Ibland känns det nästan overkligt att tänka på att jag en gång klarade mig utan internet. Hur tusan gick det till? Idag gör jag nästan alla mina nyinköp på nätet och vill jag få inspiration vänder jag mig till bloggvärlden eller pinterest. Men när mitt modeintresse först tog fart var det inte lika enkelt. Det fanns inte en enda cool klädbutik i Umeå på den tiden, och förstås inga webshops. Min enda inspirationskälla var de dyra modemagasin jag kunde köpa på Presstopp. Jag och min syster Anna lusläste modetidningarna och sedan sprang vi benen av oss på loppis i jakt på kläder och smycken som med lite piff skulle kunna bli som någonting hämtat ur ett modereportage.
Anna var den med fingertoppskänslan och hon lärde mig hur jag skulle tänka. Men ser du inte, om man vänder på den här skjortan och syr igen ärmhålen så kan den funka som en pennkjol! Och den där långkjolen kan man ju lika gärna hissa upp i armhålen och ha som en klänning. Knyt en scarf i midjan på den så får du ett skärp! Jag nickade och försökte se ut som att jag förstod hur hon tänkte. Efter ett tag gjorde jag det på riktigt.
Men de bästa fynden gjorde vi inte på loppis utan i mormors förråd. Där stod en gigantisk amerikakoffert som verkade sakna botten. Oavsett hur mycket snyggt vi drog fram där, fanns det lika mycket kvar till nästa gång vi kom. Morfars gamla skjortor, mamma sjuttiotalsjeans, klänningar mormor sytt till mamma i tonåren, knytblusar i siden, shorts med hög midja, en bikini med toppiga bröst.
På sommarloven var vi alltid hos mormor och morfar. De bodde precis där skogen slutar, uppe vid trädgränsen innan fjällen tar vid. Inte långt ifrån skylten som markerar var polcirkeln går. Det var fyra mil till närmaste affär och sjövattnet blev sällan varmare än sexton grader. Men jag badade i alla fall tills kroppen tappade känseln. När vi gick ut bröt vi lövruskor att vifta med för att hålla myggsvärmar borta från ansiktet. Vissa somrar betade renar ute i trädgården och på natten sprang vi ut med grytlock i händerna och skrämde upp dem i skogen igen. Det var så långt nöjena sträckte sig på sommarloven.
I övrigt hände det inte mycket hos mormor och det var väl det som var finessen. Att ha lite lagom tråkigt. För i avsaknad av yttre stimulans blev vi väldigt kreativa. Precis som man i nattens tystnad snart inbillar sig att man hör en massa ljud – kan man i frånvaro av stimulans hitta massor av inspiration. Vi barrikaderade oss på vinden, med fynden från amerikakofferten. Anna körde mormors gamla Husqvarna 2000 så att det skallrade i fönsterrutorna. Då och då gick vi ner iklädda våra skapelser – och mottog stående ovationer från mormor och morfar.
Efter några veckor reste vi hem igen med väskorna fulla av omsydda kläder, konstiga broscher, skor som pimpats med glitter och sidensnören. Allting signerat Anna och mig. Men mest Anna. För medan hon sydde fyllde jag anteckningsblock med låttexter, dikter, tankar och bokideer. Vi blev väldigt produktiva de där somrarna utan andra nöjen än de vi lyckades skapa för oss själva.
Just då tänkte jag inte så mycket på det, men i backspegeln förstår jag. De där somrarna var avgörande för vad vilka vi blivit som vuxna. Anna är idag designer och jag försörjer mig på att skriva. Hade vi upptäckt våra gåvor om vi hade haft somrarna fulla med planerade aktiviteter och inbokade nöjen?
50 svar
Så bra Clara! Själv växte jag upp i en stor familj och fick sällan nya kläder utan ärvde istället både mina bröders och systrars. Men vinden var full utav gamla saker och mitt i all röra började jag sy om och forma mina egna kläder! Redan som 10åring sydde jag mina egna kläder. Idag är jag glad över att bristen på nytt ledde mig till att upptäcka min egna kreativitet!
Så fint!
Hmmm, intressant. Man säger ofta att det är ”nyttigt för barn att ha tråkigt” och detta är verkligen ett konkret exempel på vad det kan leda till i bästa fall. Även om jag är övertygad om att ni är födda med kreativa gener som kanske skulle gett sig till känna på något sätt ändå.
Åh wow vad fint, jag ryser när jag läser. Jag minns mina långa och dödstråkiga somrar fulla av bokläsande och skrivande. Dikter, texter, berättelser, brev, bokrecensioner, dagbok. Ett evigt skrivande och försök att slippa vara ute och ”leka”. Och idag skriver jag på min andra roman, har hemmet fullt av böcker, har skrivit oändliga mängder bokrecensioner osv. Jag tror verkligen på det här och värdesätter att mina föräldrar satte massa böcker i händerna på mig(utan tvång). /jessica (som också bloggar på amelia.se)
Tack vad fint skrivet Jessica! Och heja på med bokskrivandet nu <3
Låter helt underbart med en sådan koffert! Och sådana somrar…
Åh, vad fint! Så vill jag att mina barn ska få ha det…
Vad härligt det låter! Vilka underbara somrar ni fick uppleva tillsammans:)
Jag tycker inte det låter som ni led brist på aktiviteter, även om de inte var bokade via Outlook. Men alltså de barnen som inte har några bullerbystugor att vara i om somrarna. De barnen vars föräldrar inte har (eller har kontakten med) sina föräldrar så att dessa kan ge dem den dära bekymmerslösa läsa- och bada-sommaren. Vart ska de barnen ta vägen? Att vanka av och an planlöst i en betongförort, eller i en kvav lägenhet medan ens mamma (eller föräldrarna) jobbar sommartid är inte samma sak som att i tryggheten, med fullmatade vindsförråd söka sig själv och utforska sina talanger. Jag förstår till fullo de föräldrarna som försöker fylla sina barns fritid med aktiviteterna. Även om det handlar om att kompensera, även om det handlar om att skryta, även om det handlar om att bevisa. Alla kämpar så gott de kan. Gåvorna upptäcks i kärleken.
Mycket klok reflektion Katja!
Inlägget av C var fint beskrivet av hennes barndomssomrar men att avsluta med en retorisk pekpinne.. Smakar inte bra.
Sanna! Smakar det inte bra så spotta ut det då…
Min poäng är att det kan vara väldigt utvecklande och stimulerande att ha tråkigt. Något som de flesta barn idag inte har på samma sätt som förut tänker jag – då dagens barn har tillgång till underhållning i datorer, telefoner och paddor på ett helt annat sätt. Av samma anledning har jag valt bort teve hemma. För när jag inte har så lättillgänglig underhållning så pysslar/skriver/ritar jag istället och är kreativ istället för att bara konsumera.
Den avslutande meningen är pricken över i, i detta inlägg! 🙂 Toppen Clara!
Man kan ju välja och se det negativa om man vill. Jag tror det är fullt möjligt att bygga kojor även i en betong förort.
Jag är inte uppvuxen på landet utan i en kanska tätbebyggd håla utanför Malmö. Men vad vi lyckades hitta på skit ändå, både i trädgården, på stranden, hemma osv. Då menar jag inte aktiviteter våra föräldrar satte oss för utan typ ”ut och lek”. Om alla föräldrar och samhället haft den inställningen så borde det väl isf finnas iaf ett par ungar som annars skulle ”Att vanka av och an planlöst i en betongförort” och är man ett par ungar kan man ju dra nytta av varandra. Göra saker tillsammans oavsett om det är i Norrland eller Tensta.
Självklart kan man skapa en meningsfull vardag även på Månen, men hela poängen med inlägget var ju att det var det pittoreska gammaldags charmiga som inspirerade till att börja skapa och ta vara på det gammaldags charmiga. Och hur lätt är det att göra det när man är omringad av industriproducerad betong? I en tom, konstgjord stadsmiljö är förutsättningarna och kraven annorlunda. Och det löses inte genom det utopiska ”men det är väl bara att…”-tänket :/
För landsbygdens barn på 50-talet (och än tidigare) var det så där det var. Outsinliga förråd av lekplatser både inne och ute i naturen, fantasin frodades utan vuxnas hjälp fast ibland fick man hjälp att resa stommen till en trädkoja, vuxna fanns i bakgrunden som ett skyddsnät. Livet i en by med jordbrukarfamiljer gjorde även att maten var excellent, sådant som nu marknadsförs för stadsborna. Egen mjölk, eget kött, egna grönsaker och rotfrukter.
Nu när urbaniseringen når nya nivåer, trafiken och infrastrukturerna omgärdar bostadsområdena och föräldrarna arbetar för att kunna skaffa allt det man tror behövs, är det svårare att släppa barn ”fria”. Samhället har förändrats och de flesta lever hårt inrutade liv i ekorrhjulet utan att veta hur de ska ta sig ur detta. Förhoppningsvis ändras detta i framtiden för den breda massan – men hur kan vara svårt att räkna ut just nu tycker jag. Men jag tror det här stämmer: ”Ville vi bli lyckliga, vore det lätt ordnat. MEN vi vill bli lyckligare än andra, vilket är svårare, eftersom vi tror dem vara lyckligare än de är.” (Montesquieu)
Intressant inlägg! Och kul att höra från er barndom. Läser Annas blogg mer så det blev dubbel bra!
Nästan lite spooky att läsa, för jag har aldrig tänkt så här men vi hade det på samma sätt! På somrarna var vi långt från alla slags nöjen förutom lyxen av en egen strand och en skog och stora gräsmattor. Men vi hade lång väg till kompisarna. Så vi lekte och fantiserade, byggde små egna samhällen, ritade serier och egna tidningar, läste och hade då och då tråkigt. Och vi såg väl på tv men det kom ju inget så det blev inga långa stunder. Kan säga att jag i mitt yrkesliv haft STOR nytta av den där kreativiteten som grunden lades till då, och mitt nuvarande jag är resultatet av en trygg barndom med möjlighet att utforska, bygga, skada sig och vara ute i timmar utan en mamma i gungan bredvid.Mamma fanns men vi lekte bättre på egen hand.
Fint! ❤❤❤
Fint skrivet 🙂
Så himla spännande att få se och läsa allt du gör och skapar Clara! Även om jag inte hade en skattkista att gräva i, så känner jag igen mig så i det här inlägget.
I tonåren bodde jag ensam med min mamma ute på landet och det fanns sällan pengar till trendiga kläder och de senaste skorna. Men är idag tacksam för det, eftersom det drev mig till att bara kreativ och skapa en egen stil på låg budget. Jag sydde om gardiner jag köpte på second hand till kjolar och klänningar, fyndade skor på rea som jag pimpade upp med nitar och annat krafs.
Idag säljer jag tavlor, vilket jag även nu skapar med enkla medel. Genom att använda sockerlösningar, sprejflaskor och gamla rullgardiner tillsammans med lite fantasti kan man faktiskt skapa trevliga tavlor och vintage-inspirerade affischer!
https://www.facebook.com/Thelunafactory/
Jag känner så väl igen mig i det där. Jag hade ganska ofta ”tråkigt” som barn och tonåring, fast i det tråkiga utvecklades de mest kreativa lekar och äventyr. Jag provade mamma och pappas 70-talskläder, sydda små lekdjur och egna kläder (mamma var textillärare) hittade på lekar med mina vänner, sprang barfota med myggbitna knän genom åkrar och skogar, jag ordnade ett ”minivasalopp” med min bästa vän Åsa, vi bakade och pysslade i köket och byggde kojor både utom och inomhus. Jag ser också, såhär i efterhand, hur mkt det påverkat mig och den jag blivit. Och än idag känner jag igen mig, när det blir för mkt av social media och intryck. Ett visst mått är bra för mig, då blir jag inspirerad och kreativ, men blir det för mkt scrollande så mår jag dåligt, känner mig stressad och överfylld, som att alla idéer och stimuli inte kan rymmas i mig på en och samma gång. Nog beror det mkt på att jag är så högkänslig, men samtidigt är det så bra, att jag fått med mig det. Det där med att vara i lugnet, landet, tystnaden. Därför är min längtan tillbaka till landet så stark, jag blir mer kreativ när jag får lite lugn kring mig. När jag får och ger mig själv tiden att utforska, upptäcka, prova på. Vet att Astrid Lindgren sagt till Malou von Sivers (har jag för mig) när hon fått sin dotter att ”låt henne ha tråkigt”, av just den anledning att det är bra och utvecklade för barn. De blir kreativa och uppfinningsrika. Jag måste passa på att säga att det är så inspirerande att se hur ni balanserar kreativitet, egenföretagare, barn, ekologiskt jordbruk och livet på landet. samt så kul att höra om dina reflektioner, berättelser från din barndom och allt däremellan. För mig är din blogg och allt det där jag just nämnde anledningen till att du alltid behållit nr 1 på ”favoritbloggslistan”!
Det är också intressant det där, alltså vad man förknippar med att ha ”tråkigt”. Jag är uppvuxen långt ut på landsbygden, hade inte nära till mycket annat än skogen och sjön. Ja, naturen helt enkelt. Vi hade ingen dator, surfplatta osv och vi hade inga kompisar, affärer, lekplatser i vår direkta närhet. Tiden blev dock aldrig tråkig eftersom detta var vår verkligenhet. Vi fick använda fantasin att hitta på saker varje dag med det vi hade runt omkring oss. För mig var det nog svårare att hitta på saker att göra i stan, då fick jag tråkigt… Det är alltså lika, fast tvärt om för mig 😉 Undra vad jag har fått med mig genom att ha tråkigt i stan!
<3
Det C menar är väl ändå att veckorna utan av vuxna bokade aktiviteter fick dem att upptäcka och testa sina styrkor. idag kan det väl vara så att om man har tur anar föräldrarna var styrkorna finns och ser till att de bokade aktiviteterna hamnar inom det området. Och då blir det ju jättebra. Om inte kan den planerade aktiviteten kanske bli en färdighet, något man blir duktig på och har nytta av i livet i alla fall. Jag undrar just hur många mor- och farföräldrar det finns i dag som vågar planera besök av barnbarnen några veckor utan planerade aktiviteter?
Vet inte hur många andra det finns men så här det här. Inte en enda planerad aktivitet när farfar besöktes. Barnen fick åka pulka, skridskor, rita och pyssla. Bara enkla grejer som att skotta snö med farfar var hur kul som helst för fyraåringen.
Åh. Ser för mig den jättestora rottingkistan med utklädningskläder jag växte upp med. I själva verket var den fylld med underbara vintagekläder, från mammas uppväxt och ungdom på 50-70 talet. Så oerhört roligt jag hade med dem, och så tråkigt det är att mycket är sönderlekt…
Jag tänker ganska ofta på hur vi umgås numera genom just skärmar på olika sätt och så med alla typer av aktiviteter som vi är ”upptagna” med. Vad gör det med oss? Jag personligen tror att det är väldigt bra och klokt att t.ex. ha datatider till sina barn och till sig själv. Att styra upp lite och istället göra något tillsammans. Eller bara ha tråkigt så att kreativitet och idéer får flöda fram mer fritt och naturligt.
Håller med helt, det är när vi har tråkigt vi utvecklar vår fantasi och kreativitet. Tyvärr är det allt för många föräldrar som glömt bort det nuförtiden!
”Ur tristessen föds kreativiteten” säger jag ofta till mina barn när de gnäller att de har tråkigt..
Jag tror verkligen inte att datorer och fullbokade agendor dödar kreativitet. I så fall skulle vi leva i en tid när kreativiteten snart skulle dö ut? Vi lever i en ny tid. Datorer kan ge så mycket ideér och stilla så mycket nyfikenhet att det kanske rent av är en mer kreativt än att ha ”tråkigt” har man talang för någonting så kan den komma fram ändå på andra sätt. Världen förändras hela tiden och vägarna framåt blir fler! Tänk tvärtom, hur hade er värld sett ut om ni hade haft samma förutsättningar som ni har idag med datorer och annan teknik.
Så vackert och fint skrivit. Jag blev riktigt rörd.
Jag drömde inatt att jag var i en stad, i en kort del av drömmen gick jag in i ett gammalt stenslott/ruin, där satt du lite dramatiskt upplyst vid ett vackert gammalt skrivbord och signerade böcker/blev fotad. Boken du skrivit hade en stark/modig kvinnlig karaktär och var skönlitterär, kanske lite deckaraktigt. Vuxen-kitty kanske? Hoppas det blir en sanndröm!
Tror stenhårt på att barn behöver ha tråkigt och inte få massa stimulans hela tiden. Tid för vila och paus skapar kreativitet och lust tror jag.
Jag har många liknande minnen från barndomen. Men min slutsats är inte att det var att ”ha tråkigt” som var nyckeln till kreativiteten, utan för mig var att ha en syster det avgörande. En syster som är ganska nära i ålder och som har samma referensramar på djupet så att man knappt behöver förklara sina idéer innan man kan börja förverkliga dem tillsammans. Jag tror att många av mina kompisrelationer som vuxen bygger på en längtan tillbaka till det där tillståndet.
Tänkte lite likadant. Jag hade liknande somrar men ingen syster så det var väldigt ensamt och långtråkigt. Men jag läste många många böcker i allafall
Själv spelade jag the Sims när jag hade tråkigt 🙂 Både som vuxen och barn. Inte speciellt produktivt på något sätt men oj vad roligt att sitta och bygga upp egna små världar och historier. Detta är dock inget jag kan koppla till mitt yrke eller någon hobby idag.
Men. Med det sagt vill jag ändå någonstans tro lite på ödet. Att jag kanske inte hade blivit en helt annan person bara för att jag spenderat några sommarlov på en isolerad plats. Eller om mina lov var sprängfyllda mer aktiviteter. Fast jag förstår ändå din poäng.
Tyckte så mycket om din tanke, ”Precis som man i nattens tystnad snart inbillar sig att man hör en massa ljud – kan man i frånvaro av stimulans hitta massor av inspiration.” Så sant. Jag gör den till min oxå! Kram Maria
Ja, vad sjutton gjorde man innan internet… Fast då fick man ju faktiskt utveckla sin egen fantasi mer. Vilket jag gjorde…
Kram Petronella
Ja, nog är det nyttigt att ha tråkigt ibland! Tänk vad mycket kreativt som vågar komma fram i tråkigheten 🙂
Så härligt!
Vi pratade o det där på jobbet igår. Att man inte alltid måste aktivera sitt barn och flänga hit och flänga dit och servera de saker att göra. Utan att det räcker med att vara hemma ibland, och ha tråkigt. Att barnen får upptäcka och använda sin fantasi. Nyttigt tror jag!
Åh, vilket sommarlängt jag fick av den här texten. Och så fint skrivet om era morföräldrars hus!
Hej Clara! Måste först bara säga att du verkar vara en så oerhört fin person, en sådan man vill ha som vän,mamma, partner, mormor, ja helt enkelt en sådan man vill ha i sitt liv. Jag har precis börjat på universitet i Umeå och är helt ny i staden. Vad är dina bästa tips? Fik, affärer restauranger? Sedan tänkte jag även höra vad du tycker om pingstkyrkans second hand? Är det någonting som är värt ett besök? Tack för världens bästa blogg, blir alltid så glad när jag ser att du gjort ett nytt inlägg! Kram Fanny.
Längtar efter sommaren, sånger som aldrig tar slut.
Jepp så var somrarna på landet på 70 talet.Fanns ingen telefon,tv,dator ,bil hur överlevde man?
I dag när jag ser på program som det från NOrge där ingen skulle kunna bo.De lver utan någonting är självförsörjande som på 1800 talet utan någon kontakter nästan med människor helt otroligt.
Åh vilken fin text med en sann poäng i slutet om du frågar mig! Det är viktigt att lära barn ha tråkigt. Att stänga av och koppla ur, det gäller både vuxna och barn. Att höja blicken och se vad som faktiskt finns runt om.. upptäcka sin egna värld och vad den har att erbjuda! ♡
Fantastiskt inlägg!!! Det är ju det jag alltid sagt, mina barn är nu vuxna och väldigt självständiga och kreativa.. De har fått ha lite tråkigt emellanåt och oxå varit hos mormor o morfar på sommaren. Livet på landet skapar ofta barn som lär sig att man måste fixa det själv om det ska bli något av, det, blir man kreativ av. Tack för att du skriver så otroligt bra om ett så viktigt och aktuellt ämne. Du är och förblir min bloggförebild. Kram på alla hjärtans dag till dig Clara
Alltså….Clara, denna text tog med mig till vinden med er. Kunde känna kliet av dammet i näsan och lukterna av instängd vind medans jag läste. Du är så otroligt begåvad så jag ryser nästan.
Med ditt sätt att skriva kan du nog göra mästerverk skönlitterärt!