Det här är våra helgkvällar: Jag tar som vanligt en sista kvällspromenad med Melker i den knarrande snön. Inte för lång så man fryser näsan av sig. Men förmodligen med någon bra podcast i lurarna.  Sedan hänger vi i soffan och läser. Han är en bra värmekudde.

Men så fort jag lämnar hörnet för att koka en kopp te intar han min plats.

Medan jag tar det lugnt håller Jakob på med sin yogapraktik. Vet inte hur många timmar om dagen han står upp och ner, klättrar i något rep eller håller på med någon annan märklig yogövning. Gissar att det är detta som är att vara dedikerad.

Ganska fina, sköna vinterkvällar. På somrarna är Jakob ute på åkern sent och jobbar  -och jag går gärna långa skogspromenader. Men den här tiden finns ett sådant lugn i att kura inne och veta att man inte missar något.