Vi har så härliga dagar här i värmen. Mycket tid att sitta och prata och fundera. Jag jobbar ju mycket med datorn här – men däremellan blir det också mycket skärmfri tid. Det är befriande att jag inte slötittar lika mycket i telefonen här som jag kan göra hemma. Ett slötittande som gärna smittar resten av familjen dessutom.
Det är så svårt att vara föräldrer idag – när tekniken hela tiden lockar och drar. Alla appar, spel och programvaror som är byggda för att vi ska vilja titta en gång till, lite längre, lite mer. Annakarin håller ju på att forska om precis dessa saker. Hur föräldrar tänker och vilka förhållningssätt de har till tekniken. De flesta verkar ju ha någon slags strategi kring detta – men vi grundar våra beslut på lite olika saker. Hur alla andra föräldrar gör, skrämselpropaganda i tidningarna, en vag magkänsla…
Själv vill jag (som de allra flesta föräldrar säkert vill) att mina barn ska röra på sig och leka med sina kroppar. Hoppa och klättra – inte bara sitta still. Samtidigt vill jag att de ska få utforska allt fantastiskt som finns i en padda eller dator. Det är balansen som är så himla svår att få till.
Hur tänker ni med era barn? Hur gamla är de och hur mycket får det sitta vid skärmarna? Och vad grundar ni ert beslut på? Och om ni har begränsningar för era barn – vad är det ni försöker begränsa och varför?
Själv försöker jag begränsa mitt eget skärmanvändande lika mycket som barnens. Med varierande resultat…får jag väl i ärlighetens namn erkänna. För det är ju smått beroendeframkallande – speciellt med sociala medier.
55 svar
Jag har tre barn (10, 7 och 2 år) och känner mig ibland uråldrig som inte låter barnen spela/surfa så mycket. Uppfattningen jag får är att barnens vänner håller på mkt mer.
Jag märker direkt när det blivit för mkt spelande, då får de mkt svårare att hitta på lekar, pyssla och måla, göra egna kreativa saker. Vi har ingen regel att man får spela en viss tid varje dag eller vecka för jag och min man anser att det ska kunna gå flera dagar utan att man måste mobil/tv-spel/dator.
Nu är våra barn (de två äldsta än så länge) aktiva många sporter och spelar instrument, och ju mer aktiva de är desto mer ok att koppla av med tv-spel/dator/padda/tv. Sen är ju många spel/appar utvecklande och barnen lär sig mkt genom detta så de måste ju få hålla på också.
Det är också skillnad på hur mkt man får hålla på beroende på ålder. Jag skulle t.ex. inte låta 2 åringen sitta två timmar varje dag i en vecka medan 10-åringen kan få göra det någon vecka ibland.
Jag tycker det är svårt när flera av den äldsta dotterns kompisar spelar mkt/håller på med olika chattar på mobilen, jag vill inte att min dotter ska känna sig utanför.
Verkligen svårt! Men så länge mina barn kan göra andra aktiviteter och lekar utan att gnälla så får de spela/surfa ibland.
Min 7-åring sa härom veckan att hans kompis hade sån tur, ”för han får spela tv-spel och titta på film NÄR HAN VILL”. Tur eller synd om, kan man ju fråga sig?
Vi tycker visst lika du och jag
Oj vad svår fråga.
Vi har två barn 3 år o snart en ett åring.
Vi har faktiskt för två veckor sedan lagt undan paddan för alla i familjen och oj så skönt det är att vara utan den! 3 åringen kunde ibland skrika sig blå efter den bara för att få se lite när han skulle bajsa.
Vi sjävla tar ju ofta med mobilen till toan klart han vill det. Så nu är det stopp med det för alla!
Tv ser vi en stund på morgonen innan vi äter frukost. 3 åringen har jätte svårt att äta direkt han vaknar. Sen en liten stund på kvällen. Vi har aldrig på tvn på dagen (om vi kanske inte är sjuka/dåligt väder eller någon annan omständighet)
Jag själv har raderat instagram för jag kunde sitta o kolla där flera flera flera gånger per dag.
Är fortfarande lite smått beroende av att kolla saker med mobilen. Men börjar lägga bort den mer o mer.
Jag tycker paddan är jättebra. De lär sig massor
Det jag tror vi i vår familj begränsar är att vi vill inte att barnen ska bli sittande framför en skärm o bli beroende.
Barnen har en kusin på 14 år som är rätt beroende av skärmen o kan sitta flera timmar i sträck. Så nä vi vill inte hamna där.
Har en nyss fylld 14-åring som använder sociala medier väldigt mycket, tittar mycket på YouTube och framför allt spelar ps4. Tycker att det funkar bra. Vi bor på landet långt från hans kompisar o han har inga syskon.Med playstion plus umgås han o hans kompisar. Även skolan är ipad-baserad så visst blir det mycket skärm men tycker inte att det är några problem. Han spelar fotboll också 3-4 ggr i veckan så han får rörelse också.
Det är något som jag också funderar mycket kring. Jag begränsar tiden inte så mycket för att jag inte tycker de ska använda den digitala tekniken utan för allt annat de missar när de sitter vid paddan. Jag tror också att det är viktigt att man laddar ner appar med kvalité som ger barnen möjlighet att vara kreativa istället för att följa ett färdigt mönster. Att begränsa sin egen tid är nog det viktigaste för att barn gör som vi gör mer än vi kanske tror
Nu när jag är föräldraledig sitter jag mycket med telefonen. Jag har tre barn som är 9, 5 och 6 månader. Dom har en speldag i veckan och sedan har vi ett stjärnsystem som enbart fungerar som ett belöningssystem där dom själva får bestämma hur mycket dom vill göra olika saker utan att vi måste tjata. För varje grej dom gör (på utvalda saker) får dom en stjärna och när dom fått fem stjärnor får dom en speldag. Kanske sjukt men det är skönt att slippa tjata om att de ska städa sitt rum etc. Det flyter på helt enkelt och dom får något utav det. Annars är det inte så mycket men jag skulle önska att de spelar mer utbildningsspel men det vägrar dom.
Tänkte bara flika in att ”utbildningsspel” har visat sig inte vara så effektiva ändå om det inte finns en pedagog eller annan engagerad vuxen med hela tiden och en tanke om vad som ska läras. Det går liksom inte att lura någon till kunskap… jag tror däremot att en kan få utlopp för kreativitet och lust på skärmar om en jobbar med väldigt öppna appar med många möjligheter att bestämma innehållet själv.
Jättebra inlägg <3
Rekommenderar senaste Vetenskapens värld, massor av forskning om datorspelandets vara eller inte vara.
Som förälder har jag det ganska enkelt, eftersom min femåring inte är så värst intresserad. Han utforskar lite appar ibland och då blir jag bara glad eftersom det är en värld spm är viktig för barn att lära sig om. Han är annars mest intresserad av att leka, vilket gläder mig allra mest.
Själv försöker jag inte att fastna i min telefon på dagarna. Ändå gör jag det ibland och förbannar mig själv. Vill helst bara lägga undan telefonen och hoppas att jag gör det för det allra mesta i alla fall.
Som förskollärare har jag upptäckt att vissa barn kan bli som besatta av ipads. Det finns barn som inte vill göra något annat. Som när ipaden finns som alternativ alltid skulle välja den framför kompisar, lek och stoj och andra ledsaker. Detta oroar mig. Och har dessutom gjort att jag i mitt arbete är väldigt restriktiv med paddan. Jag vill att barnen på mitt jobb endast ska använda den i gruppaktiviteter och inte sitta och spela. Många barn idag har det svårt med fantasi och kreativitet och behöver få hitta på själva, leks med hela sin kropp och titta sina kompisar i ögonen och lära sig tolka andras signaler. iPad bör därför utgöra en mindre del del av barnens liv.
Jag använder plattan som barnvakt max 2 timmar per dag. Jag har satt gränsen dels för mig själv för att det ibland är frestande att bara låta 3 -åringen sitta och titta på en skärm så att jag får mera egentid och för att jag vill att hon ska göra andra saker också. Tror inte tittandet är negativt i sig men vill inte att det tar för mycket tid från annat och hon är också sådan som inte slutar självmant utan skulle kunna titta hela dagen. Men hon är ändå super aktiv och påhittig så det verkar inte ha påverkat henne så
2 timmar/dag för en treåring låter jättemycket! En treåring! Jag hoppas verkligen att detta är ovanligt i andra småbarnsfamiljer.
För ett barn är det också viktigt att föräldern mår bra. Gör skärmtiden att föräldern hinner med vad hen vill göra, koppla av lite grand, så blir hen sannolikt en mycket bättre förälder av detta. Och det är jättebra! Mycket bättre att ha något härligt spel/film på paddan som är interaktivt en stund än en trött och stressad förälder som inte orkar med sina barn.
Märta! Sluta moralisera över andras skärmtid/vanor. Varför shamea på en medmänniska så där?
Märta: Vilken skuldbeläggande kommentar, skäms på dig! För det första skrev jag max två timmar, i verkligheten blir det oftast mindre, och för det andra så spelar det ingen som helst roll fast hon också skulle sitta tre-fyra timmar varje dag ifall det gör att vardagen fungerar bättre för alla. Dessutom vet jag inte om jag tycker att max 2 timmar är så hemskt mycket och tror verkligen inte att det är ovanligt, det är om jag inte missminner mig helt enligt rekommendationerna från barnläkare (ingen skärmtid fram tills 2 år, efter det max 2 timmar per dag).
Och tack så mycket Alexandra! Håller helt med dig
Lina, du får bara bortse från Märtas ohyfsade kommentar. Glad att du delar med dej!
Nä fy, det hugg till i magen även på mig av Märtas kommentar. Det kan blir mer än två timmar per dag för min 5 åring. Hon vaknar oftast vid 05. Jag är inte så pigg och alert då utan det blir en lång tv-stund. Sen är det avkoppling för hela familjen på kvällen också. Tänker som flera andra har nämnt; att man balanserar det med mycket aktivitet däremellan. Sedan varvas det både med pedagogiska spel och slappa filmer. Så Lina ska absolut inte behöva känna ens ett uns av skam!
Den här ständiga frågan. http://barnlakaren.se/Arkiv/2016/nr1_2016.pdf
sidan 15 för att vara exakt.
Jag har en dotter på två år, och egentligen tycker jag att hon är lite för liten för skärmar. Hon får se på film på ipaden (äger ingen tv) max 45 minuter per dag, oftast blir det mindre än så (vill jag intala mig själv i alla fall). Då får hon välja mellan några program som vi föräldrar ser som någorlunda uppbyggande, t ex Lotta på Bråkmakargatan eller Alfons Åberg. På vardagarna sker tittandet oftast precis före eller efter kvällsmaten (när vi lagar mat/stökar undan och pysslar med lillasyster som är två månader). På helgen kan hon få se på lite film på morgonen, när vi har ”mysmorgon” i vardagsrummet (och vi vuxna passar på att plöja DN). Jag är säker på att det finns massor av pedagogiska och lärorika spel och appar för barn, men än så länge tycker jag att hon är för liten. Jag tror precis som du att det finns mycket fantastiskt att upptäcka och lära sig genom interaktivitet med datorer/skärmar, men jag tycker ändå att det känns viktigt att merparten av dagen läggs på analoga aktiviteter, typ lek utomhus, läsa, måla, pussla, bygga med lego osv.. Något som jag nästan upplever som viktigare att reflektera kring är mitt eget användande av skärmar. Jag har otroligt lätt för att fastna vid mobilen, alternativt kolla till den var femte minut, och det snappar min dotter upp direkt. Jag tror absolut att hennes nuvarande och framtida förhållande till skärmanvändande står i direkt proportion till mitt eget. Huvva, det är ingen upplyftande tanke…
Min son är två och ett halvt och har precis börjat titta på Bolibompa. Vi har ingen ”padda” och inga moderna mobiltelefoner. Datorn har vi aldrig framme när han är vaken. Så en halvtimmas TV-tittande per dag blir det maximalt. Är kanske lite väl gammaldags när det gäller detta.
Vi är ganska restriktiva. Har tre barn; 10, 8 och 5 år. De får spela iPad/tv-spel/spel på telefonen i ca 45 minuter var, tre dagar i veckan.
10-åringen spelar spel på telefonen på fritids, men där skulle jag inte kunna/vilja gå in och styra.
Samtidigt så tittar de ju en hel del på Barnkanalen/Bolibompa, och det är frågan om det är så mycket bättre.
Anledningen till att jag och min man valt denna väg är att vi båda tycker att barnen blir disharmoniska och fantasilösa när de spelar mycket iPad. I somras hade vi ett totalt skärmavbrott (för hela familjen) i sex veckor. Ska göra på samma sätt denna sommar.
Jag och min man pratade allvar om detta igår! Vi har två döttrar på 3 och 6 år. Treåringen är totalt ointresserad av skärmar (en Disneyfilm duger dock), men vi har märkt att 6-åringen börjat bli beroende. Hon tjatar om ipaden hela tiden och när hon inte får ha den längre så vankar hon fram och tillbaka som ett hålögt spöke och tycker allt är tråkigt. Jag upplever att hon har svårt att roa sig själv nu, det är som om hon inte har nån kreativitet längre. Det är nog vårt främsta skäl att minska skärmtiden kraftfullt. Jag vill att hon går och lever livet istället. Ut och få frisk luft. Uppfinn nånting.
Känner igen ’har ingenting att göra’ – som aldrig hörs om en skärm finns tillgänglig.
Klurigt det där. Kan förstå att man vill begränsa skärmtid för barn som inte klarar det själva, samtidigt så finns det ju forskning som visar att man riskerar att förstärka intresse för något genom att förbjuda det. Själv försöker jag tänka i termer av ”lägga till” i stället för ”dra ifrån”, dvs fundera på vad det är jag är rädd för att min som missar om han sitter för mkt vid paddan (ex utelek? fantasilek? kompisar?), och så se till att vi gör mer av det. Så blir det automatiskt mindre tid för skärmar.
Tycker det låter mycket klokt. Jag tycker det känns som det är så himla mycket moraliserande över skärmtid generellt och i synnerhet i diskussionen här.
Intressant. Vi går på magkänsla här hemma. Båda barnen tränar mycket, flera gånger i veckan och är aktiva i övrigt också. Vi har inga tidsbegränsningar utan kör på magkänsla. Ibland blir det för mycket och då lägger vi undan paddorna.
Har en 6 åring, 4 åring och 0 åring. 6 åringen får spela sitt tvspel ca 1 timme en gång i veckan. Ibland får 4 åringen under samma tid spela spel på min telefon, kanske 1-2 gånger i månaden blir det. 0 åringen har ingen skärmtid ännu :p
Både jag och min sambo blir så otroligt irriterade och upprörda när vi är hos vänner som låter sina barn hålla på helt obegränsat. Förstår verkligen inte hur dom tänker.
Jag är neurovetare och baserar mitt beslut på vad jag vet om hjärnan och välmående.
De kanske inte har samma kunskaper om vad det gör med hjärnan eller vet hur de ska hantera det? Men datorspel är ju inte bara av ondo, man har ju kunnat visa att vissa spel ökar förmågan hos arbetsminnet.
Det som jag tycker är jobbigt (som själv sitter för mkt med mobilen) är att man bara klickar runt eller scrollar i feeden för att ge hjärnan små belöningskickar hela tiden. Det gör det svårare att på egen hand vara kreativ eller fokuserad.
Jag har två barn. En på tre och ett halvt och en på ett och ett halvt.
Jag arbetar med sociala medier men tittar sällan på dem hemma när barnen är vakna/närvarande helt enkelt för att det inte går.
Barnen- mina barn är olika med det där. Min äldsta började med Youtube redan när hon var ett och ett halvt. Med henne har vi fått slita vårt hår i oro över om det är illa etc. Men hon mår bra on hon får gå undan och titta någon timme efter förskolan t.ex. Adderar man på det morgontv så blir det 2 timmar om dagen – redan när hon var 2. Resultatet blev att hon lärde sig räkna, färgerna och alfabetet på engelska först. Det är den typ av program – matte, geometri, form och färglära som hon alltid föredrar. Hon får inte titta på rena underhållsfilmer – typ frost mer än i undantagssituationer och då är det ändå mer vi vuxna som tittar för hon tröttnar och börjar med något pussel istället. Hon tycker förutom Youtube alltså även om pussel, böcker och att måla. Saker vi också pysslar med dagligen. Bland annat. Eftersom det fungerar bra och vi sett mycket positiva följder så har det ofta hänt att det blivit mer än 2 timmar ”skärm” på en dag. Jag tycker det beror på vad den där tiden består av. Kan också nämnas att sedan hon började med mer avancerade uppgifter och lekar på förskolan har också hennes behov av skärm minskat nyligen.
Vad gäller vår minsta är väl hennes skärmtid totalt tio minuter på en dag, mest för att tv:n står på. Mobil och Youtube och filmer är helt ointressant för henne.
Så jag tror på kvalitet och individualitet.
Min son är snart 10 år och har egen telefon. Han ringer och smsar kompisar (och mamma) han tittar på Youtube och spelar spel. Jag har inga bestämda regler kring tid. Däremot får han inte titta på vad som helst eller ladda ner vilka spel som helst. Han är väldigt duktig på de där och frågar alltid. Vissa dagar sitter han mycket och andra tittar han inte ens på den. Så ser de inte som ett problem. Jag har själv dragit ner på tiden genom att avinstallera fb och instagram på telefonen. Tyckte de tog alldeles för mycket tid.
Sunt förnuft brukar räcka långt i de flesta situationer. Mina barn är 1,5 och snart 3. Det är bara den äldsta som tittar på iPad, iPhone. Nån dag blir det inget alls, nån dag blir det nån timme sammanlagt osv.. så länge det inte tar över och magkänslan (sunda förnuftet) säger att det är för mycket så tycker jag det är ok. Variationen av lek, skärm och allt annat.
Jag skulle vilja inflika i den här diskussionen att detta moraliserande över skärmtid faktiskt kan vara en klassfråga.Väldigt många har inte råd att ge sina barn en egen skärm eller ens en att dela med i familjen. Var tacksamma istället över att ni har möjlighet att presentera en digital värld för era barn som faktiskt kan vara helt fantastiskt.
Dessutom tycker jag det är viktigt att nämna att skärmtid kan vara så enormt många saker. Så du som väljer att skuldbelägga andra föräldrar för att du tycker att deras barn har för mycket skärmtid tycker jag först ska ta reda på vad barnen gör vid skärmen och hur.
Enligt en granskning som gjorts (tror det var SVT som gjorde den men är osäker) så är barn till högutbildade (och i många fall därmed även rikare) föräldrar mer begränsade av skärmtid än barn till lågutbildade föräldrar. Dvs högutbildade föräldrar sätter i större utsträckning en begränsning av sina barns skärmtid än lågutbildade. Också intressant ur ett klassperspektiv.
Jag har inga barn. Har dock fått vidta olika åtgärder för egen del under de senaste åren, då jag märkte hur beroende jag var, vilken tid mitt kollande tog, att jag fick sämre minne, tokminskad kreativitet etc. Först tog jag bort vissa appar från min smartphone, men märkte att jag bara ersatte det kollandet med annat kollande på nätet, bloggar osv, via telefonen. Den största och bästa skillnaden kom när jag för ca 1,5 år sen ersatte min smartphone med en gammal knapptelefon utan internet. Tadaa – livet och minnet tillbaka!
Har flera barn i min närhet som står mig nära, och jag har tänkt mycket på detta med smartphones och ipads. Värre än beroende små barn med skärmar i knät tycker jag är beroende vuxna, vilket man ser överallt idag, där telefonen går före små stunder med barnen ute i samhället (kanske i hemmet också?). På bussen, på cafeet, på lekplatsen osv. Har sett föräldrar gunga sina barn och kolla telefonen samtidigt. På bussen verkar ingen förälder vilja uppleva bussresan tillsammans med sitt barn. Stunder i väntan i busskurer där jag tänker mig att små viktiga samtal annars hade kunnat äga rum. Trots alla fördelar ipads och smartphones har tycker jag nackdelarna vida överstiger. Är så glad att mina föräldrar inte hade tillgång till varsin smartphone. När min partner väljer skärmen före att lyssna noga på mig (vilket jag också gjort såklart) så känner jag mig oviktig, bortvald, osv. Hade inte velat uppleva detta dagligdags som barn.
Mina barn är ganska stora nu men var superrörliga virvelvindar när de var små. Andra vuxna reagerade alltid supernegativt på det när vi var ute bland folk. De skickade helt klart signaler på alla tänkbara vis att barn ska vara tysta och stilla och att högljudda barn är någonting fruktansvärt oönskat i offentliga sammanhang tom i affärer som säljer saker för dem. Inte för att någon iPhone i världen skulle ha saktat ned på mina barns framfart men ändå. Är det inte lite mixed signals här? Tycker att diskussionen om paddor är underlig eftersom jag vet hur glada vilda barn med rufsigt hår blir bemötta där ute (fruktansvärt otrevligt). Barn har ingen av och på knapp. Är de rörliga barn är de alltid det. Även om mina barn är stora nu är det fortfarande problem inte minst i skolan att de är sådana fria själar med egna ideer om saker och ting. Skolan vill ju ha lättstyrda robotbarn som lyssnar på order med militärisk disciplin. Klart föräldrar känner pressen. Förr skrämde de vuxna barnen till tystnad genom att aggressivt fräsa åt dem och hota med olika straff och ännu längre tillbaka i tiden så slog de, i den synvinkeln är det mycket bättre med paddor.
Sååååå sant
Vår son är 3,5 år och tittar ca 30-60 minuter på tv varje dag. Ca 2-3 gånger i veckan så spelar han spel eller tittar på SVT-PLAY på telefon/Ipad i ca 20-30 minuter. När han är sjuk blir det absolut mer tid i soffan med film och Ipad.
Ibland känns det som mycket skärmtid, men å andra sidan så är han ute och leker i princip hela dagarna hos dagmamman och på helgerna är vi ute i skogen flera timmar varje dag. Som motvikt försöker vi även spela sällskapsspel och läsa böcker flera gånger i veckan. Just nu känns det som en okej balansgång, men jag gissar att det kan bli svårare ju äldre han blir.
Usj det här är så svårt… Jag har en 2 årig son och han får kolla på min telefon och tv varje dag. Det känns inte så bra men samtidigt… Jag är ensamstående och det är så skönt att bara få nån timme, eller tjugo minuter här och där. Och, nu kanske jag låter hemsk, men vad ska man göra hela dagen? Från sju till sju. Orkar någon hålla igång en hel dag, för det måste man ju när man har ett så litet barn, han är inte mkt för att leka själv.
Jag tycker inte tidsgräns är så viktigt. Vi går mer på helheten. iPad och mobil grejer vi med hemma när vi kopplar av, inte i affären eller på café. Såvida vi inte söker relevant info till det samtal vi är i. Men så länge barnen gör läxor, städar sina rum, leker med kompisar och går på aktiviteter utan skärmars medverkan så ser jag inget skäl till att ha restriktioner övrig tid. De har inga skärmar vid matbordet, kan åka bil utan och är sociala när vi har gäster eller är bortbjudna och då känner jag mig lugn.
6-åringen får välja ganska fritt. Han sitter ändå inte still medan han paddar och hans iPad och de spel vi väljer bidrar mycket till hans språkliga utveckling. Hellre ipad med pedagogisk spel är bara tv tänker vi. Han väljer också att leka ut mycket och ofta så vi är inte oroliga.
Det är säkert inte helt enkelt det där, var balansen ska ligga.. Det jag oroar mig är över all strålning och vad skärmtittandet kan ev göra med hjärnan.. Det kan ju inte vara så nyttigt även om man lär sig på ett helt annat sätt än tidigare.. Ett stort dilemma helt enkelt..
Några år på nacken, men dock:
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-multitasking-farligt-for-barns-hjarnor
Appropå strålning finns det här intressant artikeln i Ny Teknik:
http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/allmant/article265143.ece
Och den här sidan har också ganska bra information och strålning från skärmar:
http://www.stralskyddsstiftelsen.se/rad/barbara-datorer-och-lasplattor/
Ett svar som mer är till ”Lina” än till dig, ”Sofia”, men jag kunde inte svara på hennes svar.
Man ska vara medveten om att strålskyddsstyrelsen är en privat lobbyorganisation som sedan starten 2012 fått jättemycket kritik. Strålsäkerhetsmyndigheten håller alls inte med dem, och har öppet gått ut och kritiserat det faktum att de sprider vilseledande information som helt saknar vetenskaplig grund.
Sedan kanske man ska begränsa sin skärmtid ändå, av olika anledningar. Men det är en annan sak.
Klurigt!
Jag och min bror hade rätt fri speltid när vi var små (fast det varj ju 90/-00 tal och fanns vissa naturliga begränsingar, typ bara en stationär dator). Mina kusiner däremot älskade allt vad datorer hette men fick mycket begränsad speltid. Som tonåringar fram till nu som vuxna är det ju dock mina kusiner som spenderar alla vakna timmar framför datorn, samt spelade bort massor av skolår i gymnasiet och på högskolan, medan jag och min bror inte har i närheten av samma beteende.
Vad jag menar är inte att man blir dataspelsberoende av att ha begränsad speltid, utan mer om att i det samhälle vi har idag kanske det handlar rätt mycket om att försöka få (lite större) barn att långsiktigt hitta former för sk skärmtid, som de själva förstår poängen med, och ändå uppskattar när de blir så gamla att de styr själva? (vilket för övrigt nog ofta är tidigare än man vill tro som förälder, mina kusiner hackade ju barnlåsen på datorn på 5 minuter, men fortsatte glatt låsas att de fungerade, pga 100 ggr mer datornkunniga än sina föräldrar). Förr eller senare blir ju datorn ett arbetsredskap för de flesta, och då behöver man ju kunna hantera lockelserna med en internetuppkoppling.
Och sen är ju faktiskt dom svinduktiga programmerare alla tre idag och deras datorintresse har gjort att de kan jobba med något de älskar och samtidigt ha grymma löner och bidra till samhället. Varför är det så mycket sämre än om man älskar böcker och blivtit typ bibliotekarie? Kan tycka att skärmtid kanske är lite överdrivet ihopklumpande begrepp. Själv blir jag ju knappas beroende av det när jag sitter och pluggar vid datorn (tyvärr, hade ju varit trevligt) men sociala medier däremot skapar ju ett mer okontrollerbart sug. Samma sak med barngrejer, vissa typer av aktiviteter och spel är mer beroendeframkallande än andra. Ritade t ex jag mycket vid datorn när jag var liten, vilket jag tycker var precis lika välinvesterat som när jag ritade med papper och penna, såhär i efterhand. Roligt ju, datorn erjuder ju andra möjligheter för den som gillar att rita och skapa. Och knappast i närheten av lika beroendeframkallande som spel, som ju bygger på små belöningar på ett helt annat sätt.
Sitter på ett hotell på Mauritius med utmärkt uppkoppling – både bra och dåligt… Kul att kunna blogga, bra att kunna maila, enkelt att googla fram information kring diverse ämnen, men lockande för barnen att använda padda och mobil precis som hemma. Det ska spelas och kollas på youtube och aldrig de filmer eller program som jag skulle föredra. Men som du säger Clara, man är som vuxen ofta ett dåligt föredöme med skärmtid och det är en så självklar fel för svenska barn idag.
Det är helt klart en balansgång som är svår att bemästa. Fram till våra barn var ca 8 år så har vi inte behövt några begräsningar, det blev aldrig särskilt långa stunder som paddan lockade. Men runt 8 så har båda våra barn fått ett klart ökat intresse för spel (xbox, appar osv) och då har vi valt att begränsa oss. På vardagar har vi ingen speltid alls (dvs appar och xbox) och på fredagar samt helger har vi 2 timmar. Gäller såväl vuxen som barn. För oss fungerar det bra. På vardagarna så tränas det en hel del (både läxor och sport) vilket gör att det inte finns någon naturlig plats för padda/xbox och på helgerna vill vi oftas umgås och då blir det inte så många timmar att spela på över. Blir det 3 timmar någon helg så blir det, andra gånger blir det inget eller bara 1. Flexibilitet. Restriktionerna är kanske mer för oss vuxna än barnen egentligen. Barnen är 9 resp. 11 år nu.
Vi låter kidsen styra det där rätt mycket själva. Dottern som är 7 får vi ibland avbryta då vi tycker att hon suttit för länge. Mest använder de youtube. Dottern ser på kaninklipp och sminkvloggar. Sonen som är 9 tittar enbart på gamla traktorer, flottning och jordbruksrelaterat. Alltid lär de sig något och detta är vad de kommer möta i arbetslivet så att förbjuda vore dumt. Brukar kolla upp vad de tittar på och än så länge sköter de sig.
Jag försöker att inte tänka ”skärmtid vs skärmfri tid” utan ”stillasittande vs motion”, ”konsumerande vs skapande” (spelar han spel på paddan eller ser han en film, t.ex.), ”social vs asocial” t.ex.
Barn gör som föräldrarna gör! Har en son på 1,5 år som tar efter allt vi gör, därför har vi valt att inte ha någon iPad, inte sitta med våra telefoner när han är vaken & vara med när han tittar på Bolibompa. Tycker det är viktigt att de får utveckla och använda sin fantasi och bli kreativa när de är uttråkade istället för underhållna. Tänker på det inlägget du skrev om när du och din syster tillbringade somrarna hos din mormor och att ni blev kreativa så fort ni blev rastlösa. Det är en viktig del i utvecklingen.. Tycker därför att det är lättare för min egen skull att inte ha sociala medier, ett mindre stressmoment i vardagen!
Åh vad fint att läsa! Tycker det låter så otroligt klokt. Hopp om mänskligheten <3
Jag tycker att det är jätteviktigt att styra upp och begränsa skärmtid.
Intressant fråga, om vad det är man vill begränsa. För oss är det främst tre saker:
1. Hjälpa barnen att inte vara impuls-styrda. Det är lätt att vara det i vårt samhälle där man ofta har möjlighet att följa varje impuls som kommer. Vi tror att vi ger våra barn en fantastisk gåva om vi lär dem att styra sina liv genom beslut och vilja istället.
2. Kroppen – nacke mm mår inte bra av det.
3. Barn utvecklas framför allt genom att interagera – tror att det är riktigt skadligt att vårt samhälle går mot mindre och mindre ”face-time”.
Mina är stora men min yngste har en diagnos inom autismspektrat, han är 16 och han och jag planerar hans lediga dagar efter vad han ska hinna med. Han säger själv att han inte mår bra av att inte göra något annat än att sitta framför en skärm. Så vi gör schema över andra saker och sen använder han skärmarna när han behöver koppla av med gott samvete. Tvärtom alltså vad vill du göra under en dag istället för nu får du bara sitta si och så fungerar för oss. Jag har i dag sorterar barndomsfoton och ser alla härliga lekar han haft med sin storasyster mycket docklek och jag förstår efteråt hur mycket dessa lekar i verkliga livet hjälpt honom att bearbeta intryck som barn. Känner sådan djup tacksamhet mot hans syster och andra barn som han fått leka med på riktigt och inga skärmar i världen kan ersätta det. Det är jättesvårt med generella tips, att känna efter långt in i magen att tillsammans med sitt barn bestämma det här vill vi göra under en ledig dag. Att vara med i olika hushållssysslor är också berikande för många.
Vilket fint svar, Maria! Och så konstruktivt förslag – inte fokusera på att man inte får, utan på allt roligt man vill hinna med. Din kommentar värmde mig in i hjärteroten.
Vi har ingen padda. Och inte tv heller. Vi har inte varit pâ bio ännu. Oftast fâr han inte lâna vâra datorer heller. Men ibland ser han pâ Netflix. Fast tv ska vi nog ha när han blir större sâ att han vet vad det är. Han är 4. Barnet leker med appar pâ vâra telefoner när vi flyger, ibland i väntrum, nâgon gâng pâ restaurang. Och han tittar pâ dvd filmer när jag behöver duscha (eller ibland laga mat). Tar jag hand om honom ensam i en hel dag brukar han titta pâ en film vilket kan bli 90 minuter. Han lär sig nya ord, sânger när han tittar pâ film. Han är tvâsprâkig sâ barnfilm ser vi som nâgot bra och en del av barnkulturen. Ibland lyssnar han pâ sagor. I bilen är det bara sagor och musik till exempel. Ingen skärm. Men jag tycker faktiskt att skärmen fyllde mer av en funktion när han var mindre. Som barnvakt när jag behövde tvätta hâret och jag inte ville ha honom med i duschen. Nu när han är 4 kan jag duscha utan att sätta honom framför en skärm. Nu kan han leka själv och älskar att pyssla. Sâ om jag plockar fram pyssel kan jag duscha. Samma med restaurang. När han var 1-2 âr kunde han inte sitta stilla. Om vi ville äta ute under en semester var en film eller app jättebra för att vi föräldrar skulle kunna äta maten lugnt och sansat som vi ju faktiskt betalat för. Lite nöje kan man ju ha som vuxen ibland. Nu kan vi ju prata, eller spela ett spel eller han kan rita eller läsa en bok.
Hej Clara. Visst är det svårt. Skärmtid är nog vår största källa till konflikt i hemmet… Vi försöker ha begränsningar, typ gott datorbeteende. Som bloggare förstår jag fascinationen och istället föor att förbjuda skulle jag vilja uppmuntra till någon typ av egen magkänsla för mina barn. Vad tycker dom är lagom? När blir det för mycket? Vilka är varningssignalerna? Vad är bra att surfa? Vad är inte så bra? Ha en diskussion… Men det är fortfarande svårt. Vi har några simpla regler: Ingen elektronik vid matbordet. Inte surfa och titta på TV samtidigt – välj ett media, ingen elektronik i sovrummet vid sovdags. Läxor och sysslor först – elektronik sen, vi väljer att umgås socialt framför att umgås virtuellt… Det funkar rätt bra. Vi använder väckarklockor, stänger av när en kompis kommer. Jag skrev om detta på min blogg efter sommaren nuar jag tyckte att mina ungar inte gjorde annat än hängde på sina plattor och skärmar… Det var mycket intressant och läsa alla kommentarer. Du far gärna läsa, kan vara intressant att se från ett forskningsperspektiv. Jag bloggar ju internationellt så allt är på engleska men det är rätt intressant att läsa hur det funkar hos andra familjer i olika delar av världen.
En annan sak som jag skulle vilja ta upp är att jag tycker att det är viktigt att man förstår HUR barnen använder elektroniken. Efter att ha publicerat mitt blogginlägg i ämnet så satte jag mig ner med mina barn och bad dom visa mig vad det är dom gör. Det var mycket intressant coh även om jag så gott som visste redan innan på ett ungefär så var det upplysande att se att min Luca som är 11 kollar YouTube videos om hur man bygger Legoflygplan, gör Ollies på skateboarden och hur man hanterar sin motocross för det perfekta hoppet. Emmy som är 8 kollade You Tube videos om hur man gör Cup cakes, tårtor och bakelser som man sedan dekorerar… Nelly som är 14 kollar in You Tubers som pratar om allt från mode, skönhet och film till allvarliga saker såsom att ha en sjukdom där man vet att man ska dö, mobbing och att vilja gå mot strömmen och vara annorlunda. Ja du ser… INte så farligt utan mest upplysande. Sen spelar dom ju spel, det ska inte förnekas, men det är faktiskt bara 20% av tiden. Elektroniken idag är som att gå till bibblan – rena allmänbildarlektionen – och jag hängde inte på bibblan när jag var i samma ålder. Nej, mina barn är nog mer upplysta än jag var som barn.
Kram
Länken förstås till inlägget…
http://myrosevalley.blogspot.ch/2015/11/time-online-all-time.html