger mycket av sin vakna tid på att hata henne, oavsett vad inläggen handlar om. Och det är inget Katrin är ensam om, det förekommer i många kvinnliga bloggares kommentarsfält. Även de som inte jobbar aktivt för att provocera på samma sätt.
Vill bara ge lite perspektiv på hur pass positiv stämningen är på din blogg. I viss mån kan det ber på att du oftast skriver om trevliga ämnen, men jag tror också att du har förtjänat mycket respekt genom att vara konsekvent i åsikter och livsval samt i bemötande av de som tycker annorlunda.
Antar att du har dina skäl till att ha stängt de första årens inlägg men jag tycker i alla fall att det hade varit så roligt att få läsa dem eftersom jag började läsa bloggen långt senare. Ibland kan jag scrolla genom flera sidor av gamla inlägg här (finns ingen annan blogg som jag kan fastna så länge i) och har blivit väldigt inspirerad av stilen du hade förr, så det vore jättekul om det hade funnits ännu mer av den varan tillgängligt!
WOW!! Älskar denna bild!
Gillar den här bilden, skarpt och dina reflektioner. Inte att jag tycker att din blogg är tråkig, jag gillar alla meditativa bilder från hem och natur… så det är helt o.k. för mig som bloggen är nu. Men jag tänker… om du känner så… varför inte göra några piffiga modebilder där du blandar äldre klänningar och nyare jeans, det behövs inte för bloggen, men du hade säkert haft rätt kul! Själv är jag 50+ och har länge tänkt att göra några modellbilder med älsklingskläderna, bara för att det skulle vara att utmana den visuella kulturen i veckotidningarna. Ett 50-pluss-mode-reportage med bara mina kläder bara för att !!
Tänker också på det sista du skrev…. att Underbara clara kom till för att det rimmade, och att det var snudd på Bara clara. Gosch, vilken skillnad! Jag tror att namnet har betydelse, men jag undrar vad det betyder för mig. Jag heter Sofia. Vad i allsin dagar rimmar på ia? (tar gärna emot tipps) En algoritm verkar lättare; Fiffiga Fia har jag länge tyckt varit bra, min egen far kallade mig det. Men jag avvaktar med att bestämma mig för ett namn. Jag har på känn att Underbara clara är det ulltimata namnet, so far.
Hej Clara och tack för din blogg, som jag hoppar in på lite nu och då och hämtar inspiration 🙂 Hade egentligen tänk kommentera det här inlägget för länge sen men tiden rann iväg. Släppte det i alla fall inte och nu blev det dags. Är själv en relativt nystartad bloggare och nyfiken på hur andra som bloggar fungerar och tänker. Det jag fastnade för i det här inlägget var att du tyckte du var roligare i början och vågade mer, tom var lite respektlös, som du uttryckte det. Jag känner själv den längtan att våga spetsa till mitt skrivande lite mer. Hur ser du på syftet med din blogg idag? Vad är det du vill förmedla till besökaren? Vad driver dig att blogga på en daglig basis? Känner själv att det är lätt att fastna i beskrivningen av en idyll. Kanske vill människor känna igen sig i livets dagliga små och stora utmaningar också, eller behöver vi förebilden av en idyll, låta sig inspireras. Vad tror du?
Allt gott / Johanna
Här kommer min URL också 🙂