Man passar på att ta ut soppåsen och komposthinken när man ändå ska gå ut med hunden. Efter några kilometer börjar man bli trött i armarna och upptäcker att man inte slängde soppåsen och lämnade komposthinken utan istället tog med dem på skogspromenaden.

Man slår på radion när man lagar mat. Man lyssnar en lång stund och är småirriterad över att de mumlar så otydligt på sändningarna nu för tiden. Innan man upptäcker att man i själva verket rattat in och lyssnat på P2s nyheter på finska i tjugo minuter.

Man ringer till någon och funderar varför signalen aldrig går fram, och inser att man visst slagit in telefonnumret i mobilens miniräknare.

Man slarvar bort sin telefon och ber sin man att ringa till den. Och när den börjar ringa blir man jättestressad över att kanske missa samtalet (vem i hela friden är det som ringer nu?!) och svarar med ett oroligt hallå i luren.

Man skriver “Grattis till förlovningen” via sms och sätter dit en glad emoji men upptäcker två dagar senare när man inte fått något svar att man visst satte dit en sådan där figur som är blågul, svettig och illamående.

Man använder miniräknaren för att räkna ut vad 112 x 1 blir.

Man parkerar bilen och går till automaten och köper en parkeringsbiljett. När man kommer tillbaka till bilen en halvtimme senare tror man att man har haft inbrott för att förardörren står vidöppen. I själva verket stängde man den aldrig och la heller inte dit sin parkeringsbiljett. Handväskan med dator står dessutom kvar i framsätet.

Man åker och sopsorterar utan att ta med sig några sopor.

Man upptäcker att hunden har rymt och kör byn runt med bil och ropar och letar. Stannar och frågar folk om de sett en svartvit hund. Överväger att ringa polisen. Kommer hem och slänger sig på soffan och har lite ångest och gråter. En timme senare går man på toaletten och ut kommer världens ivrigaste hund som man själv stängde in tidigare på dagen för att man hade hundrädda besökare.

Man ringer och bokar en läkartid och tänker knappa in sitt personnummer men lyckas istället skriva in mormors telefonnummer.

Man ska gå och posta ett brev och upptäcker plötsligt att man gått till sin egen brevlåda och lagt ner det där istället.

Man skickar ett mail till en kund och istället för Jättekul skriver man Jättekuk och trycker på send.

När man menade att kalla någon för en “eldsjäl” i ett mail – men istället skrev “brandhjälte” och tryckte send.

Ja. Då vet man att man är tankspridd. Finns förresten en förening för oss tankspridda – låter ju alldeles fantastiskt så man slipper vara själv med sina dråpliga upplevelser.