Har suttit och skrivit ett reportage hela dagen – om odling och självförsörjning till Amelia Vår som kommer ut om några veckor (jag är ny fast profil i deras specialtidningar – jippi!)  Jag har fram tills nu varit så trött och opeppad på allt som har med odling, gården och djuren att göra. Slutet av hösten och midvintern brukar oftast kännas så. Men långsamt, i takt med att ljuset så smått återvänder väcks den där pirrande känslan till liv igen. Att det kommer en sommar då jag ska plocka varma tomater från plantorna i växthuset. Att det kommer kycklingar, grisar, hässjat hö och ljusa middagar utomhus, med våra egna primörer.

Vi lever så olika liv på sommmarhalvåret och vintern. På vintrarna känns det inte alls som att vi är jordbrukare. Den identiteten känns långt borta – ja verkligen främmande. Odling? Vad är det? Ska det verkligen växa något här under all snö? Varje vår måste man återuppväcka den där lantisen under lager av snö, mörker och kyla. Och så plötsligt en vårdag står Jakob och Albin i sina blåställ och leriga stövlar och betraktar skeptiskt – men  ändå tjuvnöjt – den framtinande åkern.

Jordbruksåret som kommer

Underbart småskaligt

Att odla för självförsörjning

Gårdsdrömmar och ägg i överflöd