Bild Emanu

Jag har likt de flesta av mina tjejkompisar blivit bĂ„de trakasserad och antastad av mĂ€n. Det har varit fina vita medelklasspojkar eller högt uppsatta vita manliga chefer. NĂ€r jag vittnat om detta har jag fĂ„tt höra att jag överreagerat eller varit överkĂ€nslig. Om jag pratat om mĂ€n i grupp som ett problem har jag betraktats som manshatare. Ofta av mĂ€n som inte tycker att man ska generalisera pĂ„ det sĂ€ttet. Fast för de mĂ€n som nu gormar om vad som hĂ€nt i Köln eller pĂ„ svenska festivaler gĂ„r det tydligen fint att generalisera om mĂ€n – sĂ„ lĂ€nge de har en annan hudfĂ€rg.

Jag  Àr sĂ„ in i sjĂ€len trött dessa dagar. PĂ„ alla vansinnigheter jag möter sĂ„ fort jag öppnar en tidning eller slĂ„r pĂ„ en dator. Jag upprörs av det som hĂ€nt i Köln – men förvĂ„nas gör jag inte, för problematiken Ă€r vĂ€lbekant, Ă€ven om tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tten skiftar. Det som ocksĂ„ gör mig förbannad Ă€r de mĂ€n som rasar mot sexövergreppen  – bara för att plocka rasistiska poĂ€ng. MĂ€n som aldrig annars engagerar sig för kvinnors rĂ€tt. Dessa arga mĂ€n som i sin tur hatar och hotar kvinnor som inte köper deras rasistiska analys av varför övergreppen skedde – som nĂ€r Ida Östensson, grundare av Fatta och Crossing Boarders framtrĂ€dde i media och kritiserade deras förenklade analyser. Genast möttes hon av trakasserier och hot frĂ„n mĂ€n. AlltsĂ„ förstĂ„ hur sjukt detta Ă€r: Samma mĂ€n som upprörs över det kvinnohat som Köln och We are Sthlm vittnar om – hatar och trakasserar sjĂ€lva de kvinnor som inte delar deras samhĂ€llsanalys.

Den hĂ€r problematiken sitter som vi kvinnor vet inte i hudfĂ€rgen – utan könsrollen. Det Ă€r mĂ€n som Ă€r den gemensamma nĂ€mnaren i denna brottslighet. För inte Ă€r det kvinnor som tafsat, blottat sig, eller kallat mig hora under Ă„ren. Inte var det en kvinnlig chef som satt bredvid mig pĂ„ en fest och stoppade handen under min kjol i skydd av bordsskivan. Och inte var det Hagakvinnan som satte skrĂ€ck i UmeĂ„.

Jag betackar mig för den hĂ€r typen av “engagemang”. FrĂ„n mĂ€n som aldrig bryr sig om vĂ„ld och övergrepp mot kvinnor, annat Ă€n nĂ€r det passar deras rasistiska agenda. TĂ€nk vad mycket som kunnat utrĂ€ttas om samma mĂ€n som nu rasar över utlĂ€ndska mĂ€ns kvinnosyn, istĂ€llet tog ansvar och började diskutera och rannsaka alla mĂ€ns kvinnosyn – i synnerhet sin egen.